# Stamtavlor som ser hemska ut Author: Grodan En del av mina stamtavlor ser inte bra ut. För det står svart på vitt hur länge djuren i stammen levde och dödsorsak. Jag kan skämmas så inni vassen för detta, men vill inte heller mörka. Det är så bra om man lätt kan se i stamtavlan hur länge musen förväntas leva, vad den kan få för ålderskrämpor eller om den plötsligt dör så kan man lätt släktforska och se mönster. Jag önskar att flera gjorde så, så att vi kunde få lite mer än bara namn på släkten. Det måste ju finnas värde i informationen tycker jag. Vad tycker ni? Skräms ni av stamtavlor där det står att t e x farmor och mormor båda fick juvertumör vid 1 år och 11 månaders ålder? ## Comment 1 Author: Calcifer Jag är inte ägare av möss just nu, men jag har ägt möss tidigare och i framtiden när jag har möjlighet kommer jag skaffa möss igen (har två katter och har en etta, vore korkat att skaffa nu). Och jag vill definitivt hellre ha en ärlig och detaljerad stamtavla än en med bara namn. Jag tycker inte det säger något negativt om uppfödaren för att de kanske haft möss som dött i förtid av sjukdom. Det kanske gör att jag väljer en annan uppfödare om de visar sig ha friskare historik, men jag vill hellre VETA än gissa. Jag skulle inte skrämmas av det dock och skulle inte direkt säga "nej nej nej" kring någon med kanske lite mer komplicerad historik. Men det beror ju också på vilken nivå det ligger, som med alla andra djur. Om 90% av personens djur dött i förtid av EN specifik sjukdom så skulle jag inte välja dem. Men ett fåtal? Nä, det skulle inte skrämma bort mig. Speciellt om det inte är genetiska sjukdomar. ## Comment 2 Author: Emouse Skräms och skräms, det beror på vad avsikten med inköpet av musen med de nämnda släktingarna är. För sällskap, nej, inte värst. Inte om musen har det man vill ha i en mus temperamentsvis, även om det är tråkigt att veta att musen kanske inte lever så länge som väntat så väger musens temperament och relationen till musen upp det, tycker jag. Till avel, absolut! Jag hade direkt avskräckts från att köpa in möss i avel med den sjukdomshistoriken i släkten. Vilket är en bra sak, bra att det är dokumenterat och bra att man fick en chans att avskräckas. Hade det varit mörklagt hade man inte haft en chans att säga nej, att vara kräsen med sitt urval. Tycker inte att du ska skämmas, det kan hända vem som helst. Att man hunnit komma någon generation innan sjukdomen uppkommer hos mamma/mormor/farmor. Det är väl vad man väljer att göra med de nämnda i stamtavlorna med hjälp av den informationen du fått av att du varit duktig med att dokumentera, som spelar någon roll. Vad man fortsätter att avla på, det finns för och nackdelar med mycket. ## Comment 3 Author: Nordanälvens Nej, jag varken skräms eller skäms. Snarare tvärtom. Jag vill kunna veta hur hälsan faktiskt ser ut så jag kan göra noggranna val, väga fördelar och nackdelar. Blir mer skrämd av stamtavlor där det inte finns någon sjukdoms-/dödsinformation alls eller om jag inte får någon information när jag visar intresse för eventuella avelsdjur. Jag gillar inte att behöva ställa vad som känns som hundra frågor om hälsan och är det någon som är intresserad av att köpa (oavsett sällskap eller avel) så är jag ordentligt noga med att tala om hur det faktiskt ser ut i linjerna. Finns absolut ingen anledning till att inte vara (kanske brutalt) ärlig. Finns ändå inga linjer vad jag vet där varenda mus levt i typ hundra år utan någon som helst sjukdom/ohälsa. Om vi tar exemplet där farmor och mormor fick juvertumör vid 1å11m. Vet du, jag tycker det är helt okej. För mig och min (sällskaps/foder)avel. Personligen tycker jag inte det är en dålig ålder att uppnå, och en "bra" ålder att få juvertumörer på. Hade det handlat om juvertumörer vid 1 år så hade jag funderat lite mer om musen verkligen hade varit bra avelsmaterial för min avel. Mina stamtavlor är tomma på dödsorsak/dödsålder, jag vet inte hur jag ska få till det i kintraks. Verkar inte finnas någon möjlighet för mig att koda in det förnuvarande - om jag inte gör som i SVEMUS och skriver in det i namnen.. men det är så fruktansvärt fult 😝 ## Comment 4 Author: Emouse #3: Bra synpunkt, att det är en "bra" ålder att få tumör på. ## Comment 5 Author: Alwyn Håller med Nordanälvens i allt här. Skriver oftast dödsorsak i namnen nu och hatar det! Men det blir tydligt. Vissa stamtavlor ser bedrövliga ut och då pratar vi, tumörer runt året på majoriteten av syskonen i en kull 😭 Men det gör också det lätt att utesluta släktingar i vidare avel. ## Comment 6 Author: Grodan #2 🤍 #3 Underbara synpunkter och jag instämmer helt. Jag minns hur svårt det var att köpa in djur från Finland och Polen. De hatade när jag frågade tusen frågor om livslängd och hälsa. En finsk uppfödare sa till och med: Du får köpa de här mössen men du får ingen information om hälsa i linjen, så fråga inte! #5 Precis skriver livslängd och dödsorsak i namnraden på SVEMUS reg.system. Finns ingen annanstans att skriva det - att få in det i stamtavlan... När jag skrev för hand var det lättare förstås hahaha. Jag använde stamtavlorna för att kartlägga saker och skrev in om syskon hade svansknyck, var barberare/morrhårstuggare osv. Blev lätt att se då vilka djur jag INTE skulle para om jag inte ville ha svansknyckar och morrhårstuggare... ## Comment 7 Author: ariama Det är ju självklart, tycker jag, att ha koll på mössens ålder, allmäntillstånd och hälsa, liksom beteende och ... "grad av domesticering"/ hur sociala de är med människor/i vilken grad de gillar människor och mänskligt umgänge. Utan dessa uppgifter skulle jag inte kunnat bedriva avel, men det är sällan sådana uppgifter kan komma med inköpta möss. Då får jag ibland börja från början. Men det gäller ju bara ca ett par generationer. Eftersom jag inte registrerar mina möss är det mina egna anteckningar som gäller. Åtskilliga kollegieblock genom åren. Säljer jag möss kan jag ge uppskattad ålder och hälsostatus på dem. Inte så svårt ifs, med MMTV i besättningen, även om jag lyckats höja åldern för tumörutbrotten. Sist jag köpte en mus var november 2018! Vattnadals Halcon, en vacker toppengrabb som blev runt 2 år. #5. Här är ännu en sak vi tänker olika om 🙂 . Jag tänker "öka motståndskraften" istället för "avla inte på...". Alltså, jag tar tillvara på de släktingar som INTE drabbas av xxx, eftersom det är de som klarar sig TROTS att. Jag vill inte ha känsliga möss som inte kan utsättas för smittor. ## Comment 8 Author: Grodan #7 Precis. Anteckningar är superviktigt. Och absolut. De friska släktingarna är förhoppningsvis de som är starka eller inte fick "sjuk-genen"... eller i a f ett steg mot rätt riktning för avel. Att börja om kan kännas trevligt, men ett blankt blad är inte till någon riktigt hjälp. Då vet man ju inte vad man behöver jobba med. Just nu vet jag i mina linjer att jag behöver jobba med juvertumörer och klent immunförsvar på SM LH. Ev behöver mina möss träffa flera människor också så att jag kan se hur de beteer sig med andra, men det är inte möjligt just nu... ## Comment 9 Author: ariama #7. Vad jag ljuger! Får hjärnsläpp ibland, ursäkta. Köpte ett par möss i våras, men har ännu inte avlat på dem, och vet inte om jag gör. Min tilltänkta höll inte måttet, och nu släpper jag taget om RY. Jag minskar ju ner på min uppfödning lite mer än jag tänkte när jag köpte dem. #8. Jag tänker att de blanka bladen inte är blanka så länge, eftersom de blandas upp med mina egna mer och mer hela tiden, samtidigt som de visar upp sin egen hälsa och livslängd och eventuella problem. ## Comment 10 Author: Grodan #9 Åh nej, ska du sluta med RY????!!! ## Comment 11 Author: ariama Jag har inga tillräckligt bra. Mina fina har utgått, eller snarare bytt färg och tappade bort sig själva på kuppen. Vill inte, orkar inte, hugga tag i dem igen. Det blir för mycket jobb med för många möss. En mycket mycket liten möjlighet finns att någon unge dyker upp igen, genen är ju recessiv, men i dagsläget verkar RY utgå. "Röda agouti" intresserar mig mest just nu. De är svåra så det räcker! ## Comment 12 Author: Grodan Ja, du har ju fått fina Agoutis på köpet. Hoppas du får fram några RY. De blev ju väldigt fina till slut. Förstår precis detta med att begränsa sig till en variant, men jag blir alltid lite ledsen när/om vissa trevliga varianter försvinner. Det är på tok för mycket fokus på Tricolor, Splash och Siamese idag. Och då har jag även valt att avla Siamese, men när jag gjorde det valet var varianten inte så popular. Kanske ska jag sadla om? Jag vet att det är knäppt tänkt, men ibland undrar jag om just Siamese Longhair är lite klenare genetiskt än andra varianter. Vi såg en tendens till det på råttor för många år sedan och nu har det gått troll i några av mina bästa Siamese-linjer. Flera har jag fått lägga ner. Å andra sidan var det just en Siamese Longhairshona som överlevde allt rossel i en släkt och blev 2 år gammal, så jag vet inte... Jag försöker hitta mönster. Försöker hitta vart felen är... (så att jag kan rätta till dem) Och inte vet jag inte alls vilken variant jag skulle ha istället. Siamese har följt mig sedan 90-talet och är mig varmt om hjärtat. ## Comment 13 Author: ariama Jag tycker att man ska avla den variant som värmer i hjärtat och gör en glad av att se, titta på och umgås med. Jag dras ju till de varma färgerna, RY, agouti, tan, cinnamon, chocolate. Just rött är så vansinnigt svårt att få fram, och ännu svårare att behålla genom generationer. Det måste vara den svåraste varianten som finns! "Rött", dvs djupt mörk rödbrun men varm lyster. Rent och ljust gul är också lite svår att få fram (även i DY). Vanligast och lättast är "brandgult", dvs mitt emellan, i lite olika nyanser från rent brandgul till lite djupare och mörkare. Jag fotar ju med blixt, så rödtonen framhävs lite mer än i irl. ## Comment 14 Author: Grodan #13 Jo, så är det. Men jag vill inte att det BARA ska finnas några få varianter i Sverige - vilket det på senare tid faktiskt gör. Vissa varianter är överpopulära. Och jag har alltid velat att vi ska ha variant-rikt... ## Comment 15 Author: ariama Instämmer! ## Comment 16 Author: Alwyn #12: jag har funderat på om himalayas är kopplat till sämre immunförsvar faktiskt. Ariama jag har testat din metod. Avlat på två honor i kullar där alla utom de fick tumörer. De själva levde länge! Men deras ungar fick i sin tur tumörer tidigt så jag gav helt upp dem. Nu ska jag avla fula, friska möss 😜 ## Comment 17 Author: ariama #16. Det finns inga "quick fix" inom avel. Och man kan inte heller dra slutsatser av ett eller ett fåtal exempel. I ditt fall här hade jag troligtvis gjort samma val som du. 🙂 ## Comment 18 Author: Lona Nu har jag ju inga möss men är intresserad både av dem och avel rent allmänt så jag svarar ändå. Om jag skulle köpa möss så skulle jag absolut inte bli avskräckt av en "ärlig" stamtavla eller vad man skall kalla den, tvärtom! Jag tycker att det tyder på en uppfödare som är seriös och som dessutom har koll på sina uppfödningar - inte kör efter "sålt är sålt, jag skiter i hur mössen mår sen". Skulle däremot en uppfödare säga att deras möss minsann lever till de är fem år och att hen aldrig har fött upp en sjuk mus så ja, då skulle jag skippa den personen direkt. (Ok, lite överdrivet men ni förstår nog hur jag menar.) Det är klart, om en uppfödare har väldigt dåliga hälsoresultat på sina möss så skulle jag ta mig en funderare *om vederbörande fortfarande avlar vidare utan att ändra något*. Skulle uppf däremot säga att en viss linje visade sig ha tex tumörer så hen har korsat in/ändrat på något vis så är det ett stort plus! Avel är jäkla svårt, många mindre engagerade uppfödare märker nog inte ens att de inte har **bra** möss för de utvärderar inte sin avel alls. De flesta uppfödare har någon form av svagheter i sin avel, att de är medvetna om det är en förutsättning för att kunna bli ännu bättre. Jag blir riktigt glad av att vara inne på *mus.ifokus*, så engagerade uppfödare här som brinner för sunda, rastypiska och inte minst trevliga möss! Bra jobbat! ## Comment 19 Author: Alwyn #18: jag blir så glad av ditt inlägg ❤️ ## Comment 20 Author: Grodan #19 Ja, jag med faktiskt! Glömde bara skriva det! 😃