Annons:
Etiketterbeteendehälsaskötsel
Läst 3615 ggr
Grodan
2010-09-06 09:40

Morrhårsätning

De Engelsktypade mössen tuggar morrhår på sina burkamrater mer ofta än Svensktypade.

Mina egna problem med morrhårstugg på mina möss började när jag tog in Engelsk typ.

Engelsktypade möss är oerhört stresskänsliga, verkar det som.

Morrhårsätning kan uppträda när musen är ett par månader gammal. Om man är tidig med att avla på sina djur kan det då redan finnas avkomma till en morrhårstuggare.

Jag har haft nolltolerans tidigare ang avel på morrhårstuggare, men eftersom det finns bland i stort sett alla Engelsktypade möss så har jag sänkt mina krav.

Däremot är det viktigt att aldrig avla på en morrhårstuggande mus. Har du redan avkomma när du upptäcker att en mus äter morrhår på sina kamrater, eller kanske barberar sig själv på magen, pungen eller svansen, bör du ej gå vidare med aveln!!!

Nolltolerans var för mig förut då jag även tog ur föräldrar och syskon ur aveln. Idag finns dock inte möjlighet till det, i a f inte på alla linjer. Däremot antecknar jag noga i mina papper och jag kommer att försöka avla bort fenomenet.

Det skulle vara intressant att få veta hur ni andra uppfödare tänker samt utbyta erfarenhet, tankar och funderingar kring problemet.

För det är ett stort problem. Och att som uppfödare inte på något sätt förhålla sig till det, är mycket oansvarigt.


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Annons:
Grodan
2010-09-06 09:43
#1

Det är oerhört viktigt för mössen att ha något att plocka med, som strån av något slag. I a f för Engelsktypade. Därför har man ofta hö till dem!

Jag har tidigare inte brytt mig om hö till mina möss, men nu har det blivit viktigt för dem med stimulans.

En frågeställning:

En mus som tuggar morrhår på sin kamrat, slutar med beteendet när miljön berikas - hur ska man se på detta ur avelssynpunkt? Kan man avla på denna mus?


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

amaira
2010-09-06 11:55
#2

Morrhårsätning och tumörer är mössens pest och pina, och förfärligt trist att få in bland sina möss. Jag själv står inte ut med det.

Jag törs ju givetvis inte garantera att det inte dyker upp bland mina möss också, men jag har nolltolerans. Även syskon, och föräldrar tas ur avel och avkommans avel avslutas.

Har i våras "rensat" bland uppdykande tumörmöss. Det är så tråkigt!!! Möss har ju så kort levnadstid ändå. Men nu gällde det morrhåren, och jag sälv anser att mössens morrhår är VIKTIGA för dem, viktigare än vi som människor kan förstå.

Jag vill helt enkelt inte få in morrhårstugg, för det är ett gissel. Men jag avlar ju inte heller så seriöst som du, på typ och färg och så. Så, jag kan inte ge något svar på hur jag själv skulle göra (eller kommer att göra) om jag hamnar i din situation och vill avla på något som inte finns, utan tugget då.

Det skulle vara intressant att få höra dina avelsplaner för att få bort tugget? Hur gör du? Hur planerar du? Och - vad gör du med alla dessa morrhårstuggande släktingar som du inte avlar på?

Grodan
2010-09-06 15:29
#3

#2 Håller med fullständigt. Morrhår är oerhört viktiga.

Jag uppmärksammar bland de som blir morrhårstuggade på att de mår dåligt och boven separeras alltid från dem. Ett liv i fångenskap har så mycket begränsningar ändå. Det ska inte innebära att behöva leva utan morrhår också.

Vanligtvis avlivar jag morrhårstuggare, eftersom jag anser att de inte mår bra. När jag har ett stort kontaktnät av folk som vill ha sällskapsmöss kan jag försöka omplacera, men det är ruskigt svårt faktiskt. Och jag kan inte rehabilitera dem. Så tyvärr blir det avlivning.

Mina avelsplaner är att jag avlar på möss som har bra psyke, trots att de har syskon som är morrhårstuggare, med möss som helst EJ har något syskon som är morrhårstuggare. Detta kräver att jag behöver veta en del om djuren och det kan bli problem med Importer som jag oftast inte vet något om. Dock kan jag räkna med att alla Engelsktypade Importer har morrhårstuggare i släkten. Om jag tror något annat så blundar jag för fakta.

Djuren behöver växa upp och bli ett par månader innan jag kan vara säker på att de ej är morrhårstuggare.

Jag behöver spara alla möss för att se vilka som utvecklar problemet eller om jag lyckats att hålla det stången en generation. Sedan behöver jag välja rätt till nästa generation för att inte få fram flera morrhårsätare. Längre än så har jag inte tänkt. Att inte tillämpa nolltolerans är helt nytt för mig och jag är inte helt säker på hur jag ska välja individer.

Vidare behöver jag lära mig att känna igen en morrhårstuggare på något sätt i karaktären. Ofta är de stressade och "rassliga" som både amaira och Artlink beskriver dem, men även till synes tillfreds djur kan tugga morrhår.

Jag letar även efter andra snarlika beteenden som barbering av diverse slag. Upptäckte en väldigt otrevlig barberingsform på de Svarta möss jag köpte från Polen för ett tag sedan (Extreme Black och anlagsbärare av Extreme non-agouti) och har även sett den samma på några av mina Pearl anlagsbärare: tuggande på svans. Alltså överdriven tvätt av svansen, så att päls och fjäll är borttuggade. Det enda positiva med denna form är att en mus gör detta på sig själv och hon behöver alltså inte avlivas! Dock är hon en dålig mus att använda i avel.

En annan barberingsform som hanar kan göra är att tvätta sig runt pungen eller runt svansen lite för noga.


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

sarae
2010-09-06 16:46
#4

Nu är jag absolut inte insatt i det här på möss överhuvudtaget, så ni får ha överseende med att jag kan låta väldigt "dum och okunnig" i det jag säger här.

Har själv aldrig råkat ut för en morrhårstuggande mus, eller ens en som bara putsar lite väl mycket, och ja, jag har en ganska så blandad skara möss av olika typer, och vare sig väljer utefter eller avlar ens på temperament. Däremot så lever mina möss i en väldigt berikad miljö, kanske lite för berikad då det tar halva kvällen att lokalisera mössen i terrarierna ;)  Men för mig så låter det här som en klassisk stereotypi, och mycket likt det beteende som ofta ses hos olika vilda djur i fångenskap.  De mår helt enkelt dåligt av att vara i en miljö som inte är optimal för dem och deras behov. Behov som ofta är svåra att tillfredställa. Dåligt mående i det att de inte helt kan utföra sina naturliga beteenden egentligen. Det finns inte en djurpark, hur fantastika och stora hägn djuren än har som är helt fria från djur med stereotypier, det verkar liksom inte gå att undkomma när man pratar vildare djur i fångenskap. För att minska stereotypier hos dessa djur arbetar man hårt med berikning, både egna aktiveringsmöjligheter i hägnen, men även annan form av sysselsättning då och då som gör att de måste "bryta mönstret" och "tänka" för att kunna lösa problem. Och att det då skulle vara vanligare hos Eng. typ som är lite mera nevösa av sig låter bara logiskt i mina etologi öron.Om morrhårstuggning upphör eller minskar när mössen får hö/halm att sysselsätta sig med så verkar ju det som att man då plötsligt tillfredställt det behovet som annars gör att de tuggar på burkamraten. Att selektera bort det beteendet genom avel låter för mig egentligen som att man bara vidare domesticerar en annars kanske mera "viltypad" mus, en mus som egentligen är närmare de vilda släktingarna än vad en icke morrhårstuggande mus är och egentligen inte selekterar bort beteendet så mycket som att man skapar en mindre nervöst lagd/viltypad mus helt enkelt.

Som etologi studerande skulle jag tycka det vore oerhört intressant att göra ett försök med tex möss efter morrhårstuggand eföräldrar där man placerar ena gruppen i en oberikad miljö, och den andra i en mycket berikad miljö och se vad som händer, eventuellt fortsätta avla på de grupperna, i samma miljö de är uppväxta i (berikad/oberikad), kanske skifta grupper med varandra efter ett par generationer och se om de som vuxit upp i en oberikad miljö (som jag hypotetiskt sätt skulle gissa på tuggade morrhår av bara den) flyttades till en berikad miljö och vice versa.

Finns ju otaliga studier på möss och råttor te.x där man studerat inteligens, problemlösarförmåga etc hos djur som vuxit upp i berikad vs. oberikad miljö, med riktigt intressanta resultat!

bara lite svammel från min sida hur som helst!

Vattnadal
2010-09-06 17:41
#5

#4 Härligt med en till hjärnas annat tänkande. Vi är npgra som har diskuterat ett par gånger om just barbering. Hanarna putsar gärna pungen på sig själv, honor morrhår på andra. Vi försökte fundera över VAD det är som saknas, då det är könsbundet ofta.

Vilda möss parar sig och får ungar på ett vis våra inte alltid får. Om putsandet är socialt av något slag, och könsbundet, så lekte jag en gång med tanken på att hanen kanske barberar sig själv just där, för att han kanske tvättar sig där efter parningar. JHar han aldrig någon aneldning att tvätta sig där för att han inte parar honor som hans intre klocka säger, kanske han börjar putsa sig där överdrivet.

Honor har ungar titt som tätt i det vilda. De ska putsas och tas hand om. Har man inga ungar kanske man börjar putsa kamrater överdrivet istället.

Jag hade en kull med morrhårstugg för ett år sen eller mer. Tog bort alla jag hade kvar, utom en hane som blev sällskap hos Kharina och hennes dotter. Tycker att de gånger sånt dyker upp, är när jag sjuk, så mössen får mindre resurser (mat bara bara när det är slut, städat när det måste, inga nya leksaker ed alls).

Har även lärt mig att stereotypier sällan går att få bort mer än till 90%. Vi har en omplaceringshund som när hon blir stressad gnager av pälsen på sina lår. Hon mår bra här, sen 7 år, men återfaller lätt, ibland utan att vi kan förstå varför…

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

sarae
2010-09-06 17:57
#6

Kan det vara så enkelt att hanar i naturen har större revir att röra sig på? De måste säkerhetställa sin plats i flocken för att få lov till att para sig, "kämpa" mot andra hanar för att få flest honor… konkurrens för att uppnå fitness helt enkelt. Något som sällan förekommer i ett hem som sällskaps/avelsmus där honor "serveras" ganska enkelt.

Ja, du har helt rätt i det at tstereotypier sällan går att helt få bort, specielt inte om djuret haft dem under en tid. Ju fler gånger ett djur utför ett visst beteende desstå lättare blir det för dem att forstätta med det. Det blir som en upptrampad stig i hjärnan eller hur man ska säga, och hjärnan väljer alltid den lättaste vägen (som våra rutiner tex. det är lättare för mig och kräver ingen tanke verksamhet för att koka kaffe då jag gör det dagligen, men ber nån mig göra te måste ajg stanna till och tänka efter: hur gör man, vart finns teet etc) vilket gör att när ett beteende, som te.x pacing väl har blivit ett invant beteende är det oerhört svårt att bryta det. Märker man däremot tendenserna i tidigt stadie, innan det hunnit utvecklas till en regelrät stereotypi, så kan man däremot ofta bryta det förutsatt att man använder rätt metod.

Annons:
[mardahl]
2010-09-07 00:07
#7

Oj, vilken tur jag haft med de jag köpt. Kände inte ens till problemet :/ Bra att veta för framtida avel. Känns inte alls skoj ju.

UlrikaD
2010-09-07 00:29
#8

Har ju inte haft möss i så många år, men jag har inte haft någon som tuggat morrhår heller. Har enbart köpt in bebisar, eller fått bebisar själv.

Som med alla stereotypa beteendet är det väl inte att bryta beteendet som gäller utan att förhindra att det uppstår till att börja med. Och det kanske inte alls är så men för mig låter det som ett sådant beteende.

Det är ju samma som en hamster som aldrig får komma ut och röra på sig, den springer ju maniskt i sitt hjul. Om den har något, annars drar och sliter den i Vattenflaskan, eller gnager på burgaller osv. De hade säkert också börjat tugga morrhår om de inte hade varit solitära och utan burkamrater. Sådana beteendet är också svåra att bryta när de väl har tagit fäste.

Jag gör väl samma överlag med alla mina djur, vare sig det är de minsta mössen eller den största katten. Ser till att de har så ultimat miljö som möjligt. Ibland är det någonting man missar, då får man kompensera det i efterhand.

amaira
2010-09-07 12:47
#9

Intressant tråd! Och viktig. Och svår.

 Grodan: "Jag behöver spara alla möss för att se vilka som utvecklar problemet eller om jag lyckats att hålla det stången en generation.Sedan behöver jag välja rätt till nästa generation för att inte få fram flera morrhårsätare. Längre än så har jag inte tänkt. Att inte tillämpa nolltolerans är helt nytt för mig och jag är inte helt säker på hur jag ska välja individer."

Jag tror, att morrhårstugg inte har rak arvsgång, och därmed är väldigt svår att hålla reda på avelsmässigt.Antar att det är många gener som samspelar här.

Kan ett sätt för urval vara, att spara alla ungarna (alltså, ingen kullning av hanar heller) för att vid kanske 3 månaders ålder utsätta dem för "test", genom att under en veckas tid låta dem gå i en liten oberikad bur, och se vad som händer? Alltså, försöka trigga fram beteendet.

Och sedan förstås hålla statistik, hur många i varje kull (om någon), i varje generation eller varannan eller längre emellan?

Låter ganska krävande i och för sig, men spännande också.

amaira
2010-09-07 12:52
#10

Ska det vara någon vits med ett sånt här "framtriggande" ska man kanske också vara observant med hur mössen mår, oavsett beteende.

Är det bättre om musen mår pest, men inte visar det så tydligt så att människor helt enkelt inte uppmärksammar deras mående? Vad är det vi vill avla mot? Det är också en tanke. Ska det var möss som är "lätthanterliga" (typ), eller möss som är glada och lyckliga och mår gott i fångenskap och med människor?

Det senare vet jag att du har öga för Grodan, och bryr dig om. Jag bara tar upp tankegången generellt.

StillaSinnet
2010-09-07 19:01
#11

Åh, jag tycker det här är en så bra tråd men jag har så lite tid att sitta vid datorn just nu. Vill ändå visa min delaktighet lite.

Jag hittade min första barberare i juni. Två honor från en uppfödare där den ena honan hade barberat den andra. Båda var enligt tidiga bilder barberade när de kom men när jag själv upptäckte detta hade den ena av de två fått tillbaka sina morrhår. dessa har gått ensamma och inte i avel så ingen fara skedd för min del. morrhårstuggaren är avlivad nu och hennes väninna ska inte gå i avel iom att de kan vara syskon…eller släkt på annat sätt.

Andra gången jag upptäckte barbering var i ytterligare ett honpar men där hade det tidigare gått andra honor som nu är burar med hanar för parningar. fram med bilder och datum för att kartlägga VEM som kan vara den skyldiga morrhårsrånaren! Det är ett riktigt detektivarbete att hitta syndaren.

I min jakt hittade jag en hona TILL utan morrhår >.< men…hon har sedan flera veckor tillbaka gått med hane. och på bilder från 25 augusti har hon fina morrhår! vad hände där? Jo…under en städning 29 augusti flyttades paret till en liten och ytterst tråkig bur. Allt de hade var en låda att sova i, matskål och vattenflaska. detta för att jag planerar mina importer och flyttar om. Så igår upptäckte jag detta beteende som kommit under denna vecka 29 aug-5 sept!!!

Den här hanen är 8 månader gamla Vibys Clown sö cr. Han har parat sin Dolly tidigare utan att ha visat ett spår av att han är barberare. han har fostrat sina egna och sina adoptivsöner upp till de var 8-12 veckor gamla utan gnabb. han var i slags mål med en av adoptivsönerna sedan enna blev ca 14 månader och som gav Clown rejält med stryk utan att han gav nämnbart tillbaka. han är otroligt snäll och vann BIS1 i PC i juni. Då transporterades han i en trång låda med två söner till gävle och bodde i sin petbox i tre dagar utan att gnaga ett enda hårstrå på sina söner. Han bodde då under det jag anser vara stress vid 6 månaders ålder utan att visa något. Han placerades med Dolly för ny parning 5 augsuti och visade inte barbering fram till 25 augusti då något vände allt, den trånga buren…?

Så…vad ska man göra? ta bort Clown oavsett vad som händer? Sluta avla på Clown? På hans avkommor? på hans syskon? på hans föräldrar?

Han är nu satt, tillsammans med Dolly, i en större bur med lite grenar och fler hus, men inte med överdriven inredning. Så som jag normalt har till alla och som de fixar. Så som han hade det innan denna vecka.

Om han återhämtar sig och slutar gnaga morrhår på Dolly…vad betyder då det? Kan det vara sunt att djur protesterar när de felbehandlas eller ska de tolerara att bo hur som helst, lägga sig ner deprimerade och tyna bort istället? är det friskare än att sysslesätta sig med idogt putsande av sina vänner?

Frågorna jag ställer är lite på sin spets och utmanar vårt tänkande. jag tycker själv att alla suptom på stressade djur visar vilka som inte ska gå i avel. men stressade djur kan i så fall vara rasselmöss även om de inte barberar.

Grodan och jag talades vid på telefonen om detta en eftermiddag och ämnet är inte bara intressant och spännande. det känns som vi måste bli samstämta och förstå vikten av att tala öppet om våra djur. Tumörer och barbering kan inte begravas och låtsas som det regnar för avel kan man inte fuska i…det slår tillbaka förr eller senare med full kraft.

Jag är precis i starten och har inget att förlora ÄN. jag vill kunna jobba seriöst med mina linjer och sållar därför nu hårt innan jag har fått några egna linjer att arbeta med. Just nu har jag ett himla hopkok av allas linjer.

För mig känns det tufft att ens ta tag i att selektivavla bort morrhårstugg genom att spara kullar på kullar, låta dem växa upp och avla vidare eftersom det kräver enormt mycket mer resurser i form av plats än vad jag någonsin kommer kunna ge dem, så jag kör förmodligen den enkla vägen; stoppar all avel. och det är ett lätt beslut att ta IDAG utan egna linjer…påminn mig gärna om några år…när mina egna linjer plötsöigt visar morrhårstugg och hela besättningen ska bytas ut O_o…inte lika lätt, jag lovar! Och jag kommer säkert resonera om detta fram och tillbaka med mig själv, samvetet, kunskapen och kärleken jag har till mössen som individer.

Clown var 8 månader när han utvecklade barbering! alltså räcker det inte med 3 månader för att testa dem…. ska man vara tvungen att spara alla hanar man föder fram i 8 månader eller kanske ännu mer, då lär det vara svårrott… för efter 6 månader fixade ju clown testet; INTE barberare…?

Medarbetare: Yoga & meditation i Fokus
Medarbetare: Stenar i Fokus
Driver http://www.StillaSinnetDegerfors.dinstudio.se
Reiki Master, kristallterapeut, Barnyogalärare

sarae
2010-09-07 20:03
#12

Måste bara flika in att jag ljög! eller ja kom just på att det inte stämmer att jag inte haft morrhårstuggande möss. Fick ett gäng töser i december 09, där jag tror alla eller alla förutom 1 hade avtuggade morrhår när de kom. Anledningen till att jag glömt det är för att sedan de flyttade hit har det inte förekommit en enda gång hos de honorna. Morrhåren växte ut kort efter att de kom, och ja.. inga problem sedan dess med vare sig dem eller deras avkommor, eller deras avkommor i sin tur.

MP160
2010-09-08 15:18
#13

Jag såg en liten dokumentär om minkfarmar igår och där togs såklart stereotypiska beteenden upp. Kom då och tänka på morrhårstuggande. På minkfarmarna avlar dom på dom minkar som visar minst stereotypiska beteenden, dom som hellre ligger apatiska i stort sett. Gör vi samma sak med mössen? Om morrhårstugg är ett stereotypiskt beteende (vilket jag ser det som) och vi väljer att inte avla på möss som visar detta beteende utan dom som hanterar stressen genom att bli "okej, bara att stå ut… suuuck…." och typ deppiga istället, är det verkligen bra egentligen? Jag kan tycka att tuggar mössen morrhår eller barberar och detta avtar om mössen får mer aktivering eller roligare inredning i buren så är det väl på sätt och vis bra att dom visar att dom inte trivs så man kan förbättra deras situation? Mest spåneri, jag har aldrig haft morrhårstuggande möss så jag är inte hundra på hur dom funkar

Annons:
Digitalis
2010-09-08 18:11
#14

Jag tycker egentligen att vilket stereotypt beteende som helst är mer ok än just morrhårstugg, av den anledningen att morrhåren är ett viktigt organ för mössen. En stressad individ kan därmed skada en hel flock. En mus som barberar bort päls på sig själv skadar iaf ingen annan.

//frida

Grodan
2010-10-09 04:39
#15

#9 Jag har hittills försökt att sätta fingret på vart anlaget kommer från och kan t ex se i en kull att en hona nedärver det till sin avkomma medans hennes bror får avkomma som ej är morrhårstuggare. Där väljer jag att avla vidare på brodern, dock är jag noga med att hans föräldrar inte förekommer någonstans i stamtavlan hos sin partner (och det är svårt!!!). Hittills har hans avkomma ej visat några morrhårsätartendenser, de är 7 månader.

Hur det nedärvs? Mja, det har jag inte satt fingret på än.

Det blir jobbigt, men som jag ser det kan jag i framtiden aldrig lita på att köpa in djur till min avel som är fria från beteendestörningen, tyvärr. Därför hoppas och tror jag att jag kanske kan rensa i mina egna linjer.

Vi får se.

Ang ditt förslag på urval och test, så givetvis är det en intressant tanke. Jag är dock övertygad om att mina möss lever i inte alltför rolig miljö och att jag eg inte behöver trigga dem så mkt. De har hängmattor, boställen, bomaterial, berikningsmaterial (hö, strimlat papper, majshalm, stl-strö mm) får leta efter maten i buren, får städat 1 gång i veckan, men lever i rätt små burar och får inte alla komma ut och rastas varje dag. De lever i grupper om max 5 hanar och max 8 honor.

Kent nämnde en intressant sak han sett för ett bra tag sedan och det var att begränsning av tillgång till dagsljus kunde stressa djuren. Jag har dock inte sett någon skillnad när jag flyttat runt mössen…


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Grodan
2010-10-09 04:54
#16

#10 Jo, jag skulle så gärna vilja kunna "känna" eller "se" beteendestörningen redan när mössen är små och då måste det ju vara något i deras beteende eller mående som talar om för mig att musen kommer att börja tugga päls eller morrhår om den blir stressad…

En del möss är enkla, men många är svåra och lixom döljer det. De känns bra och verkar må bra, men så en dag upptäcker man det smärtsamma…


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Grodan
2010-10-09 05:02
#17

#11 Det är så hemskt tråkigt att Clown visat sig vara morrhårstuggare. Han och hans avkomma är så fina…

Men med Engelsktypade möss får vi räkna med detta, tyvärr.

Jag tycker inte att Clown skall gå i avel mer och tyvärr inte heller hans avkomma.

Om han slutar med det, kan han då avlas på, undrar du? Mitt svar är nej. Jag gjorde misstaget att avla på en sådan råtta en gång och gör aldrig om det! Det går i arv även om djuret lyckats stressa ner sig.

Det är lixom bättre om mössen gnager i gallret vid stress eller biter hål i hängmattan eller Vattenflaskan, men tugga päls och morrhår. Nej! Det kan vi inte ha.

Eftersom jag inte tillämpar nolltolerans längre, kan jag dock tycka att Clowns syskon som med 100% säkerhet ej tuggar päls eller morrhår kan gå i avel. Dock behöver alla ägare av dessa få veta att en bror tuggar morrhår, så att de kan tänka sig för lite i sitt avelsarbete samt bestämma själv om de vågar avla på djuren vid huvudtaget.


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Grodan
2012-11-28 17:10
#18

Vill gärna ta upp den här diskussionen igen, samt putta upp en intressant tråd.

Det finns ju mera fakta än som kommit fram här.

Det var amaira som uppmärksammade att en mus som tuggar morrhår kan ha ett hälsoproblem - alltså vara sjuk.

Om jag inte minns fel så blev exempelvis Clown som nämns här i tråden sjuk senare…?


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Littlem
2012-11-28 18:10
#19

Det har jag märkt. Jag hade en hona som började tugga morrhår och jag förstod inte varför, efter ngåra dagar såg jag att hon fått en tumör (hon var texel o rätt fluffig så det syntes inte först). Antar att det var pga tumören eftersom hon inte tuggat innan och inget ändrades förutom tumören. Har för mig jag haft en annan mus som med tuggade men minns inte om hon med fick tumör eller började rossla eller så. Så jag har själv kopplat det till att det blir överslgashandling pga värk. Tänker på mig själv som tuggar på mina fingrar när jag har ont. Tänker inte på det förrän efteråt..

Grodan
2012-11-28 18:19
#20

#19 Ja, det tror jag absolut på.

Dock tror jag inte att det ALLTID är så och inte heller att det alltid varit så! Jag har sett massor av djur som tuggat morrhår och barberat men som levt till hög ålder utan sjukdomar…

Så det finns helt klart flera orsaker till barbering. Stress, värk osv

Frågan är om de yttrar sig på olika sätt…

I en flock på 4 honor så tuggades det morrhår. De fick flytta till större bur med supermycket berikning, de får meganyttig mat varje dag (de bor i ett hem med en matte som daltar o pussar på dem hela tiden) men det blev värre. NÄr morrhåren var slut tuggades det även päls på morrhårskuddar och upp på nos och nosrygg…


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Annons:
Littlem
2012-11-28 18:23
#21

Ne jg tror inte hller alltid sjukdom är anledning. Men "intressant" ändå att det kan vara en orsak. Det tyder ju på att mössen känner av tex en tumör innan vi kan se den och känenr att nått är fel, troligtvis har ont med.

Hade en hona som funkade kanon med 2 döttrar tills efter ett tag hon bott hos mig då hon började tokbarbera ena dotterns å mkt att hon skinnflått hennes nos (den honan avlivades när jag såg det).

Digitalis
2012-11-28 19:13
#22

Ingen av mössen som har tuggat morrhår här hemma har mått bra. De stressade mössen har barberat sig/sin kompis och det är mycket möjligt att morrhårstuggarna har varit sjuka. Jag hade två systrar som båda fick cancer, varav en i väldigt hög ålder, och den som dog sist där bet av morrhåren på sin syster vid ett tillfälle. Bara ett.

//frida

[Iyen]
2012-11-28 19:35
#23

Kanske Stressen som utlöser tumörbildningen? Om det är något som syns upprepade gånger Behöver isf inte vara tumören som är första länken i kedjan utan den sista. :D

StillaSinnet
2012-12-01 16:03
#24

#23 hur menar du nu? Att stress ger cancer?

Medarbetare: Yoga & meditation i Fokus
Medarbetare: Stenar i Fokus
Driver http://www.StillaSinnetDegerfors.dinstudio.se
Reiki Master, kristallterapeut, Barnyogalärare

Grodan
2015-10-25 14:24
#25

putt


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Emouse
2015-10-25 14:37
#26

#25 Tack! Tänkte mer på att det inte är någon av mina som tuggar, och om ingen av dom uppvisar stress så kan de ju gå i avel i framtiden? Eller tänker jag fel?

Emma, medarbetare på Mus och Råttor🖤

StillaSinnet
2015-11-22 17:11
#27

#26 har de utsatts för stress? Ibland kan det uppkomma om de sätts i en trängre bur som är tråkigt inredd. Ibland kan det räcka att de får ungar. Det går att "locka fram" dumma beteenden genom att utsätta mössen för lagom stress som alltså inte får vara djurplågeri. Laglig mått på bur som är mindre än de är vana vid någon månad eller två tex. Eller att besöka utställningar och låta dem bo i resetransporter osv. Klarar de det bra och fortfarande inte uppvisar tecken på stress och inte börjar plocka sina vänner i buren så kanske de kan gå i avel om alla andra förutsättningar för  avel är perfekta

Dock måste du alltid upplysa de köpare du får om att ungarna är efter linjer med morrhårstuggning.

Medarbetare: Yoga & meditation i Fokus
Medarbetare: Stenar i Fokus
Driver http://www.StillaSinnetDegerfors.dinstudio.se
Reiki Master, kristallterapeut, Barnyogalärare

Annons:
Emouse
2015-11-22 18:20
#28

#27 Nu misstolkade du det. Jag och grodan hade en diskussion i en annan tråd så därför såg det lite konstigt ut där uppe. Det var syskon till ett par andra möss vi pratatade om. Det är alltså inte mina möss eller från deras linje som tuggar, det var från en annan kull som de satt med vid lite äldre dagar.

Emma, medarbetare på Mus och Råttor🖤

StillaSinnet
2015-11-22 18:23
#29

#28 ok 😃

Medarbetare: Yoga & meditation i Fokus
Medarbetare: Stenar i Fokus
Driver http://www.StillaSinnetDegerfors.dinstudio.se
Reiki Master, kristallterapeut, Barnyogalärare

ariama
2015-11-23 09:36
#30

#26. Svarar på ett 3 år gammalt inlägg. 😃

Jag är övertygad om att "stress kan ge cancer". Vilket inte är detsamma som att man per automatik  får cancer av stress. Det jag menar är att stress sätter ned immunsystemet, och då kan en cancer som endast finns som "anlag" börja bryta ut.  Liksom många andra sjukdomar bryter ut vid nedsatt immunförsvar.

#28. Menar du att morrhårstuggaren är syskon till dina, eller helt obesläktade men satt i samma bur?

Morrhårstugg är ju ingen bakterie eller virus som smittar mellan mössen, som du ju redan vet. 😉 Inte ens om de blir bitna (i morrhåren).  Om stressanlagen finns mellan släktingar, är ju däremot  omöjligt att säga på rak arm.

Tsunamis
2015-11-23 10:20
#31

Mina 2 öre om morrhårstuggning: Finns ingen logik i det hela!

Sjukdom och stress är två faktorer helt klart. Jag hade ovanligt många som började tugga efter att ha flyttat från min lilla stuga till lägenhet. Så av någon anledning stressade det mina möss att byta vatten/luft/ljus/annan värme. Men vad kan jag göra för att förhindra att det sker? Känns helt hopplöst faktiskt…. De måste helt enkelt kunna vänja sig vid en ny miljö för annars är de ju alldeles för stresskänsliga och det är ju absolut inget jag vill föra vidare.

MvH  Tsunamis

Upp till toppen
Annons: