Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

Om sajten (INFO) Avel & Uppfödning Beteende, hälsa & skötsel Bur, strö, inredning & tillbehör Fikarummet! (OT) Kluringar Filmer Fotografier Förening, utställning & träff Genetik, färger, hårlag och teckningar In Memorian Köp/Sälj/Efterlysning/Auktioner Leksaker och aktivering Länkar | Links Mat och utfodring Möss med djur och människor Namnförslag & namnförklaring TÄVLINGAR Ö Gamla tävlingar
Beteende, hälsa & skötsel

Hur märker du att dina hanar kan gå ihop?

2011-09-29 08:59 #0 av: ajanki

Att många hanar bråkar med andra hanar vet dom flesta, men det finns också hanar som kan gå tillsammans med andra hanar fredligt hela sitt liv!

Oftast är det hanar som är släkt med varandra, far och son/söner eller bröder som bott tillsammans sen dom var små.

Men ibland är det hanar som kan gå med andra hanar fast dom inte har något släktband eller ens är födda i samma hem!

Jag har några såna flockar här hemma.

 

En sak gemensamt har alla mina hanar som är fredliga med andra hanar och det är att dom är av den "luktfria" sorten.

Alltså dom har inte så stark urindoft som många hanar har, sen om det verkligen är så vet jag inte. Det kanske bara är ett sammanträffande!

Mina tankar runt det är att dom kanske inte har så starkt revirbehov som dom som luktar starkare...

Därför är jag nyfiken att höra just din erfarenhet av det här med fredliga hanar!

Jag har en flock med tre vuxna hanar, två halvbröder och en hane som är helt obesläktad med dom (han är snart 7 månader)

I den buren är det aldrig gruff, inte ens när dom vart ifrån varandra eller när jag bytt i deras bur och satt in nya saker!

Tilläggas ska att jag kollar alltid mina hanflockar väldigt noga när jag gett dom god mat, bytt i buren eller när dom vart ifrån varandra efter parning, utställning m.m

Det är ju ändå hanar, man vet inte om dom alltid kommer vara vänner.

Men en hane som jag har är nu 1 1/2 år och i hans akvarium har det kommit och gått många hanar...på han är jag hundra att han aldrig kommer göra dom nåt!

Han visar tydligt när jag sätter ner en ny hane att här är det jag som bestämmer och rättar du dig efter det så kan du bo här:)

På bilderna är dom tre hanarna jag skrev om, jag tycker man kan se hur snälla dom är:)

Anmäl
2011-09-29 10:08 #1 av: ariama

Så underbart! Grattis till dina fina hanar.

Doft och fredlighet hör ihop. Det har med testosteronhalt att göra, något som kan förändras efter omständigheterna. Alltså, därför kan man aldrig "vara säker" precis som du skriver. Och så är det förstås även ärftligt.

 

Anmäl
2011-09-29 18:20 #2 av: ajanki

Tack ariama!

Då fick jag svar på den frågan om doften:) Kul att det stämmer så som jag trodde.

Men är det ingen mer som har hanar ihop?

Hur ser ni att det ska fungera?

Hur gör ni?

Jag är nyfiken:)

Anmäl
2011-09-29 18:43 #3 av: Liz85

Jag har taggishanar ihop. Har just nu 10 stycken fördelade på detta sätt:

- 2 hanar som är bröder men ej uppfödda här och är cirka 1 år.

- 2 hanar som är bröder och uppfödda här och som jag ofta hittar bredvid varandra i samma hus, cirka 2,5 år.

- 4 hanar (en far, två söner och en farbror/bror). Dessa bråkar en del vid matsskålen där det verkar vara störst hierarki men i övrigt kan jag finna de tillsammans i en hög.

- 2 hanar i en bur som inte är släkt med varandra men det skiljer fyra år i åldersskillnad. Äldsta är fyra år och fyra månader snart medan yngsta är tre månader. De är inte släkt utan pappan går i buren där de är fyra, dock ville jag inte riskera något när de fyra funkar så bra ihop plus att han "plastpappa" började se lite småtrött ut och var i stort behov av ungt sällskap. Nu ligger de i samma hus o sover när jag går upp på morgnarna.

Har märkt att ensamma hanar som börjar bli gamla och uppvisar "farbror-beteende" med allt mindre bus och mer kurande i husset har en tendens att bli något föryngrade och lite piggare när de får nytt fräscht sällskap. Så när lillgrabben blev redo att flytta från mamma fick han en livserfaren lärare samtidigt som han kunde dela med sig av lite "ungdom". Skrattande

Detta har nämligen hänt en gång förut då en 4,5 år gammal hane fick en ung hona som sällskap och uppvisade samma föryngringsbeteende. Detta är självklart ingen mirakelkur eller så men jag tror att de kan gå från att känna sig ensam, eländig och trött till att upptäcka att det finns liiite till att leva för och rycker upp sig lite, o därmed kanske får en lite mer positiv o värdefull tid innan de inte orkar längre, då det FAKTISKT är deras tid.

Anmäl
2011-09-29 21:10 #4 av: Hyeonmu

Åh, jag borde ju verkligen skriva långt och informativt om mina hanflockar som jag skrutit så med här på forum. Jag ska försöka skriva något så när förståeligt och bra, men förkylningen verkar ha satt mina hjärnceller i koncentrationsläger. xD Så jag kanske inte ens har förstått frågan. Då ber jag om ursäkt. 

Som du säger, erfarenhet av hanen. Vet jag att hanen varit snäll med andra hanar förut kan jag ju förutse ihopsättningar mycket bättre. Sedan även erfarenhet av olika hanars beteende.

Jag har haft hanar som behöver sitt tjafs - brottas brottas, pip pip, svanspisk - sen är det bra. De får ha det tjafset få, utan att jag ser ihpsättningen som 'dömd'. Vid en ihopsättning känns det annars ofta lätt att se om en hane klarar att gå i flock. 

Antingen är han den räddhågsna undergivna typen, även om den andra hanen är fredlig, och bara vill ur buren. Springer omkring, är hoppig och ser allmänt stressad och rädd ut. Piper om den andra hanen kommer nära. Han vill inte vara med en annan hane, det känns inte naturligt och rätt och han oroar sig konstant för en attack.

Eller så är han den vanliga aggressiva typen och de brukar hos mig börja slå våldsamt med svansen redan när de ser den andra hanen på håll i buren. Sen är det sånt slagsmål att det bara är att slita isär. 

Det är de två ända hantyperna som jag inte har nåt tålamod i flock med, de får gå ensamma. De dyker ibland upp plötsligt i brodersflockar också och det är då så tydligt att det inte är problem att få isär dem i tid. 

Annars, för hanar som kanske lider i tysthet annars går jag på intimitet i buren. Om de tvättar varandra varsamt, om de sover och äter ihop utan kiv. Hur de är mot mig i temperamentet, om de plötsligt är ovilliga att umgås kan jag börja ana oråd. Alla beteenden som är annorlunda från en mus vanliga tar jag som en möjlighet att de inte trivs i buren, och då bl.a. med sina burkamrater. Där är det ju istället svårare med ihopsättningspojkar. Jag kan ju inte vara säker på vad som är en fas i lära-känna-processen, om hans nya beteende bara är en ny roll han intagit i flocken osv. 

Och, ja, där tog min hjärna slut lite. Jag känner att jag får kolla igenom det här igen när den svalnat...

Anmäl
2011-09-30 01:36 #5 av: Grodan

#0 Åh, jag är stolt uppfödare till en av killarna. Tyvärr dog hans underbart snälla far häromdagen. Stor sorg. Han var så jäkla snäll.

#4 Superbra skrivet där. Vi borde katalogisera de olika karaktärerna faktiskt. Du har gjort en bra början.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2011-09-30 09:07 #6 av: ariama

Intressant och bra skrivet Hyeonmu!

Vill lägga till det här med pälsen. Om inget annat syns, men pälsen börjar bli "flottig" liksom, så är han troligtvis stressad och mår inte bra. I egen bur blir han normal igen.

Anmäl
2011-09-30 10:30 #7 av: ajanki

#3 och #4 Tack för era erfarenheterSkrattandemycket bra saker ni skriver båda två!

Tänk vad livet skulle bli roligare för många av våra hanar om dom slapp gå ensamma!

Förstår att det är lång väg dit om det ens går, men för varje hane som går ihop med andra hanar så har vi kommit en bit på väg:)

#5 Japp, det är du! Och stolt SKA du vara för en härligare och snällare muskille än Morakullan´s Apellimus får man leta efterSkrattande

Det var ju faktiskt han som släppte in dom här två nykomlingarna i hans eget hem!!! Och det utan att bråka överhuvudtaget!

På SM hade jag med mig en av dom blå pojkarna, han var borta från buren i 3 dagar.

Jag funderade på hur det skulle gå och sätta in honom igen när vi kom hem.

Men det gick hur bra som helst, bara lite nosningar och sen var det bra!!

Anmäl
2011-09-30 13:23 #8 av: UlrikaD

Jag har ju haft några hanar ihop utan problem.

Först var det fyra bröder som bodde tillsammans, tills två av dem flyttade hemifrån vid några månaders ålder. Då hade jag de andra två kvar tillsammans tills de dog.

Sen hade jag en pappa och två av hans söner tillsammans i nästan två år, tills pappan och den ena sonen dog.

Sonen fick nyligen flytta ihop med en utav de två bebisarna som flyttade från den första gruppen och han flyttade utan problem tillbaka med sin bror. De är nu 1 1/2 år gamla och har ju då alltså inte träffats sen den ena flyttade hemifrån som liten.

Nu är ju alla dessa från samma släkt så jag har ju ingen större erfarenhet av andra hanar än just dessa. Men de här funkar alldeles utmärkt ihop:)

Anmäl
2011-09-30 20:48 #9 av: Hyeonmu

#6

=#3 Tack så mycket. Bra utpekat, det är faktiskt en jättebra signal. Jag är så glad för möss 'pälskänslighet'. Jag tycker det underlättar mycket. 

#7 ^^ Tack. Ser nu att det blev aaningen rörigt, dock. Men men.

Jag lider med mina ensampojkar, de får sitta gallerbursvägg-i-vägg med honor så ofta som möjligt. Så jag hoppas verkligen att vi kan avla fram snälla, rara ihopboende hanar.

Anmäl
2012-07-02 12:17 #10 av: Grodan

Intressant tråd. Synd att den avstannade.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-07-11 23:25 #12 av: Lamina

Jag har 3 grupper med hanar. 2 med 2 i och en med 3 i. Den med 3 i ska precis till att bli 3 månader, och dom verkar börja bli lite griniga på varandra. En består av en far med son, och den hoppas jag håller ihop lääääänge. Men man kan aldrig veta. Men den sista, den går inte att ta miste på att dom vill bo ihop. SAAB och Koenigsegg, bröder till den ökända Audi.

Dessa 2 särade jag på när dom blev 3 månader, då König verkade bli lite aggro och SAAB bara verkade vilja komma bort från honom. Och dom verkade nöjda med det till att börja med. Dom bodde i öppna burar, i en garderob, och var inte ens i närheten lika benägna att rymma som sin broder. Tills dom en dag bestämde sig för att det var tråkigt att bo själv.

Först rymde König ner till SAAB, sen rymde SAAB upp till König. Sen fick dom byta till lite "säkrare" burar, men rymde ändå in till varandra. Hela tiden in till varanda. Tillslut fick jag nog, och dom fick helt enkelt flytta ihop igen. Och direkt slutade dom små busungarna upp med att rymma. Istället ligger nu pojkarna och sover i hög, putsar varanda och äter gladeligen tillsammans. Men dom tycker nog matte är bra dum som inte förstod tidigare att allt dom ville var att bo ihop. Tungan ute

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

Anmäl
2012-07-12 01:04 #13 av: zickan

Jag har 4 burar med 7 hanar. En är det 3 stycken, far med två söner på några månader. Pappan bodde med sin bror länge. Men efter parningen så började dom bråka och jag vågade inte låta dom bo kvar tillsammans. Så brodern bor själv. Köpte även en vuxen hane och han är bra kaxig så han bor också själv.
Fick just hem två nya hanar från två olika håll. Försökte sätta ihop dom men det var surt svans vift och lh grabben visade taggarna utåt. Men de fick varsin plastlåda nu under karantänen. Så det blir nog varsitt boende där.

Anmäl
2012-07-12 08:34 #14 av: ariama

#12. Vilken gullig historia, Lamina! Kyss

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.