Annons:
Etiketterbeteendehälsaskötsel
Läst 795 ggr
KickiG
2016-03-04 08:39

Förändrat beteende hos äldre möss?

Jag sitter här vid frukostbordet och tittar på mössen och började fundera.

Jag har oftast haft möss i stort sett samma ålder, men nu har jag hittat tecken på ett beteende som jag började fundera om det hör ihop med ålder eller om det bara är ett sammanträffande.

När förra omgången möss kom till mig så var det 5 stycken, alla från olika kullar. Vega, Vera, Svea och Märta var 2 och 3 månader gamla, och Gudrun var då ca 1 år. Ungdomarna var till energinivån vad jag skulle kunna kalla sprintrar. Det var mycket energi, mycket farande hit och dit och sedan långa tider som de sov. Under hela det år som jag fick dela med Gudrun var hon mera av en maratonlöpare. Hon tassade på i lite mera maklig takt, men hon tassade på och grejade mycket längre än ungdomarna gjorde. Också efter det att ungdomarna inte var så unga längre. Gudrun var den man såg mest där hon fixade och grejade med kortare sovpauser.

Vega, Vera och Märta fick somna in pga tumörer. Gudrun fick somna in pga dåliga bakben. Kvar finns Svea som nu bor med de nya ungdomarna.

Förr var Svea en energisk sak. Den mest energiska av den ursprungliga flocken. Åt massor, lade inte på hullet, var faktiskt åt den slankare sidan. Sportbilskropp sade veterinären. Men det var sprinter energi, men en gnutta mindre sömn än de tre andra. Sista tiden av Gudruns liv gick hon och Svea tillsammans. Svea var fortfarande energisk, men Gudrun var den som mest var framme.

Men nu, efter att Svea flyttat in med de andra flickorna, nu är det som om hon tagit över Gudruns roll av maratonlöparen som fixar och grejar och tassar runt medan resten av gänget sover.

Är det här något som alla äldre möss gör? Eller den äldsta i flocken? Varför? Rovdjur, ät mig och låt de fertila unga brudarna överleva? Inlärt beteende? Bara ändrad dygnsrytm och sovbehov som det blir hos äldre människor? Annan orsak?

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Annons:
ariama
2016-03-04 09:22
#1

Ååhhh, en beteendefråga *älskar*. 😃

Först och främst mitt standardsvar: Möss kan vara så olika! Men det vet du själv så vi bortser från det och tar det mer generellt, för det tycker jag man kan göra just när det gäller beteende relaterat till ålder.

Intressanta iakttagelser du gör. Mitt svar kanske inte svarar dig direkt, utan mer utgår från mina egna tankar.

Så nu skriver jag enbart utifrån mig, "tänker högt", i vilken mån det är "fakta" törs jag inte uttala mig om.

På utställningar grupperas mössen i åldersklasser till att börja med. För det är verkligen skillnad, både i utseende och beteende.

Yngre möss är slankare och livligare, ofta även mer "nervösa".  Som mest "rädda/nervösa" är de runt 3 veckor, när de börjar utforska världen och har djupt inrotat i sina gener, att världen kan vara full av "farliga monster som äter upp en" (räv, katt, uggla, mm).

Färdigvuxna/fullt utvecklade är de först mellan 5 - 6 månader, och då kan de börja lägga på hullet. Mellan 5 - 9 månader kan de bli "för tjocka" om de har såna anlag.

Ungmöss är ibland lite för tunna, men det gillar jag själv inte , jag vill ha dem i bra hull även som unga. Unga möss är mkt sällan för tjocka.

Från ett år börjar de bli mer försiktiga i sina rörelser. Att klättra på smala avsatser eller grenar upp i höjden tillhör ungdomen. Ju äldre de blir, desto mindre benägna för att "klänga".

Äldre möss lär sig också att deras omvärld inte innehåller faror! Här saknas rovdjur och man kan lätta på vaksamheten. Men här är olika möss olika, en del är rädda livet igenom.

Jag tror Gudrun helt enkelt är "trygg", ett liv har lärt henne att hon inte behöver vara så vaksam mot faror att hon istället kan pyssla med sånt hon gillar mest. 😘

KickiG
2016-03-05 17:15
#2

Gillar dina svar och tankar, ariama. Ös på bara. 🙂

Gudrun var en trygg och lugn mus. Värsta mys-musen som alltid kom och kollade läget och tittade ut ur buren. Det som är intressantast är att Svea ändrade beteende ganska radikalt efter att Gudrun somnade in och Svea flyttade in med de andra mössen. Svea tog liksom över rollen av "patrullman" eller pysseltant eller vad man vill kalla det. Och Svea är inte en lugn harmoniskt mys-mus, inte egentligen. Inte lika som Gudrun var.

Det är som att hon tog på sig en ny roll i och med flockbytet. Vad intressant det skulle vara om de kunde berätta vad de tänker och hur de resonerar!

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Alwyn
2016-03-05 17:30
#3

Även jag jublar över trådar som gäller beteenden! Underbart och intressanta iakttagelser. Ariama det låter helt vettigt att de äldre mössen generellt blir tryggare och lugnar ner sig ju. Ska bli spännande att se om Sebrornas beteende förändras eller förblir lika dant. Jag tycker mig ana en skillnad enligt kön iaf. Honorna är mer aktiva över dygnets timmar. Hanarnas aktivitet är mer koncentrerat till tidig morgon och sen kväll.

Vattnadal
2016-03-08 13:18
#4

Många djur som lever i grupp/flock, oavsett om d3e egentligen helst lever i familjegrupper i det vilda och tvingas till annat av oss, har inte så mycket rang, utan mer roller i gruppen.

Det kan vara så att en är mamma, en är pappa, en är barnvakt, en spejare, en samlar mat, en vaktar och larmar osv. Om en viktig roll trillar bort, kan en annan ta över den.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

ariama
2016-03-08 14:54
#5

Heja Vattnadal! Älskar när du skriver!! Just det här med roller istället för rang har du ju pratat mycket om, det är onekligen intressant. Tänkte själv inte i de banorna här, så tack för knuff i rätt riktning.

Alwyn
2016-03-08 15:41
#6

#4 intressant tanke. Men visst blir det viss rang, det är ju ofta en som är dominant och sätter de andra på plats. Den äter först och så vidare. Och när de gör upp handlar det om dominans, den svagare blir jagad lite och vet sedan sin plats i rangordningen. Eller hur menar du?

Annons:
Vattnadal
2016-03-08 17:56
#7

I det vilda förekommer inte rang om det inte är rejäla brister i resurser. Våra tamdjur kan tvingas att ha rangordning, då de får för lite yta, för lite mat och sexualpartners. När de inte kommer undan och lever i onaturliga grupper i bur tex, så kan de tvingas att ha en rangordning för att inte bråka ständigt.
Om vi strävar efter att låta dem ha naturligare grupper och ge massor av berikning, kan man komma undan rang och dominans. Då kan de istället hålla sig till sina roller.

En liten sak om rang, är att den alltid är artbunden och alltid könsbunden.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Alwyn
2016-03-08 19:34
#8

#7 Det stämmer som du säger att i en vild flock har medlemmarna sina roller. Bråk om rang behöver enbart göras i vissa situationer då resurserna är få, absolut. (och det blir de ofta i fångenskap) Jag vill dock hävda att rangordningen ändå finns där hela tiden, även i det vilda när det inte bråkas om den och även om vi inte ser det. De i flocken vet och förhåller sig efter det. 

Visst förekommer en tydlig rangordning i vissa vilda grupper även när det finns gott om resurser, hos vargar är det till exempel alltid ett alfa-par som styr oavsett tillgång på resurser. Det är alfa-paret som förökar sig år efter år.

ariama
2016-03-08 20:48
#9

Och jag måste säga att jag håller med Alwyn i det hon skriver. Vilket inte tar bort betydelsen av roller,  (och vice versa). Och rollernas betydelse är högst intressanta. Men det är även "rang".

Jag kan inte få det till annat än att vi alla, alla sociala varelser, har en form av "rang".  Även människor! Det finns såna vi respekterar, även "underkastar oss", ibland kanske med frustration och ibland med respekt, bland våra medmänniskor. Medan det finns andra som vi törs vara mer frimodiga, ibland t.o.m. nedlåtande mot. (och hela skalan av beteenden som även vi människor kan ha)

Vissa törs vi sätta oss upp emot, andra passar vi oss noga för att bråka med. Jag minns lärarna i skolan/högstadiet som tydligt exempel. En stackars lärare brydde sig ingen om vad hon sa (i efterskott känner jag mig taskig), medan en annan ingav respekt bara med sin uppenbarelse (hon skulle t.ex. aldrig ens höja rösten!!). Och så är det genom hela livet, det är en skala man befinner sig i.

Alwyn
2016-03-09 09:52
#10

#9 detta har jag också funderat mycket på, att hur vi människor förhåller oss till andra har mycket med "dold/icke uttalad" rang att göra. Så fort vi möter någon skapas en uppfattning av dess rang i förhållande till en själv. Detta kan vara svårt att erkänna eller ens upptäcka ibland. För mig har jag upptäckt att åldern har viss betydelse.

ariama
2016-03-09 11:56
#11

Ett mode-ord som "energi" tycker jag spelar stor roll här också. Vilken energi en människa utstrålar uppfattar vi intuitivt, omedelbart. En osäker människa törs vi vara kaxigare mot än en som utstrålar lugn och trygghet - och självförtroende.

Just självförtroendet i sociala sammanhang betyder mycket. Även vilken respons man får om man liksom provar sig på något som kanske är tveksamt. Antingen lägger man av omedelbart eller så vet man att man lugnt kan fortsätta.

Gap och skrik ligger lågt på skalan. Det signalerar rädsla och otrygghet och underläge. Medan nonchalans i vissa lägen kan sänka en annan människa totalt - eller bara bringa lugn i gruppen.

Nu pratar jag om människor, men jag tycker det är det lättaste att relatera till, jag har så mycket erfarenhet av att vara människa, och ingen erfarenhet av att vara mus. Tror ändå att även möss vet vilka andra möss som är mentalt starkare än de är själva, vilket det hela handlar om i slutänden.

Vattnadal
2016-03-09 17:35
#12

#8 det är fel att kalla det alfaparet i en grupp vargar. Det är föräldrarna, eller det reproducerande paret, om det ska vara fina ord. Övriga vargar i en flock är föräldrarnas barn. Det finns sällan någon anledning att ha en rangordning i en familj. Föräldrarna styr över det de är bäst på, tex är det de som inleder jakten, väljer ut bytet och dödar, medan barnen är med och lär sig.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Upp till toppen
Annons: