Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

Om sajten (INFO) Avel & Uppfödning Beteende, hälsa & skötsel Bur, strö, inredning & tillbehör Fikarummet! (OT) Kluringar Filmer Fotografier Förening, utställning & träff Genetik, färger, hårlag och teckningar In Memorian Köp/Sälj/Efterlysning/Auktioner Leksaker och aktivering Länkar | Links Mat och utfodring Möss med djur och människor Namnförslag & namnförklaring TÄVLINGAR Ö Gamla tävlingar
Noveller, berättelser & krönikor

Gunvor Lundblad

2011-10-23 14:20 #0 av: Grodan

Jag minns Gunvor Lundblad.

Det kommer att bli svårt att skriva det här, ett minnespodium över Gunvor Lundblad. Bara några meningar och jag sitter i tårar redan. Och ändå är det sååå många år sedan...

-----------------------------------------

 

När jag och SVEMUS styrelse år 1995/1996 bestämde oss för att hålla en utställning i Gunvors namn, för att hedra henne och minnas henne och för att visa vår vördnad och aktning samt för att vi var ledsna och saknade henne ville vi att denna utställning skulle vara speciell

  1. En fond startades, sk minnesfonden, dit folk kunde skänka pengar, som skulle gå till allt i Gunvors minne, men även saker som hade lite Gunvor-känsla över sig (något hedervärt för sällskapsmöss el dyl).
  2. Minnesutställningen skulle vara PC, gärna med en domare som känt Gunvor och kunde döma lite som hon
  3. Utställningen skulle vara påkostad (mycket priser, fint program) och behövde inte gå med plus - minnesfonden skulle se till att täcka kostnader
  4. Alla utställare och möss skulle få priser
  5. Rosetter skulle delas ut till alla A-pris möss (detta skulle endast ske på minnesutställningen)
  6. En lång lista på hederspriser som endast skall delas ut denna dag
  7. Programmet skulle vara fint och en berättelse skriven av Gunvor skulle publiceras i den - Gunvor gillade att skriva

Mycket av detta hålls igång, vill bara skriva ner det så att alla kan ta del av det. Saker kan inte hållas igång som de exakt var utan förändras med tiden efter behov.

Gunvor var dock lite som person att hon inte gillade förändringar. Där är hon och jag väldigt lika. Jag kan ha svårt i början, men behöver bara vänja mig.

Det finns mycket att skriva om Gunvor eg. Och jag kollar lite om jag inte hittar någon tråd eller artikel där jag redan gjort det. Ärligt så skulle det vara skoj med någon annans ord om henne.

Det var nämligen så att Gunvor och jag hade ett väldigt speciellt förhållande och det gör så ont när jag tänker på det. Vi bråkade alltid. Hon ville göra si och jag ville göra så. Alltid i konflikt. Hon var så envis och drog ett tungt lass, hon anordnade utställningar, var kassör, gjorde HUSMUSEN och en massa annat. Jag ville avlasta henne, men hon var sååååååå svår. Allt skulle göras på hennes sätt. Jag var tvungen att säga till på skarpen många gånger, men den gången hon eg släppte taget helt var strax innan hon dog.

Man kan tro att jag inte tyckte om Gunvor och jag trodde inte Gunvor tyckte om mig alls. Men mitt hjärta gick i tusen bitar när hon dog. Kanske eg mest för att vi aldrig kunde uppleva en lugn och harmonisk vänskap, utan för att vi alltid stred om vad som var bäst för SVEMUS och mössen. Ändå gjorde vi väldigt bra saker tillsammans. HM blev jättefin. Våra montrar på mässor var jättefina och vi var så duktiga på mässor. Våra utställningar var välarrangerade och prisutdelningarna var ganska roliga

- De som inte fått något pris kan komma och ta ett eller två i den här lådan

Jag glömmer aldrig Gunvors lilla låda med musrelaterade saker skänkta av Astrid S.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2011-10-23 14:26 #1 av: Lamina

Men vad fint skrivet Grodan. Blir ju tårögd. Gråter

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

Anmäl
2011-10-23 14:33 #2 av: Grodan

Tack Lamina! Skrattande Ja, jag sitter också här i tårar.

Det blir mer så småningom!

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2011-10-23 18:39 #3 av: Artlink

Tack, Grodan!

jag har ju nämligen aldrig själv träffat Gunvor och det är svårt att ordna en hedersam utställning till minne av någon som man inte har något minne av helt enkelt...men jag har förstått att hon har betydd väldigt mycket för svemus och att det gällde just sällsakpsmössen har jag begripit iom vandringspokalen i hennes namn.

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2011-10-23 19:31 #4 av: [TomasH]

Jag och Gunvor hade många diskussioner genom åren och vi var ofta oense: jag var väldigt för avel och utställningar och Gunvor var mer för musen som sällskapsdjur. Nu, många år efteråt inser jag att det jag brann för inte har gagnat musintresset i Sverige medans Gunvors ande fortfarande vilar över Svemus. Dock har jag fått igenom att domaren inte behöver sitta och vänta tills musen som ska bedömas, har vaknat... Gunvor var väl egentligen råttmänniska (har för mig att hon satt i SRSs styrelse) och var den som startade igång mussidan i tidningen Husråttan. Sen blev vi så många att SVEMUS bildades. Efter några år bildade Madeleine Raftö konkurrensklubben SMUF (mer koncentrerad för engelsktypade utställningsmöss) medan Gunvor (och lilla Grodan) slogs för den lilla svensktypade sällskapsmusen. Nu finns bara SVEMUS kvar men jag hörde en rolig historia om när SVEMUS beställde nya prisrosetter från företaget Silvi häromåret, levererades de med SMUFs gamla logga...

Anmäl
2011-10-23 19:37 #5 av: Grodan

#3 Är du säker? Hon brukade stå på SRS utställningar (i a f i Stockholm) och visa upp SRS mussektion SVEMUS. För endast 10 kr kunde man bli medlem i den. Jag blev faktiskt medlem innan jag ens hade möss, för att jag pratade med Gunvor och för att det var en hedervärd sak. Fast jag hade nog redan då ett intresse för möss... (minns ej riktigt NÄR det var Iona visade upp de vackra satinmössen hon inhandlat i en zoobutik och väckte mitt intresse lite)

#4 Vilken fin insikt! Och det är nog så att i grund och botten är möss sällskapsdjur på något sätt... Känner jag nu när jag inte har alla mina pussgurkor hemma...

SMUFs gamla logga är så jäkla fin!!!

Madeleine Raftö var så duktig på att rita.

Undrar hur hon och Gunvor kommer överens i himlen...? Flört

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2011-10-24 03:06 #6 av: Goldmali

Gunvor var min bästa vän. Hon var 19 år äldre än mig, men det spelade aldrig någon roll. Min mamma brukade säga att Gunvor var min extramamma, men så såg jag det aldrig.

Jag träffade Gunvor 1979. Jag var 13 år gammal och en klasskompis till mig hade berättat att hon hade 3 marsvin som hon inte ville ha längre, så de skulle bli ormmat. Som en djurälskande 13-åring blev jag förstås fly förbannad och chockad och eftersom jag vid det här laget hade varit medlem i Smådjursklubben ett år, så kontaktade jag Gemma Snellman och bad om hjälp. Hon lovade att SDK skulle köpa marsvinen och hitta nya hem till dem. Sagt och gjort, jag tog hem marsvinen å SDK:s vägnar och snart kontaktades jag av "SDK:s marsvinshem" vilket var detsamma som Gunvor Lundblad. Gunvor kom och hämtade två av marsvinen -det tredje hade jag lyckats övertyga min mamma om att få behålla. Från den dagen höll Gunvor och jag kontakten med tät brevskrivning.

Allt detta var när SDK var den enda smådjursföreningen som fanns i Sverige (förutom kaninavelsföreningen). Det anordnades 3 utställningar om året -en i Stockholm, en i Skåne och en i Göteborg, enbart för marsvin och hamstrar. Det var inte tillräckligt tyckte jag och mina kompisar, och det första vi gjorde var att bilda lokalavdelningar till SDK. Vi hade möten hemma hos mig och hos andra personer och Gunvor kom alltid.

Ju längre tid som gick, desto fler brev skrevs det och desto fler träffar hade vi, så jag lärde känna Gunvor mer och mer. Hon berättade bl.a. om musen hon hade haft, nu minns jag tyvärr inte vad den hette, men hon hade den med sig överallt, t.o.m. när hon var ute och red så satt den i hennes ficka! När han dog blev hon så förtvivlad att hon aldrig skaffade någon mer mus. Annars var det marsvinen som gällde för hennes del, plus hundarna förstås. Det tog ganska många år innan jag fick veta att Gunvors Schäfertik Mona och Cavalieren Ada båda var Lydnadschampions. Ada var bara den andra Cavalieren någonsin i Sverige som fick den titeln. Gunvor var instruktör i brukshundsklubben och hon hjälpte till med handikappridning. Hon hade alltid fullt upp (jobbade halvtid när vi träffades, gick sedan i sjukpension pga astma) men tog sig ändå alltid tid till att skriva brev, och att träffas ibland. När jag som 15-åring fick min första hund var det hon som lärde mig allt viktigt.

1982 bildades Svenska Hamsterföreningen, jag var en av grundarna och Gunvor blev givetvis medlem direkt. Hon hade då förutom marsvinen (som började bli färre) en hamsterhona som hette Tuva. Dessutom fanns kaninen Talle, och två stjärnsköldpaddor. Marsvinshemmet lades ner, Gunvor orkade inte med allt tjafs det innebär att försöka hitta nya hem. Hon var alltid så noga med att allt måste vara helt perfekt.

I slutet av 1982 började jag jobba hos en veterinär, Gunvor Lydin, och hon övertygade mig om att jag bara måste skaffa en råtta, så det gjorde jag. En elak jäkel vars bett jag fortfarande har ärr ifrån på vänsterhanden! Han efterföljdes dock av en väldigt trevlig råtta, och det tog inte lång tid förrän den första råttutställningen var ett faktum, SHF(r) bildades som underavdelning till SHF, och ja, Gunvor skulle givetvis ha råtta hon med!  Snart fanns SRS också, med Gunvor som medlem. Gunvors första råtta var en hon fick av mig, men det visade sig ganska snabbt att hon var allergisk mot råttor. Hon hade ju astma och råttor klarade hon inte av. Hon behöll dock den första råtthanen livet ut, tog sedan hand om en annan, och sedan provade hon på att ha två rexhonor och det fungerade bättre, deras päls verkade vara lättare att tåla, samt det faktum att de var honor. Dock blev det inga fler råttor efter att Locka och Socka hade dött.

1984 åkte jag till England för att importera hamstrar och möss, och under ett besök på det stora lyxvaruhuset Harrods hittade jag 2 möss som jag bara inte kunde låta bli att köpa. En var Dove Tan, den andra Dove Tan Broken Satin. Misty och Mitzy of Harrods. Detta var de enda mössen jag hade, och Mitzy var den  första satinmusen i Sverige. Jag lånade en "gul" (blaskig röd) hane av Madeleine Raftö (som jobbade på labb och födde upp möss där) och parade med Mitzy. Det blev bara en enda överlevande unge, en Black Tan hane. Eftersom jag absolut inte ville ha någon hane själv så skulle jag inte behålla honom. Gunvor sa omedelbart att den musungen skulle hon ha! Hon blev helt tokig i honom så fort hon fick se honom. Lucinda's April Joke, född 1/4 1985, blev därför Gunvors andra mus som hon ägt i sitt liv. Hon kallade honom för Hannibal.

Hannibal var världens mest bortskämda mus. Han var nog också världens tjockaste. Detta trots att han motionerades flera timmar om dagen, Gunvors köksbord gjordes om till motionsplatsen för Hannibal, där han sprang omkring mellan toarullar, äggkartonger och liknande. Det tog inte lång tid förrän Gunvor var helt galen i möss. Det här var något som passade henne, och så länge hon inte hade kutterspån i burarna (jättestora akvarium på många hundra liter vardera -mindre burar kunde hon inte ha) så fick hon inte astma av dem. November 1986 åkte Eva Kingsepp (SHF/SRS) till USA för att importera råttor, och hon hade lovat att ta med sig några möss hem till mig. På så sätt fick vi de första långhårsmössen i Sverige, 6 stycken uppfödda av Karen Hauser. Det var då jag började föda upp möss på allvar, och eftersom jag var den enda i Sverige som hade långhår (och dessutom laghår satin, långhår astrex -inte kallade texel då- mm) så ville alla köpa möss av mig. Gunvor var inget undantag. Allt eftersom åren gick så blev det fler och fler möss för henne, nästan alla var uppfödda av mig. Marsvinen tog slut, hamstern var hon också allergisk mot så den tog jag hand om, sista råttorna hängde med ett bra tag dock, men mössen blev bara fler och fler. Nu hade Gunvor VERKLIGEN ont om tid. Varje enskild mus måste ju ut på köksbordet för att motionera MINST 2 timmar per dag, och hon måste givetvis vara där och hålla ögonen på den under tiden. Hanarna kunde inte motioneras tillsammans med andra, så det blev många turer. Hon gick i säng sent, sent på nätterna och gick upp tidigt för att hinna med all musrastning, samt hundarna förstås. Mona och Ada dog till sist av ålder och ersattes av en ny Schäfertik som var omplaceringshund.

Jag minns faktiskt inte när vi bildade Svemus, men efter att redan ha bildat SHF och SRS så föll det sig det helt naturligt. Det var Gunvor som var drivkraften. Lisa Brenner var en av de grundade medlemmarna också vill jag minnas. Det första numret av medlemstidningen hette Musmodern (parodi på Husmodern, förstås), men ändrades sedan till Husmusen. Det var Gunvor som gjorde mer eller mindre allting angående tidningen.

Februari 1988 flyttade jag till England. Juli 1988 åkte jag hem till Sverige för att gifta mig, min man var engelsman men jag ville gifta mig i Sverige. De två Gunvor (Lundblad och Lydin -veterinären) hade slagit ihop sig och tisslat och tasslat och gjort planer bakom ryggen på mig. Döm om min förvåning när jag gick in i kyrkan och upptäckte att det stod burar med råttor under kyrkbänkarna -och en fotograf sprang och plåtade flitigt. Vi hamnade på löpsedlarna till en hel del kvällstidningar, fast det är egentligen en annan historia. Gunvor finns med på bilder i artiklarna i tidningarna.

Jag saknade Gunvor väldigt efter att jag flyttat till England, och det var på den tiden väldigt dyrt att ringa från England till Sverige, så vi höll oss till ett telefonsamtal ungefär var tredje månad. En tradition blev att Gunvor ringde alltid varje jul. Mellan telefonsamtalen så skrev vi brev, jättemånga brev. Jag skrev mer eller mindre varenda dag, jämt, och postade ett tjock brev i slutet av veckan. Gunvor skrev inte lika ofta -hon hade så mycket att göra med mössen som skulle motioneras, Svemus (fast hon berättade att hon börjat få hjälp av någon som hette Grodan, som hon tyckte väldigt bra om) plus att hennes hälsa blev sämre och sämre. Hon pluggade dessutom spanska i alla år och höll på att skriva en roman. Tiden räckte aldrig till, men då och då dök det ned ett tjock brev i brevlådan hemma hos mig.

När Gunvor och jag först träffades så tänkte vi i precis lika banor. Det enda som spelade roll hos djuren var hälsa och temperament, annars kunde de få se ut hur som helst. Det var fel att avla på utseendet. Allteftersom tiden gick, jag blev äldre, lärde mig mer osv, blev jag mer och mer intresserad av avel och utställningar. När jag sedan helt plötsligt bodde i England där INGEN i föreningarna verkade se på djuren som sällskapsdjur, då började jag långsamt ändra hela min tankesyn. Detta ledde givetvis till en hel del diskussioner med Gunvor. Vi höll inte med varandra -men vi blev aldrig någonsin osams om det heller. Gunvor höll alltid fast vid att möss skulle vara sällskapsdjur först och främst. Jag skällde på henne när hon berättade hur trött hon var, och sa att hon behövde faktiskt inte ägna så mycket tid åt varje mus -de klarade sig ändå. Mina engelsktypade djur kallade hon för krokofanter. (Och Madeleine Raftö kallade dem mutationsmöss.) Ändå ville hon ha fler möss från mig och vid något tillfälle importerade hon. Hon skrattade gott när en mus jag skickat henne visade sig vara en hane, och inte hona som jag lovat! Jag hade sett fel! Det var med dessa möss som Gunvor själv födde upp några kullar.  Hennes uppfödarnamn Snöflingas kom från en svartögd vit astrex hona vid namn Snöflinga som jag fött upp -har för mig att hon hette Lucinda's Snowflake.

1995 skaffade jag en Cavalier King Charles Spaniel -och det var för att jag aldrig glömt Gunvors Ada. Hon tyckte det var så roligt när jag berättade om Rufus. I början av december 1995 tog jag ett enkelt lydnadsprov med Rufus. Jag var så glad över att vi klarade det, jag hade legat sömnlös i flera nätter och oroat mig över hur det skulle gå. Jag ville så gärna ringa och berätta för Gunvor hur det hade gått, men det var nästan jul och vi pratade ju i alla fall alltid i telefon på juldagen, och telefonsamtalen var ju så dyra. Så jag skrev ett brev och berättade om Rufus framgång, och skickade med det i samma paket som min julkapp till henne.

Juldagen kom men ingen ringde. Det var konstigt men jag hade helt enkelt inte tid att tänka så mycket på det. Jag hade en 3-årig dotter och en dotter på bara 8 månader, min mamma var på besök, och ja, det var fullt upp. Den 30/12 kom ett brev med okänd handstil. Det var från Gunvors mamma. Jag öppnade brevet, läste de korta raderna, och gallskrek rakt ut. Jag bara skrek och skrek. Jag glömmer aldrig någonsin den stunden. Lillemor berättade att Gunvor hade dött på julafton.

Det var på Gunvors begravning som jag äntligen fick träffa Grodan för första gången. Jag hade min yngsta dotter Melanie med mig, hon var ju bara bebis, och jag glömmer aldrig personen med grönt hår som gick fram till oss, tog Melanie i hand och sa "Hello, I'm Froggy!"

Det var Grodan som berättade att Gunvor aldrig hade öppnat paketet jag skickat till henne, hon hade väl väntat till julafton. Därför fick hon aldrig läsa mitt sista brev. Jag har alltid varit övertygad om att hon ändå visste hur duktig Rufus hade varit. Under årens gång inbillade jag mig alltid att hon såg på när Rufus lärde sig mer och mer och klarade allt svårare lydnadsprover. När han till sist fick somna in hos veterinären förra året, drygt 15 år gammal , viskade jag till honom "Gunvor tar hand om dig nu, hälsa henne."

Hon lever alltid kvar i mitt minne.

Anmäl
2011-10-24 10:11 #7 av: Artlink

#6 men herre gud! Åh, ni kan inte göra så här...det sprutar tårar här av allt vackert och känslosamt...så fint... Gråter

#5 Nej, jag är inte säker, men jag var aldrig med er nollråttor på smådjursmässor. jag anordnade egna i SRS regi i Karlstad 1992, när jag startade upp Mittråttan.
Jag var iof medlem en sväng mellan 1987-1989 när jag har en hane, Elof von Råtta. han ställdes aldrig och när han dog förlängde jag inte medlemsakpet. Tidiningarna ska finnas kvar någonstans tror jag...

Jag blev medelm på nytt 1991 när jag skaffade Ernstlina Ettertagg, ett namn som klangar helt fel för hon var verkligen en hund. Helt frigående i lägenheten och alltid hack i häl. Så fort jag stannade rusade hon uppför byxbenet och satte sig på axeln.
Det var under 1991-1994 jag var som mest aktiv i SRS och då enbart på SRS utställningar i Stockholm (Gubbängens folketshus i första hand) och de vi själva anordnade i Degerfors och i Karlstad. Jag gjorde uppfödarprovet och tog ett par kullar under namnet Råttenstams och hade precis avslutat domarutbildningen när Christer fick sitt astmaanfall så allt fick avvecklas. Men om Gunvor besökte SRS utställningar under sina sista levnadsår så kan jag så klart ha mött henne utan att veta vem hon var. För mig är det Tamara och Potku som är de stora ikonerna från den tiden. Och Grodan som jag var rädd för då, men såg upp till. Du var allt för rak (sträng, som jag upplevde det) för att jag skulle klara av det och därför undvek jag dig så gott jag kunde på den tiden.
Däremot läste jag allt du skrev Flört.

 

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2011-10-24 11:09 #8 av: [TomasH]

Gunvors rexråttor - som hette Totta och Skrot, finns på bild på sidan 67 i Grodans bok "Den fantastiska sällskapsråttan". De var båda uppfödda av mig, jag hade då uppfödarnamnet Phoenix på råttor. Föräldrarna var importer från England (uppfödda av Mariannes dåvarande make). Den ena var silver fawn rex och den andra en lilac capped rex.

Anmäl
2011-10-24 15:16 #9 av: Grodan

#6 Wow, Marianne... *tårögd*

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2011-10-24 17:00 #10 av: Grodan

Nu har jag hämtat mig lite.

#6 Marianne, tack så jättemycket för din berättelse.

Det känns underbart att få en bakgrundshistoria till din och Gunvors vänskap samt även hur det gick till när alla smådjursklubbar bildades. Något många gamlingar här redan känner till, men väldigt många andra inte alls gör.

Jag minns knappt Gunvors begravning. Jag minns dock att jag lurade hem dig till mig så att vi kunde umgås lite. Vi brevväxlade ju flitigt på den tiden och det var jättekul att få ett ansikte och en kropp till breven.

När Gunvor dog tog jag hem allt SVEMUS relaterat hem till mig och gick igenom. Idag är mycket av det försvunnet eller slängt. Gunvor hade sparat allt. Jag kan i nostalgiska ögonblick tycka att det är trist, men jag hade ingen förvaringsmöjlighet när jag flyttade och det var så mycket saker som vi under tidens gång inte längre behövde. Pappersorginal på alla HUSMUSAR som Gunvor (och sedan jag) gjort, orginal på emblemet, orginal på stamtavlor, brevpapper och diverse klubbmaterial, SVEMUS bibiliotek med böcker (som när jag återsåg det några år senare bara bestod av dåliga böcker, de bra böckerna var stulna och då beslutade vi att auktionera ut de kvarvarande böckerna) och samtliga HM SVEMUS utgivit (tror att denna samling är intakt), orginal till alla styrelseprotokoll osv osv... Haha, för att inte tala om alla kassörpapper... jösses...

En sak jag önskar höra några ord om är hur Gunvor kom på det där med Guld Pet, Silver Pet och Brons Pet. Vad jag förstått så var det hon som myntade ideén som alla smådjursklubbar idag använder. Jag vet ju att Gunvor inte gillade när det var mer möss anmälda till Standard än till Pet och att hon gjorde allt för att höja Pet Class status, men det vore kul men någon slags bakgrundshistoria.

#7 Ok, du kanske missade Gunvor då. Hon var ju sådan att hon alltid besökte utställningar och mässor i Stockholm tills hon fick för mycket annat att göra eller blev för sjuk. Under nittiotalet var hon väldigt sjuk och det var bland annat därför jag ville hjälpa henne. Hon var så rolig. Först berättade hon hur sjuk hon var, hur ont hon hade eller hur svårt det var att orka osv. Då sa jag att jag kan hjälpa och då sa hon nä, då blir det fel eller görs på fel sätt eller något. Hon ville liksom inte ha hjälp, fast ändå ville hon ju det. Det var en liten kamp. Hon var envis, men det var jag också. Skrattande

Och Grodan som jag var rädd för då, men såg upp till. Du var allt för rak (sträng, som jag upplevde det) för att jag skulle klara av det och därför undvek jag dig så gott jag kunde på den tiden.

Ojdå, men många var det. Jag har fått höra, aldrig direkt, utan bara via omvägar, detta mycket och jag har jobbat hårt med att inte ge sken av att vara en hård, elak och läskig människa. Jag är ju precis tvärtom, men tyvärr kanske lite för spontan och rak ibland. Dock har jag jobbat hårt med det med.

Gunvor var i a f aldrig rädd för mig. Egentligen borde ju många upplevt Gunvor på precis samma sätt som de upplevde mig, men icke. Gunvor kom överens med alla. Hon såg alltid till att alla mådde bra och blev varmt välkomnade på utställningar.

Som jag skrev där uppe trodde jag aldrig att Gunvor tyckte om mig, för att vi jämt var oense och hade våra konflikter, men jag har fått höra från hennes mor, hennes bästa vän och från hennes vän Thomas (ej Tomas Halld´n) att så inte var fallet. Dock gör det så ont att vi aldrig kom varandra så pass nära att vi kunde känna det båda två. Visste Gunvor att jag tyckte om henne? Jag hoppas det.

#8 Ja, jag blev så glad att hitta massa fina foton på både möss och råttor i Gunvors gömmor efter hennes död, så SVEMUS gjorde vykort av en del musfoton och jag publicerade de två söta råttorna i min bok. Givetvis med fotografens godkännande.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2011-10-24 20:14 #11 av: Goldmali

#8 TomasH -konstigt! Då måste hon ha haft 2 till råttor! (Jag trodde annars Totta och Skrot tillhörde en ung tjej, vad sjutton hette hon?? Tove! ) De jag tänkte på var nämligen svarta berkshire! Pappan var hennes egen hane Charlie som var en Silver Grey Berkshire som jag vill minnas var omplaceringsdjur. Han är med på bild med Gunvor från mitt första bröllop. Locka och Sockas mamma var  en svart rex hona som jag hade, jag tror att det helt enkelt var så att jag parade henne med Gunvors råtta för att hon så gärna ville det. (Mamman hade Gunvor haft hand om när parningen skeddes, och hon döpte då om henne till Strumpan, därav namnet på en av ungarna.)  Några av ungarna köptes av Tom Tits Experiment i Södertälje när de precis startade sin verksamhet för barn och Gunvor var med mig dit och lämnade dem där. (Jag fick ju absolut inte sälja några av hennes råttas ungar till hem som inte var bra nog så hon skulle med och kolla!Glad) Det var Charlie, Locka och Socka som var huvudpersonerna tillsammans med mössen i Gunvors följetång i Husmusen, fast hon hade döpt om dem där.

 

#10 Grodan -det betydde väldigt mycket för mig att vi höll kontakten efter att Gunvor dött.

Anmäl
2011-10-24 20:38 #12 av: Goldmali

Nu är hundarna fly förbannade på mig för jag gick ut i köket och gick sedan ut igen och ingen mat fick de. Det slog mig att jag visste ju att jag hade beållit en anteckningsbok där alla kullar jag födde upp i Sverige stod antecknade, och jag hittade den direkt.

 

Det var min tolfte råttkul. Far: Charlie (Silver Grey Berkshire) Mor: Velvet Sheena (Svart Rex). Födelsedatum: 870703. 11 ungar, alla överlevde.  Lucinda's Joyful Joyce, Black Irish rex hona, ägare Gunvor Lundblad. Lucinda's Lovely Loella, Svart Berkshire rexhona, ägare Gunvor Ludblad. Vem som var Locka och vem som var Socka vete sjutton.

 

Jag hittar här även Snöflinga! Muskull nummer 20, Lucinda's Basil the Mouse (Astrex Blue Agouti Variegated) x Lucinda's Musoria (Blue Variegeted) födda 870816, 3 ungar överlevde. Lucinda's Snowflake in a Snowstorm, Astrex SÖ Vit, ägare Gunvor Lundblad. (Sedan i kullarna efter dyker det upp en massa råttor oc hmöss ägda av Tomas Pettersson! T.ex. Lucinda's the Rat with the Golden Gun -haha det mindes jag inte alls att jag hade fött upp någon som hette så!)

 

Min avatar försvinner hela tiden, fattar inte varför.... Nu MÅSTE jag mata jyckarna, bara en enda har fått middag än, det betyder att 17 stycken är hungriga!!

Anmäl
2011-10-24 21:10 #13 av: Grodan

#11 Ja, gah, det betydde jättemycket för mig också. Skrattande

 

Det var så bra med Gunvor, jag kunde alltid vara mig själv med henne, hon accepterade det. Hon accepterade alla djurmänniskor. Hon var så vänlig och snäll, även om hon ibland var oerhört krävande. Jag vet att en del människor gick omvägar förbi henne, men jag kan inte exakt minnas varför. Jag tyckte hon var så liten, skör och bräcklig. Det var ett under att hon klarade att göra så jäkla mycket.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2011-10-24 21:25 #14 av: [TomasH]

#11 Ja de här tjejerna som hon köpte av mig var senare. Tyvärr har jag ingenting kvar av gamla rått- (eller mus-) papper men kan gissa att Gunvors silver fawn kanske var dotter eller dotterdotter till Lucinda's Rat whith the golden gun... Jag kommer ihåg att hon hade väldiga funderingar innan hon slog till och blev råttägare igen.

Anmäl
2011-10-27 12:56 #15 av: ariama

Så fint ni har skrivit!! Tack! Och roligt att se dig här, Marianne! Kyss

Jag har inte haft den minst aning om detta kring Gunvor. Bara vetat att hon bildade SVEMUS, dog en julafton för länge sedan, och att hennes mamma brukar dyka upp på minnesutställningarna. I övrigt har hon varit helt "opersonlig" för mig.

Ska minnet bevaras även i oss som tillhör den yngre generationen (hihi, jag är äldre, men ung i svemussammanhang), så är det just sånt här som behövs.

Tack för fina berättelser!!

 

Anmäl
2011-10-27 16:46 #16 av: Littlem

Kul med samlade minnen. Går det inte samla ihop historierna och bilderna och trycka, som man kan dela ut på minnesutställningen till de som är intresserade som inte vet vem Gunvor är, för att hedra hennes minne??

Anmäl
2011-10-27 19:03 #17 av: [Dominik]

Jag har aldrig träffat henne, men jag hörde om henne av min kompis. Det verkar som att hon var en fin människa :)

Anmäl
2011-11-22 13:02 #18 av: Grodan

Jag hittade nu en bild av henne som jag la in i artikeln.

En bild jag gjorde till en framsida till en minnesutställningskatalog för några år sedan.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2011-11-22 13:20 #19 av: Muszimba

Kommer ihåg det omslaget, Grodan. Jättefin bild och omslag.:)

 

Anmäl
2011-11-23 05:55 #20 av: Grodan

#19 Tack.

Hittade inte så många bilder på hur hon i många år såg ut: långt hår i två flätor och om jag minns rätt glasögon. På det här fotot är Gunvor rätt olik hur vi såg henne, men ändå en så fin bild.

 

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2011-11-23 06:10 #21 av: Exoticas

Trots att jag inte träffat Gunvor så sitter jag i tårar! *Sminkar om*

/Josefin

www.Tejasmamma.se - Teja 2/9 2013 - Försöker med Syskon 

Anmäl
2011-11-23 06:20 #22 av: Grodan

#21 Ja, den här tråden framkallar tårar. Kyss

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2011-11-23 19:59 #23 av: Lamina

Tror jag det. Tog mig flera dagar att återhämta mig efter att ha läst den... Oskyldig

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

Anmäl
2011-11-24 01:38 #24 av: Tiaran

måste bara säga att denna tråd är underbar att läsa av personer/medlemmar i svemus (bland annat mig) som inte hade en aning om vad minnesutsällningen egentligen stod för, så mycket "fakta" om vem Gunvor var och vad hon gjorde under sin livstid.

på senaste minnesutställningen träffade jag Gunvors Mor (jag hade inte vetat att det var hon om inte Anna hade berättat det för mig) en trevlig liten dam som trots att hon hade lite problem att ta sig fram hade alla hästar hemma och glad var hon också.

såhär i efterhand nu när jag läst allt som skrivits i denna minnestråd så känner jag mig faktiskt hedrad att iaf fått träffa Gunvor´s Mor, och jag hade gärna velat träffa Gunvor om det hade gått, vilket nu tyvärr inte går.

Gunvor enligt efter allt jag läst om henne i denna tråd verkade som en viljekraftig kvinna som inte velade utan visste vad hon ville och hur hon ville ha saker och ting gjorda.

Jag skulle gärna vilja veta mer (lära känna?) om Gunvor Lundblad även fast så mycket redan har skrivits om henne här.

Ord berör oftast mer än man kan tro.

 

Anmäl
2013-01-11 14:54 #25 av: Tomas Heimskiöld

Gunvor Lundblad

Grodan - Du har skrivit så fint om Gunvor. Jag kände henne sedan barnsben och vän genom livet. Jag känner väl igen beskrivningen av personen Gunvor. Hon bar en stark personlighet med hög integritet, hade goda ledaregenskaper och var övermåttan intellektuellt begåvad. Hon visade ibland tydligt vad hon tycke och inte tyckte när det handlade om saker hon inte själv trodde på. Gunvor hade också många strängar på sin lyra. Kultur, musik och språk tyckte hon mycket om men hon skulle naturligtvis ha blivit veterinär till yrket. Här fanns hela hennes liv och hjärta och inom den disciplinen är jag helt övertygad om att hon hade nått mycket långt, inte minst inom forskningen. Brinnande intresse och stor kapacitet att få saker gjorda är en goid kombinatuion.

Många mina vänner som träffade och lärde känna Gunvor imponerades av hennes person och kunskaper. Hon respekterades av alla. Gunvor var också en människa med ett ovanligt vackert och uttrucksfullt ansikte i vilket många av hennes egenskaper avspeglades - vilket framgår tydligt av det foto du publicerat.  

Hennes bortgång kom, trots sin sjukdom, som en stor chock och hon lämnade en stor tomhet efter sig. Saknaden är fortfarande överväldigande.

Tack Grodan för påminnelsen.

  

 

Gunvor har lämnat så många fina minnen efter sig och saknaden är fortfarande   

 

   

Anmäl
2013-01-11 16:56 #26 av: Stephanie

Det här är det finaste jag läst på länge Gråter

Anmäl
2013-01-11 19:22 #27 av: Grodan

#25 Aw. Ja, det är ju ett foto du tagit. Skrattande Just nu har jag inte så mkt att skriva, jag är inte på top just nu. Trevligt att du hittat hit och skrivit några rader.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.