Avel & Uppfödning

Att avla på hälsa och livslängd

2016-04-03 10:42 #0 av: ariama

Att avla på hälsa och livslängd, det gör väl "alla"?  Det är ju liksom ett grundkriterium.

För att inte peka finger, börjar jag med att säga: "Inte jag". Det är nämligen inte en helt lätt historia, vilket jag vill belysa med den här (förhoppningsvis blivande) debatten.

Jag minns en tjej för länge sedan, med ett glödande intresse för "avel", som gjorde en vacker hemsida om sin kommande uppfödning, där det stod att hon hade "friska och långlivade möss".

Det förundrade mig redan då, hur kunde hon skriva så, när hon satt med nyinköpta möss utan dokumenterad historia, och utan att ha en enda plan för att förverkliga just detta? Just denna unga dam försvann snabbt igen och finns inte kvar. En av de som kommer upp som en sol och försvinner ner som en pannkaka. Blinkar

Det jag vill ha sagt, är egentligen många saker samtidigt.

Man får inte en långlivad hälsosam stam utan en plan som man prioriterar och håller sig hårdnackat till.

Tjusningen med mössen och musavel, är ju alla färgvarianter som finns, alla olika teckningar som finns, alla olika pälslag som finns, alla skiftande beteenden som finns, de olika typerna som finns, det är liksom ett helt förtjusande smörgåsbord att gå lös på!  Pussar

Att mitt i detta smörgåsbord, dessutom fyllt av alla delikata pålägg, börja inmundiga sig det torra trista fullkornsbrödet utan att provsmaka allt annat som bjuds, vem har karaktär till det?

Inte jag i alla fall. Skrattar

Anmäl
2016-04-03 10:55 #1 av: ariama

Men nu har jag avlat i 10 år, är på mitt 11:te. Det är dags att börja smaka på rågbrödet...

Uttryck som "sönderavlade möss" dyker upp lite här och var ibland, och syftar givetvis till mössens inte alltför goda hälsa.

Starka motvikter till detta, har genom åren varit Morakullans Groda och Vattnadals Elin. De två äldsta inom svensk musavel. Och jag lyssnar seriöst på dem nu.

Det fösta är givetvis att inte avla på unga möss. Med "ung" menar jag allmänt godkänd avelsålder, dvs 4-5 månader.  Att göra som Grodan och vänta upp till 1 år med honor, törs jag inte! Risken för förlossningskomplikationer anser jag vara för hög. Men minst 7 månader tror jag är en bra ålder. Och 7 - 8 månader kommer att vara mitt framtida mål.

Jag tänker, att det där med att öka avelsåldern, får jag ta i etapper.  Men ingen mushona paras hädanefter före 6 månaders ålder här, till att börja med.

Som Elin sagt många gånger, så ger det även större utrymme att utvärdera föräldrarna.

Deras hanar avlas ofta inte på före 2 års ålder.

Om alla stenhårt började med detta, skulle det inte bli många möss kvar är jag rädd.

Är man ute efter en viss (svår) färg, nyans, eller teckning eller hårlag, och har fått fram en individ som är över medel, vill man givetvis använda det djuret (om det inte är allt för räligt) och törs inte vänta för länge. Risken finns ju att egenskapen går förlorad igen.

För egen del tror jag tumörerna till stor del började med urmodern till mina RY,  Chilloutarea´s Electra.  Tumörerna är kvar, men jag har också RY ... (OCH helt förtjusande möss!!). Utan tumörerna kanske jag aldrig haft RY, varken nu eller förr? jag vet inte.

Anmäl
2016-04-03 11:09 #2 av: ariama

Det här med att göra urval, är en svår historia!

I teorin är det enkelt. Det låter sig sägas så lätt. I praktiken börjar det bli jävligt krångligt!! Skrattar

Så här tänker jag om att avla på livslängd:

  •  Ingen honmus går i avel före 7 månaders ålder, och ska då vara vid god vigör, bra hull, väl musklad, fullständigt frisk med glänsande päls och ett gott humör. Även honans mor, nu 15 månader (1 år 3 mån), ska vara frisk och sund utan att uppvisa ålderstecken, ohälsa eller defekter.

    • Ingen hanmus går i avel före 1 ½ års ålder, helst 2 års ålder. Även han ska uppvisa god hälsa och vigör, vara utan olater och ha föräldrar som utvärderats noga (vilket låter sig göras pga avelsålder).

        Låter det enkelt? Haha. Att göra urval låter så lätt.  i praktiken uppvisar de små musaungarna redan från start en massa "oönskade egenskaper".  Risken är stor att det inte är många kvar som duger till vidare avel. Eller som håller måttet i flera generationer, när facit kommer på föräldradjuren efter ett eller ett par år.

Allt beror ju på vad man önskar. Har man även, som jag, önskemål om typ och färger, börjar det köra ihop sig.

Här nedan följer några urvalskriterier som jag har. Jodå, allt har dykt upp hos mig, och dyker fortfarande upp i kullarna eller hos äldre möss.

Anmäl
2016-04-03 11:10 #3 av: ariama

Urval:

Avla på Beteende:

Betyder att detta går bort ur aveln

Ungar före 3 veckor:

Ohanterlighet på olika vis:

-          Springer ”bort” allt vad benen bär innan de ens har ögon.

-          Popcorn.

-          Hoppar och springer ”bort”

-          Hugger.

Ungmöss mellan 3 – 12 veckor:

-          Razzelmöss = Extrem räddhet/panik. Stor nervositet.

-          Gömmer sig och är alltid osynlig i buren pga rädsla. Gillar inte hantering. Vänder sig alltid konsekvent bort från mig när jag har den i handen.

-          Bits, med intentionen att få bort mig (”använder tänderna”/behöver inte bitas hårt, men konsekvent).

-          Möss som hugger sållas bort vid första hugget.

Vuxna möss:

-          Jagar och biter andra/nya möss.

-          För nerviga, springer hela tiden. Klättrar och klänger, även i handen. Kan inte vara stilla. Gräver nervöst mellan fingrarna.

Anmäl
2016-04-03 11:13 #4 av: ariama

Avla på Hälsa, detta går bort:

-          För tunn/mager, går ej att hålla i bra hull.

-          Dåligt musklad.

-          Blir fet i vuxen ålder (5 – 9 månader). Går ej att hålla i bra hull.

-          Obestämbar rälighet. Något är inte bra men vid närmare koll kan jag inte finna något specifikt.

-          Åldras snabbt. Ser gammal ut redan före/vid ett års ålder.

StBeteendeproblem som barbering, morrhårstugg, och stereotypa beteenden (är jag hittills förskonad från)

Anmäl
2016-04-03 11:14 #5 av: ariama

URVAL utseende:

Päls:

Hårlag korthår:

-          Så kort päls som möjligt

-          Så tät päls som möjligt

-          Tät päls även på magen

-          Inte få ”hårlösa ringar” runt ögonen när de blir lite äldre.

Färg:

-          Önskad nyans, röd avlas alltså mot rödare och rödare hela tiden

-          Intensitet, färgen ska gå ända in i hårbotten

-          Färgen på magen ska vara så lik ryggfärgen som möjligt

-          Färgen ska ner i tassarna och gå ända ut i klorna

-          Jämn färg över hela kroppen, ingen flammighet, ingen sotning.

Typ:

-          Generationerna ska hålla jämn storlek, mindre möss sållas bort (eller, mer sällsynt, större om man önskar små)

-          Bra storlek och bredd på huvudet

-          Vackra stora ögon (som helst inte är alltför utstående)

-          Öronen tillräckligt stora, och bra ansatta på huvudet.

-          Svansen lång och piskformad med bra bredd i basen.

-          Kroppen lång och väl musklad (om man önskar engelsk typ)

Anmäl
2016-04-03 11:15 #6 av: ariama

Defekter att hålla ögonen öppna efter:

-          Otillräcklig domesticering.

-          Nervighet.

-          Stereotypa beteenden (en hel mängd att välja bland)

-          Rälighet (svårdefinierat ”inte helt ok”)

-          Tunnhet, omöjlig att hålla i bra hull

-          Fetma, omöjlig att hålla i bra hull

-          Stor knölmage

-          Komplicerade förlossningar (inga eller få överlevande ungar, får ej ut alla ungar, tärd mamma, död mamma)

-          Svansknyck

-          Tumörer

-          Vårtor

-          Ögonproblem/starr

-          Svårläkta sår (immunförsvar? )

-          Epileptiska anfall/neurologiska störningar

-          Rossel/Sjukdomar i andningsvägarna (immunförsvar)

-          Återkommande parasitangrepp (immunförsvar)

Anmäl
2016-04-03 11:19 #7 av: ariama

Det förvånar mig högeliga om någon orkar läsa allt. Själv har jag tappat bort mig för länge sedan. Skrattar
 Hur som helst, jag kan inte få det till att det är någon "enkel historia" att ens avla inom ett av områdena, t.ex. enbart typ eller enbart färg/teckning.

Att försöka få framgång inom allt detta, ja, då kommer problemet med inavel och linjeavel som grädde på moset. Men det får bli en egen tråd, någon dag när andan faller på. 

Anmäl
2016-04-03 12:09 #8 av: Grodan

#1 Jag vill gärna para en hona vid 10 månaders ålder, om hon ska få en kull. Vill jag ha flera kullar börjar jag tidigare förstås. Inköpta honor gör jag också annorlunda med ibland.

För övrigt mycket bra tråd. Innehåller mycket av mina egna avelsregler vid urval.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2016-04-03 12:53 #9 av: Alana82

Jag älskar sådana här trådar Hjärta

Anmäl
2016-04-04 14:02 #10 av: Zamwyn

Jag läser alltid allt du skriver, amaira. Hjärta Fast jag är lite lat med att svara, eller glömmer bort att göra det ibland.

Anmäl
2016-04-05 09:05 #11 av: ariama

Tack!

Vill tillägga: Min lista över beteende-urval, kan inte läsas utan att man först VET "vad en mus ÄR"!

En mus är ett bytesdjur och är av naturen både försiktig och livlig, och ger ofta även ett "nervöst" intryck, det är som det ska.  Det går inte att förvänta sig att en mus ska börja bete sig som en råtta eller som en hund, man måste ha rätt referenser att starta med.

Grodan, du och Elin är mycket viktiga förebilder då det gäller att avla mot friska och långlivade möss! Jag lyssnar, och har lyssnat genom åren!

Anmäl
2016-04-05 12:11 #12 av: Vattnadal

Jag har nog många av dina punkter på min lista. Parar ofta honor runt 9-10 mån, låter dem nästan alltid gå kvar hos hanen och föda. Är de runda och har parat om direkt, delar jag dem dygnet innan kull 2 föds, annars får de bo kvar till ungarna är 4 v. Honan flyttar då med döttrarna, hanen bor kvar med sönerna.

Jag behåller ofta många honor, för att ha urvalet när de närmar sig avel. Hanarna behåller jag alla, om ingen står och köar efter hanar. Ha ha, det händer ju ofta!
Om det blir tjafs i buren med hanar, tar jag bort den som bråkar. På så vis får jag de bästa kvar. Ofta kan de bo tillsammans fredligt till de är 1,5 år och ska avlas på.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2016-04-05 12:46 #13 av: Tsunamis

Ni som parar honor så otroligt sent. Hur ofta får ni födslokomplikationer? Honor som inte ger mjölk?

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2016-04-06 10:17 #14 av: Vattnadal

#13 I princip aldrig problem, är det något så är det att det inte blir ungar. Jag har ju inte rena engelska, de slits och blir äldre tidigare.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2016-04-06 23:14 #15 av: Grodan

#11 Tack Hjärta

#13 Typ aldrig.

Inköpta honor från linjer där man parar tidigare går i avel tidigare.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2016-04-07 08:38 #16 av: ariama

Det här med avelsålder, tänker jag även det handlar om vad man avlar fram för något. Avlar man enbart på unga möss generation efter generation, ökar givetvis riskerna om man helt plötsligt börjar avla sent på dem.  Man får ta det i etapper. Och samtidigt - tänker jag - ökar man även på hälsa och livslängd. Eftersom man ju faktiskt sållar ut och sållar bort fler möss ur aveln, som skulle slunkit med annars.

Anmäl
2016-04-07 08:44 #17 av: ariama

#12.  Och här kommer vi in på ämnet hanar ihop. En fundering jag fick här.

Elin och Grodan! Ni har ju avlat på "hanar ihop" så länge som jag vet, dvs 10 + år.

Efter minst tio år och mängder med generationer, funkar det ändå inte flytande!!?? Ni kan fortfarande aldrig garantera att de går fredligt tillsammans, och många gånger rubbar olika förändringar på förutsättningarna. Fortfarande måste ni vara observanta, och får plocka ut bråkstakar med jämna mellanrum. ?

Att avla fram hanar som går fredligt med varandra (och uppskattar varandras sällskap dessutom) är verkligen ingen lätt sak!! Eller? Är det inte tänkvärt?

Anmäl
2016-04-07 13:15 #18 av: ariama

Ännu en kommentar till mig själv, till min lista över önskade egenskaper hos avelsdjur.  Fetma och magerhet vill jag givetvis inte ha. Men om jag vill ha dem väl musklade måste de givetvis ha möjlighet att bygga upp sina muskler! Muskler utvecklas aldrig av sig själv.

Bland annat därför (även för att mössen ska kunna ha lite kul, och något att göra i burarna) försöker jag alltid ha något åt dem som de kan klättra, klänga, och balansera på.  Vanliga gallerburar funkar långt, tycker jag, och försöker ha hanarna i såna burar.

Mina öppna burar försöker jag trixa till med grenar och galler, som såhär. Gallret som ligger ovanpå når de från undersidan om de klättrar, och så kan de hiva sig upp, vilket de gör.

Anmäl
2016-04-07 13:19 #19 av: ariama

Eftersom jag är försiktig med att starta nya trådar, sätter jag in den här bilden här också. Såhär ser golvet ofta ut runt omkring gallerburarna där det går hanar. De är verkligen bra på att skvätta ut sina feromoner genom gallret.  Skrattar Vad gör man inte för att locka tjejer! Om man är musgrabb alltså.  Är man musgrabbägare får man skura golv.

Trots sitt skvättande luktar de inte överdrivet gräsligt, tack och lov. Kanske har min näsa havererat efter dessa år...

2016-04-07 15:24 #20 av: Vattnadal

#17 Jag säljer väldigt sällan hanar i par, bara till folk jag vet att har koll.

Vissa linjer behöver jag inte vara orolig, där kan hanarna bo ihop utan en skråma till de dör av ålder. Jag delar ofta på dem runt 1,5 år ändå, för att hinna avla innan de blir för gamla.

Finns inga 100% garantier att det ska funka. Dock kommer jag att fortsätta att avla på snälla hanar, så de slipper bo ensamma. Börjar jag se tecken på att det är tjafs på gång, delar jag så klart upp dem.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2016-04-07 15:56 #21 av: Tsunamis

Ställde frågan på en engelsk musgrupp angående livslängd och frågan växte explosionsartat, som jag också misstänkte att den skulle göra. De kallade uppfödare som avlar så sent på djuren för pet uppfödare och inget annatLipar 

Att föda upp möss för utställning är ju väldigt annorlunda i England jämfört med här. Eller jag ska rättare sagt säga tvärtom då mushobbyn uppkom i England, så det är vi Svenskar som står ut med kontroversiella ideér. 

Här stambokför vi individer och ställer ut individer, där ställer varje person ut exemplar ur sin uppfödning och vid nästa utställning verkar det mer vara regel än undantag att helt nya exemplar ställs ut. Ibland vid någon extra prisvinnande individ så ställs den ut ett tag, priser vill ju de allra flesta uppfödare ha som belöning för sitt avelsarbete att stolt kunna visa upp. Livslängt är totalt irrelevant, de har inga priser för äldsta mus och premierar det inte. Viktigt att poängtera att dessa uppfödare självklart också avlar efter hälsa och temperament, de avlar bara på friska djur i utmärkt kondition och väljer individer som klarar av att hanteras och åka på utställningar, klarar av att bo i grupp och bo i klimatet för uppfödningen.

Jag finns någonstans där mitt emellan. Vår förening har kvavet att stambokföra varje individ så det gör jag pliktskyldigt. Oavsett om det skulle vara ett krav eller inte, så skulle jag själv vilja ha kollen på individerna för att veta släktskapet och om något var värt att anteckna dvs hälsan eller andra egenskaper. Det här görs helt klart lättare genom att varje individ räknas och får ett eget namn och skrivs in i min egna stambok eller föreningens.

Angående livslängd så tror jag inte man får det resultatet ni eftersträvar genom att avla så otroligt sent på individerna. Kanske funkar det på andra arter (råtta etc) men möss är jag väldigt skeptisk mot det och har alltid varit. Mus, ett djur som har så kort livslängd redan. Kort avelsmognad, kort därktighet, kort bebisålder, ja allt egentligen.

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2016-04-08 06:07 #22 av: ariama

#21. "Petuppfödare". Sällskapsmöss. Javisst. Det är ju logiskt!

Vi tänker "pet" och "engelsk/utställning" som typ, inte som metod. Visst gör vi en sammanblandning av begreppen här i Sverige.

Att avla fram "perfekta möss" med avseende på standard är otroligt svårt! Det kräver bland annat ett mycket stort antal möss. Att ha många möss är både dyrt och arbetskrävande.

Om mössen börjar leva två år istället för ett så får man faktiskt dubbelt så många möss! Varav hälften är "till ingen nytta", de har gjort sitt inom aveln, och på utställningar är unga djur alltid vackrare. De ska "bara gå där" och kosta tid, arbete, plats och pengar.

Vad gäller livslängd på mus, så är det skillnad på utställningstypen (som aldrig avlats för att leva länge) och "vanliga möss" som inte blir gamla i vilt tillstånd eftersom flertalet blir uppätna. Men överlever en vild mus den första farligaste tiden, kan de faktiskt bli både 4 och 5 år.

Det finns också tammöss, och tammuslinjer (labb) som har en medellivslängd på 4 år. Det existerar alltså, även om det inte hör till vanligheterna.

Ju mer engelsktypat som är inblandat, desto mer sjunker åldern.

Om vi vill ha möss som blir gamla, är det givetvis för att det är sällskapsmöss, som har ett individuellt värde för oss.

Anmäl
2016-04-08 06:50 #23 av: ariama

#20.   Själv tycker jag det är en utmärkt sak att försöka avla mot att få mushanar att trivas tillsammans. Men jag vill framhålla svårighetsgraden. Pussar Det är inte det mest naturliga beteendet för en mushane, även om det ligger inom möjligheternas gräns.

Anmäl
2016-04-08 07:09 #24 av: ariama

#21.  "Vår förening har kravet att stambokföra varje individ så det gör jag pliktskyldigt. Oavsett om det skulle vara ett krav eller inte, så skulle jag själv vilja ha kollen på individerna för att veta släktskapet och om något var värt att anteckna dvs hälsan eller andra egenskaper."

Om jag tänker på mig själv och mina egna syften, var hamnar jag då? Vad är mitt mål med att pyssla med musavel?

Det är faktiskt kunskap! Nyfikenhet och kunskapshunger.

Inte avelsmålen i sig, utan "Hur gör jag för att uppnå och upprätthålla specifika avelsmål?" eller  "Hur fungerar domesticering i praktiken? Är det något jag kan uppnå?" eller "Vilken verkan har inavel i längden på en stam, och vilken skillnad gör det med avseende på individer eller inavelsgrad? " eller "Hur gör jag för att skapa en stabil stam (utan för mkt inavel eller för många möss)?"

Det finns hur mycket som helst att gå och grunna på, förutom den spännande processen med att upptäcka olika färger och deras bakomliggande genetik. Och möss är ju så perfekta med tanke på överblicken över många generationer. Frågorna jag grunnar på, gäller inte specifikt för möss, mössen är bara så bra eftersom de har så snabba generationsväxlingar.

Jag får nog betrakta mig som en helt udda figur i sammanhang av både avel och möss.

Anmäl
2016-04-08 08:31 #25 av: ariama

Om jag funderar över vad som behövs i Sverige, vad gäller möss, så är min bedömning faktiskt friska långlivade tama BRA sällskapsmöss! Efterfrågan är större än tillgången!! 

Kanske är det i nuläget inte en sådär jättestor efterfrågan, men de som verkligen vill ha, har inte lätt att finna såna!

Anmäl
2016-04-08 10:02 #26 av: Tsunamis

Du får det att låta som om bara för man inte avlar efter livslängd och temperament så har man inte heller trevliga möss. Det får stå för dig, jag frågar istället mina köpare som köpt till sällskap om de tycker sina djur är totalt hemska eller inte.

Som sagt, att avla efter att djuren ska vara lätta att hantera och finna sig i hantering är också förenligt med sällskapsmöss. Och nej jag menar inte ligga paralyserad platt på magen i handen jag vet att du favoriserar det utrycket på engelsktypade möss.

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2016-04-08 10:21 #27 av: ariama

Låter det så? Det varken menar eller tror jag. Jag vet bättre. Blinkar

Anmäl
2016-04-08 21:55 #28 av: Grodan

#21 Hm... Jag tror på det jag gör och jag ser resultat. Jag tycker inte att jag avlar otroligt sent på mina djur... Jag är glad att jag väntat ut många som dött eller fått juvertumörer eller börjat rossla.

Varför ställde du frågan i ett forum där du vet att man har en helt annan syn?

Jag känner väl till hur man avlar i England och jag tycker att många av dem är otroligt duktiga uppfödare. Jag respekterar dem.

Och jag önskar bli respekterad för mitt sätt att avla och tänka.

För att klargöra

  • Jag utsätter inga djur för onödiga risker.
  • Jag anpassar parningsåldern på inköpt hona till vad som gäller i hennes linje
  • Om det händer honan något så har jag beredskap.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2016-04-08 22:00 #29 av: Grodan

amaira, varför jag inte kan diskutera med dig: du skriver så himla mycket och så många inlägg efter varandra. Jag orkar inte sålla... det blir för mkt.

om du vill att jag ska skriva något, svara, diskutera el dyl skriv en mening. eller en lista

  1. fråga/diskussionsämne 1
  2. fråga/disk.ämne 2
  3. osv

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2016-04-09 10:39 #30 av: Tsunamis

#28 för att det är intressant att höra folks åsikter. Det är en britt som startade gruppen och det är kanske ett 10-tal britter och dubbelt antal européer och även ett stort gäng från Australien som inte ju inte får importera djur så det var väldigt intressant att höra deras syn på saken. Just dem var glada att jag startade frågan, de var inte medvetna om andra som tänker så kring den delen av avel. Det är väldigt många som delar er åsikt så det var felaktigt av mig att bara poängtera britterna när så många fler nationaliteter deltog. Det var i stort sett en hövlig diskussion också även om många tyckte olika.

Det finns inte 'ett rätt sätt' att avla möss det måste jag få lov att poängtera. Jag gillar de olika synsätten och diskussionen kring avel och vad som är möjligt att utforma och påverka som uppfödare.

Inga namn på någon nämndes i den diskussionen självklart. Jag kan kopiera texten och lägga i PM för den som vill läsa.

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2016-04-09 21:55 #31 av: Grodan

#30 Hjärta

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2016-04-10 08:26 #32 av: ariama

#30. Jag tycker att ditt inlägg 21 var oerhört intressant och tänkvärt! Det "måste" det väl vara för oss alla? Både för dem och oss, tänker jag.

"Jag gillar de olika synsätten och diskussionen kring avel och vad som är möjligt att utforma och påverka som uppfödare. "

Kan inte instämma mer.

Anmäl
2016-04-11 09:45 #33 av: Tsunamis

Ja det är ju lite märkligt inställning till avel när folk frågade varför jag brydde mig om jag nu inte följer de här avelsmetoderna  själv. Varför ska man 'bara bry sig' om de metoder man själv vill följa?? Hur sjutton får man nya metoder då egentligen.

Alla avelsmetoder är intressanta att diskutera, punkt slut. 

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2016-04-11 09:46 #34 av: Tsunamis

En sak som en kvinna tog upp (mest på skämt men det är relevant vilket hon också menade) är att det djur som aldrig får ungar är det som lever längst.

Sen kan man ju argumentera för att den inte alls lever längst egentligen, för den har ju aldrig fört sina gener vidare så linjen tar slut där.

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.