Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

Om sajten (INFO) Avel & Uppfödning Beteende, hälsa & skötsel Bur, strö, inredning & tillbehör Fikarummet! (OT) Kluringar Filmer Fotografier Förening, utställning & träff Genetik, färger, hårlag och teckningar In Memorian Köp/Sälj/Efterlysning/Auktioner Leksaker och aktivering Länkar | Links Mat och utfodring Möss med djur och människor Namnförslag & namnförklaring TÄVLINGAR Ö Gamla tävlingar
Beteende, hälsa & skötsel

Jag glömde trösta min danske muskille

2012-01-21 18:58 #0 av: ajanki

Som några av er vet så hade jag en black/tanhona från Holland som jag fick köpa från Tina i Danmark.

Tina hade köpt Hollandaise (som jag döpte min hona till) och några av hennes systrar i Holland och veckan efter kom Hollandaise hem till mig från Tina.

Jag hade hollandaise i en månad ungefär (kan ha varit kortare) sen började hon magra ordentligt för att sen dö...

Jag blev väldigt ledsen, hade ju fäst mig vid henne och också lagt ut flera hundralappar på att köpa henne och få hem henne. Brydde väl egentligen mig inte om pengarna just då...blev bara så ledsen.

Tina berättade för mig att en av Hollandaises systrar också dött men på en tredje hade hon haft en kull så hon undrarde om jag ville ha två hanar efter den honan.

Jag bestämde mig för att det ville jag, jag behövde få in nytt blod i mina tanmöss.

Kent var i Danmark och var så snäll så han tog hem pojkarna till sig.

Veckan efter åkte jag upp till Stockholm för att hämta dom.

När vi var i lokalen och skulle sätta i tanpojkarna i min petbox så hoppade en av dom ner på golvet...vi fick panik för det är ganska stort där och mycket grejer så det kändes som om vi aldrig skulle hitta honom igen:(

Men det gjorde vi!!! Snabbt tog vi upp honom och satte han i petboxen.

När jag kom hem sen på kvällen och skulle sätta dom i en bur så var han fullständigt panikslagen stackarn....fanns inte en chans att jag skulle kunna ta i honom så jag fick tippa ner han i buren.

Den andra hanen fick jag ta i, det var inga problem.

Tiden gick och det blev inte bättre, gick det åt nåt håll så var det åt det sämre hållet...

Som så många andra gånger när jag inte vet vad jag ska göra så frågade jag Grodan om råd, hon är min mentor och bästa vän:)

Hon frågade direkt om vi hade tröstat honom när vi fångat han och jag blev som ett frågetecken...vadå trösta?

Då berättade hon att när hon fångat in en mus som varit på vift eller blivit skrämd av nåt så tog hon sig lite tid att trösta den innan hon satte ner den i buren. Hon kupar händerna runt musen och pratar lugnande med den!

Det hade jag ju inte gjort...

Har du tur så blir han bra men har du otur så kommer det aldrig gå över sa hon.

Jag är ganska envis av mig och jag är mycket med mina möss så jag tänkte att nu jäklar ska här jobbas med den killen!

Tyvärr så smittade det av sig på den andra killen lite så jag hade två rasselmöss i buren..

Jag började med att flytta dom från dunaburen dom bodde i till en plastback (jag hatar egentligen att ha möss i dom men i detta syftet så passade den)

Hela tiden som jag var uppe i sovrummet (där mina möss bor) så hade jag deras plastback på sängen med helt öppet lock.

I början var dom aldrig ur huset sitt fast dom visste att jag var där men efter några dagar så började dom bli väldigt nyfikna på vad den falskt sjungande tanten var för konstig prick:) så dom var mer och mer framme och kollade in mig.

Till slut kunde jag till och med gå nära backen fast dom var framme utan att dom sprang in igen!

När dom vant sig vid att jag fanns där och dom inte blev hysteriska av att jag rörde mig i närheten så började jag ha backen bredvid mig i sängen när jag läste eller tittade på dvd, jag kunde sitta med handen i timmar nere hos dom och jag blev så glad när jag kände dom gå på min hand första gången!!!

Men det tog längre tid att få upp dom i handen utan att dom ville hoppa ner, det tog inte lika lång tid med Mads (han som inte hamnade på golvet i Stockholm) som med Mikkelsen.

Varje gång jag hade lurat upp honom i handen så var jag livrädd att han skulle få panik, så jag hade alltid handen ovanför backen så han hamnade i den om han hoppade.

I Onsdags så satte jag ner handen som vanligt när jag var färdig med matningen och då kommer båda killarna upp på min arm!!! Det var första gången och jag blev så himla glad:)

Så då tänkte jag att jag skulle prova fota Mikkelsen för första gången.

Det gjorde jag och han sitter i min hand utan att jag är orolig för att han ska hoppa, han sitter med hela sin tyngd och verkar inte vara så rädd för mig längre, stor lyckaSkrattande

Detta är Mikkelsen

 

Anmäl
2012-01-21 18:59 #1 av: ajanki

Mikkelsen igenKyss

Anmäl
2012-01-21 19:00 #2 av: ajanki

Mikkelsen

Anmäl
2012-01-21 19:01 #3 av: ajanki

Och igen:)

Anmäl
2012-01-21 19:02 #4 av: ajanki

Och så MadsSkrattande

 

Anmäl
2012-01-21 19:03 #5 av: ajanki

MadsKyss

Anmäl
2012-01-21 19:06 #6 av: Grodan

Hihi...

Jag "tröstar" - viktigt med " där, eftersom jag inte förmänskligar mina djur utan vill "prata" med den en stund, smeka dem lite och visa att jag inte är farlig. Den hemska upplevelsen får inte förknippas med mig som människa. Jag skall förknippas med positiva saker. Jag tror inte att jag kupar händerna runt musen, utan jag håller i den en stund bara. Gör det som känns rätt. Musen måste få tid på sig att lugna ner sig. Jag pysslar så länge det behövs. Det är vad som händer med musen (detta kan gälla råttor också i o f s) som är det viktiga, inte tiden det tar...

Underbart att du nått sådan framgång med killarna. De var rent fruktansvärt rädda. Jag fick inte någon bra känsla alls av dem när jag träffade dem, som om de skulle kunna bitas - så lite tyckte de om människor. Då.

Och åter igen bevisar du vilket tålamod du har och vilken bra mus-rehab-kvinna du är... hihi

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-01-21 19:06 #7 av: Artlink

Riktigt rörande liten historia det här Kyss

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2012-01-21 19:10 #8 av: Stephanie

I somras hjälpte jag till att fånga in två utsläppta/förrymda råtthanar. Den ena hade de fångat själva genom att locka in den i en bur tror jag. Den andra var under några lastpallar under en vedhög. Jag lockade fram honom med diverse doftande mat, leverpastej och räkost fick honom att gå fram och slicka på mina fingrar och till slut fick jag tag på honom. Var tyvärr tvungen att ta ett tag i svansen för att han inte skulle kunna smita igen.

Men, när jag fått upp honom så höll jag honom i ena handen mot bröstet, klappade och pratade lugnande. Och hör och häpna - det tog inte mer än nån minut förrän han började knastra och ploppa med ögonen! Förvånad

Hade jag inte klappat och pratat med honom, utan lagt honom i hinken (det var det enda de hade att tillgå där) direkt och åkt hem hade det nog varit mycket mer traumatiskt för honom och det är inte omöjligt att han skulle ha blivit räddare för mig sen också.

Din tråd drog upp ett litet minne bara! Tungan ute

Anmäl
2012-01-21 19:23 #9 av: Lamina

#8 Hmm... Var det så dom fick sina namn? Tungan ute

Fin historia, ajanki. Nu har jag lärt mig nått nytt. Kyss

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

Anmäl
2012-01-21 19:39 #10 av: Stephanie

#9 Yes, "han som var i hinken" och "han jag fångade" förkortades helt enkelt. Tungan ute

Anmäl
2012-01-22 12:25 #11 av: ajanki

#6 Jag fick för mig att du sa kupa händerna runt men det var nog så att det var det jag skulle behövt göra med min kille:)

Hade glömt att du träffade dom...ja, du gillade dom inte alls kommer jag ihåg nu!

Och åter igen bevisar du vilket tålamod du har och vilken bra mus-rehab-kvinna du är... hihi

Tack snälla för dom ordenGladKyss

#7 & #9 TackSkrattande

#8 Härlig historia!! Synd att jag inte gjorde som du..:(

Anmäl
2012-01-22 12:52 #12 av: ariama

Återigen Ajanki, lyfter jag på hatten!! Skrattande Kyss

Anmäl
2012-01-22 13:10 #13 av: ajanki

#12 TackGladKyss

Anmäl
2014-01-19 20:23 #14 av: Grodan

Hjärtatitta vad jag hittade i "Allmänt"-högen..

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2014-01-19 21:20 #15 av: ajanki

Åååhh mina danskarHjärtaHjärta

Anmäl
2015-06-18 09:05 #16 av: ajanki

Puttar upp denna tråd till Kizuna. 

Med mycket tålamod så går det att få en riktigt rädd och osäker mus säker på människor igen!

Lycka till med din kille:)

Anmäl
2015-06-18 09:16 #17 av: Zamwyn

Men så intressant, ajanki! Hur gick det sen med dina pojkar? Blir så nyfiken!

Anmäl
2015-06-18 11:10 #18 av: ajanki

Dom fortsatte att vara mer framåt och de tyckte om mig. Dock så använde jag dom inte i avel då jag tyckte dom var lite bräckliga i psyket.

Dom blev väl inte så jättegamla 1 1/2 år vill jag minnas.

Men jag tyckte oerhört mycket om dom, var nåt speciellt med möss jag fått kämpa så för att dom skulle tycka om mig ! :)

Anmäl
2015-06-18 14:10 #19 av: Skogshumblan

Vilken snygging har är din Dansk!

Och vilka kloka råd ni delar tack!

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

Anmäl
2015-06-18 21:17 #20 av: Grodan

Hjärta

Försöker minnas vem det var som lärde mig "trösta" råttor och möss, eller om det är en sådan där grej jag bara insett... nej, tror bestämt det var någon på 90-talet som sa att man måste "trösta"... undrar om det var Helena...?

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2015-06-19 07:53 #21 av: ajanki

# Du talade om för mig vem som berättat det för dig, men jag har glömt det :(

Anmäl
2015-06-19 18:57 #22 av: Grodan

haha, guldfiskminne... men det är i a f en mkt bra grej...

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2015-06-21 20:08 #23 av: Emouse

Jag hade ingen aning om att man skulle det, bra att ha med råttorna i framtida incidenter. (Hoppas inte det kommer behövas men det är väl alltid bra att ha med sig i paketet) idag lärde jag mig något nytt iallafall!:)

Emma, Medarbetare på Cocker Spaniel, Mus & Problemhundar iFokusBallong

Anmäl
2015-06-21 23:35 #24 av: Grodan

#23 Det är framförallt viktigt när det gäller unga eller nya djur eller djur som är lite skygga eller ängsliga. Det är lätt att förstå att vissa ungdjur som är rädda för människor kan ha råkat ut för något trauma - dvs en liten olycka där människan inte "tröstat"...

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2015-06-22 09:14 #25 av: Emouse

#24 absolut, men jag hade nog endå tröstat automatiskt för att jag tyckt synd om dom;)

Emma, Medarbetare på Cocker Spaniel, Mus & Problemhundar iFokusBallong

Anmäl
2015-09-25 08:30 #26 av: ariama

#0 "Då berättade hon att när hon fångat in en mus som varit på vift eller blivit skrämd av nåt så tog hon sig lite tid att trösta den innan hon satte ner den i buren. Hon kupar händerna runt musen och pratar lugnande med den!"

Det här är en viktig sak, som är väl värt att hålla i minnet! Skrattar

"Tröst" eller inte, man "suddar ut skräckminnet" med något som är mindre farligt och mer välkänt. Som när man ramlar av en häst! Upp igen, meddetsamma! Så inte rädslan etablerar sig och blir starkare och permanent.

Suddar ut är väl fel ord, skriver över kanske är bättre? Det blir liksom inte det sista som hänt, livet gick visst vidare... Men man måste göra det omedelbart, så det liksom "flyter ihop" med det som verkade (eller var) farligt.

Anmäl
2015-09-25 08:34 #27 av: ariama

Det här är ju lite annorlunda mot vad man gör med hundar, eller hästar. "Tröstar" man dem när de blir rädda, eller ännu värre innan de blivit rädda, talar man ju bara om att det var farligt ...

Anmäl
2015-09-25 15:59 #28 av: Vattnadal

Det är stor skillnad på att trösta/ömka och lugna en rädd hund. En hund som är riktigt rädd kan man sitta bredvid, kanske sitta ryggsäck, ta i, massera eller klappa, inte sitta och ömka. Tänker att det lite blir samma med en mus. 

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.