Annons:
Etiketter3-beteende-skötsel-hälsaartiklar
Läst 11205 ggr
amaira
2/18/09, 1:30 PM

Om immunförsvar

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

En artikel om immunförsvar. Och om sjukdom, skador, smittämnen, och inavel.

För att överleva i en värld där allt liv är näring för annat liv - det är själva Livets grundförutsättning och samtidigt dess största hot - behöver vi, möss liksom människor, förmåga att bekämpa olika sjukdomars smittämnen.

Hos de vilda djuren dominerar infektions- och parasitsjukdomar.

Men djur kan också bli förgiftade, få bristsjukdomar, skada sig, vara utsatta för bränder, falla i vattnet, bli bitna, osv.

Hanar kan skada varandra vid slagsmål, men också via skrämsel och stress, som i sin tur ger skador och sjukdomar samt minskar fruktsamheten.

Hos djur i mer skyddad miljö ser man även sjukdomar som i naturen oftast inte hinner utvecklas och bli handikappande, som till exempel missbildningar, tumörer, förslitningsskador och åldersförändringar.

Hos husdjur tillkommer dessutom vällevnadssjukdomar som till exempel övervikt, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar.

Smittämnen som virus, bakterier, svampar, och encelliga djur har otroligt kort generationsväxling. Evolutionshastigheten är uppskruvad kan man säga. Genom mutationer och utbyte av arvsanlag kan de snabbt ändra egenskaper.

Det är detta som gör sjukdomar ständigt hotfulla, de ändrar snabbt karaktär, och nya smittämnen med nya varianter av sjukdomar uppkommer ideligen.

För smittämnena gäller det att uttnyttja värddjurets energi och vävnader så mycket som möjligt. Samtidigt får inte värddjuret dö innan smittämnet hunnit sprida sig, för då dör ju även smittämnet.

Så det gäller för smittämnet - virus, bakterier, svampar, parasiter - att smitta så många som möjligt innan värddjuret går under.

Olika smittämnen har många raffinerade spridningsvägar. Flertalet saknar ju dessutom egen rörelseförmåga och kan inte sprida sig själva.

Därför börjar många sjukdomar med kraftiga sekretioner innan tröttheten slår ut värddjuret. Snuva, hosta, diarré, men även urin och uppkastningar, hjälper till att sprida smittämnena vidare. Här använder smittämnet värddjurets egen försvarmekanism för att sprida sig själv.

Andra spridningsvägar kan vara att ligga och vänta. Mjältbrandsbakterien kan till exempel ligga vilande i femtio år och fortfarande vara levande.

En del smittämnen kan orsaka beteendeförändringar hos värddjuret för att sprida sig själv. Till exempel rabies där det sjuka djuret biter andra och därmed överför smittan.

Ännu ett spridningssätt är att uttnyttja mellanvärdar som inte själva blir sjuka. Hos rovdjur kan det vara bytesdjur som är mellanvärdar.

För värddjuren gäller det att snabbt kunna parera alla dessa smittämnen, och här kommer immunförsvaret in. Det är immunförsvarets huvuduppgift att identifiera och förstöra smittämnen av alla de slag.

Immunförsvaret är ett komplext system som är uppbyggt av ett stort antal komponenter, där många olika sorters immunförsvarsceller är involverade.

Immunförsvaret arbetar på många olika nivåer.

Först försöker immunförsvaret förhindra smittämnet att få fäste i kroppen. Försvarsmekanismer finns i luftvägar, mage, och tarm, som snabbt försöker göra sig av med smittämnena via snuva, uppkastningar, diarré, och så vidare. (Vilket också passar smittämnena utmärkt som vi sett här ovanför.)

Slemhinnorna gör samtidigt vad de kan för att förhindra smittämnena att komma in i kroppens vävnader, till exempel genom att via slem och vissa ämnen i blodplasman täcka och kapsla in smittämnena.

Även enzymer utsöndras för att bryta ner dem, och antikroppar gör det möjligt för immunförsvarets celler att angripa dem.

Hur smittämnena bekämpas, beror på smittämnet. Virus, bakterier, och parasiter bekämpas alla på olika vis, med olika rekationer och olika sorters immunförsvarsceller.

En generell försvarsmekanism är feber. Temperaturhöjningen gör att många smittämnen växer sämre.

Vid feber sjunker också blodets innehåll av järn, något som många mikroorganismer är starkt beroende av för sin ämnesomsättning. Många av de tecken vi ser på sjukdom: feber, ökat sömnbehov, ointresse av mat och vatten och att putsa sig, och så vidare, har ett överlevnadsvärde.

Det finns till och med försök på möss som tyder på att tvångsmatning under en infektionssjukdom ökar dödligheten.

En annan försvarsmekanism är kroppseget antibiotika. Flertalet djur, inklusive människan, producerar en lång rad egna antibiotika. De är oftast enkelt uppbyggda av små peptider (peptid = en sorts liten/kort protein) och kallas därför ibland peptidantibiotika. De kan döda baktierier på några minuter genom att lösa upp deras cellmembraner, utan att påverka den egna kroppens celler.

Peptidantibiotika produceras bland annat av tungan. Förutom att förhindra bakterier att komma in i kroppen, kan de också skickas ut på andra ställen på  kroppen genom att slicka på dem.

Förutom att peptidantibiotika har antibakteriell effekt, så påskyndar vissa av dem även sårläkning.

Motståndskraften mot infektioner är olika för olika individer, även inom samma art. Där en del djur dör, blir andra knappast ens sjuka.

Djurets kondition och allmänna hälsotillstånd har givetvis betydelse. Men även hur gott immunförsvar djuret har.

En av immunförsvarets många egenskaper är MHC-molekylerna. (Major Histocompatibility Complex.)

Det är ett komplex av olika MHC-uppsättningar, vars uppgifter är att visa upp egna och främmande ämnen, för immunförsvarets celler; T-lymfocyter. Om T-lymfocyterna inte känner igen dem kommer de att försöka förstöra dem, var de än påträffas i kroppen.

Även om det främmande ämnet kommer inifrån en egen cell, dödas den egna cellen. För om cellen är infekterad med exempelvis ett virus, kan det på tio timmar bilda ettusen nya virus med hjälp av cellens egna maskineri. På ett par, tre dagar skulle djuret dö.

MHC-molekylerna är bara ett av flera sätt som immunförsvaret använder sig av. Och det ger bäst effekt när en sjukdom kuliminerar, och när smittämnet kommer i små doser.

Men framför allt har varje individ flera olika MHC-uppsättningar. Varje MHC-molekyl kan bara visa upp ämnen från vissa smittämnen, men inte andra. Därför är det bra med många olika MHC-uppsättningar.

Det är en fördel att ha en stor uppsättning av olika MHC-molekyler, och det finns ett stort antal MHC-molekyler hos flertalet djurarter, men varje individ har inte alla.

Varje individ ärver anlag för olika MHC-molekyler från respektive förälder. Detta medför att MHC-uppsättningarna omkombineras för varje generation, och för varje unge.

Att dessa ständigt omkombineras innebär en gardering mot nya smittor och sjukdomar, eftersom smittämnenas strategi är att hela tiden förändra sig så att de inte ska bli igenkända.

Vid inavel blir MHC-uppsättningen mer och mer likformig hos djuren. Inte bara att variationen uteblir, utan också blir själva antalet färre. Gener uppträder ju alltid i par, med en gen från mamman och en från pappan. Vid inavel blir dessa genpar mer och mer desamma.

Om vi har exempelvis fem genpar, ger detta tio olika gener om alla är olika. Vid inavel där generna är desamma, kan de minska till fem.

Det här gör dem givetvis allt känsligare för olika smittämnen, särskilt nya smittämnen, och sådana som inte funnit hos djuren på ett tag.

________________________________________________________________

Sammanfattning av amaira, ur boken:

Sjukvård i Djurvärlden - hur djur hanterar livets svåraste utmaningar. Av Jarl Ingelf.

Länkar:

MHC

Boken

Billigast

Annons:
Muszimba
2/19/09, 5:58 PM
#1

Bra skrivet, amaira.Kyss på dig.

[Thiah]
2/19/09, 7:53 PM
#2

Tackar :D (för artikeln alltså)

axilur
2/20/09, 12:23 PM
#3

Kanonbra! Kyss

/Anneli

Ceciliaolucifer
2/20/09, 3:32 PM
amaira
2/21/09, 9:39 AM
#5

Tack. Glad

Boken behandlar ju inte bara det här jag skrivit om. Det är bara en liten del ur boken som jag sammanfattat.

För mig, och "oss", som är intresserade av evolutionsbiologi och etologi, om djurs beteenden och varför de "beter sig", ger jag denna bok "5 möss" i en skala på 1 - 5 möss. Flört

Djurslag som avhandlas är bland andra primater, hjortar, råttor och möss, fiskar, och lite annat smått och gott, utifrån vad forskningen vet idag.

Den handlar om hur djur gör sina urval när de väljer partner (även möss, samt hur de undviker inavel), och varför. Det vill säga bakomliggande "mekanismer" och biologiska orsaker.

Den handlar om moral hos djur, om egoism och omhändertagande, i relation till egoism (som dominerar) - och bakomliggande mekanismer och biologiska orsaker. Mycket om när och hur.

Den handlar om sociala doftspråk, hur djur hanterar livets svåraste utmaningar, och så förstås om hur djur förebygger och behandlar sjukdomar. Och lite annat.

amaira
2/21/09, 9:59 AM
#6

Lite kul om möss, ur boken.

MHC-molekylerna är ju olika hos själva individerna. Lite mer olika, ju mindre de är släkt.

Detta tycks djuren kunna uppfatta på lukten (visar försök med råttor, där man manipulerat MHC på nära och avlägsna släktingar och studerat resultatet).

Mushonor väljer helst hanar med annorlunda MHC-uppsättningar, om de har möjlighet. I det vilda lämnar honorna ofta sin grupp för att para sig med främmande hanar, och återvänder sedan hem. De ratar alltså mushanarna på närmare håll, som är far eller bröder.

Ordagrannt citerad mening:

" Mushonornas förkärlek för främmande hannar står i skarp kontrast till deras avsky mot främmande honor runt själva boet och där ungarna befinner sig, där tillåts bara närbesläktande honor att befinna sig."

Vill tillägga att det i boken står "kan vara så att" om det mesta, inte att det garanterat är så. Framför allt finns det oftast fler faktorer än att de går att förklara på ett sätt (säger jag). Livet är komplext, och  inte alltid så lättförklarligt.

Boken är utgiven 2002, det är 7 år sedan. På den tiden händer mycket, så mycket av det här kan vara bättre studerat och belagt idag. Det vet jag inte, det är inte alltid lätt att finna senaste forskningsresultat.

Annons:
amaira
2/21/09, 10:15 AM
#7

Sedan har det börjat en serie på Kunskapskanalen, som heter På resa med Homo sapiens

Fredagar kl 20.30. Följ gärna de olika länkarna, det är intressant!

Till exempel, när det gäller DNA, det vill säga arvsanlagen, delar vi DNA med över 90% med andra djur. Oftast runt 98%, även med våra möss!!

Att vi ändå är så olika som vi är, beror på hur dessa DNA används, dvs hur de slås av och på.

Allt sånt här tycker jag är sååå oerhört intressant och roligt. Skrattande

Livet självt är en sådan fascinerande historia, som vi människor inte förstår särskilt mycket av, trots allt vi vet. Det är faktiskt ett mirakel att leva! Kyss För att göra det extra sagolikt, är vi alla skapade av stjärnstoft.

(Alla de grundämnen som vi, och jorden, är gjorda av, tillverkas endast inuti solars heta masugnar)

Ceciliaolucifer
2/22/09, 1:00 AM
#8

Amira, vad heter boken du citerade ur? vore väldigt intressant att läsa! :)

amaira
2/22/09, 10:44 AM
#9

Boken är som sagt bra och intressant. Länk till Boken finns under artikeln, i första inlägget alltså. Glad

Eller här om du vill… Flört

Crappy
2/22/09, 10:54 AM
#10

intressant

ariama
10/7/11, 9:32 AM
#11

Puttar upp min egen artikel om immunförsvaret.

Man pratar om starkt och svagt immunförsvar, medan frågan egentligen är:

Immunförsvar, mot vad?

Särskilt när det gäller våra inavlade husdjur är immunförsvarets bredd avsmalnat. Det är alltså inte effektivt mot lika många smittor, oavsett hur effektivt det är mot en viss specifik smitta.

Husdjur är inavlade i större eller mindre grad, eftersom det är enda sättet att få fram en variant. Vilda djur har bättre immunförsvar, eller snarare ett bredare, verksamt mot fler smittor.

ariama
10/7/11, 9:32 AM
#12

dubbelt

ariama
5/3/12, 11:00 AM
#13

*putt*

Annons:
Upp till toppen
Annons: