Beteende, hälsa & skötsel

Vad är att bita? -Definiera "bita"

2006-05-06 18:02 #0 av: kastrullis

Har aldrig upplevt att våra möss bitit... Inte ens då ett besökande barn var för brysk...

Jag änskar att vi här definierar att bita, för jag anser att vi pratar om olika saker ibland. Kan vi inte med hjälp av  Mus-specialisterna här på mus-i-fokus börja skapa ett "Bit-lexikon" eller nått... Det kanske sen kan utvecklas till att innehålla fler områden och definitioner?

Exempel på "att bita" jag erfarit och kan tänka mig att andra erfarit:

Skrapbita När musen skrapar av något från t.ex. fingrarna. Antagligen för att det finns något gott där. Händer mig när jag hållit i ett kex tex, eller om fingrarna är svettiga (salta). Inte obehagligt alls.

Dragbita. Musen tar tag i ditt finger eller annat och försöker dra iväg med det. Inte obehagligt alls. Har hänt 2 gånger att en av mössen öppnat gapet, slutit det runt fingret och sedan försökt, försiktigt att dra med mig??? Inte vet jag, men inte är det ilska eller rädsla.

Knaperbita. Musen knaprar på dig. Försiktigt provsmakar. Sällan obehagligt.  
Mina möss har flera gånger börjat knapra på mina naglar. Jag har tolkat det som att de saknar något i kosten, alternativt tycker de att jag borde klippa naglarna, eller så undrar de om naglarna är goda (eftersom jag själv är nagelbitareGlad). 

Missbita. Händer tex när godissugna möss av iver råkar bita till i jakten på godis eller annat. Det är av misstag.

Attackbita. När musen förväntar sig otrevligheter (?) och anser att anfall är bästa försvar. Obehagligt och ibland blodsutgutelse.
Jag tog över en sådan kanin en gång. Hon högg så fort man visade sig. Löste det genom att sätta på mig en handske inpenslad med stopp-och-väx (etterbeskt mot nagelbitning). Hon högg mot denna 2 gånger! Sen la hon sig platt ner och jag kunde klappa henne. Till slut vågade jag klappa henne utan handsken i beredskap och hon blev go som en gosmus. Från ilsken till go tog ca 1,5 vecka. Det kanske fungerar på möss med?

Gallernafs. Du vill hälsa på musen genom gallret med fingrar, mun eller näsa och musen nafsar på ett obehagligt sätt. Obehagligt, men inte blodsutgutelse.
Detta har jag hos EN mus. Det förbryllar mig verkligen, då hon i övrigt är det tamaste musen som jämt kommer så fort jag öppnar buren. När vi hälsar (dvs jag nosar på hennes nos och sen burrar jag ner mitt ansikte i hennes päls) genom buröppningen eller när hon är i handen eller ute finns inte ett spår av detta nafsande. Bryter jag en etikettkod här eller? Anser möss att det är oartigt att hälsa genom gallret?

Flyktbita. Musen blir trängd och hugger för att undkomma. Obehagligt, ofta med blodsutgutelse. 
Har inte hänt mig med mössen hittills. Hände dock med en vild råtta i stallet en gång när jag försökte fånga den.

Jag är långt ifrån någon musexpert (skaffade mig mina första i januari i år), så det här är mina naiva tolkningar.

Ni andra kan väl fylla på, omformulera, döpa om benämningar och sen samlar vi ihop det?

(Några fler benämningar...kanske... 
Revirbita.
Dräktighetsbita.
Dominansbita.
Stressbita.
Integritetsbita./Låt-mig-vara-ifred-bita.
)

Anmäl
2006-05-06 19:15 #1 av: cosmonita

Skickliga iakttagelser. Jag har heller inte haft möss särskilt länge men känner igen det du beskriver. Jag har blivit biten av en mus, vid två olika tillfällen, och då har det varit när jag tvunget har behövt ta tag i henne dvs flyktbitning. Då hade hon ännu inte vant sig vid hantering, skadorna blev ringa; ett yttepyttesår, och jag hade bara mig själv att skylla. 

 

Anmäl
2006-05-07 12:04 #2 av: Elyria

Bra lista!

En av våra nio möss är ibland gallerbitare och i bland knaperbitare. Han är en av våra mysigaste möss och sitter ofta vid gallret och väntar på att nån ska komma och ta ut honom. Sticker man in fingret eller handen kan han gnaga lite försiktigt på fingret eller nageln. Väl ute är han inte intresserad av att gnaga på oss.

En annan hanne är nog flyktbitare. Han har aldrig bitit mig, men båda ungarna. Tror att det beror på att vi har olika sätt att hantera honom.

De andra mössen bits aldrig.

Bilden visar knaperbitaren Albin.

Anmäl
2006-05-07 21:59 #3 av: amaira

Vad bra att du tar upp detta, tycker jag.

Jag kan lägga till Hugga. Förvånad Hade en hane i höstas, som högg mig. Han verkligen högg medvetet och bestämt. Först liksom provade han, sedan bestämde han sig. Det blödde rejält, och denna mus har farit upp till den alternativa mushimlen. (inte till den riktiga mushimlen där våra små änglar finns...)

Varför han högg? Troligtvis för att det fanns en annan hane i rummet. Han var "galen" över att denna andra hane fanns. Och en gång tidigare hade han bitit mig, men då för att jag luktade den andra musen, och då inte så hårt. Nu hade han bestämt sig för att jag var Förädare.

 

 

Anmäl
2006-05-07 22:56 #4 av: dreamiz

Jag har en mus som, när jag tog hand om henne, bet mig. Det var nog mest som "attackbita". Jag fick rådet att avliva henne. Men jag kunde inte... Hon hade haft en dålig uppväxt o dessutom bott med en orm några dar innan hon kom till mig. Hon funkade bra med sina muskompisar. Så jag ville ge henne en chans. Hon bet mig flera gånger men så helt plötsligt försvann allt aggressivt o hon blev världens gosigaste!

Jag tror det var hennes dåliga upplevelser innan hon kom till mig som gjorde att hon försvarade sig för säkerhets skull. Till slut upptäckte hon att jag inte var farlig. Men det tog några veckor innan det var borta helt.

Hon är nu 2 år 2 månader (hon var 6 veckor när jag fick henne.) Hon har ett underbart temperament. Litar inte på främlingar, men mot mig är hon underbart snäll och trevlig! Jag är glad att jag gav henne en chans! (Däremot är det ju inte en mus jag skulle avlat på men som sällskap är hon underbar!)

 

Anmäl
2006-05-08 14:54 #5 av: Grodan

Ja, kastrullis är en god iakttagare och analytiker!

Jag irriterar mig väldigt över krafsa-mellan-fingrarna och putta-bort-mina-fingrar-med-tänderna lite stressade möss som är ovana vid hantering pysslar med. Jag försöker att uppfostra sådana möss genom att blåsa eller putta lite på dem när de gör så. Slutar de är allt frid och fröjd. Slutar de inte kommer de i a f inte att användas i avel. Man kan enkelt lägga beteendet till kategorin nafsa, som även det kan vara en ouppfostrad handling.

Ang. mushimlen så bor alla döda möss i samma himmel tror jag. Där blir alla snälla, även de som högg.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2007-11-14 14:48 #6 av: Hedbrant

Okey nu har jag läst det här inlägget & det ni andra har skrivit.=)

Jag har ju min Una som nafsar till ibland, idag bet hon en aning hårdare, men det var mitt fel för hon blev nog lite överraskad när jag var in i buren för att hämta matskålar & för att fixa till det lite, jag brukar ha för vana att alltid prata med mössen när jag kommer så att dom vet att jag är där & så att dom ser vad jag gör men nu glömde jag det så hon var inte riktigt förbredd.

Men det jag undrar hur långt kan man låta det få gå, liksom? Hon har ju ungar nu, så jag kan tänka mig att hon känner sig lite stressad när ungarna far & flänger i buren och så kommer den stora tanten Anneth och vill vara med och leka lite och då kanske Una blir lite stressad av det så att hon nafsar som för att säga att nu räcker det, och låt mina ungar vara ifred, eller ngt sånt, eller vad tror ni om det??

Jag vet ju också det att man bara ska avla på snälla möss, men vart går gränsen för vad som är snälla möss och vad som är dumma möss??

Una är ju hur snäll som helst annars, jag kan plocka ut henne ur buren & hon kommer ibland upp i min hand för att äta ngt gotta, eller så kommer hon bara för att nosa & för att kolla läget..

Kan det vara så att hon är en liten dominant lite dam som vill bestämma och därför agerar som hon gör?

 

Anmäl
2007-11-14 15:01 #7 av: Muszimba

Det jag kan tänka mig är precis som du säger, hon är stressad över att kidsen far och flänger. Hon menar inte att vara "onda" musen.

Anmäl
2007-11-14 15:10 #8 av: Hedbrant

Nej hon är ju inte det minsta ond annars, hon är hur snäll som helst annars och hon är för det mesta framme när jag håller på i buren och donar.

Anmäl
2007-11-14 15:18 #9 av: amaira

Jag tror att hon helt enkelt "försvarar ungarna" (en god egenskap) mot eventuella faror - och tittar efter sen, vad faran var för något. Bättre förekomma än förekommas.

Det jag menar är, att hon kanske helt enkelt inte såg att det var du! Hon blev helt enkelt överraskad, som du själv skriver. Hinner hon förbereda sig på att det bara är du - biter hon dig då?

Anmäl
2007-11-14 15:34 #10 av: Hedbrant

Nej inte biter hon annars, nu var hon ju oförberedd, det var jag  som inte förvarnade nu när jag var in i buren & grejjade samtidigt som hon satt i matskålen för att äta. Så det var ju jag som var dum som inte talade om vad jag gjorde & att jag var där för att dona..Jag höll på med fåglarna i samma veva så  jag klantade mig helt enkelt..

 

Anmäl
2007-11-14 16:08 #11 av: Pehpsii

#5 känner igen dtdär med krafsandet mellan fingrar. Brukar putta till dem med fingret så brukar de lägga av.

Dräktighetsbitandet fick jag uppleva med Bullit. Jag blev så ställd för hon är ju gosmusen nr 1 annars. Men när hon var gravid ville hon hälst inte ha mig pelandes i buren. Det var iofs mest i slutet hon var sån, sista dagarna.  

Anmäl
2007-11-15 00:16 #12 av: Grodan

Tyvärr tycker jag inte att det är en bra egenskap att göra så som Una gör. Jag strävar efter att föda upp så bitfria möss som möjligt och därför är det ovanligt med sådant beteende här. Däremot har det hänt att jag sålt möss som nafsat o vaktat. Eller att jag köpt in djur som inte haft det temperament jag vill ha. För inte så länge sedan köpte jag in en hona som faktiskt attackerade mig sådär som Una gör. Hon hade inte ungar utan bodde med andra honor. Jag tränade henne lite och trodde hon slutat med det när hon en dag flög på mig igen. Jag var snabb och fick inget stort sår, men det räckte för att jag skulle tröttna på henne. Hon är i himlen nu.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2007-11-15 00:42 #13 av: Hedbrant

#12, Ja det blir lite jobbigt när hon gör så där, så det var lite därför som jag ville veta vad man ska tillåta och inte tillåta när dom gör sådär..

Men Una har ju snälla föräldrar & sånt så varför ska just hon hålla på så här? Jag vet inte om det är ngt som jag har gjort så att det är mitt eget fel att hon bits, men dom andra två mössen bits ju inte dom är ju hur snälla som helst, Och det är ju även Una också mellan bit & nafs-varven..

Jag har haft råttor förr som var hemska på att bitas & huggas så det är inte kul med djur som bits..

Anmäl
2007-11-15 01:22 #14 av: Grodan

Ja, man kan inte alltid styra aveln dit man vill... ibland får jättebra djur dålig eller sämre avkomma...

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2007-11-15 11:21 #15 av: amaira

Men ... ska uppfödare sälja möss som bits!!!??? Och sedan flyga i luften över att folk har möss som bits? Är inte det dubbelmoral?

Nu menar jag inte att man alltid har koll på temperamentet på de djur man har, när de säljs som unga. Men att medvetet sälja av dem...

En undran jag haft ett tag, är ... vad är meningen med en musuppfödning egentligen? Att få så bra egna möss som möjligt i sin avel, till ... ja till vaddå, utställning i standard eller pet? Och sälja bort de "dåliga" mössen.

Eller inrikta sig på att föda upp bra djur till försäljning, för djurens och människornas skull, och även för djurintressets skull. Ett bra djur gör ju reklam för sig själv, så att säga.

Jag måste säga själv, att med tanke på hur det låter (från uppfödarhåll) och vad jag får (från samma uppfödare) ... så känns det inte riktigt ... som om det går ihop...

Gäller flera uppfödare! I stort sett "alla", mer eller mindre. Gäller djuren direkt, eller uppfödarnamnen i stamtavlorna.

Sorry, så upplever jag det...

Anmäl
2007-11-15 11:37 #16 av: Hedbrant

Hur vet man som upfödare om djuren kommer bli sådana som bits. Dom mössen kanske är jättesnälla & goa som ungar och hos just uppfödaren och sedan kommer musen till sin ny ägare  och musen börjar bitas efter ett tag, oavsett om det är lite löst eller hårt så att det går hål..

Jag har ju mina ungar här nu, hur vet jag om dom kommer att bli nafsiga & kanske bitas som äldre som sin mamma Una eller att dom blir riktigt snälla & goa som sin pappa Heike?

Nu har ju Una mest nafsat, men hon bet då när hon inte var beredd på när jag var in i buren & skulle fixa till där.

 

Anmäl
2007-11-16 00:30 #17 av: Vattnadal

Jag avlar främt på temperament. Givetvis kan jag aldrig garantera att mina möss blir världsbäst, då det handlar om levande varelser, tyvärr. Ibland blir det någon miss, och en mus avlas på som ger sämre avkommor är hur den är själv.

Jag behåller så gott som alltid de allra bästa själv, för vidare avel. Men har de helt fel färg ed, så säljer jag dem ändå. Ibland kan jag sälja möss som jag kanske borde ha sparat, för att det känns rätt att sälja dem. Jag kan ju omöjligt sälja de bästa och avla vidare på de sämre, för då blir det sämre och sämre djur kvar. 

En mus som är dålig, så att jag hinner märka det, avlivas här hemma. Jag skulle inte sälja en mus som jag tror kommer att vara stressad och bitas. De gånger hittills som jag sålt möss med temperamentsfel (morrhårstuggande främst) har jag erbjudit mig att ta tillbaka dem, vilket ingen har nappat på hittills. Detta erbjudande gäller givetvis här oxå.

Vill du, Anneth, så tar jag tillbaka henne, och då får en annan, temperamentsmässigt bättre, hona. 

När jag läser stamtavlan på just den här kullen igen så är det helt underbara svenska linjer, och i detta finns Rapunzels Reunion, i ett frösök att få bättre typ på de svenska, och få bättre temp/livslängd på de engelska. O-kullen, där mamman kommer från, är helt underbara. Har parat tillbaka på en svensk hane här, och även systrar med engelska hanar.

Jag anser att jag har bra grund-temperamnty på mina djur. Men jag kan inte garantera att alla blir perfekta. Om möss från mig blir bänga i huvudet och uppvisar dåligt temperamnt vill jag gärna veta det, så att jag kan ta det i beaktan i min vidare avel. 

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2007-11-16 11:34 #18 av: Hedbrant

Nej men jag vill ha Una kvar, jag gillar henne, hon är ju så snäll & go annars, nyfiken är hon också, hon är den som oftast kommer fram först för att säga hej eller för att se om jag har ngt gotta att bjuda på..

Jag håller med, man kan aldrig garantera att ett djur blir friskt & sund och med ett supertemperament eftersom det ju är levande djur det handlar om. Det är ju inte bara generna som spelar in, det är även ödet & slumpen, Så allt kan ju hända oavsett hur bra djur man än har..=)

Anmäl
2007-11-16 11:46 #19 av: amaira

Vattnadalsmöss tycker jag har det bästa temperamentet bland mössen jag har. Det du skriver Elin, kan jag intyga.

Jag tvekade inför att skriva "alla uppfödare" som jag har möss ifrån. Men gjorde det för att jag finner en kontrast mellan vad som sägs att en bra mus ska vara, och vad de sedan är. Kanske är det jag som missförstår, och väntar mig för mycket.

Nu pratar jag inte om att bitas, utan om "lugn" och "ivrig". En mus som är för "ivrig", hinner inte skapa kontakt med mig. Och för mig är människokontakten det viktigaste som jag utgår ifrån.

Det är det för dig också Elin, vet jag, fast du håller hårdast på möss som är snälla sinsemellan.

Jag tar också in de engelsktypades stora rädsla. Alla mina engelsktypade har uppvisat stor skygghet, man får handskas med silkesvantar med dem. Att köpa en mus som är livrädd, är inget kul. Att ha möss som säger "Hjälp! Här kommer hon!" är inget kul. Sen må de vara hur vackra som helst.

Jag får dem säkerligen att komma självmant, om jag är mycket försiktig och tålmodig och inga häftiga rörelser. Samt en liten bur... (så de till lsut blir alltför uttråkade) Men jag orkar inte hålla på så. Om de sedan "ligger platta" i min hand, bryr jag mig mindre om.

Jag ska helt enkelt inte ha engelsktypade har jag insett. Fast några behövs för att få in vissa egenskaper i de svensktypade, som jag vill ha.

Oj, det här blir långt...

Elin. Du fixade Vibys Prince åt mig. Tack. Du sålde Vattnadals Ändy åt mig, tack!!! Ändy är nog den viktigaste musen i stamtavlorna hos mina möss. Han var otroligt fin och ger härlig avkomma.

INGA av dina möss har någonsin försökt bita mig!!! Det enda är Ödmjukhetsgudens "nervighet", om jag nu ska kalla det för det. Han blir helt enkelt för ivrig, och jag känner mig lite osäker med honom. Men han är störtsöt, och precis min färg (champagne-argente/even långhår). Så tack även för honom!!!

 

Från början köpte jag möss utan stamtavlor. För jag ville ha, och det verkade hopplöst att få tag på - som jag ville ha, i färg och pälslag. Utifrån dem fick jag sedan en del bitiga möss. Riktigt bitiga. Ett par anföll mig, två gånger har möss bitit hål i mitt skinn. (hanar)

Som Grodan skriver, de avlivades. De fick de flytta till "Nangijala" Fl&ouml;rt (Hej Anna) med express-biljett. Jag fick även en hona som anföll mig när hon fick ungar. Verkligen anföll, alltså. Jag tordes inte sätta ner handen!! De fick också flytta till Nangijala, med famlijebiljett... (honan togs upp ur buren via en tom toalettrulle)

Det där ville jag förstås inte ha, så jag började "studera stamtavlor". Utifrån detta, köpte jag sedan möss med stor eftertänksamhet, och flera "extra omtalat snälla" möss i bakgrunden. Gissa jag blev besviken när jag får "bitmöss" även där...

Bitmöss är inte kul!!!

Med bitmöss menar jag möss som går till anfall mot mig, och som biter hål, eller som jag känner kan göra.

Jag har en hona just nu, som har ungar. Hon är underbar mot och med mig. Lite för "frän" med andra möss, accepterar inte nya möss hur som helst. Men MIG har hon den allra ljuvligaste kontakt med. Har jag henne på golvet så kommer hon om jag ropar. Hon har ALDRIG gjort någon ansats till att försöka bita mig.

Men nu när hon har ungar, om jag "kastar ner" en matbit, rusar hon fram utan att tänka - med ett stort mod egentligen, hon är ju en mus - beredd att attackera. INGET ska skada hennes ungar.

Sätter jag ner min hand, snabbt och utan att hon vet om att jag är där - kastar hon sig fram beredd att attackera. Men hon attackerar aldrig, för hon hinner se sitt misstag innan hon biter.

Tar jag ett par sekunder extra (mer tid tar det inte) att tala om att jag är där och tänker sätta ner handen, är hon världens goaste mot mig.

Detta beteende tillåter jag. Jag tycker att hon FÅR försvara sina ungar! Hon FÅR "ha ett liv" - så länge hon betraktar människor som vänner, och inte som fiender.

Sorry för det långa inlägget. Men jag skulle gärna se mer "ärlighet", eller kanske "sanningsenlighet" när det gäller mössen vi har. Hur de är. Hur det blir. Inte bara hur det borde vara och vad intentionerna är.

Det är alldeles för lätt att känna att man "har dåliga möss", och att känna sig inföst i en fålla hurudana möss man ska ha och sträva efter. Alltså, det är i alla fall så som jag känner det.

 

Anmäl
2007-11-16 12:13 #20 av: Muszimba

De möss jag har nu, har aldrig bitit mig under de 3 månader de har bott hos mig. Det är 1 från Amaira(Björndalens Carmencita) och 2 från Elin(Vattnadals Åkergudinna och Vattnadals Anisskorpa). Det enda som jag vet att de skulle göra är att slicka/nagga på mina fingertoppar om jag har käkat chips eller liknande för att smaka snällt. De är helt underbara alla 3.

De har faktiskt stam från finland, Vattnadal, Häxans(Therran här) och även Morakullor(Grodan). får inte glömma att Carmencita är ju ett barnbarnsbarn till Torsten.Skrattande

Anmäl
2007-11-16 12:27 #21 av: amaira

Jag avlade med tanke på Torsten (i dubbel uppsättning). Och Morakullor. Och Day In Day Out. Carmencita är en produkt av noga genomtänkthet, temperamenstmässigt (utseende har jag "struntat" i)

Tyvärr har hon fått en hel del bitiga släktingar... Alldeles för bitiga. Vilket gjort mig besviken, ville ju slippa det.

Men, jag lär mig väl jag med så småningom.

Det viktigaste är inte att få "sälja sina möss", utan att "sälja BRA möss"!!! Tycker jag borde vara varje uppfödares devis. *pronto*

Tyvärr kan ju även jag missta mig i det avseendet, antar jag. Fl&ouml;rt

Själv tycker jag att vid ca 6 veckor kan jag märka vilka möss som kan bitas. Ofta tidigare.

Vad gäller hanar kan det vara svårare. Även om en hane med dåligt temperament "avslöjar sig" ganska snabbt, sker en viss förändring vid ca 5 - 6 månader, då de är som mest köns-dominanta (eller hur jag ska säga det). Tycker jag = tror jag = är mina erfarenheter, som inte är alltför stora i sammanhanget...

Anmäl
2007-11-16 12:46 #22 av: amaira

Kan ju lägga till, att en del ungar kan hugga tänderna i en redan innan de fått ögon... F&ouml;rv&aring;nad

Anmäl
2007-11-16 12:50 #23 av: Pimu

Jag har oxå 2 barnbarsbarns flickor från "Torsten".. dom är dom goooaste .. har ALDRIG tenderat till att bitas på mig .. *ler*

Anmäl
2007-11-16 14:38 #24 av: Hedbrant

#19, Vad roligt jag såg ju nu att min Una(Önskegudinna) är kullsyster med din Ödmjukhetsgud. =)

Una är så vacker hon också, jag gillar hennes fina färg & hennes röda fina ögon..Jag är så glad för att jag fick köpa henne, trots att hon har bitit en gång, men det var inte så hårt så det överlever jag. Una kan vara lite "nervig", men inte värre än att hon kommer fram & hälsar & för att kolla läget. Fast ibland kan hon få för sig att det är ngt farligt när jag kommer men har jag suttit där vid buren en stund & pratat med henne & de andra mössen då kommer hon ju fram & nosar & är go. Här om dagen när dom fick ost av mig då kom hon och slickade lite på mina fingrar, och då kan man ju inte bli annat än kär när hon är så go ändå, Hon har inte bitits sedan hon gjorde det då sist. Så jag hoppas att det var ngt som bara hände och att det inte händer igen...

 

Anmäl
2007-12-10 21:14 #25 av: Hedbrant

Nu är jag här igen för att fråga lite om nafsande & bitandet.

Hur är det med musungar, har dom ngn bitperiod så där som hundvalpar & kattungar kan ha? Det är ett par av mina ungar som har börjat med sådan dumheter som att hålla på att nafsa/bitas, kan det vara en bebisgrej eller är det ngt annat?

 

Anmäl
2007-12-11 00:10 #26 av: Grodan

#25 ja, jag tycker att de kan ha en sådan när de är 2½ v... då går de omkring o smakar på saker... det kan hålla i sig även upp till 3-4 veckor o de kan smaka lite på naglar å smycken

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2007-12-11 01:36 #27 av: Pehpsii

#21 ja jag hade två bröder som gjorde allt ihop tills en dag då den snällaste nästan hade ihjäl sin bror. Detta var nu runt 5 månader. Mkt tråkigt. Brorsan är fortfarande snäll med killar men "elakingen" har blivit kaxig mot mig med. Blir det inte bättre får han nog somna. Tråkigt med en kille man kom så bra överrens med innan.

Anmäl
2007-12-11 11:20 #28 av: Hedbrant

#26 , men dom här blir 7 veckor nu på Torsdag..Är det så att dom fortfarande håller på att smakar, testat & kollar läget??

Anmäl
2007-12-11 13:29 #29 av: Vattnadal

Smakande och bitande, nafsande är inte riktigt samma sak, egentligen. Bita för att bita, hugga så att det blöder eller tydligt markera att de är sura ed, är ju en sak. En mus som sitter i handen och av nyfikenhet smakar lite på ringen, ett nagelband, nageln och kanske mer, är en annan.

HUR gör ungarna när de biter. I vilka situationer?

Jag hade en musköpare här en gång som blev biten av massor av möss. Snälla möss oxå, som jag aldrig hade problem med. En sak hon gjorde var att hon höll dem i handen och höll fast i svansen så att de inte skulle hoppa iväg. Musen fick inte gå av handen, utan stoppades då "svansen tog slut". Musen tretade på för att gå, hon släppte inte svansen, och då nöp den till. Inte bara en, utan flera möss. 

Sålde en hane till en mamma med barn, han bet dem, oavsett om det var i buren eller om han satt i handen. Han flyttade tillbaka till mig, och jag hade aldrig problem, han var hur snäll som helst, inte en antydan till att vara sur och nafsas, varken i buren eller i handen. Ibland kanske det är personkemi, en lukt, ett osäkert hanterande eller så, ibland kanske det är musen som är knäpp. Ofta kan jag tänka mig att det ligger något bakom.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2007-12-11 14:45 #30 av: Hedbrant

Första gången ena ungen bet det var när jag höll på i buren och hon kommer smygandes fram & tar sig en lättare tugga på mitt finger . Andra gången var här om dagen när min dotter var här och hon höll på med musungarna och samma musunge som tidigare nafsar/tuggar ett par gånger på dotrans fingrar, Och igår hade jag höllt på med flickorna först och sedan var jag hos killarna och fipplade runt lite och då var det den ena lillpojken fram och tog sig ett par lättare tuggor..

Jag vet inte det kanske är jag som överreagerar eller så är det ngt annat. Jag tycker inte att jag håller på och stressar med dom och sånt liksom, jag är som jag brukar vara med mina djur så inte vet jag vad jag gör för fel.

Ungarna är ju oftast framme & är nyfikna, oftast vill dom komma ut och springa lite och det får dom ju göra.

 

Anmäl
2007-12-11 19:12 #31 av: Grodan

"Smakar några tuggor"? Uppfattar du det som om de springer fram och vaktar sin bur mot dig, hugger dig lätt - så att ev inte blodvite uppstår men det är obehagligt ändå - för att tala om att du inte är önskvärd i buren el dyl (något amaira var inne på där ovan)?

Jag tycker inte om vaktiga möss. Köpte en mushona för ett år sedan som var sådär. Hon sprang fram och högg mig, utan förvarning. Först trodde jag hon hade blivit skrämd men hon slutade inte med beteendet även om jag pratade högt och länge med henne innan jag satte in handen i buren. Satte även in handen flera gånger dagligen, men hon blev inte bättre. Till slut tröttnade jag och avlivade henne pga dåligt temperament (hon krafsade även i handen och var allmänt stressad).

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2007-12-11 19:41 #32 av: Grodan

Läst igenom tråden lite noggrannare. Det är väldigt intressant det du skriver amaira.

Bedöma temperament på möss är faktiskt väldigt svårt. Speciellt när de hos en person beteer sig på ett sätt och hos en annan person på ett annat sätt. Därför är det bra om man kan kolla sådana saker också, vilket man som uppfödare inte alltid hinner.

Jag har själv tänkt igenom min avel några gånger genom åren. När jag blev kär i de underbart snälla Suddbornsmössen (möss från Suddborn´s uppfödning) ville jag veta hur Birgitta gjort för att avla fram dem. Jag frågade henne som en tok. Bad henne skriva artikel om det. Hon sa att hon inte visste. Hon kunde inte berätta. Hon valde bara den lugnaste i kullen att avla på...

Jag kom fram till att hon hade öga för det där. Jag har inte det och därför har jag försökt att leta bland egenheter som är lämpliga och icke lämpliga. Jag delar upp mössen efter bra temp o dåligt temp etc. Tillsammans med andra uppfödare, som inte heller har "öga" för det där med underbart mjukt o snällt temperament (det som kan få hanar att bo ihop fredligt hela livet bland annat) - för jag har inte träffat någon annan i SVEMUS som har haft det där "ögat"!!! - har jag försökt att kartlägga beteenden.

För några år sedan, när jag inte brydde mig om typ, utan enbart om päls och temperament lyckades jag avla fram en linje som blev väldigt trevliga krullbullar. Morrhårsätning hade jag absolut inte i den linjen. Tyvärr blev det för hård inavelsgrad så jag bytte lite möss med andra uppfödare och nu när jag skördat frukten av några års utavel så har fått morrhårsätning och även annat på mina krullisar.

Jag har också precis som du amaira funderat över vad det är för möss jag föder upp och säljer. Nyligen sålde jag av alla möss från morrhårsätarlinjer. Underbara möss med supertemperament, men som kan börja tugga morrhår på sina kamrater. Jag hade inte hjärta att avliva dem så jag letade sällskapshem till dem och faktiskt var det inte alls svårt! Jag sålde även flera till Polen som ska gå till avel, men de tog på sig ansvaret att försöka avla bort morrhårsätningen i framtiden - jag hoppas verkligen de inte råkar ut för det!

Framför allt tycker jag att det är viktig att vara ärlig och öppen. Jag har aldrig ljugit eller undanhållit något om mina djur. Detta är något som jag tror färgat SVEMUS och uppfödarna mycket, ärligheten och öppenheten. Vi är alla måna om varandras djur. Vi samarbetar.

Åter till säljandet av möss. Jag är faktiskt inte så pigg på att sälja möss längre. Varenda mus jag säljer avlas på. Ibland verkar det inte ens som om man ifrågasätter om det vid huvudtaget är ett avelsdjur. Självklart har jag som försäljare av någon anledning ratat det ur aveln och jag brukar faktiskt också tala om VARFÖR!!! Varje kull jag tar har ett syfte och jag försöker att inte ta "onödiga kullar".

Ett sådant påfund är lite lustigt. Onödiga kullar. Men jag tror att nu när musintresset är på topp - för det är det verkligen - så behöver vi alla ta en funderare på hur nödvändig en kull är eller inte. Har verkligen djuren så bra temperament? Vill jag behålla alla eller sätter jag bara en massa djur till livet som jag ändå måste kulla bort?

Det tråkiga är att många kullar vet man inte att de var onödiga förrän efteråt, när avkomman vuxit upp. Fast ändå, så var de inte onödiga, eftersom man har lärt sig något. Man har tagit en kull som man trodde skulle ge bra resultat men det blev det inte.

Konsten är att välja de ur kullen som är lämpade att avla på. Om en kull är på 10 st, hur många i kullen är lämpliga att avla på? Vad ska jag som uppfödare göra med de övriga?

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2007-12-11 20:21 #33 av: Hedbrant

Det här med mössens temperament är himla intressant. Jag tror det är så med mina att dom är lite vaktiga av sig, jag får den känslan att dom inte alltid vill ha mig där, ja inte alla mössen men vissa av dom(dom bitiga),,

När jag sitter med handen i buren så brukar Una liksom försöka täcka över min hand med spån, ungefär som att dölja eller för att få bort den hemska människolukten. Ja så länge hon gör så är det ju okey tycker jag men när hon kommer rusandes för att bitas då är det inte kul längre. Hon biter inte så att det går hål men man blir ju så himla överraskad & paff när det händer.

När ena lillpojken bet mig då låg han i sin hängmatta & tydligen så ville han nog ligga ifred där & inte ha ngn hemsk människa där. För när dom inte bits så är dom ju världen underbaraste små möss..=)

 

Anmäl
2007-12-11 22:22 #34 av: Grodan

Ledsen Ja, man blir så himla besviken när sådant händer. Som uppfödare blir jag det speciellt om det verkligen är linjer där jag och flera andra uppfödare tillsammans gått ihop och jobbat med att få fram ypperligt temperament. Då står man lite frågandes. Dock letar jag alltid efter felande länkar i stamtavlor, för att lära mig av mina misstag. Uppfödare, hur länge man än hållt på, är ändå bara människor.

Elins artikel om temperement i senaste HM var mkt bra - det tog upp mycket av det vi jobbat fram tillsammans, åsikter och funderingar vi bollat mellan varandra under åren. Jag skulle verkligen uppskatta om andra uppfödare eller människor som funderar skriver liknande artiklar där de på djupet analyserar vissa beteenden hos möss. Jag själv har inte den förmågan att sätta ord på saker jag känner, därför säger jag ofta bara "den är knäpp" eller "den har dåligt temperament", för att jag inte alltid kan säga exakt vad det är hos musen som ger mig den känslan. Det är ofta inte bara en sak utan flera. Dessutom är jag väldigt snabb i min bedömning, jag behöver inte känna efter så länge.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2007-12-12 12:37 #35 av: amaira

Intressant Grodan! Och faktiskt svåra frågor!

Det är faktiskt dessa frågor som ligger till grund för att jag inte vill vara reggad uppfödare (eller stå med under "övriga uppfödare" - då är jag hellre reggad). Jag har helt enkelt inte koll på de här frågorna.

Dock vet jag på ett ungefär vad jag önskar av mina möss, vilket inte är riktigt detsamma som Svemus står för, varken inom standard eller peclass.

"På ett ungefär" skriver jag, för jag vet inte vad en mus "kan vara" ... (missförstå mig rätt här nu). Jag förstår helt enkelt inte mössen tillräckligt bra än, rent etologiskt.

Och jag dömer INTE ut vare sig standardutställningar eller pet-class-utställningar!!!!! Jag har sååå himla mycket att lära mig där. Det är BRA utställningar som ger BRA bedömningar. Jag själv har bara möss på ett lite annat vis... vilket också tar fram andra sidor hos mössen.

När jag återkommer som reggad uppfödare - vilket jag troligtvis kommer att göra inom några år - är det sällskapsmöss jag föder upp, som är till salu som bra och trevliga sällskapsmöss, för människor.

Hade också i söndags en mycket intressant diskussion med "Tant Selma" om hanar ihop. Det finns mycket att tänka på där, och mycket som ska klaffa. Det är ingen "enkel historia" att avla fram, och hålla hanar ihop ett helt musliv!

Mina hanar går INTE ihop! Aldrig. Fast farföräldrarna har gjort, och avkomman gör... Men inte hos mig.

Men jag har också mina möss på ett annorlunda vis än flertalet andra, de får vara mer "vilda" - och utifrån sådana levnadsförhållanden ska de vara "tama"! Och komma av egen fri vilja. De ska GILLA människor och mänskligt sällskap. De ska gilla MIG.

Skrattande

Anmäl
2007-12-12 12:41 #36 av: amaira

Nu komjag från ämnet "bita" - sorry. Fast det hör ihop ändå, det går ju under temat temperament...

Anmäl
2007-12-14 14:10 #37 av: Grodan

Vad är det du tror SVEMUS står för?

Är det inte så att i en förening är det medlemmarna som GÖR föreningen?

Du har sunda och intressanta idéer. Att bara lämna klubben utan att försöka påverka tycker jag är lite taskigt. Hur ska klubben utvecklas och överleva om alla drar?

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2007-12-14 14:20 #38 av: amaira

Men jag SKA INTE lämna Svemus! Ska du?

Glad

Anmäl
2007-12-14 19:12 #39 av: Grodan
#38 såhär skrev du:

Dock vet jag på ett ungefär vad jag önskar av mina möss, vilket inte är riktigt detsamma som Svemus står för, varken inom standard eller peclass.

Jag undrar givetvis vad du tror SVEMUS står för...

Om jag inte är välkommen eller inte tror på klubben längre så lämnar jag den givetvis. Jag kan också ta en paus från aktiviteter men fortsätta vara medlem.

Men att dra betyder inte alltid att man lämnar klubben, utan bara att man struntar i att påverka och förändra den samt hjälpa till att utveckla den.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2007-12-14 20:25 #40 av: amaira

Okej, jag förstår.

Såhär menar jag: Jag kommer inte att föda upp möss med inriktning på standard. För jag vill inte ha dessa stora, vackra engelska möss. Det är roligt med standard, och jag kommer att ställa ut fler gånger, men jag ser ju vilka som får flest poäng, och just denna typen vill jag inte ha. En mindre mus önskar jag, fortfarande harmonisk. Stora öron, gärna vacker svans. Och så gillar jag de små ögonen!! De är så vansinnigt söta!! Som Glimmas här:

Sedan föder jag inte heller upp möss med inriktning på pet. Även om jag också vill ha lugna, snälla, trevliga och trygga möss, så har ju jag mina möss på ett lite annat vis - och behöver dem också lite mer "framåt". Svårt att förklara.

Det är mycket intressant det du skriver i #32, och jag älskar såna där diskussioner och att få ta del av andras erfarenheter och tankar.

Det stämmer som du skriver om pet-möss. Man måste ju gå på nånting. Och jag tycker personligen att ALLT som petclass-domarna går på, är mycket relevant!! Och jag har inga klagomål, inte heller önskar jag förändring, för jag vet inte hur den förändringen skulle se ut i såna fall.

Vilket inte är detsamma som att jag har samma utgångspunkt med mina möss.

Ett exempel nu sist. Jag tycker Anna är en bra och erfaren domare (!!!), det var mycket intressant att se henne döma, och jag har lärt mig ännu lite mera. *glad*

Jag har några möss som "buffar". Klappar man på huvudet, som Anna gjorde, så buffar de tillbaka. "Stick iväg" - sa Anna att någon mus sa, när den gjorde så (inte om min mus).

Men mina möss säger inte "stick" när de gör så. De säger "Kan jag få lite luft, tack" Skrattande  De gör också så för att ta sig fram där området är trångt, till exempel under täcket, i hö, osv.

Exempelvis Too-Tikki är en sådan där "buffare". Hon är också väldigt livlig, har inte riktigt tid att sitta still. Men hon är den första att "ropa" på mig (stå på bur-kanten och vifta med fram-tassarna) så fort hon anar min närvaro. Sedan ska hon upp i handen, och där ska hon stanna, pronto! Bestämmer hon. Hon vill inte ner, hon ska inte någon annanstans, hon ska följa med mig,  och hon ska vara i handen.

Även om hon inte sitter still, så lämnar hon inte handen. Inte upp för armen, men snurra lite i handen, se sig om åt alla håll, osv.

Givetvis pussar jag vildsint på henne, för hon är så go. Hon gillar det, det märks så väl. Det finns liksom en sorts "välbehag" hos henne, när jag pussar henne. Men hon "buffar" när jag pussas för mycket och för nära. "Kan jag få lite luft, tack."  Skrattande

Hon är lite "kärv" bara, vill inte tillstå att hon gillar läget väldigt mycket.

Jag vill ha mina möss sådär! De ska ha personlighet! De ska vara kul! Och de ska gilla människor väldigt mycket.

Men föder upp möss för att få bra utställningsdjur, det gör jag ju inte...

Glad

 

Anmäl
2008-04-03 22:07 #41 av: Hedbrant

Det kanske vore på tiden med en liten uppdatering om ungarna efter Una & Heike=), Några av dom är hur snälla & goa som helst. Men en hona tuggar morrhår & två hanar har blivit bitiga, idag bet den ena hanen hål på mitt finger så till veckan ska jag få hjälp med att skicka dessa två bitmöss vidare till mushimlen. Jag hoppas att jag gör rätt som skeppar iväg dopm till mushimlen..

Anmäl
2008-04-03 23:04 #42 av: Thiah

#41
Va trist att några blev bitiga.

Var lite orolig för en av mina flickor men har umgåtts en hel del med kaniner och andra djur så man har ju lärt sig lite om revir och flockbeteende så kunde förklara en del själv. Efter att ha läst denna långa långa tråd har jag insett att hon mest bara är nyfiken liten flicka som ska smaka på världen.. dessutom äter hon upp mina byxor när vi sitter i soffan, men det bjuder jag på.  =D

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Anmäl
2008-04-04 20:16 #43 av: Hedbrant

#42, Ja det är så himla tråkigt att dom ska hålla på & larva sig med att bitas, tänk om dom kunde förstå sitt eget bästa.

Anmäl
2008-05-08 18:43 #44 av: Thiah

Okej ska nu skriva i denna tråd igen och söka bollpland. Har ju två rara flickor varav den ena har fått fyra rara bebisar.

 

Har sedan hon fått bebisar varit minst en gång om dagen och pysslat med bebisarna och alla gånger jag hållt i bebisarna har jag tagit ut båda flickorna till en annan bur. Någon gång har jag rört dem med båda i buren men Doris som är mamman har varit helt kolugn med detta. Hon har blivit mjukare och goare och lugnare sen hon fick bebisar. Jag kallar henne Hippiemamma för hon tar allt så lugnt och har bara förbättrats genom att jag nu är ännu mera i buren. Så henne har jag absolut inga problem med...

 

Problemet är systern. Systern verkar ha en tendens att vakta boet (och tydligen hela buren)  och när jag sticker ner handen biter hon ofta till. Det är inget hårt bett eller gör ont men det är annorlunda mot "smakning".  Är de vanligt att två kullsyskon agerar så här totalt olika? Jag skulle förstå om jag skrämde henne eller var i boet medan hon var där men idag bet hon mig när jag stack ner ena matskålen.... Hon gör det bara en gång "per nerstickning" och förut har det kanske hänt någon gång men nu händer det oftare och oftare.  Hur ska man hantera det??

Pratar alltid mycket och har dom i köket så dom ska höra mig, brukar t.o.m sjunga lite när jag är i köket så dom hela tiden ska ha koll men endå beter hon sig såhär....Vill ju ha bort detta innan det bli värre, speciellt som syrran är så otroligt tvärtom och go..

 

Jösses va långt det blev :D 

 

 

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Anmäl
2013-12-16 01:42 #45 av: Grodan

Bra tråd! Hjärta

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2016-11-18 19:40 #46 av: Grodan

#40 amaira, DEN bilden!!! Hjärta

(fast lite större om det går)

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2016-11-19 10:03 #47 av: ariama

Pfuhhh, gammal tråd!! Nu har jag inte läst mer än ytligt skummat, men den är startad för över tio år sedan, ha det i åtanke om du läser. Det har hänt mycket på 10 år, i både erfarenhet, tankar och kunskap.

Hur som helst, jag har ännu ett "bit-ord" och det är "kommunikations-bita". Ligger nog närmast "drag-bita" i #0.  Det är när musen tar tag med tänderna i mina fingrar för att påtala något, för att "den vill något". Sen är det min sak att lista ut vad den vill.

Har hänt några få gånger, det tydligaste jag kan minnas, var när musen tog tag i mitt finger "mjukt" med tänderna, drog och släppte, och gjorde så tills jag förstod att jag glömt att ställa in deras vattenskål!!!  Sen var hon nöjd!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.