# Kärringen Mot Strömmen, och uppfödarmöss
Author: ariama

Lite om mig, Kärringen-Mot-Strömmen ![Skrattande](http://mus.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande").

Jag är 60 år, och klev in i ”smådjursvärlden” först för sex år sedan. En ny erfarenhet för mig. Därmed inte sagt att jag inte har haft smådjur i mitt liv, för det har jag. Också.

Jag kommer från en mer ”gammaldags” miljö, uppfödd på landet, mitt i naturen, med hästar, höns, och slaktkaniner. En och annan gris och kossa fanns också med i bilden.  Ett stort intresse för lantbrukets djur har jag alltid haft. Mitt hjärta har alltid klappat för djur, både stora och små, både tama och vilda.

Naturen är en viktig del av mitt liv, och jag är även med i styrelsen i Mälaröarnas Naturskyddsförening.

När det gäller djuren, har särskilt etologi (djurens beteende) intresserat mig djupt. På senare år även evolutionsbiologi, som är nära släkt både med etologi , och med domesticering av våra tamdjur – gränsen är flytande.

Lite om min uppfödning.

Jag har Björndalens Sällskapsmöss, en liten ickereggad musuppfödning sedan sex år tillbaka. Målet med uppfödningen är egentligen att lära mig mera. Lära mig mera om djur överlag, om genetik, om mössens beteenden, om domesticeringsprocesser mm. Givetvis är de också ett stort sällskap, inte bara ”ett projekt”.

Möss är fullvärdiga djur, sin lilla storlek till trots, och sin lätthanterlighet till trots. Jag varken kan eller orkar, eller har råd, att föda upp hästar eller elefanter  ;-) men möss går alldeles utmärkt. På ett vis kan jag få samma kunskap ur min musavel, som andra större djur kan ge mig, ja mer till och med, eftersom generationsväxlingarna är så snabba och underlaget så stort.

Givetvis har varje djurslag sin egen specialisering, och jag blir förstås inte en bättre uppfödare av elefanter, för att jag föder upp möss, jag menar inte på det viset.

Jag varvar hela tiden teoretisk och praktisk kunskap, läser på i böcker mm, och studerar mina möss. Drar slutsatser (som hela tiden förändras och utvecklas).

Det är så jäkla spännande, intressant och kul!!  Jag brinner för det!

Jag har aldrig tidigare sysslat med målmedveten långsiktig avel, men emellanåt varit omgiven av människor som gjort, människor ”av den gamla stammen”.  Praktiska människor. Kanske till och med ”hårdhudade” sett med smådjursvärldens ögon.  Ingen ”blödighet” här, men ett varmt hjärta som klappar för djuren, och som inte tillåter djur att lida.

In i SVEMUS.

Att gå med i SVEMUS var en intressant erfarenhet. Eftersom jag kommer från ”en annan djurvärld” har jag nog egentligen alltid varit ”på tvären” med mycket av det jag fått erfara.  Ja, jag är det fortfarande. Än det ena, än det andra, har jag hellre velat se fungera på ett annat vis.

Med tiden har jag fått inse, att det nog ändå mestadels fungerar bäst så som det är. Ändå vill jag ha in andra, och främst FLER, aspekter på både utställningarna och mushållningen generellt. Även fler aspekter när det gäller tankesätt; hur vi ser på mössen, deras liv, beteenden, sjukdomar, avelsmål, osv.

Musen är ett underbart litet djur, som inte enbart är ett kärt sällskap, eller ”en vacker typ och perfekt standardfärg”, utan också har så otroligt mycket att lära oss. Om vi vill. Det är inte för intet som möss är de mest använda djurmodellerna på laboratorier världen över, oavsett vad forskningen gäller.

Musuppfödning och utställningar.

Utställningar enkelriktar.  Uppfödarmössen driver fram endast en typ av möss, vilket jag själv tycker är synd. Vår gamla hederliga sällskapsmus, den svensktypade, utesluts från prispallen.  Små öron och en liten malplacerad snörstump där bak, prioriteras verkligen inte.

För sällskapsmössen finns petklass, sägs det, men det stämmer inte! Även petklass likriktar. Petklass prioriterar uppfödarmöss, de som sitter stilla och lugnt i handen och låter sig hanteras hur som helst utan invändningar. De som kan leva sina liv i små burar staplade på varandra, och som inte har särskilt höga krav på livet, de som man kan ha 50 – 100 av, utan problem. Det är ”uppfödarmöss”.

Är inte det bra då?

Jo, det är utmärkt! Särskilt för alla dem som vill "avla". Det är bara det, att det finns fler varianter av möss, med andra behov och andra krav, som har helt andra saker att ge sin ägare! Tillit, mod, äventyrslust, delaktighet, egen vilja och förmåga att uttrycka den, tydlig personlighet samt personlig tillgivenhet.

DE är i mina ögon de verkliga sällskapsmössen.

Men av dem har man inte 100, 50, eller ens 20 stycken.  Man startar inte en uppfödning med dem, de är SÄLLSKAPSMÖSS. Av dem har man ett par, men i gengäld ett par VÄNNER, i ömsesidig vänskap och tillit. Man har möss som törs och VILL ty sig till sin människa. De är ”små hundar” – och därmed lika krävande.

De här mössen är inte vanliga! Och man finner dem knappast hos en etablerad uppfödare, definitivt inte bland utställningsmeriterade musstammar, har man tur hittar man dem i zoobutiker ...

Såhär bor några av mina "uppfödarmöss". Jag har "öppna burar". I de här fallen är flertalet burarna öppna i fronten, så jag kan ha dem staplade och inte behöver lyfta ner dem utan kan hälsa, mata och byta vatten på ett enkelt vis.

Det är 8 burar med 19 möss i.

## Comment 1
Author: ariama

Samma burar från en annan vinkel. Lägg märke till den översta helt öppna buren.

## Comment 2
Author: Littlem

Kul att du skrev lite om dig själv och dina tankar kring musvärlden.  
  
Tycker det är så himla fantastiskt hur du har dina möss!  Kul att ha öppet till dem så de får va med mer.

## Comment 3
Author: ariama

Översta buren. Här bor min fina och rara Divinia, tillsammans med Garlois-Björn. Jag hoppas på ungar, hon har hittills inte blivit dräktig med annan hane.

Buren/lådan står tryckt mot fönstrets gardin. Eftersom det här är icke-äventyrliga temperamentsavlade uppfödarmöss, klättrar de inte upp i gardinen. Mer ändå: De gnager inte ens bitar ur den för att bädda boet med ![Flört](http://mus.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört"). Inte heller klättar de upp på "taket" till den andra buren som står intill. Och givetvis förblir tapeten obearbetad.

Men de huserar och möblerar och har sig, i sin egen bur, där har de fullt upp, men är också helt nöjda med vad de har.  Visst är det fantastiskt?

## Comment 4
Author: ariama

Hej Littlem ![Skrattande](http://mus.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")!

Här är en annan hörna. Fyra burar med 10 möss.

Allt fotat alldelees nyss, flertalet möss sover just nu. Men här kikar ett litet svart huvud nyfiket fram och undrar vad jag gör.

## Comment 5
Author: ariama

Detalj i bilden ovan:

## Comment 6
Author: Littlem

Jag blir glad i magen när jag ser dina bilder. Tror dina möss lever som mus-kungar o drottningar hos dig =)

## Comment 7
Author: Lamina

Oj vad glad jag blev av att läsa och se dessa bilder.  Jag riktigt smälter innuti! ![Kyss](http://mus.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")

## Comment 8
Author: [Borttaget]

WOW! Sådana burar ska jag ha när jag flyttar! Hur högt upp behöver burarna stå för att ingen ska hoppa?   
  
Tycker att du verkar ha väldigt bra syn på mössen. :)

## Comment 9
Author: Camillhe

Rymmer inte dina honor och hanar in till varandra?

Väldigt intressant att man kan ha öppna burar till möss, har tidigare bara sett marsvinsfolk som har det.

## Comment 10
Author: Magda

vad roligt att läsa om dig och få se hur du har dina möss! underbart!

## Comment 11
Author: ariama

Tack alla snälla ni ![Kyss](http://mus.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")

#8. Mina möss hoppar inte. Ett par decimeters höjd räcker kanske? Ja, en decimeter också för vissa.

Mina möss är "korkade" ![Skrattande](http://mus.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande").  De är inte särskilt äventyrslystna. De föredrar det säkra framför det osäkra.

#9. Nej, inga hanar rymmer in till honor, det skulle inte gå för sig! JAG bestämmer parningarna ![Flört](http://mus.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") . Det viktigaste för mig, är att inte ha för många möss!! Och verkligen inga oplanerade kullar.

Men, det viktigaste av allt: **Möss är så OLIKA!** Och det här beteendet är inte mitt avelsmål!! För jag prioriterar inte de korkade mössen ![Kyss](http://mus.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss").

Jag vill ha _sällskapsmöss_, och för det krävs äventyrslust och upptäckaranda hos mösssen, för att _gilla_ den gungande tillvaron när man hänger med i en svajande människohand!

De här mössen kommer fram och hälsar på mig (hälften av dem), kan sätta framtassarna på min hand, men helst inte gå upp i handen, då kan tillvaron bli för osäker.

Tas de upp i handen, sitter de snällt och stilla och låter sig hanteras - för börjar de röra sig blir tillvaron för osäker.

Nu överdriver jag lite, och drar det till sin spets, för att göra det mer synligt liksom.

Öppna burar har jag alltid haft. Ibland har jag behövt ha åtminstone en halvmeter ner till bord eller golv, sällsynt har inget avstånd alls hjälpt och då måste locket på.

## Comment 12
Author: ariama

Av mina 35 möss (har jag just nu med ungmössen) verkar

1 ungmus utvecklas till en riktigt äkta ljuvlig sällskapsmus,

6 stycken är försiktiga men kommer ändå gärna upp i handen (självmant menar jag givetvis, av egna beslut) och gillar att vara med mig.

15 stycken springer när jag kommer, men är fullstädigt hanterbara i handen.

8 st kommer fram och hälsar, men vill inte gå frivilligt upp i handen mer än med framfötterna.

Ungefär så ser fördelningen ut just nu. Mitt mål är pigga äventyrslystna glada möss som utan tvekan kommer upp i min hand, har förmåga att uttrycka sin önskan, är stresstålig och vänlig, och klarar av att sitta still i handen.

Det här är lite svårt att få fram... Olika egenskaper hänger ihop genetiskt, och möss tenderar att vara antingen springiga, klängiga och "tama", eller stillsamma men mycket försiktiga och osäkra.

Razzelmössen finner man bland de rädda mösssen - och här hjälper nästan inte vad man gör, de "rasslar ur synhåll" fortare än en gris kan blinka, vid blotta tanken på att någon människa kanske är på väg. (sedan sittter de ofta stilla i handen). 

Hittills, under mina sex år som uppfödare, har jag mest lyckats identifiera olika beteenden, men inte lyckats få fram en riktigt bra sällskapsmus.

## Comment 13
Author: ariama

Just nu har jag också ett projekt med att ta fram recessiv yellow, samt lära mig mer om hur färgen fungerar, ser ut, utvecklas, och kanske även kan förädlas. De här gula har inte särskilt bra "betende" sett ur sällskapsmusperspektiv. Och de är inte särskilt roliga att ha, som "husdjur". Rassliga, rädda och osällskapliga.

Men det ska väl "bli folk" av den här varianten också så småningom ![Flört](http://mus.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")![Kyss](http://mus.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss").

## Comment 14
Author: [Borttaget]

#11 Så är många av  mina också, glömde en bur helt vidöppen en hel natt. På morgonen låg de två killarna ihopkurade i hörnet av buren och sov.

## Comment 15
Author: Hyeonmu

Jag gillar din syn på möss Amaira, och har alltid gjort det. =) Jag håller ti.ll stor del också med dig om vad en sällskapsmus ska vara och jag har hela tiden mött problem ia tt nånting saknas. "Men hej, vad trevligt, du vill upp i handen! ... och iväg." eller, "Men åhh, du vill vara hos mig! ... helt... blixtstilla i handen."

Bara EN mus, min första uppfödarmus, har nånsin varit nära "perfekt" på så vis. Och hon var nästan ett år innan hon verkligen utvecklat den personligheten färdigt. (Det var den svarta jättegamla honan du såg i Standard. ;D)  
  
Sen avgudar jag också de som kryper up självmant och lägger sig tillrätta och somnar i en ärm eller i nacken, och tre-fyra sådana har jag faktiskt haft.  
  
Men jag får också på grund av hur jag vill att en mus ska vara väldigt svårt att stänga in de äventyrslystna, som gärna går på utflykt utanför buren ibland. Jag tycker att de har rätt till det. Problemet är ju då de som bara vill fly fly fly, de är helt fel temperamentsmässigt. Det är de som rymmer kollar lite på matte, vandrar vidare, och när de kommer förbi igen bara ser nyfikna ut när matte plockar upp och bär hem dem, som jag tycker är så härliga! =D Jag tycker överhuvudtaget att en mus tamhet, eller, ja, hur mycket den gillar och litar på sin människa kan mätas i hur villig den är att bli upplockad utanför buren.

## Comment 16
Author: ariama

#14. Härligt aammE ![Kyss](http://mus.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss"). Ibland blir man både glad och imponerad av sina möss.

#15: "_Jag tycker överhuvudtaget att en mus tamhet, eller, ja, hur mycket den gillar och litar på sin människa kan mätas i hur villig den är att bli upplockad utanför buren._"

Ja, absolut! Håller med dig fullständigt här.

Genom åren har jag haft Blanche och Brioche (kullsystrar f 2006), Himla f 2008, och Cheri f 2009. Slut. De är (var) mina riktiga hundar. När jag släppte dem på golvet, sprang de en runda för att kolla läget, men inom en minut (!) letade de reda på mig, och klättrade upp för mitt byxben för att leta reda på min hand!

Om jag var barbent, försökte de famna mitt ben som om det var en telefonstolpe, och försökte klättra upp ändå - fast det gick inte så bra. ![Skrattande](http://mus.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")

Ursöta näpna tillgivna vänner - men krävande. Jag fick aldrig "vara i fred". Väl i hnaden var de inte där för att kela, även om jag givetvis gärna fick pussa på dem, utan för att jag skulle hitta på mer äventyr åt dem. De var små tokstollar!

Sedan har jag haft några till möss som varit "golv-tama", Hörru och Hurra t.ex, från H-kullen 2009. Otroligt trevliga möss.

Nu har jag kanske en sån på gång igen. Dessa möss utmärker sig redan som 3 - 4-veckors ungar, genom att utan att tveka välja mig. "Hej matte, kul att se dig, här kommer jag", säger de och nosar mig rakt i ansiktet.

Men lilla Snuttan (som hon fått heta rent spontant) är bara 4 veckor idag, och musungar utvecklas så olika. Beteendet ska stanna kvar också, med samma trygghet, livet ut.

## Comment 17
Author: ariama

Om Busmusen Brioche och hennes Emil-i-Lönneberga-hyss kan jag skriva en hel bok. ![Skrattande](http://mus.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")

Som om hur hon rymde och väckte mig mitt i natten - tippe-tippe-tippe-tipp, utmed mitt ben under täcket, från foten upp till axeln, medan de långa morrhåren agerade känselspröt och kittlade mig subtilt. Och så Tippe-tippe-tippe-tipp tillbaka ner igen. Och så upp igen. Tills jag var tvungen att inse att jag tyvärr var vaken, och omöjligt kunde fortsätta sova med en mus i sängen, hur mycket jag än försökte.

Eller när hon var på golvet medan jag gjorde rent i musburar. Då fick jag vara barfota förstås, för såna där små hundar kan man lätt trampa på när de kommer och ska klättra upp. Men hon hade hittat något annat roligt, och jag upptäckte att det var att smita in i den stora sopsäcken, proppfull med papper, använt bottenströ, gnagda kartonger, osv. Åh herre gud, hur ska jag få ut henne oskadd!?? Det prasslade nerifrån botten.

Men så fort jag ropade hennes namn, kom hon kilande upp igen och klev upp i min hand!