Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

Om sajten (INFO) Avel & Uppfödning Beteende, hälsa & skötsel Bur, strö, inredning & tillbehör Fikarummet! (OT) Kluringar Filmer Fotografier Förening, utställning & träff Genetik, färger, hårlag och teckningar In Memorian Köp/Sälj/Efterlysning/Auktioner Leksaker och aktivering Länkar | Links Mat och utfodring Möss med djur och människor Namnförslag & namnförklaring TÄVLINGAR Ö Gamla tävlingar
Beteende, hälsa & skötsel

Blyg mus och diverse funderingar!

2013-03-22 22:41 #0 av: Galenidjur

I tisdags köpte jag två möss som jag döpte till Maximus och Minimus och de är mina första möss nånsin så jag skulle behöva lite hjälp och svar från någon/några som kan det här med möss. Jag har som sagt noll erfarenhet av dessa små djur så ursäkta om jag ställer lite dumma frågor men jag har några funderingar som internet inte lyckats svara på, speciellt när det gäller minstingen (Minimus)  

 
Maximus har börjat bli rätt tam och klättrar på mig och äter ur handen och så, men Minimus flyr så fort hon ser mig. Hon har börjat våga sig fram och "dra" mat ur handen på mig, dvs att hon biter tag och när jag släpper så springer hon iväg med vad det nu är, men råkar hon snudda vid mig så mer eller mindre hoppar hon till andra sidan buren och gömmer sig i ett hörn. Dessutom har hon nu börjat bita mig. :/ Bara för en stund sen när jag hade handen stilla i buren med en "godisbit" (cornflake) i handen smög hon försiktigt fram och bet mig i fingret. (det här har hon inte gjort innan). Det gjorde inte ont, men det var rätt hårt. Maximus har också bitit mig lite, men inte på samma sätt. Det var mer som att hon tyckte jag hade något gott på fingret (jag hade precis pillat med deras mat) och försökte slicka bort det, men Minimus däremot bet mig hårt så jag tror inte att det var för att jag smakade gott... Hur ska jag göra nu? Går det här beteendet att träna bort eller kommer hon fortsätta bita mig nu när hon börjat med det?  (jag har dålig erfarenhet av bitande gnagare nämligen) Och är det rätt teknik att släppa taget om godisbiten och låta henne springa iväg med den eller ska jag hålla kvar i den istället så hon lär sig äta från min hand?

Det är också två andra saker som jag undrar över när det gäller Minimus.

1. Hon är rätt "Sprättig", dvs att hon plötsligt kan rycka till av ingen anledning alls (vilket händer ofta) eller helt plötsligt hoppa från ena sidan av buren till den andra. Är det här normalt? Jag har läst att musbebisar kan hålla på så, men när slutar de med det? Båda dessa honor är födda på alla hjärtans dag så de är ju inte jättegamla än...

 

Dessutom kan hon inte sitta still. När hon väl är ute ur boet så springer hon runt som en tok och gräver och klättrar… och klättrar och gräver... Allt verkar gå på maxfart, till och med att äta! Maximus däremot är jättelugn och går gärna runt och nosar på saker eller tar en lugn promenad på min arm. Är det normalt att vissa möss har så mycket spring i benen eller är Minimus stressad på något sätt?

 

2. Jag har börjat se att efter jag haft Maximus ute ur buren och sedan satt tillbaka henne så springer Minimus fram och liksom "knuffar" på henne och trycker sig mot henne. Varför gör hon så? Hon sniffar även väldigt mycket på henne vid dessa tillfällen, men det antar jag är för att Maximus fått lite av min lukt på sig? Men vad betyder det här "knuffbeteendet" egentligen?  Har någon annan observerat det här hos sina möss?  Maximus verkar iallafall inte tycka om det utan "jagar" iväg Minimus när hon gör så.

 

Så ja. Vad gör jag nu? Hur lär jag Minimus att handen är snäll och inte kommer skada henne? Eller är hon helt enkelt bara lite "trög" på att lära sig och behöver mycket mer tid än Maximus?? Jag har inte försökt att plocka upp henne pga det här beteendet eftersom jag inte vill stressa henne. Enda gången jag försökt var för någon dag sedan när hon satt i en toarulle men då hoppade hon snabbt ut och sprang och gömde sig och då bestämde jag mig för att lämna henne ifred tills hon själv vill klättra på mig...

 

Sen har jag en sista fråga som rör båda tjejerna. De sover verkligen HELA tiden. De enda gångerna de går ur sitt bo är om jag stör dem, annars ligger de där. Ibland går de faktiskt inte ens ur boet trots att jag är där och pillar utan nosar bara lite på mig och somnar om typ. Är det här normalt?

Ok nu kom jag på en sak till jag undrar över (sista grejen, jag lovar ;) )
Eftersom Maximus är så nyfiken har jag börjat ta ut henne ur buren så mycket jag kan, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med henne när hon är ute? Jag försöker ge henne ”godis” när hon är i mina händer, men hon springer bara runt i mitt knä eller i mina händer och verkar bara intressera sig för att hitta tillbaka till buren. Så här är mina frågor :  Ska jag helt enkelt bara låta henne springa runt ett tag? Kommer hon tillslut ”lugna ner sig” och bli lite mer stillasittande om jag låter henne springa av sig och utforska mig?  Hur lång tid är ”tillräcklig” tid att ha henne ute nu såhär i början?

Tack för svar!

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-03-23 07:28 #1 av: ariama

Hej, och välkommen hit och in i musvärlden! Pussar

Först och främst så har du inte ställt en enda "dum" fråga! (som om det skulle finnas dumma frågor, det finns ju bara dumma svar Blinkar )  

Tvärtom tycker jag du verkar observant och beskriver musungarnas beteende bra. För det är just "ungar" du har fortfarande. De är bara fem veckor. Visserligen fullt flyttklara, men de har varit med om en stor omställning nu.

De har förlorat sin familj, sitt hem, sin invanda miljö, och varit "utsatta" för resa och flytt. Det klarar dom! Men de behöver tid att finna sig till rätta. Än så länge är de osäkra och en smula rädda.

Sedan är möss så olika! En del är trygga och lugna medan andra är oroliga och springiga, och allt däremellan. Sedan finns förstås även de möss som uttrycker sin rädsla (eller "åsikt") med tänderna.

När din rädda mus biter dig, tolkar jag det (efter hur du berättar) att hon helt enkelt säger: "Försvinn härifrån!" Hon ser dig som ett hot (i en värld som just nu är en smula hotfull, medan allt är nytt) och vill ha bort dig. Hon är rädd (rädd och modig, som törs bita trots rädslan).

Hur nervös, springig och hoppig en mus är, beror oftast på individen. (och är en avelsfråga!!)

Det finns mycket skrivet här på Mus.iFokus om hur man ska bära sig åt med sina rädda möss. En sökning ger de här resultaten:

 https://www.google.se/search?hl=sv&q=hur%20mus%20tam%20site:mus.ifokus.se

Fortsätt gärna fråga, eller "bara prata", du är välkommen!

Pussar

Anmäl
2013-03-23 07:37 #2 av: ariama

Ja, du frågar om deras eviga sovande också.

Som jag tolkar det, hör det ihop med både flytt och deras osäkerhet och rädsla. De är tryggast i boet, och det är lite otäckt att gå ut ur det. (glöm inte bort att de fortfrarande är "ungar"). Kanske är den extra sömnen även ett sätt att hantera stressen.

De behöver först - tror jag - några dagar i lugn och ro, då de får vara helt ifred, och upptäcka att miljön i buren inte är farlig eller hotfull. Där lurar varken rävar eller hungriga ugglor, och ingen katt på lur utanför boets ingång. (Möss står på mångas matsedel, och det vet de om).

Sedan, när de börjar känna sig trygga i buren, är det dags att börja ta upp dem, en liten stund i taget. Bara hantera så mycket, att de känner att de kan hantera stressen.

De behöver - tror jag - både få hjälp med att komma över räddhets-tröskeln, och få tiden att komma ifatt sitt eget mod.

Anmäl
2013-03-24 08:27 #3 av: Artlink

Jag vill bara fråga hur du har dem där hemma. Har du en stor eller mindre bur? Har du mycket inredning?

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2013-03-24 15:08 #4 av: Galenidjur

#2 Tack för svar! Jo jag vet att det egentligen inte finns dumma frågor, men det känns ändå lite osäkert när man skriver på forum  av nån anledning :P

Ja jag förstår att det är stressigt för dem och jag ska ge dem tid. Än har  jag inte gett upp, jag har ju inte haft dem ens en vecka hehe.

#3 Jag har än så länge en mindre bur, men ska uppgradera snart när jag får mer pengar och när det gäller inredningen så kan jag inte säga att de har jätte mycket. De har lite toarullar, några rör och så en grej som de kan klättra på. Ska lägga in mer när jag skaffat en större bur! :)

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-03-24 18:53 #5 av: Artlink

#4 behåll den mindre bure ett tag till. Min erfarenhet säger att stora ytor skrämmer möss mer än små och att nya möss blir tryggare i liten (men godkänd så klart) bur än i en stor. Dessutom öser många min mängder av prylar till sina möss och det är snällt tänkt, men det gör också att man får rota, leta och "jaga" redan rädda möss om man ska få tag i dem. Det ger ännu räddare möss...

Så var nöjd med det du har och gör deras gömslen lättillgängliga så du skräms så lite som möjligt när du närmar dig :)

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2013-03-24 22:46 #6 av: Galenidjur

#4 haha det är svårt att veta vad som är rätt faktiskt, vissa tycker det är absolut bäst att göra på ett sätt och så kommer någon annan och säger "nej nej det där är helt fel såhär ska man göra istället" , Personligen tycker jag att överdrivet stora burar som vissa har inte är speciellt bra, det är bättre att man har ute mössen så mycket som möjligt och leker med dem istället (när de blivit tama såklart) istället för att låta dem leva sina egna liv i stora burar.. :) Sen har jag faktiskt inte plats för en JÄTTEbur, men anledningen till att jag vill ha en större är för att min är rätt trång och det är svårt att sticka in handen utan att slå i antingen det som finns där inne eller själva buren så allt skakar och låter...Rätt opraktiskt haha. Sen hade jag inte tänkt proppa den full med grejer heller, håller med om att det kan bli för mycket, men vill kunna sätta in lite mer att klättra på för de gillar verkligen att klättra har jag märkt. :)

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-03-25 21:55 #7 av: Galenidjur

Kan någon ge mig råd om det här med bitandet? :/ Grejen är att hon kan sitta rätt länge och äta på något som jag håller i handen och sen plötsligt smyga fram och bita mig hårt i fingret. Det gör fortfarande inte ont, men det är definitivt på väg åt det hållet.

Dessutom har hon börjat gräva upp all mat ur matskålen! Direkt när jag fyllt upp den så sätter hon sig där och antingen gräver eller tar upp maten med tassarna och slänger ut den så det ligger mat utspritt över hela buren. Vad i hela friden håller hon på med lol?  Det stör mig dock inte så mycket för de hittar ju ändå maten där om de är hungriga, men bitandet? Vad ska jag göra? För om hon var rädd för mig hade hon väl inte först suttit och ätit på nånting jag håller för att SEN bita mig? Eller?

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-03-25 22:50 #8 av: Sync

Hon kanske tror att din hand är mat på något sätt. Den luktar gott och bam. Jag har erfarenheter ifrån sådant. (Som i för sig de flesta musägare). Främst med naglarna precis efter att jag har höllt på med mat. Så biter musen till under nageln. Aj. Men jag vet inte vad det kan bero på annars. Ge henne lite mer tid så borde hon sluta. Jag blåser på mina möss lätt om de har gjort något fel. De fattade det efter ett tag.

Matskålen är normalt. Mina tar även upp toalettspapper ur deras hus och lägger det över matskålen. Men annars så sitter de och gräver upp allt ur skålen. Speciellt när man nyss fyllt på den. ;)

Anmäl
2013-03-26 18:06 #9 av: Galenidjur

#8 Mjo kanske det. Blir bara lite fundersam eftersom väldigt många säger att möss sällan bits  och det känns som att hon biter för hårt för att vara av misstag. Dessutom gör hon det ofta! Men men..Har inte gett upp riktigt än.  Det är bara att jag vet hur trist det är att ha ett djur som man inte kan hantera (hade en hamster som började bitas och det gick inte att få honom att sluta) och tanken på att hon skulle bli så är inte kul :/  Får helt enkelt ge henne tid.

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-03-26 18:48 #10 av: Sync

Jag hade en ganska bittsig mus. Inte blod-hårt. Hon bara bet till och visade att hon inte gillade att jag höll på med deras bo eller vad det var. Men hon har slutat upp med det. Jag gav henne tid.
Gör det du också.

Anmäl
2013-03-26 20:27 #11 av: Galenidjur

ok, det ska jag!

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-03-26 20:51 #12 av: Grodan

Trevlig tråd. Tänkvärd. Intelligent.

Jag har inte läst allt, måste jag erkänna. Jag vill bara skriva en sak snabbt. Om du köper en mus och märker den första veckan att du inte egentligen trivs med den, så finns faktiskt alltid chansen att gå tillbaka och byta den mot en annan som passar bättre. Det låter hårt, men man kan kalla det för provvecka. SkämtarDet är inte alltid lätt att välja rätt individ och ibland visar inte mössen sin sanna natur när man hälsar på dem första gången. Så känner du dig osäker på om det finns en ljus framtid för dig och den mus som biter/nafsar dig, kontakta uppfödaren och hör om du kan "byta"... Få gillar det här tipset, men jag vill ändå tipsa om det. För att ställa krav på uppfödare, för att musägandet inte skall vara en otrevlig sak.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-03-26 22:48 #13 av: Galenidjur

#12 Haha intelligent och intelligent, försöker bara vara logisk x)  Ja jag har läst att du gett det rådet i andra trådar och jag har faktiskt börjat tänka i de banorna sedan mitt förra inlägg... Det känns efter ikväll inte som att hon kommer bli bättre.

Minimus har blivit riktigt fräck har jag märkt och ikväll efter att jag satt och pratat med Maximus en stund gick Minimus helt orädd fram och bet mig flera gånger! Hon nosade lite på mig, bet mig, nosade lite till och bet mig igen. Och den här gången gjorde det ont! , och inte bara det! Jag gav Maximus en cornflake som hon satt och mumsade på och då sprang Minimus fram från ingenstans och tog tag i cornflaken - det blev dragkamp i några sekunder, lite pip , sen släppte Maximus taget och Minimus sprang iväg med cornflaken och åt den i ett hörn... Jag kanske har fel nu, men det där är väl ändå inte normalt!? Det känns dessutom som att Maximus har blivit lite mer tillbakadragen nu när Minimus blivit mer agressiv mot mig... Nej jag blir nästan lite irriterad när jag tänker på det. Nu är det ju lätt för mig att säga att jag inte gör något fel, men...jag tycker verkligen inte att jag gör något fel! Jag har inte försökt närma mig  utan har låtit dem komma till mig och har verkligen gjort allt för att inte stressa dem och Maximus verkar ju lita på mig! Nej... Jag orkar inte med en bitmus...speciellt inte om hon börjat "ge sig på" sin syster också. Det är synd för hon är så himla gullig., men man vill ju ha husdjur som man kan vara vän med, gosa med och leka med...Inte som man är rädd att bli skadad av. :/ Blir nog att ta tillbaka henne. Vill inte vänta tills hon skadar mig på riktigt liksom. Dessutom känner jag efter kvällens attack inte för att ha handen i buren när hon är i närheten och det är ju inte bra! Men är det problemfritt att byta ut en mus bara sådär? Om jag nu skulle ta med Minimus tillbaka dit jag köpte henne och komma hem med en annan hona, tror du Maximus accepterar henne då?

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-03-27 08:07 #14 av: ariama

Håller med Grodan här. Du kan till och med lämna tillbaka båda mössen, och leta reda på en annan uppfödare. Det är VIKTIGT att mus och människa trivs tillsammans!!

Byta mus hos säljaren, innebär det en annan mus ur samma kull? Kanske får du bara en annan "bit-mus" då, men Maximus kommer att acceptera sin syster.

Det är svårt att förutsäga hur en speciell mus kommer att reagera och uppföra sig, för möss kan vara så olika.

Om du "gör fel"...? Låter inte så, men oavsett, "knepiga möss" kan ju vara svåra, och inget man heller gärna säljer. Själv har jag 4 veckors ångerrätt på mina möss. Kan även kallas prövotid.

Inom 4 veckor kan musen/ lämnas tillbaka och pengarna ges tillbaka - förklaring behövs inte! Mus och människa ska som sagt passa ihop, och trivas tillsammans. Det ska vara KUL att ha möss (att ha djur över huvud taget).

Anmäl
2013-03-27 08:10 #15 av: [Connection]

Instämmer helt med Grodan och ariama!Glad

Anmäl
2013-03-27 19:46 #16 av: Galenidjur

# Ja det skulle isåfall innebära en mus ur samma kull och ja, man kan ju få en till bit-mus, men samtidigt funkar det ju med Maximus så det borde ju finnas någon mer i samma kull som kan "uppföra" sig tycker man. Och Nja, Maximus har ju inte gjort något och är social så jag ska behålla henne. Jag har gått igenom alternativet att lämna tillbaka båda  två och hitta något annat , men som sagt Maximus har ju inte gjort något och hon är rätt social redan så det skulle kännas lite orättvist. Men Minimus ska bort iallafall. Som du sa ska det vara kul att ha djur och det är det inte om man är rädd att bli biten hela tiden! Man skulle ju t.ex. inte behålla en hund som bits hårt så varför ska man behålla en mus som gör det?

Men om jag skulle hitta en mus ur en annan kull skulle det inte funka då eller? - Vet att man aldrig kan vara 100% säker , men generellt sett?

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-03-27 19:47 #17 av: Galenidjur

#14


StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-03-28 07:33 #18 av: ariama

Eftersom Maximus funkar för dig, finns det säkert någon annan i kullen som också gör det.

Hittar du någon annan, obesläktad mus du vill ha i stället, så bör det också gå bra. Om det mot förmodan blir knepigt i början (behöver inte alls bli det!!) så finns det några olika "trix" att ta till, och det ordnar sig till slut. Du får allt hjälp här!

Att hålla dig till samma uppfödare kan vara klokt, om inte annat ur smittsynpunkt, de har samma bakterieflora.

 

Anmäl
2013-03-28 10:34 #19 av: Galenidjur

#18 Ja, det var det jag tänkte. Bara för att en av mössen har blivit "bitig" behöver ju inte alla andra bli det.  Vi ska iallafall åka tillbaka med Minimus idag och se hur vi gör. Det löser sig säkert :)

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-03-28 11:00 #20 av: ariama

Det löser sig alldeles säkert :-)

Lycka till!

Anmäl
2013-03-28 21:28 #21 av: Galenidjur

Åkte tillbaka och frågade hur jag skulle göra och de goda nyheterna är att jag får lämna tillbaka henne, MEN det fanns bara hanar kvar från hennes kull...  Det är en ny kull på gång, men de är inte gamla nog förrän om två veckor, vilket känns lite tråkigt. Hade ju helst velat bli av med Minimus så snabbt som möjligt innan jag fäster mig för mycket vid henne :/  Jag märker redan hur svår tanken är på att behöva "byta ut" (känns så konstigt när man säger så om en levande varelse) henne är och började till och med fundera på om det kanske fanns hopp trots allt, men det finns det nog inte. Idag nöp hon till så in i helsike i fingret att allt hopp bara försvann.  Det blödde inte, men det känns fortfarande litegrann... Aja...Får vara uppmärksam  och hålla händerna undan från henne helt enkelt. Hon rusar ju inte direkt fram så det är inte så svårt att flytta på sig. Men två veckor av det här? Känns lite löjligt.

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-03-30 14:42 #22 av: Grodan

#21 Förstår att det är jobbigt.

Jag undrar ju bara vad det är för möss vi har egentligen när det är så många som klagar på nafsiga/bitiga möss. Jag blir så besviken över att musens temperament överlag verkat blivit så dåligt. Tycker att folk ska sluta massproducera möss i balla varianter och koncentrera sig mer på beteende och temperament. Eller så ska de i a f inte sälja möss till sällskap som faktiskt inte lämpar sig för sällskap.

En annan sida av myntet är dock det jollycox skrev om sina "svåra" möss. Hon lyckades, med oerhört mycket tålamod, att få dem levnadsglada och trevliga.

Jag själv har rasselmöss i köket en period, för att tämja dem, men långt från alla blir tama. Det är i a f lätt för mig att under perioden de bor i köket kunna se vilka som i a f är nyfikna nog att komma fram. De som trots alla försök inte kommer fram - dvs inte är intresserade - de struntar jag i. De får vara ögongodis, dvs jag ger dem mat och ett liv i fångenskapen hos mig men de kommer inte att gå i avel (om inte något mkt oförutsett händer och de måste rädda min linje el dyl) och jag kommer inte heller att tvinga mig på dem. Jag är nämligen lite sådär att jag inte vill lägga ner för mycket energi på "döda lopp" eller vad det heter. Vill de inte. Fine. Slipp. Men då har de inget av intresse i temperamentsväg heller. Det är envägskommunikation där. Och det är inte intressant. Hur snygga de än är. (Ok, om nu inte det där oförutsedda händer och de måste rädda min linje, men då vet jag att temperamentet inte blir som jag vill i några generationer och ärligt... nej tack om jag slipper)

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-03-30 14:46 #23 av: ariama

Jag är precis som Grodan där. "Envägskommunikation" är inget för mig. Är inte mössen intresserade av mig, fine, de slipper. De får "ett liv", men vill de inte ha med mig att göra, så lägger jag inte ner krut på dem, när det finns så många andra raringar som inte vill något hellre än att ha en matte som bryr sig om dem!

Anmäl
2013-03-30 14:50 #24 av: Grodan

#23 Hjärta

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-03-30 20:20 #25 av: Galenidjur

#22

Jo, fast det krävs nog mer tålamod än vad jag har. Dessutom är jag rätt mesig när det gäller smärta. Har jag blivit biten så det gör ont så vill jag helst inte sticka fingrarna nära djuret igen och det blir nästan som en reflex att dra bort handen. Jag pratar ju med henne och ger henne godis och så, men har lite svårt hålla handen kvar när jag ser att hon kommer. Hon nosade på mig en rätt lång stund idag visserligen , men när jag märkte att tänderna kom fram hoppade jag nästan ur stolen haha!  Det konstiga är att hon inte verkar göra det för att hon är rädd eller för att säga "försvinn." Vet inte hur jag ska förklara, men det är bara en känsla jag har... Känns som att det mer handlar om att hon tycker om att bita på saker, för hon har börjat bita på precis ALLT har jag märkt. Gallret, vattenflaskan, toarullen som jag la in (som nu ser ut som en schweizerost), ALLT.

Jag har ju två veckor kvar med henne och jag har bestämt att under den tiden inte ge upp, (även fast det egentligen inte känns som att det kommer bli bättre.) Dessutom känns det som att hon är lite...konstig. Igår sprang hon t.ex. rakt in i burväggen och sen hoppade hon fram och tillbaka mellan en plats och en annan flera gånger utan uppehåll. Kanske är hon lite knäpp?

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-03-30 23:17 #26 av: Grodan

#25 det låter som stress, har du för liten bur? Har de brist på stimulans?

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-03-31 11:31 #27 av: [cessi]

Min ena mus har nafsat på mig försiktigt en gång och då tänkte jag att "vad ska det här bli till". Det var dock flera dagar sedan och troligen för att jag störde henne i boet, det har nämligen inte hänt igen. Ingen av dem nafsas tack och lov när de är i handen och jag ger dem tid att bli mindre rädda för mig.

Jag förstår dock att det måste vara skitjobbigt för dig när det blir till att du själv är rädd för att stoppa handen i buren. Så ska det ju inte behöva vara!!

Grodan: Du skriver att mössen kan ha för lite stimulans i buren? Jag har gjort som du sagt och gjort min bur ganska tråkig (tagit bort alla gömställen förutom bomaterial, några toarullar och grenar att klättra på), just för att de ska bli tamare snabbare. Hittills verkar de bete sig normalt. Hur vet jag om de blir understimulerade? Märker jag det snabbt? Är det ok att lägga dem ex. på köksbordet trots att de inte är handtama så att de får utforska och stimuleras? Eller blir det för stressigt för dem?

Anmäl
2013-03-31 13:31 #28 av: Galenidjur

#26

Som jag skrivit innan har de en mindre bur (men över minimimåttet såklart) som jag ska uppgradera senare. De har även lite rör, en grej att klättra på, en toarulle och en gren som mer var för att gnaga på (den är rätt smal), men de klättrar på den också. De har även rätt mycket bomaterial som de gillar att dra hit och dit.

#27

Nafs tycker jag kan vara ok, iallafall om man själv har gjort något fel och om det bara händer någon enstaka gång. Men det här är hårda "aj som f##" bett som känns ett bra tag efteråt (dock har det inte börjat blöda än som tur är!) Fast nu beror det ju på vad du definierar som nafs? Jag tänker att nafs är mer som ett litet gnagande som känns lite , men inte gör ont. Så har min andra mus gjort några gånger, men det tror jag mer var som "mm låt mig skrapa bort det där goda som finns på ditt finger" för det kittlades nästan haha ;)

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-03-31 14:02 #29 av: [cessi]

Jo jag förstår det! Nafset gjorde absolut inte ont för mig men för dig verkar det ju tyvärr göra det. Skulle nog kalla det Minimus gör för att bita!

Anmäl
2013-03-31 16:25 #30 av: Galenidjur

#26

Ja det var ju det jag sa :P Att den andra musen har nafsat lite, och nafs tycker jag är ok, medan Minimus biter, vilket INTE är ok. Kanske var otydlig :)

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-03-31 16:26 #31 av: Galenidjur

#29 menade jag hehe

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-03-31 17:23 #32 av: [cessi]

Mmm är lite trög idag har feber Oskyldig Men hoppas verkligen att allt löser sig för dig :)

Anmäl
2013-03-31 22:06 #33 av: Galenidjur

#32 det är helt ok. Ja det tror jag nog att det gör :)


StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-04-03 00:22 #34 av: Galenidjur

Ok, nu har jag ett annat problem. Jag satte in ett hjul för jag tänkte att Minimus kanske var understimulerad eftersom hon har hur mycket energi som helst! (och hjulet har varit i, i två dagar nonstop, vilket jag nu i efterhand tycker var klantigt) och det hjälpte henne faktiskt lite. Hon slutade gräva i matskålen och klättra på gallret och blev lite lugnare och mer social (fast bits fortfarande), men Maximus däremot har blivit mycket mindre social. Hon klättrar inte på mig och äter knappt ur handen längre utan vill bara springa i hjulet, så jag tog ut det och hoppas att jag inte är tillbaka på ruta ett när det gäller att göra Maximus social. Men Minimus däremot...Hon blev knäpp så fort hjulet försvann och började klättra och knaga på gallret,  klättrade upp på vattenflaskan, grävde upp all mat ur matskålen och började skyffla spånet hit och dit...

Jag vet inte direkt vad min fråga är , men någon kommentar på detta?

Och kommer det ta tid innan Maximus blir sitt "gamla" jag igen?  Och när det gäller Minimus så kommer jag ju inte ha kvar henne så det spelar väl egentligen inte JÄTTEstor roll hur hon beter sig, men jag samtidigt vill man ju att hon ska må bra medan hon är kvar här...

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-04-03 07:25 #35 av: [cessi]

Vad tråkigt att det ska bli så där!

Men jag tänkte typ att gräva maten ur matskålen och skyffla runt med spånet är normalt, mina gräver gångar och bon hela tiden! Eller är det för att de är uttråkade?

Anmäl
2013-04-03 12:07 #36 av: Galenidjur

Jo, det är normalt att de gör så, men det jag menade var mer att hon verkade rätt stressad när jag tog bort hjulet eftersom alla de här beteendena kom tillbaka samtidigt och överdrivet (grävandet, gnagandet på gallret, klättrandet osv) Kanske var det bara var för att hon inte förstod varför hjulet plötsligt försvann och så försökte hon hitta det igen. Jag vet inte, tyckte bara det verkade lite konstigt...Men förhoppningsvis lugnar hon ner sig. Undrade bara om nån hade någon kommentar på det hela för jag är ju som sagt heeelt grön när det gäller möss :)

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-04-08 19:36 #37 av: Galenidjur

Ingen behöver säga något mer här...även om jag inte tror någon skulle gjort det ändå, men ville bara säga det. Det hände en hemsk olycka idag och mina små älsklingar finns inte mer :(

Det gör så ont i hjärtat och allt är mitt fel...

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-04-08 20:31 #38 av: [cessi]

#37 LedsenOkej, men om du ändrar dig och behöver prata om det hemska som hänt så finns vi här för dig! Styrkekramar! Hjärta

Anmäl
2013-04-08 21:32 #39 av: Galenidjur

Känner mig bara så skyldig och ledsen för det som inträffade...plus att det såg så hemskt ut att jag blir ledsen bara av att tänka på det. But here it goes ...

Hade precis gjort rent deras bur och skulle bära den till mitt rum igen. Då råkade jag slå i en vägg när jag gick ut ur köket och deras bo, som satt fast på sidan av buren föll av(jag ser alltid till att den sitter stenhårt för att den inte ska ramla av, men det var den som slog i väggen så det var därför den flög av...)

Först när jag hörde smällen fattade jag knappt vad som hände och när jag såg att boet låg på golvet trodde jag de var kvar där i och lyfte upp det, men det var tomt...och då såg jag dem ligga där på golvet.. och så började de rycka... och så började det rinna blod ur öronen.... Ringde pappa i panik och han fick komma hem och ta hand om det... Kunde inte ens se på dem...och just nu är det är svårt att ens gå på den delen av golvet där de låg.

Vet att jag låter jättepatetisk ha ha, men det var så drastiskt. Om de hade dött av ålder eller kanske sjukdom hade jag kunnat acceptera det liksom, men nu var det mitt fel..plus att det såg så hemskt ut. Jag hoppades så innerligt att de bara skulle resa sig upp på något magiskt sätt...och då...började det blöda och forma pölar runt dem. Jag är inte rädd för blod , men f*n alltså...Där brast nånting inom mig...

Vet inte riktigt vad jag ska göra nu faktiskt. Har ju suttit och tittat på dem, pratat med dem, gett dem godis och lyssnat på dem springa runt i nästan tre veckor ... nu finns här bara en tom bur och en full matskål och jag kan inte hjälpa att gråta. Det känns så tomt och ledsamt. Vet att de bara är smådjur och jag hade dem inte ens länge, men det känns hemskt. Hemskt och tomt.. och att de dog pga av MIN klantighet gör inte direkt att det känns bättre... Och tanken på att köpa nya känns så konstig..de nya kommer ju aldrig vara som mina småflickor :( Dessutom finns de  en del av mig som inte vill ha fler...kanske något annat, en kanin, en guldfisk, vad som helst, ingenting... bara inte möss. Samtidigt som en annan del känner att jag inte kommer orka en dag till utan att höra det prassla i buren på kvällarna och pyssla om de små... Får se när jag mår bättre helt enkelt. Just nu är jag fortfarande chockad och ledsen.


StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-04-09 02:06 #40 av: Lottavo

Hu, grät när jag läste ditt sista inlägg! Gråter

Styrkekramar till dig!

Anmäl
2013-04-09 06:56 #41 av: Galenidjur

Tack :(

Ja det är sorgligt och jag är fortfarande ledsen..Började gråta igen när jag vaknade och skulle byta vatten och kolla matskålen ...så insåg jag att nepp, det skulle jag ju inte...

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-04-09 10:40 #42 av: [cessi]

Jag blir så ledsen när jag läser ditt inlägg LedsenJag förstår att du klandrar dig själv och att du tänker att det är ditt fel, men det var ju faktiskt en OLYCKA och det skulle ha kunnat hänt vem som helst här på forumet. Hur försiktig man än är med de små liven så sker sorgliga saker ibland. Därför tycker jag inte att du ska klandra dig själv.

Men klart som f*n att du är ledsen, det förstår jag. Det gör ont ända in i själen att förlora någon/något som står en nära och även om du bara hade haft Maximus och Minimus i några innan olyckan så har du ändå umgåtts med dem dagligen och byggt ett band till dem. Tillåt dig själv att vara ledsen, det är helt naturligt!

När du sörjt klart tycker jag inte att du ska tveka att skaffa nya möss även om de såklart aldrig kommer att vara samma möss som Maximus och Minimus. Jag är helt säker på att du är en fantastisk musmamma! Hjärta

Anmäl
2013-04-09 11:45 #43 av: Galenidjur

Hjärta
Jo. De är ju så små och ömtåliga att risken för olyckor är mycket högre än med större djur... Men ändå liksom! De är ju små personer man har tagit hand om... Dessutom är de  de första djur jag verkligen tagit hand om "på riktigt" vakat som en hök över dem för att se att de kommer överens, suttit på en stol vid buren med laptopen istället för att sitta vid skrivbordet (bara för att finnas där) , kontrollerat flera gånger om dagen att de har mat och att vattenflaskan funkar,   läst på hur man blandar egen mat,  hur buren ska se ut, hur man gör dem tama osv osv, och så händer det där!...Ledsen

Har redan börjat kolla runt efter nya....Visserligen är jag nog lite rädd att hantera så små djur efter det här, men det känns som att jag måste ha något att pilla med, prata med, ta hand om och bygga upp en vänskap till.  För det är en av de bästa sakerna som finns när ett djur inte bara accepterar dig utan också vill vara i ditt sällskap tycker jag Hjärta

Kontaktade faktiskt några uppfödare via mejl redan dagen INNAN det hände  *ödets ironi* , för jag skulle ju lämna tillbaka Minimus (även fast jag ärligt talat tror att jag inte hade gjort det  i slutändan) och "ersätta" henne, men jag vet inte hur det blir...

Det finns ett tomrum att fylla och jag vill helst inte att det tar flera månader... Då måste jag se den tomma plats där buren stod, varje dag ända fram tills dess....

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-08-11 21:44 #44 av: Grodan

#39 Jäklar, det här har jag inte läst. Attans. Vilken tråkig upplevelse. 

Blomma


Hur är det idag, Galenidjur? Har du några möss idag?

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-08-15 16:06 #45 av: Galenidjur

#44 Haha, den hær tråden hade jag førtrængt faktiskt, får fortfarande tårar i øgonen bara av att se trådens namn ...haha.. 

 Men som svar på din fråga Grodan så ja, det har jag. Har två fina tjejer som heter Lucy och Thymus , men hade det inte varit før min pappa så hade jag nog inte skaffat fler. Inte før att jag inte vill, men før att jag fortfarande inte riktigt litar på mig sjælv och att jag kan hantera dem. Før att inte tala om nær andra vill hantera dem! haha nej men, det ær væl naturligt att kænna så efter en sån hær hændelse antar jag.

Æn så længe går det bra iallafall och jag ær så glad i dem båda två! 

Skrev ett inlægg om det om du kænner før att læsa. 
2c41d2d0009dc-i-guess-im-gonna-be-ok-min-historia

Dessutom, det var jag som skrev det hær inlægget, men det ær nog svårt att hålla reda på alla inlægg om man ær sajtværd haha Skämtar

http://mus.ifokus.se/discussions/51f51ca68e0e745251000baf-bilder-egenbyggd-bur?discussions-1


StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-08-15 16:24 #46 av: Grodan

#45 Ah, jo, när jag tänker efter så vet jag ju att du har möss nu... haha... ibland är jag förvirrad... men jag hade inte läst ditt inlägg #39 tidigare... 

Nyfiken, hur kommer det sig att du inte hade haft några möss om det inte hade varit för din pappa?

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-08-15 16:40 #47 av: Galenidjur

ps det ær två tjejer ur kullen som ajg pratade om i #21

#46 Det skrev jag ju Skämtar

"Inte før att jag inte vill, men før att jag fortfarande inte riktigt litar på mig sjælv och att jag kan hantera dem."


eller ok jag skrev inte vad pappa hade med saken att gøra nu nær jag tænker efter. Ups haha, det var bara att det står i det "i guess i'm gonna be ok" inlægget" så før mig var det så uppenbart :P Men kan førtydliga. Eftersom mitt sjælvførtroende (nær det gæller att ta hand om djur) fick sig en rejæl tørn dær så hade jag nog inte på eget initiativ skaffat fler møss, just eftersom de ær så små och ømtoliga. 

Men pappa ær vældigt handlingskraftig. Ofta nær han sæger "nu gør vi såhær" så blir det också så, speciellt om man inte orkar argumentera emot, vilket jag ju var før ledsen før att gøra. Så dagen efter det dær hænde satt jag hemma och deppade efter skolan och så kom han hem och sa "nu drar vi till djuraffæren och bara SER om de har møss." (Vi visste ju att de skulle få in en ny kull nån gång den veckan (#21)  Och jag var før ledsen før att protestera, æven om jag egentligen hade bestæmt att aldrig køpa från djuraffær mer just pga av alla problem som sånna djur har gett mig. Hade jag mått bættre hade jag sagt emot och då vet jag inte om jag hade haft møss idag. Kanske, kanske inte. Men jag ær glad att jag inte gjorde det før jag ær så nøjd med mina tjejer Glad

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-08-15 16:57 #48 av: Grodan

Det var DET jag ville läsa! Tack! Vilken underbar pappa du har!Hjärta

När, alltså bara när, är föräldrar sådär? Majoriteten på sajten berättar ju om föräldrar som är totalt emot möss och musägande...

Underbart!

Och jag är så avis på dig som har en sådan pappa!

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-08-15 17:25 #49 av: Galenidjur

#48 

Haha ja jag har haft tur, både mamma och pappa tillåter rætt mycket æven om de sjælva kanske inte ser poængen eller helt håller med i det jag vill gøra. De tycker t.ex. båda två att det ær helt onødigt att ha møss. "Det ær extra jobb, de luktar, de kostar. Varfør ska man ha dem?"

Men de accepterar att jag inte tycker likadant och førsøker inte hindra mig. Det var faktiskt pappa som verkligen tog tag i hela "køpa mus- grejen." Jag hade ju planerat och planerat och funderat, Och så funderat lite mer, och læst info, och så ænnu mer funderingar i ett helt år. Och så næmnde jag en dag till pappa att jag ville køpa møss och næsta dag hade han læst en massa info och kørde oss spontant till djuraffæren før att se på dem, utan att jag ens frågat! Efter det diskuterade vi saken i en vecka. Funderade på olika praktiska saker.  Var skulle buren stå? Osv osv. Glad

Hade ju verkligen inte varit kul om man møtts med "INTE I MITT HUS!" "Gud vad æckligt!" "Nej nej NEJ!" m.m. haha 

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-08-15 17:27 #50 av: Grodan

#49 Låter som en lycklig barndom! Skrattar

Är dina föräldrar äldre? *bara så sjukligt nyfiken av mig sårri* hihi

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-08-15 17:30 #51 av: Galenidjur

#49 Ældre æn mig? Ja så brukar det væl vara Skrattar Nej men skæmt å sido, ja de ær ældre. De var båda 40+ nær de fick mig. 

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-08-15 17:34 #52 av: Galenidjur

och jag ær 19 Glad


StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2013-08-15 17:40 #53 av: Grodan

#51  Skrattar

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-08-15 19:41 #54 av: Galenidjur

#53  Varfør undrade du det førresten? Skrattar

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.