Avel & Uppfödning

Inavel

2015-04-18 10:47 #0 av: KickiG

Kände att det är lika bra att starta en egen inavelstråd, så får vi den informationen samlat på ett ställe. 

De första kommentarerna är kopierade från tråden Att kulla ungar. Jag är lite i valet och kvalet var jag ska börja för att få med allting, men det är ju bara att gå in i tidigare nämnda tråd om ni känner att något blev borta. 

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Anmäl
2015-04-18 10:47 #1 av: KickiG

I tråden Att kulla ungar säger  #29  MissEmmis

"Jag håller inte alls med om att en liten kull måste betyda defekter i linjen. Vad grundar ni det på? Det KAN vara tecken på att nåt är fel, men det BEHÖVER inte vara det. Och skulle något vara fel, så behöver felet inte vara något som ärvs av nästa generation. Visst stämmer det att om man parar två dominant yellow så får man mindre kullstorlek, men det är ju för att anlaget är semiletalt och det avhjälps lätt genom att para med annan färg. 

Enligt min erfarenhet av andra djurslag så är det helt enkelt olika på olika honor hur många ungar det får. Kullstorlek verkar även gå i arv från mamma till dotter. Titta på hundar: även om det är samma art så kan det variera otroligt mycket mellan raser hur många ungar som anses vara "normalt" i en kull. Att små kullar skulle vara tecken på sterilitet i stammen håller jag inte heller med om, utan detta kan ligga helt inom den normala variationen. 

Har du en mus som är svår att para så tycker jag att det finns fog för att plocka bort den ur aveln, eftersom man vill avla på individer som har bra egenskaper som avelsdjur. Sterilitet är däremot en vetenskapligt bevisad konsekvens av inavel, och där kommer jag in på min andra hjärtefråga.

Jag vet att inavel är vanligt bland musuppfödare, men inavel har på sikt visat sig ge individer som har sämre immunförsvar och sämre fertilitet, så kallad inavelsdepression. Detta är vetenskapligt bevisat. Och det är mycket möjligt att gnagare är mer resistenta mot inavel, men det betyder inte att vi måste inavla generation efter generation. Så vill man hålla fertiliteten hög så anser jag att man ska undvika inavel i stället för att fokusera på kullstorleken. Detta kan man göra till exempel genom att använda många individer i aveln och att inte låta en enda hane få för många kullar. På så sätt ökar den genetiska mångfalden och därmed artens hälsa på lång sikt.

När man selekterar är det självklart bra att ha många djur att välja på. Men får man en kull på 5-8 ungar (antalet tog jag bara som ett exempel), så måste det åtminstone finnas EN unge som man är tillräckligt nöjd med och kan avla vidare på, annars tycker jag att kraven är för högt ställda och att man behöver arbeta mer långsiktigt. En sådan kullstorlek är helt normal när det gäller hamstrar, och om man ville skulle man som sagt kunna ha kullstorlek som en variabel för selektion av avelsdjur, allt detta för att slippa kulla bort hanar."

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Anmäl
2015-04-18 10:48 #2 av: KickiG

Tsunamis säger i #32:

"#29  Du får gärna visa en vetenskaplig källa på de olika orsakerna av sterilitet och vad som påverkar kullstorlek (annat än det uppenbara tillgången på föda).

Svenska musuppfödare avlar inte hård inavel för det finns ändå ett ganska starkt motstånd för det och även att de flesta inte ser något syfte med hård inavel. Så att det skulle röra sig om inavelsdepression håller jag inte riktigt med baserat på de stamtavlor folk har på sina djur.

Genetisk mångfald innebär inte automatiskt hälsa, tyvärr. För mig är det lika illa utavlade möss skulle springa runt och eventuellt bära på okända defekter i enkel upplaga och allt nytt skräp som kan dyka upp efteråt det händer hela tiden. Det krävs alltid mycket avelsarbete efter en total utparning vilket är också varför de flesta håller sig till lagom mängd linjeavel istället. Fördelarna är många, inte lika stora kliv i fel riktning om något skulle gå snett (hälsa, temperament eller färg), inte lika stor risk för djurens egna hälsa (i form av smitta från nytt djur) och framför allt man har en bättre koll på sina avelsdjur eftersom man har lika mycket koll på både hanen och honan."

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Anmäl
2015-04-18 10:49 #3 av: KickiG

ariama i #33 fortsätter:

Instämmer med Tsunami! 

Förutom det där med "hård inavel, som jag kanske ägnar mig åt mer än andra. Å andra sidan räknar jag mig inte som "riktig uppfödare", utan snarare som ett mellanting mellan uppfödare och sällskapsmusägare. Pussar

Och jag, som har en ganska hög grad av inavel, får inte färre ungar i kullarna. Antalet ligger konstant mellan 12 och 14. En "linje" håller sig till mellan 4 och 6 i ett par generationer, även vid total utavel - håller extra (lite orolig) koll på dessa lite större, engelsktypade möss.

(och ännu har jag inte gått in på ämnet inavel Blinkar, det finns hur mycket som helst att diskutera där )

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Anmäl
2015-04-18 10:50 #4 av: KickiG

I #34 säger MissEmmis:

Jag rekommenderar alla som föder upp husdjur att läsa denna intressanta artikel om genetik:

http://pawpeds.com/pawacademy/general/naturalprotection/index_se.html

Jag rekommenderar er även att läsa denna välskrivna artikel som handlar om riskerna med inavel.

http://www.skk.se/Global/Dokument/Uppfodning/HSS/genetik2_inavel_hss.pdf

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Anmäl
2015-04-18 10:51 #5 av: KickiG

I #35 säger Tsunamis:

"#34 Möss är inte hundar. Samtliga källor till artikel 2 av skk är om hund."

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Anmäl
2015-04-18 10:53 #6 av: KickiG

I #36 och #37 skriver MissEmmis:

"Sen finns det ytterligare en artikel som var svår att hitta i sin helhet på nätet, men jag la in den på bloggen:

http://emmisibirier.bloggagratis.se/2015/04/17/11075019-husdjursavel-hur-mycket-ar-nog-av-per-erik-sundgren/ "

och

"För skojs skull letar jag runt på nätet efter fler artiklar. 

Här är en undersökning som kommit fram till att inavel bland smådjur lever till högre dödlighet bland ungarna:

http://lan.sagepub.com/content/16/2/159.short

Den här pedagogiska artikeln förklarar varför inavel påverkar immunsystemet negativt:

http://genetics.thetech.org/ask-a-geneticist/genetics-inbreeding

I denna sammanfattning av en längre artikel står det att alla däggdjursarter påverkas negativt av inavel:

http://jmammal.oxfordjournals.org/content/78/2/320.abstract

Om inavelsdepression hos vilda och tama djur:

http://www.vortex10.org/Lacy/Reprints/Impacts%20of%20Inbreeding%20Natural%20&%20Captive%20Populations.pdf "

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Anmäl
2015-04-18 22:35 #7 av: MissEmmis

Hej KickiG!
Bra initiativ att starta en inavelstråd! Ett viktigt ämne för alla som håller på med avel.

Anmäl
2015-04-19 08:20 #8 av: Tsunamis

MissEmmis. Nu när vi ändå diskuterar teori, ser du inga fördelar med inavel? Tänk nu utan någon emotionell moralisk aspekt.

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2015-04-19 10:38 #9 av: MissEmmis

Tsunamis: ja fördelen är att man snabbare kan få avelsframgångar med möss som följer standarden väl. Man kan få fram mer jämna kullar där alla har liknande genetisk uppsättning. Men till priset av den genetiska variationen med allt vad det innebär.

Myten att det går att "rensa bort" alla sjukdomsgener med hjälp av inavel är just bara en myt.

Anmäl
2015-04-19 12:59 #10 av: Tsunamis

#9 att det är en myt är du välkommen att tro men det håller jag inte med om. Vet man vad man gör så är inavel ett kraftfullt verktyg, men då ska man som sagt veta vad man gör. Det enda inavel gör är att dubblera anlag som redan finns där och är det skräp så blir det självklart skräp. Inavelsdepression och sterilitet händer i 9 fall av 10 om man fortsätter med kraftig inavel i många generationer (30+) men det händer inte uteslutande alla gånger. Hur skulle då labb ha möss fullt fertila som är inavlade i över 100 generationer?

Du pratar om möss som följer standarden dvs du pratar bara om utseende. Är inte hälsan ärftlig och likaså livslängd om de två är dina avelsfokus? Hur skulle livslängden plötsligt bli sämre om alla dina (inavlade) möss levt i 2.5+ år och tålt allt du utsatt dem för som påvisat deras hälsa?

Genetisk variation är viktigt för en art att överleva ja men när vi pratar om husdjur så har vi redan gjort våran beskärda del av förädling av dem och förädling är inte altid av ondo.

Som sagt inavel är inte för alla och i vanliga normala fall inget som smådjursuppfödare ägnar sig åt i någon större skala.

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2015-04-19 18:52 #11 av: KickiG

Bara för att klargöra: Hur definierar ni inavel?

a) All parning där föräldrarna är nära besläktade med varandra? 
b) Hur nära besläktade ska de vara i så fall?
c) Måste parningen med nära besläktade föräldrar ske under flera generationer för att ni ska räkna det som inavel? 
d) I hur många generationer i så fall?

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Anmäl
2015-04-19 18:53 #12 av: Lindb

En till fråga:

e) har ni upplevt några problem utöver det vanliga vid inavel? 

Anmäl
2015-04-20 06:18 #13 av: ariama

Inavel = all avel där föräldrarna är släkt på något vis.

Inaveln kan vara av hög eller låg grad beroende på släktskapet. En mildare variant som ofta praktiseras kallas linjeavel - men jag kallar allt för inavel, eftersom det är vad det är.

Jag tror att få uppfödare parar syskon eller föräldrar-barn, som regel. Det håller man sig borta ifrån.

Men det används också medvetet mellan varven, för att befästa en eftertraktad egenskap och få fler individer som bär egenskapen. I nästa generation utavlar man, och varje gång man utavlar (dvs parar med en helt obesläktad partner) bryter man ALL inavel!

Men, för att fortfarande kunna behålla den eftertraktade egenskapen, behöver man "avla in" igen, men denna gång kan man hålla inavelsgraden lägre.

ALLA våra varianter bland husdjuren, är baserade på inavel!! Det är enda sättet att få en mutaterad förändring att sprida sig.

Anmäl
2015-04-20 06:22 #14 av: ariama

#11. Kicki! Det är en väldigt bra fråga!! Miss Emmis och "vi andra" kanske pratar om lite olika saker, fast med samma ord! ??

Miss Emmis, vad tänker DU på, när du pratar om inavel? Endast syskonparning och föräldra-barn-parning? Eller även kusinparning? I endast en generation, eller upprepad? Eller får släktskap inte finnas alls?

Anmäl
2015-04-20 06:40 #15 av: ariama

#12. Om jag upplevt särskilda problem vid  inavel?

Svar: nej. Eller ... jo ... eller ... nej. Blinkar

Det händer ganska ofta med möss, att "folk" inte kan skilja på könen, eller fattar att skilja ungarn åt i tid, särskilt möss köpta i djuraffär. och så dyker ramaskrien upp här på Mus.iFokus:

"Hjälp! Min "bebis-mus" ska få ungar, med sin kullbror dessutom."

Sanningen är den, att det (som regel) går alldeles utmärkt, utan problem. Musungen klarar att vara mamma och ungarna får inga inavelsdefekter.

Problemen med inavel är oftast av annat slag, och de kommer smygande efter flera generationer, och det kan ibland vara svårt att koppla ihop problemen med inaveln.

Men också rena defekter och sjukdomar framträder givetvis vid upprepad (eller stark) inavel. Men bara om mössen har defekta recessiva gener som ligger dolda i arvsmassan.

Om jag själv upplevt problem? Nej. Inte problem. Eftersom det inte varit något problem för mig.

När jag "inavlar" (vad det  nu betyder i släktskap, det är olika) får jag ungar som är olika "starka". Givetvis avlar jag vidare på de sunda, friska och starka.

Anmäl
2015-04-20 06:50 #16 av: ariama

Problemen med inavel är främst av två slag. Och man behöver kunna lite allmän genetik för att förstå det.

- Inavel dubblerar gener. Det är vad man eftersträvar, eftersom man då får fram egenskaper man inte kan få på annat vis.

Nackdelen är att man inte kan styra vilka gener som dubbleras. Även dåliga gener dubbleras, och då framträder sjukdomar och defekter som dessa gener kodar för - när de är dubblerade.

- De gener man vill ha, styr inte enbart över den egenskapen man önskar, utan även andra egenskaper, som är mer eller mindre önskvärda. Många gener är också "kopplade", dvs de hänger ihop med gener som kodar för något annat (som kanske inte alls är bra).

Till detta kommer ännu ett par dilemman:

- "Ett halverat immunsystem", med allt vad det innebär (sämre motståndskraft mot nya smittor, hög risk för sterilitet, färre och svagare ungar, mm.)

- De gener som gått förlorade, är förlorade för alltid!! Bara ett nytt evolutionsperspektiv kan möjligtvis sakta ge tillbaka nygamla mutationer, eller mutera tillbaka till ursprungsgenen.

När alla individer i en population har exakt likadan genetik, blir den mycket sårbar! Arten kan inte överleva om miljön förändras. Det saknas marginaler. Nya smittor, förändrat klimat, förändard födotillgång, osv, kan slå ut hela arten så den försvinner.

En inavlad musstam mår utmärkt i fångenskap, är frisk och långlivad och får livskraftiga kullar. Men släpper man ut dem i naturen, klarar de sig inte. Men det är ju inte heller meningen att de ska släppas ut. Pussar

Anmäl
2015-04-20 07:14 #17 av: ariama

Per-Erik Sundgren (MissEmmis-länk) tycker jag är helt underbar! Pussar Och han har jobbat hårt med att försöka styrsla upp en avel som gått överstyr!

MissEmmis! Du är så intresserad och engagerad, det är helt underbart tycker jag. Men om jag ska agera spåkärring Blinkarså ser jag att du om tio år kommer att upptäcka, att du inte har gjort en enda avelsframgång ... och det var ju ändå tanken, var det inte?

Jag kan ha fel!! Mitt eviga råd är: Lyssna öppenhjärtligt på andra, och bilda dig sedan en egen uppfattning!! Skrattar

Världen är full av människor med "egna idéer som få andra tror på". De flesta idéerna är blindspår, men det är också just på det viset som det skapas NYA förutsättningar!!!

Min "spådom" baseras på att jag fått uppfattningen att du tar en kull om året, och endast utavlar helt, alltid. Som du själv säger, det går sakta, och det kommer också gå sakta att upptäcka att det inte funkar ... Det tar nog 10 år.

Om du vill avla RY, då hamnar du atuomatiskt i inavelns värld... Jag vet, det är jag som startat all RY-avel i Sverige för tillfället. Med en enda chocolate/tan-hane bärandes en enda RY-gen.

RY har startat med inavel, och behöver fortsätta med inavelns hjälp ännu en tid, för att fortsätta existera. Skrattar

Anmäl
2015-04-20 07:46 #18 av: ariama

Möss är inte hundar, säger Tsunamis. Det är ju sant Snopen, men framför allt avlas möss och hundar på helt olika vis!

Eftersom jag försöker fatta mig kort - haha, det är sant !  temat räcker för en bokSkrattar - ger jag inga konkreta typexempel.

Inom t.ex. hund-, häst-, nöt-aveln "överexploateras" ofta en speciellt eftertraktad avelshane. Inom musaveln lånar vi mkt sällan ut hanar (men kan ibland sälja vidare efter parning).

En enskild individ dominerar inte musaveln. Mössen har inte heller raser, så som hundarna har. Och absolut inte stamböcker där varianter inte får överträdas.

Det betyder inte att vi är utan inavel, bara att inaveln "bryts" oftare och lättare. Den blir inte så extrem, sett över hela populationen.

Å andra sidan finns det helt inavlade stammar. På labb givetvis, eftersom det är svårt att få fram. Det krävs ett mycket stort antal möss att börja med, eftersom misslyckandegraden är så hög.

När man parat mus-syskon i 17 generationer, är de helt inavlade. Alltså, de är genetiskt likadana, och alla har alla sina gener dubblerade, på exakt samma vis.

Under resans gång har det fötts möss som inte klarat resan. Bara de med de friska generna har överlevt, och bildar den inavlade stammen.

Om jag som privatperson försöker få fram en inavlad stam, lär jag misslyckas. I slutänden sitter jag med två sterila möss.

Observera: Oavsett hur inavlad en mus är, blir ungarna HELT o-inavlade, efter första parningen med ett obesläktat djur!! Och sedan får man börja från början igen.

Anmäl
2015-04-20 08:15 #19 av: ariama

Att det skulle vara en myt, att kunna avla bort defekta gener via inavel, är inte sant. Men det är inte heller lätt, eller säkert att man lyckas!

Beror defekten på en enda gen, kan man jämföra svårigheten med att avla bort en recessiv färg, t.ex. få bort blå-genen ur sin linje. Kan man någonsin vara säker, utan en provparning? Och för att provpara behöver man en partner som man vet har genen man vill få bort, men man avlar ju inte medvetet sjuka djur!

Flertalet genetiska sjukdomar och defekter beror på polygener (och miljö). Och nu förlorar vi den synliga kontrollen helt ...

Ändå anser jag att jag kan minska frekvensen av "dåliga gener" via inavel, eftersom jag anser mig ha gjort just det. Men kanske är de båda metoderna jämlika, att hålla defekta gener i schack via inavel eller via utavel. 

Att det går, bevisas av att det finns fullt friska helt inavlade stammar av möss.

Anmäl
2015-04-20 08:25 #20 av: ariama

PS. En del av mina skriverier beror på att jag fått PM med frågor, som jag valt att besvara såhär. Skrattar

Anmäl
2015-04-20 15:44 #21 av: Lindb

Tack för alla grundläggande förklaringar och svar ariama! Skrattar

Anmäl
2015-04-20 19:48 #22 av: Grodan

Jag förstår att detta är en slags kunskapstråd. Där flera söker info och fakta. Det finns hur mycket som helst att läsa om inavel och speciellt på möss. Möss och kaniner är de djur vi inavlat längst och mest på, så det finns mycket att läsa och lära.

Det är intressant och roligt. Och inavel slutar att vara något fult och skällsordsaktigt så fort du förstår hur den utförs.

Det dummaste med avel och inavel är att alla människor som äger djur av samma art och olika kön kan utföra det. Och många gör det. Så länge vi människor styr kan det gå åt skogen och därför behöver vi vara förnuftiga. Det är det svåraste. Att vara så förnuftig att man låter bli att avla på djur som inte har några som helst egenskaper värda att föra vidare.

På min musavel har jag inte tänkt så mycket på hur hög inavelsgrad jag haft. Jag har aldrig struntat stamtavlorna, utan tvärtom, de har alltid varit viktiga i min avel. Så hur hög inavelsgrad jag än haft har jag alltid haft syften med parningarna som genererat högre inavelsgrad. 

Dock tycker jag att musavel är en av de lättare sakerna att pyssla med. Jag kan bara jämföra med råttor och kaniner - eftersom jag bara avlat på dessa 3 arter i mitt liv med avelsmål. Lätt på det sättet att de klarar högre inavelsgrad och är väldigt okrävande djur. Det är svårare att få inavelsdepression på möss och medfödda defekter finns enligt min åsikt endast i form av små kullar eller inga kullar. Det är ytterst sällsynt att defekta möss klarar av att leva.

På min råttavel däremot har jag inte velat ha högre inavelsgrad än 15%. Min linje är inte tillräckligt stark och högre inavelsgrad leder till inavelsdepression och klent immunförsvar. Jag har trots att djuren jag startat med varit något klena valt att fortsätta jobba med linjen, att till slut lyckas få den stark. Att börja om med råttor känns verkligen inte alls som att börja om med möss. Råttor är generellt så pass mycket sämre i temperament och hälsa än möss. Så nu när jag har min tredje råttlinje (15 år gammal i år), vill jag inte förlora den. Men jag utavlar. Det är på det viset jag håller inavelsgraden låg och försöker få in bra hälsa. Det jag dock då får in är på tok för aktiva råttor, dåligt temperament, överdrivet oralt beteende, flock-osmarthet, dominans mm. Men jag selekterar bort dessa saker och det går faktiskt rätt fort. Tack vare att råttor är känsligare för högre inavelsgrad och jag utavlar blir det mycket moment22 i min råttavel.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2015-04-21 07:15 #23 av: ariama

Heja Grodan! jag älskar när du tar dig tid och ork att skriva dina erfarenheter. Pussar

"Det är svårare att få inavelsdepression på möss och medfödda defekter finns enligt min åsikt endast i form av små kullar eller inga kullar. Det är ytterst sällsynt att defekta möss klarar av att leva.

Det enda jag haft är svanskrok. Svansknyck är ju något som möss kan födas med ibland, i olika grad av knyck, från 45 grader till något som bara känns som en ojämnhet någonstans på svansen.

Min första RY-kull (inavel: far - dotter) innehöll flera ungar med stark svansknyck, några hade dessutom två knyckar så svansen såg ut som en spiselkrok.

(Dessa togs bort, i vilken mån defeker på skelettet är smärtsamt vet jag ju inte, och vill inte chansa)

För mig var det tydligt att en defekt gen förstärktes på något vis, via inaveln.

Och trots fortsatt inavel dyker svansknyckarna inte upp igen. Sällsynt kan någon unge ha en svag ojämnhet nånstans på svansen (senast över ett år sedan), men i stort är det borta.

Det är inavelns förtjänst att defekterna dök upp, och fortsatt inavelsförtjänst att de är borta igen. Ler

Anmäl
2015-04-21 07:41 #24 av: ariama

Min inavel är också kominerad med utavel, givetvis! Annars får jag högre grad inavel än jag önskar.

Och utaveln medför alltid "en viss försämring" av beteendet hos mina möss, som jag ju önskar vara "sällskapsmöss". De blir "räddare" och inte så sociala med människor.

Samtidigt passar jag på att ta in andra egenskaper som jag önskar hos mina möss, så på sikt har avkomman efter några generationer (och återparning in i "mina möss") ändå bättre egenskaper än de jag började med.

I alla fall är det tanken och målet, ibland så funkar det, ibland inte. Urvalet får vara hårt.

Det kan t.ex. handla om storlek eller typ. Färgnyans och beteende får jag jobba tillbaka igen.

PS. Inget ont om de möss jag köper in!! De är BRA! Det är bara det att jag gör annorlunda urval än andra, och avlar dessutom på en färg som kräver polygener som är sällsynta, och som lätt förstörs av "de vanligaste polygenerna".

Mina urval behöver inte heller vara bättre än andras, bara annorlunda. Jag avlar till exempel inte i första hand på "temperament" eller "hanar ihop" eller ens "flocksmarta möss". Även om jag givetvis har en gräns för dåligt beteende även inom dessa områden.

Sedan kan man aldrig förutspå hur ungarna blir, när man avlar ut.

Anmäl
2015-04-21 21:09 #25 av: Fokusarad

Hej, vilka intressanta diskussioner ni har här! Är själv avelsintresserad så tycker att det är jätteroligt att läsa.

#13 Ariama, du skriver "varje gång man utavlar (dvs parar med en helt obesläktad partner) bryter man ALL inavel!", vad betyder det här att  bryta all inavel? Jag vet att man pratar om heteros eller "hybrid vigor" på engelska, dvs att en ökad heterozygositet ska ge mer levnadskraftiga individer, är det det du syftar på eller är det ett påpekande att de rent tekniskt sett inte räknas som inavlade?

#18 I labbmössens värld så pratar man om 20 generationer syskonparning för att ha "början på en inavlad stam" (nästan 99% homozygositet) och en "riktig" inavlad stam vid 40 generationer syskonparning (99.9% homozygositet) 

#24 Intressant att dina blir mindre sociala efter utparning, är det svårt att "para in" ett mer socialt beteende? Verkar det komma på bekostnad av något annat?

#9 I teorin borde det väl åtminstone gå att ha en inavlad musstam fri från (genetiskt betingade) sjukdomar - även om det skulle vara extremt sällsynt i verkliga livet att lyckas få fram en sådan stam, eller? På vilket sätt är det en myt?

Som sagt, toppenroligt att läsa och kul att det är så bra stämning! :)

Anmäl
2015-04-22 07:30 #26 av: ariama

Hej Fokusarad, och välkommen hit! Jättekul att du vill vara med!! Hjärta

- Med att bryta all inavel, menar jag tekniskt. Inavel dubblerar anlag, utavel bryter all dubblering, omedelbart.

"Hybrid vigor" syftar till livskraftigare individer. Något som för den delen endast gäller just F1, dvs första generationen ungar. Jag kallar metoden "Tomat-metoden" Skrattar eftersom den används just på tomatfrön man köper.

Jag pratar om min avel och mina kriterier, och de handlar om beteenden. Där ger utaveln "sämre resultat", inte bättre. Eftersom inaveln handlat om "förbättring" av just mina kriterier.

- Tack för rättelse. Har hört 17 generationer, 20 för att vara "säker", från en i övrigt kunnig källa.

- Nej, det är inte särskilt svårt att avla in ett socialt beteende. det finns många möss som redan "har det i sig". Nej, jag ser inte att det är på bekostnad av någonting annat.

Men, precis som i dina länkar i andra tråden (om rävarna och råttorna), finns det individer med olika fallenhet att utgå ifrån. Mycket rädda möss får oftast rädda ungar som aldrig blir riktigt tama (så de törs och vill komma självmant, eller vara nyfikna nog att åtminstone kika fram. Hanterbara i handen är i stort sett alla möss!)

- Sista frågan var till MissEmmis. Mitt svar har jag redan gett. och du med, i och med att det redan finns (på labb).

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.