2013-02-09 10:26 #0 av: ariama


Fortsättning på diskussion/fråga här:

http://mus.ifokus.se/discussions/5111319f88f47245780011c9-tammusen-ej-domesticerad?discussions-4

Vildvittrans förklarar exakt vad jag menar. Digitalis vet vad jag är ute efter.

Ja, man kan diskutera betydelsen av ordet domesticering, och jag påstår INTE att våra tammöss INTE skulle vara domesticerade, för det är de utan tvivel!

Mycket riktigt är det mina åsikter, och ingen fakta. Jag skriver hur jag ser på mössens domesticering, och varför.

Mycket riktigt – som Vildvittran säger – handlar det givetvis även om den specifika djurartens förmåga till domesticering. Det går inte att få fram egenskaper som inte finns dolda i generna någonstans. Huvuddelen av jordens djurarter låter sig inte domesticeras, det krävs vissa egenskaper hos arten, till att börja med. http://sv.wikipedia.org/wiki/Domesticering

 

Jag tvivlar starkt på att en mus någonsin kan domesticeras till en hunds nivå. Så en jämförelse fungerar inte, med mina ögon sett. Hundar som t.ex. återgår till vilt tillstånd, kan klara sig men aldrig återgå till att vara varg. Förvildade hundar ger istället upphov till nya arter, till exempel dingon i Autralien. http://sv.wikipedia.org/wiki/Dingo

Förvildade hästar är t.ex. Nordamerikas mustanger (ursprungsvildhäst är t.ex. przewalskis häst från Asien. http://sv.wikipedia.org/wiki/Przewalski

Vad som händer med ”förvildade tammöss” vet jag inte.  De lär i alla fall knappast ge upphov till någon ny ras. De svensktypade kan nog återgå in i den vilda populationen, medan de engelsktypade kanske inte ens överlever förändringen? Intressant fråga. Man vet i alla fall (expriment) att utsläppta labbmöss har mycket svårt att överleva (har tyvärr inte kvar länken).

Att jämställa mus och hund, ur domesticeringsnivå, går inte. Hunden har utvecklats tillsammans med människan i möjligtvis upp till 100 000 år!! http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/daggdjur/rovdjur/hunden.1239.html

En hund kan (till skillnad mot vargen) förstå budskapet när en människa pekar; gå till människan för att be om hjälp om den inte klarar ett problem själv; förstå ögonkontakt, mm.  Detta gäller även hundar som växt upp utan kontakt med människor, det har blivit en genetisk förmåga att förstå och samarbeta med människor.

Hundens förmåga till samförstånd kan man knappast förvänta sig ur domesticering av en liten mus. Det handlar ju om vad som finns ”i botten” att vaska fram och utveckla.

Däremot har jag själv haft möss med beteende-egenskaper som är helt annorlunda mot vad man generellt bryr sig om hos möss.  Det är också svårt att avla på, det låter sig inte göras i en handvändning. Någon sådan avel vet jag inte ens om den finns, ingen har brytt sig, hittills.

Det är ingen känga!! Det finns tusen och en BRA orsaker att avla på det vis som görs idag. Det är en klok och genomtänkt avel, särskilt med tanke på hur människor har och använder möss. Troligvis är det det mest humana sättet, mot mössen, att bedriva deras avel på.

Jag anser, att möss avlas som ”sällskapsdjur”. MEN inte med tanke på ”samverkan”. Sällskapet är på människans villkor, inte på ömsesidighet. Vilket nog som sagt är lika så bra, för musens skull. Den är nöjd som det är, och har inte en massa behov som inte blir tillfredsställda.

OCH när jag pratar om tammöss och mushållning, ser jag övergipande på det. Dvs jag riktar inte mina tankar mot någon speciell uppfödare, eller ens mot SVEMUS som organisation. Tammöss hålls av så många olika människor, företag, och skolor, i många olika syften. Expriment, foder, färgavel, avel, ”få ungar”, sällskap, ”kul å ha”, osv.  osv.

Ingen av dessa önskar aggressiva eller svårhanterliga möss – men i stort sett ingen ”bryr sig om ” att medvetet avla på musens sociala förmåga till samverkan/ömsesidighet med människor.

Storleksskillnaden är så enorm, att vi inte ”behöver vänta in” de här egenskaperna hos musen. Vi kan ta vad vi vill ha.

I vilken mån de finns i musens naturliga förutsättningar, är en annan fråga.  Jag anser att det finns där och går att avla på. I alla fall i en viss mån. Det går att ömsesidigt kommunicera med en mus!! Det vill säga att musen även kan kommunicera med oss. Och kan ha förmågan att även vilja det. Men det är sällsynt, genetiskt.