Annons:
Etiketterbeteendehälsaskötsel
Läst 2129 ggr
amaira
1/19/09, 10:44 AM

Möss - temperament - och jag

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Jag uttalar mig så mycket om mössens temperament, så jag vill förtydliga mig lite. Med tyngdpunkt på mig.

Mycket riktigt har jag ganska starka åsikter om vad jag vill ha för temperament på mina möss. Vad som är "bra" och "dåligt" temperament.

Men i grunden är detta något som är PERSONLIGT!! Inte bara personligt för mig, utan för oss ALLA! Det är viktigt att komma ihåg, tycker jag.

Gemensamt för oss alla, är nog att vi inte vill ha möss som bits, dvs hugger så det blöder.

Men sedan är det vad som passar oss som person som gäller!!

 Fotot är på "Kalle Point", engelsktyptemperamentig.

Annons:
amaira
1/19/09, 10:54 AM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#1

Jag pratar mycket om det engelsktypade temperamentet och det svensktypade temperamentet.  Det engelsktypade temperamentet vill jag inte ha.

Som person är jag ganska impulsiv, och kan vara en smula otålig i vissa situationer. Mina "häftiga rörelser" passar inte ihop med de engelska mössens försiktiga blyghet - och tillsammans med dem blir jag lätt otålig. Det säger sig självt att kombinationen inte är den bästa.

Det är alltså inte de engelsktypade mössens temperament det är "fel" på, utan kombinationen jag - de engelsktypade mössen.

Jag vill helt enkelt inte ha de mössen, fast de är sååå vansinnigt vackra! Vi går helt enkelt inte ihop.

Som Silka här. Jag älskar färgen, jag älskar den djupa tanfärgen, men mitt tålamod tryter tillsammans med henne. Vilket givetvis inte betyder att jag behandlar henne sämre!!!! Bara "mindre".

Hon har en stooor bur med kompisar och massor med aktiviteter. Men hon vill inte vara med mig, och jag vill då inte heller vara med henne … Jag har inte tålamodet. Men jag har kvar henne för att jag ska ha ungar efter henne, fast det börjar bli bråttom, hon är nio månader och jag har inte haft en passande hane.

amaira
1/19/09, 11:09 AM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#2

Vad är det jag vill ha då? Ja, det har jag också sagt tusen gånger, jag är ute efter den ömsesidiga kommunikationen mellan mig och mina möss. Dom ska gilla mig, och dom ska gilla att vara med mig!! Med mig!

De ska vara frimodiga, nyfikna, busiga, glada, ivriga - och ändå stanna i handen på mig, stanna upp och mysa när jag pussar dem i pälsen och blåser varmluft på dem.

De ska vara disponerade för att bli tama! Det vill säga, jag behöver inte lägga ner massor med tid och tålamod för att få dem tama, utan de ska själva söka sig till "tamheten", av nyfikenhet och frimodighet och "va kul" (fast det är lite läskigt i början förstås)!

Ja, det är lite läskigt i början (för dem alltså, inte fö rmig förstås Tungan ute), men jag vill ha den tillräckligt nyfikna och frimodiga för att tordas och vilja utmana sitt eget mod.

Himla (svart-vit) är en sådan mus. Det var från början hon som valde mig, som sin människa. Hon är nästan som en liten gullig hund, och jag kan ha henne lös på golvet. Hon springer runt och upptäcker, och kommer ändå hela tiden tillbaka till mig.

amaira
1/19/09, 11:16 AM
#3

Inom SVEMUS önskar man i hög grad avla fram hanar som kan gå ihop. Ett bra och viktigt arbete anser jag!

Men jag avlar inte på det! Eller … det är klart att det gläder mig om det händer, men det är inte vad jag prioriterar.

Som Elin skrev i ett annat inlägg, så ligger aggression och nyfikenhet/mod väldigt nära varandra. (handlade om forskning på hund).

Det märks nog i min avel, för ibland känns det som om jag balanserar på gränsen, och en del möss får jag helt enkelt ta bort på grund av aggressivt temperament! Jag har till och med fått hanar som varit dumma mot honor!

Det jag är ute efter, tror jag kan ta väldigt många generationer för att komma fram till - men jag tror på det. Jag exprimenterar med domesticeringsprosesser, och jag tycker det är spännande värre!!

amaira
1/19/09, 11:21 AM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#4

En av mina allra raraste möss, fick ett B på petutsällning. Det är inte underkänt, men inte heller bra. Hon var på tok för "springig".

Om jag var petdomare, skulle jag också ge henne ett B. Jag gillar inte heller springiga möss! De verkar så nervösa.

Men Blanche var en ljuvlig liten musdam!!! När jag släppte ut henne på golvet, tog hon först en rekogniseringsrunda, och sedan sökte hon upp mig, och kom upp i handen. Så här såg det ut då. Flört

amaira
1/19/09, 11:23 AM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#5

Kolla in hennes lyckliga blick!

amaira
1/19/09, 11:29 AM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#6

En sista sak när det gäller mitt prat om mus-temperament.

Jag vill inte ha möss med engelsktypigt temperament, skriver jag ofta.

Till skillnad från flertalet här, har jag inga andra djur än möss, och vill inte heller ha!!!

Jag vill inte ha engelsktypade möss - men jag vill inte heller ha råtta, hamster, marsvin, kanin, katt, hund, höns, kalkoner, häst, leopard, giraff, elefanter, valar, eller något annat djur över huvud taget!!!

Det betyder ju inte att jag dömer ut alla de andra djuren!! Det handlar enbart om min egen ork, och förmåga att ta väl hand om dem.

Annons:
Muszimba
1/19/09, 11:40 AM
#7

Jag kan stolt berätta att mina 3 fröknar från dig är helt underbara i sättet. Det är(för de som inte vet redan) Björndalens Carmencita; bl/t lh 1,5 år(SMP1:a 08 + GuldPet(3*A), Little Zpider;agouti lh 4,5 månad och Zpoted Delilah;agouti/even lh 4,5 månader. Zpider är en lite springig dam, men älskar att komma fram och ha full koll på matte/mig, Delilah är också lite sprallig, men lugnare och otroligt mysig av sig. Carmencita är som en plattfisk när hon kommer upp i handen för hon ÄLSKAR att bli sönderpussad av oss, dvs mig och sambon.

amaira
1/19/09, 11:59 AM
#8

Härligt Muszimba! Det gläder mig verkligen! Både för mössens skull (att de har människor som älskar dem) och för människornas skull (att de har möss som passar dem!!) Kyss Skrattande

Och det jag egentligen vill säga med mitt lååånga inlägg, är att strunta i vad andra säger att möss ska vara, följ ditt eget hjärta!!

Muszimba
1/19/09, 12:07 PM
#9

Min gamla jobbkompis gillar Carmencita pga hennes lugna sätt, hon kallade Carmencita först av alla för plattfisk för att hon lägger sig platt i handen för att bli pussad av oss. Det var 1:a gången som de träffades för snart 1 år sedan. Numera så gillar hon alla mina mustjejer som hon har träffat. Dessutom så är min kompis en före detta veterinärassistent/djurvårdare.

Vattnadal
1/19/09, 2:03 PM
#10

#3 "Som Elin skrev i ett annat inlägg, så ligger aggression och nyfikenhet/mod väldigt nära varandra. (handlade om forskning på hund)."

Det gälldre andra djur men inte hund, fast det stor i en hundbok jag läste. Gissar att forskningen mycket troligt är gjord på möss (och/eller råttor), då de är vanligast i sådana sammanhang. Det konstaterades att det går hand i hand med att vara snabb att utforska nya situationer och att vara aggressivi mot inkräktare.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

amaira
1/19/09, 4:14 PM
#11

#10. Ja, så var det ja. Tack för förtydligandet Elin.

Grodan
1/22/09, 6:28 PM
#12

Jo, jag har märkt det på råttor tyvärr - det elin läste i en bok…

Jag födde i många års tid upp råttor som var aktiva, smarta och behövde mycket motion och mental stimulans. För att stimulera dem hade jag dem lösa flera timmar i bostaden, lärde dem trick och grejade med dem. Jag började göra hinderbanor och mina råttor var som gjorda för agility. (När jag insåg att det var en ball sport att prova på i SRS startade jag rått-agilityn i SRS!)

Det var underbara råttor, tyckte jag då, och jag hade stor glädje av att studera dem. De var övertydliga i sitt kroppspråk, dominanta och jag hade ett stort sjå med flockkonstellationer emellanåt.

Många saker tog jag för givet var normalt beteende och inte alls tecken på stress, aggressivitet och överdominans.

Tills en dag! Tills en dag då jag äntligen förstått vad för temperament en sällskapsråtta skall ha gentemot flock och människor mm. Och då var jag tyvärr tvungen att inse att de linjer och djur jag hade inte alls lämpade sig som sällskapsråttor. Jag la ner linjerna och köpte nya djur med mycket mer stabilt temperament och som var betydligt lugnare. Agility var det inte längre tal om, i stort sett…

En av de hemskaste sakerna jag var med om, som verkligen fick mig att fundera och söka hjälp av Eva Johansson för att förstå råttans natur lite bättre, var när jag hade en kull på 14 st råttor varav hälften blev aggressiva. Det var fruktansvärt att känna sig så misslyckad som uppfödare.

Bara en liten utvikning… sårri…


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

amaira
1/23/09, 11:15 AM
#13

#12. "Bara en liten utvikning… sårri…"

Inte alls någon "utvikning" utan tvärtom mycket intressant, och relevant i den här tråden. Precis sådana diskussioner som jag är nyfiken på! Glad

Genetik är inga enkla saker, då det finns ett komplext samband mellan de olika generna. Och även om vi (människan alltså, forskningen) har kartlagt ett flertal arters genom (gen-kartor) vet vi (forskningen) fortfarande väldigt lite om betydelsen av detta, och hur de samverkar och uttrycker sig, dvs vad resultatet blir hos individerna.

Fick jag den här länken via Mus.iFokus, eller kommer den någon annan stans ifrån? Minns inte.

http://www.ratbehavior.org/ExperimentalCoatTempmt.htm

Annons:
amaira
1/23/09, 11:17 AM
#14

Här kommer en liten översatt del från länken ovan. Jag använde ett översättningsprogram, som jag sedn gjort lite ändringar i. Men jag gör inga anspråk på en bra översättning, bara hjälpligt läslig (kanske):

Hur agouti allelen kan påverka beteende

Det protein som agoutigenen kodar för, gör mer än reglerar pigment produktionen i pälsen.

MSH och dess familj melanocortins bildas även på andra platser i kroppen, inklusive hjärnan, där de har visat sig vara kraftfulla neuromodulatorer med olika effekter på däggdjurs beteende och fysiologi.

De beteendemässiga effekterna av agouti proteinet kan därför förmedlas via melanocortin-receptorer på nervceller, men exakt hur detta sker är ännu inte förstått.

Dessutom har agouti och nonagouti djur påfallande olika neurala profiler av katekolaminer.

Katekolaminer (såsom dopamin och noradrenalin) är signalsubstanser som aktiverar kroppen och förbereder den för att hantera stress.

Agouti proteinet påverkar fördelningen av katekolaminer i hjärnan, och kan därmed påverka djurens foglighet

Slutligen konstaterades nonagouti råttor ha mindre binjurarna än agouti råttor, efter att en svart råtta korsats med en vild agouti råtta och dess avkomma i sin tur gav kullar av agouti och svarta råttor (Keeler et al. 1947).

Det är binjurarna som ansvarar för produktionen av adrenalin, som är ett stress hormon.

Agouti allelen och tämjande av råtta.

De flesta beteenden påverkas av många gener, men agouti genen verkar ha ett oproportionerligt stort inflytande på beteende och kan därför ha spelat en roll i domesticeringen av råttan.

Skillnaden i uppvisande av temperament mellan den ursprungliga vilda agoutitypen, och icke-agouti råttor kan vara en av anledningarna till att icke-agoutis är så vanligt i dag hos tamråttor.

Åttio procent av femtio domesticerade inavlade laboratorie rått-stammar är renavlade icke-agouti, till skillnad mot sjuttio procent av 140 domesticerade inavlade laboratorie-mus-stammar .

Icke-agouti råttor kan ha föredragits från början för att de kanske varit lättare att fånga, och en gång fångade de kan ha varit lättare att hantera.

Det lugnare temperamentet skulle då bidra till att människor föredragit en ovanligt färgade råtta.

Utöver urval i avel, så kanske icke-agouti råttorna var mindre stressade i fångenskap, så att de överlevde bättre än agoutin , oavsett människors önskemål.

[Thiah]
1/23/09, 12:09 PM
#15

Förlåt amaira men skulle du kunna kort beskriva vad det står. Alltså jag har läst men förstår inte riktigt. Skäms Är för många ord där som min just nu febervarma hjärna inte kan linda sig runt… Rynkar på näsan

amaira
1/23/09, 12:41 PM
#16

Ja, det är en del svåra ord.

Ska försöka lite kort (och därmed också lite "fel").

Det är generna som bestämmer hur kroppen ska byggas upp, generna står för själva "ritningen".

Till exempel om pälsen ska vara röd eller svart. Ja, även om det ska finnas päls över huvud taget, osv.

Men generna som bestämmer vilken färg pälsen ska ha, påverkar även förbindelserna mellan nervceller, och uppbyggandet av signalämnen.

Det är signalämnena (och att de kommer fram som de ska i nervbanorna) som avgör hur olika hormon fungerar.

Om vi (både människor och möss) lätt får hög halt av stresshormon, är vi lättstressade. Om nivån däremot ligger lågt, är vi stresståliga.

Agoutiråttor har hög halt av stresshormon, och ickeagoutis har låg halt av stresshormon. Resultatet blir "snälla och anpassningsbara svarta råttor som lätt blir tama, medan agoutiråttor verkar vara mer aggressiva och även ha svårare att anpassa sig till fångenskap.

Det är ungefär vad artikeln säger,om jag hård-drar det.

För att förstå det här, behöver man veta att "vårt humör" och även vår personlighet, inklusive de känslor vi har, faktiskt skapas och finns i hjärnan, rent fysiskt.

[Thiah]
1/23/09, 12:46 PM
#17

Tack raring Kyss Nu förstår jag. =D

Grodan
9/13/11, 10:47 PM
#18

#14 Jätteintressant med den där artikeln. Jag har dock faktiskt aldrig märkt någon större temperamentsskillnad mellan olika färger på varken möss eller råttor. Jag har endast märkt skillnad på olika hårlag på bägge arter.


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Ratata
9/13/11, 10:55 PM
#19

#18 Intressant, har du lust att utveckla det lite, Grodan? Vad har du sett för skillnader?

Grodan
9/13/11, 10:59 PM
#20

Det skrev jag i en annan tråd. Den om engelsktypade långhår… ska leta reda på den

edit: HÄR


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Annons:
Hyeonmu
9/14/11, 1:51 AM
#21

TACK! Amaira för den här tråden, gammal som den är. Och tack Grodan som återupplivat den! =) Jag har tidigare inte fått glädjen att läsa det här. 

Ännu en gång visar du hur otroligt klok du är! Många tänker för sällan så att "min åsikt är nödvändigtvis inte en annans - och det är okej." Jag är så glad att se nån annan som delar min åsikt. Det gick mig så på nerverna i början när jag läste Artiklar om möss. "Parar inte din mus för att DU tycker den är tam och fin och bra."

Men varför inte? Varför ska jag para för att nån annan tycker det? Samma sak med hundar, katter, alla djur. Och så följs det gärna med; "Ställ ut djuret och se vad domarna säger om ditt djurs temperament." =/ Men. De är vill inte dom som ska avla på mitt djur? Jag tycker det är jättetrevligt och roligt att se vad doamrna säger om mina djurs petkvalitet. Även att låta andra träffa mina möss och se vad de tycker om dem. 

Men det är samma problem som jag har med mina skrivna berättelser. Jag låter gärna andra läsa, skickar kanske t.o.m in till tävlingar. Jag uppskattar feedback, men ändrar kanske inte på mitt skrivsätt därför. För jag skriver för mig. Jag har fått den kommentaren ofta "Jättebra och intressant - men det är hundra karaktärer och referenser så jag känner det som att jag börjat läsa mitt i 'De Två Tornen' och slutat innan 'Konungens Återkomst'. Kan du introducera läsaren osv." Nej. Inte om jag inte absolut måste. För jags kriver för mig, och den informationen är oväsentlig för min läsupplevelse.

Lite långt, förlåt. Men på samma sätt avlar jag för mig. Jag kanske inte behöver, eller vill ha samma tendenser och beteenden som alla andra uppskattar. Men jag avlar för mig. Få kullar. För mig. 

#16 + #18 

Jättehäftig information tycker jag! =D Vad glad jag blir att det finns forskning på det jag själv undrat över.

Jag har faktiskt tänkt väldigt mycket på det där och märkt skillnad temperamentsmässigt. men det stämmer inte riktigt för mig. Mina svarta och svarttecknade möss har alltid varit nyfiken-springig-aktiv-typen. Alltid. Det betyder inte att de inte kan vara gulliga och vilja sitta i handen, söka kontakt och liknande. Men främst vill de "upp upp upp - ut ut ut - utforska utforska utforska". Engelsktypade och svensktypade. Samma drag har jag sett ofta i albinos, där de ofta är snäppet mer "laid-back" och tar en paus för att gosa med eller utforska matte istället för världen. Där har jag ju dock sällan haft privilegiet att veta vad som dolt sig under c/c't, eller om de varit c/c alls.

Medan mina bruna - som jag vill säga är chocolate om mitt minna inte sviker med en otrolig minoritet om några agouti alls. Tickningen är ju ganska uppenbar - varit lugna möss som gärna håller sig i buren och boar. Om de rymmer så blir de mer gärna upplockade, är mer tveksamma innan de springer om de springer iväg. Trots att de inte kommer lika snabbt fram i buren så är det mer uppenbart att de vill vara i handen, med mig, när de väl kommer upp. Inte bara komma ut och kolla på saker.

Jag har aldrig blivit så överraskad i hela mitt liv som när min chocolate älsklingshona var på rymmen. Supertama eller inte, på rymmen hade mina möss innan dess kutat om man velat ta upp dem. "Älskar dig matte men jag är fri nu." Men den här honan kände jag vid min fot - och i slowmotion för jag var så överraskad lutade jag mig ner, fullt övertygad om att hon skulle springa. Hon titta nyfiket på mig, på min hand och kröp sen upp i den. Hon såg ut som "Hej matte, jag är hemma nu." - sen var hon klar med att utforska världen och rymde aldrig igen.

Men! Det jag sagt nu har jag fått ifrågasätta på sistone, då jag fått raka motsatsen i två möss från Kent. Den ena, en svart tan är rar och mjuk och blyg, men gillar handen. Den andra är en vacker chocolate tan, som kan hoppa upp i handen, men mest för att komma ut, kuta runt och sen gå hem när allt visat sig vara trist. En tredje, en Agoutigår än mer emot det som stod uppe i det som amaira citerat. Hon är jättelugn, jätteblyg och kan sitta och tvätta sig och mysa i handen hur länge som helst. 

Förlåt att jag pladdrar men jag tycker det är så väldigt intressant. ^^''

Magda
9/14/11, 7:27 AM
#22

sätter en tass här,detta är jätteintressant..

även jag tycker som du #21 och tänker para älsklingsmöss med temperament som jag gillar.. det är ju främst jag som ska ha dem, vet inte hur andra gör riktigt, men de kullar jag tar, tar jag ju inte för att ha möss att sälja utan för att få möss som jag tycker om, både utseende och termperament..

mina mysigaste möss just nu är cinnamon-satin & chocolate, en mörk agouti ungar.. aldrig hanterade innan de kom hit, knallar rakt upp i handen och bara myser, med den lyckliga blick som jag ser på musen i #5

ariama
9/14/11, 8:42 AM
#23

Kul att tråden dök upp igen Skrattande, hade glömt den.

Jag står fortfarande för allt i den, hade kunnat skriva den i går (tror jag).

# 21. Tack. Vet du, något som är mycket viktigare än att låta andra bedöma ens egna möss, är att träffa så många ANDRA MÖSS som möjligt! Gärna titta på hur de är och fungerar när ägaren handskas med dem, tar upp dem, håller i dem, pratar med dem.

Det är DÅ du får erfarenhet av möss. Det är så viktigt att hela tiden försöka lära sig mera om vad en mus ÄR, och vad en mus KAN VARA.

Möss är så olika, och de beter sig så olika. Olika färger ska medföra lite olika skillnader vad gäller olika saker - men det som märks tydligt är den genetiska BAKGRUNDEN. Där finns skillnaderna mellan både färger, färgnyanser, temperament, beteende och mycket mycket annat.

Det går nog inte ens att dela upp beteenden i Engelsktypat och Svensktypat som jag gjorde i inlägget, det är aveln bakom som avgör, och "slumpen" som avgör vilka möss jag själv har bland allt det som finns.

Men jag har aldrig lyckats ha/få fram en engelsktypad med en sådan förtrolighet och frimodighet som jag ibland haft lyckan att ha bland de svensktypade.

Grodan
6/25/13, 10:06 PM
#24

Mycket smart tråd.


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Upp till toppen
Annons: