Fikarummet! (OT)

Nataler som sällskapsdjur

2016-08-08 13:05 #0 av: Tsunamis

Jag vill slå ett slag för nataler som husdjur!

Nataler brukar ha ett ganska dåligt rykte som bitska och hoppiga. Men de är inte särskilt domesticerade vilket är i stort sett orsaken till det och man hittar väldigt sällan noga sällskapsavlade nataler. Men när man väl hittar dem, hur tama kan de bli då? Finns en tjej i danska musföreningen som länge pysslat med sina varje dag, plockar och myser med dem. Speciellt en hane vilket är han på bild här med alla rosetterna. Hur gosig som helst och jag har fått klappa på honom Skrattar 

Jag har länge velat skaffa de där lugna och tama natalerna som var väldigt populära neråt i Europa för ett par år sedan. Men det var inte jättelätt att hitta men jag kom i kontakt med Rapunzels i Finland som tog in under den tiden och har avlat ett par linjer sen dess. Sagt och gjort så köpte jag två par av henne och har nu fått lite ugnar som jag hanterar regelbundet för att se hur det står till med tamheten. Hitils är jag nöjd och glad då de är bra mycket lugnare än de två icke-sällskapsavlade hanarna jag ägde för ca 3 år sedan. STOR skillnad då dessa är nyfikna och gärna ligger framme och nosar runt. Ligger inte alls och trycker eller nafsar.

Nataler vuxenvikt är ungefär 120g så i storlek med en gerbil. De är en sorts mus och tillhör samma familj som vanlig mus och råtta. De är helt luktfria vilket är underbart för den som vet att både möss och råttor kan lukta en hel del emellanåt. Livslängden är 2-3 år.

(2 sista bilderna är lånade med tillstånd från ägarna)

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2016-08-08 13:09 #1 av: Tsunamis

Rapunzels hade även blandat möss och nataler i samma bur. I regel rekommenderar man att aldrig blanda arter då de har olika språk och inte kan kommunicera lika bra med varandra. Grundproblemen är rädsla eller aggression som misstolkas eller tolkas till ena eller andra när så inte är fallet. Men nataler är orädda men även icke aggressiva mot möss. De delar en del beteenden av vad jag märkt vilket underlättar kommunikationen dem emellan. Vill man visa sig liten och underlägsen står man på bakbenen och lurar sig neråt/bakåt och de putsar varandra som vanliga möss. 

Man bör dock ha lite erfarenhet med båda djurslag innan man testar någonting sådant för jag tror inte det fungerar med alla individer. Själv hade ena kullen lite för många ungar så en vanlig musmamma fick hjälpa till och har nu alltså natalungarna i samma bur fortfarande. Bifogar bebisbild men samtliga är nu halvvuxna, tre stora natalkillar.

Olika arter kan inte få ungar med varandra så det är ingen oro för det.

En ensam ledsen mushane fick den fjärde natalhanen ur kullen som kompis. Efter en persiod av delad bur så luktade hanen på natalen och tolkade inte honom som varken en mushona eller mushane så de blev snabbt kompisar. Måste ta lite bilder på det här udda paret. Stora fördelen med mushanar som inte tål andra mushanar, är att de kan lära sig gilla och dra nytta av en natalkompis för mushanen är märkbart mycket gladare idag än innan.

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2016-08-08 14:52 #2 av: Alwyn

Ska bli spännande att följa ungarna, du får berätta om hur det går. Har läst innan att de kan vara jättegoa som små, men att de vid äldre ålder blir vresiga oavsett hur mycket man hanterar dem. 

Det här med olika musarter tillsammans. Jag vet att det inte är att rekommendera för vem som helst, det finns ju risk för miss i kommunikation som du säger. Samtidigt kan det ibland vara en fin lösning för att ge ensamma möss sällskap. Jag har funderat lite på om jag skulle prova en natal som sällskap till en ensam Sebramus faktiskt. Har inte vågat prova ännu och är fortfarande osäker på om det skulle funka. Sebramöss kan vara så himla aggressiva, vilket gör det knepigt när de inte heller mår bra ensamma. 

Hur betedde sig din natal och din tammus mot varandra den första tiden när de var i avdelad bur? Vad var deras ålder?

Anmäl
2016-08-08 16:41 #3 av: Tsunamis

Jo jag märkte ju på mina tidigare nataler att de blev argare när de blev vuxna. men de här avelsparen var i avelsklar ålder så omkring 6 månader och har bara blivit tamare vilket är ett gott tecken.  

En av mammorna med nyfödd kull kan måtta med tänderna men inget annat har hänt, och en ngt otam mamma som funderar på att bita för att försvara sina ungar är vardagsmat och finns bland de flesta domesticerade arter också. Jag har försökt testa dem så gott jag kunnat och se hur de reagerar, för att lära mig var deras gräns går. För hur annars ska jag själv lära mig och kunna lära ut till köpare som vill ha dem som sällskapsdjur?

På bild är ena hanen som har gått ha upp i famnen från början. De vuxna sitter gärna öppet i handflatan eller på armen men är mindre vana vid att klämmas och kännas på men gör aldrig någonting.

Mushanen sniffade länge och väl och verkade dra slutsatsen att det inte var någon mushane (men en natalhane är det ju) och höll alltså inte på och piskade svans eller blåste upp sig som de annars gör mot en främmande mushane. Men han ville gärna para den stackars natalhanen som inte reagerade särskilt mycket åt det. Natalhanen var 5 veckor så det är troligen bättre att börja med en ung natal om man vill prova delad bur.

Zebra/natal är väl frågan om det går. Nataler verkar lugna mot andra som sagt men frågan är väl om zebran skulle ge upp och sluta jaga eller attackera. Vanliga möss är ju inte särskilt elaka i den bemärkelsen undantag hane/hane men då min hane reagerade som om natalhanen var en hona så verkar ju inte det vara ett problem i alla fall.

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2016-08-08 20:38 #4 av: Alwyn

Då var det nog bra att han misstog det för en hona ändå. Med Sebrorna är det honorna minst lika elaka som hanarna. Jag fick lära mig den tråkiga vägen hur känsliga de är för förändringar, bytte till större burar och det skapade obalans både i hanflocken och honflocken...så nu sitter en hona och tre hanar ensamma. Har provat ny introduktion men helt omöjligt.
Jag lät Sebrahonan och en tammusbebis sitta på vars en sida av galler vilket gick bra, nosade på varandra utan problem, men risken att hon skulle attackera om jag släppte ihop dem är nog ganska stor. Frustrerande!

Anmäl
2016-08-11 14:19 #5 av: Grodan

Vad trevligt att natalerna blivit bättre. HjärtaDet hände något under 2000-talet med natalerna. De var supertrevliga på 90-talet. Ursnälla och lätthanterliga. Att bitas fanns inte. DOCK kan det ha varit en annan art. De såg mer långhåriga ut och var som jag skrivit ett par gånger tidigare Cinnamon.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.