Nu var det ett bra tag sedan jag sålde några möss, men jag brukar mejla min infotext när man börjar prata köp, så att den intresserade kan läsa på innan hen bestämmer sig. Klistrar in min urlånga text: Fakta om sällskapsmusen Kallas Sällskapsmus eller tammus, på latin Mus musculus. Ursprung Härstammar från den vilda husmusen Livslängd Ca 1.5-2 år Allmänt Våra sällskapsmöss härstammar från laboratoriemöss. Möss är i naturen flockdjur där honorna bildar grupper och hanarna går mellan flera olika grupper av honor. Därför så är det viktigt med sällskap till musen även i fångenskap. Honor ska inte bo ensamma, de fungerar nästan alltid ihop i grupp, en stor och välberikad bur bidrar till en god stämning i gruppen. Hanar bråkar ofta med varandra, men ibland kan det fungera, oftast med bröder eller far/son. Det är dock mycket noga att man håller koll så att mushanarna inte bråkar med varandra, då ska de skiljas åt direkt innan någon blir skadad. Om hanarna sitter själva så får man tänka på att umgås mycket med dem, de behöver sin sociala kontakt. Olika typer av sällskapsmöss Det finns två olika typer av sällskapsmöss som är vanliga. De största skillnaderna ligger i utseendet. Mössen som kallas engelsktypade är större, har större ”dumbo”öron och kraftigare och längre svans. De som kallas svensktypade ser mer ut som husmöss. Det man får tänka på om man har de olika typerna ihop är att det kan bli svårt med utfodringen, svensktypade blir väldigt lätt överviktiga och man får tänka på vilken sorts mat man ger, medan de engelsktypade sällan blir tjocka. Båda typerna finns i alla färger och hårlag. Bland uppfödare är det vanligast med engelsktypade möss, eller möss som är korsningar mellan engelsktypat och svensktypat, medan det i djuraffärerna är vanligare med svensktypade. Hälsa Våra sällskapsmöss är känsliga små djur som lätt blir sjuka. Tänk på att de till exempel inte ska stå i drag utan ha jämn temperatur i sin omgivning. Särskilt vanligt är det att möss blir sjuka om man sätter ihop djur från olika besättningar, de är då inte vana vid varandras bakterieflora och kan bli så sjuka att de dör. Det är därför viktigt att tänka sig för innan ihopsättning och ta det långsamt. Tecken på förkylning är bland annat olika ”rosslande” ljud från andningen och även nysningar. Ha noga koll på möss som visar de här symptomen och kontakta veterinär om musen verkar bli slö. Möss kan lätt bli dåliga i magen, en frisk mus som inte är stressad har normal svart och liten avföring. När man har dem uppe så har de ofta lite konstig avföring i början, av stressen, det brukar försvinna när musen är van vid sin nya miljö. Diarre (helt lös avföring) är dock aldrig ett bra tecken, kontakta veterinär! Äldre möss får ofta tumörer, kontakta veterinär om det händer. Ofta låter man musen gå med sin tumör så länge tumören är liten och musen är pigg och kry, det är sällan man opererar tumörer på så små djur. Möss har lätt för att utveckla stereotypin morrhårstuggande. Då är det en mus som biter av morrhåren på de andra i gruppen, man ser vem det är på att den har sina morrhår kvar. Det kan hjälpa att ge mössen nya leksaker att pyssla med oftare, ha många leksaker och stor bur, även att ha dem ute med sig i hemmet mycket om dagarna. Allt detta syftar till att ge mössen annat att tänka på än morrhårstuggande. Det är mycket handikappande för en mus att vara utan morrhår, så det är viktigt att försöka få bort det här. En närliggande stereotypi är att de putsar varandra överdrivet mycket så att bitar av pälsen tvättas bort, även det kan man försöka få bort med mer aktivering. En ytterligare sak att tänka på är parasiter, det är lätt att få in ohyra med till exempel hö, många som har möss låter höet ligga i några månader först innan mössen får det, för att eventuell ohyra ska hinna dö. Hö är dock inget nödvändigt för mössen. Buren Buren ska ha minst 0.09 kvadratmeters golvyta och vara minst 20 cm hög, den kortaste sidan av buren får inte vara mindre än 20 cm. Minsta yta per mus vid grupphållning är 0,018 kvadratmeter. Det kan vara en gallerbur, en plastbur med galler i taket, ett akvarium, ett terrarium eller en modifierad stor plastlåda. Tänk på att buren ska ha god ventilering. När du väljer bur, tänk ju större desto bättre. Inredning I sin bur vill mössen ha vattenflaska (nytt vatten varje dag), matskål, och leksaker att roa sig med. Bra leksaker är pappsaker från hemmet, som tomma toarullar, hushållsrullar, pappkartonger (t.ex makaronpaket), tomma äggkartonger mm. Pappsaker är bra och hygieniska eftersom man kan slänga och sätta in nytt vid varje burstädning. Bäddmaterial Använd inte djuraffärernas ”hamstervadd” eller bomull som bäddmaterial till mössen, då djuren kan fastna i det och skada sig (gäller även den ätliga varianten). Istället fungerar rivna remsor av vanligt toa/hushållspapper väldigt bra. Möss vill gärna ha bäddmaterial som de kan pyssla med, de tycker mycket om tidningspapper till exempel, gärna både strimlat i dokumentförstörare och större bitar. Strö Som strö är det bra att ha något som inte dammar, vissa möss kan vara känsliga för det, det är bra med till exempel toa-lätt som är kattströ. Jag personligen använder lite olika saker olika perioder, men undviker spån som kan damma och vara dåligt för mössens luftvägar. Ge mössen rikligt med strö så att de kan gräva och få utlopp för naturliga beteenden. I botten av buren har jag en tidning som jag tar bort häftstiften från, dels gör tidningen städningen lite enklare, när man kan lyfta ut det mesta av ströet i tidningen (om mössen inte plockar den i småbitar först), sedan tycker som sagt mössen det är väldigt roligt att strimla tidningspapper och ha som bomaterial, det är jättebra aktivering/berikning! Det skyddar även botten på buren lite så den inte blir lika smutsig. Hjul Man kan ha ett hjul till sina möss, det ska dock vara väldigt stort så att musen inte böjer svansen när den springer i det, i ett mindre hjul kan musen tyvärr skada ryggen när svansen som är en förlängning av ryggraden, böjs. Hjulet ska inte heller vara med spjälor som tassarna kan fastna i, då trampar musen igenom och får skavsår ovanför tassarna. Om man ändå har ett sådant hjul så kan man fixa det genom att sätta tjockt papper eller tunn kartong (tänk flingpaket) runt. Hjul är ingenting som mössen behöver och hjulen brukar väldigt snabbt bli väldigt smutsiga, så man får räkna med en hel del skurande med hjul. Foder Välj gärna ett torrfoder bestående av pellets som är särskilt anpassat till just möss. Förutom torrfodret som mössen ska ha fri tillgång på så ger man även färskmat som tillskott, bra grönsaker är till exempel ärtor, broccoli, paprika, groddar, olika sorters kål och morötter. Man kan även lägga till människomat som kokt pasta, kokt ägg, havregrynsgröt mm men undvika starka kryddningar för att vara rädd om mössens magar. Skötsel Man städar ur hela buren ca en-två gånger i veckan efter behov, diska gärna med såpa, vilket inte är farligt för mössen. Möss är djur som luktar ganska mycket, särskilt hanar, lukten blir mindre påträngande av väl ventilerad, stor bur med mycket strö. Varje dag bytar man vatten, ger eventuellt grönsaker och ser till att det finns torrfoder. Aktivering Mössen vill gärna ha en stund utanför buren varje dag, man kan sätta upp leksaker på ett bord och låta dem springa där. Möss har en naturlig känsla för höjd och hoppar sällan från ett bord om inte en kompis råkar putta. Själv tycker jag om att ha mössen på skrivbordet medan jag pluggar. Om musen ska vara från buren en längre stund, tänk på att den ska ha tillgång till mat och vatten. Att få mössen tama Unga möss är ofta springiga och vilda, och kräver lite träning innan de är helt tama. Det är en bra idé att när musen är vaken och grejar i buren, sitta med handen/armen still i buren, gärna med något gott i handflatan, då får mössen i sitt eget tempo lära känna din lukt. Jag lyfter i början oftast upp mina möss ur buren med en tom hushållsrulle som finns i buren. Då slipper man jaga dem och de blir mindre stressade. Sedan kan man ha rullen i knät och låta mössen komma ut i sitt eget tempo. En bra grund till en tam mus är att ta allt i lugn och ro så den inte blir rädd. Avel: Avel är något man får ta på allvar, en kull ska tillföra någonting, uppfylla ett mål, det ska aldrig vara bara ”en kul grej” att sätta nya liv till världen. Tänk i förväg på allt som kan gå fel och ha pengar över till kanske veterinär, och ha möjlighet att behålla några bebisar längre om de inte blir sålda direkt, honorna kan ju sitta ihop om buren är stor nog, men hanarna måste skiljas från honorna och sedan kanske även från varandra. Om man då vill avla och är väl förberedd så tar man en honas första kull mellan kanske 5-8 månaders ålder. Även med hanen så väntar man gärna tills han är äldre (för att ha koll på hur han utvecklas och att han håller sig frisk), det är inte ovanligt att man väntar med att avla på en hane tills han är 1 år gammal, för att avla på friska möss med bra livslängd. Källor: Veterinärsida: http://www.veterinaren.nu/gnagare/bra-att-veta/skotsel/skotselrad-mus/ Jordbruksverket: http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/andrasallskapsdjur/smagnagare.4.62af51191240430af4d80002633.html Musforum: http://mus.ifokus.se + egen erfarenhet Louise Eriksson, Varberg

#1 Jättebra text och massa härliga tips som jag säkert skulle glömma själv.

Vad bra att du hade sparat den texten.👍

.

Själv har jag tyvärr inte skrivit något faktablad utom SVEMUS infofolder - den har då också arbetats på av dåvarande styrelse med kommentarer, ändringar osv. Till mus-ifokus har jag skrivit Artiklar. Sedan har jag gjort några små infoblad som jag delat ut på mässor, men de har inte varit kompletta faktablad som följer L80 utan bara sådant jag ansett viktigt som: vad man ska tänka på inför köpet, vad musen ska äta, se skillnad på mushona och mushane, är mus rätt djur för dig, friskkontroll osv.

SVEMUS faktablad från 2007 (inför någon mässa) OBS! Använd inte denna, den följer inte reglerna! Den är bara en rolig (och pinsam) anekdot, typ…

#2 Tack! Men det är hopplöst med såna där dokument, de blir bara längre och längre för varje genomläsning när det gått några månader, bara nu när jag ser din gamla text så kommer jag på saker jag vill lägga till. ;)

#3 Ja, haha, jag håller med.

Jag skrev en bok om råttor en gång… och det var så det gick till. Från en artikel, till ett faktablad till en bok.

Ett faktablad skall vara kort dock och eg kan en uppspaltning - svar på L80s frågor - eg räcka, dvs

• artnamn

• livslängd

• bur, strö o tillbehör

• minsta lagliga mått på bur

• foder

• vanliga sjukdomar

• något jag glömt

#4 Mm, egentligen borde jag ha både en kortversion plus den längre. Men jag är så dålig på att fatta mig kort. ;)

Det är ju bra om vi kan få ihop en enkel kortfattad men enligt oss korrekt version. Jag har googlat lite och blir lite sur över att det inte finns några online som är 100% korrekta. Mina gamla duger inte heller.

Sedan kan jag sura lite över hur de har stulit saker från mina Artiklar här ändå, men just den viktiga matbiten vill de sällan ha med utan rekommenderar pellets. Och tyvärr, jag vet att det är en trevlig uppfinning och gör livet så jäkla enkelt, men pellets blir inte bra i längden. Den bästa på marknaden är baserad på soja och ökar risken för juvertumörer - ganska så rejält faktiskt. Många andra finns som är rent ut sagt dåliga. Så nej, jag har med sorg i sinnet lämnat pellets helt - om jag inte själv kan mala ner nyttig säd, fröer, nötter, örter och annat o göra BRA pellets… men det kan jag ju inte… Och vad är vitsen? Att leta efter mat, pilla med fröer, skal osv är ju en stor del av musens liv och en lätt aktivering, varför ska man ta bort det?

Sedan har vi  hur man håller och lyfter en mus, väldigt få får detta rätt.  *surar lite*

Jag hade en uppgift i ett av mina djur- ämnen där vi skulle skriva ett faktablad om valfritt djur då jag tog möss och skriva en sida bara. Jag har också väldigt svårt att vara kortfattad men fick bra betyg på det. Jag skulle ha med artnamn (svenskt & latinskt), föda, boyta, inredning och bottenmaterial, livslängd, kroppslängd, vanliga sjukdomar, tecken på stört allmäntillstånd osv. Såhär skrev jag det! :)

Mus

Mus musculus

Tammusens kroppslängd är c.a 7,5-10,5cm. Svansen är c.a 7-10cm.

De lever vanligtvis i 1-1,5 år. Vissa kan leva upp till 3 år men det är ytterst ovanligt.
Tammusen är skymningsaktiv men anpassar detta till sin omgivning. De lever i sociala grupper. Många honor eller många hanar funkar bäst. Om bråk uppstår behöver du som djurägare separera på individerna. De är dräktiga i 19-21 dygn och får vanligtvis 6-12 ungar i en kull. Ungarna blir könsmogna vid 6-8 veckors ålder.
Två tammöss får hållas på en yta på minst 0,018 m2. Detta mått är inte att föredra. Buren kan aldrig bli för stor. I buren måste det finnas klätter möjligheter ex. mustätt galler, pinnar, hus. Möss har behov utav att gräva, det behövs därför rikligt med bottenmaterial. Alspån är att rekommendera då det inte dammar lika mycket som kutterspån. I dess bolådor bör de ha halm, fleece eller strimlat papper, ej hamstervadd eller liknande. Övrig inredning som måste finnas är tunnlar, flera bolådor, gnagmaterial (obesprutade fruktträd) samt möjlighet till att leta efter mat, dvs. sprid ut maten i buren. Äggkartonger, toarullar och dylikt är bra att ha i buren då mössen både kan gnaga på dom och gömma sig i dom. Buren bör storstädas varannan vecka. Mat och vatten måste bytas varje dag. Kiss och avföring måste tas bort varje dag. Hö skall alltid finnas.Tammöss är duktiga på att klättra och hoppa högt. Se till att du alltid har koll på vart alla är. De är små snabba och smidiga och kan därför lätt glida ur handen när man plockar upp dom. För att göra buren så rymningssäker som möjligt bör du alltid se till att buren är helt stängd när du inte är i närheten. En extra hasp skadar inte att ha på buren om tillgänglighet finns.
När du som ägare hanterar möss bör du tänka på att vara lugn då en stressad och skrämd mus kan bitas hårt. Se till att ni vänjer mössen från början lite för dag till dag. När du tar upp musen bör du kupa ihop händerna runt musen och lyfta försiktigt, låt musen gå i händerna tills den känner sig trygg och kan sitta still. En handtam mus kan man försiktigt greppa runt kroppen med en hand.
Möss kan vid stress utsöndra ett rödaktivt färgämnde som kallas Porfyrin. Det ser ut som om musen gråter blod eller har näsblod, då Porfyrinet bildas i tårkanalerna. Sker detta måste du genast se vad som kan ha orsakat det. Kolla buren, fattas det något måste du åtgärda det. Kontakta även veterinär. De får lätt tumörer.
Möss är allätare men ska ej ha mat som innehåller mycket fett och socker, de blir lätt feta. Det bästa är Muspellets med animaliskt protein i. Lite mörkgröna bladgrönsaker ex. spenat, ruccola. Väldigt lite frukt. Man kan ge en liten mängd husmanskost men då ska den vara väldigt mager. en sjuk mus eller en mus med dåligt hälsotillstånd kan sluta äta eller äta mycket mindre.
Britta Lindgren - Smådjursboken
Sigrid - Djuravdelningen
Ellie - Djuravdelningen
Zandra - Djuravdelningen

- Sandra Svanlund

#6 Jag blandar själv egen mat till mina möss, men rekommenderar pellets i min text, det är efter min erferenhet att det är väldigt svårt att få "vanliga köpare" att blanda maten själva och jag vill undvika att de väljer någon random gnagarblandning när de köper färdig mat till mössen.

Så, jag kunde inte låta bli, nu har jag satt ihop en kortfattad text som svarar på de frågor som står i L80 punkt för punkt… Det gjorde nästan ont i fingrarna att skriva så här kort, det är så otroligt mycket mer jag vill ha in i texten! Ha överseende med eventuella svenskafel, jag skrev ihop den precis nu och har inte läst igenom så många gånger.

Kortfattad fakta om möss

Mus eller på latin Mus musculus

Den mest tydliga könsskillnaden på vuxna djur är att hanarna har en tydlig pung.

Möss varierar mycket i storlek, men är ofta mellan 20-30 cm mellan nos-svanstipp.

Livslängden är mellan 1-3 år vanligtvis.

I naturen lever möss vanligtvis i sociala grupper med flera honor och en hane. De är mest aktiva i skymningen.

Buren ska ha minst 0.09 kvadratmeters golvyta och vara minst 20 cm hög, den kortaste sidan av buren får inte vara mindre än 20 cm. Minsta yta per mus vid grupphållning är 0,018 kvadratmeter. De vill ha många saker att aktivera sig med i buren, saker att bygga bo med och gärna att pilla sönder (tidningar utan häftklamrar och olika papplådor mm kan passa). De behöver en väl ventilerad bur med tillgång till dagsljus, men som inte står i drag eller med risk för överhettning.

Möss är duktiga rymmare, om man har gallerbur rekommenderas ett galleravstånd på max 0,7 cm, detsamma på övriga öppningar som kan finnas på en bur, de tar sig igenom på mindre plats än man kan tro.
Ofta gillar möss dock inte höga höjder, så många möss går att ha i öppna burar, så länge buren är en bit över marken och de har ett bra underlag att hålla fast sig på vid kanten.

Honor vill bo i grupp om två eller fler, hanar håller ofta inte sams med andra hanar, därför får man vara noga med att umgås mycket med de ensamma mushanar som man har, ha gärna deras bur på ett ställe i hemmet där du vistas mycket.

En tam mus går oftast upp i ens hand självmant. På vägen dit kan man plocka upp den med hjälp av till exempel en tom hushållsrulle för att inte skrämma den med handen. Om en tam mus inte kommer upp frivilligt så kan man plocka upp den genom att kupa händerna runt den underifrån, håll inte fast den om du inte måste, låt den gå fritt i händerna.

I naturen äter möss en väldigt varierad kost med bland annat mycket fröer. För att tillgodose detta kan man blanda eget foder som ska vara baserat på de fyra sädesslagen, helst hela fröer, sedan kan man lägga till andra fröer, groddar och örter. Man kan även lägga till färskmat som olika grönsaker och även människomat som pasta, kött, fisk mm.

Honan är dräktig 19-21 dagar.

När musen är nyinflyttad kan det vara bra att använda lite av samma foder som den är van vid från sitt gamla hem och låta magen successivt vänja sig vid det nya fodret. Första dagen hemma låter man den gärna vara ifred och bekanta sig med sitt nya hem i lugn och ro.

En mus som är sjuk ser ofta burrig ut i pälsen, den blir mindre aktiv, beroende på vad den är drabbad av så kan den klia sig, få rinniga ögon eller låta konstigt på andningen.
Något av det vanligaste möss drabbas av är problem med luftvägarna, den låter konstigt när den andas och det kan gå så långt att den dör av det. För att förebygga det ska man vara försiktig med att sätta ihop möss från olika besättningar, undvika onödig stress av djuren och se till att de har en miljö fri från drag. Om musen förutom ljudet från andningen verkar nedsatt i allmäntillståndet, kontakta veterinär.
De kan även få olika sorters ohyra, det upptäcker man ofta genom att de kliar sig och putsar sig ovanligt mycket. Vid ohyra behöver man gå till veterinär för att undersöka vilken sorts ohyra det är och därefter kunna behandla. Ohyran kan komma in via andra husdjur, via hö, via nyinköpta djur eller via foder, var noga med karantän för nya djur för att se att de är smittfria och undvik hö och liknande.

#8 Kul och nyttigt skolarbete. Dock hittar jag en del saker i din text jag skulle radera eller skriva om… men jag är väääldigt petig…

#10 Fin! Gillar hur man tar upp musen, fast jag inte är så jätteförtjust i kupade händer, många möss blir faktiskt rädda av det… men att du faktiskt skriver att den ska få gå fritt är precis som det ska vara!

Visst, kort, men det är för att den viktigaste infon skall följa med vid köpet. detta blir ett litet faktablad och är lätt för alla att printa ut, kopiera upp. Vill man sedan läsa mer googlar man sig hit. Du som vill skriva mer, du skriver en musbok. Gör det! Jag saknar verkligen en musbok från en mus-ifokus-medlem som varit här och läst och tagit till sig och anammat mycket på sina möss, tänkt och klurat själv och kan ge en bild av hur himla härliga små möss kan vara.

LisaR har skrivit ett faktablad till mus-ifokus.