Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

Om sajten (INFO) Avel & Uppfödning Beteende, hälsa & skötsel Bur, strö, inredning & tillbehör Fikarummet! (OT) Kluringar Filmer Fotografier Förening, utställning & träff Genetik, färger, hårlag och teckningar In Memorian Köp/Sälj/Efterlysning/Auktioner Leksaker och aktivering Länkar | Links Mat och utfodring Möss med djur och människor Namnförslag & namnförklaring TÄVLINGAR Ö Gamla tävlingar
Fikarummet! (OT)

Mentor

2014-07-28 12:39 #0 av: Artlink

Jag har tänkt på det här med mentorer inom djurvärlden i ett par år men aldrig kommit mig för att formulera mina tankar i skrift.

Dels så skulle jag vilja att ni som läser sätter er en stund och funderar på vad syftet med en mentor är för den som söker en mentor och dels så vill jag att ni som är mentorer funderar på vad syftet för er är att vara mentor till någon.

Jag vill se om det finns ett samförstånd om begreppet mentor för  jag har en helt annan syn på mentorer än vad de jag har pratat med i djurvärlden har.

Jag har en utbildning i mentorskap via universitetet och har där lärt mig vad en mentors uppgift är. Den skulle jag vilja etablera bland djurfolket också. Om det går...

Först vill jag av ren nyfikenhet höra om det kanske är så att den redan finns Glad

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-07-28 13:44 #1 av: jossa5

En mentor i mina ögon är någon jag kan be om hjälp och kunskap med saker som jag inte förstår/missförstått. Någon som kan hjälpa till att svara på alla tusen frågor man kan ha. Men även någon man bara kan prata allmänt mus med också.

Någon som har erfarenhet och kunskap. Som upplevt både positiva och negativa saker med djuren.

Men det ska givetvis inte vara en outtömlig källa på information. Man ska självklart ha en respekt och samförstånd för varandra (mentor och lärling).

Blir nyfiken på vad du har lärt dig på universitetet. Så ser fram emot att få höra det framöver, när du fått lite svar. :)

Anmäl
2014-07-28 13:46 #2 av: Lojs

Nu är jag ju mest aktiv med mina guldhamstrar, så det är utifrån det perspektivet jag skriver, om det gör någon skillnad. 
För mig är en mentor inom smådjursuppfödningen någon som kan ställa upp och svara på alla (eventuellt dumma) frågor man kan ha när man börjar föda upp. Någon som kan hjälpa till med allt från att bedöma om tänkta avelsdjur passar bra ihop,  till att könsbestämma ungar och med alla små frågor som dyker upp längst vägen. Jag önskar att fler nya uppfödare skulle ha någon att bolla allt möjligt med, det skulle ge en stor boost till den guldhamsteravel vi har idag och jag tror att fler nya uppfödare skulle fortsätta föda upp om de hade någon erfaren att prata med. 
Om jag ska sammanfatta det så är en mentor för mig någon som fungerar som dels en kunskapsbank och dels ett bollplank för ens egna idéer. Någon som hjälper en mest i början tills man kan stå på egna stadiga ben (men som man alltid kan komma tillbaka till och dela sina funderingar med).

Det verkar tyvärr som att forum på internet som dessa har tagit över mentorskapet numera, det är på forum man frågar vilken färg ungarna ser ut att ha, hur buren ska vara inredd för en blivande mamma osv. Nackdelen som jag ser det är att man därmed tappar den konstruktiva kritiken, ingen ifrågasätter (vanligtvis) de kullar man tar om det inte är helt uppåt väggarna, som ny blir man inte medveten om de svagheter ens djur har så man kan väga upp det i framtida avel osv.

//Louise

Anmäl
2014-07-28 13:48 #3 av: Lojs

Jag skrev en artikel på hamster.ifokus för ett tag sedan, den tar upp ungefär de bitar som jag tycker att en mentor skulle vara till stor hjälp med, som ett forum på nätet inte riktigt räcker till för, och som jag upplever att många som börjar med avel saknar. http://hamster.ifokus.se/articles/53b5b4b08e0e7454a500264f-innan-man-avlar-pa-sin-guldhamster?discussions-1

//Louise

Anmäl
2014-07-28 18:06 #4 av: Tsunamis

Jag har kört på det lite sådär inofficiellt ända sen jag började med gerbilerna för jag hade själv en mentor i början. En kunnig uppfödare som hade hållit på i ett par år och som ville dela med sig av kunskaperna som jag sög åt mig som en svamp av. Senare blev jag själv mentor i olika utsträckning åt ett par andra nya uppfödare sen har det bara rullat på. Jag brukar ge stöd och tips i frågor och de återkommer till mig med frågor och råd om hur de bör göra i sin uppfödning. När det gäller mössen och jag säljer till någon ny som vill föda upp så brukar jag vilja göra samma sak och det har hänt att jag nekat köp om inte allt känns ok och jag får känslan att de nog inte ska föda upp eller bara vill ta en kull och ingenting mer. Man får pejla av hur bra det känns helt enkelt.

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2014-07-28 20:25 #5 av: Grodan

Absolut finns mentorskap i djurvärlden. Speciellt i klubbar, utställningsföreningar osv... Tror jag varit mentor åt några och vet även vilka som varit mina mentorer, men det är inget som vi skrivits avtal på.. lol

Just nu är jag utan mentor och själv inte mentor åt någon. Det är ofta så att jag blir kasserad när jag är utvaskad av mina lärjungar.LiparSkämtar

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2014-07-29 07:08 #6 av: ariama

För mig är en mentor någon som har större kunskap och mer erfarenhet inom ett ämne än jag har själv. 

Med denne kan jag sedan diskutera olika frågor jag har. Målet behöver inte vara att "ta efter" utan kanske mer att tillsammans finna bra lösningar/idéer/ny kunskap som är specifik för mig och min situation. Ett bra och kunnigt bollplank helt enkelt. (sedan önskar jag ju förstås detsamma som jag önskar i alla relationer, kommunikation, ärlighet, "ödmjukhet", förmåga att lyssna, mod att sätta gränser, mm, mm - hmm, jag skulle nog själv inte vara någon bra mentor ... Generad )

Egentligen är jag inne på samma spår som andra skrivit här. Och jag är vansinnigt nyfiken på vad du Artlink har att säga. Väntar förväntansfullt på större kunskap inom ämnet mentorskap Skrattar.

Anmäl
2014-07-29 11:35 #7 av: Artlink

Spännande att läsa och jag har nog fått mina misstankar bekräftade.

Ni har rätt allihop! En mentor ska ha erfarenhet och goda kunskaper. Där är vi helt överens med den bild jag har blivit utbildad i. 

Mentorns största egenskap ska vara ödmjukhet!

Jag är mentor för förstaårslärare som precis gått färdigt sin lärarutbildning och går sitt introduktionsår innan de får sin lärarlegitimation.
Mentor kan man inte välja att bli för att man vill. Man kan alltså inte på eget bevåg söka kurser utan man blir utsedd av skolledningen för att de anser att man passar in i den rollen. De bekostar sedan utbildningen enbart till de handplockade. Mentorn ska förutom god erfarenhet (minst 5 år i yrket) och goda kunskaper ha extra goda kunskaper i etik och brinna för sitt yrke. Det är viktigt att mentorn är tillbakalutad, trygg, ödmjuk och positiv.
Det viktigaste är att skilja på handledare och på mentor.
Handledare
 ska finnas till hands i arbetet på praktiken ( sk Vfu -Verklighetesförlagd utbildning). Där visar man studenten hur man håller lektioner, var man finner material, när man vidtar åtgärder som tex den fina balansen mellan att låta barn/elever lösa en konflikt eller träda in och vägleda konfliktlösningen. Studenten går bredvid och ska sedan visa prov på att han/hon har lärt utden sin praktik genom att själv hålla lektioner osv. Man kallar dessa framåtlutade, på tårna, alltid redo att hjälpa till. Lite av en fixare.

En Mentor är inte en lärare, inte en handledare, inte en vän och inte en mamma

Mentorn har framför sig en utbildad lärare. Läraren ska redan kunna allt den behöver för sitt yrke för den har genomgått sin utbildning och fått sin examen. Som mentor har man vägledande samtal med sin adept ungefär en gång i månaden. Här får man akta sig så man inte hamnar inom det terapeutiska området fr det ligger farligt nära.
Mentorn ska vara tillbaka lutad, en god lyssnare, våga hålla tysnad i pauser där adepten kan få tid att tänka.
Precis som ariama nämnde Målet behöver inte vara att "ta efter" utan kanske mer att tillsammans finna bra lösningar/idéer/ny kunskap som är specifik för mig och min situation,  så säger man på utbildningen att man rent av ska akta sig för att skapa små minikopior av mentorn. Man ska undvika repliker som:
Jag hade gjort så här. 
Jag tycker du ska göra så här.
En gång hände det här för mig och då gjorde jag så här.
Istället ska man utveckla adeptens egen personlighet, öka dens självbild, självförtroende och se till att den bli trygg i sin roll. Man ska också locka fram vad han/hon vill utveckla hos sig själv. Det gör man inte genom att ge färdiga svar. man måste lära adepten att tänka själv så den kan stå på egna ben en dag och då använder mentorn sig i stället av vägledande samtal med hjälp av nyckelfrågor.
Innan mentorn och adepten inleder samtal krävs ett formellt kontrakt så båda parter är överens om vissa punkter, sekretess, respekt och ramar kring själva mötet. 
Låt oss låtsas att djurvärlden hade samma typ av system och en person hör av sig till mig för att få råd om hur man ska hålla sina möss bäst (sjukdomar hänvisas till veterinär). Vi sätter upp en tid.
Då kan samtalet utvecklas så här:
F=frågande M=mentorn. jag anväder x här och där för svaret är inte viktigt utan det är själva processen jag vill visa.
M: Ja, du skickade ett mejl till mig och ville att vi skulle ses?
F: Ja, jag har funderat lite kring hälsan runt möss och undrar hur man håller dem bäst.
M: Hur håller du dem idag?
F: jag har x antal burar som ser ut x
M: fungerar det bra?
F: ja, fast några har börjat nysa
M: varför tror du den nyser?
F: jag vet inte.... [tystnad som mentorn inte ska avbryta]... kanske fel strö?
M: vad har du för strö?
F: jag har x strö
M: varför tror du det kan vara fel?
F: jag ser ibland att det ligger damm på buren. 
M: vad kan du göra åt det?
F: testa nytt strö?
M: ja, det var en bra tanke! Vad tänker du dig då för strö?
F: Jag har hört att x ska vara bra. Vad tror du?
M: Det kan variera beroende på möss och burar så det bästa är att du utvärderar på dina möss och i dina burar vilket strö som passar just dem bäst så som du håller dem.

Det här är ett enkelt exempel
När samtalet är klart skriver mentorn ner en sammanfattning som i detta fallet kan vara:
Till nästa träff kommer adepten ha utprovat nytt strö, analysera för- och nackdelar och ta med sig resultatet som underlag för fortsatt diskussion. 

I detta möte har jag inte talat om någonting. Adepten har fått tänka själv och lär sig på så sätt hur man ska lösa problemen, men jag finns som ett tryggt stöd.

I skolans värld kan det vara en trasig adept som ramlar in till ett möte och stortjuter för att en lektion har gått åt H*****E och hon/han har tappat allt hopp om sig själv och sina elever.
Vi omvänder det till en nystartad musuppfödare som har fått in smittor där alla mössen dör och en ledsen och nedbruten uppfödare skriker efter hjälp.
Inte i något av fallen hjälper det att skälla. Det förvärrar hela scenariot. I dessa fall gäller det att lugna adepten och att peta isär problemen i mindre och hanterbara delproblem. Belys det som han/hon har gjort bra och som man kan bygga på nästa gång. När adepten lämnar träffen ska mentorn inte ha skickat med färdiga recept utan väglett hjärnans tankar till att hitta hopp, förstå upprinnelsen, se lösningarna som fanns men som man inte såg den här gången innan det var försent och göra bättre nästa gång. 

Ser ni skillnaden? 

Jag tror de flesta som är mentorer i djurvärlden gärna berättar om sina erfarenheter istället för att hålla dem inne som en värdefull kraft och föra samtalet fram så adepten själv kommer på det jag har på tungan. Adepten ska känna att han/hon kom på det själv! Det ger en enorm glädje att känna att man har lyckats Glad

Det finns dessutom en baksida i att vara mentor i djurvärlden. Om man skulle ge råd och i detalj tala om vad adepten ska göra i besvärliga situationer och det sedan går åt fanders så står man ju där som skyldig. Jag gjorde som du sa och se hur det gick! Där är risken stor att mentor och adept blir så osams attde skiljs som ovänner. Det i sig skapar elaka rykten som djurvärlden är full av. Det finns en baksida till: Nä, för Lottiz har sagt att man ska göra så här! Ja, svaren blir huggna i sten. Det är inte alls bra eftersom kunskap är en färskvara. Det jag rådde någon att göra för tre år sedan kanske jag inte står för idag. Än värre om personen själv har blivit mentor och för det vidare som sin egen kunskap till andra!

Nu tänker flera av er som läser: Ja, men vi har ju inga handledare så mentorn blir ju både ock i djurvärlden. Ja, tyvärr, kan jag bara svara. Men jag skulle vilja se det som att forum är handledaren. Där hittar man tips, idéer, förslag, man ser massor med exempel på när det har gått åt skogen och när det har lyckats för folk. 
Vid raka frågor som: Men jag vill veta vad jag ska göra!!!! Kan Mentorn lugnt bolla tillbaka: Var kan du få reda på det då? För det är ändå inte mentorns roll. En dag måste personen stå på egna ben och hitta informationen själv. Mentorer ska inte curla sina adepter. 

Om jag blir ombedd att vara mentor i djurvärlden blir nog den som frågar riktigt besviken till att börja med för jag kommer inte delge något av min erfarenhet. men på sikt kommer säkert personens egen erfarenhet att vara desto större och personen kommer ha utvecklats mycket bättre

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-07-29 11:43 #8 av: Artlink

Är man nära vänner så är det extra viktigt att poängtera vid träffar, att nu är jag din Mentor. När mötet är slut och vi skojar i fikarummet, då är jag din kollega. Det kan vara svårt att arbeta på samma avdelning som sin adept men jag vet att det förekommer. Inget jag rekommenderar eftersom man då lätt ramlar i fällan och hamnar i gråzonen mellan kollega/handledare/mentor.

Omvänt i djurvärlden kan uppfödare sinsemellan be varann om råd, men blir det uttalat att man är mentor till någon så ska man också tydliggöra det. Då upphör mer eller mindre de vänskapliga goda råden, för de är inte vägledande och professionella nog att klassas som mentorskap. 

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-07-29 11:49 #9 av: jossa5

#7 Väldigt intressant! Tack för att du delat med dig! Det ger en lite att fundera på, när folk kommer och frågar än det ena, än det andra. Inte för att jag har många års erfarenhet (av dvärghamstrar i detta fallet), men man lyssnar och snappar ju upp saker hela tiden. 
Och även delar vidare av saker som man läst/hört, som kanske inte alltid är det bästa. Som du säger, "hugget i sten". "Men jag läste där, då måste det vara bra" osv... 

Och grattis till att du blivit utvald att få bli mentor! Det låter ju jätteroligt att dom handplockat de människor som anses vara bra! Måste ju kännas superbra! :)

Anmäl
2014-07-29 12:16 #10 av: Artlink

#9  Ja, jag tror förstår du att det finns folk som utser sig själv till bättre vetande och "prackar på" nytillkommna djurägare sitt eget "rätt och fel". Det är helt bortom mentorskap. Fullständigt galet!
En person som anser sig vara bäst, ska inte vara mentor alls vill jag påstå!
En person som pekar med hela handen och kräver lydnad, ska INTE vara mentor!
En person som påpekar brister och fel, ska INTE vara mentor!

Tack, ja det känns lite märkvärdigt. I Degerfors har vi två utbildade mentorer där jag är den ena, men den andra har fått en chefsavlastande tjänst bredvid förskolechefen så just nu är jag ensam aktiv mentor i kommunen. Mycket spännande uppdrag! Som det är just nu så är tyvärr mentorn bedömande. Mina underlag från observationer och samtal ligger som underlag för när rektorn ska bedöma om adepten är passande nog att få sin legitimation. Själva beslutet tas dock av skolverket
Just nu avslutar nya lärare sin examen där legitimationen ingår direkt och mentorsåret enbart är till för stöd och utveckling och det känns mycket trevligare Glad

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-07-29 12:36 #11 av: Artlink

Eftersom vi i djurvärlden inte använder oss av någon form av utbildningsprogram, bortsett från lydnadskurser osv för hund, eller en och annan kurs i det ena eller andra, så kommer min syn på mentorsskap ha svårt att etablera sig. 

Jag har dock en tank på att föreningar skulle kunna ha ett par mentorer dit man kan hänvisa folk som behöver hjälp.

I mitt liv har jag massor med musköpare och vänner som hör av sig med tusen frågor och jag delger mina erfarenheter på löpande band, men när det kommer till problem som uppstått, då kommer jag på mig själv med att växla om och använda vägledande samtal. Det ska nämligen inte ligga på mitt ansvar när tunga beslut görs. Det ska alltid vara enbart ägarens ansvar. Ingen annan ska kunna belastas för beslutet och då är det säkrast att heller inte ge några avgörande råd. Det låter luddigt men är i själva verket ganska enkelt.

På vår utbildning fick vi arbeta dels i teoretiska pass som handlade om etiska råden. Hur man förhåller sig tex till sekretessen i dilemmasituationer. Sedan fick vi spelade upp rollspel där bla en person skulle vara adept med ett dilemma, den andra skulle vara mentorn och den tredje skulle föra protokoll på hur samtalet förs. Protokollet diskuterade vi sedan tillsammans.
Vid ett rollspelstillfälle skulle jag vara mentor och adepten kom till mig och jag hade fått veta från rektorn att elever hade klagat på att adepten luktade svett så de ville inte be om hjälp på lektionerna. Liknande problem och annat som jag har noterat under observationer måste jag ta upp med min adept på våra möten. Inte alltid helt enkla diskussioner. 
I rollspelet blev min adept arg och frustrerad. Något som kan hända. Då är det bra att kunna bekräfta det, lugnt och sansat: Jag ser att du blev arg nu. Förklara varför?
Och här snubblar man nära gränsen till terapeut.
Utbildningen var himla lärorrik och sanslöst rolig! Det är nu 2 år sedan jag gick den och rekommenderar alla som blir tillfrågade/utvalda att tacka ja.

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-07-29 12:45 #12 av: Lojs

#7 Det här känner jag igen mycket väl, det är största delen av hur man ska arbeta som dietist (som jag utbildar mig till). Få personen att lösa sina problem själv för att få ett varaktigt resultat. Sedan för att få med den kunskapen man har med sig så frågar man om det är ok att man berättar om hur man kan lösa problemet, lite om hur andra löst samma problem, eller hur sjukdomen personen har fungerar.
Man använder "utforska - informera - utforska". Är det ok att jag berättar om det här? (utforska) Ja-svar ->
Berättar om det man frågade om (informera) ->
 Vad känner du nu om det jag berättade om? (utforska)

//Louise

Anmäl
2014-07-29 12:51 #13 av: Artlink

Viktigt att tänka på är tonfallet. I skrift försvinner det.

Om jag frågar: Varför gjorde du så? Så kan det tolkas ifrågasättande, anklagande eller dömande. Som mentor frågar man alltid nyfiket. -Varför gjorde du så? Berätta mer? Hur tänkte du? Kunde du ha gjort på något annat sätt? 
Mentorn skall aldrig någonsin upplevas kritigst granskade, ifrågasättande eller misstänksam. Då bryts alla trygghetsgrunder

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-07-29 13:05 #14 av: jossa5

#11 Ja, det låter ju som en superbra ide! Jag tar med mig det till Svenska Hamsterföreningens nästa möte! Börja diskutera och fundera på det, som ett första steg. 

Anmäl
2014-07-29 23:33 #15 av: ariama

Hmmm ... tankvärt ... Nu är vi i "skolans värld" ...

Mycket intressant, och tankvärt som sagt.  Tack för allt du skrivit!!

Nu ska jag sova.Skrattar

Anmäl
2014-07-30 09:33 #16 av: ariama

Och nu har jag sovit på saken. Skrattar

Jag tänker såhär:

Tror ni att denna form av mentorskap är direkt överförbart till uppfödarvärlden?

När jag läste, tänkte jag först: Nämen, så BRA. Ja precis! Och var beredd att anamma konceptet i sin helhet. "Ja, SÅ vill jag vara."

Men jag har även varit i situationen då jag HAFT en mentor inom SVEMUS, som nybliven musuppfödare. Och hon gjorde inte alls "sådär" - och det är jag henne evigt tacksam för. Det fanns så mycket mer.

När jag läser Artlinks mentorskap, ser jag omedelbart "en skolsituation" framför mig. Det kan vara lärare - elev i grundskolan, eller professor - doktorand. Syftet är givetvis att lära "eleven" att tänka själv, och ta fram kunskap själv. 

Artlinks exempel på mentorskap kan jag inte rå för att jag tycker de gränsar till både lärare , psykoterapi, och föräldraskap. Det kanske till och med är som det ska vara, jag säger inte att det är fel. Bara att det är "väl strukturerat". OBS. det är bara "tankar" jag har!! Jag vet inte om de säger något reellt! Och jag säger inte om de indikerar något negativt! (så långt har jag inte tänkt än, jag vet inte, jag tror inte det)

Nu är denna form av mentorskap baserad på en "färdig utbildning" hos adepten.  Den innefattar en mentor med mentorutbildning, men kanske inte absolut nödvändigt större erfarenhet inom ämnet som gäller? Och den innefattar en adept som har en färdig utbildning, men ännu inte "prövat på" alla situationer i realiteten.

Inom uppfödarvärlden är situationen lite annorlunda! (tänker jag i alla fall)

Hur påläst jag än är, är jag inte "utbildad".  Det handlar väldigt mycket om att gå sakta fram, att sida vid sida med uppbyggandet av uppfödningen, lära sig hur uppfödningen fungerar och vad jag egentligen vill fortsätta med. Nya situationer - nya kunskaper behövs. Jag behöver besöka och vara med andra uppfödare, diskutera, LYSSNA . . .  YES, DÄR har jag skillnaden jag sökte!

I Artlnks mentorskap är det mentorns roll att lyssna, medan jag använde MIN mentor att lyssna på! Lyssna, titta, lära, fråga.

SEDAN kom diskussionerna, mina egna tankar och teorier, vad JAG vill, hur jag ser på saker och ting. Min mentor kunde säga ja eller nej - oerhört viktigt!! Men också givetvis bara "släppa taget" och låta mig utvecklas efter mitt eget huvud (så länge jag inte gjorde uppenbara tokigheter).

Som nybliven musuppfödare hade jag ingen utbildning att falla tillbaka på, hade inte haft någon lärare före. Så musvärldens "mentor" - i mina ögon - ska även kunna falla in i "lärar-rollen" (visa, berätt, tala om, inte "sök-egen-kunskap-lärare").

För hur det än är, så är det min mentors mycket större erfarenhet som jag önskar få del av.  Men givetvis inte med "gör si - gör så"-metoder, utan med inkännande ödnjukhet: kunna svara både på uttalade frågor och frågor som jag ännu inte ens vet om hur jag ska ställa.

Anmäl
2014-07-30 13:40 #17 av: Vattnadal

Jag gillar mentorer, och visst hade vi det i svemus ett tag, första året i alla fall, för nya uppfödare?

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2014-07-30 18:05 #18 av: Grodan

Roligt med så mkt text. Tyvärr orkar jag inte läsa...

jag har nog aldrig blivit tillfrågad om jag vill vara någons mentor. Jag har alltid tagit för givet att jag bara fick nya vänner. När de sedan kasserade mig när jag lärt dem allt av intresse, blev jag ledsen... 

I vanliga fall kan jag skilja på sak och person, men att utnyttja någon sådär utan att erkänna det tycker jag är lite fult. Jag har blivit oerhört sviken.

Så att vara mentor är något man behöver lära sig och behöver tillfrågas om, absolut.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2014-07-31 09:07 #19 av: Artlink

ariama: en mentor ska aldrig någonsin vara en förälder. Jag skrev längre upp just att om en mentor i djurvärlden ska ha denna roll bör det finnas en handledare som lär först, och där ser jag forumen. DET är handledarna. DÄR ställer man frågorna. Sedan finns det kurser och DÄR kan man lyssna.
Jag ser inte alls att denna form av mentorskap enbart tillhör skolan. Jag ser stora likheter i all verksamhet - Även i hobbykretsar. Däremot kan det bli marigt att forma själva mentorerna till att klara av sin roll. Det är en utmaning Glad
Det du pratar om när du är hos en duktig uppfödare och lyssnar, det behövs också, men det ska ha en annan titel än mentor i så fall. Utbildare av något slag. Försteuppfödare? Någon som är extra duktig och som kan lära ut helt enkelt. Det behövs också för det är inte en mentors roll nämligen...

Vattnadal: Låter klokt! Eller någon form av "Försteuppfödare" som är mer i utbildande syfte. När man kan, det är då man behöver mentorn för att inte fastna i sina egna tankar utan komma vidare.

Grodan: Mentor ska man aldrig vara för sin egen del. När elever/adepter osv lämnar,  eller som du väljer att uttrycker det kasserar, då är man som mentor klar med sitt uppdrag! Det är målet med att vara mentor; att man har fått sin adept att klara sig själv Glad. Till slut räcker det med att bolla idéer med en kollega/jämställd.

Syftet med att vara mentor ska vara att man lära någon tänka kreativt så den klarar sig på egen hand oavsett ämne.
Adepten ska inte härma efter utan bli ännu bättre! Jag är illa trött på de ständigt ekande argumenten : så har det alltid varit och så ska det vara

-UTVECKLING!!!!! 

Inget är bra nog.  ALLT kan bli bättre och det är därför vi som människor ständigt forskar vidare. Gamla trötta lärare vill gärna stagnera. De orkar inte lära nytt längre utan vill slå på sin autopilot och slippa tänka. Det finns gamla pigga lärare också som gärna läser in ny forskning och fortsätter att prova om det nya är bra innan man hissar eller dissar dem.  Dessa gamla trötta finns över allt! Inte bara i skolans värld. De som lever på gamla meriter och skiter i den nya forskningen. Till och med viftar lite med en arrogant hand som om en ful fluga flög förbi. De finns i alla delar av djurhobbyn. Allt från gnagare, kaniner, reptiler och för att inte tala om hundar och hästar. Att lyssna på dem ger en historia, men där slutar lektionen. Man ska inte kasta ut babyn med badbaljan brukar man säga. Nej, de som har en historia att berätta ska man lyssna på. De har mycket klokt att lära ut och har stor erfarenhet, men stanna för guds skull inte där! Det finns en framtid också Glad

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-07-31 20:41 #20 av: Grodan

#19 Jo visst, meeeeeeeeeeeeeen en person kan inte bara hitta på och säga "du är min mentor"... eller aldrig säga det men ha det som syfte med bekantskapen. Det är falskt. Och frågar man inte först. Och hur vet man som vanlig dödlig att ett mentorskap betyder just det... när de lärt sig det de vill så lämnar de...

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2014-08-01 08:42 #21 av: ariama

Okej, jag tror jag förstår.

Och jag tycker det är alldeles utmärkt.

"Tankefelet" jag gjorde, var att i musvärlden/SVEMUS var mentor något som jag som nystartad uppfödare behövde välja, ihop med min ansökan som uppfödare.

Då behövs ju en person som innehar alla de olika rollerna i ett.

Det tycker jag fortfarande, men då kan titeln på denna persons uppgift vara en annan, t.ex. "försteuppfödare" som Artlink föreslår.

#19. "När man kan, det är då man behöver mentorn för att inte fastna i sina egna tankar utan komma vidare."

När man KAN. För dem som har varit uppfödare ett antal år, tagit sig igenom "nybörjarstadierna" och börjat bli säker i skorna?

Vem utbildar mentorn, för det är ju inget man bara kan sätta en person på? Det är en sådan renodlat specialiserad roll, som inte får blandas ihop med andra - lika nödvändiga - roller. 

Anmäl
2014-08-01 08:43 #22 av: Artlink

#19 Nej, absolut! Det är därför jag startade tråden från början. 

Vad är (låt-oss-kalla-det-adept) adepten ute efter när den söker hjälp? 

  • Är det i första hand en ny vän med samma intressen? Då behövs just det; en VÄN.
  • Är det i första hand att lära sig mer? Då behövs en UTBILDARE
  • Är det för ha någon att skylla på om det går åt skogen? Då behöver man förmodligen en FÖRÄLDER.
  • Är det för att utveckla sig själv? Då behövs en MENTOR

Är det hela kittet? Då kan det bli svårt. I alla fall för mig för jag vill inte bli slukad av någon. Jag håller distans.

Jag tror nämligen att många gånger vet inte folk egentligen vad de behöver, bara NÅGON som kan finnas där 24/7 och peppra med frågor som dyker upp. Då blir det gungfly av alltihop. Ingen av parterna vet vad den andra vill eller menar med relationen och det är bäddat för missförstånd, besvikelser och konflikter. 

Jag gillar struktur Skrattar

Ändå hamnar jag också i dessa gråzoner men jag tror jag upptäcker dem enklare eftersom jag lever med alla dessa roller dagligen; förälder, kollega, lärare, handledare och mentor. Gråzonerna gäller oftast mina nya musköpare som vill ha råd, men även folk utanför både kretsen av köpare och utanför SVEMUS. 
Gråzonerna funkar så länge det inte blir överdrivet pepprande av frågor. Då hänvisar jag till forum, veterinärer eller andra håll. Jag kan inte vara ajour dygnet runt tyvärr men någon gång i månaden kan jag tänka mig längre samtal men någon enstaka. 

Vid ETT tillfälle har jag blivit tillfrågat om jag vill bli någons mentor. Det var nog först då jag egentligen stannade upp och funderade på begreppet. Menar vi samma sak nu? Vad kräver du av mig och vad kan jag kräva av dig?

Den gången sprack det direkt. Inte för att vi hade olika tankar om mentorskap. Vi kom aldrig så långt. Det var grundläggande bitar i djurhållningen och bemötandet som inte fungerade. Galen

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl
2014-08-01 09:04 #23 av: ariama

"19. "Gamla trötta lärare vill gärna stagnera. De orkar inte lära nytt längre utan vill slå på sin autopilot och slippa tänka"

Huvva. Blinkar

Som "gammal och trött" inom djurhobbyn så har man "tröttnat". Är det inte då man lägger av?  Men jag förstår vad du menar.

Man blir hemmablind, "lat", fortsätter i sina gamla fotspår och tror att man kan allt, för att man har "upplevt det mesta". Vi människor - liksom mössen Blinkar- har olika grad av nyfikenhet, olika "drift" att söka vidare.

#19. "Adepten ska inte härma efter utan bli ännu bättre!" Och här kommer "ödmjukheten" in med stora kraftfulla steg. För det kräver av mentorn att klara av att adepten "växer om" och blir kunnigare och duktigare än mentorn själv. . .  (sådant är i praktiken svårt för de flesta människor att hantera)

#19. "så har det alltid varit och så ska det vara"  Huvva, igen. BlinkarMen åter igen, så är vi människor. Det finns ett motstånd mot förändring, en "tröghet" inför djupare förändringar. Och det är som det ska vara (sett i ett större sammanhang).

Anmäl
2014-08-01 09:14 #24 av: ariama

#22.  Vi har skrivit samtidigt Skrattarså det blev lite "trassligt". Du svarade Grodan, och det ska stå #20. och inte #19. så blir det lättare att förstå.

Anmäl
2014-08-01 09:28 #25 av: ariama

Jag har kanske blandat ihop begreppen "mentor" och "handledare"? Har en handledare fler roller än en mentor?

Jag plockar gärna bort "mamma" ur rollistan, men sätter in vän-SKAP (man måste nog fungera personkemiskt), utan att för den sakens skull behöva vara "kompisar".

Vilka olika roller finns det, som man kan ha, som man "bör ha" och inte "bör ha"?

Hur kan man kombinera dem, eller renodla dem?

Egentligen var det en svår fråga! Det blir många ord där samma ord kan ha många tolkningar. "Mamma" kan t.ex. vara en alldeles utmärkt egenskap, det beror ju på sorten av moderskap ... typ .

Hönsmamma är inte detsamma som en mamma som låter sina telningar utvecklas i takt med sin ålder.

Handlar inte allt i slutänden om "mognadsgrad"?

Anmäl
2014-08-01 09:48 #26 av: Artlink

#25 Ja handledare är den som leder och tar hand om praktikanten under utbildningen. Då kan eleven som ännu inte är klar lyssna, se och lära och med handledarens stöd få prova på. Handledaren finns där och rättar/rycker in om den ser att det blir tokigt. 

I skolans värld är handledaren läraren i metodik, alltså hur man gör. 
Kunskap lär man sig på lektionerna, ren teori.

Mentorn kommer som sagt när examen är avslutad om man behöver ett bollplank när an kör fast. Någon som hjälper till att leda tanken vidare och hjälper till att reflektera, omvärdera, tänka nytt och utvecklas. 

Jag tror det är begreppet Mentor som är lurigt...

Är man elev på högstadiet har man också en mentor. Den har en helt annan roll. Den är samordnare och delger var man ligger i betygskriterierna i alla ämnen på utvecklingssamtal. Den kallar till mentorsträffar (gamla världens klassråd), till föräldramöten, rapporterar frånvaro osv.

Sajtvärd: Yoga & Meditation iFokus
Medarbetare: Stenar i Fokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.