Beteende, skötsel & hälsa

Mushanar ihop

2006-06-03 17:03 #0 av: Grodan

Artikel av Eva Johansson, Matsvin

Kail & Riva, hanar som bott ihop 1 år, foto: "Theriss"Kail & Riva, hanar som bott ihop 1 år, foto: "Theriss"

 

Det är ju inte alla mushanar som trivs ihop. I naturen lever mushanarna inte tillsammans utan de har var sitt revir, ett stycke mark som de försvarar mot andra mushanar. Inom en mushanes revir lever ofta mushonor, som har var sitt eget revir inom hanens revir, ibland flera stycken mushonor som har var sitt litet revir inom mushanens större revir. Mushanen är välkommen hem till de olika mushonor som bor inom hans revir, och han umgås med dem. I fångenskap visar inte mushonorna så ofta upp revirbeteende, utan trivs vanligen utmärkt tillsammans. Däremot är det vanligt att mushanar visar upp sitt revirbeteende i fångenskap, även om inte alla gör det.

Revirbeteende betyder att ett djur försvarar ett område mot artfränder, i musens fall mot andra individer av samma art och samma kön. En mushane visar vanligen inte revirbeteende mot en mushona eller tvärsom, en mushona mot en mushane. I fångenskap ser vi inte så ofta mushonor som visar revirbeteende mot andra mushonor, utan de håller ofta sams, och beter sig istället som en flock. Att både mushanar och mushonor visar revirbeteende mot sina egna i naturen innebär att musen egentligen inte är vad man normalt menar med ett flockdjur.

 

En mushane och en mushona som lever tillsammans uppvisar tydligt socialt beteende sinsemellan, vilket är lätt att studera. De trivs utmärkt ihop, men tyvärr har det vissa bieffekter, dvs det blir snabbt många fler möss. I fångenskap lever mössen annorlunda än i naturen. Har man en mushane tillsammans med flera mushonor så kan man lätt se att även dessa brukar trivas utmärkt tillsammans, med bieffekten att det blir snabbt väldigt många nya möss. Honorna kan i fångenskap uppvisa socialt beteende mot varandra i en sådan grupp, speciellt är det vanligt att de hjälps åt med vården av ungar. Även hanen brukar kunna hjälpa till med omvårdnad av ungar, speciellt om han endast bor med en hona, då man ofta kan se honom värma ungarna då honan äter. I naturen uppvisar inte mushonor socialt beteende mot varandra.

Detta betyder absolut inte att musen trivs att leva ensam! Möss lever socialt med motsatt kön i naturen, och en ensam mushane som inte har hona som bor inom sitt revir mår lika dåligt som en mushane som bor ensam i en bur. Skillnaden är väl främst att i naturen kan han leta reda på en ledig hona, och i en bur är dömd att leva ensam för resten av sitt liv. Man skulle förenklat kunna säga att musen är parlevande i naturen, men att vissa hanar har fler än en hona, som inte umgås med varandra, utan kan går fram och tillbaks mellan dem. Många hanar har minst en hona och vissa hanar har ingen men letar efter en ledig hona. Ingen mus trivs med att leva ensam.

I naturen lever alltså inte mushanar tillsammans, dvs de visar inte socialt beteende mot varandra, men i fångenskap kan mushanar ibland leva tillsammans och trivas ihop inom ett gemensamt revir. När jag började med möss för närmare 25 år sedan, var det inte så vanligt med mushanar som levde tillsammans utan att slåss, men de fanns. Jag hade en hel linje med sådana "snälla" sällskapsmöss, och det fanns även sådana "snälla" möss på laboratoriet. Vissa stammar av laboratoriemöss består till 100 % av "snälla" möss. (Med "snälla" menar jag här mushanar som trivs ihop.) Om man har sådana "snälla" hanar så kan de om man har tur bo flera tillsammans i samma bur utan att en enda gång visa aggression mot varandra. Dvs de slåss inte och de hotar inte varandra. De sover gärna tillsammans, och verkar helt enkelt trivas ihop. De visar socialt beteende mot varandra. Det är inte helt ovanligt med en grupp hanar som lever hela livet tillsammans utan att en enda gång ens bli sura på varandra. På laboratoriet finns det många sådana mushanar. Man tar då aldrig isär dem, utan låter dem vara tillsammans hela tiden. Har man en grupp sådana möss till sällskap och skall ta med dem på utställning så tar man med hela gruppen, helst i sin egen vanliga bur. Dock kan det visa sig oklokt att ställa ut dem, då de kan börja slåss pga lukten av främmande mushanar i utställningslokalen. Och om man verkligen vill att de skall fortsätta att leva tillsammans använder man dem inte i avel, då det faktum att någon av dem parat sig lätt rubbar balansen och kan orsaka slagsmål inom gruppen. Om man absolut vill para någon av hanarna i gruppen får man vara beredd på att hanen kanske inte går att sätta tillbaks i gruppen utan slagsmål efter parningen, utan man får sätta ihop honom med hans söner istället. Däremot är det inte vanligt att de hanar som blir kvar slåss pga att de förlorat en kompis.

Om man har sådana "snälla" mushanar får man inte glömma att detta beteende faktiskt inte är naturligt för arten, och att de faktiskt kan bli osams när som helst så att man måste ta isär dem. Så länge de trivs tillsammans och är snälla mot varandra är allting bra, och de lever ett socialt och bra liv, men om de börjar slåss måste man genast ta isär dem. Minsta lilla bitsår måste man hålla ögonen på, detta är ett starkt tecken på att de behöver flytta isär. Är det fler än två hanar som bor tillsammans måste man genast utröna vem som bitit och ta ut den ur buren.

Detta innebär att om man har hanar som bor tillsammans är det onaturligt för arten, och man måste alltid ha extra burar att ta i bruk om några möss skulle bli osams och behöva flytta. Att inte ha det är rena djurplågeriet, när mössen väl börjat slåss är det plågsamt för dem att dela bur. Tro inte att de kommer att sluta slåss, göra upp eller något liknande. Endast de mushanar som aldrig slagits med varandra har en chans att fungera tillsammans. Jag inga personliga erfarenheter av att sätta samman mushanar där den yngsta är äldre än drygt tre månader gammal, och jag kan tänka mig att det inte fungerar så bra. Man brukar sätta ihop unga hanar så tidigt som möjligt, vanligen tar man helt enkelt aldrig isär kullbröder, eller så sätter man in alla hanar i en kull till sin far.

Vanligen är det främst musuppfödare som har mushanar tillsammans, om inte annat är det främst musuppfödare som har störst glädje av att kunna slippa att ha en mängd musburar överallt. För att slippa alla problem med mushanar tillsammans, att de kan börja slåss när som helst osv, så kan man använda riktigt gamla honor som är för gamla för att göra barn. Man sätter alltså in en sådan gammal hona till en ensam hane, så att han får leva ett socialt liv med en hona, vilket är naturligt för honom. Detta brukar alltid fungera utmärkt, om inte honan är för ung och får barn förstås.

Eftersom mushanen är skapad till att leva med en mushona och inte ensam, är det inte konstigt att han vantrivs i ensamhet när hans ägare inte vill att han skall sätta fler små musungar till världen. Det är vetenskapligt bevisat att ensamma möss vantrivs och mår mycket dåligt. Detta är grunden till att vi som har möss vill ta fram möss där hanarna trivs tillsammans, för att de då mår bättre och slipper lida i ensamhet. Men detta fungerar bara när mössen verkligen trivs tillsammans. Jag har personligen i många år avlat för att få fram möss där hanarna trivs så bra som möjligt ihop. Detta genom att i varje kull välja att avla vidare på endast de söner som var bäst i detta avseende, dvs de trivdes utmärkt tillsammans med sin far. Då hade jag nästan aldrig mina hanar ensamma, utan de brukade ha minst en son eller någon annan trevlig hane att dela bur med. Jag ansåg det vara en styggelse att hålla en ensam mus, och det anser jag fortfarande, men om mössen slåss måste man ta isär dem, för det är ännu värre att låta dem slåss.

Idag är det fler uppfödare som har samma idé, som avlar på mushanar speciellt för att få fram hanmöss som vill dela bur med andra mushanar. Flera uppfödare har haft framgångar på detta område under flera år, och det är glädjande, främst mössens skull.

Tyvärr verkar det samtidigt som om idén med detta har missförståtts av några olika musägare musuppfödare. Möss som en gång har slagits skall aldrig bo ihop, de skall genast tagas isär - allt annat är djurplågeri. Möss skall aldrig ha bitskador, det är djurplågeri att låta mössen bita varandra. Vitsen med att ha mushanar som bor tillsammans var att det bara skulle gälla de möss som gillar att bo ihop och aldrig slåss, inte att möss som inte gillar varandra skulle tvingas dela bur och bita sönder varandra.

Om du är uppfödare och vill börja föda upp "snälla" möss, så kan ju köpa in en grupp hanar som redan lever tillsammans. Först kan du råka ut för bakslag genom att när du tar hem dessa möss kan de börja slåss sinsemellan om du ställer deras bur i ett rum med okända mushanar! Däremot kan du få fram nya grupper med mushanar som går ihop genom att inte ta isär deras söner, utan låta dessa bilda en ny hangrupp.

Problemen med ensamma hanar uppstår genom att möss är skapta för att sätta så många ungar till världen som möjligt. Tänk bara på hur många olika rovdjur som har musen högt upp på sin matsedel. I naturen har hanarna inte tid att umgås med varandra, de har fullt upp med att äta och göra nya musungar. I fångenskap behöver inte mössen göra det de är skapta för, sätta fler möss till världen så mycket det går, och då får vi ta till lite olika tricks för att få djuret att trivas så bra som möjligt.

Eva Johansson

Publicerad i musföreningen SVEMUS medlemstidning HUSMUSEN nr 5-6 2004.

Kail & Riva, två hanar som bott ihop 1 år, foto: "Theriss"Kail & Riva, två hanar som bott ihop 1 år, foto: "Theriss"

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2006-06-04 12:25 #1 av: amaira

Mycket bra artikel! Som allt som allt som Eva johansson skriver, och delar med sig av. TACK!

Kanske kan jag bara tillägga, att i naturen är inte allt jämt "perfekt" och snällt", utan det finns nog en hel del mushanar som får förbli ensamma där också. Starkast för sina gener vidare...

 

Anmäl
2011-12-27 05:46 #2 av: Grodan

Ordnat artikelns layout så den är mer lättläst.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2011-12-27 09:50 #3 av: Camillhe

3dje stycket är samma som det fetmarkerade.

Anmäl
2011-12-27 17:50 #4 av: Grodan

#3 Ja, det blir buggar i gamla texter har jag sett

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-12-08 00:38 #5 av: terrorinAlive

Hej! Jag läste hela artikeln och den var verkligen bra!

Men jag tänkte på en sak... Kan man ha en hane och en kastrerad hona eller tvärtom? det borde vell funka?

MVH
Therese

Anmäl
2012-12-08 09:56 #6 av: ariama

Ja, det funkar.

Anmäl
2012-12-08 22:18 #7 av: Aranea

Kan tillägga nu lite för skojs skull att Kail och Riva, hanarna på bilderna, bodde ihop fredligt ändå in i det sista även efter att ha fått sitta med varsin hona. Kail dog dagen innan sin två-årsdag och Riva en dryg månad senare.

Anmäl
2012-12-08 22:45 #8 av: Grodan

#7 Fina killar. Skrattande Många av mina hanar jag hade förr var sådär. Nu har jag inte kvar så mkt av den linjen men jobbar jämt på att hanar ska kunna bo fredligt med bröder, söner, dock funkar det inte alltid med nya djur, engelsktypat osv. Då får jag ta några steg tillbaka, jag kommer säkert dit en dag igen.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.