Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

Om sajten (INFO) Avel & Uppfödning Beteende, hälsa & skötsel Bur, strö, inredning & tillbehör Fikarummet! (OT) Kluringar Filmer Fotografier Förening, utställning & träff Genetik, färger, hårlag och teckningar In Memorian Köp/Sälj/Efterlysning/Auktioner Leksaker och aktivering Länkar | Links Mat och utfodring Möss med djur och människor Namnförslag & namnförklaring TÄVLINGAR Ö Gamla tävlingar
Avel & Uppfödning

Storlek

2015-10-13 10:05 #0 av: Zamwyn

Jag har ett par funderingar om storlek.

  1. Hur pass måste man ta hänsyn till storleksskillnader när man sätter ihop avelspar? Om hanen är mindre gör förstås ingenting, men kan det bli problem med förlossningen pga för stora ungar om honan är mindre än hanen? I så fall, ungefär var går gränsen? 
  2. Funderar också på storlek när det gäller att välja avelsdjur i allmänhet. Självklart går det ju att avla mot lite mindre möss lika gärna som större, men hur försäkrar man sig att en mus är liten av rätt anledning? Dvs att den är naturligt genetiskt mindre, och inte är det av ohälsosamma orsaker? Räcker det att man vet att den varit pigg och kry under uppväxten och fram tills dess att den ska avlas på eller kan det finnas dolda orsaker till liten storlek man bör se upp med?
Anmäl
2015-10-14 21:00 #1 av: Alwyn

Följer. Har funderat på varför alla uppfödare verkar avla mot större möss, jag tycker att en del av charmen med möss är att de är just små :-)

Anmäl
2015-10-15 09:23 #2 av: Zamwyn

Det följer oftast med beroende på vilken typ man gillar och avlar mot, de engelska och många korsade är oftast betydligt större.

Håller med dig, tycker också att det är en stor del av charmen med möss, att de är små. Förr fanns ju minimöss också, som var ännu pyttigare än de svensktypade, fast riktigt så små vill jag inte ha dem. Tror det fortfarande finns i Finland, men har för mig att de hade ngn egen sorts variant av dem.

Anmäl
2015-10-15 12:36 #3 av: Vattnadal

Jag avlar inte på storlek. Visst kanske jag inte avlar på de pluttigaste om det är många att välja på. Dock sätter jag massor före storlek i mina klriterier. Jag VILL INTE ENS ha storleken de där största blaffigaste showisarna har på mina.

Jag sätter temperamentet först, och så klart så friskt det går, sen ligger färg på korthåren, päls (längd, krull, täthet) kommer högt på hårlagsmössen, så klart typen, och där eftersträvar jag heller inte "mer är bättre" utan går på proportioner.

Jag skulle kunna para en mindre typad hona med en större typad hane. Tror att storleken inte är så allvarlig. Värre nästan att blanda en rätt svensk med en väldigt engelsk, det kan bli fula korsade.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2015-10-15 13:28 #4 av: Tsunamis

Jag har inte märkt några problem med stor hane/liten hona men jag har nog kanske undermedvetet valt större honor, minns inte riktigt faktiskt. Men som ovan säger så är det väldigt sällan man parar de stora ytterligheterna eftersom resultatet blir sällan särskilt bra. Man får kortsade möss och får i flera generationer avla mot stora djur om man vill gå den vägen eller mot små djur om man vill gå den vägen.

Jag gjorde det i början för att få upp storleken på mina tecknade möss, det var i princip omöjligt att hitta stora tecknade djur för några år sedan. Idag är det mycket lättare och man behöver inte längre ta det stora steget från liten svensktypad zoomus till showmus.

Jag har aldrig avlat mot små möss medvetet så jag kan tyvärr inte svara på hur avelsvalet är där. Jag håller nog med att det kan vara svårt om man inte har vana att se om en mus är liten av bra orsaker eller att den helt enkelt varit sjuk som liten (men är nu frisk).

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2015-10-16 06:25 #5 av: ariama

1. Jag tycker "sunt förnuft" sätter stopp om det är för stor storleksskillnad mellan hona (liten) och hane (stor). Och då spelar det ingen roll vilken art djuret tillhör, tänker jag såhär rent spontant. Mindre storleksskillnader gör knappast något.

Var gränsen går? Ja, hur säger man sånt? Hur mäter man? Inte vet jag. Jag "känner i magen" om det inte känns riktigt okej, och då provar jag inte ens.

Vill jag absolut kombinera en liten hona med en för stor hane - rent hypotetiskt alltså för jag har inte varit utsatt för problemet - så tänker jag att jag kan ta det i flera steg/generationer.

2.  Hur försäkrar man sig om att ett litet djur är friskt, om man vill avla mot mindre djur? Vet inte. Själv skulle jag ta det i små steg, dvs över flera generationer, på samma vis som jag gör när jag försöker samla ihop polygener när det gäller andra egenskaper.  Det är som att "vaska guld", brukar jag säga, vilket passar extra bra när det är just guldfärg jag försöker vaska fram för egen del.  Att skynda långsamt tror jag är en bra metod, kanske den enda som står till buds dessutom.

Jag skulle fortfarande inte använda "en ynk" i en kull, bara för att den är liten. utan i ställer välja bland de ungar som är lite mindre och inte de som är lite större. I övrigt tittar man väl efter samma fysiska egenskaper som hos alla avelsdjur, friska och pigga och glada och i bra hull och bra musklad,, och övriga tecken på en frisk och hälsosam mus.

Anmäl
2015-10-16 06:47 #6 av: ariama

#1. Haha, ja jag vet vad du menar, och nä, jag vet inte varför eller hur det blev som det blev för min del.

Mina första möss vägde ungefär 30 gram. Jag älskade dem för att de var små!! På en av de första utställningarna jag var på, såg jag en riktigt stor bamsemus, och tittade fascinerat på den. (han kanske var uppåt 60 gram, haha, men för mig var det en jätte!) Fin, ja visst, men det var ju ingen MUS! Såna skulle jag aldrig vilja ha!!!

Charmen med mina små, var ju just att de var små. Lika små som de söta vilda mössen som alltid funnits i alla stall, hönshus, skrymslen, väggar och vrår här hemma.

Jag vet inte när det vände.  Antagligen när jag sett fler möss, och började uppskatta skönheten i de stora öronen, en längre och slankare kropp  och den långa utsökt formade svansen. Och behaget med en mus som stannar upp för att prata med mig. För hur det än är, de mer engelsktypade är vackrare än de små svensktypade. De har också ett lugnare temperament, utan att behöva vara tråkiga.

Ja, de riktigt små (och jodå, söta) är svensktypade. Små öron, en svans som ser ut som en snörstump godtyckligt fastsatt nånstans där bak, lite fyrkantiga till formatet. Ofta mer "ursprungliga" i beteendet på så vis att de är livligare, vilket betyder "springigare". 

De kan vara "tamare", men inte mer kommunikativa.  De kan komma och hälsa och upp i handen fortare, men inte lika gärna stanna still för att bli klappade och pussade på.

Möss är så olika! Både de små svensktypade (petmice i motsats till showmice) och de stora engelska kan vara tama respektive rädda, och även "razzel" (vilket är min beteckningen på vettskrämd). Möss ÄR bytesdjur och har ofta fallenhet för att vara både rädda och försiktiga.

De rädda mössen kan reagera på olika vis, antingen bara hoppa iväg och springa allt vad tygen håller. Dessa möss går förståeligt väldigt sällan till avel. Eller så är reaktionen motsatt, de "fryser", freeze, svarar med att bli blick stilla. I naturen motsvarar de de möss som väljer flykt, eller att trycka still, vid fara.

De engelska är nog avlade mot "freeze", för de är oftast mycket lätta att hantera, vilket de bör vara för att klara utställningar.  Men i buren föredrar de att gömma sig, inte komma självmant.

Oj, jag har visst mycket att säga om ämnet, och det verkar bre ut sig dessutom, hoppsan.

Vill tillägga att det jag skriver utgår från mina egna erfarrenheter, och jag kan ju ha missat en hel del, så det är inte hugget i sten.

Anmäl
2015-10-16 06:53 #7 av: ariama

Fortsätter: Varför stora möss och inte små?

Svar: Tycker de engelsktypade är vackrare, samt att beteendet faktiskt är den största orsaken!

Jag avlar på beteende i första hand. Och det beteende jag önskar hos mina möss, finner jag - efter lite envis avel - hos korsningsmössen mellan svensk och engelsk typ. De svenska (små) bidrar med en ... "sund öppenhet" och något som jag bara kan förklara som "naturlighet" (vet inte ens vad jag menar med det, men något är det!)

De engelska (stora) bidrar med ett lugn (som i "stillhet"). De behöver inte rusa iväg bara för att det är så otroligt mycket spring i fötterna att de inte vet hur de ska stå stilla, haha.

Anmäl
2015-10-16 07:02 #8 av: ariama

Varför stora möss? forts forts. Skrattar

Mellan 50 och 60 gram är lagom för mig, de känns behagliga. Jag vill inte att de ska krympa i storlek! Kanske delvis även för att jag avlar satin, och satinerna vill gärna krympa i storlek om jag inte är vaksam.

Men jag vill inte ha de rena engelska showmössen  i jätteformatet. (80 gram, och även 100 och 120 finns någonstans därute i världen)Och jag har inte behov av att över-avla de engelska egenskaperna. Lite grann som Elin Vattnadal skriver, harmonin är viktigast. Stora öron är vackert, men de behöver inte vara enorma. Samma sak med ögonen, de stora är vackra, men en del engelska har utstående ögon som jag kallar plopp-ögon. "Plopp" så trillar de ut! Det gör de nu inte, men det förvånar mig alltid att de inte gör. Ler Tycker det ser otäckt ut!! Även som om de s kulle kunna skada ögonen lättare, de sticker ju ut en dm ungefär - wooops nu överdrev jag igen.

inte heller behöver svansen bli längre och längre och längre och ... osv.

Anmäl
2015-10-16 07:10 #9 av: ariama

#0. 2. Tilläggstanke. Hur man försäkrar sig om att ett litet djur är friskt, för att man vill avla mindre möss? SER det friskt ut,  och i bra hull, så kan man ju prova, för det skadar inte musen. Men resultatet visar resultatet. Troligtvis genom minskad fertilitet, ner till sterilitet, direkt eller inom några generationer.  Aveln mot mindre möss gick inte då.

Anmäl
2015-10-16 09:07 #10 av: Alwyn

Här har det hänt en del, jag tycker det är kul att läsa hur ni ser på detta och förstår helt det du skriver Ariama, om att storleken mycket kan ha kommit på köpet när man avlat mot viss typ och visst temperament. Det är nog som ni även nämner, att man ofta kan avgöra om en liten mus är frisk eller ej genom lite vett och kunskap, och att det kan vara en vis ide att avla i etapper mot mindre storlek om det finns osäkerhet över hälsans inflytande .

När jag först såg mina Sebramöss fladdrade det till i hjärtat av kärlek över just den näpna storleken... Jag hade nog väntat mig något nästan i Gerbil-storlek haha! För mig får de helst vara små, men så klart friska och starka :-)

Anmäl
2015-10-16 10:09 #11 av: Zamwyn

Vad glad jag blir att ni tar er tid att svara och dela med er av era erfarenheter och synpunkter. Ler

Det låter bra att man troligtvis inte behöver tänka så mycket på om en hona är mindre än hanen så länge det inte är någon extrem skillnad. Jag har ju bara, och kommer troligtvis nästan bara få, korsade möss att utgå ifrån. Känner mig inte orolig inför själva avelsplaneringen i stort, det är inget nytt under solen i sig ens för mig, men ner på individnivå, kanske speciellt med inköpa möss. nojar jag lite.

Nä, det här med att inte avla på ynk var väl lite av det jag var ute efter. Med hamstrarna vågade jag ibland avla på de som halkade efter som små men kom ikapp senare, men för mig var ynk något annat, något mer. De kunde se nästan dvärgväxta ut, hade fel proportioner och växte liksom aldrig upp riktigt även i de fall de hämtade sig lite storleksmässigt med tiden. Man kunde se det i ansiktet och på kroppsformen, men jag kan inte riktigt förklara. Vad som var vad var något jag fick blick och fingertoppskänsla för, och behövde inte fundera så mycket kring det utan det bara satt där. Nu med mössen har jag inte det att förlita mig på. Än, i alla fall.

Sätter inte heller storlek först när jag planerar. Temperament och hälsa främst, och sen päls, men har jag flera avelsdjur som uppfyller de kriterierna att välja mellan har jag tänkt mig att försöka prioritera för att få fram min egna variant av korsad, som tilltalar mig, liksom många av er andra gör. Mindre storlek är en av de saker jag i alla fall ska sikta mot i möjligaste mån och prova hur det går, men om det verkligen blir att få fram små möss eller bara se till att de inte blir för stora får visa sig. Har inte bråttom med att para unga honor, utan väntar gärna ett bra tag med att ta kull, så tills jag utvecklat den där blicken med mössen också kan jag förhoppningsvis få lite vägledning av en utställningsbedömning eller två i de fall jag är osäker, eller av er här på musifokus.

Drömmen om en hel besättning med rena svensktypade finns kvar, men det känns inte som det är möjligt att satsa på fullt ut utan att få kompromissa för mycket med andra, viktigare saker.  Så det är väl ett sådant där sidoprojekt som får tas itu med när tillfälle ges och i liten skala. Tills dess kommer jag säkerligen vara ganska nöjd och belåten bara jag har snälla, friska och kanske inte alltför tokigt pälsade möss.

Anmäl
2015-10-16 15:05 #12 av: Alana82

Kan inte låta bli att fundera över det här med hane versus hona storleksmässigt... på Hästar som är betydligt större djur så kan man para en gigantisk hingst med ett litet sto (man gjorde insemination på shettisar med shire tror jag det var) och fölet blir inte för stort att föda fram för stoet, däremot växer det ohygglans fort när det väl kommit ut och då kan det behövas stödmatning, på hund är det välan riskfyllt eftersom valparna kan bli för stora för tiken att föda fram... undrar vars möss ligger på skalan?

Anmäl
2015-10-18 09:34 #13 av: ariama

#11. Du vill sikta motmindre möss, i alla fall inte för stora?  Vet du vad du behöver göra då?

Jo ... "ingenting", hahaha. Skrattar

Allt som har med standard att göra, kräver arbete!! Det ska vara svårt! Man arbetar med polygener, och jobbar mot extremvarianterna, dvs de som är mest sällsynta:

Röda möss ska vara RÖDA, normalt vill flertalet bli gula/brandgula eller beige/grå-aktiga. Tanmöss ska ha en djupbrunröd magfärg, inte blekbeige som normalt är.

De olika teckningarna är nästan omöjliga att få till i perfekt variant, än mindre i generation efter genertion.  T.ex. Broken ska ha ojämt fördelade fläckar på kroppen efter ett mölnster som inte vill sig, och den färgade baken som är omöjlig att avla bort, ska bort. Banden och dutch följer samma mönster, dvs de vill inte gärna följa sina standardmönster.

Vissa varianter är lättare än andra, de kallas ibland "nybörjarvarianter".  Men även de lättare vill gärna gå tillbaka till utgångsläget. Vad gäller mössens storlek, så är utgångsläget "små". 

Så om du gör "ingenting" så kommer de allra troligtast att krympa lite, generatione efter generation, tills de kommer ner i normalstorlek Vad det nu är, vet inte, kanske mellan 30 och 40 gram? Tror möss hamnar där, om man inte medvetet avlar på storlek.

Vill du ha minimöss däremot, så måste du börja jobba åt andra extrem-hållet, och då blir det svårt igen. Jag vet inte vcad minimöss bör väga, gissar på nånting mellan 10 och 20 gram. Har aldrig sett några, bara vet att de funnits, och hört att de var sjukliga?

Anmäl
2015-10-18 10:15 #14 av: Zamwyn

#13 Haha, ja, det låter rimligt att du har rätt, att det kanske löser sig av sig självt. Tänk så bra, det är ju inte precis som att det råder brist på andra avelsmål att koncentrera sig på istället. Skrattar

Skämt åsido, jag har egentligen aldrig varit orolig för att tappa greppet om storleken åt det stora hållet, utan mer att det ska gå för långt åt det håll jag vill, men då som sagt på individnivå. Så att jag orsakar onödigt lidande för någon stackars hona eller en kull ungar. Fast jag tror jag nojar i onödan för att det var ganska länge sedan jag var nybörjare som uppfödare och inte hade järnkoll på mitt valda djurslag och det känns så ovant och lite läskigt. Men spännande också! Den här tiden kommer ju inte tillbaka, heller. Man får bara uppleva den en gång, och det har faktiskt sin tjusning.

Minimöss vill jag inte ha, inte i min avel iaf, men det fanns när jag gick med i svemus första gången. De var jättesöta, men har aldrig brytt mig om att skaffa några. Dock tror jag att hälsan hade att göra med att populationen var så liten framförallt, och inte minimöss i sig. Om vi pratar om de svenska, iaf. Många ville ha och de var väldigt populära till sällskap ett tag, men antalet engagerade och duktiga uppfödare var inte många precis så de hade en ganska tuff uppgift.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.