Hej!

Gillar ditt nick… 😃

Du kan läsa min artikel om ohyra och titta på foton - ska snart lägga in några foton som Artlink tagit - dock är dessa rejält förstorade och kan ge lite fel bild av hur ohyra ser ut, men det kan vara ett tips till dig också: Ta foto på ohyran. Med macro. Och visa oss här i den här tråden.

Här är artikeln (inga foton än)

Ohyra/Parasiter

Sanering är inte nödvändig när du behandlar med Stronghold mot skabbkvalster och löss. Dock är vanlig rengöring och ej återinfektion bra. Du behöver alltså veta om ohyran sprids via bottenmaterial eller mat och åtgärda det.

Ohyran kan absolut komma utifrån. Ta gärna saker utifrån, men behandla dem noga innan du ger dem till mössen. Allt du plockar på marken måste rengöras noga. Sköljas, torkas eller värmas upp i 130 grader C. Hö och annat som inte kan varken sköljas eller värmas upp i 130 grader C hålls 28 dagar på plats där det är torrt och inga andra djur går.

Jag anser att har några djur i en besättning ohyra så är stor risk att de övriga också har det, så alla skall behandlas. Även andra gnagararter. Men kolla först upp vad det är för ohyra du har. Kanske är det bara något litet utelevande djur som gått vilse och som inte alls kan leva på dina djur.

Tack så jättemycket för svar! Jag har försökt ta kort på ohyran men det blir väldigt otydliga bilder även med macro: ser bara ut som att de har lite damm i pälsen och på kort syns detta bara på den fläckiga musens svarta partier - vilka inte är särskilt många. Jag ska försöka igen! 

Ska genast läsa artikeln! Tack återigen för ditt svar!!!

#2 Ja, det är svårt att fotografera möss och deras ohyra. Bra kamera och lite skills behövs… 😉

Av vad jag kan bedömma utifrån artikeln så är det löss de har råkat ut för :( På korten ser de som sagt ut som dammkorn mest tycker jag, sådana de kan få utav spån tex, men dessa rör ju sig och går lite åt det  oranga hållet i färgen…

De här är de bästa bilderna jag lyckades få av ohyran på "Lillegris", ringade in där det syns mest:

Minigrisens ohyra ser ut så här:

Så nu är det alltså bara att ta sig till veterinären. Är väldigt orolig över Minigris, hörde henne fnysa idag också nämligen. Hoppas jag inte behöver ta med mig alla mössen dock. 

De skriver väl inte bara ut Stronghold om man ringer och säger att man har löss på sina möss? Stallkatten fick dock antibiotika utskrivet så en gång "bara sådär" eftersom hon inte uppskattade att bli infångad. Jag får höra med veterinären, hade helst velat att de tog sig en ordentligt titt på Minigris som sagt.

Angående buren (som alltså ser ut som på bilden just nu) så gör jag nog en totalrengöring av allt för säkerhets skull, det är mycket därinne som kommer direkt utifrån utan rengöring innan :S in med allt som får plats i ugnen, ny torv (kanske också ska in i ugnen innan?) och de stora grenarna kanske jag kan grilla eller nått…  eller så får de vara utan dem tillsvidare. Rep och sådant kanske det räcker med att koka? Ursh, det här var inte roligt :'(

Hm… kan du lägga upp foton som är STORA så att jag själv kan förstora? eller skicka?

Löss kryper inte på pälsen sådär… de kryper på huden, är halvt nerborrade i huden och suger blod… eller sitter i pälsen och äter päls…

Jaha, ja de här äckliga sakerna kryper omkring :S

De blir tyvärr inte så mycket större, här är så stort det går (måste beskära dem för att min skitdator ska orka ladda upp dem):

De verkar sitta mest/helst precis över svansen på mössen också?!

Tror du inte att det är något som kommit in utifrån då?

Det är inte en normal bild att ohyra kryper PÅ pälsen… de kryper på huden och INUTI pälsen mer…

Det kanske det är. Hmm. Varför i hela friden kryper de omkring på mina möss i så fall? Om de inte parasiterar på dem menar jag, då har de ju ingen nytta av att vara på mina möss och borde vandra vidare/sätta sig någon annanstans? *förvirrad* Jag har ingen aning ärligt talat, detta är ju mina första möss och jag har dålig koll på deras sjukdommar  :(  

Hade iofs varit väldigt skönt om det inte var löss, vilket det inte verkar vara eftersom de kryper PÅ pälsen. Jag vill dock inte ha dem där oavsett, har du något förslag på hur jag blir av med dem?

Kikade överallt i hela karet med ficklampa nu, och ja, de där krypen sitter inte bara på mössen! Det är nog bara någonting som har flyttat in som jag nu får försöka flytta ut igen på något vänster.

Jag hade nog testat att i första hand kastat allt i akvariet och gjort rent det. Satt in nya saker som är ordenligt rengjorda, kanske hoppat över saker helt som var utifrån denna gången. Och sen försökt få bort allting som sitter på mössen. Sätta tillbaka dom och sen se vad som händer.

Jag har haft ohyra på mina möss och de vill ju ner i skinnet på mössen. De har inte så mycket nytta av att sitta ovanpå och glida med direkt. Så hade jag gjort bara som test.

Såg man dom fortfarande efter det så hade jag tagit veterinären då istället.

Kan det vara någon forn av höns/fågelkvalster då? De kryper ju runt överallt, och äter på mössen. Vad har de för färg? Har mössen sår någonstans?

Jag har börjat med att kasta ut allt (det är som sagt MYCKET däri, har hälften kvar ungefär) - tänkte ha dem på spån ett tag för att som du säger se om de försvinner! Antagligen trivs de bättre i torv än på spån i så fall.

Verkade som det hade blivit mindre ohyra på dem imorse dessutom!

#14 Jag har tittat och tittat på de där underliga små krypen och de ser faktiskt ut att vara vita, men de är så små så det är svårt att se ibland tycker jag att de ser lite gulaktiga ut, ibland att de skiftar i orange - beroende på vart de kryper omkring… 

Mössen har inga sår, någonstans, pälsen ser opåverkad ut av vad jag kan bedöma.

#15 Låter som kvalster som lever typ på trä, mossa, bär etc… (obs! jag är inte så bra på sådana kvalster… lol… men brukar se dem när jag ska plocka något ute och låter då bli att stoppa det i munnen…)

kan vara rotkvalster om du har fuktigt där mössen bor. kolla igenom ströbädden och husen där mössen dover. är det fuktigt där som kan det vara nedbrytare och de skadar inte mössen.

De är vita och bara 0.1-0,3mm stora

#6 HELT FANTASTISK BUR! om man nu ens kan kalla de bur. vilken otrolig miljö! Underbart att se :D

Tror att det var såna där kryp som några av mina möss råkade ut för förut.. Tyvärr så "åt" krypen upp mina möss :c
Dom bara dog.. Så måste ha berott på dom där krypen..

Men jag upptäckte det sent, Då mössen började bli risig i pälsen och fick sår. Mina möss som fick "larverna" (eller vad det nu är(?)) var dock gamla, Så då jag märkte det så ringde jag veterinären och beställde tid för att avliva dem, Men tyvärr så var tiden för sent.. Så mössen dog :(

Men ring veterinär! Gör någonting!
Dina möss ser dock inte så sjuka ut som mina blev, Så det är nog inte jätte bråttom, Men det är bäst att du gör någonting, Och det är snart.

#19 vad syftar du på för kryp? Hänvisa gärna med tagg :)

TUSEN TACK för alla era svar!

De små krypen är försvunna, finns inte ett spår av dem i pälsen längre. De försvann i takt med att jag bytte ut inredning och torven. Har kollat genom bägge grundligt under de närmaste dagarna, vänt och vridit och kikat mellan alla hårstrån - ingenting!

Men ett problem borta är lika med ett nytt, så har det iaf känts för mig under hela min musägarperiod.  Mitt nick är ju i alla fall väl valt… ha.. ha.. :( Och det här är riktigt hemskt…

I och med att jag tog ut gamla inredningen och satte in spån istället så blev ju inte Lillegris direkt glad. Hon är lättstressad och tycker inte om stora förändringar.

Kort och Gott: Stora förändringar = Lillegris tar sitt pick och pack och försöker flytta till ett "säkrare" ställe. Så jag drog mig för att förstöra den delen där jag vet att de har sitt bo, inget av alternativen kändes superbra egentligen.

Men så igår kväll tog jag ut även bo-delen då hela karet uppenbarligen behöver en nystart oavsett. Så boet åkte ut, och herrejävlar vilken lyxvilla de hade byggt, helt otroligt – det var STORT och med massa, massa olika rum, bäddade med olika material på olika sätt – det skar verkligen i ett mattehjärta att förstöra det.

Och det blev också sista droppen för Lillegris. Hon var orolig sen innan pga av miljöombytet även om jag har försökt att göra det gradvis.  

Idag när jag kom hem hittade jag alltså en SVANS fastklämd i locket! Hon har varit och klängt på locket under dagen ( De har olika lock dag/natt. Nattlocket är helt rymningsäkert, daglocket har bättre ventilation så jag skiftar tills jag lyckas bygga ett lock som fyller båda funktionerna.) Från botten till lock är det 50cm och grenarna hade jag tagit bort så jag trodde inte hon skulle kunna komma upp – annars hade de fått haft nattlocket i och med att jag visste att hon var orolig över den nya miljön. Jag trodde dock inte att hon skulle kunna SKADA sig på det, utan bara kunna rymma genom det! Tydligen så var det alltså tvärtom. Behöver jag ens säga att jag känner mig så in i helvetes jävla hemsk just nu?

Hoppades nästan på att jag hade fått besök av en vildmus, men jag knackade på och fram kommer en glad Minigris och en Lillegris med en halv svans :’( och nu vet jag inte VAD jag ska göra?!

Jag har bytt ut/behandlat allt som finns däri IGEN, tvättat (Natt)lock och rutor så att hennes svans inte ska bli infekterad och så har jag tvättat hennes stump med koksaltlösning men vad fasiken gör jag nu?!

Hade det varit någon av de andra mössen detta hade hänt hade jag tagit mig till veterinären så fort som möjligt men jag är rädd för att min Lillegris inte klarar av en sån grej! Och speciellt inte NU när hon redan är orolig pga att hela hennes hem precis blivit upp och nedvänt. Jag tror hon kommer DÖ av stress, på riktigt.

I vanliga fall är hon bekväm och trygg med mig, go, nyfiken och vill vara med överallt, men med andra människor är hon som förbytt: aldrig i livet att hon skulle gå fram till en främmande hand så att utsätta henne för det NU när hon redan är så osäker.. så det spelar stor roll i hur jag (försöker) resonera just nu. Blir hon rädd så är det dessutom antingen 3 meter i sekunden som gäller (överdriver inte ens…), totalt paralyserad eller så hoppar hon hejdlöst precis från vilken höjd som helst – ingenting jag vill att hon ska vara med om.

Jag tror inte att jag vågar utsätta henne för en transport och sedan att bli hanterad av veterinär = blir ju samma resultat som att åka dit för avlivning = hjärtat kommer stanna på henne.

Vad hade NI gjort i min situation? Är veterinärvård hennes enda chans?

Här är en bild av hennes stump - ser det bra ut? Ok? Dåligt? Hur ser jag om den blir infekterad? Kan hon få kallbrand? Hur ofta bör jag tvätta den? Har INGA PROBLEM med att bara skita i allt annat, sjukanmäla mig från jobbet och bara stanna hemma och ta hand om henne om det är det som behövs!!! Hon är mitt kära hjärtegryn och hon FÅR bara INTE DÖ.

Tvätta bara och låt det vara. Skadan är ju redan skedd: svansen är av… Det gjorde jätteont och var en otroligt hemsk upplevelse för henne, men nu är skadan skedd. 

Du behöver inte oroa dig för att det blir kallbrand. Möss har bra läkkött och det fixar till sig. Bara ge lite extra nyttig mat som innehåller näringsämnen som främjar läkningsprocess som t e x zink (ärtor är bra källa här) mm.

Okej, ska göra det! Tack så mycket för snabbt svar!

#22 Vilken art är det?

Skogsmus?

Har du en skogsmus och en tammus ihop?

Hon är en större skogsmus, Apodemus flavicollis…

Hur allvarligt handikappad kan man färvänta sig att hon har blivit nu? Jag tycker knappt det märks att hon förlorat svansen på hennes rörelsemönster men djur är ju experter på att dölja sina handikapp…

Hon använder inte svansen som en tammus dock, ringlar den inte runt saker, tar inte stöd med den direkt heller, jag tror att den är mest till för balansen… men den var minst dubbelt så lång innan så då borde hon känna av det ordentligt tycker jag? :(

Såhär lång var den:

Oj såg bara den första meningen. Ja, jag har de där två tillsammans, de har bott ihop sen de var 6 vs 5 veckor ungefär.

Hur kommer det sig att du har en skogsmus och en tammus ihop?

Är du säker på att det är en stor skogsmus? Den ser ju ut att vara lika liten som din tammus.

Det gamla vanliga man inte ska göra helt enkelt… Drar hela historien:

Var ute och red, ser någonting mitt på asfaltsvägen som rör sig/rycker lite, rider närmare och tror först att det är en skadad mus som ligger och dör så jag gör halt, hoppar av och förbereder mig på att jag antagligen skulle behöva avliva stackaren. Ser då att det är en unge, som inte ser skadad ut men däremot såg det ut som den sjöng på sista versen.

Här slår det slint för jag plockar upp henne istället, hoppar upp på hästen igen och drar raka vägen tillbaka till stallet. Jag hade valt att rida på halsring den dagen, vilket underlättade - för att hålla tyglar och en skör lite musunge i händerna samtidigt hade inte gått och så var det ju bara att dra av halsringen och släppa hästen i hagen igen och dra hem fort som fan för jag tror att det var riktigt bråttom - hon var inte i bra skick av vad jag kunde bedömma, hon hade inte ens öppnat ögonen ordentligt - ena ögat var halvöppet och hon verkade vara totalt utmattad, i och med att det bara var att plocka upp henne. 

Fick i henne lite havremjölk, googlade mig till att hon behövde esbilac och fixade det… och på den vägen var det: hela köret med matning varannan timma, hade med henne till jobbet (i smyg) och allt.

Funderade förstås på att ta henne till en viltvårdare (som jag har gjort med x-antal skadade fåglar…) men jag var så rädd att de skulle avliva henne: Det enda jag kunde tänka på var att hon inte fick dö!

Sen när hon blev större och började skutta omkring och fick bo i ett 130 liters akvarium själv så insåg jag ju att hon var väldigt ensam, hon ville vara med mig JÄMT, så fort jag gick förbi kom hon som ett spjut och hoppade på glaset och skulle upp, upp, upp! Så då chansade jag på att en tammus kanske skulle funka - och det gjorde det. (hade då noll koll på deras olika bakteriefloror, eller att skogsmusen kunde bära på sjukdomar som hade kunnat döda tammusen. Skogsmusen var ju själv frisk så hur skulle den kunna ha någon sjukdom? Ja, den sista idioten är inte född än.) 

Jag tror dock jag hade en jäkla tur med tammusen som heter Minigris för hon är verkligen fantastisk, lugn, go, gudasnäll och hon var glad i skogsmusen redan från början. Nu är hon verkligen skogsmusens stora trygghet i livet. Om någon någonsin har älskat någon så älskar verkligen Lillegris sin Minigris.

Rätt fort blev ju förstås ett 130 liters kar för litet det också, så jag fick köpa ett 150x50x50cm akvarium till dem istället.

Så det är deras historia so far.

Angående större eller mindre skogsmus så vet jag inte säkert, men hon är större än den andra IRL, mycket mer massa (det KÄNNS när hon skuttar upp i handen kan jag säga) vet inte om det syns bättre på den här bilden kanske (eller så är det en mindre skogsmus?):

Så himla fin historia ❤️

Har inte läst allting nu men ta du och köp typ Plantaion soil som är till reptiler egentligen, är helt sterilt. Så kan du säkert plantera växter på nytt och behandla grenar och baka dom i ugnen osv innan du lägger in dom så kan dom få tillbaka sitt fina skogshem <3

#31 Åååh! Tack så himla mycket för tipset! Jag ska kolla upp det, låter ju jättebra. Jag håller iofs på att baka torv i ugnen för fulla muggar men Plantaion Soil kanske är ännu bättre :D. De trivs inte alls på spånet nämligen eftersom det inte går att gräva i, de försöker och försöker men det rasar ju tillslut. :( TACK!

#30 Bortsett från att det inte är lagligt och att det är mitt fel att Lillegrisen har en halv svans nu så kanske… :/ Hon lever ju iallafall även om hon inte är särskilt nöjd just nu. Men jag ska fixa det så fort det går! (dvs fixa inredningen, svansen är ju körd…) :'(

Säger som #30 Så otroligt fin historia!❤️ Man blir ju riktigt rörd av att läsa den :')

Nåjo men hade du lämnat Lillegrisen i skogen så hade hon inte ens haft en halv svans nu… Ibland gör man olagliga saker med en god tanke bakom!

Det är ju såklart hur fel som helst och tvärtemot allting man kan göra, men den här historien var helt underbar!

Underbar historia. 

JAG säger att du gjorde rätt. Hade gjort samma sak utan att tveka. Tror heller inte att någon bryr sig att hon lever som en tammus nu. Du räddade livet på henne och ge henne allt hon behöver <3 Tror däremot de skulle reagera om du har massa svanar i hemmet ^^

Större skogsmus har ett brun/beige band mellan frambenen i den vita magpälsen. Jag tror oxå det är en större, honorna är inte SÅ stora.

Jag hade oxå en skogis en gång. Musen hette han. Jag flaskade upp honom från 1 v ålder, och hade honom toill han blev gammal. Han var sjukt tam och orädd. En dag fick jag oxå dåligt samvete över att inte ha all tid han behövde, så han fick en gammal gammal mushona att bo med. Det gick bra, så han fick en ny hona när hon gick bort. Det som hände när han fick mussällskap, var att jag slutade hantera honom helt. 

Tidigare var jag hans mamma, sen upptäckte han att han var en mus och det fanns andra möss. 😉

Cool historia!

Jag uppskattar verkligen att du delar med dig! ❤️

Jag skulle dock kunna bråka lite med dig, ang att du tog hem en vild musunge. Hur vet du att mamman inte var där i krokarna?

Jag vill också meddela att just skogsmöss kan ha farliga sjukdomar som kan göra människor mycket sjuka! Ska man rädda vilda möss ska man ha handskar på sig och man ska använda bakterie/virusdödande när man rengör deras bur (samt försöka att inte inandas dammpartiklar).

Tycker personligen inte att det varken är en underbar eller cool historia, utan snarare en oerhört sorlig sådan. Men det är ju trevligt att ni ser det så! :')

Kan inte låta bli att tänka på att om inget hade hänt henne hade ju hon haft ett skogsmusliv i det fria, kanske träffat en stilig skogsmusherre och fått en massa fina barn… Inte för att jag tror att hon har det dåligt här, jag försöker verkligen allt för att hon ska ha det så bra som möjligt hos mig - hon får komma ut och springa när hon vill, hon får komma upp och kela när hon vill, hon har en bur som hon var nöjd med när den var inredd som förut… :( Lyssnar och tittar på om hon tycker att något inte är bra - för hon visar det, vilket är skönt. Alltså så gör jag precis som jag gör med alla andra mina djur, men med henne är det ändå lite annorlunda just för att hon under andra omständigheter borde ha varit vild och jag är väl medveten om att jag inte kan mäta mig med naturen och det gör ibland väldigt ont för det var ju det livet hon hade haft om inget hade hänt henne. 

Jag är direkt emot att ta vilda djur och ha dem som husdjur, detta måste jag poängtera, oftast kan man inte ge ett vilt djur ett värdigt liv i fångenskap. Jag tror dock att hon faktiskt har fått det här, uppenbarligen lever jag inte alltid som jag "lär"…

#38 Ifrågasätt du, inte mer än rätt! :) Menar du att mamman av någon anledning varit tvungen att lämna henne mitt på en asfaltsväg i det skicket och tänkt att hämta henne senare? 

Nu är jag ju verkligen ingen skogsmusexpert och vet inte hur ungarna bör se ut, men hon var så himla smal - verkligen ett huvud med ben och svans, magen såg ut att vara tom (tammusbäbisar ser ut som rena rama sumobrottarna jämfört med hur hon såg ut då) hon var full med fästingar och andra kryp (Borde kanske slagit en och annan varningsklocka hos mig där men hjärtat blödde och rim och reson fanns inte närvarande öht.) och fästingar borde väl ändå musmamman plocka bort iallafall? Såg ju ut som om de skulle suga henne tom på allt blod hon hade…

Men visst, mamman kanske satt i ett dike och såg mig ta hennes barn. Tror dock inte att Lillegris hade klarat sig om jag inte tagit med henne hem, även om mamman satt och väntade, för då hade jag aldrig någonsin tagit henne. Jag vet ju att ungar ska man låta bli.

Oj. Herregud?! Hmm… kan hon alltså smitta mig nu, närsomhelst, efter ett drygt halvår fullt med pussar… Tycker att jag borde åkt dit för länge sen isåfall, om hon nu bär på något? :S Kan man dö? Eller är det "bara" att man blir väldigt dålig - jag vill inte sluta mysa med min lilla gris…

#37

Oj, helt orädd? Hur lyckades du med det? Det kanske har att göra med olika personligheter/kön?

Jag upplever Lillegris som att instinkterna sitter i hårt, hur go och mysig hon än är så är ett ”farligt ljud” ett farligt ljud och då är det illa kvickt till tryggheten som gäller, kan vara mitt hår, ner i tröjan, till Minigris (❤️) eller ner i en av hennes gångar beroende på vart hon befinner sig. Sen kommer hon ju fram igen när hon har konstaterat att faran är över men det är liksom ingen tvekan om att hon i grund och botten verkligen är ett vilt djur.

Nyfiken bara, men var din också lite utav ett ”popcorn”? Här händer saker snabbt och vill hon något så gör hon det med 100% målmedvetenhet. Om mina tammöss vill komma upp t.ex så kan man ju säga ”nej” men med Lillegris ska man vara glad om man ens hinner blinka mellan att hon har bestämt sig för att hon vill upp tills att hon nöjt sitter på axeln…  Hon blir lite full i fan i blicken precis innan, hon kan sitta och leta godsaker mellan fingrarna till exempel och sen vips så är hon och klänger i håret! Och har hon bestämt sig för att bygga en gång på ett speciellt ställe så spelar det ingen roll om jag försöker hindra henne med att lägga saker i vägen – en påbörjad gång är en avslutad gång i hennes värld! En förstörd gång är också en lagad gång… hon vet hur hon vill ha det!

Samma här, så fort Minigris och hon hade lärt känna varandra så var jag inte så himla viktig längre. Erkänner att jag kände mig rejält dumpad, haha, men jag är verkligen lycklig över att hon har en kompis som kan vara med henne hela tiden.  Hade ju konstant dåligt samvete så fort hon var själv, nu är jag mest ett roligt tillägg i vardagen men ingenting hon verkligen behöver längre.

Vet inte exakt hur jag kom fram till att hon var just en större skogsmus, men jag minns att jag var hyffsat säker på det efter att ha halvt googlat ihjäl mig. Det där gula bandet har hon ju mellan frambenen. Sen är Minigrisen rätt stor hon också, jämfört med mina andra tammöss (Hon kanske blev boostad med lite skogsmus-steroider som liten ;P)

Lillegrisen framifrån:

#39 "Menar du att mamman av någon anledning varit tvungen att lämna henne mitt på en asfaltsväg i det skicket och tänkt att hämta henne senare?"

Troligen inte, men man vet ju aldrig…

Jag anser nog inte att du gjorde helt fel, trots allt. Vill bara skrämma andra som "hittar" musungar i skog och mark. Nu var ju detta visserligen inte skog och mark utan mitt på en asfaltväg (ordet asfaltväg trillade dock ur mitt lilla huvud…). Jag är lite emot att man tar hem musungar, dels för att det är mot lagen, dels för smittor samt för en annan sak som folk verkar glömma hela tiden: vi ska inte lägga oss i så mycket! Naturen kan sköta sig själv.

Hade jag sett musungen hade jag nog bara lagt den i diket - tagit med handskar eller stora blad runt om den och lagt den i diket. Musungar kan skrika på sin mor…

Smittor: som sagt vilda möss kan smitta människor med en mängd olika saker. Vissa lite mer allvarliga, vissa mindre allvarliga. Just nu finns inga kända fall i just Sverige av de mer allvarliga smittorna, men i andra länder finns det fall… och det är inte ovanligt att tammöss blir smittade av vildmöss och i sin tur smittar sin ägare!

Efter 6 månader behöver du inte vara orolig, men det är viktigt att tänka på detta när man ska rädda vilda gnagare. Det kan vara riskabelt.

#40 Fiiiina bilder! ❤️

#41 Jag förstår precis hur du menar och håller med!

Efter allt jag har varit med om och lärt mig om möss hitintills så hade jag nog inte vågat ta hand om ännu en vildmusunge i nöd, hur sockersöta och hjälplösa de än är. Förhoppningsvis behöver jag aldrig stå där i valet och kvalet igen. Jag håller mig mer än gärna till tammöss ;) de är ju helt underbara de med och även om Lillegris alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta ❤️så ser jag helst att resten av de vilda mössen stannar där de hör hemma!!!

Åh gud var skönt! Blev minst sagt lite förtvivlad där!

#42 :D Hon är så fin så, speciellt från den vinkeln där hon ser lite halvt dumsöt ut. Den svarta sårskorpan (?) på hennes svanstipp har trillat av nu förresten, tycker svansen ser rätt bra ut nu, trots att den är halv. Bättre än igår iallfall.

#43 Wow, vilket läkkött!

Ja!!! Helt otroligt! Skulle inte påstå att den är helt ihopläkt än men som sagt, ser mycket bättre ut! :D Så oerhört lättad och glad över att de inte hade löss och att svansen är på bättringsvägen redan!