Beteende, hälsa & skötsel

Hane som Bits

2012-12-19 20:49 #0 av: L8sson

Min ena hane som är den goaste som finns har börjat att bitas efter han har fått gå med en hona. Efter det så när man stoppar fram handen så nafsar han lite, han tugar inte hål på mig utan nafsar lite.

Jag drar ju såklart tillbaka handen, tycker det är obehagligt. Och idag så var en person här och hämtade/lämnade möss. Han är ju nyfiken och framåt så han stod på kanten till buren (har öppen bur) så strcäkte hon fram handen innan jag hann säga att han kan bitas. Så han nafsade till..

Hur skulle ni tänka? Ska jag vänta och se och vara lite tuff och ha kvar handen och se vad som händer, han kanske bara vill nafsa en gång och sen är det klart? Har han blivit tuff efter att ha fått para..? 
Eller ska jag ta ut honom ur aveln, är han dåligt avelsmaterial?

Anmäl
2012-12-19 20:55 #1 av: Minoth

Jag hade inte avlat på honom igen... Låter inte som ett normalt beteende enligt mig. 

Jag har bara erfarenhet från en hona en gång som började "naffsa" efter ett tag övergick de i hårdare och hårdare, började jaga sina burkompisar osv.. Riktigt otrevligt!
Henne behöll jag inte efter det utan hon avlivades efter detta..

Medarbetare på Burfåglar och Undulater

Anmäl
2012-12-19 20:58 #2 av: L8sson

Åh vad jobbigt att höra.. :/

Det är ju min Fabian <3 Min banded hane, jag hoppas verkligen inte detta förs över till hans avkommor..

Fler som varit med om detta?

Anmäl
2012-12-20 06:51 #3 av: ariama

Ja, jag.

Nu har jag mina egna idéer, och egna erfarenheter. Men jag tolkar det lite grann som om mushanar "är så".

Alla som vill får mer än gärna säga emot mig här! Skrattande

De "snälla hanarna" som aldrig någonsin "försvarar sin familj", har en sorts räsla i grunden. De törs inte sätta sig upp emot övermakten.

Det är min erfarenhet och tolkning, av mushanar genom åren. Inte bara mina egna möss, gäller i samma grad även andra hanar jag träffat, eller köpt in.

Många möss som "sägs" vara "urgoa och snälla", ser jag mest en "uppgiven acceptans" hos. De reagerar med "freeze" i stället för "fly" (eller i stället för att försvara sig, eller tala om vad de önskar). Även om många av de tamaste freeze-hanarna (som gillar människor) kan gilla hanteringen när de väl tagitis upp, och tagits över sin egen räddhetströskel.

Möss är i grunden "rädda" (mycket försiktiga) djur, man blir det efter att ha stått på mångas matssedel i många tusen år.

Sedan kan man (jag) skilja dessa nafsande mushanar åt i två läger (och grader däremellan givetvis): de som tycker människor är kul/okej, mysiga och roliga. Eller de som inte gillar människor.

De modiga mushanarna kan nafsa till vid "intrång", innan de vet vem/vad det är.

 Gillar de sin människa och mänsklig kontakt, fortsätter de inte när de känner igen dig. Tycker de inte om människor, och tycker att mänsklig kontakt är jobbig, kan en icke-rädd mus börja tugga rejält.

Möss avlas på "att tolerera". Det är inte detsamma som frimodighet. Var balansen däremellan finns, har jag inget svar på.

Varsågoda att börja protestera. Glad

Något svar har jag inte åt dig, L8sson. Kanske en startad diskussion, som gör att du finner ditt eget svar så småningom. Oavsett, är jag fortfarande mycket intresserad av The Karate Kid!!

Anmäl
2012-12-20 12:23 #4 av: L8sson

Intressant läsning!
Alltså det jag märkt är att han är snäll i handen när jag tagit upp honom men just nu sitter han med en hona, efter han parade brummelisa så gick han själv. Han var så ledsen och hängig, smal blev han också. Så jag satte honom med en hona för att få tillbaka stinget. Nu är han som vanligt men han nafsar när man tar fram handen.

Men somsagt när jag tar upp honom så sitter han där, han tvättar sig och darrar från och till..

Ska söta han från honan efter jul så får jag se om han håller stinget uppe utan honan så ska jag se hur han beter sig då.
Undrar om han skulle fungera med en annan hane för att slippa vara själv?

Jag får tänka om helt plötsligt. Kanske det inte är nå fel på
Honom, men jag skulle vilja se om det går att ändra hans beteende. :)

Anmäl
2012-12-21 00:05 #5 av: Grodan

#0 Visst, kanske. Hormoner.Men att han nafsar människor... Tyvärr, inte acceptabelt!

Jag skulle inte avla vidare på en sådan hane. Tyvärr.

 

#3 Jag håller inte med dig. Jag har fött upp ofantligt många mushanar under mina år som uppfödare. Varit aktiv uppfödare sedan 1988.

Och jag anser inte att det är tammushanens natur att vara vaktig/nafsig och bitas, och inte heller att det finns någon anledning att acceptera att hanar bits, nafsas eller försvarar sitt revir.

Jag har avlat på lugna, trygga och snälla hanar och nästan inga har vaktat revir. Sådana hanar har jag valt bort, men jag har haft väldigt lite sådana eftersom jag inte gillar möss som är för aktiva, vilda och inte trivs i bur/fångenskap (läs här att de blir stressade av att bo i bur).

Däremot är inte mina hanar dumma i huvudet, ej glada i livet eller fega. De har säkert mindre hormoner, men det kan jag inte se som något negativt. De "freezar" inte heller vad du nu menar med det. Tycker du har ganska mycket fördomar mot snälla, trygga, lugna och sympatiska hanar som är kontaktsökande, trivs i fångenskap men inte är överdrivet springiga.

Visserligen har jag just nu inte superbra hanar, bara ett fåtal. Men jag kommer dit, för jag anser att jag vet hur man avlar fram sådana. Även om det kan ta lång tid.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-12-21 00:24 #6 av: L8sson

Alltså dett är så tråkigt.. Jag blir så ledsen Gråter

Ska kolla hur han är efter jul, han ska få gå på gosläger. Han ska få gosa hela dagarna långa och se om han slutar med det han gör.. Känns bra att försöka iallafall, om han fortsätter så känns det som om han inte ska avlas på.

Anmäl
2012-12-21 00:57 #7 av: Grodan

#6 Ja, det är det. Otroligt tråkigt. *tröstkram*

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-12-21 09:30 #8 av: ariama

Bra Grodan! Jag ville ha en diskussion Kyss. Och du har mycket mer erfarenhet än vad jag har. Och mycket längre. Och du är seriös, kunnig och duktig - mycket mer än vad jag är.

Dina ord är väl värda att ta på allvar. Du får ju dessutom resultat därutifrån. Jag har dömt helt ljuvliga hanar från dig (petutställning, i Kallhäll) som fick mig att till och med drömma om dem efteråt Kyss.

Men jag pratar om vad jag ser och upplever. Jag vill inte gärna få det till "fördomar", det är reellt.

Det kan ha olika orsaker. Kanske att jag vill ha möss på ett annorlunda vis än vad du vill. Att jag önskar dem vara annorlunda och uttrycka sig annorlunda. Kanske beror det på hur jag håller dem (hur de bor alltså).

Mina möss bor mycket mer "naturligt" än tama fångenskapsmöss i allmänhet. De har stora öppna burar och "koll över läget". Kanske det i sig skapar mer hormoner. För hormoner inte "bara finns", de skapas även i stunden av omgivande miljö och händelser.

Och de mushanar som överlag har låga hormonhalter, blir i stället skygga hos mig. Kanske blir det "för mycket" för dem?

Det viktigaste för mig, med mina möss, är att de är frimodiga, och vill vara med människor. Inte ens Rapunzel´s Roommate var frimodig, tvärtom. Även om han var cool i många avseenden (han var i mina ögon en "freeze-mus" som tolererade det mesta med bibehållet lugn) .

Detta beteende syns tydligt t.ex. på foton av honom. Freeze: blick stilla och bakkroppen tryckt mot underlaget, och öronen neutralt ställda. I mina ögon betyder det, att "det här är inget kul, jag vill inte vara här, men jag uthärdar".

Detta var hans allmänna reaktion på nya situationer, eller bara situationer utanför hans trygghetszon.

Du och jag har mössen på så olika vis, Grodan. Kyss Jag menar inte att det är något fel i det, men både det, samt våra avelsmål när det gäller mössens beteenden, och hur mössen är med sina människor, är något att ta i beaktande i den här diskussionen.

För det ÄR en skillnad. Och den ligger i hur vi vill ha våra möss! Hur vi vill att de ska interakta med oss människor. Vad de ska tordas och vilja.

Mushanar som HUGGER , blir ALDRIG kvar här heller, men det är inte särskilt vanligt.

Anmäl
2012-12-21 19:37 #9 av: Aranea

Jag tycker inte heller att nafsande är något man kan acceptera och jag skulle inte gå vidare med en sån mus.

Anmäl
2012-12-21 21:44 #10 av: Sync

Annika, min ena mus jag fick av Magda, var bittsig i en period. Det gjorde ej ont, jag blev väl bara skrämd varenda gång och drog bort handen. Det räckte att jag skulle ta ut matskålen eller vattenskålen eller vad som helst, så "bet" hon och gömde sig. Blev ganska ledsen av hennes beteende. Men jag gav henne tid. Jag menar, hon var ju osäker med mig.

Men nu är hon jätte gosig och har inte bitit mig på länge. Så.. Av detta har jag lärt mig att det mesta kan ändå försvinna med tiden. :p kanske har jag fel. Men detta hände mig iaf. :)

Anmäl
2012-12-22 08:10 #11 av: ariama

Jag vill förtydliga, att jag inte svarat på om det är acceptabelt, eller om man ska avla på sådana hanar, utan på frågan "är det fler som varit med om det här?" Jag har inte ens svarat på hur jag gör själv, det kan jag ju göra.

När det gäller Fabian, är ju främsta frågan huruvida hans ungar som redan finns, ska kunna avlas vidare på. Tänker jag.

Och jag skulle göra precis så som L8sson själv säger. Se vad som händer, se om det upprepas. Jag skulle också kolla riktigt noga, vad han själv "tycker om människor". Ömsesidigheten.

I min egen avel är ömsesidigheten A och O. Vad jag tycker om en viss mus, är bara hälften. Den andra hälften är vad musen tycker om MIG!

Hanar som är "sälar" är inte riktigt min grej, som många redan förstått. Men det beror INTE på deras "sälighet" (som jag uppskattar om alla kriterier uppfylls), utan på att jag inte vill ha möss som jag måste "plocka upp" när de gömmer sig i buren.

Jag vill främst ha mod och frimodigheten, VILJAN att komma, modet att komma, att frivilligt möta mig, komma fram, "be" om att få komma upp.

Jag har öppna burar, och jag vill ha möss som möter mig på halva vägen.

Jag vill ha nyfikenhet, frimodighet, livlighet- i ett enda paket. Men INTE springighet!! Springiga möss är bara urjobbiga. Motsatsen till "sälar" är inte springighet. Jag ska kunna klappa, pussa, kela, musen ska ha mod och den inre ron att "prata" med mig.

För mig är en "muspuss" inte en "dutt" från musens sida, det tolkar jag som att den vänder sig bort. Den ska stanna kvar och "morrhåra" mig över ansiktet en längre stund, i nyfiken glädje.

Anmäl
2012-12-22 08:35 #12 av: ariama

Hur jag gör själv ... oh så svårt. Egentligen tolererar jag inte nafs. En mus som bits eller nafsas är verkligen inte trevligt.

Hur jag skulle göra med Fabian? Var det en engångsgrej, skulle jag fortsätta utvärdera, skriva en bock i kanten i stamtavlan (minnesnotering), se vidarehur han utvecklas, kolla mycket noga vad HAN tycker om MIG, och om människor överlag.

Försöka kolla upp och lista ut, hans egentliga orsak till att komma upp i handen på mig (för jag tolkar det som att han är en mus som kommer frivilligt?)

Fortsätter han, är han körd. Även om det "bara" är nafsningar.

Själv tycker jag att hanmöss inte är "säkra" förrän de har passerat 5-månaders-gränsen. Då först kan jag vara säker på att de inte kommer att börja bitas. Före dess kan hanmöss (och även honor) bitas redan som småbebisar, börja vid ca 6 veckor (gäller inte längre honor), eller utveckla försvarsbeteendet/revirtänket när de blivit fullvuxna (4 - 5 månader). (på ett ungefär alltså, annat förekommer givetvis)

Jag skulle faktiskt inte avända honom mer i aveln redan nu. Men försöka kolla upp och kartlägga och förstå beteendet. För mig är frågan hur hans avkomma som redan finns, ska användas vidare.

Jag vill ju som sagt ha Karate Kid. Om han inte bits eller nafsas eller är "allmänt obehaglig" kommer jag att använda honom i aveln - men ha pappa Fabians beteende i gott minne. Alltså, jag har inte nolltolerans.

Och jag vill gärna veta mer hur Fabian beter sig, nu och i framtiden. Hur är han just nu. t.ex. ? Var nafsningen en engångsföreteelse eller fortsätter han vakta? Hur gammal är han?

Han blev mager och hängig när han blev ensam igen, utan hona. Är du säker på att det hör ihop? Jag har aldrig upplevt detsamma med mina hanar.

Är han en mus som kommer frivilligt? Om du ... nävisst nä, du har inte öppna burar... Synd.

Om du ger honom tid att tänka, pratar och förbereder honom på att det är du, och att du ska ta upp honom, hur reagerar han då?

Fabian är go i handen. Hurdå? Hur beter han sig? Från början till slut. Kroppsspråk? Ögonkontakt, reaktion på "munnen pratar nära". Livlighet? Otålighet? Avslappnad i muskerna (inte detsamma som "platt bak"). Allt du kan tänka på.

Anmäl
2012-12-22 08:42 #13 av: ariama

Jamen, du har öppen bur, förlåt! Jag har tydligen läst slarvigt...

När du håller handen utanför buren, så kommer han alltså fram, och biter dig? Säger, typ: "Försvinn!", inte "Åh, får jag komma?"

Det är illa.

Det finns en skillnad mellan att vara vaksam mot intrång i reviret, eller att säga "Dra åt helvete" när han kan få komma ut till sällskap.

Hur gammal är han nu?

Anmäl
2012-12-22 08:52 #14 av: ariama

Jag skriver nog så att det är svårt att hänga med i tankegångarna. Jag ger dåligt med svar!!! Jag säger varken bu eller bä egentligen. Mina nyfikenhetsfrågor och tankar rör beteende mer än avel, och de är mer allmänna än specifikt inriktade på Fabian.

Mitt musintresse är ju i grunden mer beteende-inriktat än avels-inriktat. Så jag kanske till och med svarar OT lite här och där...

Anmäl
2012-12-22 11:41 #15 av: L8sson

Ja nu har ju planterat myror i min skalle.

Ja jag har öppen bur till nästan alla mina möss, som du säger så får man helt annan kontakt med dom. De står på kanten när dom vill något och man märker när det är matdags ;)

Jag kan gå fram till Fabian soms tår på kanten och klappa han på huvudet med fingret, men om jag sträcker fram fingret så nafsar han. När jag har en flat han så vågar han inte riktigt komma ut på den. det har jag upplevt. Men jag skulle kunna filma honom när jag kommer hem till värmalnd igen. Är just nu och firar jul med familjen i dalarna.

Kan jag sätta upp en filmkamera bredvid så får ni se hur han beteer sig.

Han är över 4 månader.

Jag vet ej hur han är i handen, men jag upplever att han är mysig. Sitter stilla men ser sig om kring.

Såhär ser det oftast ut när han sitter i handen.

Anmäl
2012-12-23 08:56 #16 av: ariama

Han är gullig. "Tolka beteendet" kan jag inte såhär. Möss är inte alltid så lätta att tolka precis, och jag kan nog inte göra mer anspråk än någon annan på att kunna det.

Jag försöker titta på ögon, öronhållning och rörelser, blicken, hur avslappnade eller spända de ser ut (i kombination med ögon och öron).

Är det vänlig nyfikenhet, eller vaksamhet? (vänlig eller ovänlig) Eller kanske till och med lite "å-nä" med i bilden? Det kan vara svårt att skilja åt. Vad följer efter? Dvs fortsättningen på agerandet kan ge fler ledtrådar.

Jag försöker ha flera tolkningsförslag öppna, samt veta att det även kan finnas ännu flera möjligheter som jag inte vet om.

Elin sa nåt bra från hundvärlden i nåt annat inlägg: "Titta först, tolka sen." Det vill säga, att försöka studera beteenden "förutsättningslöst". Och hela beteende-"kedjan".

Tillbaka till Fabian som avelshane. "Myror i huvudet" kan vara bättre än statiska svar. Flört Det kan betyda utveckling och nya erfarenheter/kunskap/vägar-att-gå i slutänden. Kyss Eller befästa det man "redan vet", vilket kan vara lika bra Skrattande och bättre underbyggt än före myrornas tid.

Mina tankar i en liknande situation skulle vara (jag säger tankar, inte svar eller agerande):

- Var finner jag en annan hane som passar just mina syften lika bra? Mushanar är inte lätta!! (protestera gärna den som vill Flört )

- Kan jag använda denna hane, men se långsiktigt framåt (år och många generationer) och förbättra genom noga utvärderingar och bra urval i kullarna? Har jag lust, tid och tålamod till det?

- Jag skulle utvärdera hanungarna (svar när det gäller aggressivitet får jag först när de passerat halvårsstrecket) och se hur de blir. Avlar jag vidare på dessa, väljer jag den som inte visar bit-tendenser såklart. Oavsett färg och tecken - för detta finns i generna.

- Hur många möss vill jag ha? Vill jag ha möss som inte alls är det som är mitt mål (synligt alltså) men som är "genbärare"? Jag "måste" leva med dem ett par år, och minst ett halvår innan jag kanske får nya/fler (ungar alltså) som kanske även de endast är "genbärare". Är det så jag vill bedriva min avel?

Ja, det finns många tankar att tänka. Om man vill. Det är ju inte nödvändigt Flört.

Vill man "vara med i mus-gemenskapen" och kunna ställa ut möss på utställningar, och visa upp något av vad man har - ja, då är det här riktigt långsiktiga inte någon bra idé, man blir ganska ensam... 

Anmäl
2012-12-23 11:24 #17 av: L8sson

Jag ska kolla hur han är när jag kommer hem, just nu k'nner jag mig hjälplös när jag är 30 mil ifrån honom. 

Jag tänker mkt kan jag lova! Otroligt mkt. Eftersom hela kullen är kvar och jag har från början sagt att jag ska ha kvar dom för utvärdering så är ju det jätte smart ffrån min sida :) Då kan jag verkligen ytvärdera hela kullen.

Känns bara så dumt att jag har avlat på honom och att han är min enda banded hane. Eller aa nu ha rjag en banded hane efter honom, men ja det är ju efter honom.. Blir så matt av alla tankar.

Att en musgrabb kan sätta spinn på huvudet så.

Anmäl
2012-12-23 13:31 #18 av: ariama

Välkommen in i avelsvärlden Flört. Är det inte det ena, så är det det andra.

Jag har ett par enormt vackra ögon, stora som på en skogsmus, hon är fantastisk!! Men, så lägger hon på sig och blir fet (ej DY eller DY-släkt).

Några av mina möss vill gärna bli för feta, och jag försöker avla bort det.

En annan är så go så det är sanslöst - men då är hon förstås lite för liten och tunn i stället. Satin, de blir lätt det och jag avlar givetvis mot stora satiner i bra (lagom) hull.

Min allra vackraste svans tillhör en icke särskilt kommunikativ mus som helst gömmer sig.

De vackraste öronen har svans som en snörstump, lika bred (smal) upptill som nedtill. Och så där fortsätter det, haha!

Utvärdering, urval och kombinationer är det som gäller. Eller ... så importerar man "färdiga" djur att fortsätta på, det går fortast (och är en konst det också, för det går lätt att "förstöra" andras arbeten). Skrattande

Allt handlar om vad man vill, och om hur avancerad man vill vara. Det finns plats för alla möjliga tankar och avelsvarianter. Bara man "tänker", på något vis, tänker jag själv.

Mina tankar är nog ganska udda, tror jag...

Anmäl
2012-12-23 13:36 #19 av: L8sson

Jo det är inte lätt alltid..

Blää!

Anmäl
2012-12-23 14:23 #20 av: Grodan

#8 Ok, det kanske inte är fördomar, men du dömer lätt och du rackar ner ganska rejält på hanar som jag tycker har mkt bra temperament.

Självklart vill du ha andra möss än jag. Det vet både du och jag. Vi gillar olika möss. Jag gillar inte möss som har större krav på miljön än jag kan ge dem.

Jag har haft öppna burar till mina mushanar. Hade det i många år innan mus-ifokus skapades och aldrig hade jag dominanta och revirhävdande hanar (de hanar jag sparade var ofta mkt mkt trevliga sällskapsmöss!). Många av dem kunde dock stå på kanten och gripa tag i mig om jag gick förbi, för att de ville åka med...

Dock var det svensktypade Texels, enbart, på den tiden. Och de var annorlunda. Däremot funkade de inte alltid i grupp. Och jag provade inte.

Den enda gången jag blev rejält biten var när jag badade en hane i Alugan för andra eller tredje gången. Han blev hemskt upprörd när han kände lukten och ville inte. Jag höll honom i ena handen och tog Alugan och duttade in med andra. Då vände han sig om och bet i mitt finger. Hårt!

 

Det finns många små aspekter att ta hänsyn till när det gäller möss temperament och karaktär. Hur de är med andra möss, hur de är med sin människa, hur de är med andra människor, hur de trivs i fångenskap, hur de reagerar inför nya saker, nya miljöer, utställningar, resor och sedan lite mer på djupet hur de är i karaktär vid hantering, om de gillar människor och hur de visar det, om de är kontaktbara osv osv osv.

Att få en balans på allt detta är en konst. Jag hade som inriktning 2000-2007 att endast avla på TEX, LH och temperament. Det funkade bra. Jag kunde fundera mycket på temperamentet och gå in och fila mycket på vad jag ville ha och inte. Jag tolererade inte vissa saker, som revirhävdande (och det gör jag inte nu heller), men det hände mer ofta att jag hade honor som faktiskt sprang fram och nafsades än hanar. Flera inköpta, men fick även fram sådana i kullar. Sålde en och annan som var så och det kändes som ett misslyckande. Då fick jag sätta mig ner och fundera på vad som gått fel.

Oftast var det enkelt att en supertrevlig mus som hade alla de kvaliteter jag ville parad med en likadan gav sådana ungar, men ibland gick det åt skogen. Ibland funkade de inte alls så enkelt i avel.

 

Rapunsel´s Roommates var inte den bästa hanen. Nej. Han var inte speciellt snygg i typ eller Tanfärg och han hatade att bli fotograferad - jag lyckades inte ta ett enda foto på honom. Han avskydde det. Men han var stark (han överlevde träff med flera möss och rosslade inte) och han var väldigt kontaktsökande. Han kom när jag pratade med honom, han var orädd och trygg. Han var inte en slö och hjärndöd mus, men inte en superkvick einstein heller. Han var helt ok. Jag tyckte om honom och han var klart bättre än många stora vackra engelsktypade hanar jag klämt på.

 

Jag gillar gärna mittimellan mössen. Inte de som är för aktiva och inte de som är passiva. Mittimellan. De ska inte vid hantering vara rädda eller knipa ihop ögonen och dra bak öronen. De ska titta på mig, de ska inte ha skrämda ögon, de ska ha nyfikna och glada ögon. De ska inte sitta längst ut på handen, redo att skutta iväg, eller sitta på tårna, för att de eg inte vill vara i min hand. De ska sitta ordentligt mitt i. De behöver inte sitta stilla, bara en stund medans jag går igenom dem. De ska acceptera att jag tittar i päls, rumpa osv, att jag gör en hälsokoll. De får gärna vara nyfikna på vad jag gör, men de ska inte tycka att det är läskigt, spjärna emot eller springa iväg eller försöka springa iväg. De skall låta sig hanteras. Bra är om de gillar att hanteras. Det märker jag på hur de nosar på mig. Jag hälsar noga på mössen och då har de tillfälle att hälsa noga på mig. Nosa i mitt ansikte, lyssna på mig och kolla in mig. Vänder de rumpan till eller trycker ihop sig och blundar eller skuttar iväg... tyvärr, då är de inte något avelsmaterial för mig (om jag är i den situationen att jag kan välja, ibland när det tryter av vackra möss av en viss variant får jag blunda för sådant tyvärr).

Visar de otålighet genom att bända upp mina fingrar, krafsas eller nafsas mellan fingrarna väljs de också bort.

Och sedan finns flera små saker jag kollar givetvis. Även när de är på rastplatsen och jag ropar på dem. Kommer de eller springer de och gömmer sig... osv osv

En del grabbar kan bli sura på rastplatsen och resa ragg, gå lite hopkrupet och stelt och när jag kommer är det viktigt att de förstår att det är jag och inte någon mushane. De flesta gör det faktiskt. Det har hänt att någon hane var lite väl sur och då har jag fått ta upp honom i en toarulle eller kartong. Sedan har han fått en liten osynlig stämpel på sig och jag kollar honom extra noga. Han är under test. Är han bra för avel eller ej, typ... För jag gillar inte sådana hanar. De måste kunna vara så pass tama och kontaktbara för människor, gilla människor att de inte vaktar eller är sur mot oss.

Detta är mina åsikter. Några. Jag kunde just nu inte välja bättre ord eller beskriva bättre. Är sjuk idag. KRAM

 

 

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-12-23 15:02 #21 av: ariama

Underbart inlägg, Grodan! Kyss (jag gillar inte att stå oemotsagd Flört, så "duktig" är jag inte)

Det är alltid intressant och givande när du tar dig ork och tid att skriva!!

Anmäl
2012-12-28 18:15 #22 av: L8sson

Nu har jag kommit hem och pussat på alla mössen, så satte jag upp kameran hos fabian och sträckte fram handen. Ja ni får se vad som hände själv.!

Anmäl
2012-12-28 18:17 #23 av: L8sson

jag blev lite toanödig så jag fick springa på toa och sen filma igen!

Anmäl
2012-12-28 18:25 #24 av: Grodan

#22 + #23 Inget revirvaktande där inte...

Nu har jag INTE lusläst allt du skrivit, men funderar på om han ens revirvaktat alls...

Han närmar sig inte dig på det sätt som revirvaktande möss brukar göra - som jag själv iakttagit behöver jag också säga, för jag har ju inte iakttagit så många, men de går typ mkt mer stelt och inte alls så där lugnt och sansat...

 

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-12-28 18:29 #25 av: L8sson

Helt galet! Han slickar på mig, innan har han nafsat, inte bitit bara nafsat. Men nu helt plötsligt göt han inget alls.

Grodan jag har ju inte sagt att han är revirvaktande utan bara sagt vad som hänt, och nu händer detta.? Han är ju nyfiken :)

Anmäl
2012-12-28 18:41 #26 av: Grodan

#25 Nä, jag vet, men jag har kallat det för revirvaktande för jag trodde det var det han pysslade med. Men det är helt fel. Han gör inte det.

Han verkar fullt normal. Skrattande Idag.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-12-28 18:45 #27 av: L8sson

;) okej!!

ja idag :P

men de är säkert annorlunda om han får en tjej??

Anmäl
2012-12-28 18:55 #28 av: Grodan

#27 Svårt att säga. Du får föra dagbok över honom...

Jag kan ju bara utgå från mina egna erfarenheter och jag har aldrig sett att en hane revirmarkerar med nafs efter att han träffat hona. Inte ens hanar som bor med honor och ungar vaktar ungarna. Inte för mig. MEN jag vet inte om de ev skulle göra det om någon annan än jag sticker ner sin hand... ELLER om jag skrämmer dem.

Jag skrämde en hona en gång. Buren var full med papper, för det var kallt och de bodde i en kall källare (i Tystberga). Jag glömde bort att säga hallå musen jag sticker ner handen här nu och stack bara ner handen, då nafsade en tjej. Senare kollade jag och hon nafsade inte när hon såg eller hörde mig, och revirmarkerade aldrig med nafs, så det var bara då när jag skrämde henne...

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-12-29 12:28 #29 av: ariama

Intressant, säger som Grodan, "för dagbok", dvs håll koll.

Han är gullig, som i första sekvensen, tid mellan 1:09-1:11 i filmen, när han står med framfötterna i din hand, och inte vet om han ska gå över med bakfoten (höger) eller inte, haha! Men han törs inte. Kyss

Jag tycker han är som mushanar är mest. En "medvetenhet" om att du är utanför hans bur, och någonting "kan hända", vem vet vad?

Revirhävdande, nej, Men kanske lite osäker? Om han nafsar dig så tror jag det beror på osäkerhet.

Han är inte rädd, definitivt ingen "rassel-mus" utan verkar trevlig överlag.

När en mus slickar så där, tror jag (min definition) att det är en förstärkning av lukten, dvs han hämtar in mer information. Troligtvis använder han då naserala organet, ett "luktsinne" (som inte "luktar" utan ger direktinformation till hjärnan) som möss och flertalet djur har, men inte människor.

Vad händer, hur reagerar han, om du går steget längre? Om du tar upp honom "med våld" (mot hans vilja eller mot hans mod) i hans bur? Givetvis börjar du som du gjorde på filmen, så han är fullt medveten om att det är du som kommer och "vill något".

Reagerar han olika om du "skopar upp honom" eller om du "tar runt honom" och lyfter ovanifrån? Dvs om du kommer underifrån eller ovanifrån?

Ren allmän fråga,till Grodan mest (för grodan har mest erfarenhet):

Finns det en gräns för när man kan acceptera att en hane (eller hona med för den delen) nafsar, eller biter? Beroende på hur den hanteras alltså? T.ex. om den blir väckt, klämd, skrämd, hanterad ovarsamt, osv. Vad är acceptabelt? Eller ska det vara nolltolerans i avel?

Om det finns en gräns, hur "varsam" ska man då vara? (för mig är det givetvis självklart att man är varsam med möss, och accepterar deras utsatta läge vad gäller storlek och "vara-på-mångas-matsedel".

Och var går gränsen mellan accepterat mod, och förmågan att kunna säga ifrån? (Nu talar jag inte om att hugga, som jag anser oacceptabelt) Det är frågor som jag brukar fundera över.

 

Anmäl
2012-12-29 13:33 #30 av: ariama

En  sak till när det gäller hanar (eller honor) som hugger, bits eller nafsar. Så att vi vet att vi pratar ”samma språk”.  Enda orsaken är ju inte ”dominans” eller aggression, det är inte bara aggressiva hanar som bits, och alla dominanta hanar bits ju inte heller.

Som Grodan påpekar, musen kan bli skrämd, eller vara oförberedd och inte veta vad som händer. Den kan också bitas av osäkerhet, av rädsla (allmän rädsla inte bara skrämd i ögonblicket), ha ont (nämns ofta som alternativ).  Den kan bitas av feghet, eller av mod. Den kan också bitas/nafsa som ”ett språk” dvs säga dig något.  Eller helt enkelt för att den inte tycker om människor.

Jag har haft tama och snälla mushonor som när de precis fått sina ungar, tar tag i mitt finger med tänderna (inte hårt) när jag ska öppna boet. Då vet jag att det ligger nyfödda ungar där – ett språk som jag definitivt accepterar! Och de accepterar att jag tittar på deras ungar, bara jag är varsam, typ…

Att en hane börjar bitas efter att ha haft hona, har jag aldrig upplevt, men med en hona i buren kan de däremot börja ”säga ifrån” (av olika anledningar).

Anmäl
2012-12-29 18:20 #31 av: Vattnadal

Människor har oxå vomeronasale, fast vi använder det inte medvetet, som djuren gör. Hästar som flemar, hundar som smackar/tuggar efter att ha luktat/slickat på kiss ed, använder med metvetet för att ta reda på saker (handjur brukar få veta hur gamla den andre är, och om den är sexuellt mogen, medan hondjur märker genetisk likhet).
Det är vomeronasale som gör att vi gillar eller inte gillar lukten av de av motsatt kön. De som är lagom lik och olik genetsikt gillar vi, de nsom är för lik eller olik gillar vi inte.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2012-12-29 18:30 #32 av: Grodan

#29

Egentligen är det många här på sajten som har erfarenhet och kanske har långt mer hanar än jag har. Dessutom kanske de har hanar med annat temperament än jag har, eftersom jag inte avlar med huvudsyfte på utseende utan mest på temperament. Jag tar inte heller lika mkt kullar som andra.

Hur gör de som bedriver puppymills, musfabrik? Bryr de sig om ifall mössen revirvaktar med nafs? Intressant fråga, eftersom många möss ju härstammar från sådana. Vi hämtar in massor med snyggt typade möss från utlandet från sådana...

Jag har ingen större tolerans med nafs. Så länge vi pratar om normalt umgänge och normal hantering. En olycka är en olycka. Plågar man en mus, håller för hårt eller skrämmer den så har den all rätt att bita ifrån. Det finns alltid en nivå för vad ett djur klarar innan den går in i försvar. Så man bör veta att när man tvingar musen till något så kan den bitas, för den går in i försvar. Många djur gör detta.

Sedan beror det givetvis på vad musen är van vid samt arv. Är musen vad vid att du bara öppnar buren säger ett snabbt hej och sedan bara greppar tag i den och sedan håller den i nackskinnet så går den inte till försvar, även om en sådan behandling för många möss är lite otrevlig.

Vi har avlat våra sällskapsmöss till att ha ett speciellt temperament. Vi har avlat på hur lätt det är att få dem tama, på hur kontaktbara de är med människor, om de gillar människor osv. Om en mus biter eller nafsar oss utan egentlig anledning, så gillar den oss inte riktigt på det sätt vi vill och vi avfärdar den från avel och jag tycker det är helt korrekt - där vi ser helhetsbilden att djuret nafsas/bits för att den inte tycker om oss, den ogillar att vi hanterar den, ogillar att vi är vid dess bur osv.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-12-29 19:34 #33 av: Aranea

Efter att ha sett filmerna så kan jag bara hålla med om att han inte vaktar revir, men jag vet inte varför han gjort som han gjort och just nu orkar jag inte tänka ;)

Anmäl
2012-12-29 20:49 #34 av: L8sson

Mycket klokt ni skriver, jag ska börja skriva upp hur han beter sig, om han inte visar detta beteende igen så ska jag (efter att ha utvärderat hans kull) låta han para brummeLisa igen och se hur han beteer sig när han sitter med en hona. 

Det är min plan, men det kommer ju inte ske imorgon direkt. Så det blir ju ett bra tag jag kan utvärdera honom också, så länge det behövs.

Han är ju hel go tycker jag. Han har inget emot att jag plockar upp honom, kan filma nån dag om ni är nyfikna. Min lille björn.

Anmäl
2012-12-30 10:23 #35 av: ariama

Intresssant. #32, jag läser och reflekterar.

#31. Nja Elin, stämmer inte riktigt. För att inte vara för OT här, gjorde jag en egen tråd av denna fråga Skrattande. http://mus.ifokus.se/discussions/50e006e488f4722f58003272-det-vomeronasala-organet-och-fermoner

Anmäl
2012-12-30 13:32 #36 av: Sync

Han är ungefär som min Annika på videon. :p

Hon bet mig, inte högg, bara bet svagt flera gånger i början när jag fick henne. Hon var ung och dum :p jag tolkade det som stress och att hon inte var säker med mig när jag tog upp henne, nästan motvilja. När jag skulle ta henne ut ur godislådan och in i buren, då var det första gången hon bet mig. I handen. Blev inga sår. Utan hon bara sa åt mig att hon vill inte. Nu biter hon aldrig. Är jätte säker och tycker om att leka när jag är vid deras lekplats. Då försöker hon style'a för mig. ;)

Däremot.. Har det kommit upp en sak i veckan. Hon kommer upp i handen, nosar på fingrarna och börjar tugga på naglarna. Som om hon anser mina naglar är mat. Eh.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.