Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

Om sajten (INFO) Avel & Uppfödning Beteende, hälsa & skötsel Bur, strö, inredning & tillbehör Fikarummet! (OT) Kluringar Filmer Fotografier Förening, utställning & träff Genetik, färger, hårlag och teckningar In Memorian Köp/Sälj/Efterlysning/Auktioner Leksaker och aktivering Länkar | Links Mat och utfodring Möss med djur och människor Namnförslag & namnförklaring TÄVLINGAR Ö Gamla tävlingar
Avel & Uppfödning

Svensktypade satiner

2013-04-07 23:24 #0 av: [Snuttegris]

Nu får ni absolut inte tro att jag tänker börja avla det första jag gör i mitt musägande. Men däremot så skulle jag vilja leka med tanken vad som krävs för att man ska få fram svensktypade satiner.

Jag har ju förstått att det inte är många i sverige som föder upp svensktypat så att få tag i en svensktypad satin kanske är svårt.

Så om vi leker med tanken att en seriös uppfödare vill rikta in sig på svensktypade satiner, hur går denna uppfödare till väga? Vart får denna tag på avelsmaterial, och en ännu större fråga, vart finner uppfödaren i så fall bra avelsmaterial?

Som sagt jag är absolut inte ute efter att föda upp, men jag är dock allt nyfiken i en strut och gillar att diskutera avelsfrågor så länge man håller sig på en trevlig nivå. Så jag undanber att denna tråden förstörs av argsinta kommentarer och påhoppningar. Alla har rätt till en åsikt.

Bryter jag mot någon regel här nu så är det fritt fram att ta bort min tråd.

Anmäl
2013-04-07 23:30 #1 av: VStromberg

Jag har svensktypade satiner.... Hihi

MVH Viktoria S
- Sajtvärd på Agility Ifokus

Anmäl
2013-04-07 23:31 #2 av: [Snuttegris]

Gaaaaah du måste visa bild på dessa ju Kär

Anmäl
2013-04-07 23:40 #3 av: VStromberg

Här har vi en långhårig, svensktypad, satin :)

MVH Viktoria S
- Sajtvärd på Agility Ifokus

Anmäl
2013-04-07 23:42 #4 av: VStromberg

.

MVH Viktoria S
- Sajtvärd på Agility Ifokus

Anmäl
2013-04-07 23:42 #5 av: [Snuttegris]

naaaaw fast det vart inte så glansig, men fruktansvärt söt Hjärta

Anmäl
2013-04-07 23:44 #6 av: [Snuttegris]

Jag vet att inom marsvinsvärlden så drabbas marsvinen av något som kallas satinsjukan om dom är satiner.

Hur är det i musvärlden? Är det någon speciell färg tillsammans med satin som kan medföra icke önskvärda egenskaper som tex mer sjukdomsbenägna, eller dåligt temperament osv?

Anmäl
2013-04-08 07:48 #7 av: ajanki

#6 Nej, vi har inget sånt inom musvärlden på satiner. Däremot kan mössen "krympa" lite i storleken om man parar två satiner med varandra.

Anmäl
2013-04-08 08:03 #8 av: ariama

Ingen direkt "satinsjuka" i musvärlden. Men det finns en del egenheter man bör känna till om man avlar satin.

Med målmedveten avel kan man få stora och fina och friska satiner, men "råkar man få" satiner bland sina ungar, är det inte ovanligt att det dyker upp något "ynk" i kullen. Överlag vill satiner också bli mindre, rent generellt. Synligt mindre. Därför är det viktigt att avla på storlek, och friskhet så klart.

Däremot får de inte mindre tät päls, ens om man parar satin x satin. Men det kan ändå vara bra (tror jag i alla fall, jag gör så) att ha både satin och ickesatin (bärare) sida vid sida när man avlar satin.

Satinpäls kännetecknas av en speciell "metalic-glans" som på bilar ;-) men ger inte samma synliga effekt på alla färger, eller på alla hårlag. Vackrast är satin på en bra korthårsmus!

Glansen kommer sig av att själva hårstråna i pälsen är annorlunda konstruerade. De är liksom "ihåliga" vilket gör att ljuset reflekteras helt annorlunda. Deras päls är mjukare än vanlig päls. Satinmöss har även vita tänder, och inte gula som gnagare har annars. (Eventuellt kan de kanske också lida av urkalkningar i skelettet? Har jag hört nånstans, vet inte själv)

På svarta möss som har en bra glans i sig själva, kan det vara nästan omöjligt att se om musen är satin eller inte. Gula, röda (samt tan), chocolate (tycker jag), vita, creme, är färger som blir mycket vackra i satin.

Fyll gärna på listan med färger som blir vackra, respektive mindre effektfulla i satin!

Björndalens Tissla, satin korthår. Färg ... tja, lilac agouti/tan eller nått ... har mina gamla stamtavlor längst in i en garberob just nu... Det var tre tjejer i liknande men olika färger som jag hade lite knepigt att namnge...

Anmäl
2013-04-08 15:16 #9 av: [Snuttegris]

Åh så snyggt med lilac satin Kär

Tycker hon ser engelsktypad ut, men jag är inte så haj ännu Galen Vill verkligen lära mig ordentligt att se skillnaden även på bild.

Anmäl
2013-04-08 17:08 #10 av: Grodan

Attans... jag skrev massa o la in massa foton och så poff försvann allt...

#9 Håller med, hon är korsad typ...

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-04-08 17:09 #11 av: [hamster-expert]


Jag har flera satinmöss och de är också lite långhåriga. Men vet inte om de är svensktypade eller engelsktypade. De är väl troligen både och. De här är ungar till en av mina honor, tror att de var 6v på bilden. De är fortdfrande små fast de är nästan fem månader . Deras mamma och hennes syskon är ett halvt år och de är betydligt större, hars törre huvud och tassar. En av dem kanske väger 50g, men hon är överviktigt och har tyvärr troligen fått en ljuvertumör Storgråter, men hon verkar inte ha ont för hon kmr upp i min hand och jag kan ta på knölen också. Mamman till de på bilden och hennes syskon är bara 6v äldre! jag hade bara haft de vuxna i en vecka och då blev Rihanna jätte tjock så jag misstänkte att hon var gravid och satte henne i en annan bur där hon fick ungarna.

Hon som jag köpte de av sa att de omöjligt ska kunna få ungar när de är 6v, men Rihanna hade ju det så hon måste ha parat sig med en av sina bröder redan när hon var 3v! det kanske är därför hennes ungar är nästan lika små som mina svensktypade. Har två svensktypade också, en brun som är väldigt social och en albino vit som är ganska skygg.

Anmäl
2013-04-08 17:10 #12 av: Grodan

Silver Tan, SLH, hane, foto & ägare: mandymoo (år 2006)

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-04-08 17:14 #13 av: [hamster-expert]


Här är en bild på deras mamma och på min vita albino mus Bianca.

Det kanske inte syns på bilden, men till skillnad från Biancas vita päls så skimrar det vita på Rihannas päls.

Anmäl
2013-04-08 17:21 #14 av: Grodan

#0 Jag tror inte att jag har något vettigt att komma med idag i en avelsdebatt annat än att jag tror inte att det finns några rena svensktypade möss bland musuppfödare längre. Däremot finns många laboratoriestammar där typen är vanlig och inte extrem åt något håll och kan klassas som svensktypad.

Jag själv har egentligen aldrig varit typfixerad, fast på nittiotalet när vi bara hade svensktypat så var jag lite rasistisk mot Engelska Showmöss.  Mycket pga att de få som togs in till Sverige inte alls var trevliga eller friska. Våra svenska möss levde gärna 2,5 - 3 år.

Men jag pysslade med hårlag och brydde mig inte så mkt om typen. Jag ville ha päls, hälsa, livslängd och temperament. Så det var i stort sett det jag tittade på. Det tog många många år innan jag började jobba med typ. Det som hände då var att pälskvaliten försämrades och även hälsan...

Vad jag i a f skulle vilja säga är att vad man än ska försöka att avla på så behöver man undvika alltför stora typproblem som veckad och för små öron, för kort kropp, för kort svans osv.

Tänkte nu lägga in lite bilder på svensktypade Satin jag haft under åren.

Tre unga himalaya-töser (pointer kom senare): Morakullan´s Drakeld, Drakelita och Drakevinga. (korsad typ)


Morakullan´s S...mus, Lilac Agouti, SSH

Morakullan´s Stexomus, Lilac Argente Tan STEX

Morakullan´s Lättölmus, Siamese STEX (korsad typ)

Morakullan´s ? (minns ej), Bone/BE Cream, STEX

Morakullan´s A...mus, Blue agouti, SAX

Morakullan's Yoga Blue Agouti, Satin, Longhair


Morakullan's Östenmus Black, Satin, Longhair (ung, päls under utveckling)

Morakullan´s Satinmus och Safirimus, Blue Agouti SLH

Morakullan´s Fondmus, A-c(?)c(e?)ddpp, STEX

Morakullan´s Xamus, Chocolate Tan, STEX


Morakullan´s Kilotex, Blue Agouti Pannfläcks Berkshire, STEX

http://migrated.ifokus.se/uploads/ede/edeae7cc9f40f5b5896c822dee91c691/kilotex-fet.jpg

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-04-08 17:23 #15 av: [Snuttegris]

#12 Guuud sicken läckerbit (dregel)

Är det bara jag, eller försvinner glansen/satinet lite när dom är flerfärgade?

Kanske satinet syns bäst på enfärgade, vad vet jag?


Anmäl
2013-04-08 17:30 #16 av: [Snuttegris]

Vill även tacka dom som har skrivit mycket bra info om satinmöss.

Skulle jag någon gång i framtid börja med musavel så skulle jag nog satsa på yellow eller lilac satin mörkögda och givetvis svensktypade. För min del så gör det inget om dom blir lite mindre i kroppsform så länge dom inte får problem med skelett eller inre organ osv. Med andra ord jag skulle inte avla fram något som sen kanske lider på grund av min fåfänga eller dumhet. Hoppas ni hänger med på hur jag tänker.

I marsvinsvärlden så är satinsjukan en skelettsjukdom där skelettet lukras upp och marsvinen drabbas av benbrott utan att det har hänt något speciellt. Denna satinsjuka drabbar alla satinmarsvin, men det kan ta olika tid innan sjukdomen bryter ut. har funnits marsvin som har blivit 8 år och sjukdomen har inte brutit ut, men det finns också marsvin som bara hann bli några månader gamla sen bröt det ut.

Skönt att det inte är så i musvärlden. Skulle jag börja avla i framtiden på möss så vill jag avla på friskhet och bra temperament, och därför jag är nyfiken på hur det är med satiner i musvärlden.

Men än ska jag absolut inte börja med musavel, har fullt upp nu att planera mitt marsvinsprojekt Förlägen

Anmäl
2013-04-08 20:56 #17 av: [Miss_björnbär]

Åh vad fina alla satin möss är *dreglar lite* Kär

Anmäl
2013-04-09 00:15 #18 av: UlrikaD

#14 Kilotex är en av de möss som fick mig att köpa mina första. Asrex då naturligtvis.
Skulle fortfarande jättegärna ha en sån mus!Hjärta

Anmäl
2013-04-09 01:12 #19 av: [Snuttegris]

Vad är det egentligen för skillnad på engelsktypade och svensktypade egentligen för utom storlek?

En del säger att dom engelsktypade inte har lika bra temperament och att dom rasslar med svansen, eller blir apatiska i handen? För mig är temperament och hälsa prio nummer 1. Temperament och hälsa går före färger, päls och typ.

Är det sant att svensktypade möss har bättre temperament?

Anmäl
2013-04-09 17:11 #20 av: Artlink

#19 jag tycker att mycket är skrönor. Jag tror man vill att svensktypade ska ha ett bättre temperament för att de ska vara bäst på någonting eftersom engelsktypade slår dem i standard, men jag håller inte alls med. Engelsktypade är både snygga och supertrevliga

Jag skulle lätt kunna påstå att svensktypade möss ofta är mer aktiva. Hos mig har jag sett det genom att det är de som gnager sönder mer, rymmer oftare, trivs inte lika bra i buren och tar till barbering om de inte blir sysselsatta. Nu vet jag att MÅNGA kommer protestera, och ja, det får de göra och de har precis lika rätt som jag. Saken är den att det är just de individer man får hem som man bildar sig en uppfattning av. Det är den enda erfarenhet man själv kan grunda sina uttalande efter och jag har ingen större erfarenhet av svensktypade och därför blir min bild inte så positiv. 

Jag tror det är fel att generalisera så som jag gjorde ovan i min provokation. Typen är utseendet, och det är DÄR skillnaden sitter vill jag påstå. Sedan är alla möss olika individer framavlade på olika vis och med olika temperament.

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2013-04-09 17:21 #21 av: [Snuttegris]

Ja jag kan ju bara än så länge uttala mig om svensktypade då jag har två hemma. Men mina känns nästan lite för lugna i buren, sover väldigt mycket. Men utanför så blir det fart på dom. fast dom är rätt aktiva på kvällarna så dom kanske är mer nattdjur?

För mig är ju temperament och hälsa allra viktigast så egentligen för mig spelar inte själva typen så stor roll så länge temperament är bra. Gillar absolut inte arga eller bitska djur, vare sig hos möss, marsvin eller andra djur.

Men visst sen är det ju en dröm att en vacker dag få ha en Yellow satin men superbra temperament.


Anmäl
2013-04-09 17:44 #22 av: Grodan

#18 Haha, vad kul! Det visste jag inte. Kilotex var hopplöst fet den rackarn.

#19 Ja, jag tror faktiskt att Svensktypade har eller hade bättre temperament än Engelsktypade.

Framförallt kändes de mer tama, sociala och kontaktsökande. MEN vad som är viktigt är att vi faktiskt i mycket större utsträckning under 20 år faktiskt avlade på just de egenskaperna. Så här är det svårt att veta om det har med typ att göra.

Jag har ju lyckats avla fram precis lika tama och kontaktsökande möss med Engelska möss. Givetvis inte vilka Engelska som helst, de måste ju ha egenskaperna genetiskt.

Temperament är ett mycket vitt begrepp. Jag delar upp det i många olika delar. Först hur musen är med andra möss. Sedan hur musen är med människor. Och sedan hur musen är i bur och vid resa och stress. Sedan delar jag även upp dessa saker i små delar. Inom varje liten del finns beteenden som jag gillar och ogillar. Beteenden som berättar för mig hur musen är i karaktär och temperament.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-04-09 19:05 #23 av: [Snuttegris]

Ja vad jag i alla fall menar med temperament är att dom ska vara kontaktsökande och nyfikna på sin människa, men ska även fungera bra i bur med sin flock, men där kommer ju då ett problem med hanar som kanske inte fungerar med andra hanar. Men skulle det kunna vara något man kan försöka för varje led att avla bort, alltså man avlar på hanar som har fungerat med andra hanar och givetvis honor som fungerar med andra honor, eller är det ett beteende hos hanar man aldrig kan få bort?

Fy vad jag känner mig rörig i hjärnan. Så många frågor, men kommer inget vettigt ur munnen, men hoppas att ni hänger med i min något röriga hjärna.

Anmäl
2013-04-09 19:12 #24 av: Grodan

#23 Jag tycker absolut att man kan genom att alltid välja ut de i bra kullar som har bäst egenskaper med tanke på flocksmarthet och tamhet, komma mycket långt. Dock kan man inte börja med vad som helst alltid. Och avlar man en enda gång in djur med dåligt temperament kan man förstöra många års avelsarbete.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-04-09 21:09 #25 av: UlrikaD

#22 Jo, hittade din hemsida du hade då av en ren slump. Du hade jättemånga fina då. Detta är ju länge sen. Men han kommer jag speciellt ihåg.

Anmäl
2013-04-09 21:23 #26 av: [Snuttegris]

Jo men det är ju klart Grodan, höll på att säga- vilka avlar på dåliga möss? Men så kom jag på att tyvärr så är det väldigt vanligt att många avlar på vad som helst och inte har ett direkt avelsmål.

Men för mig är det i alla fall en självklarhet att ska man avla så ska man använda sig av bra material, och har man inte det man önskar, nej men då låter man helt enkelt bli.

Däremot kan jag tänka mig att många kan känna sig osäkra i avel, låt oss säga att man får fram en riktigt snyggt typad mus men inte världens bästa temperament, lite väl skygg av sig och håller sig mest undangömd, men nästa unge är inte alls lika snyggt typad men verkligen har ett underbart temperament, nyfiken framåtriktad, aktiv och kontaktsökande. Vilken skulle man välja att avla på?

Jag för min del skulle välja att avla på den som har bäst temperament och strunta i att den inte tar priser i utställning, men det är min tanke och jag dömer absolut ingen om någon tänker annorlunda. Men jag kan tänka mig att det har för många uppfödare i många fall varit svårt att välja, och har stått i valet och kvalet, snygghet eller temperament.

Som sagt jag har absolut ingen erfarenhet i musvärlden när det gäller avel. Men tycker det är intressant att diskutera och höra andras åsikter och tänk.

Hahaha vi gled rätt mycket ifrån svensktypad satin, men det gör inget. Är bara skoj att ämnet utvecklade sig.



Anmäl
2013-04-10 02:37 #27 av: [Snuttegris]

Ok, jag kan ärligt erkänna att visst så finns avel-suget i mig också. Jag får skylla på mamma som alltid har dragit med mig i sina projekt med hundar och katter.

Som jag tidigare har nämnt så håller jag på med marsvinsavel, men där hade jag sådan förbenad jäkla tur att jag bor granne med en uppfödare som har varit uppfödare i över 20 år och är dessutom rasdomare, sen min bästa väninna är marsvinsuppfödare och petdomare, så där har man folk nära till hands att både bolla med och finnas med hela vägen.

OM jag skulle börja med avel inom snar framtid så skulle det absolut inte vara för att det är gulligt att sätta bebisar till världen, nej det krävs mycket mer än så.

För det första så skulle jag vilja tillföra något om jag vill börja avla, jag vill ha ett mål. Kanske satsa på en speciell färg som inte så många andra kör på, eller ett speciellt hårlag. Sen vad jag vet så har vi inga registrerade musuppfödare i södra Småland vad jag vet, så det hade ju vart ett stort plus. Men något som jag absolut lockas av (Grodans fel) är utmaningen att avla fram riktigt fint temperament på hanar som kan hela livet gå tillsammans. Det hade vart en dröm att kunna nå fram till det målet.

Är jag helt och hållet springande galen eller är det något ni kan tänka er att stötta mig i? Ni får mer än gärna säga tankar och åsikter så länge ni har en trevlig ton. Givetvis hoppas jag att ni kanske stöttar mig, för jag skulle verkligen jobba stenhårt och seriöst i avel. Jag vet att det finns enorma risker när man avlar, man kan mista hona och alla ungar, man ska ha en mindre förmögenhet undanstoppat ifall man måste akut uppsöka vetrinär, man måste vara beredd på att inte få några ungar sålda och har man då plats för alla burar ifall hanar börja bråka? Ja det är mycket att tänka på om man ska ta detta steg, lika mycket att tänka på när man sysslar med marsvinsavel, oavsett djur så är det ett enormt ansvar man måste ta när man börja fundera på avel. Avel är absolut ingen lek.

Så tyck gärna till hörni, men var snälla i tonen Skäms

Anmäl
2013-04-10 02:58 #28 av: [Snuttegris]

Hoppas också att ni förstod att OM jag skulle ge mig in på avels-biten så går ju hälsa, livslängd och temperament först, men riktar gärna in mig på färg och teckning. Sen kanske det inte spelar så stor roll om det är svensktypat, engelsktypat eller korsat. För mig är ändå viktigast hälsa, livslängd och temperament. Jag studera gärna i stamtavlor och bakgrunder osv för att försäkra mig om att få fram en så frisk kull som möjligt. Givetvis får man ju också vara beredd att ta bort någon helt ur avel om det visar sig i senare skede att något går snett, kanske man till och med får avsluta en hel linje för att något har dykt upp som man inte kunnat förutse.

Ja mycket tankar och funderingar och jag har absolut INTE bestämt mig för att börja med avel, vill gärna tänka och fundera och suga på karamellen innan. Gärna också bolla tankar ideér osv med er experter här innan jag ger mig in i något. Det är ändå ett ganska stort kliv och med detta stora kliv följer ett enormt ansvar.

Anmäl
2013-04-10 13:55 #29 av: Grodan

#25 Hon... Kilotex var en hona. Skrattar

#26 Jag tror faktiskt att problemet är att folk inte vet vad bra temperament är. De äger några möss och därför tycker de att dessa är lämpliga att avla på. 

så tog orden slut... jag skulle skrivit en roman... men jag känner mig inte i form just nu

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-04-10 14:01 #30 av: UlrikaD

#29 Hoppsan, har nog så här i efterhand tänkt mig henne som hane.

Anmäl
2013-04-10 14:35 #31 av: [Snuttegris]

# 29 Ja så kanske det är att folk avlar på det dom har hemma och inte har något att jämföra med.

Kan bara svara för mig själv. Just nu har jag ju bara mina zootjejer att jämföra med så det är inte mycket att jämföra med. men dock vet jag ändå vad det är jag söker. Lite för tidigt ännu att bestämma hur mina tjejer är då dom är väldigt unga fortfarande, men det dom visar upp just nu hade jag inte viljat avla på även om dom kom från en seriös uppfödare. Visst dom bits inte och dom bråkar inte med varandra. Men jag söker så mycket mer än så. Jag vill att mina djur ska vara kontaktsökande, nyfikna, och inte springa undan så fort man närmar sig buren. Visst nu är detta bytesdjur och då ska man räkna med att dom kan gömma sig lite då och då, men samtidigt så vill jag att mina djur ska övervinna sin rädsla och komma ut och undersöka igen. Det gör inte mina (ännu). Kanske mina tjejer hade vart annorlunda om dom hade kommit från en seriös uppfödare, det är något jag aldrig kommer att få veta, men som sagt dessa tjejer är ännu så unga så kanske det kommer det jag söker.

Det jag även vill ha i mina djur är att dom får inte bli allt för stressade om det kommer in nya dofter och händer i buren. Visst att dom reagerar är helt ok, men som sagt jag vill att även där tar nyfikenheten över rädslan.

Sen givetvis så ska dom vara flocksmarta, acceptera nya medlemmar i gruppen så länge det är rätt utrymme. Är det trångt utrymme så hade jag med blivit irriterad och då är det givetvis uppfödarens fel och inte musens. Men det ska i alla fall inte vara bråk och tjafs om det inte finns någon anledning. Lite tjafs i rangordning måste man ju räkna med, men när rangordningen är klar så ska det inte vara tjafs. Ledaren ska bestämt leda flocken men på ett bra sätt, visa nya medlemmar sin plats och ordna upp rangen.

Jag accepterar inte om djuret biter mig flera ggr, piskar med svansen hotfullt, buffar o fluffar upp sig eller på annat sätt visar hotfullt beteende utan anledning. Sånt är för mig helt oacceptabelt och visar den även ett sånt beteende i en flock utan anledning så ser jag bara en enda utväg på ett sådant djur.

Kanske jag inte vet vad ett bra temperament är hos möss, men jag vet i alla fall vad jag söker i ett sällskapsdjur och då spelar det ingen roll om det är hund marsvin eller möss.

Anmäl
2013-04-10 15:43 #32 av: Grodan

#30 Jo, en tjock mus som hon går nog gärna som hane eller hamster

#31 Jag orkar inte läsa allt just nu (inte ditt fel, det är så härligt att du är så skrivglad!) men jag gillar ditt tänk. Du är helt klart inne på rätt väg. När man vet vad man gillar och ogillar för karaktär kan man gå mycket långt som temperamentsuppfödare. Det krävs säkerligen ett speciellt öga för att lyckas. En del måste analysera varenda rörelse musen gör och förstå varför den gör si eller så för att vet aom det är ett bra djur att avla på, andra känner bara i ryggraden att det är ett bra djur och GÖR rätt. Vi har alla våra egna knep. Jag har själv mängder av egenskaper jag letar efter hos djuren jag vill avla vidare på.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2015-05-16 18:49 #33 av: Grodan

Hjärta

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2015-05-16 20:17 #34 av: MissEmmis

Intressant tråd om avel! Det här är saker som även jag funderar en hel del på.

Jag vill börja med satinet. Det oroar mig att det KAN finnas urkalkningar i skelettet på satinmöss som Ariama skriver. Även om det inte är säkert så finns risken där och då jag inte är så insatt så kan jag bara gå på det lilla jag har läst här och på andra ställen. Och jag undrar: Finns det någon forskning på hälsan hos satinmöss?

Orosfaktor 1: satinsjukan finns på alla satinmarsvin, men symptomen kan dyka upp sent på vissa individer. På både möss och marsvin är satin ett recessivt anlag och båda är gnagare. Det är inte alltför långsökt att tänka sig att det kan finnas ett samband.

Orosfaktor 2: satinmöss har vita tänder. Vita tänder på guldhamstrar är kopplat till sjukdom.

Orosfaktor 3: Satinmöss från vissa linjer är mindre i storleken än andra möss. Minskad storlek KAN tyda på mindre livsduglighet av något slag.

Kanske bäst att jag tar det säkra före det osäkra och undviker satin, trots att det är så snyggt? Får fundera vidare på det....

Sen vad gäller avelsmål så håller jag helt med Snuttegris om att temperamentet är superviktigt när det gäller alla sällskapsdjur (att de fungerar bra som sällskapsdjur är grunden för all sådan avel tycker jag, annars försvinner hela syftet) och att som Grodan väga in många olika egenskaper av temperamentet låter jättebra. Jag vill gärna få fram möss som är framåt och modiga, samtidigt som jag vet att rädsla och försiktighet är en viktig överlevnadsstrategi för möss hemma hos mig då jag även har katter, så det är lite dubbelt. Dock kommer jag förstås att vara extremt försiktig så att det inte händer någon olycka igen. :(

En viktig aspekt av temperamentet är förstås hanar som kan leva tillsammans, och att ha det som ett gemensamt avelsmål bland alla uppfödare skulle förbättra livskvaliteten för oerhört många hanar, som idag måste bo ensamma eller bli avlivade. Kan vi dessutom även minska lukten på deras kiss så kan vi i framtiden få fram hanar som går att sälja i par som sällskapsdjur.

Men jag är medveten om att detta är ett arbete som kan ta lång tid innan man når de resultat man vill. Med tanke på att jag varken orkar ta hand om så väldigt många möss eller orka resa långt för att få tag på möss så får jag helt enkelt göra det bästa jag kan med de möss som finns tillgängliga och jag får acceptera att framstegen kan ta tid på sig.

Anmäl
2015-05-16 20:17 #35 av: MissEmmis

Intressant tråd om avel! Det här är saker som även jag funderar en hel del på.

Jag vill börja med satinet. Det oroar mig att det KAN finnas urkalkningar i skelettet på satinmöss som Ariama skriver. Även om det inte är säkert så finns risken där och då jag inte är så insatt så kan jag bara gå på det lilla jag har läst här och på andra ställen. Och jag undrar: Finns det någon forskning på hälsan hos satinmöss?

Orosfaktor 1: satinsjukan finns på alla satinmarsvin, men symptomen kan dyka upp sent på vissa individer. På både möss och marsvin är satin ett recessivt anlag och båda är gnagare. Det är inte alltför långsökt att tänka sig att det kan finnas ett samband.

Orosfaktor 2: satinmöss har vita tänder. Vita tänder på guldhamstrar är kopplat till sjukdom.

Orosfaktor 3: Satinmöss från vissa linjer är mindre i storleken än andra möss. Minskad storlek KAN tyda på mindre livsduglighet av något slag.

Kanske bäst att jag tar det säkra före det osäkra och undviker satin, trots att det är så snyggt? Får fundera vidare på det....

Sen vad gäller avelsmål så håller jag helt med Snuttegris om att temperamentet är superviktigt när det gäller alla sällskapsdjur (att de fungerar bra som sällskapsdjur är grunden för all sådan avel tycker jag, annars försvinner hela syftet) och att som Grodan väga in många olika egenskaper av temperamentet låter jättebra. Jag vill gärna få fram möss som är framåt och modiga, samtidigt som jag vet att rädsla och försiktighet är en viktig överlevnadsstrategi för möss hemma hos mig då jag även har katter, så det är lite dubbelt. Dock kommer jag förstås att vara extremt försiktig så att det inte händer någon olycka igen. :(

En viktig aspekt av temperamentet är förstås hanar som kan leva tillsammans, och att ha det som ett gemensamt avelsmål bland alla uppfödare skulle förbättra livskvaliteten för oerhört många hanar, som idag måste bo ensamma eller bli avlivade. Kan vi dessutom även minska lukten på deras kiss så kan vi i framtiden få fram hanar som går att sälja i par som sällskapsdjur.

Men jag är medveten om att detta är ett arbete som kan ta lång tid innan man når de resultat man vill. Med tanke på att jag varken orkar ta hand om så väldigt många möss eller orka resa långt för att få tag på möss så får jag helt enkelt göra det bästa jag kan med de möss som finns tillgängliga och jag får acceptera att framstegen kan ta tid på sig.

Anmäl
2015-05-21 19:16 #37 av: Grodan

Du tänker bra tycker jag, missemmis

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.