Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

Om sajten (INFO) Avel & Uppfödning Beteende, hälsa & skötsel Bur, strö, inredning & tillbehör Fikarummet! (OT) Kluringar Filmer Fotografier Förening, utställning & träff Genetik, färger, hårlag och teckningar In Memorian Köp/Sälj/Efterlysning/Auktioner Leksaker och aktivering Länkar | Links Mat och utfodring Möss med djur och människor Namnförslag & namnförklaring TÄVLINGAR Ö Gamla tävlingar
Avel & Uppfödning

Att vara musuppfödare ...

2016-05-01 08:18 #0 av: ariama

Jag föder upp möss, det gör jag verkligen, det går inte att komma ifrån. Här har fötts nya möss i tio + år. Ändå har jag till och från inte ansett mig vara uppfödare, och till exempel vill jag inte vara med i tråden över uppfödare i Sverige. Varför inte då?

Ja, främst för att jag säljer så få möss och får för många förfrågningar om salumöss.  Jag har ju också haft tumör-problem och inte sålt därför, men nu bör jag snart ha tumörfria musungar igen.

Då "händer" någonting annat - jag vill fortfarande inte sälja några möss! Och alltså inte vara med på någon uppfödarlista. Mina urval kommer inte att vara utseendeberoende och därför behöver jag alla mössen själv tills de är "för gamla" för att säljas.

Varför ska jag vara med på en uppfödarlista, om ingen kan köpa möss från mig?  Ler

Anmäl
2016-05-01 08:19 #1 av: ariama

Nu skriver jag mest för att få "lite fart på forumet". Och "inget annat att göra". Oskyldig

Anmäl
2016-05-01 08:30 #2 av: ariama

Vill också förtydliga att jag skriver enbart utifrån de möss jag själv har och har träffat, och utifrån mina egna tankar och erfarenheter. Möss är så olika, och det är människor också. Blinkar

Mina främsta urvalskriterier tidigare, har varit färg och beteende, och i viss mån typ. Typen verkar vara lättast, och jag har nog ganska mycket just den typ jag önskar.

Färg är sådär-lätt medan nyanserna kan vara svåra att behålla genom generationerna, särskilt som jag har så få möss och måste förlita mig på inköpta möss mellan varven.

Beteendet är definitivt svårast. Även det kan bero på att jag inte vill ha för många möss.

Med de nya möss jag har nu = Nystart - kommer urvalet att ha ett annat förfarande. Nu är det ålder och hälsa som kommer först. Då går det ju inte att sälja möss ur kullarna.

Fortfarande kommer beteendet att vara ett mycket viktigt urvalskriterium. En mus som inte går att knyta an till, vill jag inte ha, än mindre behöva dras med i flera ÅR! Men, det får ta tid, det får ta sina generationer.

Så har jag något att pyssla med på min ålders höst ... Blinkar

Anmäl
2016-05-01 08:43 #3 av: ariama

Jag anser - och nu blir det ramaskrin igen Blinkar - att det är brist på sällskapsmöss!

Riktiga sällskapsmöss alltså!!  De här som ... Ja, jag kan ta Lyster som exempel (har flera som henne). Om jag stormar in i rummet springer hon omedelbart och gömmer sig. Möss är bytesdjur och att hon inte tänker bli uppäten tycker jag är ett klokt förfarande.

I samma ögonblick som jag säger hennes namn (eller nåt annat som visar att det bara var jag och inte vargen som kommit lös) springer hon precis lika snabbt fram igen. Ja, hon är en livlig mus.

Och utan att tveka "springer" hon även upp i min hand om jag håller fram den. Annars springer hon utmed burkanten och talar om att hon vill. Hon har öppen bur, men skulle inte komma på tanken att försöka rymma.

När hon däremot kommit upp i handen är hon lugn! Hon springer inte vidare även om hon vrider och vänder på sig för att hon vill kolla var jag går med henne. Hon gillar att upptäcka. Sitter jag i fotöljen och skriver, klättrar hon runt och undersöker, men håller sig nära min hand. Ibland kryper hon in i handen, "mellan mig och pennan" liksom, och tittar vad jag skriver.

Emellanåt kryper hon in i min hand och "vilar" en stund. Hon är tryggare i handen än i omgivningarna. Hon klättrar aldrig upp för armen (något jag inte gillar för jag vill ha koll på dem) men hon kan krypa ihop i mitt armbågsveck ibland.

Jag ÄLSKAR mössen när de är såhär!! Och jag anser att det både är brist på dem, och att det är ganska svårt att få såna.

Jag får emellanåt förfrågningar på just sällskapsmöss, och även förfrågningar var de kan hitta såna? Och jag vet faktiskt inte ... jag har inget svar.

Anmäl
2016-05-01 08:47 #4 av: Alwyn

Spännande att du bytt prioritering lite! Det du nu kommer att fokusera på är sådant jag själv skulle välja att fokusera på men det blir, som du nämner, svårt eftersom det kräver att man behåller många möss. Kan fodervärd vara ett alternativ för att lösa detta tro? :)

Anmäl
2016-05-01 08:55 #5 av: ariama

Mina härligaste sällskapsmöss kan jag även lugnt klappa på, nästan hur länge som helst, medan de fortfarande är k var i buren. De kommer fram till kanten och tycker det är helt okej att jag "gör vad jag vill" med dem.  Det är också ett kriterium, ett önskvärt beteende.

Trots att jag har en nystart, kommer jag inte att avsluta mina gamla möss. Det går inte. De är min stora glädje och lycka.

Men sen till det här med att sälja möss. Jag vill inte sälja möss som inte är tama, som inte är kommunikativa, som inte vill umgås med människor och som inte kommer frivilligt upp i handen. Eftersom jag säljer sällskapsmöss. Och såna är det brist på, det finns fler förfrågningar än det finns såna möss.

De riktigt bra som jag får själv vill jag givetvis behålla själv. Ibland har jag haft tillräckligt många i en kull, för att kunnat sälja några av dem, och valt de bästa åt mig själv, även utifrån färg och teckning och typ.

De rädda mössen, de o-kommunikativa mössen vill jag givetvis inte sälja. Vad är de för glädje i en "vanlig familj"?  "Nybörjar-familj" tänker jag främst.

Anmäl
2016-05-01 09:17 #6 av: ariama

#4. "Fodervärdar" både har och har jag haft, fast på ett lite annorlunda vis. Den enda "nytta" jag har av det systemet, är att jag har koll på släktingarna. Livslängd, sjukdomar, olyckor.

Att göra som med hund t.ex. lämna bort och ta tillbaka för en kull, eller att fodervärden får ta en kull som jag väljer ungar ur, är för mig otänkbart. Hur ska jag då kunna studera deras beteende? (och även hälsa och hull och de olika utvecklingsstadierna, vilket allt sammantaget spelar stor roll)

Vitsen med urval är ju just att jag har ett gäng att göra urval UR.

Jag följer dem, från dag noll till den dag jag parar dem, och sedan förbi den dagen förstås.  Det är "roligt" med mössens beteenden, för de är faktiskt olika. Även för samma individ, beroende på ålder, status, omgivning, osv. Hur är de med mig, i vardagslag? Hur är de med andra möss? Hur beter de sig med burkompisar och med andra icke-burkompisar? Ja, jag kan inte säga allt jag kollar på. Jag kollar nog inte ens medvetet på allt jag kollar på, mer får en helhetsbild.

Så, nej, ett fodervärdssystem på det viset är inte för mig, även om jag funderat en del på det. Jag tappar kontrollen då. Och jag tappar den här djupaste essensen - samvaron och vardagligheten med mina djur. Ja, även glädjen med dem.

Min avel är i första hand "en glädje för MIG", inte att "förbättra stammen i landet" eller något sånt.

Och tack för att du frågade Alwyn, så fick jag skriva lite fler tankar jag bär på.  Hade inget att göra - men nu är det dags att sätta fart igen. Skrattar

Anmäl
2016-05-01 09:26 #7 av: ariama

Vill bara lägga till, att de musungar jag har, kan jag ganska snart (allra senast 6-8 veckor) urskilja vilka som är kommunikativa och vilka som inte är det.

En del kan vara rädda men kommunikativa, medan andra kan vara orädda men icke-kommunikativa. Det finns inga klara gränser.

De som inte gillar människor, gör det ALDRIG. Det hjälper inte att försöka tämja dem. "Handtama" (när man plockat upp dem i handen) och lätthanterliga (när man plockat upp dem i handen, de kommer inte självmant) kan de vara, och kan de bli ännu mera, men de blir aldrig - enligt min erfarenhet - "människo-älskare".

Anmäl
2016-05-02 00:17 #8 av: Grodan

F*n, jag skrev ett skitlångt inlägg så klickade jag bort det... F*ck

nu orkar jag inte skriva nytt... Ledsen

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2016-05-02 18:26 #9 av: Alwyn

#8 gud vad jobbigt, hatar när det händer! Storgråter

#6 Kanske är drömtänkande, men jag tänker att om man hittar en riktigt bra fodervärd som man har en bra kommunikation med och dessutom kan hälsa på så borde man kunna komma runt många av de saker du nämner att du förlorar om du använder fodervärd. Någon som verkligen kan studera deras beteenden och meddela dig, samt att du får uppleva det om du hälsar på. Om du dessutom får välja vem som mössen ska paras med hos fodervärden, och vilka ungar du vill behålla så... Visst, man förlorar alltid en del kontroll och får inte glädjen av att ha just de mössen hemma, men om man verkligen vill komma någon vart och känner sig hindrad av att man inte kan ha så många möss hemma kanske det inte är så dumt ändå? Bara en tanke. 

Anmäl
2016-05-02 23:07 #10 av: Grodan

 #9 Ellerhur...

.

.

Varför ska jag vara med på en uppfödarlista, om ingen kan köpa möss från mig?

Jag tycker gott du kan vara med på en uppfödarlista om du är uppfödare. Det finns ingen som tvingar dig att vara en säljande uppfödare. Det finns inget krav på det. Däremot talar du om för omvärlden att du är uppfödare och att du har en speciell hållning av dina djur, ett speciellt tänk och avelsetik. Jag tycker det är skillnad på att vara uppfödare och bara ta någon kull för husbehov. När man aktivt jobbar med avel och en linje i många år, då är man uppfödare och varför inte ge sig själv den etiketten?

Sen kan vi titta på mig. Hur gör jag? Jag säljer väldigt lite möss idag. Ska jag sälja möss så ska så himla mycket stämma. Jag vill vara säker på att köparen och jag är överens innan köpet så att vi inte står där senare med lång näsa när det gått en tid. Jag orkar inte leva med dåligt samvete. Att sälja djur som blir sjuka eller inte motsvarar förväntningarna är det värsta jag vet. Då låter jag hellre bli. Sedan finns en del problem till för mig idag. 1. jag bor "avsides" 2. jag åker inte runt så mkt längre o träffar folk (så möten blir lixom svårare) 3. jag har inte ork o tid att skriva långa annonser och ta tusen foton... (lite lat men också väldigt trött när jag sätter mig vid datorn på kvällen)

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2016-05-02 23:10 #11 av: Grodan

behöver jag alla mössen själv

Ja, det är en mycket bra grej.

När man börjar med en ny linje, eller tar in nytt blod eller gör en omvärdering av vad som är bra avelsdjur med nya kriterier och toleranser så behöver man lära sig ganska mycket om sin linje och djuren och då måste man faktiskt behålla hela kullar. I mitt tycke. Jag har gjort så och jag har lärt av människor som gjort så i sin temperamentsavel.

Efter några år eller generationer och djuren börjar avla rent med tanke på temperament och karaktär osv så kan man börja läsa av djuren tidigt och kunna släppa i a f halva kullarna rätt tidigt.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2016-05-03 07:39 #12 av: ariama

#9. Jo, jovisst, så kan man absolut göra.  Det är bara det, att jag inte vill. Ler

Huvudsyftet för mig med mina möss, är inte "aveln i sig".  Aveln är inte ett mål i sig, utan snarare en metod.

Ja, vad ÄR mina mål? Långlivade friska möss i vissa färger och typer? Nää, faktiskt inte. Mitt mål, är … just det jag håller på med. Jag är i mitt mål hela tiden:

Att ha ett intresse som engagerar mig, får mig att må bra, som gör mig nyfiken, som får mig att lära mig mer hela tiden (huvud-orsaken till aveln faktiskt) och ökar min förståelse för genetik, nedärvning, domesticering, avel, etologi, och såna saker.

Sånt som hela tiden aktiverar mig att söka nya kunskaper.  Även att kunna relatera till egna erfarenheter när jag läser ”typ vetenskapliga artiklar”.

Jag vill lära mig. Lära mig MERA.

Jag vill förstå, förstå MERA.

Jag vill ha ”naturvetenskapliga saker” att gå runt och klura på.

DET är vad mina möss är och betyder för mig, i första hand, förutom sällskapet.

Och så gör de mig förstås varm om hjärtat med sina sniffande nosar med vibrerande morrhår och stora spetsade öron när jag kommer, de varma små lätta tassarna mot min hand, deras lustiga bestyr och idéer om saker och ting.

Anmäl
2016-05-03 07:50 #13 av: ariama

#10. Vi tänker mycket lika när det gäller sälje-djur, och tycks ha samma samvete.

Därför har jag också alltid 4 veckors prövotid vid köp. Självklart tar ju alla säljare tillbaka djur när det inte funkar, men jag är tydlig med att en lång prövotid är självklar för mig, och att det är okej att lämna tillbaka mössen,  och få pengarna tillbaka, utan att behöva ange orsak.

Det är så viktigt att djur och människa trivs med varandra, för vad ska man annars ha djur för?

Du får göra en alternativ lista, över uppfödare som INTE säljer sina möss, då kan jag vara med. Blinkar För nog är listan över uppfödare något som man tittar på när man är på jakt efter möss att köpa, eller hur.

Det där med att köpa och sälja möss, är det absolut sista som intresserar mig, när det gäller min mushållning.

Anmäl
2016-05-03 08:00 #14 av: ariama

#11. Alla mössen själv? Nej, det tycker jag inte att jag behöver.  När det gäller "temperament och karaktär" kan det gå ganska snabbt att se att vissa inte är något för mig. 

Kombinationen "rädda och osociala"  (inte gillar människor) behöver jag inte. Men det gör ju ingen annan heller! Såna kan jag ju inte sälja med gott samvete - om det inte är någon uppfödare som söker specifik färg och typ, vilket ju egentligen blir jätteknäppt... (eller inte, för en uppfödare kan fortsätta linjen utifrån temperament och karaktär).

Anmäl
2016-05-03 09:17 #15 av: Alwyn

#14 när du upptäcker tidigt vilka som inte är något för dig, kan det kanske vara andra saker än att de är rädda och osociala som gör att du väljer bort dem? Tex att de är för aktiva/ springiga/stannar inte i handen etc? Det borde vara egenskaper som många andra tycker är helt ok och då kan man ju sälja dem :) Jag gillar tex aktiva möss med mycket fart i och behöver inte ha dem i handen så länge...

Anmäl
2016-05-03 20:26 #16 av: Grodan

#13 När det handlar om att ha sitt hem öppet för djurintressenter så förstår jag precis. Det kan vara lite jobbigt ibland. Absolut.

Jag kan skämmas ibland för mitt fattiga bohemiska boende med djursaker överallt... men... i ett annat liv kan jag leva i ett minimalistiskt modernt hem där jag bara lägger mina pengar på inredning o inte på djur, burar, djurmat, veterinärer osv

Jag vet nu att folk som kommer för att träffa mina djur, bara har ögon för dem faktiskt. De kollar inte vad jag har för tapet eller om jag har senaste möbeln från MIO... De vågar t o m oftast ta en kaffe mitt bland råttor som busar, bajsar och sniffar på kaffekopparna.

#14 Jag pratar inte om "måndagsexemplaren" - de som blir "fel"... Jag pratar ändå om bra djur, som du inte behöver...

Själv säljer jag aldrig måndagsexemplaren om inte köparen är helt med på saken. Det har hänt många gånger att någon råtta ur en kull inte velat bonda med köpare och då fått stanna och sedan varit osåld ett par månader - tills nästa kull - och DÅ helt plötsligt visat stort intresse för en människa som ska köpa en unge ur den nya kullen... Det brukar då också bli mkt bra.

Andra värsta exemplet är när det bara är en kvar ur kullen... Det finns lixom ingen valmöjlighet för köparna och jag har ofta det köpet skavandes i mitt samvete länge och behöver kontakta hemmet och höra hur det går för att försäkra mig om att det trots allt blev bra. Inte alltid blir det bra och då får jag ta tillbaka råttan och ge dem en ny eller en valmöjlighet...

(Ja, jag säljer råttor mkt mer och oftare än möss! Råttfolk är också villiga att åka många många mil för att komma hit och träffa mina råttor. Musmänniskor inte alltid lika resvilliga.)

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.