Mer ändå, mer än de vassa tänderna och fysiska skador: Djur kan faktiskt MOBBA varandra till döds!!! Utan att ens snudda vid sin antagonist.

Det finns så många sätt, som mushanar kan (och GÖR) skada varandra på.

Jag anser det vara djurplågeri att ha mushanar ihop, utan att ha konstant koll på dem, OCH ha förmågan ATT SE när det inte funkar, för det är inte alltid lätt att se.

Som enda uppfödare jag känner till, har jag inte hanar ihop. Och tänker inte heller börja med det.

Däremot har jag burar ihop , med öppna fronter, där mössen kan se, höra, och framför allt lukta sig till vad som sker med och hos de andra mössen. De är inte förvisade till isoleringscell, men inte heller utsatta för attack, de har sitt eget revir väl tryggat!

Hanarna hos mig, VILL INTE gå ihop!! Lustigt nog.

När de flyttar till någon annan, eller om de kommer från någon annan, går de ihop… (inte alltid, med det har hänt fler än en gång).

Så, ja, gärna hanar ihop - MEN ALDRIG SOM "SJÄLVÄNDAMÅL", och aldrig på grund av platsbrist. OCh endast för den som har förmågan att SE att deras djur inte far illa, inte någon gång, och inte på något vis!

Golden Delicious på bilden. Snäll hane med eget revir.

Jo jag är ju inte så gammal i gemet här med möss men även jag har märkt lite att det tycks vara praxis att ha hanar ihop och så ska det vara. Men man får ju tänka på vad som är naturligt för dem också.

Vad jag märkte på mina var ju att de var så himla upptaga av varandra med att kivas om allting (och då menar jag inte bråk med bett utan putt, rulla runt och brottas) även ivrigt markerande på allting och det gjorde då båda individer. Ett sånt djur mår i längden inte bra och är aldrig särskilt glatt utan är stressad av vad som pågår. Jag särade helt sonika på mina och kommer sära på sista killarna två halvbröder vid nästa städning vilket är idag.

Jag ser det inte som ett nederlag att de inte vill bo ihop,  de är möss som lever ut sina naturliga instinkter och nu får jag bättre koll på hur det verkligen är individuellt i temperamentet.

Sen kan man ju självklart alltid välja att inte avla på bossiga möss som makerar på allting och framförallt luktar enormt mycket (hög testoreron-nivå) men det tycker jag är en annan sak även om det går lite hand i hand.

Tack för inlägget, Tsunamis.

Framför allt vill jag få fram en DEBATT här!! BÅDA sidor ska fram, när det gäller hanar ihop, inte enbart så att tyngdpunkten - och all "status" - ligger på att man ska ha hanar ihop!! 

Och absolut mer självklarhet i, att hanar oftast mår dåligt ihop, och att det VERKLIGEN inte är någon självklarhet att de BÖR bo ihop.

Det är inte alls så synd om ensamma hanar, som många anser!! Det är oftast mer synd om dem, om de tvingas sällskapa med annan hane.

De är inte alls glada över att ha sällskap!! Oftast inte, även om undantag finns.

#0 visst är det så att alla hanar inte går ihop, i alla fall inte hur länge som helst. Men det finns också hanar som går tillsammans livet ut. jag tycker det är synd att beröva dem möjligheten genom att placera isär hanar vid 5 veckor och låta dem leva ensamma sina två levnadsår. jag skulle aldrig ha hjärta att sära de hanar jag har tillsammans här just nu.

Oftast märks det på hanar som är dominanta tidigt att de "tuppar" sig och brottas. De kommer inte kunna gå med varesig far eller bror. Ibland märks inget förrän vid den magiska åldern av 3 månader. DÅ kan saker plötsligt förändras.

Som ägare ser jag vid rengörning av burar vilka par eller grupper som måste testa av rangordningen ren när buren är ren från dofter. De grupperna är inte helt stabila och där måste hanarna säras på.

Jag tycker att hanar sover ihop och som accepterar att man parar dem, ställer ut dem och sätter in småbebisar till dem utan att ifrågasätta det är hanar som trivs ihop, uppskattar varann och tillför varann sällskap och trygghet. de ska bo tillsammans helt enkelt. Det är inte så vanligt men det förekommer. jag har tre sådanan par av hanar här hemma, en grupp med tre hanar och två grupper med fyra hanar. Alla dessa hanar är från knappt ett år upp till knappt två år. pappan är med i två av dessa grupperingar, i övriga är det jämngamla hanar, inte alltid bröder, som har växt upp tillsammans. I en grupp är det en pappa som "adopterat" två småsöner och tagit dem till sig sedan de vaar 5 veckor. Det rör sig på det hela taget om 17 individer.

Utöver dessa "gamlingar" har jag en grupp på fyra bröder med pappa. bröderna födda 31 okt och nu 5 månader och 2 brödragrupperingar, den ena består av två bröder födda i december, nu 3 månader och på den magiska gränsen. där håller jag stenkoll, den andra består av fyra bröder födda i januari, sammalagt ytterligare 11 hanar

jag har dessutom sammalagt 35 hanar som är ensamgående varav 1 fått rejält med stryk av sin bror, 1 har rymt och slagits men natalråttor med hemska bitmärken som följd, 4 med vita strån (svarta) efter mindre kiv och 3 med trasiga öron, en av dem var så när han kom till mig från Holand.

Av alla mina 63 hanar (jag räknar inte de som är 5 veckor eller yngre här) har alltså 8 ärr av slagsmål med bursyskon. han som slogs med natalråttor är borträknad.

#4. Tack för ditt inlägg!  Jag önskar som sagt få till en diskussion med balans.  BÅDA sidor ska framträda lika tydligt.

Jag har oftats kunna ha små flockar av hanar tillsammans förr. Var sällan några problem. Ende som jag aldrig lyckades med, var att introducera vuxen+vuxen. Nya var tvungen att vara unge/yngre. Då gick det rätt bra.

I dagsläget har jag 3 hanar. En stor rätt kaxig grabb och två bröder. Alla är iaf några månader gamla. Försökte introducera ensam hanen till de två. Men de började piska svansar så jag vågade inte testa mycket mer. Men bröderna har gått ihop utan problem. Var lite dispyt mellan bröderna efter jag testa sätta ihop dom med tredje hanen. Men det gick som tur var över fort.
Men jag är beredd att sära på dom vid behov. Hoppas dock de två kan bo livet ut tillsammans.
Lär nog fungera alldeles utmärkt om jag bara inte försöker introducera något nytt till dom.

Jag vill gärna ha flera uttömmande Artiklar hur man läser hanar. Därför att faran är att folk inte kan läsa hanarna och jag tar för givet att de kan det ibland.

Jag älskar hanar och älskar när de fredligt kan leva i grupp och det är viktigt för mig av flera anledningar. Dominanta hanar vill jag inte avla på. I en avel där jag selekterat bort dominanta djur i 10 år kunde jag se en stor förbättring på temperament. Jag tror mycket på en sådan avel, i längden.

Jag har flera möss med hack/jack i öronen, även honor kan få det redan vid 3 veckors ålder.

Jag tycker att man kan jämställa mus-hanar och dvärghamstrar med varandra. Dvärgar ska enligt lag bo ihop två och två om inga särskilda hinder gör att de inte kan. Såsom att de inte kan samsas och slåss t.ex.

Men det betyder inte att massor med dvärghamstrar lever lugnt och harmoniskt i par resten av livet och älskar sin burkompis.

Detsamma gäller väl mushanar. Tycker de ska få en chans att få ha en (eller flera) kompisar. Trivs de med det, varför ska de då tvingas till att vara ensamma?

Trivs de inte tillsammans, ja då är det väl ganska logiskt att man låter dem slippa sitta ihop.

Jag har inte världens längsta erfarenhet och har bara haft 3 hanflockar. Men jag har inte haft ett enda bråk och jag hade heller inga som helst problem att sätta ihop två vuxna hanar med varandra. De vek inte från varandras sida tills dess att den ena dog. En vecka senare var även den andra död.

Tycker inte man ska dra alla mushanar över en kam. Om man nu är en sällskapssjuk mus-kille, tänk så himla elakt att bli tvingad att bo ensam resten av livet. Det finns ju mushonor som är väldigt revirbenägna också. Men alla bör ju få chans till att få leva med en artfrände.

#8 Superbra, Ulrika! Så tänker även jag och flera med mig.

Vi håller på att jobba med en artikel om hur man läser mushanar. Men jag anser att vi behöver flera…

Bara något kort om hur man kan läsa hanar, obs! att jag inte skriver en artikel nu utan bara snabbt tar något ur huvudet… det finns givetvis flera aspekter och saker man kan titta på och så långt som amaira beskriver i #0 att hanar biter sönder varandra, behöver det verkligen inte gå

• en hane som rider på en annan är för dominant och hans ridande skapar stress, oro och obehag, han måste genast separeras från övriga
• hanar som lätt tumlar runt i spånet behöver inte vara något annat än att de gör upp om rangordning, så tillvida de inte skriker samtidigt och biter hål i varandra - man behöver lära sig se skillnad på dessa saker
• hanar som reser päls, piskar med svansen och jagar andra hanar fungerar ej i flock
• om någon i hanflocken blir lite smal eller i lite sämre kondition visar den tydligt att något inte står rätt till

Jag funderar på en sak, som egentligen inte har så mycket med diskussionen att göra. Är det kanske lättare att få hanar att fungera ihop om dom går i flock än om dom bara är 2 och 2? Jag kom att tänka på det eftersom en del ju tycks ha flockar med hanar som funkar bra ihop, och det hade jag också. Jag hade ju möss för några år sen, en honflock och en hanflock. Och hanflocken fungerade faktiskt i några fall bättre än honflocken. Förutom i ett fall där det sluta riktigt illa, men den hanen luktade både hona och av massa okända möss… Men mina pojkar hade inga problem med att det kom nya individer till flocken, även fast jag i min okunskap bara satte in dom i buren utan vidare introduktion. Med dom 2 pojkarna jag har nu funkade det inte. Den ena brodern vart helt enkelt för dominant och jobbig för den andra.

Jag pysslar ju även med fiskar. Och när det kommer till vissa fiskar så rekommenderar man att ha bara en hane ihop med flera honor, just för att dom vill vara fler men hanarna inte tål varandra. Saken är den att man kan ha bara hanar tillsammans, men då måste man ha många, annars funkar det inte. Varför vet jag inte, men så är det iaf.

#10 Jag förstår ditt tänk och visst kan det vara så. Men det kan också vara så att hanar som är mindre revirhävdande och mjuka i sättet och klarar att bo med en kompis även klarar av att bo med flera.

När Morakullan´s Smulemus fått en kick av testosteron genom att bo med tjej 1-2 veckor så var han lite tuff mot sin gamla burkamrat Morkullan´s Tyremus när jag satte ihop dem igen. Så jag satte helt enkelt även in Tyremus söner med dem och då fick Smulemus så mkt att tänka på att han satte sig och åt istället… Det har sedan den dagen varit frid och fröjd i buren med dessa hanar, men jag vet dock att Smulemus kan bli lite buffrig när hans testosteronhalt höjts lite…

Med det vill jag bara berätta att dels så känner jag Smulemus och Tyremus väl. De är mkt mjuka killar. En förändring av hormoner gjorde dock Smulemus lite mer bråkig och för att avleda honom satte jag in Tyremus söner. Jag visste inte om det skulle fungera till 100%, men såg fort att det var inga problem. En överdominant hane skulle inte sätta sig och äta…

#10 snarare tvärs om skulle jag vilja säga. jag börjar med större grupper som jag ibland får sära och som slutar med flera burar med par och någon enstaka ensamhane som inte kan gå med någon

En sak jag tänker på när jag läser #0 är att vi kan inte gardera oss mot att det finns människor som inte är lämpliga att äga möss. Om man ser att folk tvingar ihop hanar och dessa skador då uppstår som du nämner (borttuggade testiklar och hugg som slitit köttstycken ur sidorna), ja, då är det ett fall för länsstyrelsen. Människor som utsätter sina djur för detta ska inte ha djur anser jag!

Det kan ju även vara små saker som sönderstressade djur det är ju inte alltid sönderbitna hanar med köttsår. Dem mår ju inte bra heller och det verkar vara praxis att visa ett bra ansikte utåt oavsett 'titta dessa går ju ihop jättefint! nej jag har inga problem som helst!' Blir ju en fasad av det hela för att inte visa sig sämre musägare (eller uppfödare) än någon annan

#14 hm… fniss… jag hängde inte riktigt med där…

Jag var inne på ditt spår. Klarar verkligen alla av att se om harmonin inte är bra i en grupp av hanar? Eller kan det finnas folk som har hanar ihop och påstår att det går toppenbra bara för alla andra har hanar i grupp och det fungerar bra? Blir ju lite av en uppmålad fasad det där.

Stress leder till försämrat immunförsvar minst sagt, säkert förkortad livslängd om det vill sig illa.

Man tror ju att alla musägare är ansvariga och särar på dem vid tecken på osämja eller om någon inte mår bra men jag är skeptisk till att alla verkligen kan se tecken på stressmobbning av en eller flera individer. Då är det ju jättebra med sånna Artiklar du nämnde att du ville skriva om hur man läser mushanar.

#16 Ok, då är jag med.

Visst, det förekommer att man inte kan läsa möss. Och då behöver man kunna fråga någon eller inte göra hangrupperingar.

Frågan blir väl, kan man som musägare veta sina egna begränsningar?

Ja, det anser jag. Många förstagångsmusägare väljer ett gäng honor som fungerar väl i grupp med varandra redan, därför att de inte klarar av att göra egna grupperingar.

Många vänder sig hit och frågar om honor som bråkar. De har fått veta att det går att köpa en till hona och sätta in i befintlig honflock och blir oroliga när det pips, skriks och jagas i buren. Dessa personer visar att de bryr sig. Många bryr sig givetvis inte, utan låter honorna stöka bäst de vill. I många fall är det inga allvarliga bråk, men tyvärr kan det ju förekomma att någon hona är en riktigt elak bitch och biter sönder sin nya kamrat.

Det är ju tyvärr så att även honor kan bita allvarliga hål i sina burkamrater.

Eh? Ville jag skriva Artiklar? hehehe… näääääääääääe… men jag vill gärna ha några bra Artiklar på mus-ifokus om musbeteende…

 Härligt! Fin skrivglädje här .

Grodan … exempelt med "borttuggade testiklar" kom från dig … Någonstans har du skrivit, för länge sedan, om din sorg när något sådant hänt en av dina hanar. Jag kanske uttrycker mig mer brutalt än du gör, men något liknande var det.

Det finns EN sak jag undrar över - och nu bortser jag från det här med "lämpliga musägare", och förmåga att kunna läsa mushanar.

Vilken grad av skada anser vi vara okej, medan vi testar mushanar, och avlar fram mjukare temperament med mindre testosteronhalter och större social vilja?

Hur många möss ska "offras" på vägen?

Det vittnas hela tiden om mushanar som går ihop, "i stort sett" utan problem och skador. Men, de som får skadorna, då? Är det okej? Och vilka skador behöver vi inte "bry oss om", och hur länge?

Och faktiskt, bråken kan starta när som helst. Och oftast på nätterna när vi varken ser eller hör. Och ett slagsmål kan vara tyst.

Har vi dessutom mössen i ett uthus eller ett tillstängt rum, har vi ännu mindre koll. Det kan hinna hända mycket innan någon observerar något!!

Hur mycket, hur länge, vilken grad, ska anses acceptabelt?

Jag vill inte ge konkreta exempel, för jag vill inte peka ut några, men jag HAR konkreta exempel och ganska många dessutom. Och här handlar det varken om olämliga musägare eller oförmåga att läsa möss. Snarare toleransnivå.

Toleransnivå, hos uppfödaren/ägaren alltså, inte hos mössen.

Om vi pratar lite om beteende, så kan vi börja med människors sätt att relatera till sin omgivning. Vi utgår helt enkelt från oss själva, av den enkla anledningen att vi inte kan utgår från något som vi inte har egen erfarenhet av.

Med det vill jag säga, att risken att värdera mushanars behov av andra hanars sällskap, kan vara överdriven. Jag säger inte att det är så, utan att det kan vara svårt att veta, oavsett vad vi ser. Att tolka andra djurs beteenden är inte alltid lätt.

Hur beter sig möss i det vilda? Det är därifrån vi måste starta, där utgår allt beteende (och möjligheter) ifrån.

Inte ens de vita lipizzanerhingstarna på Spanska Ridskolan, som utför sina extrema dressyrrörelser, gör annat än utgår från naturliga rörelser, hur dansande fantastiskt det än kan se ut.

Möss inte "flockdjur" i egentlig mening, utan lever i familjegrupper bestående av besläktade honor och ungar/ungmöss. Dessa honor har egna revir. Hanarna lever för sig, ensamma.

Hanar har också revir, men deras revir är större än honornas, och de överlappar flera hongruppers.

Det säger sig självt att flertalet hanar inte har honor, men däremot får de nog para sig med en och annan hona ur andra hanars revir. Främst därför att mushonor (och många andra djur, t.o.m. människor) attraheras av immunsystem som är så avlägset lika ens eget som möjligt = så icke-släkt som möjligt.

Mushonor smiter gärna iväg och parar sig med andra hanar, sedan smyger de sig in i sin egen grupp igen.

I naturen tolererar inte mushanar andra hanar. Det vi i fångenskap kan göra, är att få dem att tolerera. Det är ju bra, beroende på att vi behöver färre burar, och slipper kulla så många hanar, som dessutom stinker.

Men betyder "tolerera" verkligen detsamma som att "glädjas åt sällskap" med andra hanar?

Många kommer att svara ja på den frågan.

Till exempel Elin (som tyvärr inte gett sig in i diskussionen fast jag vet hon har intressanta åsikter) har svarat nej på frågan, till mig. Det gällde i alla fall merparten av hennes hanar, enligt hennes observationer.

Glöm inte bort, att det vi ser inte alltid är detsamma som vår tolkning av vad vi ser!!

#18 Jag har så dåligt minne. Kan endast minnas den gången det hände för ca 20 år sedan… Då jag råkade placera en hane i stora honburen - jag såg fel på kön - och honorna "kastrerade" honom…

Jag har försökt att skriva något vettigt här. Att beskriva hur jag avlar, men mina två hjärnceller funkar inte riktigt och jag känner mig oerhört stressad.

Jag avlar på mjuka odominanta djur helst. Jag vill att både hon och hangrupperingar skall fungera. Att djuren inte skall endast tolerera varandra utan trivas ihop.. Putsa varandra, umgås och ha utbyte av varandra. De ska även trivas i fångenskapen jag erbjuder dem.

Jag har mycket nya djur nu. Nya linjer. Som tyvärr inte alltid fungerar som jag vill. Där får jag följa lukten. När/om hanarna inte kan leva ihop känner jag det på lukten. De blir dominanta och luktar. Och jag måste sära dem. Här kan man gå in och manipulera dem att tolerera varandra, visst, men tyvärr kommer det inte att fungera i längden. Bara om man blundar för hur de mår.

Jag väljer att avla vidare på den jag anser har bäst stresstålighet och temperament samt ej är för dominant. Jag behöver veta att de klarar av det liv jag kan ge dem och deras framtida avkomma. Det är på tok för mkt stressproblem på mössen och jag vill gärna kunna avla bort sådant. Att hanar kan leva tillsammans ser jag som ett stort plus, speciellt då de har putsning och värme av varandra.

Jag vet inte om det är dödsviktigt för mig, men jag kan inte ljuga och säga att det är oviktigt.

Temperamentet är viktigast för mig. Bra temperament på tammössen. Pet Class är den viktigaste klassen för mig. Jag låtsas ibland som om jag föder upp Standardmöss, men trillar tillbaka hela tiden på det där med temperamentet.

Jag är inte världsbäst på att läsa möss, men jag lär mig hela tiden. Jag lyssnar på mössen och jag luktar på dem. Jag kan inte ge dem det superduper bästa tyvärr, men jag försöker att ge dem så gott jag kan.

Grodan! Förlåt! Det var nog så det var, som du säger, fast jag glömt bort hela storyn. 

Grodan! Du är väl en av de bästa uppfödarna, med mycket kunskap, mycket erfarenhet, och mycket kärlek!!! Jag menar inte att attackera varken dig eller någon annan, och jag hoppas verkligen inte att någon tar illa upp!!!

Du Grodan behöver inte "försvara" din mushållning inför mig - eller någon annan. INGEN behöver det, det är inte vad jag är ute efter.

Jag säger inte ens att det bästa vore att aldrig låta hanar bo ihop, eller försöka avla mot det målet!!! Det finns MASSOR med bra poänger i att försöka ha (och ha) hanar boendes ihop!!!

Även om det mycket väl går att avla fram "mjuka hanar" även utan ha ha dem ihop för att kunna bedöma dem.

Jag vill bara att den andra sidan av myntet ska både synas och vara klart uttalat, också. För mushanar BLIR skadade av varandra, det är reality. Och jag frågar, vill vi ha det så? Och var går gränsen, vad kan anses vara acceptabelt?

Hur stora skador, bett, tilltuffs, mobbing, osv kan vi tillåta förekomma?

"Inget" kan tyckas vara ett självklart svar - men inte ett svar som fungerar i verkligheten, som det är nu. Tyvärr. Och det är därför jag skriver som jag gör. Jag vill ha upp frågan till diskussion, inte att det självklart får fortsätta förekomma i det tysta medan alla tittar bort och inte tar det allvarligt.

Om det inte ska tas "allvarligt", om det inte är allvarligt, så kan det tillåtas och accepteras uttalat.

Och vad gör vi för att hålla det inom det acceptablas gräns? Vilken policy bör kanske SVEMUS gå ut med (ja, jag anser ju att svemus är en klubb som ska ta ställning och ansvar i musfrågor)? Var lägger vi ribban? Hur ser vi till att informationen är självklar och aktuell?

Ja, det är bara så jag tänker. Jag har inga svar!!! Det är en diskussion att tas av uppfödarna själva, som har hanar ihop, och som går ut med att de har det.

Inte vet jag … jag "bara tänker" (högt).

Jag hoppas någon förstår vad jag tänker, och förstår vad jag är ute efter. Jag är inte säker på att jag uttrycker mig bra…

Jag har nästan bara hanar ihop. Om de småbrottas vid burstädning, men sen sover gott tillsammans, putsar varandra, äter tillsammans och så, får de fortsätta bo ihop. Biter de hål, delas de. Rider de på varandra, delas de. Blir någon stirrig, nervös och stressad, delas de. Blir nån tunn, fet i pälsen, får beteendeförändringar som är negativa, delas de.

Jag var mot att avla på hanar som kunde bo ihop för måånga år sen. Var det Linda Sebek som hade det som avelsmål, och jag kände att det var onaturligt, tror jag. För det kanske det är. Men det är inte naturligt att de bor ensamma i små burar heller, eller ens stora fina burar.

Sen när jag började avla på honor som är snälla vid introduktioner, möss som var lugnare och trevligare, som inte var springiga, buffliga i handen ed, så kom det av sig själv att hanarna helt plötsligt kunde bo ihop längre och längre.

Säljer jag hanar ihop, så är det helst till erfarna som ser och kan läsa mössen bra. Annars försöker jag tappert sälja den hane som inte fungerar i gruppen längre. Tyvärr är det väldigt svårt. Det köps hellre zoomöss.

#21 Ja, mycket kärlek har jag faktiskt. Även om jag endast visar det för mina djur. Det andra kan du inte beskylla mig för. Men jag vill gärna göra RÄTT!

Göra RÄTT med hela hjärtat för de små jag älskar.

Ja, Linda Sebek drog upp saken med att avla hanar ihop. Först vet jag inte om hon var. Suddborns födde väl samtidigt upp supergoa pojkar som bodde ihop? Men Linda ifrågasatte lite mer, provocerade och testade… Det fanns också andra som hade mushanar ihop sedan många år…och så fanns det de som endast tog någon kull och sedan hade 10 burar med en hane i varje… Debatten om hanars kullning eller inte… lika het då som nu…

mer skriver jag senare när jag är mindre ledsen och mer pigg (ps… inte ledsen för denna tråd..ds)

Jag hade råttor förut och där var det ju aldrig nåt problem med att ha hanar ihop.

När jag skaffade mina första hanar så hade jag dom i varsin bur, försökte lite snabbt och se om dom kunde gå ihop men det kunde dom inte! Började piska med svans och se allmänt upprörda ut. Så dom hann inte ens fram till varandra innan jag lyfte upp den ena av dom.

Jag lyssnade på mina uppfödare och dom talade om att hanar oftast inte gick ihop, att det kunde gå med syskon och far/son.

Det tyckte jag var det tråkigaste med hanar, att dom skulle behöva gå själva…jag hade dom ute varje dag, höll på mycket med dom men jag hade ständigt dåligt samvete för att dom bodde själva.

När min första hane var ett år så hade jag två kullar efter honom (som föddes med två dagars mellanrum) jag satte ner dom pojkarna till honom när dom var 4 veckor och det gick jättebra! Jag tyckte att det var så skönt att han fick sällskap.

Den andra hanen fick också bo med sina söner och det gjorde han tills han dog.

Har inte haft en enda hane som inte har kunnat gå ihop med sina söner, det har fungerat med alla!!

Varför skulle jag beröva dom att ha sällskap när det fungerar så bra?

Jag har många hanflockar som går ihop, men knappast för att jag inte har plats eller för att jag tycker att jag är så bra som uppfödare att jag kan ha dom ihop…nej, jag har mina hanflockar för att jag ser att dom mår bra av att bo flera stycken!

Om jag ser att dom mår dåligt på nåt sätt så särar jag på dom direkt, här finns plats för många burar.

Jag är väl medveten om att dom kan börja bråka närsomhelst men oftast brukar det vara någon slags varning först att dom inte trivs ihop. Jag har inte en enda hane som fått sätta livet till för att jag har dom ihop, några av dom har lite småhack i öronen, har ju honor med hack i öronen också, dom är ju väldigt ömtåliga i öronen så det är lätt för dom att få hack i öronen.

Men jag har aldrig haft blodvite eller några skador alls, hade jag haft det så hade jag kanske sett annorlunda på det.

Men jag talar alltid om för folk som frågar hur det är det där med hanar, kan man inte se om dom mår bra eller om dom inte klarar att bo ihop med andra hanar då ska man inte prova alls!! Det är viktigt att veta!

#21 Jo, ibland attackerar du faktiskt och då måste man stå beredd till försvar…

Jag är världens mest usla debattör. Idag. Eller just nu. Men en dag kanske jag funkar igen. Den som lever får se.

Jag behöver fundera lite innan jag kan svara. Det är inte svart eller vitt. Allt beror på omständigheter. Och jag befinner mig just nu musuppfödarmässigt i en grå grå grå zon…

Jag har avlat på hanar som kan leva fredligt i grupp sedan Suddborns musuppfödning och Linda Sebek visade att det var möjligt. Det var mitten av nittiotalet. Jag fick då också lära känna några av de mest underbaraste möss jag någonsin lärt känna. Sälar. Mjuka. Trygga. Odominanta. Underbara.

Vi var flera som föll pladask. Som bestämde att det här ville vi ha. Tillsammans jobbade vi för att få fram flera mjuka, odominanta hanar som trivdes i grupp.

Och jag tycker vi gjorde ett bra jobb. Då.

Sen ville vi ha snygga möss och då fick vi gå några steg tillbaka.

Vad jag ville säga med pladdret ovan är att jag alltså pysslat med hanar-bo-ihop-avel några år… Päls och temperament var min grej i många många år. Pälsen trillade av men temperamentet består. Hur jag än vänder och vrider på det. Hur jag än vill ha den färgen eller den typen, de öronen eller de ögonen så… är temperamentet det som brännt fast i mig. De goa sälarna med ögon törstiga på mina pussar. Och de är oftast hanar.

Under de åren mördades inte en enda hane hos mig - en dog dock av stress. Hack i öronen fick några. Vita strån i pälsen fick nog några också, speciellt de första åren innan jag förstod dem. Inga lemlästningar, men någon svans blev skadad kan jag minnas.

Och jag är ju bara jag. Alla kan ju göra bättre än lilla jag. Bara man har intresse, tid och har mössen där man lever och bor.

Där är dina ord viktiga, amaira, att man inte tvingar ihop hanar och sedan lämnar dem åt sitt öde. De måste ha tillsyn.

Jag vet vilka grabb-burar ajg kan lita på 100%. De grabbarna som efter burstädningen alla la sig i en hög på varandra i hängmattan och myste. De som tumlade runt lite och sedan delade på en bit mat kommer att kunna njuta av varandra inatt också, men de som skrek och brottades nej… de bor redan avskilt.

Vi alla som bryr oss om hanarnas välbefinnande, vi måste lära ut hur man läser hanar. Vilka hanar som trivs ihop. Vilka som inte trivs i hop.

Vill vi veta vad som är acceptabelt måste vi kanske fråga veterinärer, fråga lagen, fråga vad man anser i andra länder osv. För att summera och komma fram till något.

Vad jag själv anser.

- Absolut inga bett av något slag som går genom päls eller hud

- Absolut ingen mobbing

- Absolut ingen jakt

- Absolut inget piskande med svans

- Absolut inget ridande

Och en vägledning: använd näsan - dominanta hanar luktar!!! (här borde jag eg skriva mer vad jag menar med dominanta hanar osv, men jag orkar inte… jag är fortfarande för ledsen och trött…)

Jag som är ganska okunnig vad gäller möss vill ändå flika in vad jag tänker.

Jag tror absolut att det är möjligt att avla mössen så att hanar kan gå fredligt ihop. Även om möss och råttor lever i lite olka strukturer från varandra i det vilda finns det en hel del likheter också. Och faktum är att det var ganska svårt att ha råtthanar ihop förr i tiden. Men genom avel har vi nu hanar som oftast funkar väldigt bra i flock. Men oavsett om man inte vill dra paralleller mellan råttor och möss, så måste det väl ändå vara ett avelsmål värt att sträva efter, att hanar ska kunna leva tillsammans, för speciellt hos er uppfödare så har jag svårt att se att ni kan ha tid att ge de ensamboende hanarna personlig tid och umgänge varje dag.

Om man nådde nivån där hanar kan bo i flockar och må bra av det så skulle också statusen förbättras, det skulle vara betydligt enklare att hitta hem till mushanar, enklare för uppfödarna med mindre burar etc

Men framförallt får ju hanen mkt mer stimulans och större kvalitet av livet om de fredligt kan leva med andra och kullning skulle kunna dras ner på rejält ( och helst slutas med helt).

Det har ju gått framåt de senaste åren och idag verkar det inte helt ovanligt att hanar kan leva ihop och må bra. Självklart är det oerhört viktigt att ha koll på djuren så att de faktiskt mår bra i flocken, men jag tycker det är märkligt om man inte har det som ett av sina avelsmål, utan tvärtom propagerar för att de ska bo själva. Temperament och hälsa bör alltid komma i första hand i all djuravel anser jag.

#26 Ja, jag glömde ju det. Min första råtthane hade jag ensam därför att det då på åttiotalet antogs att hanar slogs. Och de gjorde de också. Sen jobbade vi för att de skulle leva i grupp och fick jobba hårt med temperamentet. Men jag lovar att många uppfödare hade svårt när vi sa att de inte skulle avla på de där dominanta hanarna…

Tänk vad det är ballt med ett bra minne… suck, nåja, inget jag lider av i a f…

Tack för alla svar. Och jag håller med er!!! Det vore förskräckligt om man slutade att avla på avelsmålet hanar ihop!!

Det är bara den här andra delen OCKSÅ!! Som jag funderar över. Som jag vill belysa. Som "slinker förbi" som "normalt".

T.ex. några hack i öronen, det har alla, det har till och med honorna, så är det och det är inget att tänka vidare på.

Har alla? Varför har inte mina möss hack i öronen? Varför får inte mina honor hack i öronen? Varför har inte mina honor så ömtåliga öron som alla andras möss har?

ELLER, kan det ha något att göra med, att jag inte har stora grupper ihop i små burar? Kan det vara så, att mössen fungerar bättre om de slipper trängas?

Kan det varar så att jag bara har tur? ELLER är det något som kanske bör tänkas på, medvetandegöras? OAVSETT vad "beslutet" sedan blir?

Att vi helt enkelt VET vad vi gör, och varför, och kan tala om det, på ett öppet vis.

JAG VET INTE! JAG har inte svaren!!

Framför allt vill jag inte attackera!! Men ibland tycker jag det är SVÅRT att delge mina tankar, utan att andra kommer i kläm … Jag tycker ändå att tankarna behöver lyftas fram, eftersom det så uppenbart existerar, det jag talar om.

Och jag tycker det är synd om det "går status" i tankar och diskussion. Hellre diskutera, och finna en gemensam hållning. Eller, är det omöjligt? Det kanske det är…

Grodan! Du är INTE ALLS en "usel debattör", inte ens nu!!! Hoppas du inte är ledsen för min skull, jag vill inte bidra till något sådant, det skulle dessutom vara djupt orättvist mot dig. Du är ju en av mössens absolut främsta "försvarare" och kunskapsspridare!!!!!

Jag beundrar dig för MASSOR med saker som du gör och gjort!!!

nu snurrar de totalt i mitt huvud .. man kan ha hanar alltså ihop om dom går ihop men annars så ska man ha dom själv isf . men kanske helst inte ska ha de heller för de är ju flock djur .. nu snurrar de i min boll .. pip pip

Japp, du villhailler. Precis så är det, rätt uppfattat, pip pip.

För en del funkar det att ha hanar ihop.

FÖR ATT ni har både koll, och förmåga att läsa av era mushanar.

Ni behöver inte VÄNTA med att skilja dem åt, tills det bevisligen går att se att de inte funkar ihop: bettskador, sårskador, tilltuffsade pälsar eller bortbitna pälstussar, flottig päls, avmagring, stressbeteenden osv. Eller rymmande mushanar som desperat försöker undkomma sin mobbare.

Och DET är faktiskt anledningen till att JAG inte har hanar ihop. Jag kan inte läsa mina mushanar så bra. Jag är inte säker på, att de inte bråkar när jag inte ser. Och att jag inte finner en sårad mus dagen efter.

Jag har sett skräckexempel, och vill INTE vara med om det själv. och jag vet att "de mindre skadorna" förekommer frekvent.

Jag vill inte ha en sårad och mobbad mus. Jag bryr mig om individerna. Dessutom är jag inte så säker på att mushanar mår dåligt av att ha ett eget revir. Samt att det ju faktiskt GÅR att avläsa "mjukhet" hos en hane, utan att testa via sammanboende.

Kanske är det just det jag är ute efter!!?? När har vi rätten att "börja testa"? Vilka krav bör vi ställa på oss själva? OCH om vi märker, att vi inte kan leva upp till förmågan, ska vi då fortsätta att ha hanar ihop, och använda skadorna som markering att det är dags att skilja dem åt?

Eftersom skadorna är ETT av sätten att se om det funkar, anser jag, att jag kan säga Mushanar ihop- NEJ!

Först. Och sedan diskutera NÄR och HUR det kan vara legalt att ägna sig åt det.

I dagsläget läggs så stor vikt på Hanar ihop - JA, att dess baksidor försvinner, och enskilda mushanar far illa.

Nu har jag startat en ny tråd om mushanar ihop. Där vi kan ge tips och råd - så det inte blir så SJÄLVKLART att hanar KAN bo ihop, för det är inte självklart!!

Började med grodans bra ord:

Absolut inga bett av något slag som går genom päls eller hud

- Absolut ingen mobbing

- Absolut ingen jakt

- Absolut inget piskande med svans

- Absolut inget ridande

Och en vägledning: använd näsan - dominanta hanar luktar!!!

Nu undrar jag lite mera, hur man kan se detta INNAN det bryter ut? Till exempel betten. Vilken koll som kan anses nödvädig, hur lång tid hanarna ska behöva vara ihop när de inte längre funkar - men visst ska man kunna sära på dem INNAN? Ska man inte?

Mår så dåligt just nu, men måste kommentera att detta är något som gått mig förbi. Jag kommer mer ihåg hur det var för två tre år sedan, då blev man nästan skjuten om man sa att man hade hanar ihop. Tråkigt att det måste vara en extrem åt endera hållet. <=/ Hos mig har dock alltid förekommit mer ridande, piskande med svansen, pipande och tjafs hos töserna där jag fått flytta runt och ändra i grupper. Men det kanske är just för att hanarna snabbare sätts själva…

Gör ett tillägg att de mushanar jag haft ihop aldrig haft något hack i örat, hack i nån svans osv

Däremot har jag haft en mushona vars "kompis" bet henne i svansen en gång så hon fick en knyck. Men det är enda skadan hemma hos mig.

Ja, det är bra att du poängterar detta, amaira, och tar fram till diskussion. MÅnga behöver sådant, främst för att läsa och lära men även för att plocka fram fakta och tankar som ligger långt inbäddade i skallen.

Jag tycker det är viktigt att kunna ha hanar ihop av flera anledningar

• de har sällskap med allt vad det innebär psykiskt
• de har någon som putsar dem och håller skabbkvalsterangrepp på halster
• de har någon som värmer dem när det är kallt
• mm

En sak som många glömmer är att aveln för att få fram mjuka och snälla djur även inkluderar honor. Man ska inte avla på djur med dåligt temperament. Ni kan läsa mer om detta i Grundbedömning för avelsdjur.

Ang små bithack i öronen så ja, det kan bero på hur stora burar man har. Jag har observerat att jag har mer hack i öronen på mina möss nu i vår än någonsin tidigare och jag drar slutsatsen att det har med att göra att de haft en mkt kall vinter med överdrivet mycket mat och även överdrivet mycket bäddmaterial. De har rivit och stökat i sina burar och använt sina tänder flitigt. Då har även öron kommit vägen… för de har ju inte superstora burar mina möss. Snart hoppas jag kunna ha ett bättre ställe att ha dem på. Ett bamserum till endast mössen och där jag kan ha igång alla burar, akvarier och terrarium jag har. Flera motionsställen till dem och åh… hoppas huset jag ska kolla på imorgon är bra!!!

om vi säger såhär då om man har en hane med två honor å hanen är elak mot honorna ska ja vara tvungen att ha han själv ett tag då tills ha hittar nån hona han trivs med … ?? .. bara nyfiken fråga som kom upp

En hane som är elak mot honor skulle jag aldrig ha med honor, då dåligt temperament är ärftligt. Jag skulle inte försöka ha honom ihop med någon mus överhuvudtaget.

Du ska inte ha hanar och honor ihop om det inte är inför en planerad kull! En hona kan föda ungar var tredje vecka och får runt tio ungar varje gång - året runt. Varje kull tär på honans kropp och musungar är SVÅRA att hitta hem till om man inte vill sälja ungarna som reptil-/iller-foder förstås…

oki .. ja har min hane ensam å andra buren är två honor var av den ena har ungar på 12 dagar och den andra buren två honor och ja ska skaffa åtminstonde två honor till ..

#25 Och en vägledning: använd näsan - dominanta hanar luktar!!!

Absolut! Jag tycker inte om att generalisera men svenstypade möss har jag blivit besviken på så många gånger…de luktar jättestarkt! Och jag har inte lyckats hålla några par bra undeer längre tid… fler med samma erfarenhet?

Mina svensktypade eller de korsade av Vattnadalstyp luktar mindre och brukar alltid gå att ha tillsammans. Kan jag ha engelkstypade ihop länge blir jag fortfarande förvånad.

Fast jag har kommit en bt på väg med de engelska oxå, och tar jag in nytt blod som är korsat eller svenskt kan jag backa.

Att ha hanar ihop för att de håller kvalsterangrepp i schack, är väl inte ett så bra argument? Är det inte bättre att bli/vara medveten om att man har kvalster/ohyra på sina djur, och medvetet välja åtgärd utifrån det? (som i och för sig kan vara att låta mössen hålla det i schack sinsemellan, och avla på immunförsvar mot kvalster)

Jag vill ockå säga, att jag tycker absolut att hanar ihop är ett viktigt mål!!!

Självklart är det en form av "aktivering", något mer som händer i buren = större livskvalitet, även om en del mushanar ännu inte har utbyte av själva sällskapet.

Jag tror även att det finns mushanar som HAR utbyte av varandra!! Och att "sätta förbud" på hanar ihop, tycker jag vore en annan sorts katastrof.

Frågan är, HUR vägen dit (avelsmässigt) ska gå till, och hur mycket skador som accepteras på vägen så att säga.

Och, vad gör man med alla de hanar som alltid kommer att finnas, som inte trivs med ett sådant arrangemang, men som "folk inte fattar"?

Jag kräver egentligen inga konkreta svar i nuläget - jag har ju inga själv heller.

Men jag vill medvetandegöra alla de frågetecken som finns inom det här med hanar ihop.

Ju fler människor som åtminstone är medvetna om frågetecknen, desto bättre (för mushanarna).

Kanske kan det vara en idé med att ha hanar i stora burar delade med tätt metallnät och låta hanarna bo i varsin "fålla" på nätterna el när man inte är med och släppa ihop dem när man är med. De får då sällskap på dagarna samt även till viss mån, på kvällarna.

Jag har inga hanar och vill inte ha heller då jag inte klarar av lukten men tycker lite synd om alla de som sitter 1 och 1 i hela sitt liv…

Den enda vägen jag kan se "dit" är att man strikt bara avlar på djur som fungerar i flock. Att temperamentet får gå före allt annat.

Samtidigt skulle det kunna ge ett problem för ofta så har hanar som fungerar bra med andra hanar mindre testosteron och avlar man ner testosteronhalten riskerar man i slutänden att få djur som inte är intresserade av att föröka sig.

#43 Det är oerhört viktigt att ha en putspartner. Ensamma hanar har svårt att hålla skabbkvalsterangrepp i schack. Och skabbkvalsterangrepp hålls i schack genom putsning bland annat. Sedan även genom ett bra immunförsvar och korrekt skötsel.

#44 Jättebra ideé.

#45 Precis. Den aspekten finns. Man kan få upp testosteronhalten genom att låta hanen vara med yngre honor samt honor som redan haft en kull - inte så långt innan (en sådan hona luktar gott tycker många hanar av någon anledning).

Nu får du gärna precisera för mig Grodan, vad du menar. Förstår inte. Jag trodde att du hade nolltolerans för skvabbkvalster, och medicinerar för att få bort dem?

Tomas: "Kanske kan det vara en idé med att ha hanar i stora burar delade med tätt metallnät och låta hanarna bo i varsin "fålla" på nätterna el när man inte är med och släppa ihop dem när man är med. De får då sällskap på dagarna samt även till viss mån, på kvällarna."

Äntligen någon som förstår vad jag menar, och har ett konkret förslag!! TACK!!

INGEN jag vet, tvingar sina hanar att bo ihop!!! Man särar på dem, så fort man SER.

Det är DET jag pratar om. När ser man? Kan man alltid ha så fullständig koll på sina hanar, att de aldrig far illa? Och mitt svar är NEJ.

Inte med det sätt som man idag håller hanar ihop på.

Känner ni till hur Astrid Lindgren fick i 80-års-present att burhönsen skulle få ett bättre liv?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10256030.ab

"Ingvar Carlsson åkte hem till Astrid med blommor och försäkrade att det skulle bli en lex Lindgren och att burhöns skulle få picka fritt.

Det blev nio års utredning. Löftet sveks definitivt 1996."

Burhönsen lever hela sina korta liv, alltför många i alltför små burar. När det skulle ändras, gick det inte! Trots tio år, klarade näringen inte omställningen.

Vad har detta med mushanar att göra? Jo, Tomas förslag är utmärkt, men jag tror inte att det kan genomföras. För nu kommer frågan upp om tid, plats, och pengar.

Burhöns är sina ägares levebröd, och det ligger miljontals kronor att gå back där. Våra möss är inte vårt levebröd, ändå kan hindren för att genomföra förslaget i praktiken vara svårt. Tyvärr.

Hönsen har på 20 år fått det en liten smula bättre, i Sverige. Förändring tar tid.

Genom att hålla såna här förslag öppna och levande, kan kanske även mushanar slippa bli bitna av andra hanar, i längden? Förändring tar tid - det hindrar inte att man kan fortsätta jobba för det.

Det går ju inte att ha nolltolerans mot skabbkvalster, vissa sorter lever ju på djuren konstant men de blir inte ett problem då immunförsvaret och putsning håller de i schack.

#49. Jag vet. (jag vet mycket väl ) Men det här med kvalster, parasiter, ohyra, osv diskuteras också i många andra sammanhang, ur olika vinklar, utställningar t.ex. Och jag söker egentligen en gemensam hållning, som håller oavsett sammanhang.

Ok, men då VET du ju att Grodan också vet det, då blir det märkligt att du påstår att hon har nolltolerans.

Vad vet du om vad vi pratat om förut, eller hur det har skrivits i andra inlägg?

I övrigt är jag "märklig" , har du inte lärt dig det än . Och det kommer jag nog att fortsätta vara, även om du inte förstår. 

Jag vet ganska mycket, men det spelar mindre roll. Jag har läst trådar där du anser att det är fel att Strongholda nya djur som inte visar tecken på ohyra etc. När jag läser ditt inlägg i #47 så uppfattar jag det som ett påhopp på Grodan och jag tycker det är skrivet väldigt förminskande.

#53 Och jag tycker att det ser ut som att ariama frågar för att hon är nyfiken och vill veta! Vad olika vi tolkar skrivspråket.

#53 Har inte tyckt att din ton har varit något större fel på i andra trådar men just nu båder låter du och ser på andra inlägg med en onödigt hård ton och vinkel. Och drar upp orelevanta saker för tråden.

Jag likt #54 har inte tolkat något supernegativt i den här tråden ännu i alla fall!

Tack Axilur och Tsunamis.

För att försöka ge ett bättre svar:

Nej, jag vet inte om Grodan vet, men det borde hon förstås veta. Däremot vet jag, att flertalet musägare INTE vet. När jag berättar det, brukar jag mötas av förvåning.

Jag vet att det är nolltolerans mot kvalster och annan ohyra och parasiter på utställningar. Och att Grodan m.fl. förespråkar behandling mot kvalster på rutin före utställningar (har jag fattat fel?).

Om mössen behandlas regelbundet mot kvalster (och annat) så finns det inga kvalster alls sedan, varken de vi vet vet om eller andra. Har jag fel?

Då förstår jag inte varför kvalster används som argument för hanar ihop, när argumenten annars snarare är inga kvalster på några villkor? Förstår ni?

Jag vill reda ut begreppen, vad det är vi talar om här. För det pratas mycket om kvalster och parasiter i andra inlägg, och då låter det annorlunda. Någon ÄR alltså annorlunda. Vaddå?

"något" ska det stå här ovan, inte "någon ÄR alltså annorlunda" .

Nu har jag bara småläst igenom tråden, men kan ju skriva hur jag tycker om ensamnlevande hanar.

Jag tycker hanar ska få chansen att leva med en/flera kompis/ar, visst funkar det inte alltid, men då vet man att hanen vill bo ensam eller vill bo med kompis/ar. Då ska man kunna veta när man ska särar dom i tid, annars är det bättre att ha dom en och en.

Sen kan man ju ha som jag hade 2 bröder som bråkade (ena bråkade med den andra) och dom blev såklart särade på, men då ena mådde dåligt av att bo ensam (blev deprimerad och ville inte äta) fick han en fru och går nu ihop med 2 av sina söner. Han trivs inte ensam, och att sätta denna hane ensam tycker jag är rent av elakt. Hans bror som vart/är dominant går även han ihop med 2 hanar och dom funkar väldigt bra ihop.

Jag tycker att det är bra att vi finns, vi som avlar på snälla hanar. Säljer jag hanar ihop, är jag noga med att tala om att de kanske måste delas på. Säljer sällan hanar ihop, eller hanar över huvudtaget. Det finns ju ingen som vill ha några. Särskilt inte hanar som bott ihop till de är 8-16 månader, och sen delas. Även om en sån hane skulle vara perfekt till avel. Det tolkas genast som att den ratas av mig, och då måste vara skräp.

Det JAG kan tycka är dumt, är när folk skaffar en mushane, och sen ska ha en till, för att sätta ihop dem. Det tror jag är både dumt och svårt. Visst, det finns några få som har öga för riktigt bra temperament och kan göra så. Men jag tror att det är bättre att sätta ihop hanar som är släkt. För de VET om de är släkt. Det har gjorts försök på grodor, där man vet att de hellre hänger med syskon och halvsyskon, än med andra. Djur är bra på att känna av genetiska skillnader och likhet. De använder vomeronasale mer aktivt, medan vi bara styrs av det omedvetet vid partnerval od.

Självklart är det bra avslemål. Självklart är det dumt att sätta ihop hanar som bråkar. Självklart är det dumt att en hane blir biten. Frågan är dock, hade den hanen haft ett bättre liv, om den suttit ensam hela sitt liv? Alternativet kanske är att den bott med sin far och sina bröder, när han är 7 mån dör pappan, och det kanske småtjafsas lite, han fick ett jack i ena örat, sen bodde han fredligt med sina bröder till han är 18 mån, då han delas från bröderna pga lite småbråk med stress till följd. Avlas han på då, kan han troligen bo med sina söner till han dör. Detta till en kostnad av en stressig dag då pappan dog och han fick ett bett i örat, och sen en vecka då det blev stimmigt och han blev stressad med fet päls som följd.

Jag kommer att fortsätta avla på lugna, trygga hanar. Varje gång jag tar in nytt blod är det en chansning. Där får man hålla extra koll på hanarna. Titta i buren morgon poch kväll, lukta, undersöka hur de sover, vad händer när de får mat, verkar alla sova tillsammans eller börjar de gruppera sig? Vad händer när jag städar buren? osv osv.

Några burar med far/son vet jag att jag kommer att dela. Kanske mer för att jags ak avla på pappan igen, än för att jag tror de ska bråka. Har jag en bror kvar, är det bra. Annars parar jag sonen oxå, för jag vill inte ha möss sitta ensamma i sina burar. Jag är övertygad om att de har ett bättre liv om de har sällskap, än om de bor helt ensamma.

#47 Jag är tre saker

1. musägare och uppfödare
2. musdomare i SVEMUS
3. sajtvärd på mus-ifokus

Som musägare och uppfödare har jag noll tolerans ofta, speciellt mot inköpta djur. De sitter alltid avskilt i minst 6 veckor. De behandlas med Stronghold. På mina egna möss, alltså inte de som sitter avskilt, har jag inga skabbkvalsterangrepp och har inte haft på många år.

Som musdomare i SVEMUS vill jag inte påverka att folk behandlar sina möss med Stronghold inför varje utställning de går på. NEJ! Jag vill lära ut och informera. Jag kan dra ner på skabbkvalsterangrepp och jag kan diska vid allvarliga angrepp, för att man som ägare måste åtgärda problemet. Det innebär förändring i djurhållningen bland annat, inte att man ska behandla med medel varje månad. Jag har i många år lärt ut till SVEMUS hur man ser skabbkvalsterangrepp. Jag var den människan som blev halshuggen på tidigt nittiotal av råttfolket i SRS för att jag berättade att deras råttor hade skabbkvalster. De trodde jag var dum i huvudet.

Som Sajtvärd är jag ägare, uppfödare, domare samt även en neutral Sajtvärd. Jag borde skriva mer uttömmande Artiklar om skabbkvalster, men jag orkar inte just nu…

Nu har jag främst skrivit i den här tråden som ägare och uppfödare! Bara för att klargöra!

Sedan inte sagt att JAG håller mina hanar ihop av anledningen putsa bort skabbkvalster, men jag vet hur svårt angripen en ensamlevande hane kan bli i ett hem där det finns skabbkvalsterangrepp.

#48 Vad har detta med mushanar att göra? Jo, Tomas förslag är utmärkt, men jag tror inte att det kan genomföras. För nu kommer frågan upp om tid, plats, och pengar.

Japp. Man måste planera sina kullar noga och ha plats för alla hanar man sätter till livet. Kan man inte ge dem ett bra liv så gör man bäst i att kulla dem i späd ålder. Eller så kanske man inte skall ta fler kullar än man klarar av. Dessa är inte mina åsikter utan endast åsikter tagna ur luften - saker som blivit sagda förut.

#56 Ja, du har fattat fel.

Jag förespråkar inte att folk ska sköta sina möss så dåligt att de har skabbkvalsterangrepp och måste behandla det inför varje utställning. Jag förespråkar GOD skötsel!

Däremot om vi pratar springmask så är jag väldigt osäker hur jag ska tänka idag. Som jag skrev ovan, man ska inte behandla med Stronghold eller annat var och varannan månad. Jag förespråkar inte sådant. Och jag tror inte att SVEMUS heller kan det. Denna fråga diskuterar vi i domarrådet och måste ta upp med veterinärer.

Det är bra att du tar fram det. Jag vet mycket saker som aldrig kommer ut ur mitt huvud. Därför att det är så självklart för mig. Ibland när jag ska informera nybörjare vet jag itne vart jag ska börja och kan bli helt tyst istället (jag kan vara mkt tyst långa stunder, men det kan även bero på andra saker). Det är bäst för mig att de ställer frågor så kan jag svara på det. MEN jag ser det inte som enbart min uppgift att informera längre, det finns andra här som klarar det lika bra och även bättre

När det kommer till just skabbkvalster tror jag att jag dels håller käft för att jag inte orkar med saken längre. Jag blev mobbad av alla utom veterinärer när jag kungjorde (spännande ord som ramlade ut, finns det?) i SVEMUS och SRS att våra gnagare hade skabbkvalster. Sen blev jag även halshuggen av personer som skulle vara mina vänner.

Camihlle är en vän. Hon vet detta!

Tack alla, för alla skriverier och svar. Jag tror diskussionen börjar närma sig sitt slut.

Det gör mig lite ledsen att så många känner sig personligt påhoppade. Det är inte så jag menar!! Men jag misslyckas både med att framföra det, och att tydliggöra vad jag är ute efter.

Jag tänker litegrann, att vi musuppfödare är förebilder, vi lägger ribban för hur det ska vara. Det är lätt att glömma bort att många många ser, lyssnar och lär. Och tar efter: "Det är så det ska vara".

Och så sprids kunskap, så byggs attityder upp, generellt gällande, långt bort från både oss uppfödare och musifokus. Som ringar på vattnet, eller som ”viskarleken” där bara huvudorden når den sista mottagaren: ”mushanar bör gå ihop”.

Med ”attityd” menar jag: Det som anses vara gällande. Fritt flytande i luften, bland människor rent allmänt i sverige. INTE uppfödare eller andra kunniga och insatta, som BEGRIPER att mushanar ihop är en KONST som inte är självklar.

Jag tycker också att det gång efter annan dyker upp inlägg här, som visar att inte alla människor/musägare är beredda att gå med på att de saknar kunskap. Även för dessa är vi förebilder!! (gäller ingen som är här nu, de brukar försvinna ganska fort igen)

Vi lägger ribban. Vi skapar "attityderna". Det är vi som till stor del är förebilder för hur möss ska skötas, och leva som sällskapsdjur. Det är vi som står för kunskapen utåt.

Mössen i sverige kommer inte enbart från uppfödare. Det finns fortfarande gott om möss i omlopp där ute!! Flertalet av mössen klarar INTE att bo mushanar ihop, men de kanske inte visar det så tydligt från början, att ägarna ser det. Eller förstår.

Det är skillnad på att ha hundra hanar ihop och en stressad en dag, mot att ha tre hanar ihop och inte ha koll.

Kanske behöver vi alla – vi som VET – vara tydligare, på ett annat vis än i dagsläget. Vi anger ju tonen utåt, generellt. Det är ju just det här ”generella” jag är ute efter. Att vi inte får glömma.

Jag "kommer från en annan värld", smådjursvärlden har jag stigit in i för bara sex år sedan. Och det är så mycket jag inte förstår (attityder). Mycket av det accepterar jag bara ändå, annat försöker jag ta upp till diskussion, men det blir ofta bara fel.

Jag vill tydliggöra att jag tycker om er, och att jag tycker ni är BRA!  Och säga förlåt för min klumpighet, det är inte min mening att angripa någon personligt.

Tillägg: Med "förebild" menar jag att sprida kunskap genom att VISA, genom vad man GÖR. Inte genom vad man säger i första hand.

Liksom barnen, tar vi även som vuxna efter vad vi SER, inte vad som SÄGS.

Och förbudsord "gör inte så!" tas ofta illa upp, som vi sett exempel på här på musifokus också. Eller hur?

En sak till, jag begriper fortfarande inte logiken :

"…men jag vet hur svårt angripen en ensamlevande hane kan bli i ett hem där det finns skabbkvalsterangrepp."

Är det inte bättre då, att lära ut att behandla med stronghold, än att lära ut att behandla med annan hane - som kan ge lika illa skador eller värre, vid felbehandling. Förstår du vad jag menar?

#65 Jag förstår och ingenstans säger jag att det är en behandlingsform mot skabbkvalster att hålla hanar ihop, dock att de kan hålla skabbkvalsterangrepp på halster. Du får acceptera de orden. Du får inget mer just nu från mig.

Du har startat en tråd där du berättar om dina hanar och hur då låter dem träffas på en lekplats. Det kan vara viktigt att tala om att många hanar blir upprörda över att vistas på en yta där andra hanar varit och att man behöver närma sig dessa hanar ytterst försiktigt då de kan gå till angrepp annars.

Ja, TACK, det har du absolut rätt i!!

Jag är mycket medveten om det. Mina hanar kan inte skada varandra, men det kan skada MIG, rejält, om jag "gör fel", eller läser av en hane fel. Nu har jag inga sådana hanar, just nu. Men jag kollar NOGA unghanarna framför allt. Och, faktiskt, bit-tendenser sållas bort tidigt.

Tack för att du sa till, Grodan.

Jag hade två bröder som bodde ihop till ungefär ett års ålder, då började de visa att de inte var så nöjda med tillvaron. Jag delade av buren med finmaskigt nät så de fick bo i varsin halva vilket fungerade jättebra.

En bra och läsvärd tråd!😃

En sak som jag märkt är att en välfungerande hanflock har svårt att flytta. Det kan vara två bröder som säljs tillsammans. Oavsett ålder, är det ändå statistiskt sett ganska vanligt att hanarna inte kommer överens i sitt nya hem. En flytt, ett nytt revir, en ny bur, en ny miljö och en ny människa gör ofta att de blir så pass stressade att de inte kan leva tillsammans längre. Oftast. Givetvis finns lyckliga undantag, men de är inte många. Så tänk gärna på det när ni ska sälja eller köpa en flock hanar.

#70 Detta hände tyvärr här.. Fick till slut flytta isär Giacomo och Gil. 😕

Jag har två goa fuzzy bröder som älskar varandra mer än något annat faktiskt. Kommer från underbara Ulrika. Dom var lite osams första dagen och under resan hit men dom är dom så tajta som det bara går. Dom gör allt tillsammans! Dock har jag en hane som bor själv också och han mår tipp topp han också, så båda varianterna funkar beroende på individ. Som Ulrika skriver högre upp så kan man ju titta på dom som dvärghamstrar!

Jag har själv flyttat några gånger, vilket inneburit stress för mina hanar, dock har inga av hanflockarna efter det blivit så pass störda att jag varit tvungen att sära dem åt.

Samma sak med utställning. Det brukar sällan vara något problem att hanarna får sitta ensam i en utställningsbur en dag.

MEN då pratar jag om de hanarna som fungerar i grupp. Hanar som inte fungerar i grupp brukar säras från bröder eller far när de är några månader gamla. Jag märker på dem att de inte trivs och särar dem, innan de börjar bråka.

Jo, man behöver ju ha "öga att se med", när de trivs ihop, eller inte. Det är väl det viktigaste.

Jag tycker det är underbart när hanar trivs tillsammans med andra hanar, och att det verkligen finns sådana numera! Men det är verkligen inte alltid lätt, att SE när de INTE gör det - utom de gånger de slåss, tillfogar varandra sår, och/eller har ihjäl varandra förstås, det kan ingen missa …

Mobbing i det tysta, kan vara svår att upptäcka. Den mobbade kanske till och med används som "värmefilt" i boet…

Då är det nästan lurigare med honor, som förväntas gå bra ihop..

#72 Härligt att de fortfarande trivs ihop.
Jag har ju två pojkar från en tidigare kull som bor tillsammans med sin pappa. De verkar också trivas utmärkt ihop.

#75. Är det? Vad bra att du säger. Det har jag aldrig upplevt.

Vissa honor har visserligen inte gillat varandra, men de jag haft, har jag inte haft problem med att märka, de har varit tydliga i sin antipati. Jag har aldrig haft någon hona som varit stressad i det tysta, men det har hänt med hanar.

Det som hände med en specifik hane jag tänker på, för några år sedan, var en långhårshane som fick "flottig" päls. Det var det enda som märktes. Och jag förstod faktiskt inte varför, förrän Elin Vattnadal påpekade att det kunde vara stress och att jag skulle prova att sära honom och hans bror. (forum-snack).

Flottigheten i pälsen försvann i stort sett över en natt. Jag hade inte sett något (annat) tecken på osämja mellan bröderna. De verkade hur sams som helst.

Då är jag GLAD över, att det är såna som Elin som avlar på hanar ihop, som har öga att se och förstånd att tolka. Det är inte lätt alla gånger.

#77 Det kan jag hålla med om, att honorna är tydliga. Det som är lurigt är att ta tecknen för vad de är. Många tänker nog inte ens på att honor inte alltid trivs ihop de heller. Vissa honor iaf.