Annons:
Etiketter2-avel-och-avelsetikartiklar
Läst 7542 ggr
mandymoo
2007-02-12 13:47

Bli musmormor

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Ja nu har vi fått våran 9 kull (8 planerade och 1 liten överraskning) över 5 månaders tid. Och jag kan bara hålla med om att man är helt klart rik och blir rikare när dom ökar i antal (till en viss gräns dock)

När första kullen var på gång så märkte jag vilken hönsmamma jag är. Såg denna lilla söta varelse bli tjockare och tjockare om magen. Och knappt ville röra sig dom sista en till två dygnen. Oj vad jag kände mig elak, det var ju mitt påhitt. 

Sen då när jag märkte att hon var orolig, hade lite häftigare andning, lite oroligare, ena stunden låg hon platt på mage som om hon ville trycka ner magen i golvet så mycket det gick. Nästa stund vanka runt. Då var det inte svårt att räkna ut att det var förvärkar och snart så skulle det blir flera i buren. Men så jag kände mig, som ett monster. Hur kunde jag utsätta mina små älsklingar för detta? Ja jag riktigt lider med dom.

  Och att ha haft 4 honor dräktiga och haft 3 förlossningar har nog tagit hårdare på mig än dom *ler* för själva förlossningarna går ju så fort och lätt. Jag blir lika fascinerad varje gång, så många bebisar, och det går så fort och det syns inte i buren sen. Ja mer än att det är en liten hög av rosa små saker som ska bli söta möss…

Men tro nu inte att jag slutar vara hönsig.. jag förvandlas ifrån att vara hönsmamma till hönsmormor. Och det är inte bättre kan jag lova.
Att se dom här små små pytte sakerna ligga i sin lilla hög gör att ialla fall min beskyddar instinkt slår till. Och sen är jag orolig att dom inte ska klara sig. Dom är ju så små!

Så jag går och är orolig för dom här små i minst 1 vecka. Ja tills dom vuxit på sig lite mer, börjar få päls och helst ska dom ha fått ögon också innan jag känner mig lite lugnare.

Och inte blir det bättre nu när jag haft några kullar, nej tvärt om det blir värre. Jag blir bara fånigare och fånigare. Hur ska detta sluta, kanske jag klättrar på väggarna när vi kommit fram till slutet av alfabetet, eller har slitit av mig allt hår… *ler*. Ja bara att vänta och se.

Men samtidigt är dom ju så söta och underbara att följa så man kan inte låta bli.

Relaterade länkar

Av: mandymoo

  • [Personlig sida](javascript:void top.ShowProfile('mandymoo'))
  • [Kontakta](javascript:void top.ShowProfile('mandymoo', 'Contact.aspx'))

Datum för publicering

  • 2007-02-12
Annons:
amaira
2007-02-13 12:51
#1

Ha-ha, fin berättelse.

Förlåt att jag skrattar - jag skrattar för att du beskriver det så roligt, vill du ha mig allvarlig får du vara lite tråkigare smilie.

Faktiskt är jag inte hönsmamma när det gäller musungarna. Har någon sorts inre tillit till att de klarar det så galant, både mamman och ungarna. Och det gör de ju - hittills i alla fall. Och de ungar som inte klarar det, ja, det är ju inte meningen att de ska, liksom. En del föds svagare och inte livskraftiga. Om någon lider kan jag hjälpa den "över gränsen" på ett varsamt vis.

Men när jag kläckte kycklingar i äggkläckningsmaskin, vilket jag gjort ett antal gånger tillsammans med mina barn när de var mindre - ja var jag verkligen hönsmamma!

Jag har hittills i hela mitt liv inte sett en nykläckt kyckling som ser ut som om den skulle överleva …

Men snart har den torkat och fluffat upp sig, fått styrsel på det tunga huvudet, och blivit den allra sötaste lilla goa kyckling, full av livsvitalitet och livskraft.

Livet är förunderligt! Livet är ett under i sig. smilie

mandymoo
2007-02-13 14:40
#2

Alla berättelser behöver heller inte vara så gravallvarliga  *ler* Och jag försöker att ha lite roligt åt mig själv och mina hönsmamma fasoner *ler*… för jag vet ju att dom klarar sig gallant, och som du säger dom som inte klarar sig av ungarna är inte starka nog o ska heller inte överleva. Naturen fixar en hel del själv.

Men oavsett hur logisk jag är, och att jag aldrig skulle försöka gå in och försöka hjälpa till om jag inte måste… så kan jag inte rå för att jag är en hönsmamma Flört Och faschinerad som bara den av att dom små små växer så snabbt o bara på 3-4 veckor är dom stora ulliga jätte gulliga och klarar sig själva.. smilie

Highlandertess
2007-02-13 15:26
#3

Vilken härlig historia! Det påminner om min syster. Hennes marsvin fick ungar ifjol och då var hon som en stolt hönsmamma :-) Hon ringde mig så jag var tvungen att rusa dit och se underverket jag också. Det gjorde jag så gärna, eftersom jag också tycker att det är roligt. Jag blir lika paff varje gång. Att det kan komma så många eller så stora ungar ur en sådan liten varelse. Marsvinbebisarna är ju fullt utvecklade och ganska stora då de föds så jag har svårt att fatta att mamman orkar med det och sedan är så pigg. Musbebisarna är ofta så många så där undrar jag också hur alla fått plats :-)

Benjy
2007-02-13 18:11
#4

gud vad roligt så alla ungar/kullar är födda nu eller? Hur många blev det sammanlagt?

mandymoo
2007-02-13 18:51
#5

Ja nu är alla kullarna födda - sista igår Cloud 9

Allt som allt är det ca 22-23 st… har inte räknat in dom sista kullarna så noga utan bara kollat att ingen legat död i högen … men tror att dom är 11 st… så då blir det 6+6+11 Batting Eye Lashes

Upp till toppen
Annons: