# Nu tar det slut.
Author: ariama

Beslutet har sakta formats.

Jag är 73 år och måste ju sluta nån gång. Har hållit på i snart 20 år, det börjar få räcka.

Musavel är ett himla dagligt JOBB! Det är lätt att glömma allt vad det medför. I både tid och pengar, och ansvar inte minst.
Det är inget lättvindigt och inget som genererar pengar om någon tror det. 🙃

Kul? Visst! Utan passionen går det inte i längden. Det är spännande, roligt, intressant, lärorikt, kärleksfullt, och ... fullt av fantastiska små vänner. 
Men som sagt, ett jobb och ansvar också, som man aldrig är fri från.

Jag har inte tänkt vara utan möss, inte helt, inte än. Men det jag kallar "avel" är på väg att upphöra. 

Kärleken till mössen tar däremot inte slut. 💖

De nostalgiska bilderna ger en liten återblick från Björndalens tidigaste år. Kanske följer jag upp, i den mån jag har sparat foton, och får lust. En liten nostalgi-tripp, som får ingå i processen.

## Comment 1
Author: ariama

Det här är mina allra första möss, 1968, eller -69. 
Min allra första mus i mitt liv, fick jag som "tack" när jag praoat i en djuraffär en vecka. 
Köpte en dräktig hona till henne, och vips var de 6. Tur som en tokig (vilket jag inte begrep då) var alla ungar honor!

De sprang lösa i mitt rum - återfanns ibland lite var stans i huset - men varje morgon sov de snällt i sin bur/låda/kartong. (egenbyggd kartong av klipp-och-tejpa).

Efter det dröjde det flera år, men sen hade jag åter några möss ett tag när mina barn var små. Vilket har smittat sonen, så han skaffade sällskapsmöss ett tag som vuxen, och åter nu (från mig såklart) till mina barnbarn (nu 10 år).

Det var förresten via sonen som jag fick reda på att SVEMUS fanns, då han köpt sina från Stjärnvindens 2005. HURRA en MUSFÖRENING! 
Och sen var jag fast igen.

## Comment 2
Author: Lona

Så tråkigt, men jag förstår att seriös uppfödning tar både tid, pengar och engagemang. 
Hoppas verkligen att du stannar kvar här på Mus.ifokus, din stora kunskap och vilja att dela med dig av den är ovärderlig! ❤️🐭

## Comment 3
Author: ariama

#2. Gulle dig!! 💖 😘

## Comment 4
Author: archwulf

#1: Men vilka fantastiska små raringar! Har de möjligtvis inspirerat din berättelse om musen som tuggade sig ur sin låda och gick på en läskig upptäcktsfärd innan han sprang hm igen? 🐭

Ett tråkigt men såklart förståeligt beslut under omständigheterna. Jag hoppas också att du stannar kvar här i musforumen, även om uppfödningen läggs ner.

## Comment 5
Author: ariama

#4. Jo ... hon fick i alla fall vara fotomodell. 
Den berättelsen handlade mest om både hur svårt det kan vara att "tolka rätt" vad våra djur "berättar" för oss - liksom deras tolkningssvårigheter att få det rätt vad vi säger åt dem. 
Samtidigt som det inte gör något, eftersom vi ändå glatt kommunicerar med varandra och tycker så mycket om varandra. 😁

Här är en riktig "saga" där hon är huvudperson, taget direkt ur verkligheten:
https://mus.ifokus.se/discussion/1475106/busmusen-brioche-2006

Det där med att tolka djur: En klok dam sa en gång, att vi lätt tolkar in för mycket, men det gäller lika väl att inte tolka in för litet!! 

Själv har jag "släppt det", inser allt jag "inte vet". Och håller mig till det som funkar, med så öppet sinne jag kan.
Det är som det är. Funkar det så är det bra, oavsett orsak. Funkar det inte - så gör om och prova annat.

## Comment 6
Author: Grodan

😥😥😥😥😥😥😥

kan du inte bara minska ner lite? 
vad säger dina barnbarn? vill de inte hjälpa dig lite, så du orkar ha kvar det bästa från din linje?

## Comment 7
Author: ariama

Jag har ju gått i tankarna i tre år faktiskt. Och jag har till slut kommit till den punkten när jag helt enkelt "inte vill" längre.

Sorry, jag vet hur det känns när andra lägger ner sina uppfödningar, det är trist.

Jag slutar inte med möss, jag slutar med aveln. Blir bara några sällskapsmöss kvar, i slutänden. 
Ska bli roligt att bara få ägna sig åt bara några stycken, bygga relationer (på närmare vis), bygga jättebur, bara umgås helt enkelt.