A B C D E  Detta är den vilda musens färggener. Det finns fler (t.ex. teckningsgener) men jag försöker skriva så enkelt som möjligt. Även P behöver jag dock ta med, men det lägger jag till mot slutet. Ur dessa fem gener (sex med P) stammar alla färger som vi arbetar med, förutom de tecknade varianterna och de silverade (förväxla inte med silver som framställts ur D och P).

A B C D E. Dessa gener som skapar vildfärgen, agouti, har alla sina egna arbetsuppgifter.

Innan jag går in på dessa uppgifter, vill jag säga lite om mössens färgämnen, som består av melanin. Pigment är ett annat ord för färgämne, och musen har endast två olika pigment, svart (eu-melanin) och gult (phaeo-melanin). Endast dessa två pigment skapar alla våra olika musfärger!

Dessa färger beror på pigmentets uppbyggnad, hur det formas, och hur de skickas ut i hårstråna. Variationerna som våra tammöss visar upp, har uppkommit genom genfel/mutation i  A B C D E och P-generna.

Skillnaderna i nyanser mellan mörkare och ljusare, gult till orange (rött) till exempel, eller gråsvart till kolsvart, beror på polygener (poly=många) som samverkar på andra mer diffusa vis med de redan befintliga färggenerna A B C D E P.

I det vilda sker också mutationer, men dessa annorlunda färgade möss (och andra djur) blir inte så gamla, för det är inte funktionellt. De vilda djurens viltfärg kvarstår, för att den passar bäst in i naturen.

Men när människan börjar föda upp djur, kan hon avla vidare på just dessa mutationer, och vara den som gör urvalet, istället för Moder Natur. Därför får husdjur så många olika färger och former och pälsvarianter. Det är människan som tar fasta på mutationerna, för att hon gillar det annorlunda.

Tillbaka till vildmusens agoutifärg, och dessa geners arbetsuppgifter.

A (Agouti) har hand om agoutins färgfördelning i själva de enskilda hårstråna (tickningen). A är också inblandad i det gula pigmentets produktion.

B (Black) har hand om det svarta pigmentets produktion.

C (Colour) skapar melaninet, grundfärgen så att säga, till både svart och gult.

D (Dense) bidrar med att sprida ut pigmentet jämnt fördelat.

E (Extention) har liknande uppgifter som A, men vi har idag i Sverige inga mutationer i denna gen.

Dessa gener A B C D E finns alltid på samma plats i musens kromosomer, och de finns alltid i par. Två och två, aldrig flera aldrig färre - det går inte helt enkelt (utom då de ska skickas vidare in i avkomman, då delar de på sig, för ungarna ska ha en från mamman och en från pappan, så det blir två.)

Man har döpt platserna de finns på, till lokus (som i lokal). Så A kan enbart existera på A-lokuset, B på B-lokus, osv. och det finns alltså två lokus av varje sort. Det här är viktigt att veta.

En mutation är ett genfel, dvs ett fel i arvsanlagen. En mutation gör så att ursprungsgenen inte kan sköta sina arbetsuppgifter som den gjort tidigare.

A har muterat ett flertal olika gånger, med andra färger än agouti som resultat. A klarar då inte längre att skifta färg och göra tickade hårtrån. De olika mutationerna har man döpt olika, men alla namnen baseras på A och de kan endast existera på A-locuset.

De tre vanligaste A-mutationerna är a, a(t), och A(y).
a ger en svart mus, då a-genen inte kan skifta från svart till gult när hårstråna ska färgas.

a(t) påverkar enbart magen, och ger en gul (röd) magfärg oavsett ryggfärg.

A(y) ger en gul-orange (röd) mus, då A(y)-genen inte kan skifta från gult till svart när hårstråna ska färgas.

Det finns sådär 15 stycken till mutationer på A-lokus, men dem återfinner man mest på laboratorierna. Flertalet färgmutationer är ointressanta för oss hobbyister, antingen är färgen likadan som någon annan vi redan har, eller så ingår sjukdomar.

Den vanligaste mutationen hos B är b. B producerar ju det svarta pigmentet hos musen. Det fortsätter det att göra hos b, men där har själva pigmentkornen blivit deformerade och fått en annan form. Resultatet är att det svarta pigmentet ser brunt ut, vi har fått en chocolate-mus. b kallas också brown-genen.

C, som är färgfabrikören, har också muterat många gånger. Mest känd är c, som är en vanlig albino där inget som helst pigment bildas, den är vit med röda ögon.

Sedan finns det en hel del varianter på C-lokus som producerar pigmentet bara på vissa områden, och i mer och mindre grad. Exempelvis siames, himalaya, coulorpoint. Dessa går jag inte in på mer, de är ett helt kapitel för sig själva.

När D har muterat till d, klarar denna gen inte längre av att jämt fördela pigmentet, utan klumpar ihop det och sprider det ojämnt. I våra ögon blir musfärgen inte svart utan blå! När D har muterat till d kallas den diluted. Musen är egentligen inte blekt, men ser så ut för vårt mänskliga öga. Även gult pigment bleks av d.

Några muterade E-möss har vi inte i Sverige, men muterad till e heter färgen recessive yellow.

Nu lägger vi ihop bokstäverna för att beskriva några färger.

AA BB CC DD EE = agouti, den vanliga vildfärgen.

Aa(t)  BB CC DD EE  = agouti-tan

aa BB CC DD EE  = svart

aa(t)  BB CC DD EE = svart-tan

För att få en enfärgad mus som inte är tickad som en agouti, behöver vi alltså två små a, aa. Musen blir svart, men det är inte a som producerar den svarta färgen. a fixar bara inte att byta färg! Den svarta färgen kommer från B, och fördelas jämt av D.

Så om vi lägger till bb till aa, blir färgen istället chocolate. Lägger vi till dd istället för bb så blir färgen blå. (Se ovan.)

aa bb CC DD EE  = chocolate.

aa BB CC dd EE = blå

Sätt ett eller två a(t) istället för a, så blir ryggfärgen densamma, men med tan-mage.

aabbCCddEE (skrives endast ut aabbdd) ger en mus vars färg är en blandning mellan brun och blå: lilac.

En albinomus kan ha vilken färgkombination som helst, men med två små c- cc - har färgfabrikören tagit semester!

AA BB cc DD EE   och  aa bb cc dd ee  är båda albino. Det är bara i avel med en icke-albino, då det ju kommer in ett stort C -  Cc - som färgerna framträder och det går att se vilka färggener som huserar därinne.

Ja, det här är faktiskt alla grundfärgerna! Svårare än så är det inte. :-D

Sedan har vi förstås också P, som från ett annat håll än från C-lokuset har ett finger med i spelet vad gäller pigmentproduktionen.

Muterad till p minskar färgproduktionen kraftigt (men inte helt) när det gäller det svarta pigmentet. Och då också brunt och blått, eftersom det är varianter av svart pigment. Ögonen får inget pigment alls (muterad till p kallas den också pinkeye-genen), medan det gula pigmentet (även rött alltså) nästan inte påverkas alls, till skillnad från albinogenen c.

Så tillsammans med pp får vi av färgerna svart, chocolate, blå, och lilac, fyra nya färger som är "desamma" fast några nyanser ljusare eftersom det svarta och bruna pigmentet produceras i mindre grad. Dvs, dove (rödögd svart), champagne (rödögd chocolate), silver (rödögd blå) och pale lilac (rödögd lilac).

Här har vi alltså 8 färger. Fyra svartögda och fyra rödögda. Dessa 8 färger finns också i agoutivarianter, A, dvs, samma färger men tickade möss som förutom grundfärgen har ett gult band på varje hårstrå.

Källor:

• The Coat Colors of Mice, av W K Silvers http://www.informatics.jax.org/wksilvers/index.shtml
• Colour Inheritance In Small Livestock, av Roy Robinson
• Eva Johanssons häfte: Färgavel: Musgenetik

Text & foto: Anne-Marie Björn, amaira - Tusen Tack!

Relaterade länkar

• Litteratur om Genetik
• Musens pälsfärger
• Genetics List Agoutis

Av: amaira

• Personlig sida
• Kontakta

Datum för publicering

• 2007-06-07