Avel & Uppfödning

Avel: Kommer självmant

2012-05-20 10:26 #0 av: ariama

Hurdana möss har ni? Och vilken vikt lägger ni vid det här beteendet hos era möss? Alltså, att de kommer frivilligt till er, när de ser att ni kommer, eller när ni ropar på dem?

Hur många av er har möss som frivilligt och frimodigt kommer upp i handen ur buren, när ni lockar på dem? (för att de gillar dig, inte som en hiss till frihteten ut ur burens instängdhet)

Hur många av dessa möss, stannar kvar i handen utan att springa vidare upp för armen?

Hur många av er har möss som vänder sig mot dig i handen, när du pratar "nära" med musen i handen.? Dvs inte vänder sig bort hela tiden.

Vilken vikt lägger ni vid det här beteendet när ni avlar eller tar en kull?

PS. Musen på fotot kommer inte frivilligt fast det ser så ut, hon vill bara bort från fotoplatsen.

Anmäl
2012-05-20 10:36 #1 av: ariama

Vad jag vet, är jag den enda som försöker avla på detta, att få mössen frimodiga, kommunikativa, och "gilla dig", inte "gilla läget" av "tvång" (brist på andra val).

Grodan är också inne på kommunikations-linjen, det vet jag. Men annars är avelsmålen snälla möss som sitter stilla i handen, och de mössen är verkligen "snälla"! Men väldigt ofta "inte bekväma" i situationerna när de blir upplockade.

De flesta uppfödare jag pratat med, säger "Men jag har inte tid att sitta och vänta på att de ska komma, de ska vara snälla och lugna i handen när jag plockat upp dem".

Jag har inte heller "tid" att sitta och vänta, inte ro heller för den delen. Men med mina öppna burar, ser jag ju ganska snabbt vilken frimodighet och frivillighet, vilja och "mod" som de har - och avlar vidare på det.

Lika viktigt är att de inte "springer vidare", de ska varken vara nerviga eller springiga, utan lugna och trygga. OCH kommunikativa!!

Så länge vi inte försöker avla mot det målet, kommer vi inte att få fullständigt domesticerade möss!! Anser jag. Dvs djur som vi har en ömsesidig kommunikation med.

ÖMSESIDIGHET människa-djur är något jag efterlyser inom musaveln!!!!!

Anmäl
2012-05-20 10:42 #2 av: ariama

"Avla inte på älsklingsmusen" var det första jag hörde inom SVEMUS, och det första jag sa "Nää!" om - kärringen mot strömmen, ni vet Flört - och avlade på älsklingsmusen. Kyss

Färgerna går åt skogen, javisst. Men vem f-n kan motstå världens mest gulliga, kommunikativa, busiga, rara, roliga husdjur, som vill vara med MIG? Även om både standard och petclass går åt skogen. Tungan ute

Okej, jag avlar inte på defekter, oavsett "älsklingsmus", jag älskar inte en "vildmus" på ett sådant vis att jag får lust att avla på den. Jag är bra på att läsa djur, och förstå vad det är jag ser (fast jag givetvis kan ta fel jag också).

Och en mus jag tycker synd om, "älskar" jag definitivt inte på ett vis så att jag vill ta ungar efter den. Att "älska" och att "tycka synd om" är två helt olika saker!!

Det är inte bara mössen man behöver känna om man ska avla, man behöver känna sig själv också. Glad

Anmäl
2012-05-20 10:50 #3 av: ariama

Så länge första avelskriteriet (efter storlek, färg och typ då) är möss som sitter still i handen, kommer vi att få möss vars reaktion på rädsla och obehag är "freeze" och inte "fly".  Inte mer domesticerade möss, i betydelsen "ömsesidig relation".

En mus kan vara hur "snäll" som helst (eller "vek" som kan vara ett annat ord att använda). När jag håller i en sådan snäll och vänlig mus, och ser dess "obekvämhet" i situationen, känner jag mig också bara "obekväm". Det är inte KUL!!!

Det ska vara ROLIGT att ha möss (och djur), och det tycker jag att det är först när även djuret tycker detsamma!! Delad glädje är dubbel glädje. Kyss

Tycker man att det är "kul" att ha möss, för att ... ja, vaddå? Jag vet inte riktigt hur jag ska säga, men tänker "skaffa leksaker" i stället. Skaffa leksaker, börja samla på gosedjur, vad som helst, men inte såhär...

Levande leksaker är inte kul. Så länge inte även "leksakerna" uppskattar det hela lika mycket!!!

Anmäl
2012-05-20 10:57 #4 av: ariama

Själv har jag tre - 3 - fullständigt frimodiga möss, som modigt kommer upp i min hand och tar kontakt med mig - med MIG - och som jag har en ömsesidig kommunikation med.

Ytterligare några kommer frivilligt upp i handen, men behöver lite mer tid. Några andra är kommunikativa, hälsar på mig, men vill inte (törs inte) riktigt gå upp i handen.

Fler av mina avelsmöss, är möss som springer och gömmer sig när jag kommer. Eller som "drar" om de märker att jag vill ta upp dem. (Men sitter stilla i handen när jag håller i dem) De är ändå BRA! De har massor med kvaliteter som jag behöver och vill ha. En del endast färg, och är förstås utan olater och olika dåliga egenskaper... Men ALLA har stamtavla som jag går efter.

Jag avlar väldigt mycket efter stamtavlorna, hur härstamningen ser ut, vad som kan tänkas poppa upp igen, som är önskvärt.

Jag får INTE kommunikativa, frimodiga, kommer-själv-ungar i varje kull, inte ens efter sådana föräldrar. Och då menar jag hur de är vid 5 - 8 veckors ålder, då det börjar visa sig "på riktigt".

Det är sällsynt!! Här behövs MYCKET mer avel på dessa grunder!!!

Anmäl
2012-05-20 10:59 #5 av: ariama

Jag tror också att musens värde överlag, stiger rejält om mössen börjar "ta kontakt" med sina ägare, eller med människor överlag! Hur som helst så är ju ÖGONKONTAKT någonting magiskt, eller hur? Kyss

Anmäl
2012-05-21 01:30 #6 av: Exoticas

Jag jobbade mycket på detta med att mössen skall komma självmant osv. Många av mina möss nu på slutet kom självmant när bur öppnades eller när jag skulle plocka in de från lekbord och lockade ytte pytte.

Alla mina möss på slutet (Förutom de som rosa korvarna) kom upp i handen och stannade där ett bra tag! söker kontakt osv.

/Josefin

www.Tejasmamma.se - Teja 2/9 2013 - Försöker med Syskon 

Anmäl
2012-05-21 07:37 #7 av: ariama

Låter underbart, Exoticas.

Anmäl
2012-05-21 12:46 #8 av: [greywitch]

Jag kan väl tycka att man inte ska domesticera mössen till att bli gosedjur, jag vill allt ha kvar lite av musens "vilda" beteende, tänker mig sådana möss som trådskaparen skriver om, de som hellre vill komma upp i handen till människan än att vara mus i ett terrarie, om en sådan mus hamnar hos en ny ägare, en sån som har mössen bara för att, då innebär ju det att den musen kommer att lida nåt fruktansvärt av ångest i avsaknad av människa dygnet runt eller ännu värre hamnar i labburar hos ormmatsuppfödare, det är illa nog redan som det nu är med sådana stackars möss.
Jag tror och tycker att det finns plats i världen för både mer domesticerade möss för sådana som bara har någon/några möss att gulla med och det finns även plats för de som liksom uppfödare, anser att sitter de still i handen så är det lagom, alltså hanterbara.
Jag har katter och hundar att pussa på som kräver människans uppmärksamhet hela tiden, så jag är glad om mössen fortsätter vara "möss", jag kliar och klappar på de och kollar över de alla varje dag, men thats it, resten av tiden får de leva prima musliv och utforska "världen" i terrariet och bygga sina gångar, bohålor, klättra, springa, föda bebisar, ja allt vad nyfikna små möss gör helt enkelt.
Jag avlar absolut inte på ohanterbara möss, sådana som bits, de är inte roliga för någon.

Anmäl
2012-05-21 13:04 #9 av: jauchzet

Jag avlar ju inte alls, men skriver lite ändå... Flört Jag har haft två möss som kom upp i handen för att de ville gosa. 2/8 har alltså varit sådana. Nu har jag bara två och den ena kommer mest till mig för att hon vet att jag ger henne godis och den andra för att hon är nyfiken. Hon tycker dock om att sitta i handen, men jag tror mest att det är för att hon tycker att det är bekvämt.

Jag hade kunnat tänka mig att avla på dem jag har nu (om de inte hade burit på smitta). Främst av den anledningen att de är snälla och att man får kontakt med dem när man pratar med dem. Jag uppskattar att man kan ha kontakt med dem även utan att ta ut dem ur buren.

Om man inte får kontakt med mössen skulle jag aldrig avla på dem.

Anmäl
2012-05-21 20:21 #10 av: Littlem

Jag avlar väl inte direkt mot det men ibland dyker de upp iaf. NU har jag en sån mus, fast den kommer inte från mig utan från Elin med linjer från dina röda. En satin argente hane som står på bakbenen när man närmar sig buren och snabbt kilar uppför handen och "säger hej" och sitter sen o spanar runt.

Anmäl
2012-05-21 22:36 #11 av: enbartmalin

Jag anser som så här.

En mus blir inte vad du avlar den till, den blir vad du tränar den till(Och denna åsik ska inte tas allt för bokstavligt).

Precis som med vilket annat djur som helst så blir djuret till 99% vad du själv gör det till.
Håller du inte på med djuret, kelar, tränar osv så kommer det inte heller bli sällskapligt. Oavsett om det är en mus eller hund.
En aggrassiv mus behöver nödvänligtvis inte vara det i grunden.
Precis som en aggressiv pittbull, jag ser det helt och hållet som ett fel i hantering av djuret(Vissa undatag sker).

Att avla och endast avla på ett djurs sociala förmåga är för mig fel. Du avlar bort dess instinkter som jag anser dom bör ha.
Att låta bli att avla på en mus för att den springer ifrån en hand som plöttsligt dyker upp? Det anser jag är fel. Det är en instinkt och om man endast avlar på möss som inte har den instinlken, ja då avlar man på(Enligt mig) dumma möss.

Jag säger itne att man ska avla på otrevliga möss, absolut inte.
Jag säger bara att jag anser att allt väger in i avel, hur den ser ut, hur frika linjer den har, hur trevlig den är osv.

Om en mus är riktigt fin, har bra ålder, linjer utan sjukdomar så väljer jag inte bort den från avlen för att den inte vill vara nära min mun(vilket egentligen är helt naturlig då vi är rovdjur).

 

Så nej, jag avlar inte på temperament, jag avlar på så mycket mer.

Anmäl
2012-05-22 10:19 #12 av: ariama

Skrev ett långt svar, men det försvann. Har problem med min dator just nu. Eller i fokus kanske, för rätt som det är skrivs texten utanför textrutan! Förvånad

Skriver inte om något, nöjer mig med att säga att jag är glad för alla svar och för diskussionen. Tycker den är viktig.

Anmäl
2012-05-22 11:38 #13 av: Toxxic

Av de möss jag har hemma är det iaf tre stycken (honor) som kommer fram självmant när man öppnar buren och inte redlexmässigt springer undan för att sedan komma fram igen. Just dessa tre är inte alls berörda av hastiga rörelser i närheten vilket många av de andra är.

Anmäl
2012-05-22 12:11 #14 av: ariama

Jo men visst är det härligt med möss som inte blir vettskrämda så fort något händer omkring dem?  Kyss

De är ju varken dumma, förslöade eller något annat negativt, tvärtom.

Möss har också en genetsik disposition för hör lätt de låter sig tämjas! En del blir tama av sig själva, andra blir aldrig riktigt tama, för att ta två ytterligheter.

Mina tama är pigga och glada och "med". De skulle var helt perfekta att träna agility med! De tittar, lyssnar, samverkar.

Att avla mössen att fortsätta vara "rädda" för att det är då de är "riktiga möss", är ju lite tokigt anser jag (och, så menade du ju inte heller Greywitch Flört jag förstår det).

Men många avlar möss för att de ska fortsätta trivas i små burar utan alltför stor människokontakt. Och det är ju kanske bra, för mössen, men DE blir vekrligen "fördummade".

Jag föredrar att försöka förändra SYNEN på möss, och hur man har dem!!

Dessutom säljer jag SÄLLSKAPSMÖSS, och flertalet går till familjer med barn i olika åldrar (inte för små barn, då rekommenderar jag marsvin Flört, och diskuterar szaken först). Där blir de FAMILJEMEDLEMMAR, och det är en helt annan sak, än att ha massor med möss i små burar, för att titta på, och avla fram roliga varinter, och kanske tävla med och få fpriser och ära.

Möss är HELT UNDERBARA SÄLLSKAPSDJUR - men ses sällan som det.

Anmäl
2012-05-22 12:15 #15 av: ariama

Jag vet knappast något annat "husdjur" som är så missförstått som möss!

Det finns grisfabriker, hönsfabriker, äggfabriker, och så alla miljontals möss som lever och dör på forskningslabb.

När grisar, värphöns, gårddskor, osv, är "husdjur" och inte fabriksdjur, är det ingen som fortsätter hålla dem som "fabriksdjur"!! Men mössen gör man just det med, De får fortsätta leva som labbmössen gör, och alla tycker dessutom att det är okej!

Jag vet människor som säger att de "älskar möss", och pussar lyckligt på dem  - men egentligen inte älskar dem som individer, utan som "projekt". Med det menar jag att man fyller EGNA behov med hjälp av dem, men bryr sig inte om musindividerna behov, om man ens ser dem.

Älskar man sina möss, så ser man till INDIVIDERNAS BEHOV! Det är stor brist på detta i mussverige, både inom och utom SVEMUS.

Med detta, hoppas jag i alla fall att väcka en tanke, även om protesterna kommer som ramaskrin.

Anmäl
2012-05-22 16:57 #16 av: [greywitch]

#14 Om man har det nästan så som du beskrev att ha massor med möss för att titta på, och avla fram roliga varinter, och kanske tävla med och få priser och ära. MEN har de i stora terrarier med härlig inredning istället då? Flört

 

Tack för att du förstår att jag i alla fall inte avlar enbart för att få fram rädda möss, för det gör jag verkligen inte, men jag tycker de ska ha kvar lite av sin vilda attityd, det är det som gör musen enligt mig. Kyss

 

#15 Älskar man sina möss, så ser man till INDIVIDERNAS BEHOV! Det är stor brist på detta i mussverige, både inom och utom SVEMUS.

Håller med fullständigt!!!!!!!!!! Det är inte ens diskutabelt. Skrattande

Anmäl
2012-05-22 17:06 #17 av: ariama

#16. "Om man har det nästan så som du beskrev att ha massor med möss för att titta på, och avla fram roliga varinter, och kanske tävla med och få priser och ära. MEN har de i stora terrarier med härlig inredning istället då?"

Då ser man till individernas behov, jag tycker det är UNDERBART när/om "folk" har det så!!!!! Kyss

Det är möjligt att vi faktiskt talar om samma sak, när du säger att du önskar att mössen har kvar lite av sin "vilda natur". Jag vill ha kvar deras "naturliga natur" - vilket är pigga och glada möss som är vakna och "med".

Skrattande

Anmäl
2012-05-22 18:03 #18 av: [greywitch]

#17 ja se där vi pratar visst med klyvna tungor ha ha ha vi menar samma sak men med olika ordval Skrattande

#16 Ja så har i alla fall de flesta av mina möss det, stora terrarier och inredning osv......några bor ännu i lite enligt mig för små (men fullt godkända) terrarier. men efter hand köper jag in stora terrarier och byter ut de små. Glad

 

Anmäl
2012-05-22 23:07 #19 av: Vattnadal

Jag avlar på det temperament som passar mig, dvs en mus som trivs i handen, och är kommunikativ, söker ögonkontakt, gillar att gosas, pussas på och är hanterbar. Jag gillar inte springiga möss, eller såna som inte accepterar att friskkontrolleras. Jag började avla på möss som är snälla med andra möss, och fick genom detta lugnare möss. Jag är övertygad om att de trivs i handen, inte ligger där panikslagna och inte vågar röra sig. Det finns såna individer oxå, men de uppför sig på ett helt annat vis än en tam mus som umgås i en hand.

Om de springer och gömmer sig vid plötsliga ljud, rörelser ed, är det ok, om de bara kommer fram igen. Det är ju ett naturligt beteende. Visst kan man avla fram möss som är så orädda att de tappar flyktebeteendet, men det är nog svårt. Tror även att djur som har flyktbeteenden har behov av dem oxå. De har tex sett på djurparker, att de växtätare som lever på tex savannen (har för mig att det är främst där man sett det) och inte utsätts för några faror ed alls, mår sämre. Kanske lite som att vi går igång på skräckfilm. Flört

Jag har inget behov av att de kommer och klättrar upp självmant, då jag aldrig står och väntar. Tydligen händer det att mina möss ändå gör så, om man bara tar sig tid. (Mina systerdöttrar gör det, när de hälsar på.)
Tror nog mest att det är ett inlärt beteende. De vet ju att enda sättet att komma ut från buren och ha skoj, är om de kommer fram självmant. Tänker lite som jag gör i hundträningen. Ta en husky i hundgård. Den blir glad när matte kommer, hoppar och skriker, förväntar sig att få komma ut och ha skoj. Om matte kommer och öppnar hundgården, så vinner den på beteendet. Med enkla metoder kan man ändra beteendet: Betsämmer man sig för att bara öppna om hunden står eller sitter, samt är tyst, får man istället detta beteende väldigt snabbt.

Jag är nog lite av åsikten att en bra mus, dvs avlad på lugna trygga möss, lättare blir trevlig att umgås med. De flesta möss går att "tämja"/vänja vid hantering, tom börja gilla den. En mus som är avlad för att gilla, gör det lättare. Vissa individer är mer disponerade att ta kontakt med oss människor. De mest frimodiga mössen, som är intresserade av att undersöka främmande miljöer od, blir dock tyvärr oftast de som tar till resursförsvar.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2012-05-23 00:01 #20 av: [greywitch]

#19 vad är resursförsvar för nåt?

Anmäl
2012-05-23 09:28 #21 av: ariama

Resursförsvar, försvarar sina resurser, haha. Nä, men mat till exempel. Finns det i överflöd behöver den inte försvaras, men blir det resursbrist (ont om, eller ransonerad) så blir musen bossig och låter inte andra möss äta. Eller om utrymmet är begränsat, många möss i liten bur, så ska andra möss mobbas bort. Hanar försvarar sina revir. Musen kan också bli boförsvare, även mot sin människa.

Elin! Du kan ju LÄSA dina möss, dvs tolka deras beteende och uttryckssätt. Och du har lång erfarenhet av avel, jag har fullt förtroende för dina avelsmetoder och hur du håller mössen. Lite små burar ibland, det tycker jag, men dina möss mår knappast dåligt, likaså är de (oftast) trevliga!!

("Oftast", för ingen får 100% lyckade möss jämt, så domesticerade är inte möss - du får gärna protestera om du vill Flört.)

Jag är övertygad om att de trivs i handen, inte ligger där panikslagna och inte vågar röra sig.

Det finns en skala mellan trivs och panikslagen. Du har knappast panikslagna möss! Men ibland är de "obekväma" i handen. Men precis som du skriver, är det även en tränings- och vane-sak.

"En mus som är avlad för att gilla, gör det lättare. Vissa individer är mer disponerade att ta kontakt med oss människor."

Ja, precis! Och det är detta som jag tycker borde tas tillvara mer målmedvetet, överlag. Det är ett sällsynt beteende, när det är som bäst.

"De mest frimodiga mössen, som är intresserade av att undersöka främmande miljöer od, blir dock tyvärr oftast de som tar till resursförsvar."

Ja, det stämmer. Men jag pratar inte om "orädd" i först hand. för jag skulle nog vilja sätta ordet "orädd" och varken "frimodig" eller "tillitsfull" på de mössen!

Vi har ju pratat mycket om det här, Elin, att risken finns att oräddhet/lätt tam och aggressivitet/resursförsvar skulle vara genetiskt länkade egenskaper. Det är det inte. Det går att sära! Men, som du skriver, det är verkligen något som man måste hålla ögonen öppna på.

Anmäl
2012-05-23 09:44 #22 av: ariama

Fortfarande Elin: "Tror nog mest att det är ett inlärt beteende"

Frågan är väl hur lång tid det tar att lära in?

Utan inlärning händer ju ingenting Flört. Alla är vi en salig blandning av genetik och miljö, det är så tätt sammanvävt att det inte går att sära på!

Man kan säga som så, att vi har en genetisk disposition (fallenhet för) för hur lätt, respektive svårt, vi lär oss olika saker. Och en genetiskt disposition hur vi reagerar på vår miljö, dvs vad det är vi lär oss av våra erfarenheter.

Det är så som vi alla blir olika individer. (jag vet att du vet, Elin, jag skriver ändå)

Om vi jämför med hundar. Vissa hundar är lättare att träna vallning med, andra lär sig snabbt att istället jaga. Och så vidare. Beroende på vad du vill träna med din hund, väljer du olika raser. Det är från början en avelsfråga, en urvalsfråga.

Anmäl
2012-05-23 10:06 #23 av: ariama

Om rädda möss. Och orädda möss.

En orädd mus, blir jag istället lite rädd för... de är ofta inte snälla!!

De ord jag använder mig av, är tillitsfull, kommunikativ, frimodig. Det är något helt annat!!

Mina bästa möss, när jag kommer in i musrummet, jag blir alldeles varm om hjärtat!!!

De märker att något händer, att någon kommer. Små nosar kikar fram ur gömslen. De kommer inte, de väntar, förväntar sig, sitter på helspänn med vibrerande nosar.

Och så säger jag "hej", eller något annat, så de VET att det verkligen är jag - och då får de så bråttom så bråttom. Med glad ivrighet och spetsade öron klättrar de runt så de kommer fram till mig: "Hej! Hallå! Hälsa på mig! Vill ha en puss." Och de blir alldeles stilla, uppe på kanten av sin bur, medan jag "mjummar" dem i pälsen. Eller nosar mig i ansiktet gång på gång, med glädje i sin uppenbarelse.

De är inte "oräddda" de är fortfarande vaksamma möss, men de är TILLITSFULLA!! Och det har de blivit "av sig själva"!

Jag behandlar ALLA musungar lika! Inte överdrivet mycket, men ser till att ta upp dem en gång om dagen när de är mellan 7 - 16 dagar ungefär. Sedan börjar de komma in i sin försiktighetsperiod (eller rädsloperiod) och jag låter dem vara, fast pratar förstås när jag matar.

Sedan utkristalliserar sig mössen efter "rädda" i ena skalan till "frimodiga" i andra skalan (om jag har tur). oftast blir de mittemellan, men alltid får jag i alla fall någon unge som är och förblir rädd.

Jag jobbar inte med att tämja mina möss. Antingen blir de tama, eller så blir de inte det. När jag sedan avlar vidare, använder jag givetvis de tillitsfulla, men även många av de andra, utifrån andra kriterier. En mus som är rädd i buren när jag kommer, behöver inte vara "en dålig mus".

Jag går efter frimodighet och kommunikativitet i första hand vid urval. Men även tusen andra kriterier räknas in!!!

De jag INTE avlar på - utom i undantagsfall, beroende på stamtavla, eller någon speciell egenskap - är nerviga möss. Förutom att det är jobbigt, är de inte riktigt pålitliga.

De riktigt rädda "vildmössen" sållas bort redan som små, om de skulle dyka upp (gör ibland)

Anmäl
2012-05-23 10:13 #24 av: ariama

Och, faktiskt, en sista sak, jag avlar faktiskt inte på orädda möss! Jag tycker sällan om de möss som, sällsynt, blir orädda. De är sällan "trevliga".

I det här jag skriver, har orden, och dess tolkningar, svårt att räcka till ... Det blir otydligt vad jag menar... men jag skriver ändå Glad. Med diskussioner kanske det klarnar, förhoppningsvis.

Anmäl
2012-05-23 11:16 #25 av: [greywitch]

Efter denna diskussion har jag börjat tänka mer på hurdana är mina små juveler, tänkte mest på min största hanflock som bor i ett Mega stort terrarie, jag är övertygad om att de om man skulle handskas en och en med de, så skulle de blir ganska tama och tillitsfulla, men i storflock är de såååå vilda/rädda.......men till saken, tänkte ta lite kort igår och tänkte då testa att plocka ut en och fota den på en upp och nedvänd burk, det gick jätte bra han satt så fint och kikade runt, inte rädd, mer nyfiken, men i terrariet är han lika "livrädd" som de andra. Så tänkte jag att det handlar säkert om signaler de ger varandra, så jag lät skjutglaset vara öppet och tog kort in i terrariet istället, och jaaaa, en efter en kom de fram ur gömslena när de märkte att det var ju inget farligt, brorsan vågar sig ju fram ja då går jag också fram, efter bara någon minut så var flera av de så "säkra" att de till och med var framme och nosade på både mig och kameran.

Vet inte vad jag ville med detta inlägget ifrån början, mer än att bekräfta att jag gör och tror rätt med just denna flocken. Kyss

Anmäl
2012-05-23 11:48 #26 av: Mea_K

#25 Haha, vad härligt :D låter som mysiga grabbar, och det där med att de kommer fram och nosar på kameran känner jag igen, alltid när jag ska försöka ta kort så har jag inte det problemet att de inte vill vara med utan snarare att de vill vara med "för mycket", alltså att de praktiskt taget klättrar på kameran och ska nosa på den och ha sig.

Så det slutar nästan jämt med att man bara får kort på halva huvuden i närbild osv, för de vill så gärna veta och vara med xD

Tycker det är riktigt roande faktiskt :)

Anmäl
2012-05-23 13:26 #27 av: Toxxic

Efter att ha läst igenom den här tråden inser jag att jag ska sålla ganska bra på vad jag tänker avla på. Jag vill med ha pigga, nyfikna och tillitsfulla möss, precis som de tre honorna jag nämnt tidigare i tråden. De beter sig alla likadant. De kan vara precis vid terrarieöppningen när man öppnar och det första dom gör är att stoppa ut huvudet och kika omkring, till skillnad från vissa då som springer och gömmer sig vid hanstiga rörelser och buröppning (men kommer fram igen). Det ska bli riktigt intressant att se hur deras ungar beter sig då två av dom är dräktiga och ska ha när som helst.

Jag har dessutom katter som uppehåller sig på och runt burarna vilket inte heller bekymrar dessa honor.

Anmäl
2012-05-23 20:43 #28 av: ariama

Kyss

#25. Det kan ha stor betydelse vad de har för bur. Om man kommer uppifrån, eller om de kan komma självmant och hälsa, på ungefär samma nivå.

Men, som sagt, det är olika på olika möss.

Likaså brukar en rädd mus, smitta de andra så de springer och gömmer sig. Och "jagar" man dem uppifrån, i t.ex. ett akvarium, så springer nog alla runt och försöker gömma sig. Mer eller mindre.

Anmäl
2012-05-25 09:30 #29 av: Grodan

Jag lägger stor vikt vid temperament och karaktär. Jag gillar möss som är kontaktbara.

Jag har just nu inte så många superkontaktbara möss, men jag selekterar noga. Förut när jag höll på med enbart temperament var det lätt. Idag vill jag även ha stora och vältypade samt snyggt färgade och gärna långlivade. Vilket kan innebära att jag på nyinskaffade djur ibland får tumma lite på temperamentet. Jag har inte nolltolerans på beteende och temperament, men det beror på att jag känner att jag har full koll på hur man avlar fram sällskapliga möss. Gäller det råttor så slarvar jag aldrig, eller i a f inte förut, för det funkar itne med råttor. De är till naturen annorlunda och svårare att avla på anser jag.

Jag har selekterat för gott temperament i många många år och det sitter i ryggmärgen. Jag tittar på helheten. Hur djuren utvecklas och hur de reagerar i vissa situationer.

Visst är det charmigt när mössen kommer fram frivilligt och jag tycker att de flesta av mina möss har grundförutsättningarna för att utvecklas åt det hållet. Det de saknar idag är dock människan som är där 7/24.

Jag känner själv att min styrka är Pet Class utställning och jag dömer mina möss nästan hela tiden när jag umgås med dem.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-05-25 09:33 #30 av: enbartmalin

#29 Samma åsikt som mig, fast du var mycket bättre på att formulera dig :P

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.