Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

Om sajten (INFO) Avel & Uppfödning Beteende, hälsa & skötsel Bur, strö, inredning & tillbehör Fikarummet! (OT) Kluringar Filmer Fotografier Förening, utställning & träff Genetik, färger, hårlag och teckningar In Memorian Köp/Sälj/Efterlysning/Auktioner Leksaker och aktivering Länkar | Links Mat och utfodring Möss med djur och människor Namnförslag & namnförklaring TÄVLINGAR Ö Gamla tävlingar
Avel & Uppfödning

Vad tycker ni?

2013-12-29 22:45 #0 av: Moonchillas

Jag hoppas ingen nu halshugger mig för att jag tänker tanken.

Som ni säkert vet vid det här laget så håller jag på med chinchilla-avel. Väldigt intressant och givande projekt vill jag lova. Sambon sysslar även med en småskalig avel på gerbiler för enbart sällskap. Varför har vi valt att sysselsätta oss med avel? Jo för att det är intressant projekt att se hur avkommorna utvecklas, man har ett mål helt enkelt. Vårt mål med vår uppfödning är snälla och trevliga djur för sällskap och till viss del för utställning (chillorna då förstås). Så vi har aldrig någonsin tänkt tanken på att avla för att det är gulligt med bebisar. Visst är det gulligt med bebisar, det kan man inte förneka, men det krävs stort ansvar och planering. Man måste planera vad man vill ha ut av avel. Man måste veta så att man har plats, tid och ekonomi. Tänk om man inte får bebisar sålda, då kan man helt plötsligt stå där med en kull på ett X antal ungar som inte bli sålda. Har man då plats för allihop? Något annat man också måste ta i beräkning är just ekonomi, har jag råd att åka in till vetrinär om något går galet? Vågar jag lita på mina köpare att dom tar hand om mina avkommor på rätt sätt?

Nu då till själva funderingen. Jag skulle vilja gå snäppet längre när det gäller möss. Börja med en liten skala på avel. Jag är inte direkt nybörjare när det gäller möss, det var i somras som jag hade ett uppehåll på att ha möss som sällskap, men det hade inget med att göra att jag tröttnade på möss. Jag var helt enkelt inlagd på sjukhus och psyket. Min sambo försökte så gott han kunde att hinna med alla djuren medans jag var borta, men det blev för mycket för honom. 

Men nu är jag tillbaka och är starkare än någonsin. Djuren är hela vår värld och vi lägger all vår tid på djuren.

Nu säger inte jag att jag ska skaffa honor och hanar för att para första bästa. Nej nej, jag ska välja med mycket omsorg. Jag kräver fint temperament på mina avelsdjur och måste få se hur stammen ser ut längre bak när det gäller sjukdomar och livslängd.

Sen är nästa steg vilka färger, teckningar och hårlag. Svensk, engelsk eller korsad typ.

Jag har kommit så långt att jag skulle vilja satsa på korthår och satin. Gärna broken eller banded. För att satin ska synas som bäst så ska det ju vara dom ljusare färgerna som tex yellow. Min erfarenhet dock när det gäller yellow är ju att dom har en tendens att bli riktigt feta.

Men det finns ju andra vackra färger. Något som annars också hade vart spännande är ju black tan, att få fram riktigt snygga tan är ju en dröm. Ännu roligare hade vart om man hade kunnat samarbeta med någon som också vill rikta in sig på black tan.

Innan jag fattar beslut om avel så är det vissa saker jag måste veta. Finns det färger, teckningar, hårlag som medför risker. Med risker menar jag kortare livslängd, rossel, tumörer, blinda, döva, missbildning med mera. Vilka färger ska man absolut inte korsa? Som tex i chinchilla-avel får du absolut inte para två st vita, då föds det missbildade och dödfödda bebisar.

Men vad tycker ni? Vill ni stötta mig när det gäller småskalig avel, trots att jag har haft uppehåll på ½ år när det gäller mus-sällskap. Eller tycker ni att jag är helt fel ute som ens tänker tanken på avel.

Berätta gärna vad ni tycker, positivt som negativt. Men ta gärna det negativa med en vänlig och saklig ton.


Anmäl
2013-12-29 22:46 #1 av: Moonchillas

Ni som är uppfödare får gärna komma med tips och råd i all välmening. Berätta gärna både för och nackdelar med avel. Hur började ni, varför började ni? Berätta gärna allt.

Anmäl
2013-12-29 23:33 #2 av: [Ruber]

Jag är ingen uppfödare, utan snarare presumtiv köpare ;-). När jag väljer att köpa djur, så är naturligtvist hälsa, temperament ( och utseende) viktigt. Och då förefaller det bäst att köpa djur från uppfödare. Men. Det finns en baksida också. Uppfödare har ofta massor av djur, vilket leder till att en enskild individ i skaran får rätt lite uppmärksamhet, och kan således leda till att dessa djur är sämre socialt, än de som kanske föddes som ögonstenar i en barnfamilj... Så jag förstår även de som handlar av "privatpersoner". En myt kanske, men ibland funderar jag på om uppfödare blir lite avtrubbade, då de ofta har mer otålig och tuffare handlag med djuren. Att man kör över dem bara för att man inte har tid. För mig känns det också grymt att avliva djur för att de har oönskad färg/kön. Blir snarare sugen att ta hand om de som ratas. Det fantastiska fördelen med uppfödare är att de har ofta så mycket kunskap. I synnerhet om de pysslar med en art och inte fem! Jag vet inte just någonting om avel, det här var bara mina tankar kring ämnet. Är jag helt fel ute, så upplys mig gärna! Kommer aldrig köpa djur från djuraffär. Helst då av en småskalig uppfödare, som har hjärta på rätt ställe, som Kan djurarten.

Anmäl
2013-12-30 00:15 #3 av: Moonchillas

Där förstår jag verkligen tanken. Uppfödare som har en stor uppfödning har ju mycket djur och kanske inte hinner med att plocka med precis alla djur, men åh andra sidan så tror jag inte uppfödare plockar på sig mer djur än vad dom klarar av, inte bland seriösa i alla fall. Visst sen har det säkert hänt någon gång hos någon och det betyder inte att dom är oseriösa för den sakens skull. Det är lätt att plocka på sig för det är så många fina djur där ute i världen och ooops helt plötsligt står man där med 170 möss och man hade kanske en gräns på 30-40, om ni förstår hur jag tänker.

Just därför vill jag rikta in mig på max 2-3 färger, max 2 teckningar och max 2 hårlag. Vill också rikta in mig på korsade typer. Gillar engelsktypade öron och storlek, men svensktypade temperament och lynne.

Så som det lutar nu så vill jag rikta in mig på korthåriga satiner i broken. Vilken färg vet jag inte riktigt ännu, men riktigt snyggt med svart, choklad och blå. Men vill också syssla lite med korthårig black tan.

Skulle aldrig få för mig att avliva för att den har fel färg eller teckning. Här är alla lika mycket älskade oavsett hur dom ser ut. Enda gången jag skulle tänka mig avliva är om musen skulle vara riktigt agressiv. Min tanke med avel är att få fram riktigt trevliga möss som barn, handikappade och till och med åldringar ska kunna handskas med. Trevliga möss i snygga färger och teckningar. Men som sagt allra främst ruskigt bra temperament.

Har en bror som är född cp-skadad och älskar djur. Så han kommer få vara mycket försökskanin när det gäller att kolla temperament på mina djur.

Anmäl
2013-12-30 01:00 #4 av: Grodan

Jag vet inte vad jag ska komma med för råd till dig Moonchillas. Allt beror på din kunskap och erfarenhet om och med möss, samt hur du sköter dem osv.

Egenskaper som krävs för att lyckas och inte stöta på för mycket problem är att ha det rätta ögat och handlaget för möss. Att kunna se och känna vilka djur som har bra temperament och egenskaper för avel, samt även kunna se vilka som inte har det och kunna välja dessa ur avel.

Kommer du att kunna göra bra avelsval?

I dagsläget behövs rensning i linjerna, stoppa avel på klena och sjuka djur, höja livslängden och rikta aveln lite mer mot sällskapliga, trevliga och hälsosamma möss.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-12-30 01:38 #5 av: Moonchillas

Grodan du är en pärla Kär Självklart är detta något jag defenitivt måste ställa mig själv. Är jag så pass erfaren att jag kan urskilja vilka som är lämpade för avel och inte. Mycket kunskap sitter jag på, men man blir aldrig fullärd och jag säger absolut inte att jag vet allt om möss för det gör jag inte, men jag vill lära mig. Sen måste man räkna med att stöta på problem som uppfödare, det finns alltid något, inget kan vara perfekt. Men dock får inte problemen bli för stora eller för många, då är det ingen rolig utmaning längre och lätt att man tappar fokus. Just  därför jag skrev denna tråd, om jag ska börja med avel så vill jag börja i rätt ändå redan från början.

Jag vet till 100% vad det är jag vill få fram. Alltså själva målet. Ruskigt bra temperament och god hälsa, köpa in möss med en frisk stam. Det jag är rädd för är att dessa egenskaper ska grena sig. Exempel-Den här musens släktlinjer har alla vart supertrevliga men haft tumörer, nedsatt immunförsvar, och dött före 2 års ålder. Den andre musens bakgrund där har alla vart riktigt friska och hälsosamma, dom flesta har lev till 3 års ålder, men här har det vart sämre med temperament. Går det att sammanföra dessa 2 linjer och få fram det jag önskar, eller ska jag bara glömma dessa möss helt och hållet. Kan jag hitta linjer som har både bra hälsa och temperament?

Med tanke på att jag har umgåtts med en hel del möss, både mina egna och andras så tror jag att jag har rätt så god startpunkt med att kunna urskilja vilka djur som lämpar sig för avel och inte. Sen så kanske man kan få god kontakt med erfarna seriösa uppfödare och köpa möss från dessa. Då tror jag man har en ganska så bra grund. Plus att man kan få riktigt värdefulla tips och råd.

Hmm finns det ingen avelskurs man kan gå, just för att se att lära sig mer och samtidigt avgöra hur mycket kunskap man redan har. Om det inte finns kurser, skulle man inte då kunna ordna detta på något vis?

Anmäl
2013-12-30 01:53 #6 av: Grodan

#2 Det är mycket vunnet om man skall ha sällskapsmöss att mössen man skaffar är uppfödda i ett hem. Att man slipper tämja dem, att de är socialiserade och har lättare att klara stress. Men möss är väldigt anpassningsbara djur, så även ohanterade med bra grundtemperament kan bli mkt tama om man tar sig lite tid.

Jag håller med om att det är lättare att avgöra hur sociala och bra grundtemperament djuren har när/om de är välhanterade redan som små. De beteer sig en aning annorlunda.

Dock är miljö inte allt. Det genetiska arvet (eller de genetiska förutsättningarna) är mkt viktigt.

Att vara blödig och ta nergångar i aveln alltför personligt gör oss klena som uppfödare. Det är tufft att föda upp djur. Motgångar kommer alltid. Det är väldigt vanligt att musuppfödare avslutar sin uppfödning bara efter 6mån-1 år pga att de inte klarar av de stora prövningarna som det faktiskt innebär.

Idag är det väldigt tufft att vara musuppfödare då hälsan är ett stort problem, samt att det är svårt att sälja möss idag, då konkurrensen är mycket hård. Hanar har alltid varit svårsålda pga att de sällan kan leva fredligt i grupp samt har en speciell doft.

Pga hanars svårsåldhet kullar (avlivar ungar de första dygnen) många uppfödare. Detta är främst för att man inte själv ska ha för många djur (burar) i sin ägo.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-12-30 02:13 #7 av: Moonchillas

Ja där är ett problem, att få möss sålda och som du säger speciellt hanar. Detta är ju verkligen något man måste ta till i beräkning.

Sen detta med kulla har jag svårt för, jag förstår dom som gör det, inget jag dömer, men ja där är jag förbenat blödig. Enda gången jag kan kulla är om det skulle vara extrema missbildningar eller liknande. Men då är det risk för att det blir som du säger, att man står där med en jäkla massa hanar som inte blir sålda. En mushona kan ju få ganska stora kullar.

Det är verkligen mycket man måste tänka på och väga vågskålen flera gånger innan man bestämmer sig.


Anmäl
2013-12-30 02:44 #8 av: Moonchillas

Men jag tror faktiskt att jag väntar ett tag till när det gäller tankar på avel. Bara njuta av sällskap och mys istället.

Så får det nog bli. Behöver nog växa lite till i rollen som musägare innan man ger sig in på avel.

Men i framtiden är det nog inte helt omöjligt.


Anmäl
2013-12-30 03:09 #9 av: Grodan

Låt det ta den tid det tar.

Kurser hålls emellanåt i SVEMUS. För många är en utställningsdag väldigt lärorik om man inte är sjukligt blyg och lyckas haffa tag i några pratglada.

Jag gillar mycket i ditt tänk. En sak jag älskar i #0 är "Vågar jag lita på mina köpare att dom tar hand om mina avkommor på rätt sätt" Hjärta

Synen på möss är idag generellt att det först och främst är avelsdjur. Det pratas sällan om karaktär, sociala egenskaper, roliga beteenden och hur gosiga mössen är utan man pratar mest om vad man ska para den och den med. Det gör att många vill avla, för det är bara avel man pratar om.

Så jag funderar ju på om du märkt detta och därför fått dina avelsfunderingar därifrån.

Långlivade och supersällskapliga möss finns det dock marknad för, i min lilla värld. Sådana vill jag ha.Hjärta

Jag tänkte inte skriva så mkt mer, för jag har konstiga tankar, värderingar och funderingar. Därför lämnar jag plats till att andra får säga sin mening om avel och ge dig tips och råd utifrån deras värderingar.


__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-12-30 03:26 #10 av: Moonchillas

Jo Grodan visst har jag märkt att det pratas mycket om avel. Givet kommer intresset och tanken därifrån. Men det jag reagerar på att många verkar vilja avla på snygga typer med häftiga färger och teckningar och hårlag. Jag vill hellre rikta in mig på just hälsa och temperament. Är inget roligt att ha en snygg mus om jag inte kan umgås med den för att den är antingen livrädd eller aggressiv. Man skaffar ju sig främst ett djur för att ha något att bry sig om, ge och få kärlek och tillit.

Men jag känner att det är rätt att vänta. Mer kunskap och erfarenhet är aldrig fel. Men det är skönt att kunna och sitta och bolla med andra erfarna uppfödare. Sen ärligt är jag livrädd för att sälja bebisar just för tänk om dom hamnar i helt fel hem. Det är mitt ansvar att hitta det perfekta hemmet, men tyvärr finns det så mycket oärligt folk i världen, dom kan verka superbra, men sen kanske det visar sig att dom skiter i djuren en vecka senare och har tröttnat.

Anmäl
2013-12-30 03:33 #11 av: Grodan

#10 Tummen upp Min tanke med månadens veteran är ju att lyfta fram de äldre mössen. Jag tycker ju inte att djur bör sättas i avel för tidigt. På honor kan man inte vänta alltför länge alltid (även om jag gärna gör det faktiskt, med vissa undantag - jag har gjort undantag då min avel varit i kris) men hanar kan man vänta hur länge som helst på och jag tycker det är mkt viktigt! Eller det är viktigt i min avel. Så som jag vill avla. Jag gillar Standard. Jag gillar Standardenliga möss och jag har ett mkt bra öga för Standard, då jag tror även att jag är en mkt bra Standarddomare. Men mitt hjärta är Pet Class. Sällskapsmusen.

Och jag behöver någon att samarbeta med. Skrattar

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-12-30 03:39 #12 av: Moonchillas

Att läsa till domare är ju defenetivt ett bra sätt att lära sig MYCKET på.

När det gäller avel så hade jag faktiskt tänkt lite i samma banor. Att vänta så länge som möjligt med både hona och hane just för att se hur dom utvecklas. Precis som du säger så kan man vänta hur länge som helst när det gäller hanar. Honor är jag lite mer osäker på när det gäller första kullen, är ju så rädd för att komplikationer ska uppstå för att jag har väntat för länge. Men har man en möjlighet att få se förfäder och deras livslängd kan man kanske utgå ifrån dom.

Sicken tur att jag bestämde mig för att vänta med avel, för nu satte du mig på pottkanten Grodan. Vad räknas som standard idag?

Anmäl
2013-12-30 04:05 #13 av: Moonchillas

Måste in på svemus och läsa på om standard.

Anmäl
2013-12-30 04:12 #14 av: Grodan

Att avla färg, päls, teckning och typ mot något i Standarden tycker jag är ett måste. Inte ha gensoppeavel fullkomligt.

Dock att ha som mål att vinna i Standard (alltså vinna på Standardutställningar, samla meriter) är inget jag pysslar med.

En gång var mitt mål att mina bästa Texels skulle vinna och bli Champions.

Annars är mina mål enbart att vinna i Pet Class.

Vad tror du att du skulle ha för mål?

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-12-30 04:22 #15 av: Moonchillas

Det beror ju på vad det är för skillnad på pet-class och standard. Men antar att i pet-class sätter man fokus på hur musen är i temperament, kroppsbyggnad, päls, storlek, och hanterad. Inte lika mycket inriktning på just färg, teckning och hårlag. Helt enkelt fokus på musen som tam-mus och sällskap

Då skulle mitt mål vara att få bra bedömningar i pet-class. Mitt mål kanske ska bli att klå dig i pet-class Lipar


Anmäl
2013-12-30 04:25 #16 av: Grodan

#15 Korrekt. Glömt inte skötsel och hälsa.

Det finns väl PC på chillor också? Hur gör du där? Är du medlem o aktiv i chillaklubb?

LOL... ja, det kan vara en kul sporre... jag är ingen tävlingsmänniska dock och emellanåt är jag så pank att jag inte kan delta på utställning, men jag tror att när jag dömer PC ska du ställa dina mössSkämtarför att få så noggrann och petig bedömning som möjligt på musens karaktär, hälsa och skötsel (jag överletar inte saker på huden, utan fokuserar mer på hur musen är som sällskapsmus, hur den är, vad den behöver osv)

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-12-30 04:30 #17 av: Moonchillas

Jo det finns petclass på chillor också, men det är för dom utan stamtavla har jag för mig. Men det är precis samma sak där, man utgår ifrån chinchillans skötsel, temperament, kroppsbyggnad, hälsa, päls och storlek

Är aktiv i Scaf- Sveriges chinchilla avels förening. 

Låter som en bra plan att ställa i PC när du är domare, för jag vill ha en riktigt bra bedömning.

Dock samma problem här med ekonomi. har råd att ställa ut, men inte råd att ta mig dit om det är för långt bort. fan vad det ska vara dyrt idag att åka tåg.

Anmäl
2013-12-30 04:35 #18 av: Grodan

#17 Då vet du nog väldigt mycket om Standard, utställning, avel osv.

Att bo i en del av Sverige där det råder tomt på musfolk kan vara en liten nackdel, som givetvis kan vändas till fördel.

Nackdel för att det är svårt att hitta möss när man vill ha, för att det inte anordnas utst nära osv. Fördel för att man har lätt att hitta hem till ungar ur kullarna om man inte har någon konkurrens...

Sedan kan man ju kämpa lite för att få igång musintresset på orten/i länet och även anordna utst osv... För den kreaktive med tid, lust och ork finns inga hinder. Skämtar

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-12-30 04:38 #19 av: Moonchillas

Samtidigt saknar man lite det sociala, typ som musträffar och sånt. Men ja det hade vart något att jobba med. Att få upp musintresset i den här delen av landet. Vet dock inte hur länge vi bor kvar här. Lika ont om jobb som det är av musintresserade, om inte värre.

Anmäl
2013-12-30 04:40 #20 av: Moonchillas

Jo jag vet ju en del, men vill givetvis lära mig mer och få mer erfarenhet. Men man lär sig otroligt mycket på utställningar.

Annars så är jag uppfödd med hundutställningar, men inte riktigt samma sak. Men visst likheter finns det ju.

Anmäl
2013-12-30 04:42 #21 av: Grodan

Göteborg har varit musSveriges mecka ett tag, vet inte om det förändras nu...

08 har varit lite halvdött sedan jag flyttade därifrån.

En trevlig sak med musfolk är att de är väldigt mobila. Så samåkning osv är inget hinder. 2013 har det varit utställning i Karlskoga, Alingsås och Ljusne/Norrsundet. (Kan ha glömt någon utst)

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-12-30 04:46 #22 av: Moonchillas

Låter ju trevligt med att man kanske kan ordna samåkning. Kul att musintresset även finns uppåt landet. Vi har även en del nere i skåne. Hålls utställningar inom SSV och där har jag goda kontakter.

Anmäl
2013-12-30 09:18 #23 av: ariama

Intressant diskussion att läsa!

Jag tror visst, Moonchillas, att du skulle vara en bra uppfödare, och kan starta när du vill. Du tar tankar och ansvar bra, tycker jag.

Och MIN dröm är "givetvis" en uppfödning i Sverige, som fokuserar på tan med riktigt djup tanfärg. Ingen lätt uppgift, finns för litet underlag att starta med, och färgen ljusnar snabbt vid utavel.

I min värld skulle en riktigt mörk tanfärg prioriteras, medan övriga tan-egenskaper enligt standard skulle få stryka på foten. Det är den där riktigt mörka och vackra djupet som verkar omöjligt att få till i Sverige.

Jag har sett ett par riktigt riktigt bra chocolate/tan-möss, och de var en verklig dröm! Tyvärr blev de sjuka efter import och blev aldrig några avelsdjur. Uppfödaren slutade dessutom med varianten, synd, för hen hade verkligen lyckats!! Chocolate/tan, i den mörka tanfärgen, wooow, världens vackraste möss. Drömmer ...

Uppfödningen i Sverige idag - som jag förstår den - fokuserar på de kalla färgerna. Blått, vitt, beige, svart också. Även i tickat (agoutivarianter). Det gör det svårt att få samarbetspartners, eller bara köpa in bra avelsdjur, om man föredrar varma färger, som tangruppen tillhör (även om djuren skulle vara blå osv).

Anmäl
2013-12-30 09:29 #24 av: ariama

#5. "Kan jag hitta linjer som har både bra hälsa och temperament?"

Att börja med, menar du? Att köpa in som avelsdjur? Hmmm. Jag vet faktiskt inte... Är det någon som har? En verkligt intressant fråga!!

Det finns långlivade möss, som även fått utmärkta bedömningar i PC. Hur det är med "linjer" vet jag dock inte. Men det är definitivt något att jobba på och med. Behovet är stort, utmaningarna enorma.

Det finns ännu ett uttryck som jag vill föra in i musvärlden, utöver hälsa och temperament, och det är beteende. Det är en ganska stor skillnad mellan temperament och beteende, i alla fall med mina ögon sett.

Anmäl
2013-12-30 09:37 #25 av: KickiG

#24 Kan du försöka definiera temperament och beteende? För mig är beteende något man gör. Faktiskt allt som en levande varelse gör. Vilar, äter, biter, sitter, sover... Såhär snabbt tänkt (inte uppfödare själv) vet jag inte riktigt hur jag skulle avla på beteende, skulle först måsta räkna ut vad som är medfött och vad som är inlärt. 

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Anmäl
2013-12-30 09:43 #26 av: ariama

#5. "Exempel-Den här musens släktlinjer har alla vart supertrevliga men haft tumörer, nedsatt immunförsvar, och dött före 2 års ålder. Den andre musens bakgrund där har alla vart riktigt friska och hälsosamma, dom flesta har lev till 3 års ålder, men här har det vart sämre med temperament."

Ja du. Där står jag just nu. Efter åtta år som uppfödare. Det vill säga, jag har de där supertrevliga mössen som är helt underbara i sitt beteende, och som jag älskar djupt, stormtrivs med, och är lycklig med och över. Den där andra linjen du beskriver, finns inte här ;-)

Möss med dåligt temperament gillar jag inte. Möss som inte har "sällskapsmöss-beteende" står jag inte ut med. Så, nä, de finns inte här.

Mina möss ska vara mina VÄNNER, och de ska vara söta och näpna och busiga och gulliga och varma och och och, ja bara som den där balen på slottet ni vet ... (känslan alltså, inte de där fåniga mössen som syr askungens klänning, haha)

Mina möss ska bli GLADA när jag kommer!! Och de ska kunna visa det. Även om de fortfarande kan vara blyga på musvis.

Så, ja, efter åtta års avelsarbete, har jag möss i de färger jag önskar, med det beteende jag önskar, urtrevliga, väl hanterbara, kommunikativa, älskansvärda - och tumörer och/eller inte särskilt lång livstid.

Där står jag nu. Och säljer inte möss därför. Och avlar därför inte heller mer än så att jag behåller min egen stam, för jag kan inte tänka mig att leva utan dem. Lika lite som jag har någon lust att leva med "nya möss". För varje gång jag köpt in avelsmöss, hur trevliga de än varit, dröjer det några generationer innan jag är tillbaka här där jag vill ha dem.

Kan man sammanföra de två EGENSKAPERNA? kan man få fram de här mössen, i en långlivad stam? Jag har faktiskt inte den blekaste aning.


Anmäl
2013-12-30 09:56 #27 av: ariama

Nä, jag vet inte om det är möjligt att klara av den prioriteringen så hårt, utan att medelåldern sjunker på mössen. Jag har ju inte lyckats i alla fall. Bara med den ena biten.

Det jag gör nu, är faktiskt att försöka öka livslängden i alla fall! utifrån de möss jag har, för jag VILL faktiskt inte ha andra möss! Och metoden jag använder - förutom att avla sent och göra urval - är ... ännu starkare inavel.

Åtminstone får jag bort en hel del oönskat med inavel. Och alla mina möss får inte tumörer eller dör alltför unga! Bara en alltför stor andel. Frågan är om jag får bort allt på slutet ... (dvs alla möss, alla får tumörer, eller alla blir sterila på slutet)

Men så långt tänker jag inte gå. Jag tänker ha kvar mina möss, så som de är, för de är de ljuvligaste varelser jag kan tänka mig, och jag lever med dem. OM jag lyckas få fram möss med färre tumörer och som blir äldre, så är det något som kommer att ta mycketr lång tid.

Vad gäller allmän hälsa, så är mina möss faktiskt friska av sig! Inget rossel, det tål de bra, och de är alla mycket friska och tåliga det första levnadsåret i alla fall. Det är bara att de gärna tacklar av och dör, innan de fyller två.

De har heller inga stereotyper för sig, inget morrhårstugg eller barberande eller andra konstigheter. De är mycket sunda!

Det är "bara" det, att de inte blir så gamla... Och HADE jag kört hårdare på livslängd, så tror jag inte att jag hade fått de här goa sällskapsmössen som jag har nu. För jag har verkligen prioriterat hårt på beteendet, på ett vis som jag inte vet att någon annan uppfödare har gjort.

Anmäl
2013-12-30 10:15 #28 av: ariama

#25. Så här tänker jag.

På en utställning, PC, bedömer man musens temperament. Den ska sitta still i handen, inte vara springig, tillåta att man undersöker den och hanterar den "efter behag". Den får absolut inte bitas! (självklart) Och visst, det är ett beteende som bedöms. Däremot bedöms inte orsaken till beteendet! Och det är kanske där som jag skiljer på temperament och beteende.

Du kan avla en mus till att vara springig, det vill säga springa ifrån faror, eller till att svara på en fara med "freeze". Det vill säga sitta stilla och gömma sig och hoppas att man inte ses. I naturen är individer olika på det viset. Därför att det gynnar överlevnaden av arten med en bredd i beteendet i populationen

Så en mus kan få högsta betyg i PC, för att den är avlad till att vara lugn och hanterbar.

Det behöver inte alls betyda att den gillar människor, eller är ett särskilt bra sällskapsdjur OM det är ömsesidighet och kommunikation man önskar av sitt djur, och inte bara "ett gosedjur" typ nallebjörn (ej levande alltså, en ensidig relation).

Temeperament betyder att musen är hanterbar, inte bits, inte är nervös, inte klättrar som en galning på burens galler (dvs tål fångenskap bra), är snäll mot andra möss (dvs flocksmart) osv.

Och vissst, det är viktiga egenskaper. Musen måste vara hanterbar, och den måste gå att hålla i fångenskap.

Önskavärt beteende är för mig, att djuret kommunicerar med mig, VILL ha en relation med mig, är pigg, glad, ÖPPEN, det vill säga att den inte "stänger av" när jag tar upp den, än mindre om jag kommer in i rummet, eller nära buren.

Önskvärt beteende är givetvis att den självmant kommer fram till mig när jag kommer, vill hälsa, gärna kommer upp i handen. För att den tycker det är KUL, inte för att jag betyder mat, eller något annat. Det är umgänget med MIG som den ska tycker är spännande.

Eftersom jag har ganska många möss (haha, 30!) och ett liv utanför mössen, är jag som uppfödare är mest, jag hanterar inte alla mössen dagligen. Det är De som får söka sig till MIG för att bli hanterade!! och det är också dem som jag sedan avlar vidare på - om de är sunda i övrigt givetvis.

Anmäl
2013-12-30 11:56 #29 av: Moonchillas

Precis det jag menar ariama Skrattar Det jag vill ha hos en mus är att den kommunicerar med mig som ägare och även andra människor som kommer fram till buren. Som mina råttor som hänger på burgallret när jag närmar mig och jag kan nästan höra dom, hej mamma, här är vi mamma, kom mamma, vi har saknat dig mamma, vi kräver att få umgås med dig nu mamma.  Alltså att mina möss älskar mig och gärna vill umgås med mig för att dom också vill, inte bara för att jag vill.

Som sagt en mus som söker kontakt med sin ägare, vill komma ut och umgås, vill vara i handen. Sen givetvis flocksmart, inget tjafs eller bråk med sina kompisar, och det vill jag defenitivt fokusera på när det gäller hanar. Sen detta absolut med hälsa. Min moster hade en mus i tonåren, dock från djuraffär. Han blev 3 år och 1 månad, helt otroligt. Inte en enda nysning, rossel, eller tumör. Visst var han lite skruttig i slutet men så är det ju. Denna lilla mus var helt fantastisk, ville alltid vara med. Var med vid alla måltider vid bordet till och med. Där är min dröm-mus.  Detta var dock tidigt 80-tal. Tyvärr har kanske hälsan försämrats lite sen dess på grund av fokus på vackra färger, teckningar och hårlag. Där tror jag i alla fall enligt min uppfattning att vi har en stor bov.

Den dagen jag hittar det jag söker, den dagen kommer jag börja med avel, sen om det blir i morgon eller om 10 år spelar ingen roll. Jag ska vara stenhård när det gäller att få fram det jag önskar. Sen visst vet jag att det tar tid att få fram det man vill ha, men jag ska i alla fall börja i rätt ände med rätt inställningar, och absolut inte ha för bråttom.

Anmäl
2013-12-30 12:33 #30 av: Moonchillas

Något som jag också tänker gå stenhårt efter är att jag kommer inte syssla med gensoppa. Med andra ord inte para tex en black tan med en tricolor bara för att bägge har ruskigt bra beteende/temp och hälsa. Utan hålla mig till.... kan man säga standard? Alltså fokusera på en färg, teckning och hårlag.

Finns det färger, hårlag och teckningar med risker. Risker menar jag sämre immunförsvar, missbildningar osv. Tex i marsvinsvärlden kan du inte para roan med roan, i chillavärlden kan du inte para vit med vit. Hänger ni med då på hur jag menar? I marsvinsvärlden har vi också något som heter satinsjuka, skelettet blir extremt skört och djuren bryter lätt något och det slutar med att du måste avliva ditt djur. Detta är något som drabbar alla satiner. Vet att det är diskussioner om att förbjuda avel på satin-marsvin.

Jag skulle som sagt vilja satsa på broken. Tycker det är grymt snyggt. Dock har jag inte bestämt färg. Hade även vart skoj med himalya, siamese och burmese. Även varma färger hade vart skoj. Dock vet jag inte om det stämmer, men att gula möss har lätt för fetma. Men hade en gul tjej här och jag mådde riktigt dåligt för hon blev sjukligt fet. Men gul och fawn är ju absolut färger jag hade kunnat tänka mig. Men om gula har lätt för fetma så passar det inte in i mina hälsoplaner. Sen givet tan. Choklad tan lät ju verkligen spännande och där är det ju bara varma goa färger. För att inte göra gensoppa så kanske jag ska vänta med satin och bara satsa på just korthår. Annars tycker jag att satin är grymt snygga i rätt färger.

Gaaaaah så mycket man måste tänka på, men det är ju just det som är så roligt, att kunna planera, läsa på, fundera och bolla med andra.

Anmäl
2013-12-30 13:06 #31 av: KickiG

Jag är inte sådär hemskt insatt i genetik och färger. Men gula/röda möss finns i två genotyper, dominant (DY = dominant yellow) och recessiv (ry = recessive yellow). DY är förknippat med mycket hälsoproblem så som fetma, diabetes, tumörer osv. Om du söker här på sajten på dominant yellow så hittar du mycket mera info. Också vilka andra färger som har denna gen i sig.

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Anmäl
2013-12-30 13:39 #32 av: Moonchillas

Tusen tack KickiG för denna information Hjärta Hade ingen aning om DY och RY. Sånt måste man ju absolut veta när det gäller avel.

Anmäl
2013-12-30 14:42 #33 av: Moonchillas

Blev såååå svag för blue burmese Kär

Anmäl
2013-12-30 16:33 #34 av: Grodan

Många varianter har genetiska förutsättningar vad gäller temperament och hälsa. Du kan hitta trådar här där vi nämner några riskfyllda varianter.

Däremot har vi inte trådar med hur olika färger ofta är i temperamentet utifrån sina genetiska förutsättningar, mkt pga att jag inte hittat vetenskapliga studier i det ännu (samt inte heller letat), men har i a f fått bekräftat att det jag själv märkt är sant. En del varianter är på ett speciellt sätt, pga att det ligger i deras natur.

Moonchillas, nu har du redan pratat om tre olika varianter som alla skiljer sig markant från varandra: broken, tan och blue burmese.

Jag kan säga att du kommer att räkna upp fler, ju flera du upptäcker, för möss har många färger, teckningar, hårlag och alla är fina på sitt sätt.

Jag ser en liten fara i detta, men vet inte hur jag ska vägleda dig från fotokärlek på varianter... Hur fina mössen än är på bild, träffa dem.
Träffa flera.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-12-30 17:00 #35 av: Tsunamis

Jag vill också tillägga att mycket skiljer sig på mössens typ också. I grunden bottnar det i att man helt enkelt fokuserat på olika saker med svensktypade och engelsktypade. det är alltså inte bara utseendet som skiljer åt utan mycket annat. Hälsa, livslängd och beteende är tre exempel. Många linjer är idag korsade och det i mitt tycke brukar ge det bästa av två världar.

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2013-12-31 00:50 #36 av: Moonchillas

Ja jag måste verkligen träffa lite mer möss för att kunna göra en riktig bedömning och inte helt fastna för färger, typer, osv via kort och bilder.

Ja Tsunamis där håller jag med dig. Jag tror också på korsade typer för att få fram det bästa.

Lite jobbigt ibland bara när det är olika meningar angående de 2 typerna. Men jag har bara erfarenhet av svensktypat och 1 engelsktypad. Den engelsktypade hade inte alls det temp jag sökte, för stirrig, bitchig mot sina burkamrater osv. Men jag dömer inte alla engelsktypade efter denna mus.

Men måste skaffa mig mer egen erfarenhet för att göra en bedömning.

Ingenting är bestämt mer än hårlag (korthårig) och eventuellt korsad typ. Men vill få mer erfarenhet av engelsktypat och korsat innan jag bestämmer mig där.

Anmäl
2013-12-31 00:55 #37 av: Moonchillas

Man kan väl säga att jag just nu via bilder smakar lite här och där. Känner INGA musfolk i min närhet, närmsta vän/musfolk jag känner bor en bra bit nere i Skåne, så lite svårt att träffa annat musfolk.

Gäller ju att komma iväg på utställningar så att man kan träffa musfolk, skapa kontakter osv. Är det någon som vet när nästa utställning är, eller kanske inte bestämt ännu?

Anmäl
2013-12-31 07:58 #38 av: ariama

Jag tror nog att man kan tillåta sig att fastna för både färg och typ via bilder. Det brukar stå i sig i verkligheten sedan. Det är nog så man kommer underfund med vad man vill ha.

Det som däremot är viktigt, är att inte fastna för individer via bilder, för där ser man bara ytan, och vet inte alls om hur samspelet är. Men det vet du ju redan. Du vill ju inte heller ha en mus som bara rasslar iväg och gömmer sig när du kommer, som kanske bits, som är nervig, eller som nonchalerar dig och inte är intresserad av socialisering.

Det finns så många olika beteenden hos möss! Och sånt syns inte på bild.

Anmäl
2013-12-31 11:25 #39 av: Artlink

jag gjode ett inlägg nyss, längre än en C-uppsats tror jag...som försvann Ledsen

Jag sammafattar den kort nu:

Jag har inte läst ordagrant i alla inlägg men när jag skummar så ser jag att det är mycket otroligt bra skrivet!

fint temperament är en egenskap du vill avla på. Ingen här kan säga att de har mössen du söker. En trevlig mus är ett tolkningsbart begrepp och alla har sin syn på vad som är en trevlig mus och vad ett fint temperament är.

Standarden är skriven och finns på prent. Den kan man läsa sig till och det är inga konstigheter med det. Det finns få tolkningsmöjligheter vad beträffar musens utseende.

Temperamentet är svårare. Jag vill påstå att i stort sett majoriteten av alla möss är trevliga, mer eller mindre trevliga, om man jämför det med hur otrevliga möss är.  Aggressiva och bitiga möss förekommer nästa inte alls. Därför måste du bena ut mer precis vad ett fint temperament är för dig. Jag tror att du kommer upptäcka det när du har träffat möss med många olika personligheter från många olika uppfödare. Först då kan du avgöra att den är trevligare än den osv.

exempel:

Om jag vill ha en pigg och framåt mus med mycket energi för tex agillity, så kan den få dåliga betyg på en Pet Class utställning om domaren där vill att en trevlig mus ska sitta stilla och somna i handen.

Om jag vill ha en gosig mus som gärna sover i handen och är trygg med mig så kanske den inte uppför sig så i andras händer, eller om den gör det så kanske domaren vill ha en mer aktiv och kommunicerande mus.

Även om domarna kan enas om en gemensam tolkning på hur en trevlig mus är, eller i alla fall fall hur en trevlig mus inte får vara, så kommer våra personliga önskemål om drömmusen vara skilja sig från person till person.

Erfarenheten och mängden möss man har träffat avgör hur stor referens man har att luta sig mot när man tar sitt egna beslut om vad som är ett bra temperament för mig. Unga uppfödare som har några möss hemma och tycker att de har Världens trevligaste möss! tar kullar på sina möss för man måste bara göra det för de är såååå himla trevliga! I jämförelse med vad, undrar jag? Om de hade jämförts med möss från en uppfödare med stor erfarenhet som har avlat länge med fokus på temperament så kan de framstå som usla.

Men sedan är det också så att de möss som en erfaren uppfödare tycker är bäst kanske inte passar dig. De som ratas kanske är de du söker. 

Det kryllar av möss av olika kvalité så det gäller att man är kräsen, kritisk och vågar ta sig tid innan man bestämmer sig. En mus lär man inte känna förrän den sitter i handen. Ariama skrev att man kan fastna för en färg/teckning/hårlag på bild men individen måste man träffa, och det stämmer.

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2013-12-31 11:32 #40 av: Artlink

Angående genetik i frågan vilka färger man inte ska para, så kan jag bara nämna några no-no. Inte på nakenmöss. Inte para in recessiva gener utan kontroll, som tex fuzzy, eller splash för den delen. 

men viktigast är att hålla ordning på lethal-generna. 

  • Dominant Yellow, A(Y) - fetma, tumörer, diabetes mm
  • Nude - ögonproblem
  • Brindle Mo(br) - lethal för hanar (även försvagade honor kan ses)
  • Variegated/Dominant Spotting, Ww - lethal för WW ej Ww
  • Even/Broken/Dutch, ss - grovtarmssjukdom, megacolon

hämtat från tråden om skadliga gener

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2013-12-31 11:55 #41 av: Artlink

Ariama skev att de kalla tonerna på möss är de som är vanligast. hon nämner Blått, vitt, beige, svart. Det kan stämma. Det är mina favoritfärger och jag tror de flesta härstammar från mina linjer, som i sin tur härstammar från Vibylinjer och importer från England. Vibymössen kommer från Lena Tysk som importerade en hel del. hon vill ha STOR vältypade möss och hon vann det mesta med sina möss när de kom in i Sverige runt 2006-2007. När hon lade ner sina linjer hade jag redan köpt en hel del från henne och importerat egna med hjälp av Lena och sedan köpte jag upp ytterligare fler den dagen hon avvecklade musuppfödningen och helt koncentrerade sig på kaniner och marsvin. Jag brann för korthåriga engelsktypade möss i self när jag startade 2010 och än i dag är dessa färger det jag prioriterar. 

Med åren har fler insett att det går att importera och att Holland har en hel del fina möss. Jag säger FINA möss. Bra svärta, bra typ osv, men vi vet inte mycket om temperament och hälsa i linjer som inte dokumenteras. Ibland måste vi få in nytt blod, men det tar tid innan vi verkligen vet vad vi har fått in. Alla är dock inte fina alls. Det går inte bara att importera vad som helst. Gräset är inte alltid grönare hos grannen nämligen...

Förutom Blått (och pearl), vitt (cream i sö och sö), svart och beige så föder jag upp tricolorer och splash. Grupperna med kalla toner kan jag använda med varann i avel; svart/blått ihop, och beige/cream ihop. Blått/pearl går bra. 

De tecknade får jag hålla för sig. Jag kan använda splash för att stärka upp tricolorer i typ och färg, men förlorar genast fläckigheten. Snygga splashar är småprickiga. Splash för tricoloravel ska ha stora blaffor. Därför kan dessa två egentligen inte kombineras med bra resultat.

Jag har ca 50 avelsdjur i bra fertil ålder (4m-1år), delat på alla mina inriktningar; ca 5-6 möss i varje variant. dessutom har jag ca 50 möss som ännu är för unga för avel och ca 50 möss som är för gamla för avel (speciellt honor efter som hanar gärna används sent upp i åldern). Det gör en besättning på 150 möss eftersom jag vägrar avliva mina gamla trotjänare bara för att de inte avlas på längre. Hjärta

Vad jag vill säga är att ju fler inriktningar desto fler möss. Självklart kan tyckas, men man måste inse att det är inte mycket att ha fem avelsmöss i rätt ålder, om något går åt pipsvängen...Det räcker med att någon börjar barbera så måste den linjen strykas. jag har därför parallella linjer så långt det går. Skiter sig en så har jag en reserv. Det är just pga att jag har möjlighet att ha så många möss som jag kan vara kräsen och petig i mitt urval av vilka som ska få bebisar. jag spar ofta hela kullar och låter dem växa upp innanjag tar beslut om vilken av dem som är bäst.

OberördMurphy lägger sig i alldeles för ofta... Murphys lag säger att om något kan gå snett så går det snett och det drabbar så klart de parningar, tänkta avelsdjur eller kullar man är mest rädd om. Om jag vill föda upp svartögda cream satiner så föds det kanske bara rödögda. Om EN är svartögd i kullen så blir den sjuk utan anledning... Det är vardagen för en musuppfödare. Man måste ha tålamod och en stor portion envishet annars är det lätt att tappa hoppet och ge upp.

Att så många har valt de färger jag har som mina favoriter är nog därför att bland dem hittar man lätt bra avelsdjur och man kan ha ett lättare utbyte med andra uppfödare. Man når då resultat snabbare och just dessa mössen blir ännu finare och vinner ännu mer på utställningar. När urvalet är stort kan man bli ännu mer kritisk och avla med ännu större krav, tex på hälsa, livslängd och inte minst på temperament. Det är faktorer som driver aveln framåt helt enkelt. 

Glad

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2013-12-31 13:11 #42 av: ariama

Heja Artlnk! Älskar när du skriver, och läser allt med stort intresse och stor behållning! Liksom när Grodan skriver. Eller Vattnadal. Eller andra med stor kunskap och mångårig erfarenhet.

En härlig tråd det här, helt enkelt.

Anmäl
2013-12-31 13:26 #43 av: Moonchillas

Wow underbar information här. Om ni bara visste hur mycket jag värdesätter detta. Så mycket intressant och lärorikt att läsa och lära. Tack underbara ni, hoppas att ni står ut med att svara på fler möjligen kommande frågor. Hjärta

Anmäl
2013-12-31 13:31 #44 av: Artlink

#42 Tack! Jag har så väldans lite tid vid datorn nu för tiden eftersom min dotter lägger beslag på den precis de tider jag är ledig...det blir inte mycket skrivet längre Oberörd. Men på mobilen läser jag det andra skriver. Där orkar jag tyvärr inte sitta och knattra långa svar. Du vet att jag också älskar härliga trådar med massor av erfarenhet i och blir så glad när du är inne och skriver. vi är lite periodare du och jag, haha!

#43 Klart vi står ut! Vetgiriga människor är så himla mycket roligare än de som tror att de kan allt. För det kan ingen, så det så! Hjärta

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-01-01 09:53 #45 av: ariama

#41. "Att så många har valt de färger jag har som mina favoriter är nog därför att bland dem hittar man lätt bra avelsdjur och man kan ha ett lättare utbyte med andra uppfödare."

Nää, det är inte så jag uppfattat situationen ;-)

Jag har under årens lopp gång på gång, med intresse, nyfikenhet - och ett alltid nyvaknat hopp - följt inlägg där olika människor börjat fundera på uppfödning, och då givetvis vilka färger och varianter som skulle intressera just DEM mest.

De börjar ofta med tan, finner de röda och varmtonade varianterna bedårande! HURRA tänker jag, ÄNTLIGEN!

(för jag ÄR ensam om mina varianter!! Även om fler avlar sådär lite vid sidan om så finns det INGEN fokusering i Sverige, på just rufus polygener!! vilket också märks i utbudet)

Ja, det börjar nästan alltid så hoppfullt för mig ... tills bilderna dyker upp på de blå färgerna. Då är det kört för mig ... suck.

De kalla färgerna ligger av någon anledning ett steg högre på den allmänna gillar-listan. Så är det bara.

Anmäl
2014-01-01 12:56 #46 av: Tsunamis

#45 Jodå det finns fokus på rufus polygener även om jag inte sålt så många av mina så har jag sålt tillräckligt för att visa det ;) jag valde ju dock Agouti och Cinnamon i första hand. RY hade jag en del men har bara kvar det som ett litet sidoprojekt men i sig själv får det nog läggas undan. DY/Fawn har jag börjat med lite smått.

Förstår väl tjusningen i att välja varianter man sett på bild från svenska uppfödare men jag valde ju inte tecknat pga utbudet här. Det är SVÅRA varianter och jag får bygga mitt material själv som det så torrt heter. Men det som är så kul!

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2014-01-01 13:28 #47 av: ariama

#46. Bra Tsunamis! Jag hoppades på protester. Skriv gärna en egen tråd om hur det går med just rödfärgen - eller gulfärgen, eller vilken variant/djup/styrka du helst vill ha, och/eller har.

Har du fina agoutis/cinnamons? Färgen är ju bara ljuvlig, när den är "rätt", och en riktig "golden agouti" är bland det vackraste som finns, in mina ögon.

Jag vet ju att Vattnadal också kör med rufus polygener. Som en av flera varianter, så som de flesta gör.

Fortfarande saknas den där riktigt djupa röda tonen i Sverige. Själv har jag "gult" i lite olika nyanser, och något annat lär jag inte få. Sällsynt med den röda varianten, till och med i Europa.

Anmäl
2014-01-02 14:14 #48 av: Tsunamis

#46 jag är väldigt hård i min bedömning av dem men de jag hunnit ställa ut fick bra bedömning av svenska och holländska domare. De härstammar från importer men jag har hunnit med ett par generationer än så länge. Har fått frågan förut att starta tråd om dem så jag får nog ta och göra det. Mina röda & tickade ingår ju min banded avel annars men jag har ju många helfärgade också. Nyaste tillskottet är en trio djupröda (DY) och 2 Fawn möss från engelska linjer.

Japps jag sålde faktiskt några till Vattnadal och jag har börjat blanda in hennes linjer också.

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2014-01-02 14:30 #49 av: ariama

Djupröda DY ... får du någon bra färgad avkomma i framtiden så är jag intresserad! Tror jag, jag vill ju förstås se och tänka först.

Mina RY vill jag gärna ha den den behagfulla milda gula färg som de har, men att blanda in i tan och få magen rödare skulle jag gärna vilja försöka. Särskilt ck/t då.

Ja, du får verkligen starta en sådan tråd!! :-D

Anmäl
2014-01-03 17:06 #50 av: Moonchillas

Jag har inte försvunnit härifrån Skrattar Och nej jag har inte fått panik ännu med allt man ska tänka på innan. Har läst massor, begrundat, försökt klura på hur färger hänger ihop osv osv.

Är fortfarande oerhört sugen på att ta en liten kull i framtiden. Men inget jag stressar fram. Får ta den tid det tar.

Många färger och teckningar man är kär i och tänker åååh den färgen var fin den skulle jag vilja pröva, sen kommer en annan färg och man dreglar och tänker wow.

Jag har fastnat för blue burmese, gult/rött, himalaya, siamese, burmese och cream. Förmodligen så lutar det åt (kan ändras igen, fram tills jag har träffat massor med möss) cream, himalya och siamese med riktigt mörka pointer. Givetvis har inte cream några pointer. Här vill jag också lägga in satin. Men nu har jag en ny fråga.

Himalaya och siamese innebär väl bara rödögt, eller är jag helt fel ute? Har inget emot rödögt, men har dividerat med mig själv angående rödögda och deras dåliga syn.

Tycker det är riktigt snyggt annars med kontrasten ljus med riktigt mörk point. Men osäker på detta med rödögt. Hur mycket använder dom egentligen ögonen till att se med? Känner mig grym om jag väljer att satsa på rödögt för min egna skull om nu rödögda möss ser så dåligt. Men samtidigt många uppfödare här som har rödögt och tror inte dom skulle utsätta sina möss för plågor om det var så illa med rödögt?!

Som sagt en hel del som far runt i tankarna.

Anmäl
2014-01-03 17:22 #51 av: ariama

Möss ser ganska dåligt över lag. Personligen tror jag inte att rödögda möss lider av sin något sämre syn. Det finns heller inga restriktioner mot rödögt inom musklubben, och gott om rödögda varianter som avlas på.

Musens främsta sinnen är känsel, lukt och hörsel. Personligen är jag starkt emot t.ex. avel på nakenmöss och då den varianten som saknar morrhår.

Anmäl
2014-01-03 17:28 #52 av: Moonchillas

Men då är det enbart rött på siamese och himalaya, finns inga svarta ögon där va?

När det kommer till nakenmöss så har jag ingen koll alls. Men inga morrhår är fel enligt mig.

Anmäl
2014-01-03 18:48 #53 av: ajanki

Ja, siamese och himalaya har röda ögon. Dom pointade som har svarta ögon är colorpoint och burmese i olika färger:)

Anmäl
2014-01-03 20:13 #54 av: Moonchillas

Ahaaaaa ok tack Skrattar

Anmäl
2014-01-03 22:38 #55 av: Artlink

colorpoint med en blå burmese. När jag parade dessa fick jag colorpoint, burmese och himalaya Skämtar

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-01-04 12:19 #56 av: ariama

#55. Bra trollat!

Jag skulle - med 3 olika blekgener inblandade - fått lika delar burmese, siames, colorpoint och "nån ljus chinchillavariant".

Däremot fixar jag inte att räkna ut vad föräldradjuren var istället, för att få detta resultat? Nu måste du hjälpa mig!

För att få himalya måste du ha ett c någonstans i ekvationen, men var? c(h) går inte att byta ut, då försvinner pointerna. Byter du ut den andra genen i genparet, blir färgen himalya (gäller både mamman och pappan).

Burmese förväxlar man knappast med himalya! Alltså måste det vara colorpointen? Men du får fortfarande 4 varianter, även om c(ch)/c är en namnlös färg.

Å tredje sidan, blekgenerna är inte min starka sida, avlar ju inte alls på dem, så jag kan ha blandat ihop alltsamman på det mest förskräckliga vis.

Upplys mig gärna.

Anmäl
2014-01-04 12:20 #57 av: ariama

#0. "Jag hoppas ingen nu halshugger mig..."

Hihi, du har klarat dig bra hittills! Ingen halshuggning i sikte. :-D

Anmäl
2014-01-04 12:36 #58 av: Artlink

#57 Inte himalaya eftersom inget av föräldrardjuren har tomt c. Siamese blir det, men den såg ut så här...my bad! Fenotypen lurade mig men genotypen säger att detta är en siames Glad

Mamma är bblå burmese aaddc(ch)c(h) och pappa är colorpoint aaD*c(h)c(e)
Ungarna blir då (oavsett färg)
aac(ch)c(h) Burmese
aac(ch)c(e) "falsk" burmese utan pointer och blaskigare färg
aac(h)c(h) siamese
aac(h)c(e) colorpoint

hoppas det stämmer...?

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-01-04 12:50 #59 av: ariama

#58. Inlägget såg så bra ut, tills du sa "hoppas det stämmer" - oohhh mitt stackars huvud, nu måste det tänka igen ...

*tänk tänk räkna fundera tänk" Jo! Det stämmer! :-D

Anmäl
2014-01-04 13:06 #60 av: Artlink

#59 hahahaaa! Hoppas diskussionen hjälper moonchilla något...nu har jag hackat tråden Lipar
Vi fortsätter genetiksnacket här i en nygammal tråd Glad

Mitt inlägg #55 var mest för att visa skillnader och likheter på burmese och colorpoint via bilden 

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-01-04 13:26 #61 av: ariama

#60. "Mitt inlägg #55 var mest för att visa skillnader och likheter på burmese och colorpoint via bilden "

Jahaa ... Ja, jag såg ju aldrig bilden!! iFokus är dumt med mig!!! Den visar inte bilder i inläggen!! En pytteliten ruta som jag missar, visar bilden i stort läge om jag klickar på den.

Mössen på din bild skulle jag adlrig i livet kunna säga färgtillhörighet på!! Än mindre genetiken, annat än att där finns himalyagen. Siames? Blå siames? skulle jag gissat på. *rodnar igen* Och nu slutar jag också kidnappa tråden.

Anmäl
2014-01-04 14:40 #62 av: Moonchillas

Fortsätt gärna annars snacka genetik, det ger mig ganska mycket, särskilt när det gäller himalaya och siamese. Mycket lärorikt detta. Skrattar

Anmäl
2014-01-04 15:30 #63 av: Artlink

#60 ok, då visar jag skillnaden på blå siames, blå colorpoint och blå burmese här

med tillåtelse av #62 Skämtar

Fullfärgade blå först

aadd



blå burmese aaddc(ch)c(h)



colorpoint blue aac(h)c(e)



siames bluepoint . Ung här. skulle kunna vara himlayan blue point och vi kan låtsas att det är det för hämförelsens skull aaddc(h)c


siames bluepoint satin aaddc(h)c(h)

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-01-04 15:43 #64 av: Artlink

jag gör ett likadant inlägg fast med basen svart

aa


burmese aac(ch)c(h)


colorpoint aac(h)c(e) Bildens blåa ton beror på dasljus


sealpoint siames aac(h)c(h)

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-01-04 16:24 #65 av: Artlink

Mina bilder är inte på CERT-möss. Alla färger går att förbättra enligt standarden. Den blå burmesen är på bilderna ung. Här är en aktuell bild men hon kan gärna vara lite mörkare ändå Glad. Det har med linjeavel på bra färger att göra. 

Inblandning av silvrering, splash och andra lustiga (eller olustiga) gener bleker också och kan "förstöra" en korrekt genetisk burmes som då blir blekare än de ska vara men ändå är det en c(ch)c(h), kanske till och med med bra grundfärg i basen

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-01-04 17:33 #66 av: Artlink

Även hennes ungar har ju förändrats i färg. Dottern SE-TAMs Toyota, bild från igår

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-01-04 18:10 #67 av: ariama

Snyggt upplagt Artlink! (och förstås fina möss!!)

Anmäl
2014-01-04 18:47 #68 av: Artlink

#67 hihi, tack! ❤️

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-01-05 00:40 #69 av: TantSelma

Hej Moonchillas!
Jag trodde från början att man kunde hålla på med avel ii flera färger men det visade sig att när man kommit till svårighetsgraden att underhålla en linje så behövs det 30-100 möss pågående. Med färre så blir det lätt så att linjen försämras med tiden för att man får för litet urval eller för små kullar.

Så jag har hållit på med svart i ca 8 år. Mitt mål har varit att ha riktigt kolsvarta möss med få tumörer, inga fetmaproblem, livliga och klättersugna, trevliga att ha i handen, inget morrhårsätande, inget tjafs i burarna, hannar som tolererar varandra.

Nu har jag närmast nått målet. Jag släppte allt med registrering och stamtavlor. Mina möss är ändå alla väldigt nära släkt med varandra. Jag släppte allt med utställningar när jag hade lärt mig ungefär vad som förväntas av bra möss. Man kan få en enskild mus att bli väldigt tam genom att hantera den från nyfödd. Men temperamentet är också väldigt ärftligt och måste hanteras med avel långsiktigt.

Nu kan min linje få en ny ägare som fortfarande vill förbättra den och ställa ut! Det är också en bra baslinjen för siamese-uppfödning. Det finns inga vita svanstippar och praktiskt taget inga vita klor.

Skicka ett mail med ditt te lefonnummer om du är intresserad. OBS, detta är inte en mus till salu utan ett långtidsprojekt.

Anmäl
2014-01-05 12:53 #70 av: ariama


Ååhhh, HEJ Tant Selma!!! Hjärta Underbart att se dig och höra hur det har gott för dig/er och era möss!!! Grattis vill jag också säga.

Har du fått bort tumörer ur linjen? Hur gamla blir dina möss?

Hur många ungar brukar du få i kullarna nu, du har ju som sagt ganska hög grad inavel har jag förstått? Tar du in nya möss ibland, är dessa då helt obesläktade eller har du samarbetspartner (i finland tänker jag på).

Att få ta över din linje är en ära! Och en utmaning!!

För att få en stabil linje behövs det ju inavel. Och en viss grad utavel. Och när man kommit så långt som du har, är det utaveln som är svårigheten. Det behövs verkligen långsiktighet.

Kanske också, med utavel, att köra två linjer parallellt, tills några generationer gått och man kan utvärdera om man törs sammanföra dem, skrota den första för att fortsättningen blev bättre, eller helt enkelt skrota den nya för att det blev fel. Då har man inte förstört något.

 

I övrigt håller jag med dig fullständigt om att ska man få ett bra resultat (där många kriterier ingår) får man fokusera på EN variant, det är svårt nog.

Det är det jag menar med att ingen tyvärr fokuserar på Rufus Polygener (röda möss), inte på allvar och inte till hundra procent.Som jag skrivit förut.

Anmäl
2014-01-05 13:32 #71 av: Grodan

Pga det jag skriver i #34 (att olika varianter har olika genetiska förutsättningar temperament- och beteendemässigt) tycker jag att du ska försöka träffa flera möss innan du bestämmer dig. Annars kan det hända att du blir missnöjd. Jag vet så många som blivit det. De har förälskat sig i en variant på ett foto och sedan var mössen inte alls till belåtenhet.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2014-01-05 17:13 #72 av: Moonchillas

Men jag har inte bestämt något Grodan Glad Men jag är inte heller sååå ny när det gäller möss. Visst jag har inte vart på utställningar, och jag har inte träffat mer än tre musfolk/uppfödare, men jag har ändå träffat en hel del möss i mitt liv.

Men ja när det gäller avel så förstår jag din tanke och tar tacksamt emot råd. Dock när det gäller färger och olika varianter så tycker jag gott att man kan komma långt med att se på bilder vilka färger man fastnar för. Men dock måste man träffa möss personligen för att bilda sig en uppfattning när det gäller hur musen/mössen är i sig. Vilka man fastnar för i verkligheten så att säga.

Men som sagt inget är bestämt ännu, jag nosar ännu så länge på olika varianter som tilltalar mig.

Anmäl
2014-01-05 17:53 #73 av: Grodan

#72 Jag gillar att tjata! Hjärta

Jag brukar alltid säga till folk som är nyfikna på att föda upp en variant mer seriöst att de skall försöka satsa på en som det finns marknad för, som vi har intresse av skall finnas men som inte finns så välrepresenterad i Sverige. Jag är inte helt säker på att det är rätt tänk. Jag vet dock att vissa varianter säljer bra och alltid finns marknad för, medans marknaden blir mättad fort på vissa varianter...

C-gensvarianter är oerhört populärt, eller var det tidigare. Idag är det inte så många som är aktiva här på sajten och jag måste tyvärr erkänna att jag inte vet vad folk pysslar med idag, ens vilka som fortfarande är aktiva. Uppfödare tenderar att ändra inriktning rätt ofta.

Amaira (ariama) nämner att ingen pysslar med röda, dock har jag hört att flera tagit in röda (DY) möss och kommer att satsa på sådana. 

Tan finns nu några som seriöst jobbar med, men frågan är om det inte behövs flera. Det är nämligen väldigt jobbigt att behöva importera djur hela tiden.

Sedan finns det varianter som är mycket intressanta som Lilac, Pale Lilac, Lilac Argente, Silver, Chinchilla, Cinnamon mm som ingen satsar på seriöst men som verkligen förtjänar det.

Bara pladdrar lite.

#69 Nämen se där. Jag visste inte att du höll på fortfarande. Kul att du trillade in igen.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2014-01-05 21:07 #74 av: TantSelma

Hej Amaira o Grodan! Jag har haft ont om tid och lagt den tiden jag haft över mer på burstädning och se till djuren än att hålla kontakt. När jag fick flyt på att använda uppfödarpellets gick det smidigare. Men nu ska jag sluta. Ska flytta till lägenhet och har inte plats.

Jag har inavlat grovt. Jag fick ett par svarta efter Vibys. Från förut hade jag de svarta jag fick från Jazz och nånstans kan det finnas gener från Amairas goa mus. Det finns säkert någon gömd blåsten men jag har inte själv parat in något av annan färg. Jag tror att det finns en satingen som dyker upp ibland. Om någon vill fortsätta så går det att spåra med några parningar. Jag har brukat behålla de som jag tycker är finast.

De lever sällan två hela år. Det finns någon grad av mycoplasma som slår igenom när de blir gamla. Däremot har jag inte sett tumörer på länge. Kanske senast såg i vintras.

Kullarna är på 3-8 möss men det är inte alltid de blir på smällen när de går tillsammans.

Det skulle vara dags att ta in en ny mus men det ska inte bli hos mig. Jag ville lägga in en flagga här ifall någon är intresserad. Honorna jag har nu är alla i parningsålder..

Anmäl
2014-01-05 21:13 #75 av: TantSelma

Javisst, för att utavla nu så måste man göra om proceduren att para några, hålla isär och vänta o se vad som blir bra. Det är ett mycket intressant projekt men tar tid och plats.

Anmäl
2014-01-05 22:27 #76 av: Moonchillas

Tjata på Grodan, det kan alltid behövas en tjötmoster i varje grupp Hjärta

Dock känns som att jag har fått världens erbjudande här av TantSelma,  världens chans som kanske aldrig återkommer. Jag skulle kanske så ångra mig om jag inte tog chansen.


Anmäl
2014-01-05 23:46 #77 av: TantSelma

Chinchilla saknas.
Om jag hade valt att fortsätta härifrån framåt så hade det varit siamese eller olika svart-o-vit-fläckiga som båda egentligen kräver att man har en stabil svart bas-stam.
En gedigen svart (troligen extreme) grundstam ger möjligheter åt många olika håll. Synd att jag inte kan ta dem!

Anmäl
2014-01-05 23:55 #78 av: TantSelma

Jodå, det är ingen nybörjarutmaning att fortsätta svarta. Kan kännas tråkigt med svart men jag kan lova att en så enkel sak är tillräckligt svår. Det är inte den svåraste varianten.

Anmäl
2014-01-06 03:46 #79 av: Moonchillas

TantSelma jag har skickat ett pm till dig, men det verkar inte  ha kommit fram till.

Självklart är jag intresserad. Skulle ljuga om jag sa något annat. Men jag är som sagt nybörjare, och min fråga är- vågar du verkligen lägga hela ditt jobb i mina händer? Tänk om jag misslyckas? Jag har inte mycket hum om gener och dess koder osv.

När det gäller min chinchilla-avel så har jag haft extrem tur med att ha en mentor vid min sida som inte bor långt härifrån, och vi sysslar lite med ett samarbete. Där har jag förstått lite mer hur färger uppstår än vad jag har förstått hos möss. Inte lika mycket färger hos chinchillor och teckningar som det är hos möss.

För att gå emot Grodans önskan, ska jag börja avel och om jag måste bestämma mig nu så vill jag satsa på just siamese och himalaya. Dock vet jag inte hur jag kommer igång. Alltså låt oss leka med tanken att jag har ett gäng svarta möss från dig TantSelma, men för att få igång siamese, då måste det alltså ske en parning mellan siamese och svart? Vad blir det i avkomman? Det är där min osäkerhet dyker fram. Jag är inte rädd och osäker att para, jag vet vad som kan gå fel, jag vet vad det kan kosta. Det är just färger jag är osäker på hur dom blir till.

Blir det svarta bebisar som är bärare av siamese-genen? Har för mig att svart är dominant, men oerhört osäker på om siamese är dominant. Har för mig att bägge föräldrar måste vara antingen siamese eller bärare av siamese för att få bebisar som är siamese. Men om ena föräldern är svart och den andra är siamese så blir bebisarna bärare, och parar du då en siamesebärare i från din egna kull med en siamese från någon annan, så får du då en siamesekull i nästa generation. Har jag fattat detta rätt eller är jag helt ute och cyklar? Även att bägge föräldrar kanske är svarta men bär på siamesegen, så blir inte bebisarna svarta utan dom blir siamese? Är inte ute efter att få fram siameser med en gång, vill bara ha koll på hur det fungerar. Innan jag ger mig in på något.


Anmäl
2014-01-06 07:00 #80 av: ariama

Tack för svar Tant Selma, intressant!! Tråkigt att du inte kan fortsätta. Men som du skriver, att fortsätta nu, med att ta in nya möss, är verkligen en (nödvändig) utmaning som tar sin plats och tid.

Moonchillas! Du tänker helt rätt, bara smådetaljer som ska in (procenttal av svarta kontra siameser i avkomman).

Jag tror nog Chinchillas, att du kan mer än du säger och kanske tror själv. Det är sant att möss har fler färger än något annat djurslag, och därmed fler genkoder att hålla reda på, men väljer du att renavla siames och svart, behöver det inte vara så komplicerat.

JAG har aldrig tvivlat på att du är mogen för att starta en uppfödning!

Frågan om hur man kan gå vidare, är en mycket intressant fråga, som är värd en egen tråd, tycker jag. Och startar därmed en ny tråd.

Hoppas inte JAG blir halshuggen nu. Hahahahrrmmmrosselrossel ... eller?

Anmäl
2014-01-06 07:04 #81 av: ariama

Ny tråd om avel:

http://mus.ifokus.se/discussions/52ca4717ce12c44182000775-att-bevara-en-linje-hur-avlar-man

Anmäl
2014-01-06 07:23 #82 av: Artlink

Åh, Tantselm! Är det inte mina svarta från början? Jag jobbar fortfarande med extreme black och skulle verkligen behöva få tillbaka lite Vibylinjer!
Kan jag få komma över och titta på dem?

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-01-06 07:50 #83 av: ariama

Nu vill jag hoppa in här lite grann ... Flå´t Artlink, men jag tänker att du ska tänka två gånger, om du funderar på att "ta över linjen"? Men det kanske du inte gör, utan enbart önskar något enstaka djur?
Mitt råd är då, att hellre starta samarbete med den som tar över, kanske Moonchillas?

Plocka inte bort de bästa djuren ...

Tant Selma: "Jag trodde från början att man kunde hålla på med avel ii flera färger men det visade sig att när man kommit till svårighetsgraden att underhålla en linje så behövs det 30-100 möss pågående. Med färre så blir det lätt så att linjen försämras med tiden för att man får för litet urval eller för små kullar. "

Jag tror på Tant Selma här, och jag uppfattar det som att du arbetar på ett mycket bra sätt med linjer, men ändå på ett annat sätt ...

Nu ska inte jag lägga mig i, det här gör ni alla givetvis som ni själva tänker och vill :-). Jag vill ändå bara säga vad/hur jag rent spontant tänker. Jag kanske till och med tänker fel, tänka sig ;-D

Anmäl
2014-01-06 08:10 #84 av: Artlink

#83 För min del gäller det främst att få tillbaka mer av mina gamla linjer. Ett par möss från Tantselma, men inte osett. 

En av de första jag sålde var bla My Hart som Tantselma köpte. Men det är nog inte så mycket kvar av henne i linjerna nu kanske. Jag minns inte om det var fler. Vid samma köp såldes en svart hane och en...peral kanske det var? eller si-bl möjligen. Det var 2010

Sedan tror jag det var TAMs Glory Gabi som gick till Selmas dotter 2011. Och hon var syster med TAMs Glory George som jag gärna vill ha tillbaka lite linjer kring. Men där är det blåa linjer som i så fall är intressanta eftersom jag har fått pearl efter TAMs Glory George

Jag har för mig att jag även sålde en svart ur Qualitykullen...eller Zodiakkullen, men jag minns inte det

Vi bor bara en mil från varann så det är snabbt gjort att besöka varann :) 

De möss Tantselma en gång köpte av mig spade jag kullsyskon från och fortsatte min avel med. Det intressanta är att hon har avlat in, och jag har avlat ut, i alla fall lite mellan mina olika linjer. jag har ofta två parallella i varje färg och parar emellan då och då och sedan tillbaka igen. 

Nu när nya Holländska importerna kom så reagerade jag på att de är klent byggda och har skrynkliga öron. Svärtan är däremot fin och de vinner allt i utställningssammanhang mycket pga svärtan. Men mina egna svarta har bättre typ. Jag skulle vilja se Tantselmas svarta och jämföra :)


Jag tror du också skulle vilja hitta en grupp av dina linjer och hämta från ariama ;)


Att "förstöra" en så bra, ren linje med himalayagener eller tecknat känns så...ja...det skär i mitt hjärta... Till den aveln finns i så fall massor med genetiskt bra, till och med ännu bättre möss. Jag vet att Anja och Kalle tog in en jättefin svart hona med siamese bakåt som de har avlat på.

Jag tror på Tant Selma här, och jag uppfattar det som att du arbetar på ett mycket bra sätt med linjer, men ändå på ett annat sätt ...

Nyfiken fråga; Hur tror du att jag jobbar?

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-01-06 09:55 #85 av: Artlink

Åh, såg din andra tråd ariama, förklarar mer där Glad

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-01-06 20:16 #86 av: Artlink

Nu måste jag be om ursäkt... Jag har rört ihop nicknames! Tantselma var inte det jag trodde och därför är det inte heller de linjer jag trodde men jag backar främst pga avståndet. Vi bor inte en mil från varann... :/ vad tokigt det kan bli!

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-01-06 22:19 #87 av: Moonchillas

Hahaha sånt som är väldigt lätt hänt

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.