Avel & Uppfödning

Noll tolerans eller avla bort

2017-07-18 00:04 #0 av: Grodan

Vad anser du är berättigat noll tolerans vid avel? 

Och vad anser du går att avla bort?

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2017-07-18 10:21 #1 av: Tsunamis

I mitt tycke:

Noll tolerans 
Morrhårstugg, barbering, fetma, tumörer, hoppig och nervös, aggressivitet, kort svans, små ögon, mandelformade ögon.

Går avla bort
Dålig färg, dålig teckning, veck i öronen, små öron, liten i storleken, dålig almänhälsa (kräver dock att man vet vad man gör)

Jag har  2-3 honor som  jag vet inte tål stress särskilt bra och har tuggat morrhår lite. Blir ungarna likadana så kommer jag säga ajöken till de linjerna. Jag måste helt enkelt vara hård för släpper man på sina avelsregler så blir aldrig resultatet särskilt bra.

Har även en fet Hereford hane men hanar blir lätt feta även om jag föredrar att spara dem som inte blir det, så har jag inte jättemånga alternativ just nu på mina Hereford hanar.

Hälsan som grej att avla bort tog jag upp för jag har gjort det förut. Det är inte så ovanligt att ta in någon ny linje från helt ny källa och det visar sig de blir lite nysiga eller tjorviga. Brukar ta mig 8-12 månader innan sånna fåniga  försvunnit hos just dem. Akut sjuka djur avlar jag ju självklart inte på, och djur med dålig vikt och påverkad allmänstatus. 

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2017-07-18 20:12 #2 av: Grodan

#1 Tack för en inblick i hur du tänker med några problem. Vi har några gemensamma tankar och några olika.

Jag har ingenting egentligen hugget i sten utom det jag har Noll tolerans mot och det är: morrhårstugg och barbering, dåligt temperament, ful typ, svansknyck, rossel och "staff-sår". (Jag kommer inte att avla vidare på djur som utvecklar detta och det betyder även i vissa fall att även kullsyskon ej går vidare i avel!)

Vad jag kan avla bort är: fel färg, tumörer och annat (som jag just nu inte kommer på...)

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2017-07-18 21:30 #3 av: Nordanälvens

En väldigt invecklad fråga som jag har grubblat på en del idag. När frågan ställdes så funderade jag länge på vad jag egentligen inte tolererar alls. Svaren är mitt framför näsan på mig, men det är svårt att få ut det i ord.

Jag har noll tolerans mot bland annat morrhårstugg/barberare, svansknyck, djur som är otrevliga mot mig (samt honor som är otrevliga mot andra honor) samt ohälsa. Kan jag se eller höra ohälsa (tumörer, rossel) innan jag bestämmer mig för att ta en kull så väljer jag allt som oftast att ta bort musen istället. Vid rossel är det väldigt olika, är det få nysningar med korta intervaller får musen gå kvar och blir duktigt matad men får absolut inte någon kull medans en mus som rosslar länge och ofta blir avlivad för musens skull.

Jag kan avla bort otrevligt temperament och en del ohälsa, men väljer att inte göra det i största möjliga mån. Jag vill ha friska och trevliga djur redan från start som tål att flytta, byta kompisar och bli hanterad utan hjärtat i halsgropen. Ibland får jag kompromissa när det gäller tråkiga djur, så riktig noll tolerans har jag ju inte när det gäller temperament. Men jag önskar att jag kunde ha det. 

När det gäller utseende är jag inte alls särskilt noggrann. Jag är inte ute efter konst. Jag vill ha långlivade, trevliga och toleranta djur. Jag har många varianter jag inte alls skulle ha från början. Jag skulle bara ha Hereford och bläsad Berkshire, engelsk typ i korthår, för de är de absolut snyggaste. Nu har jag pannfläckat, tricolor, broken, tan och fox i långhår, texel och astrex bland annat utöver mina just nu väldigt fula Herefords. De bläsade i min besättning är snyggast. Små ögon, veck i öron, liten kropp och kort svans gör mig inte så mycket egentligen, även om jag allra helst undviker fula djur. Utseendemässigt kan jag avla bort det mesta, fast jag brukar inte sätta så himla stort fokus på det. (Ni ska veta hur många regnbågskullar som har fötts hos mig Galen)

Nordanälvens sällskapsmöss
nordmuslingar@outlook.com

Anmäl
2017-07-18 22:01 #4 av: Grodan

#3 Det är ju så himla svårt att svara utförligt hur man gör i olika situationer. Det beror på vart man är i sin avel, vad man har för möss och hur övrig marknad ser ut osv.

Man får ju anpassa sig. Dock är det väl alltid några saker som alltid känns illa, som man har noll tolerans mot. Kanske för att någon  provat om det går att avla bort och kommit fram till att det bara blir värre för varje generation - dvs nedärvs på ett relativt aggressivt sett... (jag har för mig att jag sett detta på morrhårstugg, barbering och svansknyck bland annat - inte för att jag medvetet avlat på svansknyck, utan bara avlat på möss jag trott haft svansskada...)

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2017-07-19 09:36 #5 av: ariama

"Noll tolerans".  Min första följdfråga blir vad som menas med nolltolerans. Sen fortsätter jag med lite fler frågor omkring temat. Men jag ger inga direkta svar, bara utvecklar frågan, för jag tycker inte den är enkel (utom i förenklad form, dvs att jag INTE sätter in en mus i avel som själv har fysiska defekter eller hälso- eller beteendeproblem!)

Utseende- "problem" är personligt utifrån vad vi själva önskar och har för mål, så länge det inte är fysiska defekter.

Nolltolerans. Gäller det den speciella mus-individen, eller inbegriper det släktingar och i så fall vilka?

Jag har definitivt mycket mer tolerans för att en mus har "fel släkt" på nåt vis än att en individ själv inte duger till avel (på tusen olika vis). Vad är annars urval? Särskilt när urvalet faktiskt är begränsat vad gäller t.ex. hälsa och tumörer.

Att köpa in en ny avelsmus från dokumenterat frisk stam är ju i stort sett nästan omöjligt . . . De som verkligen dokumenterar (och är ärliga med det) berättar felen (som givetvis alltid finns, oavsett, det finns ju inga perfekta djur).  Men jag undrar om flertalet inte har koll på släkten - och då är ju varje inköp en chansning i vad som kommer fram senare.

Så "nolltolerans" är för min del först och främst en fråga av definition av ordet i sig självt.

Den svåra frågan som jag ser det, gäller släktingarna, men också när jag senare bör avbryta en linje när "förfäder" blivit tillräckligt gamla för att ge facit vad gäller tumörer och åldershälsa.

Här har det stor betydelse vid vilken ålder jag avlar  på en mus. Ju äldre den är, desto "snabbare" får jag facit vad gäller föräldrar, och desto färre generationsled hinner gå innan facit dyker upp.

Som ett tanke-experiment (jag rekommenderar ingen att avla vid ett års ålder!) :

Om jag avlar på mössen vid 3 månaders ålder (4 månader vid nedkomst), hinner jag 6 generationer innan föräldern är två år ( = fullgjort facit). 

Avlar jag vid ett års ålder hinner jag 2 generationer.

Efter 6 generationer känns den dåliga musen långt där bak, ganska oväsentlig i stamtavlan . . .  Frågan är: Är den oväsentlig? När vet jag det? Efter ytterligare 6 generationer?

Egentligen visar sig väl facit tidigare, ju sämre musen är, så i det här fallet är ca 3 generationer rimligare. Men vill jag avbryta då? Det är mycket "investering" jag har gjort.

Anmäl
2017-07-19 09:38 #6 av: Tsunamis

#2 knyck och staff glömde jag, de är förstås noll tolerans här också.

Tumörer gör jag egentligen också lite si och så med för jag kapar oftast inte en hel linje om det råkar dyka upp på honor som fått kull och i lite högre ålder som får det.  Beror helt på situationen och omfattningen och hur tidigt de fått tumören.

Två nysmöss sitter kvar än här hemma. Pappa till dem båda blev aldrig sjuk det minsta. Mamma1 och mamma2 blev båda nysiga och smalnade av efter de haft sin kull med honom så det var något de inte tålde, det här är hyfsat vanligt med nya linjer i hushållet. Mössen är ju så förbaskat känsliga. Men de här två ungarna mår okej, har växt okej så vi får se vad jag gör med dem. Idag nyser de inte i alla fall men en av dem har lite ärr i luftvägarna ännu för hon visslar i andningen ibland.

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2017-07-19 09:50 #7 av: ariama

Sen vill jag faktiskt göra skillnad på hälsa och åldershälsa.

Många möss som jag ser det, är friska och vackra upp till ett års ålder, sen kan de tackla av, få tumörer, utveckla fetma, eller annat.  Det ställer frågan om vi vill ha och/eller BEHÖVER "gamla möss"? Avels- och utställningskarriären är passerad och nya spännande generationer är på gång.

Det är också en fråga ...

Anmäl
2017-07-19 09:54 #8 av: Tsunamis

#7 Jag som har andra arter kan i ärlighetens namn säga: läget är långt värre på andra arter! Möss kroppar håller i regel  inte längre än 1,5-2,5 år. En dvärghamster ska kunna leva i 3-4 år men inte sjutton händer det. De tacklar av pga åldershälsa vid 8 månader i sämsta fall och 1 år i bästa fall. Det är för mig riktigt illa. Sen kan de hänga med i 2 års tid men vara smala som skosnören.

MvH   SE-Tsunamis   hemsida   ~   email   ~   Facebook
Sajtvärd på Gerbiler ifokus

Anmäl
2017-07-19 09:57 #9 av: ariama

#8. FörskräcktSå oerhört sorgligt. . .

Anmäl
2017-07-19 11:19 #10 av: ariama

#8. Om vi vet att detta är tendensen när det gäller avel med smådjur, rent generellt, så tillkommer frågan: Hur vill VI ha det, med "Den svenska musstammen"?

VILL VI ha ett mål när det gäller även åldershälsa? Är det viktigt? Vill vi ha ett gemensamt mål? Hur ska vi göra för att uppnå det? Är det ens möjligt?

JAG anser att avel är svårt! (oberoende av art och sort) Inte alla håller med mig, men jag anser det är skitsvårt! Det finns definitivt fler frågor än svar, och mycket mindre "kontroll" än vi vill tro..

Jag tycker att det viktigaste är att definiera problemen (och vara ärliga med dem), för ett problem går aldrig att lösa om man inte först vet vad problemet är.

Man måste också vara tolerant gentemot olika människors olika tankar, önskemål, mål och metoder. Även när de går stick-i-stäv. Och det är kanske t.o.m. svårare än aveln i sig.

Att ställa en fråga om nolltolerans tycker jag är viktigt i sammanhanget, även om jag själv inte svarat på frågan utan dragit iväg den åt ett annat håll.

Anmäl
2017-07-19 13:00 #11 av: Grodan

#5 Ja, jag skulle givetvis ha utvecklat det. Tänkte göra det, men blev trött...

Finns ju flera grader av noll tolerans. Där man antingen utesluter hela släkten/kullen eller bara individen.

Undrar om de inte kan ha olika/egna benämningar också? Blir lättare att fortsätta diskussion då.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2017-07-19 13:16 #12 av: ariama

Jag hade inget emot att utveckla det vidare själv. Är ändå sånt jag går runt och funderar över, skadar aldrig att även sätta det på pränt.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.