varför har inte folk randiga hästar...
Varför har inte folk randiga hästar, och varför har folk kaniner som husdjur men inte harar? Har ni funderat på det nån gång?
Och vad har detta med möss att göra? 
En hel del faktiskt!
"Randiga hästar", givetvis syftar jag till zebror. Är det inte "konstigt" att zebran aldrig har tämjts till hus- och riddjur, såsom dess kusin hästen har? Randiga hästar, vilken fluga, eller hur!?
Jodå, man har gjort försök. En gång (läs EN) i början på förra seklet lyckade en man med konststycket att tämja och köra sexspann med zebror. Nu minns jag dåligt, men jag har sett foto på det och läst en artikel. Det är en engångsföreteelse, för zebror "vill inte" bli tama, och "vill inte sammarbeta" med människan på det viset som hästar vill.
Ja, hästar vill! Visst kan man (och gör) "tvångstämja" hästar, men ännu bättre resultat inklusive en bästa vän, får man med kunnighet, ömsedidighet och vänlighet. Många många gånger har jag fascinerats över hästars oerhörda vilja att vara till lags! Och förmåga till samspel och ömsesidighet.
Det handlar i alla fall om flera hundra kilo muskler, mot vilka vi står oss slätt om musklerna sätter sig på tvären. Detsamma med hundar. Tiotals kilon kombinerade med huggtänder skapta för att slita kött i slamsor… Möss är lättare att "ha" även utan grundkunskap. Titotals gram med muskler klarar vi att misshandla lättare, även om tänderna är sylvassa. Men nu hamnade jag på ett stickspår.
Varför finns inte de vacka slanka hararna hos uppfödare eller i zoobutikerna, där det dräller av domesticerade kaniner i alla färger och storlekar? Har det med harars livsstil och ursprungsbehov att göra? För mig är det självklart att det är så.
Kaniner lever och trivs i små hålor som de gräver själva. De föder sina ungar på samma vis. De har anpassat sig bra till att även leva i småburar hos människor. Harar är de vida slätternas/skogarnas djur, och deras ungar sprids ut "fix färdiga" med ögon, öron och päls klara, lite här och var utmed ett större område. "En liten bur" är så tvärtemot dess grundläggande behov att den helt enkelt har svårt att finna sig tillrätta.
Det finns en gemensam nämnare hos de djur som människan domesticerat till husdjur, och det är även djuren själva trivs med människan!!! Det är en ömsesidighet som på en basic nivå tillfredsställer djupa inre behov hos både människa och djur. Det är en välsignelse som gör gott i själen.
Nu talar jag om de vanligaste husdjuren och inte djurparksdjur eller djur som kräver specialkunskaper för att hålla.
Grodan skriver ofta om "Varför ha ett djur som inte tycker om dig?" och "Varför ödsla tid och engagemang på ett djur som uppenbarligen inte vill/kan, när det står tusen på kö som vill/kan och behöver? Det kan tyckas grymt, men jag kan bara hålla med till 100%. (förutsatt att djurets beteende inte beror på protester mot ett felaktigt hanterande, förstås!)
Även för djurets bästa, som domesticerad art och som husdjur, tycker jag att det är viktigt att de djur som finner sig väl tillrätta i fångenskap och tycker om människor, är de som vi ska satsa på. För att inte tala om vårt eget välbefinnande.
Det ska vara kul att ha djur, och det är det först när både människa och djur tycker det. Det handlar om ömsesidighet. Att ha djur ska också "läka själen" från livets ibland hårda törnars sår och blåmärken - inte ge en ännu flera "sår och blåmärken".
Undrar vad jag ville säga egentligen… 
Om jag kommer på det så återkommer jag 
(det var nog mest "mina skrivglada fingar" som rymde på tangentbordet)
Åh, men jag tycker det var ganska klart vad du ville säga!
Du ville främst säga två saker
1. vi har de husdjur idag för att de är mest lämpade att ha som husdjur för att de har en vilja och förmåga att samarbeta med människor samt har lätt för att anpassa sig till det vi har att erbjuda den: fångenskapen! I framtiden när vi tar in ännu fler djur och domisticerar är detta en viktig egenskap att ta hänsyn till, speciellt med exotiska djur. Vill och kan de anpassa sig till fångenskapen eller kan vi anpassa fångenskapen till dem? Vad får vi ut av att ha dessa djur i fångenskap? Vad får de ut av att leva i fångenskap?
2. det jag ofta pekar på, att skilja på individuella egenskaper hos djuren och i en seriös avel arbeta för att ta fram djur som mår bra och som har de egenskaper som passar ett sällskapsdjur. Många djur som mår dåligt, är problemdjur etc får kanske lite för mycket uppmärksamhet medans man tar bra djur för givet. Jag önskar även att flera människor kunde lära ut hur man finner de djur med superb karaktär, hur man väljer dessa i en kull etc etc.
Zebror är inte direkt några tyngdlyftare heller har jag hört, så det vore inte så snällt att rida dem på samma sätt som man gör med hästar. Man kan ju annars rida det mesta egentligen men man får även se till djurets styrka.