Kan tillägga att själv är jag inte oskyldig! 

Jag har köpt möss och kaniner utan att kollat könen själv i djuraffären. Jag har köpt fisk utan en susning om att fisken kommer bli närmare en halvmeter lång och +20 år gammal… 

Men jag tycker fortfarande att det största felet som begåtts i de här fallen är gjorda av mig. JAG borde ha vetat bättre.

De som ger hjälp till djurköparna på djuraffären ska kunna arten och lika ska köparna har kunskap om djuret de köper. Är det reptiler som brukar vara svåra så är det väl ganska förståeligt om det blir fel ibland men pälsdjur?

Jag tycker att det är bådas ansvar. Affären bör hålla koll på vad som säljer och vilka kön det är på djuren samt lämna ut information om djuren till köparen. Köparen bör ha läst på och ha lite koll innan djuret införskaffas och kontrollera att säljarens uppgifter verkar stämma.

Jag svarade att det är bådas fel men mest djuraffärens. Detta eftersom djuraffären har en skyldighet stiftad i lagen, medan det är helt lagligt och tillåtet att vara okunnig som köpare. Samtidigt så anser jag att djurägande är ett ENORMT ansvar, och man skall inte ge sig åstad och köpa något djur alls utan att veta vad det är man ger sig in på. 

Och som #0 säger, är det inte väldigt svårt att könsbestämma möss. (Reptiler och annat är en historia för sig.) Så man kunde åtminstone anstränga sig så mycket att man lyfte dem i svansen lite snabbt då man bestämmer sig vilken/vilka man vill ha. Allmänt också kontrollera deras hälsa och hanterbarhet.

Jag kryssade i "Allt är djuraffärens fel", för jag tycker det är ett sådant allvarligt FEL. Det är djuraffärens ANSVAR oavsett hur eller vem kunden är!

Man ska inte ha en djuraffär, och kalla sig "proffessionell" (för visst är man det om man startar upp en zoobutik, då har man lämnat hobbyområdet bakom sig) om man inte har baskunskaperna om de djur man tillhandahåller!!!

Det är jag stenhård på.

De ska VETA vad de säljer för "varor". Pronto!! Särskilt när konksekvenserna för kunden blir så stora.

Och nej, jag anser inte att en musköpare ska kunna skilja könen åt på ungmöss, innan de får köpa dem. Det är inte alltid lätt.

Jag kryssade i "Det är bådas fel men mest djuraffärens".

Argumenten finns ju här ovan… 

Varför det inte enbart är djuraffärens ansvar är för att ibland är det unga som behöver mycket mer stöd från föräldrar, att det då eg är föräldrarnas ansvar. Eller något… (kalla fingrar)

Jag svarade att det är bådas fel.

Djuraffärens, för att de ska vraa kunniga om det dom säljer och rekommenderar.

Djurägarens , för att man kan inte skylla ifrån sig när man har eget ansvar att ta reda på hur det är.

De som säljer djuren skall ha cert för att göra just det. Nu går jag inte zoohandel men det finns olika cert för olika sorters djur, tror det kan vara indelat fisk, gnagare(ink kanin), fågel och reptil. Om jag ite missminner mig så krävs det personal i djuraffären som tsm har de cert som motsvarar utbudet av djur.
ALLTSÅ har antingen en i personalen som inte har cert för just gnanare varit den som betjänad(rent utsagt korkat enligt mig), eller så har människan tagit cert, ska kunna sitt område utan problem i teorin, men inte i praktiken. Dåligt oavsett!
Tycker dock att köpare har ett litet ansvar men det stora ansvaret ligger hos personalen.
Jag är en av de människor som inte tycker det är okej med varken grossist aveln eller djuraffärernas försäljning av gnagare(Fiskar har jag inget större problem med då det är vad de brukar ha bättre koll på, djuren där i mellan vet jag inte men anser att uppfödare alltid är bättre!).
Den närmsta djuraffären säljer tex "Vanlig hamster"… Bara där bryter de mot lagen om att de skall ha kännedom om de arter de säljer.
Kan spy hur mkt galla som helst på deras felanden..

När jag köpte mina så fanns det ju en hel hög möss i buren! Jag sa färg och kön och han tog närmsta svans, kollade och stoppade ner i lådan. Där hann jag ju inte med, kan jag säga, och inte skulle jag få för mig att ifrågasätta hans kunnande där och då! Jo, nu när jag vet (för fel blev det) så hade jag bett att få kolla själv men inte då. Man ska inte behöva förutsätta att de inte vet vad de gör… 🤔

Jag svarade att det är bådas fel men mest affärens. Säljer man djur i affär så tycker jag att det är självklart att dom ska hålla koll på att djuren är friska, veta hur man ser skillnad på kön o.s.v

Om man väljer att köpa från affär och inte uppfödare så tycker jag att man ska titta noga om djuren ser friska ut och helst ska man kolla vilket kön man får med sig hem också, om man nu kan det.

Men jag vet ju också att många som köper från affär tar för givet att dom i djuraffären vet hur man ser skillnad på kön, och jag förstår varför man tror det!!

Men jag hoppas att fler och fler får upp ögonen hur det är i djuraffärer!

Visst ska en köpare kunna tillräckligt mycket om djurarten när de köper. Men jag anser att djuraffären också ska kontrollera att köparen har tillräcklig kunskap, vilket ju inte går när de inte ens har nån kunskap själva! Jag tycker att det är helt absurt hur okunniga personer kan jobba med att sälja djur de inte har någon aning om hur man sköter. Eller som med fiskarna - inte har någon aning om hur stora dom blir heller!

Nä, visst ligger det ansvar på köparen, men jag tycker att det är LÅNGT mycket mer djuraffärens ansvar att ha kunskap om de djur de säljer!

Jag valde att det beror på omständigheterna. Jag anser nog mig själv vara relativt erfaren att tex köna möss ändå har jag misslyckats vid några tillfällen. Ingen är ofelbar

Bådas fel, djuraffärer borde inte gå ha NÅGRA DJUR ALLS

Jag valde att det är bådas ansvar men mest djuraffären men nu när jag tänker efter så tycker jag faktiskt att det bara är djuraffärens ansvar. Med tanke på att det finns ganska många nybörjare inom smådjurshobbyn (och inom andra djurarter också för den delen), så får man som företagare anpassa sig efter kunden. Jag tycker inte att man måste kunna könsbestämma sitt smådjur, oavsett om man är nybörjare eller mer erfaren. Det är såklart bra om man kan det men varför ska det vara ett tvång om man "bara" vill ha djuret som sällskapsdjur? Inte för att jag är för impulsköp men jag anser även att man ska kunna gå in i en djuraffär och köpa sig ett djur, mat, relevanta tillbehör och få de baskunskaper som krävs för att hålla djuret, utan att ha någon förkunskap. Efter köpet är det förstås djurägarens ansvar att se till att den har kunskap för att kunna ta hand om djuret på ett bra sätt.

Personal i djuraffärer verkar ofta sakna kunskaper men sen finns det förstås de som är jätteduktiga också, men man hör sällan någon historia om dem. Ibland får djuraffärer oförtjänt mycket skit slängt på sig och de dras ofta över en kam. Ibland gnälls det väldigt mycket över hur dåliga djuraffärer är men vem vinner på det? Varken vi eller djuren mår bättre av att det gnälls och ibland känns det till och med som att folk vill starta krig mot djuraffärer. Jag tycker inte det är rätt väg att gå utan det är bättre att försöka hjälpa till. Informera och ge förbättringsförslag till djuraffärerna. Ta även reda på fakta. Det kan finnas en enkel förklaring till varför det blev som det blev i ett enskilt fall, en anställd kanske var sjuk just den dagen vilket gjorde att det blev extra smutsigt eller att kompetens saknades. Hjälper det inte att prata med de i djuraffären och man ser uppenbara fel, då kan man anmäla.

Jag som är total nybörjare tycker att det är mitt ansvar som köpare att läsa på innan så jag dels vet att jag väljer ett djur jag kan rätt  och dels så långt det går att se med egna ögon, kan könsbestämma när jag är i affären. 

Affären ska självklart sköta sig och ha koll men den mänskliga faktorn kan ibland drabba även seriösa djuraffärer. 

Jag kollade aldrig i affären, men det var mitt val att inte göra det. Hade det varit någon eller några av våra sötisar som varit hannar hade jag helt enkelt tagit en tur till affären och fixat fler burar. Skulle aldrig komma på tanken att bråka med affären när jag missat att kolla själv.

En annan fråga. Om man köper möss från en svemus-godkänd uppfödare? Är det min sak som köpare då, att kontrollera att könet verkligen är rätt? 

När man köper från uppfödare, utan att ha sett mössen, och fixar transport över halva Sverige, hur ska man kontrollera könet då?

Nä, just det. Vitsen med frågan är, varför skulle man inte kunna kräva detsamma av en djuraffär? Jag tycker det är slarvigt och oprofessionellt om en djuraffär inte kan skilja könen åt på djur som de säljer. 

Som köpare ska jag inte behöva ifrågasätta deras kompetens! Vare sig de är uppfödare eller handlare. Det är pinsamt att behöva leka "jag vet bättre" när det är de som är de professionella.

Djuraffärer borde inte sälja djur

#17. Du har rätt. Tiderna förändras! (jag är gammal 😃 60+).

När jag var ung och yngre, fanns inte smådjursklubbar, och inte smådjursuppfödare heller. Inget internet att få kontakt via. Ville man ha smådjur var det djuraffärerna som gällde! Idag ser allt annorlunda ut!

Djuraffärerna ska inte sälja djur. De kan istället ha bra kontakter med uppfödare som de kan hänvisa till.  Eller/och så kan det finnas en hemsida där olika djurslags uppfödare finns listade, inklusive om de är reggade i respektive djurslags förening.

Där kan kunder även klicka i vad de anser om kunnighet, bemötande, djur (temperament, beteende, hälsa, osv), eller?

Jag svarade att det är bådas ansvar. När jag köpte dvärghamster så pekade jag bara ut den jag ville ha och så fick jag den, och fick veta att det var en hona (vilket det var). Och givetvis litar man på djuraffären, att dom har kunskapen som jag inte har.
Såhär efteråt så finns det väldigt mycket tankar och funderingar kring just kunskapen hos affärerna. Och den är väldigt olika beroende på vilken affär (i mitt område) man går in till. Några vet lite om några arter och andra om andra arter. Så nu försöker jag hitta åt en uppfödare av det djur jag vill ha, eller om det gäller fisk kolla vilken affär som är bäst och folk har bäst erfarenhet av.

#18 Håller med dig (och alla andra) om att djuraffärer inte bör sälja djur. Nackdelen är ju uppfödarna. Dom finns inte. Här i Sundsvall så har jag inte hittat mus eller dvärghamster/guldhamster-uppfödare alls. 
Och tyvärr är ju inte alla som mig (och dom andra) som åker massor av mil för att hämta hem ett djur. Längsta resan hittills för en dvärghamster är 80 mil enkel väg, sen blir det 35 och 40 mil.
Nu ska jag köpa möss och åker då ca 16 mil för deras skull. Jag tycker det är värt det, men det är många som tycker jag är konstig. Och då det är billiga djur (gnagare) så vill inte så många lägga ut dyra resor på djuret. Och alla skickar ju inte iväg sina djur utan att ha träffat köparen.

Givetvis ska inte alla djuraffärer dras över en kam, för det finns dom som är bra. Dom som föder upp själva/tar in från uppfödare i närheten. 
Men det är fortfarande en marknad där man kan/vill tjäna pengar, och det kommer nog fortsätta så så länge folk vill ha djur, och det inte finns tillräckligt med uppfödare i närheten.

#18 Djuraffärerna bör rekommendera lämpliga produkter till rätt djurslag. de ska vara en källa till kunskap och vägleda. Inte som idag, jag förstår inte hur butikerna går runt med all den okunskap de sprider. Det är faktiskt jättekonstigt. Tycker jag.  I min hjärna får jag inte ihop ekvationen. Kan någon hjälpa mig? =/

Bådas fel. Man ska inte köpa djur man inte vet något om,,men man ska inte sälja djur till okunniga heller. Men jag har avskytt djuraffärer sen jag köpte två möss och en bur som inte alls var rymningssäker. En mus dog redan första natten när katten kom.

Idag är jag ganska mycket på amaira/ariamas linje.

Vad jag däremot inte gillar med zoobutiker är att det är öppet för så mycket impulshandel. Djur ska inte handlas på impuls. Inköpet ska vara välplanerat och alla "tänk om"-scenarior skall kunna besvaras av köparen. Så gärna alltså redan lite beläst om djurslaget.

Vissa djur affärer får man bytesrätt om det är fel kön. Och vissa som den jag köpte min senaste hamster där får kunden läsa skötselråden innan de får ta med sig djuret hem. Det var min 12te hamster och jag har varit uppfödare men jag protesterade inte jag läste igenom pappret för jag tyckte det var en schysst grej de har börjat med. Man kan tydligen också betala handpeng för djuret och sedan komma tillbaka senare och hämta det så det inte blir ett impulsköp. Men möss hade de inget krav på att folk läser igenom skötselråd. Fodermöss kallades de. :( med eventuella tempramentsfel och inavel. :( jag tycker de kunde ha

Jag tycker de kunde ha gett information om mössen skötsel också. Jag frågade dem och då svarade de att man ger möss pellets och vatten. Och jag frågade om grönsaker och då sade de att då får mössen näringsbrist om jag gav annat än pellets för då äter de inte tillräckligt med pellets. :(

Jag är brysk och tycker en får skylla sig själv om en köper möss från zooaffär och något blir fel. Lite mer eftertanke krävs än att klampa in på en zooaffär och köpa möss för att de var ”sååå söta”. En seriös uppfödare som säljer till sällskap ska kunna sålla bort de oseriösa köparna så då slipper alla att något blir fel iallafall på den planen och sedan kan/bör en uppfödare hjälpa till om något blir fel ändå. Förstår inte varför folk fortfarande köper djur i zooaffär, inte fan skulle vi köpa katt eller hund (mest pga olagligt) så varför köpa andra arter? 

 Zooaffärer anser jag ska ha ett bra utbud av tillbehör, mat, underlag, burar ja allt vad heter tillbehör till våra vanligaste husdjur men inte klarar de av det heller haha…

Jag har ändrat mig. Jag tycker minst lika stort ansvar ligger på djuraffären. Det är deras djur tills de säljs, och därför deras ansvar att de hamnar i rätt händer. 

Jag skulle själv inte tänka tanken att lämna ifrån mig mina djur utan att vara så säker jag kan bli på att nästa hem är lika bra, eller bättre än det jag kan erbjuda dem.

Givetvis tycker jag fortfarande att man ska vara ordentligt insatt innan man skaffar sig det tilltänkta djuret också. Men ett stort problem, upplever jag, är att okunniga köpare tror att de ska kunna få hjälpen de behöver för att bli en bra djurägare i en djuraffär. Att personalen där vet bäst och vill sina djur och kunder det bästa. När i själva verket djuraffärspersonal, många gånger, är det absolut sista man ska  lita på.

Det borde ju självklart  inte ens existera djur till salu i djuraffärer egentligen. Det är ett privilegium att få ha djur, inte en rättighet, ett enormt ansvar, ett liv, och inte något man bara går rätt in i en affär och skaffar sig/bara säljer till vem som helst, tycker jag.

#25 Ja, man kan ju i a f tycka att vuxna är tillräckligt smarta, men tyvärr är inte folk det.

Jag har jobbat i en djuraffär. Jag gjorde mitt bästa för att informera och hjälpa kunderna hitta rätt bur och inredning osv så dom kunde ge sina nya familjemedlemmar ett så bra liv som möjligt. Jag kollade noga igenom djuren jag sålde för säkerhets skull. Chefen sa åt mig att jag var för seg med djuren och skrämde bort kunderna med mina föreläsningar. Han ville att jag skulle koncentrera mig på att sälja så mycket som möjligt istället. :/

#28, exakt så är det idag. I djuraffärerna anställs säljare och inte djurentusiaster. Skulle någon duktig djurmänniksa slinka in så blir de inte kvar länge, eftersom de inte kan göra ett bra jobb. Det ska säljas en saltsten till varenda degu, hamster, marsvin och mus som säljs i butiken!

Jag anser att allt ont i hela världen, utan undantag, är djuraffärernas fel 🤪😎!

Undrar hur en djuraffär som bara säljer sådant som faktiskt djur behöver skulle se ut… (utan saltstenar, för små burar eller iaf rekommenderar rätt storlek av bur till djur)

#29 LOL… du kan eventuellt ha rätt. Blir det ett tredje världskrig så vet vi vems fel det är: djuraffärernas!

Jag råkar sitta på lite fakta som inte är allmänt känt, men som jag nu ska delge er. 

Kim Jong-Un såldes en gång i tiden som en söt liten marsvinsunge i en djuraffär i Ytterhogdal. Den information som lämnades med vid köpet var tyvärr både missvisande och bristfällig. Bland annat slank faktabladet för fågelspindlar med i kassen, vilket innebar att hon (han såldes som en hona…) kom att matas med uteslutande animalisk föda. Hur det gick vet vi ju…

Trump var en pinkie som såldes som ormmat från en djuraffär i Huddinge. Han råkade oturligt nog få i sig både tillväxthormon och strålning av okänd sort redan på hemvägen. Då snart han hade blivit några centimeter rymde han. Under rymningen hade han stora problem att forcera ett vedträ som hindrade hans framfart. Det är den incidenten som gett honom sin fixering vid murar. Det var bara hanarna som såldes som pinkisar vilket innebar att han under sin uppväxt (som ju blev ovanligt kort p g a hormonet och strålningen) aldrig såg en hona. Under de förutsättningarna är det kanske lättare att förstå hans kvinnosyn?

###

#32 Haha, Trump den lille pinkisen

😂😭😂

Haha! Jäkla djuraffärer alltså! 😡🥶😭🤪😂