Dynices bild-tråd
Dokumentation över en Dominant Yellow-mus, hennes liv, fetma, tumörer, livslängd, beteende, matning, personlighet, mm, mm. Jag skapar en tråd enbart för att via foto följa Dynice genom livet. Alla eventuella kommentarer skrives i denna tråd, och inte här:
http://mus.ifokus.se/discussions/4fb9098e88f47220b100484d-text-trad-till-dynices-bild-trad
Denice är idag - när denna live historia tar sin början - 17 dagar gammal och otroligt söt. Tecknad långhår i satin. Korsad svensk och engelsk typ (mest svensk).
Dynice flyttar som sagt och får ett nytt hem. Men jag fortsätter den här tråden ändå! Dessa tre som presenterar nu, kommer INTE att flytta någonstans! Dom ska stanna här. Så nu blir det 3 st DY-möss öden som vi får följa genom livet.
Det är först två systrar som är 20 dagar idag. Ena är Dominant Yellow Dutch, och den andra är Dominant Yellow berkshire. Båda är långhåriga, och dutchen är dessutom milt vågig i pälsen.
Dåliga bilder, på verandan med högt iso-tal = grynig bild. Men de ÄR söta som socker, och heelt ljuvliga!!
Man kan ju undra om färgen. Ser mer ut som cinnamon, eller kanske chocolate. Tickningen är tydlig - men ingen av föräldrarna är tickade.
Chocolatefärgen verkar också tydlig, men så är det det där med "tickningen" (som egentligen är sotningen), och den röda färgen som lyser igenom mot undersidan. Och pappa är 24Karat som är dominant yellow tecknad. Mor är svart/dutch som bär på chocolate.
Så söta, speciellt berkshiretösen.
Både Miranda och Miss Molly gick snabbt upp i vikt. De är ena riktiga tjockisar. Men vad ska jag göra? De måste ju äta också!
De har fått ungefär hälften av vad de andra mössen fått, och vissa saker får de i stort sett aldrig (somrosfrön, t.ex. eller mandel)! Däremot får de väldigt mycket grönt, sånt som är "mest vatten".
Ja, man får ta dem med deras fetma, så är det ju. Dessa är dessutom inte avlade utifrån sin problematik, med målmedveten avel i ett antal generationer, kan man nog få DY som inte blir fullt så feta, även om de aldrig kan bli normalviktiga.
De är i alla fall väldigt goa!!
Miranda har exakt samma fetma och kroppsform som Miss Molly, även om det inte syns här på fotot.
Fotot är i alla fall väldigt representativt för dem! Miranda är frimodig och går på upptäcksfärd, de andra två vill inte vara med, och gömmer huvudena "i mörkret". Det är samma sak i buren.
Miranda kommer och vill vara med, de andra kan komma efter låång tid, om man trugar och orkar vänta ut dem (10 minuter eller så), om de har lust just då…
Miranda är en klar favorit här!! Hon är så snäll och mild, och samtidigt frimodig och "med". Hon är kommunikativ.
Och så är det hennes PÄLS!!! Det mest ljuvliga jag kan tänka mig! Hon var texel som bebis, dvs långhårig lockig. Det är hon inte längre!
Hennes päls är "rak" och väldigt mjuk (med lite strävhet i) uppåtstående och fluffig. Ljuvlig att doppa ner näsan i, att pussa på, att klappa på, ja bara att titta på!!
Bilden kanske visar litegrann hur pälsen är.
#23 En sån påls måste man ju helt klart stoppa näsan ner i.
Brorsan Teddy-Björn, ck/t-berkshire satin, har samma pälstyp! Fast ännu tätare päls. Han är dessutom också en helt ljuvlig mus beteendemässigt, och är en av mina stora favoriter!
Pappa till Maria, och farfar till Miss Molly och Miranda, är Yell-Björn, en annan underbar favoritmus. Tydligt svensktypad (men är korsad typ).
DY-hanar blir oftast inte så feta som honorna blir. Dagens foto på Yell visar hur han ser ut idag vid 10 månaders ålder.
Det finns ju två olika långhårsanlag. Måste vara en angora texel dåra.
//frida
Jag har ingen aning, Digitalis.
Några dagsblider igen. Miss Molly är 2,5 månader nu, och Maria en vecka yngre.
(Om jag räknar fel, vilket jag alltför ofta gör, så är Miranda och Miss Molly födda 17 maj och Maria 23 maj i år.)
Miranda och Miss Molly är "fyrkantiga". inte bara stormagade, utan lika tjocka även framtill, ser lite kul ut.
Toka har inte samma vackra gula färg, den går liksom mer i "beige". Men ska man seriöst avla vidare på DY, så är det nog denna unga dam som bör komma i åtanke, tänker jag. Med tanke på att hon ännu inte uppvisar ett uns fetma.
Så olika kan det tydligen vara. Vi får se vad som händer när hon blir äldre. Hon är i alla fall pigg och glad och frisk.
Dina töser här hemma har inte blivit tjocka heller faktiskt. De har likadan kroppsform all fyra. Stora är de ju, men mys-stora:)
Ulrika, kan du inte sätta in foton här på dem? Jag vill gärna se dem.
Digitalis igen. Om pälsen. Jag tror det är en "mix" av hårlagsgener som ger det här resultatet. Vanlig astrex finns inblandat, samt aby har dykt upp olovandes. Har en kull ungar med lustig och spännande päls på väg att växa ut. Gudarna vette vad det blir när pälsarna är klara…
Först av allt vill jag säga, att Toka inte alls är DY utan RY, så med ett sista dagsfoto på henne, åker hon ut ur den här tråden. Dessutom heter hon numera Honey Taste.
Taste har DY till pappa, och till morfar, det var en DY-kull. Yell-Björn (pappan) skulle kunna vara RY-bärare, men det trodde jag inte. Inget har tytt på det hittills. Hade fel. Så kan det gå när man jobbar med båda gul-generna … Jag försöker ändå vara noga, och avlar inte vidare där tveksamheter kan komma upp om gul-tillhörighet.
#37 ser fruktansvärt ut… Inte ett värdigt liv.
Medarbetare på Burfåglar och Undulater
Du har rätt, Minoth. Det här är inte okej.
Men nu finns hon.
Jag håller noga koll på henne, hur hon ser ut att må, och om hon verkar ha livskvalitet, samt om hon får några sjukdomssymtom, diabetes till exempel.
Hon är faktiskt "go och glad", och då får hon vara kvar ett tag till. Men jag har redan varit inne på tanken att avliva henne. Och jag tvivlar på att hon kommer att bli en gammal mus.
Alla DY-möss blir inte så här feta! Men det är fakta, och sorgligt, att det hör till färggenen Dominant Yellow.
Det här (fotot) är Yell-Björn, ett-årig DY-hane. Hanar blir inte lika feta. Men ofta har DY ful typ, och det kan Yell-Björn vara exempel på. En liten svensktypad ful mus, haha. Men han är så vansinnigt söt, rar, snäll, trevlig och lugn så jag är helt förundrad att en mus kan vara så. En riktig älskling!
Jag avlar på Yell-Björn, framför allt för att fortsätta med de ungar som inte blir DY. För problemen är knutna till färgen, de ärvs inte annars.