Annons:
Etiketter2-avel-och-avelsetikartiklar
Läst 9972 ggr
Grodan
9/2/06, 6:02 AM

Planerad avel på mus, del 1 - Allmänt

Artikelserie skriven 1996-1997 (då publicerad i HUSMUSEN). Uppdaterad 2006. Skriven av Gerodean "Grodan" Elleby.

Plötsligt dyker en konstig färgvariant upp, i en muskull, som man inte känner till och inte vet varifrån den kommer. Det är inte så konstigt, man vet bara inte alltid hur man gjorde för att få fram den!

Är man inte var så begåvad med genetik och nedärvningsregler kan det vara svårt att räkna ut. Där är en av fördelarna med stamtavla. Dokumenterade saker går alltid att kontrollera i efterhand!

Gensoppa

När man har väldigt blandat med gener och får många olika färger i muskullarna säger man att man har "gensoppa".

Ett fenomen som är vanligt när man hämtar möss på många olika ställen (zooaffärer, hos grannen, hos kompisar osv) och blandar allt detta i en avel sedan. Med andra ord, man har ingen koll och ingen aning om vad man pysslar med! 

Vad ska man göra som uppfödare?

Som uppfödare ska man koncentrera sig på att avla fram Standardenliga färger, teckningar och hårlag och/eller hälsa, temperament och lång livslängd. Temperamentet får man aldrig slarva med. En mus med dåligt temperament ska aldrig avlas på - hur snygg den än är i utställningssammanhand!

Eva Johansson har skrivit faktahäften som jag tycker att alla uppfödare ska inhandla. SVEMUS standard är också viktig, eftersom domarna dömer efter den.

Många blir avelsintresserade just på grund av alla olika färger, teckningar och hårlag som möss kan ha, vilket är jättebra. Med många uppfödare kan vi planera aveln noga. Jag tycker att det är viktigt att de flesta färgerna finns representerade i föreningen. Att flera uppfödare håller på med samma variant är lite dumt om ingen håller på med de andra. Självklart kan inte SVEMUS eller uppfödarregistratorn tvinga en uppfödare att föda upp en sällsynt variant, utan det är något uppfödaren själv ska känna sig manad till. Jag själv som uppfödare är mer än villig att ta fram sällsynta och eftertraktade färger och teckningar om någon som vill ha dessa ber mig. Har genom åren haft flera "sidoprojekt" som pearl, brindle, dutch, fox mm.

Vilken färg, teckning och hårlag?

För det första skulle jag vilja se varianter som saknas i Sverige, som pearl, tiger/brindle, silver grey, silver brown och teckningar som variegated, broken, rumpwhite och tricolour men även merle.

Av de varianter vi har i Sverige krävs mer jobb på tecknade som bläsad berkshire, even, dutch och bandad, men även på färger och varianter som lilac, choklad, cream, cinnamon, gul, himalaya, sable, fox mfl.

För att få fram speciella varianter bör man ta reda på hur man gör och ha ett par möss att börja med. Man kan antingen "göra" varianten själv eller köpa in ett par djur i den önskvärda varianten. Att köpa in "färdiga" djur är simpelt och skulle kunna kallas för fusk, men på en del varianter behövs det för att vid huvudtaget få in de rätta generna. Vad man ska kunna då är att se vad djuren har för anlag och hur de fungerar. På flertalet av våra möss kan vi se att de har en färg, men då vi använder dem i avel får vi en annan färg (man pratar om fenotyp och genotyp). Det stora problemet är att våra möss är av brokig stam och inte renavlade. Med renavlat menas att man bara parar ex svart + svart i många generationer UTAN inblandning av andra färger.

Regnbågskullar= kullar med många färger

För att kunna prata om mer avancerad genetik bör man utgå från att djuren är renavlade, för annars fungerar det inte riktigt som man tänkt sig. Vidare är det svårt att ge tips om hur man får fram den ena eller den andra färgen när mössen du parar bär på många gener och resultatet blir allt annat än det du väntat dig! Visst är det kul att få regnbågskullar… Någonstans måste man dock börja och får man stora kullar kan man ha tur att åtminstone en i kullen får den färg, teckning eller det hårlag som man ville ha.

När man pratar avel får man tänka på ovanstående. Det enda man behöver veta då är vilka varianter som är dominanta respektive resistenta samt veta vad som är skillnaden och hur de fungerar i avel.

Skumma regler?

Det florerar en del skumma riktlinger och regler, som man sedan kanske inte hittar någon förklaring till. Några exempel:

  1. Para inte satin med satin.
  2. Para inte tecknat med tecknat för många generationer i rad.
  3. Para inte rödögd med rödögd för många generationer i rad.

Regel 1 finns utspridd i hamstervärlden och satin+satin kan ge glespälsade djur. Satinglansen sägs inte bli så full av lyster som önskas när man parar satin med satin och ett råd är därför att para satin med satinbärare. Vidare blir djur med fenotyp satin ofta lite mindre än sina osatiniserade kullsyskon och kan verka klenare. 

Regel 2 och 3 är säkerligen bara myter som uppkommit då man avlat på djur med defekter. Nu är det visserligen så att tecknade kan ge upphov till dvärgmöss (minimöss?) och grovtarmssjukdom, men det är bara de som har vitt på sig som bär vidare dessa defekter. Vidare kan det tänkas att då man håller på med tecknade möss bryr man sig mindre om typ och storlek, för när man väl hittar vältecknade möss att avla på spelar det ingen roll om de är små. Dutch är den variant som har en tendens att "krympa" i storlek och typ. Så se upp med storleken på de tecknade mössen!

Problemen med rödögda djur är gråstarr och andra ögonsjukdomar, antingen ärftliga eller som bara uppkommer av någon anledning. Det är svårt att veta om det har att göra med om den är rödögd eller inte, men man skulle kunna säga att det är vanligare med blindhet p g a starr på rödögda möss. Däremot finns någon oförklarlig myt om att rödögda möss i en linje där man bara parar rödögt med rödögt skulle få mindre ögonstorlek. Detta är något jag aldrig märkt!

Defekter

Defekter kan dyka upp var som helst och på vilka djur som helst. Det finns även genetiska sjukdomar och defekter bundna till vissa varianter. Tecknade, svartögda gula, röda och brindle är några som bär på genetiska defekter. Avlar man dessa varianter får man avla på de som inte uppvisar defekterna.

Vissa kombinationer kan ge dåligt resultat, dvs A-musen parad med B-musen kan ge defekta djur medans A-musen parad med C-musen kan ge frisk avkomma. Det är svårt att veta vad mössen bär på för defekta gener och vad som händer då du parar dem, därför ska man alltid göra flera olika kombinationer. Hur bra eller dålig en parning är vet du egentligen inte förrän några år eller generationer senare! Har du tur visar det sig på en gång.

Vad jag tycker är viktigt är att man har koll på sina djur och antecknar allt som händer, sjukdomar, och dyl med samtliga djur i släkten. Efter ett par år kan man eventuellt se ett mönster. Vid allvarlig ärftliga defekter bör man avsluta aveln på linjen. I andra fall kan man avla bort defekter och sjukdomar genom att avla på de friska i linjen, men bara då med friska djur. Dessa djur bör inte hamna i avel hos någon annan förrän man är säker på att djuren är friska. Tyvärr kan man aldrig vara säker på att man lyckats avla bort en defekt eller sjukdom, då de flesta sådana hänger kvar i otroligt många generationer.

För att få reda på om man har några defekter i sin linje måste man inavla. Många använder sig enbart av inavel av denna anledning: för att ta reda på vad för gener djuren bär på.

Avelsformer

Det finns egentligen bara två former av avel: inavel och utavel. Men man pratar gärna om en tredje avelsform: linjeavel, som är en typ av inavel.

Inavel är då du parar besläktade djur med varandra. Du tittar inte så mycket på hur de är släkt utan mer på utseende och hur djuren matchar ihop. Inavelsgraden kan vara hög och djuren du parar kan vara närbesläktade djur som bror+syster, mor+son och fader+ dotter. Inavelsgraden kan även vara låg och släktskapet lite mer komplicerat.

Utavel är då du parar obesläktade djur och linjeavel är när du tittar i stamtavlan och parar närmast kusiner med varandra. Linjeavel är alltså en form av inavel.

Mer om dessa avelsformer och om inavelsgrad kan du läsa i "Avelshandboken" skriven av Eva Johansson och Ann-Zophi Pålsson.

Mål och delmål

När man avlar på djur sätter man upp mål. Man börjar oftast med att sätta målet högt och sedan då man inser att det inte alls var så lätt sänker man ribban. Detta är inte att rekommendera precis, men det är verkligheten; ellerhur?!

Vare sig man är registrerad uppfödare eller ej så har man ett mål med varje parning. Att para djur bara för att få ungar, som Tomas Halld´n sa en gång, är absolut inget mål. Ett mål är egentligen flera saker på en gång då vi pratar om musavel; man ska få fram en speciell variant, den ska vara perfekt, snygg, frisk, vältypad, långlivad och ha bra temperament. Att ha delmål är bra när vägen till det där stora målet man satt upp "långt bort i universum" blir för krokig. Man delar upp alla saker i delmål. Först jobba med temperamentet, sedan med x och sedan x…

Mål är olika för alla, beror på personlighet samt vilka varianter man håller på med. En svår variant kräver ett mer planerat avelsarbete. Först har man delmålet att få fram ett bra exemplar av den varianten, sedan kommer de andra delmålen med typ osv. Till slut når man kanske sitt mål.

Har man ett mål som är svårt att nå kämpar man på ett annat sätt. Har man ett mål som är lätt att nå, finns stor risk att man inte vet vad man ska göra då man nått målet. När man nått sitt mål gäller det att man sedan fortsätter att producera sådana djur. Slutar man med uppfödningen finns inget kvar till eftervärlden. Alltså nå målet och bevara den statusen på djuren!

Varianter

Man väljer oftast en variant som man "förälskat sig i", antingen en speciell färg, teckning eller ett hårlag - att hålla på med alla tre saker samtidigt är mycket svårt. Sedan läser man i Standarden hur det perfekta djuret ska se ut och har det som mål. Djuren ställer man ut i Standardklass för att få reda på om det är bra avelsmaterial. Att ställa ut i Standard är samma sak som att fråga en expert hur väl man lyckats i sin avel eller hur bra mössen efterliknar den skrivna standarden. När det gäller ostandardiserade (OS) varianter blir det lite annorlunda.

Väljer du en speciell färg som du vill hålla på med blir det alltid i korthår, i alla fall först. Håller man på med korthår struntar man i stort sett i pälsen och har då färg, typ, hälsa och temperamentet att jobba med. På så sätt kan man lätt få fram rätt färgnyans. Sätter man till ett annat hårlag blir det genast problem: med pälsen ändras färgen! Sedan blir kanske typen och temperamentet annorlunda också… Det får man själv fundera på, som uppfödare, om det är positivt eller negativt!

Väljer du en speciell teckning kan du strunta i färg och hårlag och bry dig om andra saker. Förutom hälsa, typ och temperament kan du ägna din tid åt att titta på var det vita eller färgfläckarna sitter på musen. Väljer du däremot ett hårlag får du strunta i färg och teckning och bara bry dig om päls, typ, temperament och hälsa.

Att avla på teckning eller en speciell pälstyp är nog det svåraste man kan välja. Till stor del p g a det snäva avelsmaterialet, för det är ju fortfarande så att korthår är den vanligaste varianten. Problem är typen - den glömmer man bort lätt eller kan inte ta hänsyn till då ett BRA exemplar av en teckning eller hårlag är viktigare. Naturligtvis får man använda andra varianter i sin avel, annars sitter man utan framtida avelsmaterial.

Den lättaste och egentligen bästa aveln är när man struntar i utseendet och bara avlar på hälsa, temperament och lång livsålder. Då har man inte begränsat sig till endast en färg, en teckning eller ett hårlag och man kan söka avelsmaterial överallt! Det är också lättare att vara ärlig och kräsen.

© Gerodean "Grodan" Elleby

Av: Grodan

Datum för publicering

  • 2006-09-02

❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Annons:
mandymoo
9/3/06, 10:07 AM
#1

Sån bra artikel - gillar den  jätte mycket.

Grodan
9/4/06, 7:53 AM
#2

Tack mandymoo, du är så himla snäll och rar! Kyss

Den är gammal, men något nyttigt kan man säkert få ut av den.

Faktum är att jag presenterar denna serie för att en person faktiskt tycker att den är bra och ville se den. Jag har inte ändrat eller uppdaterat så mycket, för jag vill inte sitta och peta i gammal text - speciellt inte min egen. Skrattande


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

mandymoo
1/25/07, 10:42 PM
#3

Jag puttar upp dom här nyttiga o bra artiklarna så att flera kan läsa dom om intresset finns *Ler*

Mustedde
11/11/12, 8:18 PM
#4

Bra artikel,man lär sig mycket . :)

[zombivarg]
5/9/18, 8:05 PM
#5

Jag har läst flera Artiklar under "avel- i svemus" och har flera ny funderingar och frågor då artiklarna är gamla. Så nu hoppas jag någon här kan svara på detta. Jag håller inte på med avel av möss men är nyfiken intresserad på att kanske börja. Tycker det är intressant med avel, genetik osv. Frågor på denna artikeln 1: Inavla- för att kolla vad för gener mössen bär på, gör ni det fortfarande och i vilken utsträckning? Eller har ni någon annan lösning? 2: Skrivaren räknar upp olika teckning och färger som saknas eller inte finns så mycket av här i Sverige. Hur är det i dag, 2018? Finns det färger och teckning som behöver någon intresserad uppfödares hjälp? 3: Avels handboken, skriven av Eva Johansson och Ann-Zophie Pålsson. Är det en bok som ni fortfarande kan rekommendera eller finns det något nyare som är skrivet/ uppdaterat? Hoppas det är okej att ställa dessa frågor här under denna artikeln. Om inte så säg det så startar jag ett nytt inlägg.

ariama
5/10/18, 7:40 AM
#6

Hej zombivarg! Här kommer några svar från mig.

1. Inavel (i olika grad) är en utbredd metod bland musuppfödare (i kombination med utavel), och möss är inte särskilt känsliga för inavel.  Att inavla för att kolla musens genetik, jag kan inte svara på den frågan riktigt.

Ingen vill väl ha en massa extrakullar till att börja med, man har så många möss ändå att tio-femton till "utanför aveln" inte hör till önskningarna. Därför är "testparningar" inget som står högt på listan för mig i alla fall. Det är en metod, och ibland används den om det dykt upp någon konstig färg/variant som ingen kan lista ut vad det är. Dvs inte någon av de kända färgerna eller varianterna.

Om man bara vill veta vilka färggener musen bär på, behövs inte inavel, utan det räcker med att veta vilken annan färg man ska matcha med, och vad resultaten blir i olika kombinationer.

2. Det finns så få musuppfödare att det i praktiken saknas möss i alla varianter, om man önskar en bred avelsbas. Däremot finns väl de flesta färger och teckningar representerade. Finns eller har funnits. Uppfödare kommer och går, tyvärr, och när de går försvinner deras variant.

3. Eva Johansson har skrivit en hel serie helt underbara häften om möss, genetik, avel, färger, osv.  (även om råttor och marsvin tror jag) De heter "Boken om…" men är ganska tunna häften.  Hennes hemsidor (och därmed även försäljning av häftena) är borttagna tyvärr.
Om någon hittar henne på nätet så får ni gärna ge mig länken!

När det gäller böcker om avel så vet jag ingen bra. De allra bästa skriverierna jag vet när det gäller möss, oavsett ämne, finns här på Mus.iFokus!

Annons:
Grodan
5/11/18, 8:20 PM
#7

#6 det går nog att kontakta henne på fb o be att få köpa häften…


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Grodan
8/1/20, 9:53 PM
#8

Hm funderar lite kring denna serie, om jag ska plocka bort den. 14 år gammal och tyvärr finns inte de häften EJ skrev längre. Otroligt dumt då hon gav goda recept på hur man ska avla fram ditten eller datten.  Källor flera av de gamla bra böckerna på engelska som säkert ingen orkar läsa, bland annat dessa som i a f ligger på nätet


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Upp till toppen
Annons: