Annons:
Etikettmöss-med-djur-och-människor
Läst 510 ggr
Galenidjur
4/13/13, 11:15 PM

I guess I'm gonna be ok - min historia

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Nu blev här en lång text, haha  men var bara tvungen att dela med mig av det som hänt den här veckan.

I måndags hände något jobbigt och mina små förlorade sina liv (det var en olycka och inte ålder eller nått sånt så det var därför det var så ledsamt för mig) 💔 Jag blev självklart väldigt ledsen och förlorade till 99% lusten att ens ha djur och dessutom visste jag inte riktigt hur jag skulle kunna sluta tänka på det som hade hänt… Som tur är har jag en väldigt bestämd och handlingskraftig far och det är jag just nu väldigt tacksam för även fast jag just då var skeptisk.

Han drog med mig till en djuraffär för att muntra upp mig (fast det funkade inte riktigt just då) och frågade om de hade möss. Då sa tjejen i kassan att de hade en kull som hon "sorterat" (separerat hanar från honor)  samma dag och hux flux kom hon med en massa små vita honmöss med röda ögon som sprang runt runt. "Ja men vi tar två" sa pappa och jag var för förvirrad för att säga emot, även fast jag efter att ha läst på om möss (och djuraffärer i allmänhet) hade bestämt att jag aldrig skulle köpa från en djuraffär mer.

  Jag satte ner handen mitt ibland dem och tog de som var framme och nosade mest och så plötsligt var vi hemma igen och släppte in mössen i sitt nya hem. Men trots att de var hur söta och sociala som helst (nosade på fingrarna länge om man höll upp fingret mot gallret osv) så kändes nånting fel. Den där speciella känslan som jag hade när jag tog hem mina första två va borta och entusiasmen fanns inte kvar. Tills…

Näst nästa dag: Jag satte ner handen i buren och höll fram en bit gurka. Förväntade mig egentligen ingenting förutom kanske lite nosande och lite försiktigt gnagande på gurkbiten , men då hände något helt annat! Plötsligt sprang en av dem ut på min hand och sen snabbt in i huset igen. Sen gorde hon det en gång till och så en gång till. Och inte nog med det! Då började hon klättra uppför min arm. Upp ner, upp ner och till sist klättrade hon så långt upp att hon var en bra bit utanför buren. Där stannnade hon en stund och nosade runt innan hon började traska ner igen, men då stannade hon istället upp vid burkanten och klättrade upp på taket. Hon gick runt ett tag och sen gick hon tillbaka till min arm och traskade ner i buren. Detta upprepades kanske tre gånger innan hon till sist gick och la sig hos sin syster igen. Behöver man säga att jag blev jätteglad? 🙂(av de andra två var det bara en som vågade göra så och det tog henne två veckor och den andra ville inte ha med mig att göra utan bet mig så fort hon fick chansen) De har inte klättrat så mycket på mig (förutom en gång igår) sen dess , men de är väldigt nyfikna på vem jag är och klättrar gärna på gallret upp till luckan på buren för att sticka ut huvudet (när jag har den öppen alltså) och titta på mig.

Jag känner mig faktiskt rätt så optimistisk även fast de är djuraffärsmöss. Har studerat dem noggrant och de ser jättefina ut, har fin päls och äter bra (speciellt den ena som är ett riktigt matvrak). Det enda som stör mig är att jag inte ser skillnad på dem, men det kanske man lär sig?😉haha

p.s I skrivande stund  försöker den ena skyffla in så mycket spån hon kan mellan burgolvet och min hand och nu ser jag att hon bär dit bomaterial också och försöker klämma in sig mellan fingrarna. Haha.

✨Medarbetare på jattekanin.ifokus
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Annons:
Malinolsn
4/13/13, 11:18 PM
#1

Vilken härlig historia! Du verkar ha fått två praktexemplar av djuraffärs-möss! 🙂
Lycka till med dom små!

Rebornbabyn
4/14/13, 8:58 AM
#2

Lycka till med dem! :) Kul att de är så nyfikna!

Älskar mina djur Hanna, Cocos och Pärlan.

[cessi]
4/14/13, 9:47 AM
#3

Åh, jag är så glad för din skull 😍 Lycka till med dem nya små krabaterna :D

Galenidjur
4/14/13, 6:04 PM
#4

tack allihop! :)  Det går rätt bra än så länge och igår klättrade de på min arm ett bra tag haha. Den ena insisterar dock på att gräva ner min hand hela tiden, speciellt vill hon trycka in spånet (och ibland sig själv) mellan mina fingrar. Vet nån vad det innebär? Ser jätteroligt ut!

Och finns det något smart sätt att se skillnad? Än så länge ser jag inga fysiska skillnader över huvudtaget. haha

✨Medarbetare på jattekanin.ifokus
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Upp till toppen
Annons: