Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

Om sajten (INFO) Avel & Uppfödning Beteende, hälsa & skötsel Bur, strö, inredning & tillbehör Fikarummet! (OT) Kluringar Filmer Fotografier Förening, utställning & träff Genetik, färger, hårlag och teckningar In Memorian Köp/Sälj/Efterlysning/Auktioner Leksaker och aktivering Länkar | Links Mat och utfodring Möss med djur och människor Namnförslag & namnförklaring TÄVLINGAR Ö Gamla tävlingar
Avel och avelsetik

Planerad avel på mus, del 4 - Färgavel

2006-09-04 08:55 #0 av: Grodan

Artikelserie från 1996-1997 (publicerad i HUSMUSEN). Uppdaterad 2006. Skriven av Gerodean "Grodan" Elleby.

Färgavel kan vara att tillverka färger eller att tillverka rätt nyans. Antingen tillverkar man svåra färger enligt ett visst schema, dvs parar möss med speciella färger för att få fram en annan färg. Man planerar aveln ett par steg fram hela tiden. Bara några steg i taget.

Jag kommer att presentera "recept" på hur man tar fram färger, vissa naturligtvis totalt onödiga att framställa själv då de finns i överflöd som t ex agouti och svart. Meningen med denna artikelserie är inte att folk ska "leka" färgavel hemma och se om de klarar av att "baka en agouti", utan att kunna utläsa en del intressanta fakta genom att ta till sig informationen genom att få svar på vilka anlag som ger ligger bakom färgerna. Det vinner man mycket på att veta! Era möss kommer dock inte att vara lika enkla i aveln för här pratar vi om renavlade djur!

Jag gluttar i Tony Cooks bok Exhibition and Pet Mice (ISBN 0 904558 25 8, Spur Publications 1977), även kallad "kockboken", nu när jag ska beskriva hur man "tillverkar" olika färger. Det är den absolut bästa boken om musavel. SVEMUS har ett avkopierat exemplar i sitt bibliotek. Det är synd att SVEMUS inte lyckades få Gunvors Lundblads exemplar när vi ändå fick alla andra musböcker från hennes dödsbo. Självklart kan man även läsa Eva Johanssons färgavelshäften! Källan borde vara densamma: "kockboken", men framför allt - det finns mycket mer att lära sig!

Det negativa med engelsmännens "recept" är att de alltid pratar om inavel. Det är inte alls nödvändigt att inavla. Man kan nå samma resultat med utavel, men det kan ibland ta längre tid. Ett råd är att skynda långsamt, blir man "färgblind" glömmer man viktiga saker som hälsa och temperament.

Genetiken är utelämnad, dels för att det blir för invecklat och dels för att jag inte vill att artikelserien blir för lång.

Färger och nyanser

När man inriktat sig på en färg som man vill föda upp, måste man verkligen ha en "målares ögon" och en stor kunskap om hur färgen fungerar i avel. Denna kunskap kan man lätt skaffa sig i SVEMUS. Bygger man uppfödningen på att producera rätt nyans av en färg, måste man lära sig vilka djur man ska avla på. Man väljer ut dem i kullarna med den önskvärda nyansen. Delmål är att ungarna blir bättre än föräldrarna - då vet man att man är på rätt väg. Att ställa ut i Standard är viktigt, men bara de man tycker har rätt nyans.

Om vi skulle ta alla dovefärgade möss som finns och jämföra med varandra skulle vi snart märka att inte många av dem har likadan färgnyans. Det gäller även alla andra färger. Varför? Det finns flera förklaringar, men den främsta är att de inte är renavlade. En uppfödare som pysslar med färgavel måste jobba på att få möss med identisk samt rätt färgnyans. Vissa färger passar avelsmässigt inte så bra ihop, "förstör varandra" och det är det första man måste lära sig i färgavel: vilka färger som passar ihop och förbättrar varandra nyansmässigt samt vilka som inte passar ihop.

Den första grundregeln kan vara att separera de olika grupperna från varandra. Det kan vara så simpelt som att säga att inom grupperna tillåts bara att de färger som tillhör gruppen att paras med varandra. Resultaten blir då att inga andra färger kommer att förstöra färgnyanserna. MEN det beror på vilken färg ur vilken grupp du pysslar med. Vissa korsningar mellan grupperna måste göras för att få fram speciella färger. Gruppindelningen är genetisk betingad och talar inte riktigt om vilka färger som "passar" att avla med varandra. För sin egen skull får man "göra egna grupper" (i sitt huvud...) av de färger som passar bäst ihop, samt hålla sig till vissa råd och recept...

Ett vanligt råd är att inte använda "de övriga" varianterna i avel, utan bara de som har den färgen man ville ha fram. De övriga kan vara av vilken färg som helst och just därför. De kommer inte att avla rent, samt har säkert fel nyans. Självklart finns det undantag...

Grupperna

Färgerna delas in i 7 grupper: röda gruppen, agouti gruppen, svarta tan gruppen, svarta gruppen, teckningsgruppen, silver gruppen och albino gruppen.

I röda gruppen hittar vi svartögd röd, fawn, sable, marten sable och rödögd cream. Agoutigruppen består av agouti, cinnamon, argente, blå agouti, silver agouti, chinchilla, argente cream, agouti tan och cinnamon tan. I svarta tan gruppen hittar vi svart tan, dove tan, blå tan, silver tan, choklad tan, champagne tan, svart fox, blå fox och choklad fox. Svarta gruppen består av svart, blå, lilac, sö cream, champagne, silver, dove.

I den tecknade gruppen hittar vi förutom alla vitfläckade varianter även himalaya och siames. Tecknade har jag redan avhandlat lite snabbt, så jag tar upp himalaya och siames separat.

Silver gruppen är silver grey/silver svart, silver brown/silver choklad, silver fawn och pearl. Albinogruppen består bara av en variant: albino!

Glömde jag några färger? Jovisst, ett par varianter saknar jag i "kockboken" och behandlar dem därför under övriga varianter. Sedan vet ni kanske inte heller HUR färgerna ser ut! Tja, sånt har man standarder och utställningar till för att lära ut - samt kurser...

Röda gruppen

Gruppen består av röda. Svartögd röd är basingrediensen i alla färger i gruppen. Kallas för "dominant gul". Hittar vi den bara är den lätt att hålla vid liv med tanke på att den är dominant. Finns några problem i gruppen: fetma, ful typ, små kullar, blir lätt sotade (sable), bleka nosar och magar. Dominant yellow är dessutom en letal gen vilket betyder att individer med dubbel uppsättning av genen dör redan som foster. Parar du alltså en röd med en röd får du en liten kull då de som fått den röda genen i dubbel uppsättning dött redan som foster i livmodern, absorberats av musmoderns kropp och föds därmed inte.

Fawn är en s k rö röd, eller nerblekt röd med dubbel uppsättning rödögt. Rö cream är fawn med dubbeldos av chinchilla. Sable är en sotad röd... Marten sable är en sable med dubbla chinchillaanlag.

Hur tillverkar man en sö röd? Man måste hitta en mus med anlaget för att kunna få fram en sö röd, t ex en fawn. Para fawnmusen med en svartögd enfärgad variant och du får 50 % röda och 50 % andra färger. Den röda avlas med bäst resultat i en linje med choklad tan.

För att få en fawn gör du tvärtom, fast det dröjer till nästa generation innan resultat visar sig. Para en röd med en champagne. I första generationen (F1) får du röda med ett anlag för rödögd. Para sedan en av de röda från F1 med champagne och du får ut 2 röda, 2 fawn, 1 svart, 1 choklad, 1 dove och en champagne. Fawnmusens partner ska helst vara fawn eller champagne tan - avla därför en linje med dessa.

Rödögd cream är en ovanlig variant och är lite svårare att tillverka då du ska kombinera dominant yellow med rödögt och chinchilla. Para en fawn med en chinchilla. I F1 får du röd och agouti. Para en röd från F1 med en agouti ur F1 (eller ur annan likadan parning) och du får i F2 agouti, svart, dove, röd, fawn, sö cream och rö cream. Eller para en fawn som bär på en gen för chinchilla med en dove med en gen för chinchilla och du får fawn, dove och rö cream.

Sable är lätt att få fram. Ta en enfärgad röd och para med svart tan. Resultatet kan visa sig i F1 eller F2. Då blir det 50 % sable och 50 % tan. Håll den sotiga röda till andra sotiga röda eller till svart tan.

Marten sable får du fram genom att para sable med svart fox. I F1 får du 50 % sable och 50 % svart tan. Para sable från F1 med svart fox igen och du får i F2: 25 % marten sable, 25 % sable, 25 % svart tan och 25 % svart fox. Marten sables avlas fördelaktigast med svart fox.

Agoutigruppen

Likadant som den röda gruppen består av olika former av rött består denna grupp av olika former av agouti: vanliga agoutin, cinnamon - chokladnerblekt agouti, argente - pinkeyed nerblekt agouti, blå agouti - blånerblekt agouti, silver agouti - chinchillanerblekt agouti, chinchilla - chinchillanerblekt agouti tan osv.

Problem i gruppen är för lite eller för mycket tickning, speciellt på flankerna och "ål" på ryggen samt avsaknad av "rödhet" i färgen.

Agouti är dominant, vilket betyder att du måste hitta anlaget. Någon färg i gruppen duger att "göra" agouti av, t ex cinnamon + svart eller argente + svart. Du får redan i första generationen agouti. Dessa blir kanske inte så snygga och avlar kanske inte rent, så det får man jobba med om man väljer denna roliga variant. I en linje kan man hålla sig till agouti, cinnamon, röd och ibland - om det behövs mer svart tickning - svart tan.

Cinnamon är en chokladtickad agouti, så vill man ha fram en sådan "kanelbulle" parar man lämpligtvis agouti och choklad. I F1 får du bara agoutis, men parar du tillbaka på choklad så får du agouti, cinnamon, svart och choklad. För att rätta till tickningen i en linje av cinnamon används choklad.

Argente är en rödögd agouti. För att göra en argente kan man para agouti med en rödögd. Resultatet får man i andra generationen. Tipset i "kockboken" är att para agouti med en agoutiavlad fawn. I F1 får man 50 % röda och 50 % agouti, För att få argente i F2 ska man para agoutisarna från F1 med varandra eller med andra obesläktade agoutis från samma parning färgmässigt. Jag har fått fram argente genom att para agouti, som har ett anlag för rödögdt, med champagne. Nyanserna på mina argente har därför blivit lite bleka och inte så oranga som önskas.

Blå agouti tillverkas genom att para en blåbärande agouti med blå. Det tar två generationer och färgerna i F2 blir blå, blå agouti, svart och agouti. Var fjärde unge är blå agouti. Ett förslag på hur man avlar fram bra blå agouti är att avla in blåavlad chinchilla. På så sätt undviker man röda pigment att visas, men risken är att man får fram "missfärger" av blå och silver agouti. Jag skulle nog rekommendera avel på blått.

Silver agouti är en agouti med dubbla chinchillaanlag. Fås fram genom att para agouti med chinchilla. I F1 får du agouti tans, parar du ihop dessa eller agouti tans från en obesläktad men färgmässigt likadan parning får du i F2 9 agouti tan, 3 agouti, 3 chinchilla och 1 silver agouti. Parar du silver agouti med chinchilla kan du få ut chinchillas och silver grey.

Chinchilla är en mycket speciell variant. För att beskriva den enkelt skulle man kunna säga att det är en agouti tan utan rött, eller varför inte säga att det är en fox. Det som gör chinchillan så speciell är att den inte visar rött. En mus med vit mage, fox, talar om att den bär på chinchillagenen! Vi reder ut detta lite närmare när vi kommer till foxvarianterna. Para en agouti med en svart fox. I F1 får du agouti tan. I F2 får du 6 agouti tan, 3 agouti, 3 svarta tan, 2 chinchilla, 1 silver agouti och 1 svart fox. Dessa chinchilla kommer att avla chinchilla, silver agouti och svart fox. I en chinchillalinje ska man undvika choklad. Utaveln kan bestå av albino från svart, blå och silver linjer.

Argente creme är en sällsynt variant, för att den är svår att få fram. Färgen skulle kunna förklaras som en mix av bestämda gener eller en argente med dubbel dos av chinchilla. Den är lite knepig att få fram och man får gå stegvis fram. Steg 1 är att para silver agouti och dove fox med varandra för att få chinchilla. Bara att tillverka silver agouti och dove fox kan vara krångligt nog. Dove fox får man fram genom att para dove tan med svart fox. I F1 får du bara svarta tan och du måste para två svarta tan med denna bakgrund för att i F2 få dove fox. I steg 2 parar man chinchillorna som har silver agouti och dove fox föräldrar och får detta: 6 chinchilla, 3 silver agouti, 3 svart fox, 2 argente creme, 1 dove fox och 1 rödögd chinchilla. För att lyckas och under tiden inte tappa gnistan förstår jag i sådan här krångliga fall att man rekommenderar inavel. Det är svårt att hitta 1 svart fox och hur svårt är det då inte att hitta 2 obesläktade dessutom. Här begriper man fördelarna med att ha många uppfödare i föreningen som inriktat sig på att renavla olika varianter! Vidare i argente creme aveln bör man använda "de övriga" i aveln som utavel då de har rätt gener.

Svarta tan gruppen

Gruppen innehåller svart tan, dove tan, blå tan, silver tan, choklad tan, champagne tan, svart fox, blå fox och choklad fox.

Den dominanta huvudingridiensen i gruppen är svart tan, alla färger i gruppen är alltså någon form av svart tan skulle man kunna säga - nerblekt av det ena eller det andra.

Svart tan kan man tillverka lätt. Para en enfärgad svart med en tan - ryggfärg oviktigt - så får du en eller flera i kullen. De blir inte alltid bra exemplar, utan kräver att renavlas. För att få djupare och mer orange tanfärg kan man avla in andra tans eller sable. Dock är det bäst att hålla sig till tan samt att man sorterar bort möss med vita tår, vita tassar, böjda eller icke raka tanlinjer, tanfärg på flankerna, tanfärgade tassar, tan bakom öron och rumpa. Ungefär samma sak gäller för fox, fast det är vita hårstrån man tittar på... Ett problem som inte nämns i "kokboken" är triangeln mellan frambenen som tan och fox brukar ha. Färgen på triangeln är samma som på ryggen. Den är inte tillåten i standarden, men alla har den mer eller mindre synlig, precis som sina vilda släktingar. Uppfödaren av tan eller fox får inte bara titta på ovanstående problem utan även triangelns storlek och ärftlighet. Vad som är viktigast bestämmer uppfödaren. Jag skulle kunna tro att de första delmålen är att få tanfärgen så djupt orange som möjligt, foxfärgen så vit som möjligt samt djuren i aveln så bra enfärgade som det går. Till tan och foxaveln använder man aldrig tecknade djur - en regel så självklar som att solen går upp varje dag! En snygg tan är mycket snygg och en ful tan är mycket ful, tycker jag även om jag inte sett många perfekta tans!

Dove tan är en s k rödögd svart tan, får man fram genom att para svart tan med dove. I första generationen blir det bara svarta tans. Para tillbaka på dove och du får några dove tan och svarta tan samt några enfärgade svarta och dove. Du kan även tillverka dove tan med andra rödögda varianter, ex champagne. Du får då i F2 när du parar tillbaka på champagne: svart tan, dove tan, choklad tan och champagne tan. Avla dove tan med dove tan, champagne tan och svart tan för bästa resultat.

Blå tan, kan vara svår att få en bra tanfärg på! Blå är en recessiv färg så du måste para en blåbärande svart tan med en blå för att få blå tan. Jag föreslår att man håller linjen ren med blå, blå tan, svart och svart tan.

Silver tan kan man kalla för rödögd blå tan. Då vet ni också nu hur ni får fram den! Dubbla anlag för blått och rödögdt + ett tananlag. Jag rekommenderar att silver tan hålls ifrån dove tan, trots att många rekommenderar att man avlar dem tillsammans, då mixfärger och dåliga exemplar lätt dyker upp. Håll hellre silver tan i avel med blå tan för gott resultat.

Choklad tan får man fram genom att sätta tan på en choklad, antingen genom att para en choklad med en svart tan eller genom att para en svart tan med en champagne tan. I F1 blir det bara svart tan, para tillbaka på champagne tan och du får i F2: svart tan, choklad tan, dove tan och champagne tan. Choklad tan avlas med choklad, champagne tan eller svart tan.

Champagne kallas ofta för rödögd choklad. Champagne tan får man alltså fram genom att ge en choklad tan dubbla anlag för rödögdt. Choklad tan + dove tan = svart tan. Ta den svarta tanen ur F1 och para med en svart tan ur en färgmässigt likadan parning. Resultatet blir svarta tan, choklad tan, dove tan och champagne tan.

Svart fox skulle kunna kallas för svart tan med dubbla chinchillaanlag. Para en chinchilla med svart tan. Du får i F1 agouti tan. Para agouti tanen med en agouti tan ur en likadan parning och du får i F2: agouti tan, chinchilla, svart tan och svart fox. Foxarna parar man lämpligtvis med varandra, men kan också användas för att få fram andra färger. Inte helt oväntat dyker i en foxavel chinchilla upp!

Blå fox får man genom att para svart fox med blå tan. F1 innehåller bara svart tan. Para den med en blå tanbärande svart fox och du får i F2 någon blå fox.

Choklad fox fås bl a genom att para svart fox med chinchillabärande choklad tan.

Svarta gruppen

Gruppen innehåller svart, blå, lilac, sö cream, choklad, champagne, silver och dove. Består av solida, enfärgade varianter av svart skulle man kunna säga. Alla ska vara väl utfärgade till tår, klor och svans. Inga vita hårstrån ska finnas i pälsen, på tassar, svans eller nos och heller inga tanstrån bakom öron, på benen eller i rumpan. Färgen ska vara jämn över hela kroppen och även hårstråt ska ha samma färg från rot till topp. Dåliga exemplar bör ej användas i avel.

En svart mus ska vara så djupt kolsvart att den glänser. Det ska inte kunna gå att säga om den är satin eller ej för en bra svart glänser som om den vore satin! Att tillverka svart är onödigt, samt att de ofta inte blir bra svarta utan bleka, gråa och/eller bruna i tonen. Om man nu av någon anledning vill tillverka svarta möss, får man från samtliga kombinationer någon i första generationen; blå + choklad, blå + champagne, choklad + silver, choklad + dove eller blå + dove. I aveln med svarta möss väljer man svart och blå. Choklad bör undvikas.

Blå är en mycket läcker färg. Den ska vara ganska mörk, otickad, jämn och djup i färgen. Beskrivs ofta som skifferblå. För att tillverka en blå mus måste man få tag i möss med d-genen, t ex rödögd silver, lilac, blå agouti eller blåmaskad siames. Eftersom blå, d-genen, är recessiv behövs två anlagsbärare eller två parningar. Man kan också leta reda på en rödögd silver och para med en svart. I F1 blir det bara svarta; dessa paras med varandra, en ur F1 paras med en annan svart ur likadan parning eller en ur F1 paras med rö silver och det blir svart, blå, dove och rö silver i kullen. Blå bör hållas till blå och rö silver. Svart kan göra de blåa för mörka, men är bra att blanda in emellanåt.

Lilac tillverkas genom att para två möss som bär både på blått och choklad. Lämpligast är att använda blå och choklad, bär varken den blåa på choklad eller chokladen på blått blir det bara svarta möss i F1. Lilac hålls med bäst resultat till andra lilacs, blått och choklad beroende på pälsnyansen. Önskvärt är nog att lilac är så lila, syrenlila, som möjligt även om jag aldrig någonsin sett en sådan nyans på lilac...

Svartögd creme är antingen en väldigt blek röd eller en lilac med chinchillaanlaget i dubbel dos. Färgen ska vara mycket ljus kräm. Den ska inte vara så vit att den förväxlas med svartögdvit vit, vilket tyvärr är fallet med samtliga jag sett i Sverige. Inte heller ska den vara så "krämig" i färgen att den blir stone, "nougat" eller champagneaktig. Benvit eller ljust beige skulle jag vilja beskriva den som. I standarden står det "blekt gräddfärgad". Jag har sett kritvita exemplar under alla år som domarna, utan att blinka, dömt som sö creme. Samtidigt har jag sett beiga möss tävla i OS som beige och frågan är om dessa är de "egentliga cremearna", fast en aning för mörka? Om man framställer sö creme från chokladgenen och blågenen blir cremen ofta en mycket stor mus, vilket kan förklara varför den ofta har "engelsk typ" samt varför de "engelska sö cremearna" ofta är de största. Jag gissar att det är bäst att avla sö creme med sö creme samt noga välja ut möss med rätt nyans enligt standard och domare.

Choklad är en ganska vanlig färg. För att få fram choklad måste du ha genen, antingen rena choklader eller hos chokladbärande möss och champagne. Tillverkas t ex genom att para svart och champagne. Bar den svarta på champagne eller choklad blir det redan i F1 choklad, men även svart, dove och champagne. Eller tillverkas genom att para två chokladbärande möss med varandra. Den chokladfärgade musen ska vara mörk och då används gärna svart i aveln. Champagne kan också användas.

Champagne är en s k rödögd choklad. Genom att ge chokladmusen dubbel dos av rödögt får du champagne, vilket brukar kräva två generationer. Exempel: choklad + dove = F1 svart -> F1 svart + F1 svart = svart, choklad, dove och champagne. Problem med champagne är bleka nosar, att den kan ha många nyanser från ljust gul till mörkt orange och sakna den önskvärda rosa tonen. En balans mellan dessa är önskvärt, men det kan vara svårt att förstå vilken nyans en bra champagne ska ha. Tipset för att få rätt nyans kan vara att para en ljus champagne med en mörk, para in rödögdbärande choklad på de ljusa och rödögd silver på de mörka, para in champagne- eller chokladavlad albino och för att förbättra den rosa tonen para in rödögd fawn.

Rödögd silver är lätt att förväxla med dove. En korrekt silver ska vara så lik ett gammalt silvermynt som möjligt, hellre isblå i nyansen än ljusblå. Det pratas även om svartögd silver, men den är lite mera sällsynt än den rödögda, så den går jag inte in på! En rödögd silver ska alltid ha riktig röda ögon medans en dove kan ha rubinröda ögon, detta tycker jag är en viktig skillnad och det vore mycket lättare att skilja dem åt om dove bara tilläts med rubinröda ögon. En rödögd silver ändrar heller aldrig sin nyans som en dove gärna gör - en dove ser ofta ut som silver som ung och blir sedan mörkare med åldern. Det viktigaste för att skilja dem åt är ändock att en silver är en rödögd blå. För att göra en silver behövs alltså en rödögdbärande blå som paras med ex en dove. Tyvärr blir det både rödögd silver och dove i kullen... Jag skulle idag inte rekommendera att avla silver med dove, då ingen av dem har någon önskvärd nyans, utan att hålla silver i en linje med blått och blå- eller silveravlad albino.

Dove är en s k rödögd svart, en svart med dubbeldos av rödögt. Det är en extremt svår variant då ingen dove tycks vilja ha samma eller rätt nyans. Med ögonfärgen följer pälsfärgen, som jag skrev ovan, så det är bäst att avla på rubinögda doves än rödögda. För att få rätt duvgrå nyans måste man renavla. Blandar man in blått blir nyansen blåaktig och blandar man in silver blir det problem med att skilja mellan dove och silver... Jag ordinerar att i värsta fall avla med svart. Dove är vanlig i Svemus, en av mina egna vanliga varianter och det är hög tid att göra något åt alla olika nyanser för att kunna skilja den från rö silver.

Siames och himalaya

Som jag skrev tidigare hör siames och himalaya till den tecknade gruppen enligt "kokboken" och Engelsmännen. På Svemus utställningarna och i vår standard har vi dem i gruppen skuggade, där vi även placerat sable, marten sable, och brindle. Ett gemensamt drag för dessa är att de kan ha vilka standardiserade färger som helst, precis som våra tecknade varianter...

Siames och himalaya är väldigt lika, båda är recessiva, med undantag att en himalaya ska ha en vit kroppsfärg och ingen skuggning medans en siames ska ha en sepiafärgad kroppsfärg och så mycket skuggning som möjligt. För att tillverka någon av varianterna krävs den ena. Himalaya kan göras genom att para en siames med albino och man kan i första generationen få ett utställningsexemplar.

Än så länge finns mycket kvar att lära om siamesen och hur färgerna blir presenterade på varianten. Det skulle praktiskt sett kunna gå att få fram alla färger på siames, men alla är inte lämpliga. Att avskriva direkt är i stort sett alla agoutivarianter då skuggningen blir tickad och det skapar inte samma effekt som selfvarianter.

En siames kan ha nyanser av röda ögon baserat på grundfärgen. Svart- och blåmaskad bör ha mörkt rubinröda ögon, choklad- och lilacmaskad rubinröda etc.

Idag har vi så många siameser att vi mycket väl kan börja renavla dem, genom att hålla de blåmaskade i en avel med bara blått och blåmaskad siames, de svartmaskade med svart och svartmaskad siames, de chokladmaskade med choklad och chokladmaskad siames osv. Självklart väljer man ut de som mest liknar standarden, har gott med skuggning samt är bra enfärgade utan vita tassar.

Det kan vara svårt att se skillnad på himalaya och siames, därför är det av vikt att se till att siamesen först blir så mörk, välskuggad och bra enfärgad som möjligt innan man "gör" den till himalaya. Svårt kan det inte bli då vi i Svemus är överrepresenterade av siameser, de finns överallt och ofta där de inte hör hemma som ex i den tecknade gruppen...

Silvergruppen

Silver gruppen innefattar silver grey (silver svart), silver brown (silver choklad), silver fawn och pearl.

Hela gruppen består av möss med silvergenen, de får en silvrering av vita hårstrån över hela kroppen. Med åldern blir de vita hårstråna fler och till slut kan musen se helt vit ut. Teoretiskt ska det gå att sätta silvrering på alla standardiserade varianter, även på de som inte behöver det som t ex siames. En silver blå är alltså inget konstigt.

Silver grey är en silvrerad svart. Den kan ha tre olika nyanser: mörk, mellan och ljus, men ska till skillnad från svart ha en blåsvart underfärg på pälsen. Silvreringen ska vara tydlig och jämnt fördelad över hela kroppen. Silvreringen visar sig vid pälsbytet, ungefär vid 6 veckors ålder och då ser man vilka som är bra silvrerade i kullen. De dåliga har ev ingen tydlig silvrering alls. Som jag skrev ovan så kan silverstråna ha en tendens att bli fler med tiden. Ett problem är att kunna skilja silvergenen från variegatedgenen. Jag har under flera år själv haft både silvrerade och variegateds och jag kan inte påstå att det är lätt att skilja dem åt, även om jag är ganska duktig på att se vad möss har för färg eller teckning! För att tillverka en silver grey behövs en mus som bär på genen, lämpligast en som är silvrerad. Denna paras med svart och eftersom silvergenen är recessiv kräver den en till parning för att uppvisa ett par silver grey. I aveln med silver grey bör man hålla sig till andra silvrerade varianter för att bibehålla den delikata vita tickningen.

Silver brown tycker jag är en silvrerad choklad som tillåts enligt standarden att vara mera guldbrun/röd i nyansen än den fullt solida/enfärgade chokladen, men i "kokboken" står det att med brun menas förutom choklad även agouti och cinnamon. Så det är bara att välja. En vägledning, som Eva Johansson berättat för mig, är att silvergenens silvrering ska kunna sättas på agouti och cinnamon medans variegatedgenens silvrering inte skall kunna visa sig på dessa färger. Är du alltså tveksam till vilket anlag du har bör du kunna göra "agouti eller cinnamontesten". Jag har gjort denna test och antar från dess resultat att jag har silvergenen!

Silver fawn kan vara både rödögd och svartögd. Det ska vara en lysande orange mus med vita strån/silvrering över hela kroppen. Den svartögda är en silvrerad röd, skulle man kunna säga och den rödögda är en silvrerad fawn. För att få fram denna variant behövs att röd eller fawn avlas med silver grey eller silver brown i två generationer.

Pearl är en sällsynt variant, som jag försökt få fram ett tag nu men tyvärr inte lyckats än. En pearl ska vara svartögd, i nyansen som blekaste silver, skuggad till vitaste underfärg och varje hårstrå ska vara tickat med grått eller svart. Den kan lättast beskrivas som en svartögd vit med svarttickade hårstrån. Det kan ev. finnas flera gener som kan "orsaka" en pearlmus och den jag försökt med är silvergenen genom att para silver grey med silver brown ett par generationer. De man ska välja är de som blir väl silvrerade och även får en ljus underfärg. Färgen på en pearls tickning bör vara choklad, grå eller svart och därför bör pearl inte framställas ur någon annan färg som silver röd eller silver fawn. Tickningen på dessa bör bli röd eller orange, men jag tror att det kan vara mycket svårt att se vad detta är för variant om den föds varför rekommenderar jag pearlaveln med choklad, svart, silver brown och silver grey.

Albinogruppen

Albinogruppen består av en variant: albino. Förvirrande nog kan den även kallas rödögd vit, dock anser jag att det är en vässentlig skillnad på albino och rödögdvit. En rödögd vit är en tecknad mus som saknar fläckar, precis som den svartögda vita musen: den är tecknad fast "fläckarna visar sig inte". En rödögd vit och en svartögd vit orsakas av samma gen, dutchgenen! Skillnaden är bara att den svartögda vita är av någon färgvariant med svarta ögon (svart, agouti, choklad m m) medans den rödögda är av en färgvariant med röda ögon (dove, argente, champagne osv).

En albino är förmodligen den första färgvariant man lär sig namnet på och alltid minns. Albino är en albino helt enkelt! Ett vitt djur med röda ögon, som saknar pigment och inte visar sin "riktiga" färg. Utan denna underbara variant skulle vi förmodligen bara ha två färger på möss: svart och agouti. Tack o lov skapade naturen albinismen som i sin tur såg till att vi kunde skapa en hel drös vackra musfärger.

Albinon kan vara nästan precis vad som helst; enfärgad, tecknad, svart, röd, agouti, gul osv. Undantagen är de närbesläktade varianter som ligger på samma genlocus (chinchilla och himalaya). Detta är den vässentliga skillnaden mellan rödögd vit och albino. Den rödögda vita är en rödögd tecknad med "för mycket" vitt, medans albinon kan vara precis vad som helst t o m en rödögd vit! Dock syns inte detta på dem utan det är bara i avel du kan märka vilken av varianterna du har. Naturligtvis kan man ta reda på om man har en rödögdvit eller albino genom att titta i musen stamtavla, om den har någon.

Hur fungerar albino i avel? Problemet är att en albino vet man aldrig vad den bär på för gener. Bäst fungerar albino i sin egen grupp, dvs med himalaya, siames och cream.

Albino är recessivt, så vill du avla albino dröjer det kanske till andra generationen innan de får fram albinos. Albino är mycket lätt att avla på. Av någon underlig anledning har albinomusen nästan alltid bra typ och färg. Det man jobbar mest med i en albinoavel är typ och temperament. Färgen ska vara så vit som möjligt och det är den oftast om den är khr. Annat hårlag på albinon gör den lite gulaktig, ex satin och albino satin kallas för ivory just därför.

En renavlad albino, baserad på enfärgade och inte tecknade (dutch, even etc) djur, är väldigt bra till himalayanavel

Övriga varianter

Övriga varianter är både hårlag och färger. Det finns ett par omtalade varianter som vi sällan eller aldrig ser. Egentligen är det dumt att ta upp dem då vi inte vet för mycket om dem, men vem vet kanske dyker de upp en vacker dag?

Hårlagen som vi hört talas om, sett på bild, men aldrig sett i Svemus är rex, abyssinier och frizzie. Färgvarianterna som är lite udda är brindle, smoke, tricolour, merle, recessive yellow etc.

Hårlaget rex är en mycket kort och tät päls. Den står rätt upp och morrhåren är ordentligt lockiga. Rexen har bara underpäls och ska helt sakna stickelhår. Hur denna fungerar i avel är mig obekant, men jag funderar på om den inte är snarlik råttans rex. I så fall är den dominant och får inte paras med annan rex. Rex + rex på råtta leder till dubbelrex vilka blir helt eller delvis nakna. Ingen Svemusmedlem har någonsin ägt en rexmus. Enligt rykten är den numera även sällsynt i England. Rex är inte standardiserad i Svemus.

Abyssinier ska likt marsvinet ha virvlar/rosetter i pälsen. Abyssinier är inte standardiserad i Svemus.

Frizzie är en variant som påstås finnas i USA. Den ska ha långa krusade täckhår medans underpälsen är rak. Pälsen ska vara tät, våfflad eller lockad över hela kroppen. Varianten är inte standardiserad i Svemus.

Brindle är en tigrerad mus. Den kan vara i vilken färg som helst men gör sig bäst i agouti, cinnamon, blå och röd. Tigreringen blir mörka strimmor av grundfärgen medans grundfärgen ska ha en lite ljusare nyans. Just nu har vi inga brindle i Sverige och måste därför hämta in genen från ex England. Brindle är standardiserad i Svemus och tävlar i klassen skuggade. Gör sig bäst i khr och satin. Bör undvikas i lhr, astrex och som tecknad.

En annan ovanlig färg som vi inte sett i Sverige, tills helt nyligen, är smoke. Smoke beskrivs som en metallgrå färg vilken uppstår i kullar där blått och choklad finns. Den ska ha svarta ögon och bör vara recessiv. Den är inte standardiserad i Svemus. Borde tillhöra den svarta gruppen.

Vidare finns fler agouti-varianter som t ex lilac agouti, blå argente, champagne argente och lilac argente, samt colourpoint, burmese mm.

 

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2006-09-06 00:45 #1 av: mandymoo

Så kul med ännu fler artiklar att läsa - jag slukar... Skrattande

Anmäl
2006-09-20 14:56 #2 av: maddemusen

Jag bara läser och läser och läser det är så kul med artiklarna här på mus.ifokus!! TAck GerodeanSkrattande

Anmäl
2006-10-03 10:37 #3 av: amaira

Jag har en fråga. Du skriver, Grodan, om sable:

"Sable är lätt att få fram. Ta en enfärgad röd och para med svart tan. Resultatet kan visa sig i F1 eller F2."

Hurdå? Jag menar, hur kan det röda anlaget "inte synas" i F1? *förstår inte*

Kan A(y)/a(t) se ut som tan? Det är ju en sable?

Anmäl
2007-01-25 22:45 #4 av: mandymoo

Putt upp här med

Anmäl
2010-03-16 17:49 #5 av: Digitalis

UPP!! Färger och genetik :D

Anmäl
2010-03-16 23:05 #6 av: Grodan

oj... den är såååå gammal... snälla gnäll inte på mig om det står fel i den...

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2010-03-16 23:10 #7 av: Artlink

Den är intressant, och det är bra! Ser du något som inte stämmer så uppdatera ;)

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.