Avel & Uppfödning

Tusen frågor

2013-12-30 20:10 #0 av: Moonchillas

Förlåt för alla mina 1000 frågor när det gäller avel och uppfödning. Men jag vill verkligen veta så mycket som möjligt när det gäller praktik och kunskap innan jag ens överväger att sätta igång. Nu utgår jag redan från bra hälsa och temp/beteende från dom djur jag skaffar in.

1. Börjar man med att köpa in 1-2 kanske 3 hanar för avel och en handfull honor, eller bara 1 hane och 1 hona? Kanske beror på färg och teckning man valt?

2. Hur länge låter man hanen sitta hos honan, vet att honan kan brunsta direkt efter födsel och då finns det risk för att hon blir dräktig igen. Så handlar det om några timmar under en dag, eller ett par dagar? Kallas väl handparning om man släpper ihop dom ett par timmar varje dag tills parning har skett? Tycker väl jag personligen är den bästa metoden.

3. Om man finner en Blue burmese hane och 1 blue burmese hona, parar dom, blir det då 100% blue burmese eller beror det på också vad som ligger bakom föräldrar?

Det var lite frågor till att börja med, kommer fler när jag kan komma på hur man gör för att sammanfatta frågorna man har i huvudet Lipar

Anmäl
2013-12-30 20:18 #1 av: Grodan

1. Är helt upp till dig och lite beroende på vad det är för möss du vill  ha till din avel. Skall du föda upp en variant som är lätt att få tag i så behöver du inte köpa/låna in hane förrän det är dax för parning. Svår variant, ja, då behöver du nog köpa in några stycken.

Jag förespråkar dock att överta äldre frisk och trevlig hane som bevisligen blivit far till bra avkomma än att köpa ung hane som du inte vet så mkt om...

2. Möss brukar man låta bo ihop tills man ser att honan är dräktig.

3. Blue Burmese avlar inte rent. Du får Chinchillanerblekt Blue (ser ut som Blue men lite annorlunda nyans), Blue Point Siamese och Blue Burmese.

Endast om du parar Blue Point Siamese med Chinchillanerblekt Blue får du 100% Blue Burmese.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2013-12-30 20:22 #2 av: KickiG

Det finns väldigt bra information i trådarna under kategorin Avel och uppfödning, och lika så under Genetik, färger, hårlag och teckning. Jag föreslår att du börjar med att läsa vad som finns där. :)

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Anmäl
2013-12-30 20:33 #3 av: Moonchillas

Är där och läser mycket, sen att jag känner mig som Bambi på hal is när det gäller genetik och lista ut färgernas alla konster är en annan femma Lipar Nej men skämt åtsido, mycket bra artiklar här när det gäller avel och så.

Anmäl
2013-12-30 20:38 #4 av: Moonchillas

Blir det för mycket om man skulle satsa på Blue Point Siamese, chinchillanerblekt blue och blue burmese? Är det för mycket för en nybörjare?

Anmäl
2013-12-30 20:41 #5 av: Moonchillas

Att överta en äldre frisk herre med det beteende/temp jag önskar låter som en riktigt bra idé

Anmäl
2013-12-30 20:46 #6 av: Moonchillas

Eller så kanske man ska börja med något enklare tills man har mer kött på benen när det gäller mer komplicerade gener?

Anmäl
2013-12-30 20:47 #7 av: Moonchillas

Fast det känns inte hellerriktigt rätt, då känns det som att man avlar bara för avlandets skull och det är inte min tanke bakom det hela.

Anmäl
2013-12-30 20:54 #8 av: Moonchillas

Men kan också tänka mig ett projekt med broken. Frågan är bara vilken färg.

Anmäl
2013-12-31 00:03 #9 av: Moonchillas

Åååh vadd det ska vara svårt att bestämma sig när det gäller färg och teckning. Varför så viktigt med färg och teckning? Jo för att jag vill inte rikta in mig på världens gensoppa. Dessutom för att det inte ska bli för mycket olika saker att avla så har jag bestämt att det får bli max 1 teckning, 2 hårlag (ssh), och max 3 färger/skuggat beroende på teckning och hårlag. Jag vill helt enkelt inte börja med att ta på mig för mycket och det blir pannkaka av alltihop och jag tappar modet och suget. Avel ska vara ett roligt projekt, samtidigt ett mål, något att bidra med till musvärlden.

Prioriteringar

1. Hälsa och längre livslängd- Här vill jag få fram mer långlivade möss, så viktigt att jag inte avlar på en färg/hårlag/teckning som är sjuka i sig och inte går att avla bort. Tex genen röd, där det finns hälsoproblem som inte går att avla bort.

2. Temperament, beteende med ägare och burkamrater- Jag kräver att mina avelsmöss ska vara kontaktsökande, tillgivna, mysiga, nyfikna, trygga både i bur, utanför och i hand, stresståliga. Dom ska helt enkelt älska att umgås med sin ägare. Sen så är kravet att vara flocksmarta, inte tjivas titt som tätt med varandra, inget morrhårstuggande, kunna introducera vuxna honor i en flock utan bråk på dödligt allvar. Göra upp om hierakin, men på ett sätt där ingen tar skada.

3. Hårlag- Här är i alla fall bestämt och det blir korthår, sen som sagt överväger jag satin, men bara på tankestadiet än så länge. Blir det inget värre med satiner att dom ibland kan bli små så är det stor chans att det blir enfärgade satiner i en ljusare färg. Då kanske man också kan jobba på att avla fram satiner med lite större kroppsform (om det går).

4. Teckning- Ska det bli teckning så blir det broken eller banded, men läst att vitfläckat kan ge en mycket grym sjukdom ( om jag kunde komma på sjukdomens namn). Där raseras då Prio nummer 1. Min fråga är här om denna sjukdom kan avlas bort eller ej. Kan den inte det, ja då blir det ingen teckning. Punkt.

5. Färg- Ja ska jag sikta in mig på satiner så blir som sagt inget gult, rött eller fawn. I så fall kanske cream, himalaya, siamese och burmese. Skulle det nu bli broken så tycker jag svart eller choklad är riktigt snyggt. Kanske också blue broken om det går att få fram. Men detta hänger helt och hållet på hur broken hänger ihop med hälsoproblem.

Anmäl
2013-12-31 00:05 #10 av: Moonchillas

Sen ska givetvis inte allt bestämmas idag eller i morgon. Vill ta god tid på mig att fundera, lära mig och fantisera.

Anmäl
2013-12-31 08:08 #11 av: ariama

Har puttat upp ett par gamla artiklar, som ger dig "1000 svar" på dina tusen frågor, förhoppnngsvis.

(Länkar för säkerhets skull:

http://mus.ifokus.se/articles/4d7178ceb9cb46222d0846fd-vad-man-bor-tanka-pa-som-nystartad-musuppfodare

http://mus.ifokus.se/discussions/4d714045b9cb462227056636-att-starta-musuppfodning

Anmäl
2013-12-31 12:19 #12 av: Artlink

jag lade in för många svar i din tråd om uppfödning...en del skulle nog ha legat här ser jag Lipar

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2013-12-31 13:02 #13 av: Artlink

#9 Du är en reflekterande människa och det är en jätteviktig egenskap! Allt man tänker ska inte vara hugget i sten. Det man förr trodde var en sanning har i dag förkastats  Kunskap och forskning är färskvaror och så måste man tänka när man avlar också. 

Rött innebär inte automatiskt hälsoproblem. Du tänker på dominant röda/gula. Recessiva är svårare att jobba med men de är ganska fina de också :) De är inte lika vanliga dock...

En bild på en av mina gamla recessiva röda som fanns i både korthår, långhår och satin. dessa är importerade från Tyskland. jag fick aldrig någon röd kull. Någon av dem gick vidare till ariama så småningom. Just recessiva anlag kräver stort tålamod och bred avelsbas men anlagsbärare osv, så jag valde bort den varianten till slut.


Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2013-12-31 13:28 #14 av: Moonchillas

Otroligt fin färg måste jag säga. Tål verkligen att tänkas på.

Anmäl
2013-12-31 13:46 #15 av: Artlink

Om man väljer reciessiva anlag kan man bli tvungen att ge avkall på lite av sina övriga krav... 

ska färgen gå före typen? 

Ska man tolerera barbering i linjerna eller inte? 

Kan man på sikt öka livslängden men nöja sig med kortare livslängd just nu? 

Ska temperamentet få stå tillbaka för vackrare färg? 

Det är ju tyvärr så att de bra egenskaperna sitter oftast på olika möss. Det är sällan samma mus har ALLT man önskar. och det man kan tänka på är att man har få att byta djur med... Recessiv avel är mycket, mycket långsiktig. 

Pearl, en recessiv färg som jag jobbar med är ungefär lika svår. Det har jag som ett litet sidoprojekt i hopp om att få tillbaka Pearl genom alla de bärare jag har och NU börjar aveln jag startade hösten 2010 på inköpta avelsdjur visa sig i egentillverkade ungar. De är absolut inte bra men de finns!!!! Bara det är värt att jubla för när man kämpar och kämpar

Dessutom har jag via Grodan och hennes uppfödning kommit över en värdefull hane som är silvrerad. Det ger både värdefulla silvreringsgener och nytt blod i linjerna  Partajar

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2013-12-31 15:02 #16 av: Moonchillas

I mitt arbete så kommer aldrig färg/teckning/hårlag få gå före temp och hälsa. Visst vill jag att mina djur ska vara snygga både typmässigt och i färger och annat. Men mitt mål är att förlänga livslängden på möss. Mitt mål är också att få fram så pass trygga möss att ett barn med förståndshandikapp och åldringar ska kunna tänka sig tanken att ha möss. Ni kanske inte riktigt förstår vart min poäng ligger i just handikappade och åldringar. Men ska försöka förklara min tanke bakom det hela

Jo så pass lugna och trygga individer att dom rör sig lugnt i handen. Dom ska vara kontaktsökande, vilja umgås med sin ägare, tycka att det är roligt att umgås med människor. Ska jag få önska riktigt brett så önskar jag att få fram möss som vem som helst skulle kunna gå fram och plocka upp oavsett musvana eller ej och musen ändå känner sig trygg trots att det inte är ägare som plockar upp.

Det är min önskan och mitt mål. Sen får jag se vad det blir för färg, osv.

Anmäl
2013-12-31 15:53 #17 av: ariama

Att ha i åtanke när det gäller möss, är att de av naturen är skygga varelser. Visst kan de på ett vis vara trygga och orädda, och med mycket hantering bli oerhört tama, men i grunden sitter det stenhårt i deras DNA att de faktiskt är bytesdjur, och står på mångas matsedel.

Därför är många möss "rädda".

Det är inympat sedan miljontals år, och de blir till exempel aldrig som råttor, som i sällskapssammanhang kan liknas vid hundar.

En "mus-hund" är något mycket sällsynt. Möss är "blyga" av naturen, och mycket försiktiga.

Tammöss hoppar till exempel inte gärna, och absolut inte rakt ut i det blå (som vilda möss kan göra i hotade lägen för att överleva).

Inte heller faller de ur handen, inte ens knappt om du försiktigt vänder handen upp och ner, de klamrar sig fast.

De ramlar heller inte (i första taget) ner från bord eller andra plana ytor som de går på, som till exempel hamstar gör.

Därför är möss lätta att ha i öppna burar! De är så försiktiga.

Att ha möss som vem som helst kan gå och "plocka upp", blir svårt.

Fast tama möss kan gå upp frivilligt om de bara får tid att se vem som kommer, dvs människa och inte och räv eller rovfågel, men det är en annan sak jämfört med att "gå och plocka upp".

Att ha möss som stilla stannar kvar i handen, även hos åldringar och handikappade, är däremot inte svårt att finna. Det är ett kriterium för "bra temperament" och många uppfödare har sådana möss. På det viset är mussverige fullt av oerhört trevliga möss!!

Det är två olika saker, vad gäller möss, att plocka upp dem, och att hantera dem i handen.

En mus som ingen nånsin håller på med, blir allra oftast ganska snabbt skygg igen, även om den varit tam från början.

Socialisering är en ganska viktig grej med möss som man vill ska vara sällskapsmöss. Kombinationen arv och miljö, kombinationen av gener och socialisering, båda delarna behövs.

Utställningsmössen är däremot oftast fullständigt hanterbara även utan direkt socialisering. Även det är två olika saker när det gäller tammössen.

Sedan finns förstås de mössen som genast kommer och klättar upp i handen, och ut ur buren (särskilt små burar då), utan att tveka. Men dessa möss är oftast inte bättre sällskapsdjur för det! De är i stället springiga och oftast ganska "oanterbara", och de trivs sällan i sina burar.

Som tidigare sagts, möss kan bete sig på så otroligt många vis! Att en mus direkt kommer fram och hoppar upp i handen, behöver inte vara ett kriterieum på "en bra mus" - det kan faktiskt vara tvärtom!

Det kan vara en nervig, springig och okontaktbar mus, som har svårt att finna sig tillrätta i fångenskap och som inte alls är kommunikativ.

Själv försöker jag finna ett mellanting mellan "ivrig/orädd" och "hanterbar/lugn (fast rädd)". Mössen verkar mestadels hamna i endera lägret.

Razzelmössen, hysterikerna, de överaktiva, gallergnagarna och de med olika stereotypa beteenden eller de som har andra osunda beteenden för sig, kommer givetvis inte ens i fråga.

OCH - som Artlinkt skrev i ett annat inlägg. Vilken sorts mus man önskar, vilket beteende som faller just en själv på läppen, är helt och hållet upp till var och en!!!

Inte bara mössen är olika, även vi människor är ju det!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.