Annons:
Etiketter3-beteende-skötsel-hälsaartiklar
Läst 7907 ggr
Grodan
5/20/07, 6:06 PM

Jag är fast!

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Artikel av Elisabet Pettersson, Elyria här på mus-ifokus.

Tänk att ett så litet djur kan få en vuxen människa att bli så fast. Fast för möss. Jag har ju alltid varit lite djurtokig men skaffa möss har jag aldrig haft en tanke på. Förrän dottern fick två. Fler skulle det inte bli och dottern skulle ta hand om dem alldeles själv.

Mysan och Pysan var våra första möss.

Mysan och Pysan var våra första möss.

Det var sommaren 2005 som mössen kom in i mitt och mina barns liv. Vi skulle dra ner på antalet fiskakvarier och funderade på om vi skulle kunna ha något annat än fiskar i nåt av karen. Dottern hade ju egentligen länge velat ha en kanin. Men då skulle vi inte få nytta av akvarierna. Och så blir ju kaniner så gamla. Jag visste av erfarenhet att risken var stor att jag skulle ta över djuret och ville inte binda mig för så lång tid.

Inte vita med röda ögon

Vi pratade lite om terrariedjur som ormar och spindlar och sånt. Men det slutade med att vi bestämde oss för möss. "Jag vill inte ha vanliga vita möss med röda ögon", sa dottern bestämt. Helt okunnig om möss, som jag var, gav jag mig ut på webben. Hittade Svemus och blev så förundrad.

Det fanns möss med stamtavla! Och musutställningar! Och möss i alla möjliga färger och hårlag!

Jag läste mig till att möss ska man ha flera av - om man inte har hannar. Men hannar luktar… Så jag bestämde att vi skulle ha två honor. Dottern bestämde att hon ville ha en siames och en fläckig. Precis det hittade vi hos Grodan. Så vi lämnade bort hunden några dagar, fixade fiskvakt, tog tåget till Stockholm (djurkupé - det var kul) och hälsade på min moster några dagar.

D-killarna är ett klängigt gäng.

 D-killarna är ett klängigt gäng.

Dagen innan vi skulle åka hem, hämtade vi mössen hos Grodan. Hon hade samlat ett gäng honor i en petbox och vi fick välja vilka två vi ville ha. Då var möss fortfarande "bara möss" för mig, så jag såg ingen större skillnad. Och dottern hade ju redan bestämt sig så det blev de två som vi redan beställt. Siamesen Morakullan´s Idorina och evenflickan Morakullan´s Endive. Fast hos oss hette de Mysan och Pysan - det var bestämt sedan länge…

Dottern skötte mössen

Bestämt var också att dottern skulle ta hand om mössen själv. Jag läste om möss på nätet och vidarebefordrade information till dottern - och hon gav mat och vatten, städade och pysslade.

Efter ett par månader började dottern prata om musungar. Att jag lovat mig själv och familjen att vi bara skulle ha två möss och absolut inte avla - det hade jag redan hunnit glömma. Och just då var det ingen som påminde mig…

Så jag ringde Grodan och hon hade två bröder som skulle passa oss. Jag minns än i dag att jag sa något om att jag försökte hålla mig borta från musskötseln, eftersom det var dotterns djur och hon måste ta hand om dem själv. "Det är många mammor som sagt så, men sen fallit för mössen", sa Grodan… Hmmm…

Arvikatjejerna Isa och Nellie gillar att bo i terrariet.

Arvikatjejerna Isa och Nellie gillar att bo i terrariet.

Massor av möss

Men jag tror att jag lyckades hålla mig någotsånär det första året i alla fall. Sen släppte spärren och nu är det kört. Jag är totalt fast och vårt hem är invaderat av möss. Vi har möss från Gästrikland, Stockholm, Skåne, Värmland och Norge. Och när detta skrivs har det hunnit födas sju muskullar hemma hos oss. På grund av olika omständigheter bor de flesta överlevande ungarna kvar hos oss så vi har ganska många burar - undviker att räkna dem… Vid det här laget har mina barn flera gånger påmint mig om att jag sa att vi bara skulle ha två möss och inte avla. Men vad ska jag göra - jag kan inte låta bli. Jag har ju drabbats av mussjukan. Känns som om den är obotlig…

Roliga, söta, charmiga, gosiga…

Vad är det som gör att man blir så fast? Vad hos dessa pyttesmå djur kan göra både yngre och äldre människor så begeistrade?

Finns nog inget enkelt svar på det. Ett av svaren får jag när jag sticker ner handen i ett akvarium med en massa muskillar. Alla klänger på armen och vill upp. Ett annat svar får jag när jag tittar på våra akrobatiska arvikatjejer som klänger omkring på stegar och hängmattor i sitt terrarium. Och jag faller pladask när jag på väg från burskurning i duschen möter en muskille på golvet i hallen. Trodde han skulle hålla sig på bordet bland de andra mössen - men inte då… Jag undrar om det var mig han letade efter, för han kommer gärna upp i handen och när jag sätter mig vid bordet vill han inget hellre än klänga på mig.

B-kullen, 7 dygn.

 B-kullen, 7 dygn.

Och tänk att se en muskull växa upp. Nakna, skära små figurer ligger där helt hjälplösa medan mamma och extramammor matar och pysslar med dem. Flyttar dem om de blir oroliga att jag ska röva bort dem för evigt och lägger noga en massa papper över dem. Sen får ungarna färg, man ser om nån blir krullig och de öppnar ögonen. Sen sitter dottern där med buren i knät varenda dag och tittar och gosar medan de små liven skuttar omkring. Och jag börjar fundera över om vi kan bli av med dem eller måste köpa fler burar…

Dagligen fascineras jag över att de här små krabaterna alla är individer. Det är ju självklart att de är, för det är ju alla levande varelser. Men ändå… En är mest bara vacker, en är busig, en gosig, en otroligt snäll…

Och jag - jag är totalt fast. Fast för möss…

Text & foto: Elisabet Pettersson, Elyria

(Artikeln deltar i artikeltävlingen maj 2007!)

Av: Elyria

Datum för publicering

  • 2007-05-20

❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Annons:
Grodan
6/8/07, 2:55 AM
#1

Medelbetyg: 4,25 - Antal röster: 8


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Upp till toppen
Annons: