Nää  inte så jag drömt om musen på nätterna . Å andra sidan har jag ju - och har haft - så många möss. Men onekligen är det vissa som tar sig djupare in i hjärtat än andra, och då gör det märkligt ont i hjärtat när de går bort. . .

Ariama. Ja det är knepigt. Men jag får glädjas över de jag har som lever. Kastanjerna å busmaffian.

Jo, jag har upplevt det. Några möss har jag älskat så innerligt att jag saknat dem länge. Drömt om dem och verkligen sörjt.

Det är möss som berört mig, som varit fantastiska sällskapsmöss och som kanske dött på ett dumt sätt eller för tidigt. Möss jag aldrig glömmer.

Det scenariot är absolut inte obekant. Har haft massor med olika djur och det varierar så mycket hur jag känt och hur påverkad jag blivit när jag förlorat dem. Hur mycket jag än skulle vilja säga att jag älskat alla lika mycket så är det inte sant, även om jag hoppas jag lyckats någorlunda i att ge dem åtminstone på ett ungefär lika mycket kärlek och omsorg i praktisk bemärkelse. 

Det finns djur jag fortfarande sörjer efter 10-20 år, även om sorgen naturligtvis ändrar skepnad en hel del under så lång tid.