Beteende, hälsa & skötsel

Dominans hos möss

2016-10-03 07:38 #0 av: ariama

Jag fick en fråga som handlade om dominans hos mina möss.

Vilket kändes väldigt lustigt, för trots att jag avlar på beteende, och gjort i över tio år, är orden "dominans" och "undergivenhet"  (subdominant) ord som INTE finns med i min lista över bra ord.

Trots att jag avlat i tio år, har avlat på beteende och är djupt intresserad av etologi och mössens etologi inte minst, kan jag inte säga att jag sett en enda "dominant" mus i mina musflockar.

Möss är revirhävdande. Jag kan skratta åt deras iver att få göra "intrång" i andras burar, trots att de garanterat blir bortjagade så fort de upptäcks - och hur de sedan själva jagar bort likaledes ivriga inkräktare när rollerna blir ombytta.

Mina möss har olika tolerans mot inkräktare i (eller utanför) reviret/buren, det kallar inte jag dominans. Jag ser i stället olika personlighet hos individen. Jag kan till exempel se en rädd och/eller osäker och/eller "nervig" mus som är "aggressiv" mot andra/nya möss, och/eller helt enkelt en mus som har lite svårt för "förändringar".

Mina möss som bor i etablerade flockar, är "kompisar".

Om någon mus i en sådan flock är "taskig" mot någon annan mus i flocken, ser jag inte det som "dominans" utan som en beteendestörning.  Men jag har inga såna möss, bara möss som kan behöva mer eller mindre tid för att etablera kompiskapet.

Anmäl
2016-10-03 07:46 #1 av: ariama

Att möss är revirhävdande och att det därmed kan ta tid att införliva en ny mus i en flock, eller ibland bara att föra ihop två okända möss med varandra, ser jag alltså inte som något som har med "dominans" att göra.

Anmäl
2016-10-03 15:42 #2 av: Vattnadal

Underbart att läsa. Jag hör till skaran som är övertygad om att rang och dominans knappt finns i naturen. Det finns när det råder allvarlig brist på resurser, men bara då. 

Djur som lever i grupper vi sätter ihop tenderar att ha olika roller, men rang är det inte. 

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2016-10-03 18:02 #3 av: Alwyn

Jag tycker att det är en intressant och viktig diskussion. Hon många andra arter skapas ju en slags rangordning bland gruppmedlemmarna i fångenskap och den kan vara viktigt att känna till och ta hänsyn till när man till exempel ska avla. Ett exempel jag tänker på är gerbiler som handparas och sedan sätts tillbaka i sina grupper igen. Om man inte väljer att para de mest dominanta kan det bli problem (inget jag upplevt själv utan går efter vad andra uppfödare beskrivit).

När man läser om hur möss lever i det vilda finner man att det finns olika strukturer beroende på hur tätt de lever varandra. På ställen där många lever tätt i grupp samt olika grupper lever tätt (till exempel i stan) finns en högre tolerans mot varandra inom och mellan grupper, troligen eftersom ständiga slagsmål inte skulle gynna någon. I naturen långt från människan där färre resurser finns tillgängligt är revirhävdandet starkare. 

Jag har hittat dokumenterat att det skrivits mycket om rangordning inom och mellan grupper av både råttor och möss inom vetenskapliga studier av vilda populationer. En individ vet sin plats, rangordningen avgör vem som äter först och får föröka sig etc. Även andra arter har en ledare som står högst i rang, en plats som många slåss om såklart. Primater, kattdjur etc. Ni som påstår att rangordning inte finns bland vilda populationer, hur menar ni då? Vad är då skillnaden mellan att ha olika rang och olika roller? Att det låter olika? Att rang har en tråkig/obehaglig klang?

Anmäl
2016-10-03 20:45 #4 av: ariama

Jag påstår ingenting, utan säger i det här fallet som Fredrik Steen i nedanstående länk:

"Och det jag lär mig av är INTE forskare eller andra experter, det är av mina hundar jag lär mig detta"  fast ändrar hundar till mina möss.  Jag skriver här bara om mina egna iakttagelser.

http://blogg.agria.se/fredriksteen/2012/10/30/rangordning/

och här bringar Per Jensen, professor i etologi, lite ljus över frågan som helhet.

http://dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen/

När det gäller mina (tidigare) hästar, höns och kalkoner till exempel, så har jag utan tvekan kunnat urskilja vem som varit dominant och ranghögst, inte alls som hos mina möss faktiskt. Varför denna skillnad vet jag inte, mössen är ju också "instängda husdjur" typ.

Anmäl
2016-10-03 22:43 #5 av: Alwyn

#4 Jag skrev inte att du påstått något ;)
"Ni som påstår att rangordning inte finns bland vilda populationer, hur menar ni då? " syftade inte på dig utan på alla andra som jag ju vet brukar hävda detta.

Jag är absolut öppen för nya vyer angående gruppdynamik hos olika arter!

Anmäl
2016-10-03 23:10 #6 av: Alwyn

Ariama texten i den senaste länken du gav tycker jag är intressant och förklarar en del gällande detta ämne utifrån vargen och hunddressyrperspektiv men som jag tror att många missförstått. Här uppger författaren att dominans/företräde till resurser är en av många roller som spelar in i flockens dynamik men att det även finns andra styrande roller som inte studerats så mycket :) Spännande!

Anmäl
2016-10-04 08:43 #7 av: ariama

Ja, vilka roller finns det till exempel? Och vilka av dem påverkar ledarskap eller aggression eller dominans?  Och i vilken mån kan de påverka de andra rollerna?

Om dominans är en roll som kan tillkomma i vissa situationer, är det då så att den cementeras i en situation som är cementerad? Som fångenskap till exempel.

Eftersom "roller" är ett mänskligt påfund, det är vårt ord, inte djurens, kan det kanske vara bra att fundera vilka mänskliga roller som finns. Som utgångspunkt. För att sedan fundera över i vilken mån de går att applicera på olika sociala djur och deras situationer?

Inte vet jag, jag bara funderar i stunden.

Anmäl
2016-10-04 13:18 #8 av: Vattnadal

Det är väl mer att det inte finns en statisk rangordning, att naturen inte får att dela in i så tydliga fack som vi vill. På en arbetsplats, i det militära, har vi människor strikta regler vem som är högst i rang. I naturen behövs inte det, utom vid resursbrister. Många flockdjur, lever i familjegrupper. Elefanter tex, där är det ofta en hona med hennes döttrar, dotterdöttrar osv. Alla följer de äldsta och klokaste honan, inte för att hon bestämmer, utan för att hon har mest erfarenhet. Hon vet var den bästa maten finns, och vid torka kan hon minnas att om man korsar en öken 3 dagar, så finns det vatten där. Fast om hon stannar på en plats för att hon vill äta buskar, och några vill gå till vattenhålet, kan de gå dit, och gruppen delar upp sig ett tag. Hanarna flyttar när de är könsmogna. Kan dra omkring i mindre grupper av "tonårsgäng". Vuxna hanar knallar runt och letar honor att para. Finns det en brunstig hona kan hanar mäta sig mot varandra i strid, utan att skada varandra alltför illa, helst inga skador alls. Är skillnaden i storlek/styrka väldigt stor, går den mindre undan. Kommer en hane i musth (hanarnas brunst, då de har extrma nivåer av testosteron) kan en större hane gå undan för en mindre. Inte heller här finns en statisk rangordning. 

Jag ser ingen rangordning alls mellan våra 14 hundar heller, eller bland fåren tex. De andra fåren brukar lita på att en tacka har mer koll, men hon "bestämmer" inte över de andra. Hon går inte heller före när det handlar om att få säd eller godis som knäckebröd. Det är helt enkelt så att den som vill ha, och är stor nog och tuff nog att buffa sig fram och få, den får. En försiktigare individ som inte vill knuffas och buffas, kan välja att avstå.
En ung valp kan ligga på en bra plats, och går inte undan för att en äldre och tuffare som vill ha den. En valp som har ett köttben får behålla det, en vuixen tar det inte av den. Fast det finns individer som inte följer oskrivna regler (kanske för att den lärt sig av människor att det är OK att plocka av andra ben od) och är då en hund beredd att slåss för att få ett ben, och den som har benet inte är det, så kan den som inte vill slåss, lämna benet och undvika en strid. Är båda lika intresserade och beredda att slåss om ett ben, gör de det. Den som vinner är inte ranghög, utan bara den som ville ha resursen mest, eller kanske fysiskt starkare eller bättre på att slåss.
Tjafs om resurser kan det alltså vara, om det råder brist på dem, utan att en rangordning behöver finnas. Det är först när det blir på tok för stora brister, som en rangordning kan vara av tvång, för att undvika skador av slagsmål.

De gånger djur lever som de gör i det vilda, och inte har brist på resurser, behövs ingen rangordning. Om vi däremot slänger in 5 individer i ett hägn/bur, och det är såna som aldrig träffats, och aldrig i naturen skulle ha slagit sig samman, kan det bli problem. 5 vilda möss som kommer från varit håll bildar knappast en ny koloni tillsammans. Jag tänker mig att de flesta "flockdjur" trots allt lever i någon form av familjegrupper.  Mamma med barn, ibland med pappa inblandad, beroende på hur mycket han investerar i sina avkommor. Systrar kan stanna med mamma, eller dra vidare tillsammans. 
Jag har nog oftast systrar med mamma, ibland 2 kullar i följd. Låter pappan bo med söner. Jag sätter sällan ihop okända i grupper, men ibland händer det. Om det skulle finnas ett hus som bara 1-2 fick plats i, och maten inte skulle räcka så att alla hade bra hull, skulle de troligen tvingas att ha en rangordning, där de ranghöga fick tillgång till huset och maten först. Fast så illa sköter jag inte mina. Skämtar

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2016-10-04 13:38 #9 av: ariama

Bra skrivet Elin! Tack för att du orkar skriva så mycket!! Du skriver mycket så som jag tänker själv.

Rena flockdjur, vilka är det egentligen? Zebror? Bufflar? De där som vandrar omkring i tusental på stäppen? Oftast är det vi kallar för "flockdjur" småflockar bestående av familjekonstellation, oftast hona med döttrar, som lär sig av mamman, t.ex. att vara mamma och ha hand om småsyskon.

Dessa djur mår också dåligt av att leva i stora grupper, de är anpassade för att minnas relationerna till ett specifikt antal, och över detta blir det jobbigt. Som i hönsfabrikerna där höns faktiskt blir psykiskt sjuka (mitt uttryck, de mår psykiskt inte bra) av den orsaken.

Här är människor både lika och olika.  Olika på det viset att vi kan samverka i grupper större än något annat djur, därför att vi kan samlas omkring något abstrakt begrepp som enar oss, t.ex. religion, nationer, politik, pengar, företag, mm mm.

Om det här sista står det i den otroligt bra och spännande boken Sapiens - en kort historik över mänskligheten. http://www.adlibris.com/se/bok/sapiens-en-kort-historik-over-manskligheten-9789127140394

Anmäl
2016-10-04 13:43 #10 av: ariama

En av mina mushonor har i natt fått sin andra kull ungar. Hon går ihop med en kompis och deras gemensamma halvvuxna döttrar.

De är 10 mushonor i buren, inklusive mamman som fött!!  Det finns inget som indikerar att det inte går utmärkt med och för alla parter, och jag kan inte heller komma på varför det inte skulle göra det. Pussar

Det är dock första gången jag har så många möss ihop vid födsel. Föredrar en till två kompisar/medhjälpare. Men denna flock fungerar så bra ihop, de har en stor bur (akvarium  med påbyggd övervåning) och dessutom är de en familjekonstellation, så som jag kan tänka mig sker i naturen.

Anmäl
2016-10-04 14:21 #11 av: Alwyn

#8 Rangordningen är inte statisk, annat än då resurserna är för få. Då förstår jag vad du menar! 

Grupper hos olika arter kan se så olika ut, jag är bara väldigt försiktig med att dra alla över en gräns Glad Min egen slutsats gällande dominans/rang är följande: Dominans=företräde till resurser. Detta förekommer i en del vilda grupper, tillsammans med flera andra styrande roller som tyvärr inte har studerats så mycket. Att kalla det för rang kan ibland bli missvisande eftersom det ofta inte är statiskt vem som har företräde. Det kan variera beroende på flera faktorer. Brist på resurser gör dock att dominansen blir mer konstant, vilket vi ofta ser i fångenskap där djuren är många på begränsad yta. 

Angående mössen tänker jag att det kan ha mycket med riktad avel att göra också, att uppfödare sällan avlar på individer med mycket dominerande beteenden. Jag har ju till exempel haft en mus hemma som var väldigt dominerande mot sina systrar och red dem hårt och brutalt Ledsen En sådan mus skulle nog inte tolerera att en syster födde ungar... men vem vet.    

Anmäl
2016-10-04 15:12 #12 av: Vattnadal

En hund som uppför sig som den musen du nämner, kallar jag inte dominant, jag kallar den jobbig och burdus. Juckar den på andra av stress, sexuella anledningar eller av överslagshandling spelar ingen roll. Det finns hundar som uppför sig som rövhål, mobbare. De är inte ranghöga eller dominanta i mina ögon. De är otrevliga.

Dominans betyder företräde, det håller jag med om. Men företräde för vad och när. Om jag går först ut genom dörren, är jag dominant då? Om min hund hoppar upp i sängen före mig, är den dominant då? Jag försöker inte ens tänka i de banorna, för jag tycker det blir så absurt. Särskilt eftersom då dominans finns är den artbunden och könsbunden. Visst kan det finnas rangordning bland mössen. Fast jag tror bara att det gör det vid extrema resursbrister och om djuren är sjuka. 

Anledningen till att jag oftast inte har en hona med honan som föder, är lite kontroll. Sen har jag i 90% av fallen hanen kvar med honan. Han är med och hjälper till att ta hand om ungarna. Han kan inte dia dem, men gör mycket annat. Får honan en andra kull har hon sina unga döttrar med.
De gånger jag flyttar honan till en egen bur när hon ska föda, är för att jag lättare kan se till att hon får extra mat, fast mest är det nog av gammal vana. Jag hade ett tillfälle i början, och kanske en gång till, då jag hade flera honor i samma bur, en fick ungar. En annan hona och mamman blev osams om var ungarna skulle vara. De sprang och bar dem mellan två hus som dårar. Honorna var stressade och det slutade med att 2 ungar övergavs, deras bo grävdes igen.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2016-10-04 19:26 #13 av: Alwyn

#12 Det blir lite lustigt tycker jag, när du hänvisar till hundar....jag har så svårt att förstå parallellerna mellan hund och mus. Tycker helt enkelt att de är för olika men det är jag. Ja det kan hända att det inte var dominans alls, och att musen bara va en skitstövel haha. Dominans mellan hund och människa? Jag vet att det är en het diskussion i hundvärlden men...jag förstår nog inte riktigt hur (om?) du fick in det i något som jag skrev? Eller om du bara spånade vidare själv, jag har också förstått det så som du skriver att dominans är strikt artbundet.

Anmäl
2016-10-04 21:41 #14 av: ariama

Elin skrev "...kallar jag inte dominant, jag kallar den jobbig och burdus"

Och jag kallar det för beteendestörning...  Alltså inte heller jag använder ordet dominant. Den ska helt enkelt inte bete sig så, och då är det en beteendestörning i mina ögon. För en SUND mus beter sig inte så!

#11. "att uppfödare sällan avlar på individer med mycket dominerande beteenden"  eller på individer med aggressivt beteende, även aggressivt i betydelsen "gå-på-ig". Det är ju grunden för domesticering och gäller alla våra husdjur som jag tänker.

Anmäl
2016-10-05 07:16 #15 av: ariama

#13. "jag har så svårt att förstå parallellerna mellan hund och mus."

Det har inte jag.

Elin använder elefanters, fårs och hundars beteendemönster som jämförelse. Jag använde katt och människa i min tråd om mushonor ihop vid födsel. Varför då? Jo för att de/vi är sociala varelser, och de sociala mekanismerna är i stort desamma. Vet inte hur jag ska förklara det bättre.

Jag skulle däremot aldrig kunna använda mig av en tigers eller en zebras beteende, för att försöka förklara en social mekanism. Tigrar är ensamdjur och zebror är flockdjur i verklig mening. Deras beteenden har helt andra orsaker, syften  och ändamål.

Nu är kanske katt inte direkt social, men min katt var  mer lik lejon än tiger i det fallet.

Anmäl
2016-10-05 10:22 #16 av: Alwyn

Dessa diskussioner är verkligen toppen!!! Jag är med på att Elin resonerar kring dominansens vara eller icke vara hos olika arter ;) det va mest för att vi började tala om gruppens olika roller som jag kände att det blev svårt att jämföra så.

15 "Jo för att de/vi är sociala varelser, och de sociala mekanismerna är i stort desamma"

Fast VET vi verkligen det? Kan vi med säkerhet förutsätta att de sociala rollerna i en musgrupp är samma som i en hundgrupp, fårflock och människogrupp? Det KAN ju vara så men tänk om vi missar något viktigt genom att dra paralleller över arter? Fast det är klart att det kan vara lärorikt också...jag känner nog bara att jag måste reda ut vissa saker först.

Svårigheren kring att diskutera om vi ser dominans hos våra djur eller ej, tror jag är, att många förknippar ordet med lite olika betydelse (detta uppger ju även forskarna vara ett problem). Det finns ingen klar och uttalad betydelse! Jag behöver en tydlig definition för att kunna fundera vidare på detta och tolka det som sker i mina egna djurgrupper. Hur tolkar ni ordet "dominans"?

Jag tänker att det på sätt och vis är ett personlighetsdrag som även är kopplat till en del fysiska processer och som gör att andra ger dig företräde utifrån antingen rädsla eller respekt. Förr skulle jag absolut kalla de individer som i en naturlig grupp har monopol på att föröka sig, för dominanta, men det kanske stämmer som Elin skriver att det blir mer korrekt att kalla det något annat. Exakt hur jag skulle definiera detta dominans får jag klura på.

Anmäl
2016-10-05 14:56 #17 av: Alwyn

Jag vill förtydliga två saker om hur jag menar i #16! Jag menar här företräde i form av ledarskap. Dominans är ju en relation som uppkommer av hur andra subdominanta förhåller sig till individen, med personlighetsdrag menar jag att vissa individer har större eller mindre benägenhet att hamna i dominanta positioner. Positionen kan uppstå på olika sätt vilket jag tror att många missat och därav har ordet "dominans" fått dålig klang. Antingen genom agnostiska beteenden där de andra lämnar företräde på grund av rädsla..det är detta många tänker på när vi talar dominans. Men det kan även uppkomma på grund av positivt förtjänad respektespekt, de andra ser upp till och uppskattar/litar på ledaren. Detta kanske inte märks lika tydligt.

Anmäl
2016-10-05 19:55 #18 av: Nordanälvens

Jag älskar denna tråd! Jag har nog inte mycket att bidra med själv, eftersom det mesta jag tycker och tänker redan har sagts. Väldigt intressanta tankar och upplevelser från alla parter som absolut får en att fundera lite extra och djupare Skrattar

Anmäl
2016-10-06 08:48 #19 av: ariama

Skrattar

#16. "Fast VET vi verkligen det?

Nej, i alla fall vet inte jag det. Därför skrev jag i tråden om Kompis till musmamma: "Jag vet ju inte hur en mus tänker eller känner, men relaterar ändå till den erfarenhet och vetskap jag har från andra djur och andra exempel. Även om det inte stämmer på möss, så kan det ändå inte skada!"  inte skada i den här jämförelsen alltså.

Jag tänker, att när jag drar jämförelser över artgränser för att praktisera i verkligheten, så får jag ha en vidare vy i tankarna, samt använda annan kunskap och erfarenheten om djuren jag har. I slutänden handlar det om individer.

Jag har också gått runt och funderat över det där med ordets/ordens betydelse, och hur vi tolkar dem. Och ska vi fortsätta den här diskussionen på ett meningsfullt vis, kanske vi behöver definiera orden dominant och rangordning tydligare?

Hur ska vi annars veta att vi pratar om samma sak? Ska jag vara ärlig har jag lite vaga begrepp omkring dem när jag börjar tänka närmare.

Om jag tänker på grannens häst som i vissa situationer kan vara lite bossig (eller mycket) så skulle jag vilja använda ordet "viljestark" på henne, om jag inte "får" använda dominant. Och när jag tänker på det utan slentrian, så är det just oerhört viljestark som hon är.  (ingen har använt ordet dominant om henne, det är bara som jag tänker just nu)

Anmäl
2016-10-06 17:29 #20 av: Vattnadal

Enligt mig då:
Dominans är något en individ är mot en annan, dvs får företräde vid ett tillfälle. Det är inte säkert att det gäller i alla tillfällen eller ens i så gott som samma läge. Jag tycker inte riktigt att en individ kan vara dominant. Kan du vara företräde, lixåm. Skämtar

Rangordning är hyfsat statisk, men kan väl ändras den med. Rangordning är artbunden och könsbunden, där en är högst och en är lägst och alla mellan vet sin plats. Strikt hierarki. Inte något helt naturligt, då det sällan behövs.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2016-10-07 08:01 #21 av: Alwyn

#20 Rangordning är artbunden och könsbunden, där en är högst och en är lägst och alla mellan vet sin plats. Strikt hierarki. Inte något helt naturligt, då det sällan behövs.

Naturligt förekommanse, absolut, men som vi diskuterat tidigare blir detta mer konkret vid resursbrist. Enligt vad jag läst om möss så lever vissa populationer så. Nämligen de som lever tätt inpå varandra i stan. Det är logiskt tänker jag, att det blir så. Eftersom det ständigt är konkurrens om allt och man kan inte riskera att slåss hela dagarna.

Anmäl
2016-10-07 08:08 #22 av: Alwyn

Att vara dominant tänker jag nu är en sådan individ som andra upprepat ger företräde. (Oavsett orsaken till att det blivit så). Inget annat. Detta gör definitionen enkel och lätt att applicera när man studerar en grupp.
Visst, Elin som du säger, det behöver inte ske i varje situation. Ibland är det den som "vill ha" mest som får. Men att man kan se ett mönster där de runt om verkligen LÄMNAR företräde och beter sig respektfullt.

Anmäl
2016-10-07 10:46 #23 av: ariama

"Att vara dominant tänker jag nu är en sådan individ som andra upprepat ger företräde. (Oavsett orsaken till att det blivit så). "

Ja, det tycker jag är en bra definition. (företräde när individen så önskar, vilket är underförstått).

Hmm, företräde i alla situationer?  Det tycker jag varit genomgående i alla fall, hos de "dominanta" djur jag känt.

Sen funderar jag, finns det verkligen inte något likhetstecken mellan dominans mot artfränder och dominans mot människor eller andra arter?

Den som ger sig själv fördelar genom att vara lite tuffare än andra, använder det väl i alla situationer där det ger fördelar?  Oavsett motpart? Min erfarenhet i alla fall. Kanske inte alltid, men kan inte uteslutas?

Nu sätter jag tydligen likhetstecken mellan dominant och tuff också... ?? 

Vill inte sätta likhetstecken mellan dominans och ledarskap däremot, även om orden kan gå ihop ibland (men inte ofta, för mig. Tänker på människor också, en bra ledare är inte dominant men ges onekligen respekt, förtjänar respekten, inte kräver den).

I övrigt så funderar jag.              *processerar*   - - - - -   Snopen Blinkar

Funderar omkring de olika djur (individerna i flock och grupp)  och situationer och beteenden jag själv upplevt omkring mig. Det närmaste i tiden (nutid) är svärdotterns ankor, där Pepper definitivt varit den som getts företräde, men helt plötsligt inte har något att säga till om. Hon ruggar.

Anmäl
2016-10-07 11:00 #24 av: ariama

Jag knyter också ihop orden dominant och rangordning, för den som är dominant är ju den som är högst i rang?  Eller?

Det går ju inte att vara dominant om det inte finns några att vara dominanta mot.  Nu diskuterar jag ordens betydelse, inte dess vara eller icke-vara.

Anmäl
2016-10-07 12:50 #25 av: Alwyn

Ok om vi utgår från definitionen då, att vara dominant  är när en individ upprepat ges företräde.  

#23 (företräde när individen så önskar, vilket är underförstått). 
Här tycker jag att du är inne på något viktigt, som berör det vi tidigare diskuterat! Att detta företräde sker när den dominanta själv önskar, vilket inte behöver ske i alla situationer. Det sker så klart OFTAST när resurser är få, vilket vi ju ser i många situationer. Detta svarar din kommande fråga:

Hmm, företräde i alla situationer?  Det tycker jag varit genomgående i alla fall, hos de "dominanta" djur jag känt.

Att företrädet alltså inte behöver ske (krävas) i alla situationer, av en bra ledare som är dominant. Det är nog därför, tänker jag, att tex Elin inte kan se någon dominans bland hundarna. Den som vill ha något mest i stunden, får oftast det, eftersom resurserna inte tryter. Likadant med dina möss Ariama, det finns inget behov för en dominant mus att hävda sig och "roffa åt sig" om det är en bra ledare och resurser finns så det räcker.
En dålig ledare (tex bråk-mus) roffar åt sig och bossar runt bara för att, trots att resurserna räcker mer än väl. Det vill vi inte ha så de avlivas oftast och man avlar aldrig på dem.

NU kommer vi fram till en slutfråga som vi nog aldrig kan få svar på, men vilket man väljer att tro själv definierar våra skilda åsikter om rang i naturliga gruppers "vara eller icke vara":

 I grupper där dominans och rang inte syns finns det gott om resurser... FINNS det då ingen rangordning alls eller finns den där underliggande utan att vi ser? Att gruppmedlemmarna vet och är väl medvetna om den rang som finns men det visar sig inte så tydligt? Det senaste är vad jag tror, och vad jag alltid hävdat.

Anmäl
2016-10-07 14:45 #26 av: ariama

Olika individer är olika "mentalt starka" när det gäller att kunna hävda sig i sociala sammanhang, det tror jag med. (om du nu "tror på det viset, typ"). Det gäller både människor och djur. 

Fast nu kanske vi är inne på psykologi?

Att t.ex.  en "vek individ" kan hävda sig starkt, kanske till och med i onödan, för att det ligger rädsla bakom, t.ex.  Rädsla att förlora sin status, att förlora ansiktet, att bli påhoppad (hellre slå först), osv. Medan en annan stark individ kan vara lugn i konflikter, för att denne inte känner sig hotad så snabbt, dvs är trygg i sig själv.

Nu tar jag mig själv som exempel. Jag har alltid trott att jag varit bra på att säga nej, medan jag i realiteten har varit dålig på det. Dvs sagt nej på ett dåligt vis, därför att jag för det första väntat för länge eftersom jag är konflikträdd, och då tagit i för hårt istället, och för att jag varit rädd att inte bli respekterad när jag går "emot gruppen", typ.

Har jag spårat ur ordentligt nu? Skrattar

Anmäl
2016-10-07 16:22 #27 av: Alwyn

#26 ja nu hänger jag inte med på hur det du skriver har med mitt inlägg att göra haha.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.