Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

Om sajten (INFO) Avel & Uppfödning Beteende, hälsa & skötsel Bur, strö, inredning & tillbehör Fikarummet! (OT) Kluringar Filmer Fotografier Förening, utställning & träff Genetik, färger, hårlag och teckningar In Memorian Köp/Sälj/Efterlysning/Auktioner Leksaker och aktivering Länkar | Links Mat och utfodring Möss med djur och människor Namnförslag & namnförklaring TÄVLINGAR Ö Gamla tävlingar
Beteende, hälsa & skötsel

Blev illa biten.

2012-10-22 19:01 #0 av: xxmammaxx

Jag hämtade en mus i lördags och han va verkligen gör mysig å trevlig. Men så fick jag besök av en kompis och musen blev totalt galen bet å slet verkligen i hans finger. Men det har han inte jort när ja tidigare hollt honom. Men jag tog ju han å då började han bita å slita i mitt finger som om han va arg. Det var rejäla bett och nu på dom ställena där jag blivit biten är det välldigt svullet och stenhårt och fingret käns som om det såver och det svider nått kopiöst. Är det någon som vet om detta är farligt? kan knapt räta ut fingret rakt.

Jag har 6 andra mindre möss från en annan som ja träffa i skåne och dom bist inget alls.

Anmäl
2012-10-22 19:20 #1 av: Minoth

Denna musen har OTROLIGT bra temperament annars, han kom ju tom 3a i pet :P 
Har själv träffat honom.

Det låter väldigt konstigt. Är det möjligt att han är skadad eller mår dåligt på något sätt?
Tänk på att möss inte visar det så lätt!

Försök kolla igenom honom om han är skadad eller något.

Medarbetare på Burfåglar och Undulater

Anmäl
2012-10-22 19:24 #2 av: Toxxic

Du har ju skickat mess till mig privat men jag skriver här med eftersom det är "min" mus det handlar om.

Han har som sagt aldrig visat tillstymmelse till aggressivt beteende. Då hade han aldrig placerat sig så bra på SM eller ens klarat av utställningen. Jag funderar på om din vän kan ha luktat något om händerna eller så som framkallat den reaktionen och att han sedan var såpass stressad när du tog över honom så du fick samma behandling?

Anmäl
2012-10-22 19:27 #3 av: xxmammaxx

Ska ta upp honom igen när barnen såver. Han var världens mysigaste i går. Men i dag betedde han sig som om han vore villd. Kan han ha blivit rädd? barnen lekte ju i vardagsrummet.. Men det jorde dom ju i går med så jag antar att det inte var på grund av dom.

Anmäl
2012-10-22 19:30 #4 av: xxmammaxx

#2 kan vara det.. jag vet att kompisen har katt. kan det bero på det? Men som sagt ja ska ta upp han sedan. jag tror inte att detta va hans avsikt för när man öppnar vill han alltid komma upp i handen å som sagt han va välldigt gosig i går. Ska kolla så han inte skadat sig men har inget vast i hans bur verkar välldigt konstigt.

Anmäl
2012-10-22 19:31 #5 av: Minoth

#4 han är jättevan vid katter :)

Medarbetare på Burfåglar och Undulater

Anmäl
2012-10-22 19:49 #6 av: xxmammaxx

#5 Okej då va det inte det i alla fall.

Anmäl
2012-10-22 21:29 #7 av: Grodan

Linda in ditt finger, din hand och en bit upp på armen i alsolspritsomslag en lång stund.

Om man blir biten av en mus ska man låta det blöda ordentligt. Sedan skall man vira in och blöta ner hela handen och gärna även en bit upp på armen med alsolsprit. Låta det värka en bra stund, gärna ett par timmar.

Om det inte blöder ordentligt kan bakterier stänga in sig och man kan få en lymfkörtelinflammation (tror jag det heter...). Alsolspriten hindrar det. Vid lymfkörtelinflammation så svullnar fingret upp, sedan handen och sedan armen... Man kan få bukt på detta med alsolsprit.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-10-23 08:27 #8 av: ariama

Hu, att bli huggen av en mus är inte kul! Mushanar kan hugga, och det kan "komma plötsligt".

Mushanar kan börja bli bitska "när som helst" mellan ca 6 veckor och 4 - 5 månader då de börjar bli fullt utvuxna och utvecklade. Antar att det har med bland annat utvecklingen av testosteronet (hanligt hormon) att göra.

Att de kommer självmant och ser ut att vilja komma upp, och kanske till och med vill det, är ingen garanti för att de inte hugger.

När en mushane hugger, så gör de det rejält. Och skadan svullnar upp rejält, precis så som du beskriver.

Har du ett fungerande stelkramps-skydd? Om inte, se till att vaccinera dig mot stelkramp en gång till. ALLA som sysslar med möss borde vara vaccinerade mot stelkramp. Ja, alla som sysslar med smådjur och djur över huvud taget. (inte bara för risken att bli biten, utan för risken att redan ha ett småsår som blir infekterat).

Jag vet en mushane som högg sin ägare rejält, och som en fullständig överraskning, vid ettårsåldern, på en utställning. Det var ägarens egen mus dessutom, och hon hade stor musvana och många möss.

Jag har själv ett par ärr i handen, efter på olika mushanar som huggit mig (i början av mitt museri). Fy sjutton för musbett, säger jag bara!! (när de hugger, alltså)

Anmäl
2012-10-23 13:06 #9 av: Grodan

#8 Nu låter det nästan på dig som om det här är vanligt. Och det är det inte. Inte i min värld i a f.

Men jag själv har endast blivit biten då jag badade mina möss i Alugan på 90-talet (innan Ivomec och Strongholdbehandlingar blev vanligt mot skabbkvalster) av förståeliga skäl.

Oftast märker jag om en mus har dåligt temperament redan långt innan den biter mig. Den är orolig, stressad och något i beteendet gör att jag inte litar på den. Det händer väldigt sällan att jag har sådana möss i min ägo. Som biter rejäla hål.

Det kan givetvis hända att en mus känner sig trängd  t ex om man tvångsbadar den eller håller den för hårt i ett grepp. Men det brukar då räcka med att den biter för att komma fri. Den kommer inte att fortsätta bita om den fått sin vilja fram.

Hur en mus kan vara supersnäll ena dagen och bita rejäla bett i människofingrar andra dagen är över mitt förstånd. Det kan vara som amaira skriver, att när hanens hormoner gör den känslig.

I a f tycker jag inte att det är en sällskapsmus, om man har hanterat den korrekt och inte gjort den illa - alltså att den har fog för sitt bitande -, och man kan kanske aldrig lita på den musen igen. Den ska absolut inte gå i avel.

Själv avlivar jag möss som uppvisar stress och bitskhet och det är verkligen inte vanligt. Det enda jag har är någon hona som vaktar buren, men det är ofta inköpta honor. Tyvärr kan de dock börja med detta efter att jag använt dem i avel och då får jag ev avsluta linjen.

---

Som uppfödare och säljare har man ibland oturen att sälja djur som ägaren inte blir nöjd med. Det är bara att svälja och acceptera. Att argumentera emot och säga att de har gjort något fel eller så tycker jag är väldigt oproffessionellt. Man bör noga ta reda på EXAKT vad som hänt och försöka analysera situationen och sedan ta köpet tillbaka eller försöka lösa saken på ett lämpligt sätt.

Visst kan man bli förvånad och chockad ibland. Den supersnälla musen som blev Bästa Pet 3, hur kunde den flippa ur sådär? Men försök med ägaren klura ut om det var något som hände som gjorde musen upprörd eller om det faktiskt är så att musen över natten blivit aggressiv mot människor.

När man säljer möss är det också bra om man kollar så att de nya ägarna är vana vid möss. Man kan behöva visa hur man hanterar dem. Folk som ex är vana vid hamster kan ta ett grepp om smådjur som möss inte alltid är vana vid eller uppskattar. Och tar man möss i nackskinnet på fel sätt och de kommer lösa, så kan de vända sig om och bitas - för att du gjort fel i hanteringen och musen inte känner sig trygg i det. Nu kan faktiskt även den snällaste faktiskt bitas vid de tillfällen den känner sig trängd, om den inte är van vid en speciell behandling.

Hanar kan också vara känslig mot andra hanars lukt och bli arga av den. De kan vakta sin bur speciellt om de lever i en miljö där andra hanar bor nära inpå, men brukar vanligtvis (inte alltid) vara trevliga i handen.

Jag menar här inte att vara elak mot någon personligen, utan vill bara hjälpa TS och även uppfödare att försöka bena ut vad det var som hände. Ni får givetvis ta det privat om ni önskar, men det vore också trevligt om vi kunde få reda på vad exakt det var som hände. Hur höll person 1 musen? Hur höll sedan TS musen... osv... Det kan vara viktigt.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-10-23 13:36 #10 av: Velinga1984

Att placeras i Pet Class är ingen garanti i temperement tycker jag. Musen kan vara annorlunda på utställning.

Tråkigt med hanen, en av mina hanar visade tecken på att vantrivas här. Men nu står han inte i samma rum som de andra hanarna vilket gjort att han blivit lugnare och mer social. Kanske nåt sånt hjälper ?

Anmäl
2012-10-23 18:42 #11 av: Algotgardens

Håller med Grodan till 100% i detta, mycket bra skrivet!

Anmäl
2012-10-23 18:56 #12 av: Artlink

Jag hblev biten två gånger för ett par veckor sedan av två helt olika möss och det har aldrig hänt innan så jag blev riktigt förvånad och förstod ingenting...innan jag plötsligt kom på att jag hade hanterat mina ahnråttor utan tvättat händerna :P

Sedan jag kom på det och spritar av mig efter hantering av råttor så har det inte inträffat igen. jag tor mössen blev rädda, väckta av hand som luktade som en stor råtta helt enkelt.

Kan din vän ha luktat tex katt eller något annat som kan ha stressat musen?

 

 

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2012-10-23 18:59 #13 av: UlrikaD

Men är det olika möss som reagerar olika på dofter.

Jag har ju illrar och katter, det är ju rovdjur om något. Men jag kan lukta rejält med iller om händerna men ändå ta upp vilken mus som helst.

Jag tror att här hemma så är det fullt normalt för matte att lukta iller. De borde ju vänja sig vid doften och förstå att den sitter ihop med deras människa.

Här var det väl mest att det var någon annan den inte kände och den blev rädd kan jag tänka.

Anmäl
2012-10-24 07:45 #14 av: ariama

Det är skillnad på att bita och hugga! Stor skillnad. En mus som bits, går att hantera, det gör inte en huggande mus.

Jag har aldrig varit med om att en hona huggit, det har endast varit hanar, och det har varit av två olika anledningaar. Det första är ren och skär "vrede", då var det en annan hane som fanns i närheten (min allra första mushane 2005). Den andra orsaken var helt enkelt en hane som inte ville ha mig i sitt revir/bur.

Trådskaparens mushane högg, vilket gav stora besvär på huggstället (värk, stark svullnad osv). Det utsätter man sig inte för igen.

xxmammaxx. Hur går det för dig nu? Med både hand och mus?

Anmäl
2012-10-24 07:49 #15 av: ariama

En mus som hugger mig, får inte en andra chans här.

Anmäl
2012-10-24 08:21 #16 av: Vattnadal

Jag tror faktiskt inte att möss fattar att hund, katt, iller, orm eller vad det nu är för rovdjur, är farligt. Körde själv med det förr, att de kunde ha skrämts av andra djur. Man vill ju gäörna ha något att skylla på.

Jag har haft en mushane som flippade ur. Han hoppade och högg mig i handen, när han satt i en stor petbox, och jag hade handen uppe på kanten. Ett högt hopp, för att få hugga mig. Han fick en chans till, och en till, för att jag var rätt ny på möss då, visste inte bättre, försökta förklara och försvara, och var väl lite blödig oxå. Han avlivades efter 3-4 bettet, tror jag.

Ser man hur mössen uppför sig när tex huskyna är inne i djurrummet, så förstr man att de inte fattar att de vill äta upp dem. Om de var lösa på golvet och hunden jagade, skulle de förstå. Men sitter de i buren har de ingen aning. Samma om en mus sätts in i ett terrarium med rovdjur som ödla eller orm. De fattar inte, förrän djuret försöker ta dem.

Jag har sett att vissa hanterar möss så att de blir bitna, tom av de allra snällaste möss. Hålla fast hårt, så att de känner sig klämda och trängda, hålla fast i svansen hårt ed. Det skulle vara intressant att ha sett hur det gick till.

 

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2012-10-24 09:01 #17 av: Toxxic

Jag har suttit och funderat på ett svar efter att ha läst alla andras tankar. Grodan, jag vet inte om du syftar på mig i delen där du skriver att det är oproffesionellt att skylla ifrån sig eller om du pratar rent allmänt, men jag vill bara säga att jag inte kan känna att jag gjort det. Jag kom med en teori om vad som kanske hade hänt utifrån hur jag "känner" musen jag sålt. Han har aldrig tidigare uppvisat någon form av agressivitet, tvärtom så har han alltid varit musen som somnat i handen och suttit i buren och "tiggt" om att få komma upp när man är i närheten. Han är ingen unge heller utan numera en ganska vuxen mus.

Jag skulle aldrig komma på tanken att sälja en mus som tidigare har bitit eller visat konstigt betéende. Just denna killen var dessutom kelgrisen hemma så det är klart att jag blir fundersam över vad som hänt när jag hör något sådant här Obestämd

Anmäl
2012-10-24 16:02 #18 av: Grodan

#17 Jag riktade mig inte till någon specifik, utan till alla. Jag funderade länge över orden. Ville inte att de skulle uppfattas personligt, men ville ändå poängtera min åsikt. (Jag bad även en vän att läsa igenom och tala om ifall det lät för hårt, men hon hade inte tid)

Jag gjorde själv som uppfödare ett aktivt val en gång på nittiotalet. Jag bestämde mig för att inte bortförklara, inte förblindas av besvikelse och andra känslor utan lyssna på ägaren, vara ödmjuk och försöka lösa situationen.

Sen bestämde jag mig dock för att ha noll tolerans med bitande djur. Alltså inte analysera utan bara konstatera att ett djur som biter hål i människofingrar går inte att lita på och det bör somna in. Jag har sedan dess aktivt förespråkat detta. Det är tufft att ha noll tolerans, för en del djur är trevliga i vissa situationer och i andra inte, men det som uppfödare vill jag aldrig fuska med temperamentet.

 

Tyvärr är det också så att en del mushanar inte klarar av att flytta. Jag har själv sålt någon hane som varit supertrevlig och sedan i sitt nya hem blivit ett "bitmonster". Det är fruktansvärt pinsamt och jobbigt och svårt att förstå. Jag har sett det mycket på råtthanar, men väldigt sällan på mushanar, men idag har vi flera möss och nu är det också vanligt att mushanar byter hem i en ålder då de ev är lite känsliga. Hanar som är över 1 år gamla tycker jag är mer stabila och klarar flytt bättre.

 

Ang. känslighet mot lukt av rovdjur så vill jag flika in något. Mina gnagare reagerar inte med stress och rädsla på lukt av iller eller hund. Däremot katt reagerar de starkt på. Råttorna mycket mer märkbart än mössen. När jag får besök av folk som har katt hemma går det inte att hantera råttorna. Inte ens de tamaste och mest sociala. Inte till en början i a f. De intar "frys-läge" som jag kallar det. De spänner sig, står stelt, ögonen stora och skräckslagna, rör sig inte och om de rör sig så är det blixtsnabbt till ett skyddande ställe där de spänt gömmer sig. Vid hantering är de stela, de vill inte, de spjärnar emot och är skräckslagna...

Mössen kan reagera liknande, men inte riktigt lika rädda faktiskt.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-10-24 16:38 #19 av: Tsunamis

Katt reagerar mina möss på också. Han vill gärna sitta och glo när jag plockar med dem eller städar men gör han det så får jag gräva fram mössen.

Olika katter kan kanske lukta olika? Säkert kan de lukta olika mycket.

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2012-10-24 18:12 #20 av: ivanhoe81

jag har råttor här hemma som hugger om jag försöker kela med dem (ohanterade plus att de bara bor här tillfälligt) och nataler som kan bita om jag försöker lyfta dem och jag vet inte hur många gånger jag har blivit biten och senaste stelkrampsspruta som jag tog var nog i mellanstadiet eller något

vet inte hur många gåånger som jag har blivit biten av både tama gnagare som vilda gnagare utan att ha fått någonting sådant

här hemma sitter katterna på burarna och råttorna klättrar upp i taket för att lukta på dem, natalerna kommer fram till gallret för att nosa på katterna etc

Anmäl
2012-10-24 20:57 #21 av: UlrikaD

Att ingen vill ha en mus som hugger förstår jag mycket väl. Men att ha noll-tolerans är ju att ta i tycker jag.

Man vet ju inte om musen hugger utav smärta, sjukdom eller någonting som faktiskt är ägarens fel. Ska musen då behöva sätta livet till pga det? Det förstår jag inte alls. Man måste väl ändå försöka fundera ut varför musen bits.

Jag drar en paralell till mina två nataler som jag har haft hemma i ett år. De gillade inte mig. Jag vet inte varför och det känns absolut inte kul. Men jag kunde ge dem mat med handen men de kunde också göra utfall mot mig när jag skulle byta mat och vatten.
Kände mig totalt misslyckad för det är första djuren jag känt mig lite rädd för. Det gjorde verkligen ont att bli biten. Och folk jag pratade med sa åt mig att avliva dem.

Nu har de flyttat till Charlie2006 här på forumet. Hon kan handskas med dem, ha dem ute på sängen och de får springa omkring.
Redan när hon fick dem lyfte hon över dem i sin tranpsortbur utan problem.

Känns jätteledsamt att de inte funkade hos mig. Men tack vare att någon annan var villig att ge dem en ny chans så mår de nu bra. De får vara ute och leka och de blir mindre och mindre osäkra för varje dag.

Jag är galet lycklig över detta. Samtidigt som jag är ledsen för att de inte funkade med mig. Första djuret någonsin som jag blev rädd för.

Blev en lång parantes, men dessa hade hos någon annan varit avlivade för länge sen. Nu mår de bra och verkar vara lyckliga. Är inte det värt att ge djur en chans till?

Anmäl
2012-10-24 21:05 #22 av: ajanki

#21 Jag håller helt och fullt med dig!!

Det är levande varelser vi håller på med, som självklart kan känna rädsla, smärta, obehag utan att vi vet eller förstår varför!

Jag känner som djurägare att då är det mitt ansvar att ta reda på varför, så gott jag kan i alla fall!

Här avlivas ingen mus eller hamster på direkten om dom skulle bitas! (läs dom avlivas inte alls om jag kan få dom att lita på mig igen) Alla förtjänar en andra chans tycker jag!

Självklart letar man orsak eller bortförklaringar eller kalla det vad ni vill...men nån orsak är det ju att ett djur helt plötsligt bits!

Tycker att det är konstigt att vissa tillåter en del djur bitas men gör en mus det, då ska den avlivas:(

Anmäl
2012-10-24 21:08 #23 av: Grodan

Hm... jag tillåter INGA djur att bitas. Jag har noll tolerans med alla bitdjur!!! Så länge vi pratar om djur som har alla bekvämligheter i livet och inte lider brist på något. Sjuka anser jag dock att de är om de bits.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-10-24 21:11 #24 av: ajanki

#23 Ja, jag menade ju inte just dig.

Men självklart är det nåt fel om musen bits, men det är kanske ett fel som går att åtgärda, precis som med en hund, häst eller vilket djur som helst som bits.

Anmäl
2012-10-24 21:24 #25 av: Grodan

#24 hihi... det är ok. Jag ville bara poängtera.

Jag förstår så väl dina och UlrikaD´s åsikter, och även andra människors åsikter.

Jag har själv haft mitt hem öppet för problemdjur i många år. Tagit hand om den ena och den andra av alla slags arter av smådjur.

Men så gjorde jag en helrenovering av mina åsikter vad sällskapsdjur skall vara och bestämde att jag inte skall ha mitt hem fullt med problemdjur som stjäl tid från underbart snälla och trevliga sällskapsdjur. Dessutom började jag då avla med tyngdpunkt på temperament på både råttorna och mössen och behövde ha bra djur hemma att lära känna på djup nivå. Jag lärde om och bestämde mig för att ha nolltolerans.

Det är få som förstår det och det är många som tycker att det är hemskt av mig. Men jag står för det. Och jag är övertygad om att ifall jag hade varit mer ihärdig med att lära ut det så hade denna tråd inte skapats och flera trådar på andra sajter hade heller inte funnits.

Dock det som hände mig var speciellt. Jag undersökte varje råtta jag skulle avla på noga, men misslyckades ändå. Jag sålde råttor till sällskap som sedan bet sina ägare. Ur en kull blev precis hälften "knäppa". Och det var inte miljön. Jag blev helt förstörd. Jag hade misslyckats totalt och jag var så ledsen och skämdes. Så jag behövde lära om. Och det gjorde jag. Jag fick söka mig utanför råttklubben för att hitta den kunskap och hjälp jag behövde. Jag behövde lära mig hur RIKTIGA sällskapsråttor är. Det var många beteenden som jag hade blundat för som visade tydligt att det inte var djur som var bra att avla på. Inte bara hantering utan hur djuren är i vissa situationer, med artfränder, i buren osv. Små detaljer ibland. Mycket gick att översättas till mössen. Där är råttor och möss väldigt lika.

Men jobbet är inte klart. Det är det aldrig. Det går alltid att lära känna djuren ännu lite bättre. Att förstå dem och analysera dem ännu mer detaljerat. Att alltid välja de som är bäst att avla vidare på. Bäst i temperament, mentalitet, lynne, flockegenskaper mm.

ok. slutar här. sorry för att jag pladdrar...

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-10-24 23:34 #26 av: Tsunamis

#20 man ska ta varje djurbett på största allvar. Som andra sagt så är ett aktivt stelkrampsskydd ett absolut måste om man äger eller pysslar med många djur. Stelkramp är inte ngt man vill drabbas av alls.

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2012-10-25 08:59 #27 av: ariama

Grodans argument tycker jag är ett av de allra bästa som finns!! :

"jag inte skall ha mitt hem fullt med problemdjur som stjäl tid från underbart snälla och trevliga sällskapsdjur"

Det finns så många snälla vänliga sällskapsmöss som inte önskar något annat än en egen människa som bryr sig om dem! Då mår dessa möss BRA, de mår BRA tillsammans med människor. Ge DOM chansen i stället!!

Möss som hugger mår INTE bra tillsammans med människor. Oftast mår de inte ens särskilt bra i fångenskap. De är "fångade mellan två världar". De är inte tammöss och de är inte vildmöss.

Och stelkrampssprutan ska vi inte glömma Flört.

 

 

Anmäl
2012-10-28 16:31 #28 av: xxmammaxx

Hej igen.. Nu har jag inte vart inne på ett tag ser jag.. Men i alla fall så har detta inte upprepat sig. Utan han bet min kompis och har inte bitit mig sen dess. han kröp in i ärmen på min kopis och han tog ju ut honom å det va då han började bitas. i min tröjja somnar han och får järna stanna där. :) Han är inte ett dugg agresiv nu.

Anmäl
2012-10-28 17:34 #29 av: [Em_I_Am]

Jag kan inte säga att jag har noll tolerans. Det finns gånger då jag blivit biten och det HELT är mitt fel. Senaste gången va det av en helt underbart snäll och trevlig dvärghamster. Jag vart stressad, hon låg och sov och blev väldigt rädd när jag stökade i buren. Hon högg i helt yrvaket tillstånd, ordentligt. Man får ju faktiskt ta och läsa av djuret och rannsaka sig själv innan man dömer till döden. Direkt efteråt när jag såg att hon insåg vad jag var (inget hemskt rovdjur som tänkte äta upp henne medan hon sov) tog jag upp henne och hon vart PRECIS lika härlig som allit. Ligger och tigger kel, pussas och bara myyyser.

Det är skillnad om ett djur inte vill vara med människor, inte tycker om människor, är osäkra trots regelbunden och korrekt hantering.

Sen kan man ha fel. Sålde två mushanar till Magda. Här va dom nyfikna, bodde i vardagsrummet där vi alla vistas mycket. De kom alltid upp självmant när man öppnade buren, låg gärna och sov i famnen. Hanterades av mina vänner utan problem. Hos Magda blev de som förbytta. Piskade svans, bet, gömde sig hela tiden. Fastän de bodde hos henne en tid blev de inte bättre och Magda blev rädd för dom. Jag tog tillbaka dom (så klart) och redan när jag skulle flytta dom till min transportbur kunde jag ta båda utan några problem alls. Vet inte varför, men mig gillar dom.

Dessa går inte i avel, säljs inte vidare. Men så länge de mår bra här kan jag inte avliva dom. Och så länge JAG äger dom behöver de inte tycka om andra heller. Men som sagt är det absolut inget som ska avlas vidare på.

Anmäl
2012-10-28 17:48 #30 av: Grodan

#29 Det kan vara en hanteringsgrej med de där hanarna.

Jag har sett en del vana musmänniskor skrämma upp mössen innan de ska ta upp dem, att dessa människor blir bitna förstår jag. Nu menar jag inte Magda, utan jag nämner bara att en del har ett rätt stressat och otåligt handlag som inte trevligt för mössen.

Ska väl skriva en artikel om saken, om jag känner att det är värt mödan. Är sur på mus-ifokusarna just nu.Flört

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-10-28 17:55 #31 av: [Em_I_Am]

Ja absolut kan det vara så. Nu vet jag ju att Magda har god hand om möss och hanterar dom fint. Kan mer än jag osv. Så det känns inte som det va det den gången. Kan varit något annat som ljud, dofter osv. Men hur som helst bottnar ju alla de anledningarna i dåligt psyke så det är ju inte bra i vilket fall. Men jag själv har inte hjärta att ta bort några möss som varje dag visar att de VILL vara med mig och är väldigt trevliga.

Däremot bitska, burvaktande Campbells-hamstrar har jag tagit bort en hel del. Så många att jag lade ner hela den aveln eftersom det va väldigt svårt att få tag på bra avelsdjur med vettigt temperament. Och vart de snälla fick de diabetes eller något annat skit istället.

Jasså? Är du sur?

Anmäl
2012-10-28 17:59 #32 av: Grodan

Glömde förresten säga

#28 Wee, vad bra!!! Kyss

#31 Kan vara att Magda har många hanar (sårri, Magda att vi pratar om dig Kyss). En hane från mig som flyttade till henne blev också lite svår och det borde inte vara genetiskt... Men han hade flyttat runt lite och jag tror han blev stressad av det. Låg tolerans mot stress är däremot ärftligt.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-10-28 18:03 #33 av: [Em_I_Am]

Ja absolut. När de flyttade härifrån hade jag vara två andra hanar och de bodde i annat rum. Så det kan vara något så enkelt.

Anmäl
2012-10-28 18:04 #34 av: Vattnadal

Jag har sålt en hane som högg mamman och båda barnen, de var livrädda. När de kom till jobbet med honom bara lyfta jag upp honom ur transporten, satte honom i handen, klappade, gosade, pussade, testade att hantera omilt, han var hur snäll som helst, precis som han var innan han flyttade. Personkemi är inte rätt svar, för han bet 3 personer där. Kanske var det fasthållande i svansen eller något. Jag vet inte. Han var snäll, inte stressad alls, så jag misstänker hanteringen där.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2012-10-28 18:09 #35 av: [Em_I_Am]

Ja, helt klart får man göra sitt bästa för att utvärdera händelsen och då går det inte alltid att skylla på musen tycker jag. Inte för att jag säger att TS hanterat sin mus fel, för det vet jag inget om så klart. Säger bara att det händer.

Därför är det så skönt om familjerna kommer hem till en när man ska sälja smådjur. Jag visar då alltid hur man gåller, hur man inte ska hålla, vilka varningar djuren ger INNAN de verkligen biter osv. För visst kan mina underbart snälla hamstrar bitas om tex ett barn håller fast dom och dessutom lite för hårt och inte släpper när hamstern säger: "Det här är inte alls skönt och du skrämmer mig". Men då biter dom, de hugger inte.

Anmäl
2012-10-28 20:15 #36 av: Grodan

#35 Ja, det är jätteviktigt att nybörjare får lära sig hantering. Idag när djur säljs via postorder nästan går det här mötet ofta förbi. Musfolk reser inte gärna många mil för att hälsa på heller...

Antar att lösningen är att skriva artikel och bifoga videofilm... Fast min kamera är pissdålig att filma med. Blir väldigt dåligt resultat. Sen kan jag inte filma samtidigt som jag hanterar och jag har heller ingen sladd från mobilen till datorn (lånade en till filmen Jula tomten, var ju inte hemma då). Dessutom är det nog bra om en icke-kameraskygg varelse vill göra en hanteringsvideo...Tungan ute

Sårri för min sura ton... är sjuk och ledsen. Hittade den vackra goa råttkillen "Honung" död i sin bolåda nyss. Fattar ingenting. Han var ung och frisk... till synes i a f... Gråter

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-10-28 22:28 #37 av: ivanhoe81

#36 beklagar sorgen

Anmäl
2012-10-29 09:04 #38 av: ariama

#28. Vad skönt! Skrattande

Tycker hela tråden är mkt intressant att läsa!! Kyss Jag skulle gärna vilja veta vad som händer, vad som är skillnaden, osv, när mushanar hugger. Som t.ex. i Elins fall.

Ilska? Frustration? Försvar? Revir-tänk? (hos musen). Hantering? Personkemi? ( hos människan)

Dofter? Ljud? Omgivning - innesluter dofter, ljud, osv? Okänd miljö? Låg stresströskel (hos musen)? Missad avläsning/ inkänning/ "kommunikation" (hos människan)?  Kombination av två eller flera orsaker?

Kan vi med säkerhet (stor sannolikhet) gissa oss till vad som händer? Eller är Musens Inre Liv fördolt för oss?

Mössens hörsel t.ex. ligger ju till stor del på en helt annan frekvens än människans hörsel. Deras doftsinne går inte att jämföra med människans, och inte synen heller Dofter känner de mkt bättre, synen är både sämre och annorlunda.

Varför är det hanarna som hugger, och inte honorna? (obs, jag pratar om hugg, inte bit.)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.