Honor SKA ha sällskap, är de så aggressiva mot möss av samma kön att de biter dem, är jag skeptisk till att den musen mår bra. Den mår bättre av att somna in än av bo ensam.

Hanar kan bo tillsammans om de är temperamentsavlade. Detta får man jobba på, och det tar lång tid, utan garantier. Man får helt enkelt bara avla på snälla honor som inte bråkar med nykomlingar, och avla på de snällaste av hanarna.
Hnar som avlats för att kunna bo ihop brukar ändå bara kunna bo med bröder, eller far med söner. I sällsyntare fall kan hanar som är obesläktade bo tillsammans. Då bör de sättas ihop som små, och verkligen vara bra.

Hanar brukar kunna bo iop till 4-6 mån, om man har tur. Temperamentsavlade hanar kan du räkna med att ska kunna bo ihop längre. Antingen hela livet, eller till de är runt året. Mycket hänger på om man avlar, tar med på utställning eller delar dem av annan anledning. Risken för bråk ökar vid delning samt vid städning av buren. Jag kan växla mellan att byta strö och skura, varannan gång. Detta för att inte ta bort för mycket av deras gamla invanda lukter.

Mina erfarenheter är att jag har haft möss sen början av 90-talet samt varit reg uppfödare sen 1997.

Jag grundar mina åsikter på pålitliga källor såsom seriösa uppfödare och egna erfarenheter.
Jag anser att honor alltid ska vara tillsammans, såklart! Men då det kommer till hanar så är det en individ-fråga. Finns inget riktigt svar där utan vissa hanar kan gå tillsammans utan problem och vissa går det inte alls med. Ska man ha hanar tillsammans så är det bästa far med söner eller några kullbröder. Vuxna okända hanar går oftast inte ihop alls, men tror jag vet att det har fungerat för någon nån enstaka gång.
Och om man kollar på vad mössen trivs bäst med så är det ju självklart med sällskap av fler möss, men det kan ju ibland bli svårt med hanarna.

Jag köpte två kullbröder för ett tag sedan men då de hamnade i den mindre karantänburen så började dom slåss. Igår fick dom träffas på neutral plats och de myste ihop sig med varandra väldigt, så idag ska jag prova att ha dom tillsammans i en av de större burarna. Hoppas att det går! :)

jag har en jätteful erfarenhet av hanar, alla mina möss är "blandrasmöss"/ormfödamöss och jag har både haft en enorm tur och en enorm otur.

Dom första hannarna vi hade funkade inte alls ihop och dom hade vuxit upp ihop (dessa var födda på en naturbruksskola där de levde hanar och honor i samma bur och bara parade sig hej vilt).

Senare den hösten hade jag bara en av de gamla hanarna kvar, han var den som varit lägst i rang och hade fått ordentligt med stryk av de andra så han litade inte på andra möss (hanar) längre. Men med rätt hane från början tror jag att han hade funkat jättebra. Så han fick sitta själv. Det var Fridolf.

Sen tog jag över två hanar från en kompis som inte kunde ha kvar dom (egentligen skulle dom inte stanna hos mig men det blev så iaf). Dom kom också från skolan och funkade jättebra tillsammans. Det var Lakrits och Miffo. Miffo var den snällaste pch mysigaste hanen jag någonsin haft och jag ångrar att jag inte hade några avelstankar när han bodde hos mig för han var verkligen super.

Sen på hösten hämtade jag två bröder som inte alls funkade ihop, dom slogs som galningar och den vita (Otto) trummade med svansen som en tok så fort en annan hane var i närheten. Den svarta (Lännart) funkade mycket bättre med andra, men hade en ärkefiende i Lakrits, dom två tålde inte lukten av varandra.

Sen när Lakrits dog efter en lång tid med mycoplasma så vart Miffo jättedeprimerad, han var väldigt nere och var mest still. Så jag provade sätta ihop honom med Lännart. Det kunde inte ha gått bättre, dom sniffade bara lite snabbt på varandra, dom har träffats förut utanför buren så det kan ju ha bidragit, plus att ingen av dom var speciellt ranghög. Dom två mössen var mina drömkillar.

Dessvärre förlorade jag båda den julen, den ena i sjukdom och den andra i en olycka.

Åldern på hanarna har varit mellan 3 månader och 1 år vid introduceringar och inflyttning hos mig. Lännart var nog fyra mån och Miffo runt ett år när jag satte ihop dom…

Året därpå använda jag Fridolf (den första hanen) till avel på en hona som också kom från skolan. En av dom ungarna hade jag kvar till nu i vinter, en hona (Spindel). Supertrevlig tjej, hennes mamma var en riktig äventyrare som ville vara utanför buren jämt och pappa var lugn och snäll och anpassade sig snabbt till nya situationer (det har alla mina möss gjort föresten).

Jag lånade ut Fridolf till en kompis som behövde en hane till avel, även från den kullen fick hag två tjejer som kompisar till Spindel, den intruduceringen gick också kanonbra. Dom sniffade lite på varandra och sov i samma hus senare samma dag.

Hoppas ni får ut nå av vad det är jag säger så det inte blev grötigt

Jag hade två hanar, zoomöss var dom så jag har ingen aning om dom var bröder. Dom bodde ihop i 4 månader tror jag, minns inte riktigt. Det blev småbråk vid städning ibland, men det gav sig ofta fort och dom låg och sov tillsamans några minuter senare. När dom började bråka "på riktigt" såpass att jag fick sära dom så minns jag att ena pojken blev jääättesugen på att komma ut ur buren. Såfort jag var i rummet så hängde han i taket och rusade runt tills jag tog upp honom. Han ville inte vara i buren alls. Den andra killen verkade mest ledsen första veckan, han låg bara på hyllplanet och låg i stort sett. Han var inte sig själv den veckan. Senare vart det bättre och han blev piggare och var sååå himla mysig när han fick komma ut. Han låg i min tröjärm och sov när jag tittade på teve. Baserat på detta så skulle jag inte skaffa en ensam hane faktiskt. Möss är väldigt sociala djur och även om hanar kan ha svårt att bo med andra hanar så tycker jag att man ska iaf försöka. Köpa temperamentsavlade bröder och iaf ge dom en redig chans. Funkar det absolut inte så är det ju inte så mycket man kan göra, men tycker man ska försöka. Och att man ska fortsätta avla på hanar som kan gå ihop så länge som möjligt. Vill man ändå ha en ensam hane så tycker jag att man ska låta den musen vara med på det mesta, så att han får så mycket sällskap som möjligt av sin husse eller matte ändå.

Och vad gäller honor håller jag med Vattnadal, honor SKA ha sällskap av andra honor och skulle en tjeja vara aggresiv mot andra så tror jag inte heller den musen mår så bra och då är det snällare att låta den somna än att bo själv. Om man inte kan låta musen vara med på det mesta, som jag beskrev med hane. Om musan skulle finna nöje i det alltså.

Tack för era åsikter. Då blir det nog honor jag skaffar, ifall jag bestämmer mig för att skaffa möss.  :)