Avel och avelsetik

Avel som hobby

2019-03-27 12:44 #0 av: ariama

.

Från Wikipedia:

"Det finns tre huvudsakliga metoder som används vid avel:

  •     Isolering: En grupp som används för avel måste isoleras från gener utifrån.
  •     Styrd selektion: Uppfödare måste själva se till att exemplar med önskade drag parar sig med andra specimen med liknande drag.
  •     Inavel: Det är nödvändigt att tillämpa en viss grad av inavel för att rensa ut oönskade drag eller konkretisera önskade drag. Det är kontroversiellt eftersom det ofta också leder till att vissa djurraser har ökad risk för genetiska åkommor."


Avel är något som människan har praktiserat i hundratals år. I stort sett all avel är i grunden baserad på någon form av inavel. Det är så man har fått fram raser och varianter.

Det viktigaste och svåraste med inavel är att behålla arten/ rasen/ varianten frisk, sund och fertil genom generationerna, dvs även in i framtiden.

Olika arter och raser har olika förutsättningar för inavel, i den stund de är i. Läget och förutsättningarna kan förändras snabbt och bero på många saker, t.ex. antalet djur som ingår i aveln, antalet uppfödare, graden av inavel, tåligheten för inavel hos arten, men också kontrollen över (eller brist på) den samlade avelssituationen hos rasen som helhet. Stamtavlor och avelsföreningar som har övergripande kontroll, och som utvecklar avelsrekommendationer, kan vara mycket viktiga för rasers bevarande.

Långvarigt upprepad och stark inavel är i stort sett alltid skadlig och orsakar förr eller senare inavelsdepression med sterilitet och sänkt immunförsvar som följd. Undantag finns, men det är inget att räkna med.

Detta tar inte bort fördelarna med kortvarig inavel, eller svagare grad av inavel (linjeavel), så länge man enbart väljer ut helt friska och sunda djur till avel, och håller noga koll på tendensen till sjukdomar, sämre immunsystem, stereotypt beteende eller minskad fertilitet.

Att i generation efter generation fortsätta med stark inavel (syskon eller förälder-barn) tar oftast ett abrupt slut när man plötsligt inte har något fertilt djur kvar. Det kan hända över en generation. Om man är medveten om det, och har ett ”back-upp-djur” till en fortfarande fertil föräldrageneration, kan man bryta dödläget, men sådan avel rekommenderas inte.

I en liten och hotad population som man önskar bevara bör man alltså alltid ha ett passande back-up-djur till varje avelsdjur man har, om man vill vara på den säkra sidan. Det är också bra om man kan hålla ”linjer i linjen”. Även om ens uppfödning håller en hög inavelsgrad får man inte låta ett enda djurs gener dominera hela populationen. Att lägga alla ägg i samma korg är inte en bra idé.  Finns det flera uppfödare brukar det automatisk finnas ”flera korgar”, fast det beror också på djurslag. *

Att helt undvika inavel är dock inte ett alternativ, eftersom man då inte kan bedriva en målinriktad avel. Med noll inavel förlorar man all förutsägbarhet och får stor spridning i utseende och beteende, och har i slutänden inte kvar någon ras eller variant.

Ju fler avels-individer som ingår i rasen/arten, desto lägre inavelsgrad kan man hålla, och riskerna minskar avsevärt. Släktskapet kan dock ändå vara högre än vad gemene man vet om, och än vad stamtavlorna visar.

Har man en ras/variant med få individer i aveln, behövs en noga utarbetad avelsplan. Målet bör då vara att sakta vidga avelsbasen med bevarade rasegenskaper.

En framgångsrik avel finns i ”spänningen” mellan hög förutsägbarhet med liten variation, och hög genetisk mångfald där förutsägbarheten är låg.

Hög förutsägbarhet och likhet hos avkomman kan ge stora avelsframgångar (med rätt egenskaper förstås Blinkar) men innebär också en genetisk låg mångfald och därmed hög risk för inavelsdepression med sterilitet och genetiska sjukdomar som följd.

En hög genetisk mångfald ger låg risk för genetiska sjukdomar och inavelsdepression, men låg förutsägbarhet vad gäller avkomman och en stor spridning i avkommans egenskaper. Man når inga avelsmål vare sig det gäller produktion, utseende eller beteende.

Det gäller att finna balansen där emellan, i motsättningen mellan ytterligheterna.

Var vi som mus-uppfödare väljer att lägga oss på skalan, är upp till var och en. Möss är ju faktiskt inte på något vis är en hotad art utan tål om några linjer avslutas.

-------------------------------------------------------------------------------

*Det är skillnad på att föda upp djur där varje uppfödare har egna handjur (t.ex. höns, får – eller möss) eller djur där ett fåtal uppfödare håller handjur till större grupper uppfödare (t.ex. kor, häst och hund). Alla vill ju helst använda den mest populära hanen, vars gener så småningom riskerar att genomsyra hela rasen.

Min artikel håller sig till hobby-aveln, där vi inte tar hjälp av DNA (genetiska markörer), inseminering, embryoöverföring, och allt möjligt annat som alltmer infiltrerar den moderna industri-aveln.

Anmäl
2019-03-27 13:18 #1 av: ariama

Jag vill lägga till att många defekter och/eller sjukdomar som drabbar vissa raser, inte i första hand är en effekt av inavel, utan av att alla avvikelser från ursprungs-arten beror på mutationer, dvs "trasiga gener".

Den udda egenskapen man önskar bevara, är ofta kopplad till andra egenskaper eller andra gener som då även de förändras, ofta med sämre funktion som resultat. Även förändrad anatomi försämrar lätt rasers livsbetingelser på olika vis.

Det enda negativa inaveln bidrar med här då, är att fortsätta avla på en defekt.  Något jag är starkt emot, hur "gulliga" de olika raserna än är. (trubbnosiga hundar med andningsproblem till exempel)

Anmäl
2019-03-27 20:50 #2 av: Fokusarad

Avel är spännande! Nu heter ju tråden förvisso avel som hobby, men jag som gärna drar i artiklar kommer osökt att tänka på Belyaevs rävar (apropå egenskaper kopplade till andra egenskaper)

Ni känner säkert till att det var en rysk genetiker vid namn Dmitri Belyaev som på typ 1950-talet började klura på domesticering, och funderade på varför en del domesticerade arter delar vissa egenskaper - t ex krullig svans, hängande öron, (relativt) lång reproduktionssäsong,  inte lika mycket stresshormoner, osv... han tänkte sig ungefär att våra förfäder måste ju ha valt de tamaste djuren, det underlättar ju en hel del om våra djur inte har något emot att umgås med oss.

Så han började helt enkelt testa detta på rävar, och han valde då ut de tamaste, t ex de som stannade kvar framme vid buren när man går förbi - och avlade vidare på dessa. Så i varje generation så plockade han ut de tamaste, och fortsatte så.

Redan efter sex generationers tamhets-avel så hade han rävar som självmant kom upp och slickade skötaren på handen, och som man kunde klappa.

Det som jag tycker är mest intressant med dessa rävar är att man, trots att man bara valt avelsdjur baserade på tamhet - samtidigt ser dessa utseendeförändringar som nämndes ovan, att de börjar bli fläckiga, får krulliga svansar och mer "barnsliga" drag (kortare nosar och rundare ansikten).

Anmäl
2019-03-28 09:11 #3 av: ariama

Ja, det har varit på TV också. Spännande är det!

Jag vill förtydliga till min artikel, att det största hotet vid inavel med möss är sterilitet, vilket inte är något som mössen lider av. Defekter är inte alls vanligt, men svansknyck i mild form kan dyka upp, och man får hålla ögonen öppna även för minskad storlek.
Avlar man däremot vidare på svansknyck, blir knyckarna värre. Givetvis avlar man inte på defekter! Med inavel eliminerar man dem istället genom att de utgår ur aveln.

Försämrat immunförsvar nämns som en fara vid inavel.  Men det behöver inte per automatik vara sämre, bara smalare.  Det kan vara bättre, vad gäller de smittor våra möss utsätts för, i och med att inaveln automatiskt avlar fram ett starkare immunförsvar för just de smittorna.
Däremot är inavlade möss sårbarare för nya smittor. Oftast utsätter vi ju inte våra skyddade tammöss för nya smittor. Vilda djur är mycket mer utsatta på det viset.
Men skulle vi få in en ny smitta, blir vi i stället troligtvis av med hela linjen...

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.