Annons:
Etiketterbeteendehälsaskötsel
Läst 1004 ggr
Lon@
2014-08-11 18:22

Varför möss?

Visste inte riktigt vilken kategori jag skulle lägga denna frågan under så admin får gärna flytta om den hamnat fel.
Varför valde ni just möss?
Ni som har andra gnagare också (främst gerbil och hamster av olika slag) får hemskt gärna jämföra arterna lite. Tänker då på saker som hur lätta de är att få handtama, hälsa/livslängd, skötselkrav men även "rolighetsfaktor" eller vad man nu skall kalla det när det gäller att titta på dem i buren 🙂.

Matte till jaktlabben Nikka och cairnterriern Charlie.
Lon@ och Lonaa = samma person, problem med inloggning!

Annons:
Wellcraft
2014-08-11 18:29
#1

Jag har haft fem olika möss.
Jag har även fött upp & ägt guldhamster i elva år.
Mössen har varit speciella, skygga & rädda av sig.
Hamstrarna däremot har alltid varit otroligt framåt, orädda & sällskapliga.
De ligger i handen och myser, går att ha löst i rummet.
De kan sina namn & bits ej. 
Det är typ standard för hamstrar från bra uppfödare.
Mina dvärghamstrar har varit ungefär likadana, lite gosigare bara. Kan nafsa löst för att provsmaka, går ej att ha löst i rummet (inte för mig iaf).

Gerbiler har jag uppfattat som mer spralliga men ändå nyfikna, de är sällskapliga & framåt.

Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund

Lamina
2014-08-11 19:07
#2

Jaaa du… Ingen aning faktiskt! Jag började med råttor och fastnade för deras sällskaplighet, påhittighet och intelligens. Så blev jag med mus en dag när jag stötte på en dräktig mushona på djuraffären. Kunde ju inte lämna henne där… Sen gick det liksom gradvis över från råttor till möss.

Jag föredrog nog egentligen råttor. Men mössen var som små, men kanske inte fullt så roliga, råttor. Med den distinkta skillnaden att jag fann dom mycket lättare att sköta. Nu när jag bara har möss kan det hända att jag saknar råttor ibland. Vilket ledde till att jag fick sitta råttvakt här för några dar sen. Kom fram till att visst var det kul med råttorna, men jag föredrar nog dom mindre, mer lätthanterliga och lättskötta mössen.

Gerbiler har jag också. Dom har misslyckats med att imponera på mig. Kanske anstränger jag mig inte nog för att lära känna dom?

Dvärghamster har jag skaffat igen efter en kortare paus. Är verkligen fäst vid min lilla tjej som har en sån enorm personlighet att jag inte vet hur den får plats i henne. Men jag har hittills uppfattat dvärgar som stressade, snudd på maniska. Vissa har jag fått lov att ta bort p.g.a. det. Hannah är inget undantag. Men i hennes fall har jag hittat något som funkar. Fast hon skulle nog behöva en kompis, men ska enligt uppgift inte kunna gå ihop med andra. Jag ska skaffa 2 till från en seriös uppfödare för att se om dom lyckas imponera på mig, och om dom funkar med Hannah.

Marsvin har jag prövat, dom var bra mycket trevliga än vad ryktet säger om dom, riktiga personligheter. Lättskötta var dom också. Men dom lät förjäkligt och min allergi mot hö gjorde att dom vart tvungna att flytta.

Guldhamster har jag försökt med. Men mina dör bara innan jag lär känna dom. Första jag skaffade dog efter en vecka, andra efter bara några timmar. Båda var omplaceringar, men från seriösa uppfödare såvitt jag vet. Mitt intryck av dom är alltså att dom är känsliga. Men jag kan ju bara haft otur.

Av alla gnagare jag provat så är det alltså möss och dvärghamster som jag fallit för. Dom har ju några gemensamma nämnare; Dom är små, lätta att hantera och sköta, har enorm personlighet och vissa kan kan bli väldigt tama. Mössen sticker ut med sina många färger och former medan dvärgarna är nästintill luktfria vad jag har märkt.

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

Lojs
2014-08-12 07:58
#3

Jag har både guldhamstrar och möss och tycker de kompletterar varandra som sällskapsdjur. 

Mössen kan man ha framme på ett annat sätt, sitter man vid bordet kan man ha möss promenerande vid sig utan att vara rädd för att de ska trilla ner. Man kan ha dem på axeln när man pysslar med annat med, himla mysigt tycker jag. Hamstrarna har ju inget sinne för höjd på samma sätt, så de får man ha koll på mycket mer när de är ute. 

Möss tycker jag även är roligare att titta på, med sitt flockliv, och sitt pysslande i buren, hamstrarna är inte riktigt lika kul som "tittdjur".

Hamstrarna upplever jag som mer framåt, lättare att få tama, de blir liksom tama lite av sig själva och när jag närmar mig burarna hemma så kommer alla som är vakna fram till burkanten och tigger mat, mössen kommer med fram, men är mer vaksamma och tar mer tid att få riktigt tama så de kommer upp i handen. (Däremot så är guldhamstrar mer benägna att bita om de blir provocerade, typ fasthållna, väldigt vanligt hos djuraffärshamstrar, vi uppfödare försöker ju avla bort alla sådana tendenser, möss får nog bli riktigt panikslagna innan de biter tror jag).

En kul grej är skillnaden i attityd när man städat buren, mössen ser liksom ut som "wow, kolla in alla grejer, vad spännande!", medan hamstrarna verkar mer griniga och ser ut att tycka att jag har förstört deras ordning de hade fått till. :)

Vad gäller sjukdomar osv så tycker jag guldarna är långt friskare än mössen, guldarna går för det mesta hela livet helt friska och lever tills de tacklar av och blir gamla. Mössen har lätt för att bli "förkylda" (rossliga), de har mer tumörer osv. Mina hamstrar blir vanligtvis en bit äldre än mina möss.

Skötselmässigt så tycker jag nog det är ganska lika, men mössen luktar lite mer, så deras burar städar jag lite oftare än hamstrarnas, hamstrarna är oftast duktiga att kissa i sin toalett och genom att göra rent toan håller man lukten borta mellan städningarna. Mössen har jag inte lyckats lära att gå på toalett, utan de kissar lite varstans och deras kiss luktar mer än hamstrarnas (upplever jag i alla fall), särskilt hanarna. Om man tänker på att jag gör rent hamstrarnas toalett vid behov och städar mössens burar oftare än hamstrarnas så gissar jag på att skötseln går ganska mycket jämnt upp i slutändan.

"If someone ever says "-You don't need more aquariums." Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.

Tsunamis
2014-08-12 09:21
#4

Lättskötta, snälla och roligt avelsarbete, därför valde jag möss efter en lång rad andra gnagare jag ägt. Lätta att inereda åt, lätta att aktivera. Hälsan på dem är ett minus och lukten är ett annat men den kan jag leva med (bara grannar inte klagar!)

MvH  Tsunamis

Lon@
2014-08-12 13:54
#5

#4, Föredrar du möss framför gerbiler? Vet att det är svårt att gradera men om du var tvungen att välja?

Matte till jaktlabben Nikka och cairnterriern Charlie.
Lon@ och Lonaa = samma person, problem med inloggning!

Tsunamis
2014-08-12 15:08
#6

#5 japp för jag får mer kontakt med mössen. De är ju smartare och lär sig se skillnad på människor (både syn & lukt förstås) .

MvH  Tsunamis

Annons:
Wellcraft
2014-08-12 15:51
#7

#6 Det gör även gerbiler & hamstrar(iaf guld).

Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund

Emouse
2014-08-12 15:57
#8

#7 men inte på samma sätt. Har haft nästan alla slag av smådjur men man får en annan slags kontakt med möss än vad man får med hamstrar m.m :) enligt mig iallafall, alla kan väl uppleva det olika:)

Emma, medarbetare på Mus och Råttor🖤

Wellcraft
2014-08-12 15:59
#9

#7 Japp olika erfarenheter :) Mina möss & även mina bekantas har varit väldigt opersonliga och skygga. Här är det hamstrarna & gerbilerna som är framåt, sociala, orädda & känner igen sina ägare.

Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund

ariama
2014-08-12 20:28
#10

Möss kan vara precis "hur som helst". De rädda mössen som inte gillar människor och bara flyr undan när jag kommer, eller som använder mig som klätterbräda ut till friheten för att sedan springa vidare, är jag inte förtjust i.

Men de som är tama, som kommer fram och "pratar", som har förmågan att kommunicera (visa vad de önskar och vill, genom att "envisas" tills det blir rätt), som gillar mänsklig kontakt och mänskligt umgänge, jag "bara dör" av dem!

De tar mig med storm.

De trevliga mössen, har en sådan stor personlighet, de är så vansinnigt söta och näpna! De är så smittsamt glada och busiga - när jag umgås med mina möss, både ler och skrattar jag mest hela tiden.

De är så busiga, och så putslustiga. Helt bedårande, inte bara till utseendet utan framför allt vad gäller beteendena.

De är så mycket DJUR, så stora djur, med så mycket personlighet, i ett sådant litet och näpet format. De är så levande!

De är lätta att interagera med. De älskar att "springa runt benen" på mig när jag pysslar med något, för de vill veta vad som händer ("benen" = fingrarna till mina händer, haha).

Ordnar jag något nytt i deras bur, ska dom hela tiden "vara i vägen" för de är så nyfikna på vad jag gör, och de har inte tålamod att vänta en halv sekund, och jag bara måste skratta åt dem.

De är så starka och smidiga, ändå varsamma och försiktiga. De kan klättra och klänga, ändå ramlar de inte, klantar sig inte.

Jag har öppna burar, en (stor) intill fönstret, med 10 möss i. Vissa möss skulle klättra ner på golvet via gardinen som är alldeles intill, och försvinna. Inte mina.

Till sist: Det finns så mycket att LÄRA via möss, om avel, om genetik, och etologi (läran om djurens beteende). De må vara små, men själv tycker jag att man får leta länge för att finna ett "större djur"!

Är det nån som inte tror att jag älskar möss?  🙂

ariama
2014-08-12 20:47
#11

#3. "Hamstrarna upplever jag som mer framåt, lättare att få tama, de blir liksom tama lite av sig själva och när jag närmar mig burarna hemma så kommer alla som är vakna fram till burkanten och tigger mat, mössen kommer med fram, men är mer vaksamma och tar mer tid att få riktigt tama så de kommer upp i handen."

Möss är skygga djur, det är sant. Skygga och försiktiga. Även mina tamaste möss har kvar sin försiktighet, och en viss skygghet innan de är helt säkra på att det är jag som kommit in i rummet (och inte en räv eller nåt). De "kollar" först. 

"Temeramentsavlade" möss tror jag är mest avlade för att vara lätta att fånga, och lätta att hantera i handen, samt även att många av mössen gillar det  när de väl sitter i handen. Inte att mössen vill/törs komma självmant.

Att så många avlar möss för utställning och utifrån utställningsstandard (rätt "mall" vad gäller storlek, typ, utseende och framför allt färg) är nog på både gott och ont.

Fördelar finns massor, nackdelen tycker jag själv är, att det här med "tamhet" får stryka på foten lite grann.

Det krävs målinriktad avel, även för att få mössen tama (inte bara "handtama", det är i stort sett alla) och interagerande med människor, på ett trevligt och lugnt vis, med bevarad glädje och nyfikenhet. Och då talar jag om att få möss som själva lätt och snabbt ska välja att bli tama.. Det ska de vilja "bli av sig själva" liksom. De ska "gilla människor"!!

Emouse
2014-08-12 21:00
#12

Kan verkligen inget mer än att säga detsamma ariama! Du tog orden ur munnrn på mig!;)

Emma, medarbetare på Mus och Råttor🖤

Lon@
2014-08-12 22:12
#13

Meeen… nu gör ni det ju svårare 🤔. Fast jag kanske får andra svar om jag slänger in samma fråga på hamster- eller gerbilforumet.
Skall åka och titta på respektive gnagare men hjärtat klappar nog mest för möss förstås.
Hur skall man veta att det är en bra uppfödare? ÄR alla SVEMUS-uppfödare bra med "snälla" möss?

Matte till jaktlabben Nikka och cairnterriern Charlie.
Lon@ och Lonaa = samma person, problem med inloggning!

Annons:
ariama
2014-08-13 10:39
#14

Alla seriösa uppfödare i SVEMUS tar tillbaka sina möss om du känner dig besviken!

Själv säljer jag alltid mina möss med uttalat 4 veckors "ångerrätt", just för att ägare och möss ska trivas med varandra, annars är det varken kul eller bra att "vara med djur". Man ska uppskatta dem och bli vänner. (fast jag säljer inga möss nu på grund av för hög tumör-risk bland mina, vilket är synd, för du skulle älska dem! 😉)

Försök finna en uppfödare som du kan besöka. Tala om dina funderingar och önskemål. Låt uppfödaren ge förslag på djur (eller säga "nej" om hon/han inte tror hen har passande djur). Känn efter om du klickar med de föreslagna djuren.

Om du inte kan besöka, utan måste köpa "på distans", PRATA med uppfödaren (eller välj någon som kanske kontaktar dig här), ha en diskussion omkring de föreslagna mössen.

Sedan kan du ju, för säkerhets skull om du vill, alltid skicka ett PM till t.ex. Grodan (eller kanske till mig, lite hum har jag) eller någon annan du fått förtroende för, och hör dig för om den utvalda uppfödaren. Referenser är alltid bra!

Om det känns bra, behöver du nog ha mössen hemma ett par veckor, och från större uppfödare behöver du "tämja" mössen, och se i vilken mån det går bra.

Med "tämja" menar jag att du behöver vinna deras förtroende, möss är skygga djur. Och få uppfödare har sina möss som sällskapsdjur - mössen behöver "läras om".

Vilda möss får du INTE från en bra uppfödare, det är inte det jag menar.  Du får garanterat lugna och trevliga möss, som är lätta att hantera.  Det jag pratar om är sällskapsmusens vilja att självmant önska ditt sällskap, och hälsa dig välkommen när du kommer in i rummet, och sedan även tordas vilja komma upp i din hand, för att den tycker det är spännande och kul att vara med dig.

Kan lägga till för tydlighets skull, att trots att jag talar varmt om SVEMUS och själv föredrar seriösa reggade uppfödare, är inte JAG registrerad uppfödare (fast jag har varit).

ariama
2014-08-13 10:48
#15

#12. Emouse: "Kan verkligen inget mer än att säga detsamma ariama! Du tog orden ur munnen på mig!"

Mm, jag bara utvecklade dina ord lite mer 😃 .

(Tillägg: Jag kollade din medlems-presentation. Där står: "Det jag vill uppnå med alla mina djur är att de ska vara min vän för att de själva vill det. Och ännu roligare om de vill vara aktiva med mig." Kan bara säga PRECIS, det är vad även jag menar. 🙂)

Emouse
2014-08-13 19:20
#16

Haha ja, jag ser inte det roliga i att äga ett djur om dom struntar i dig och ser dig som en bro ut från buren, som du sa. Man ska känna att man har ett band med sina husdjur och känna att dom är sina vänner och familjemedlemmar!:)

Emma, medarbetare på Mus och Råttor🖤

Upp till toppen
Annons: