Annons:
Etiketterbeteendehälsaskötsel
Läst 687 ggr
KickiG
2014-08-26 13:29

Burstorlek påverkar antalet slagsmål?

Sitter här och tittar på finska mus-forumets sida och snubblade över en gammal tråd (2007). I tråden diskuterar man hur stora burar möss skall ha, och antalet möss som man kan ha i dem. Inget konstigt i sig. Det som fångade min uppmärksamhet var flera påståenden om att man inte skall ha för stora burar, eftersom det kan leda till slagsmål. 

Att möss i stora burar kan bli skyggare har jag läst även här, men vad är er erfarenhet? Blir det lättare slagsmål mellan mössen om de har väldigt mycket utrymme att leva på?

En liten bur kan ju förstås också leda till slagsmål om det blir för trångt för dem där.

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Annons:
ariama
2014-08-26 14:05
#1

Jag vet faktiskt inte! Det är inget som jag har märkt något av (och jag har ju stora burar, men avlar också på beteendet!)

Möjligtvis när det gäller hanar, som på något vis "ger upp" om att försöka hålla ett revir när det inte finns plats för det - obs MIN tanke, jag har fått för mig det, tycker det verkar så ibland, men jag har inget underlag att döma efter.

Tror det beror väldigt mycket på individerna. Vissa möss funkar i alla lägen, andra är kinkigare (i olika grader).

Det blev nog mest bla-bla-bla från min sida…

KickiG
2014-08-26 18:25
#2

#1 Bla bla bla är ofta väldigt bra, tycker jag.

Läste vidare nu närjag hade bättre tid, och det verkade basera sig på att om man har stor bur så kan mössen (även honor) dela upp sig i mindre flockar, och då kan de börja slåss om revir. Det blir alltså t ex två olika revir i samma bur.

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Grodan
2014-08-28 17:12
#3

Jag förstår tänket, men har inte märkt att det skulle vara så. Däremot håller jag inte gärna vuxna brödragrupper på fler än 4 st. Oavsett burstorlek tycker jag att det sällan funkar med större hangrupper när alla är vuxna.

Jag har haft hangrupper med hanar i olika åldrar som inte varit släkt kortare stunder och då har jag valt att ha mycket stor bur och det har fungerat väl. De har levt i grupp och sovit i en stor hög. Så fort jag märkt att någon dragit sig undan och velat sova själv har han fått flytta till eget.


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Vattnadal
2014-08-29 12:23
#4

Jag tycker inte att det beror på buren, möjligen att man i en för stor bur stoppar in för många. 10 max i en grupp, sen börjar de dela upp sig i mindre grupper.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

StillaSinnet
2014-08-30 09:53
#5

Jag håller med om att möss trivs sämre i FÖR stora burar. Eller…kanske inte trivs sämre men mår sämre, men jag ska försöka förklara hur jag tänker.

Japp, #4 större grupper än 10 delar upp sig i fler flockar och kan bli rivaler vilket slutar i slagsmål. Speciellt om det finns flera hanar, en vattenflaska och en matskål. Jag vill påstår att det ibland händer vid flockar mindre än tio också och därför tycker jag att man ska undvika större grupper än 5-6 möss. Hellre två eller tre mindre burar med 3-6 möss i varje än 10 i en jättestor. Det är vi nog överens om.

Den stora buren gör också precis som KickiG inleder med: ger möjligheter att kunna springa undan vilket i vissa fall leder till skygga möss. När nya köpare handlar av mig rekommenderar jag en liten bur första månaden, medan karantänen är, gärna längre tid,  så man hinner få en bra relation till sin mus, sedan kan ytan utökas, men alla möss fixar inte för stora ytor utan blir då skygga och rädda. Alltså är inte en för stor yta ok ens om man har få möss.

sista nackdelen med stora burar är att de städas mer sällan. Dels är de så klart otympligare och tyngre än tre mindre. Den stora buren inreds med flera prylar som ska plockas ur och skrubbas. En mindre bur städar man snabbt och lätt en gång i veckan utan problem. tre små burar kan man smidigt dela på på tre olika dagar om det känns mastigt att städa alla på en dag under en stressig vecka. Själv städar jag med lätthet 40 smartboxar på en lördag medan jag veeet att jag drog mig för de stora burarna så länge det gick. Här är alla terrarier och akvarier förbjudna av alla dåliga erfarenheter!

De stora burarna är oftast (inte alltid) tunga, gamla akvarium med dålig ventilation. Fuktiga i botten och med risk för ammoniakångor och mögelsporer och annat otrevligt i mössens bon. 

I min värld är akvarium till för fisk! Terrarium är till för tropiska djur och reptiler.

Medarbetare: Yoga & meditation i Fokus
Medarbetare: Stenar i Fokus
Driver http://www.StillaSinnetDegerfors.dinstudio.se
Reiki Master, kristallterapeut, Barnyogalärare

ariama
2014-08-30 12:19
#6

Jag kan bara hålla med. (om allt som skrivs om honor, hanar kan jag inte tänka mig att ha många ihop i stor bur! och diskuterar alltså inte/vet inte)

Stor bur åt möss som är "uppfödarmöss" (eller hur ska jag skriva så det blir rätt?) mår inte bra i för stora burar, är även min erfarenhet. De blir rädda, ibland på gränsen till panikslagna.

De börjar med att gömma sig så fort något händer/rör sig i närheten. Och med tiden (väldigt snabbt faktiskt) skärrar de upp sig själva, så allt blir bara värre och värre.

MEN  det handlar också om mus-individer. Jag "avlar mina egna möss" och jag har stora burar. Inköpta möss kan jag inte ha så, men efter några generationer med urval efter beteende (mer än färg och typ och standard) och med inriktning "sällskapsmöss", mår mina möss alldeles utmärkt i jätteburar!!

I stället för att bli rädda och springa och gömma sig, kommer de nyfiket fram och vill hälsa. De utnyttjar också hela sina burar med stor glädje.

Jag har nog högst 10 honor ihop, sällsynt några till under någon period. Bråkar gör de inte: om någon inte funkar i gänget får de givetvis flytta ihop med andra som funkar bättre. Jag kan få byta konstellation ibland, när jag provar att blanda om i burarna (några ungmöss som flyttar in, någon hona som går till hane, eller bara omstrukturering när antalet möss ändrats)

Dom gillar att kunna sova på olika platser i sina stora burar. Och dom byter även sovkompisar emellanåt. Det tycks inte vara så noga. Det är inte så att jag ser att vissa håller ihop mer än andra, utan de "varvar" liksom. Och alla verkar gå lika bra ihop.

Om jag ska ha tag i någon speciell mus, vet jag inte i förväg var hon befinner sig denna gång. Jag kan aldrig säga i förväg vilket bo hon valt att sova i "just nu". Inte heller vilka hon sover tillsammans med. 😘

Annons:
Emouse
2014-08-30 20:00
#7

Verkligen en intressant tråd! tänkvärda saker. följer denna👍

Emma, medarbetare på Mus och Råttor🖤

KickiG
2014-08-30 22:55
#8

Eftersom jag börjar ha ont om möss, så måste jag snart skaffa in några nya. Det är så härligt att höra om era erfarenheter, otroligt lärorikt. Jag är av naturen sådan att när det gäller mina djur vill jag alltid ge dem det bästa. Men det är svårt ibland att hitta balansen, gränserna. Stort är bra, men för stort är för stort. Det gäller nog att vara en uppmärksam djurägare, och vara beredd på att göra förändringar då det behövs.

Mössen använde mina två ihopkopplade samla-lådor då de var 4 st. De använde bägge lådorna lika mycket, som jag uppfattade det. Det var en "sovlåda" och en "leka-låda". När de blev 3 st var det inte någon större skilland, förutom att jag märkte att en mus ofta sov själv i ena lådan. Det var inte alltid samma mus, men det verkade bli konstellationoen 2+1 då det gällde sovandet. Nu är det bara två kvar, och jag tycker mig märka att de mest använder den ena lådan till allting, förutom att gå över till den andra där maten finns då de är hungriga.

Där kullkastade de små liven min fasta övertygelse om att "bigger is better".

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

StillaSinnet
2014-08-31 07:47
#9

#8 jag har samma fenomen med mina råttor. Jag har två stora Savic Royal Suite till mina två flockar. I den ena går endast 3 honor och i den andra går 6 hanar. Tidigare var honflocken på 9 individer men alla mina råttor börjar närma sig eller överskrida 2 år och falla i från en efter en. När honorna var 9st delade de upp sig på båda planen i buren. Nu när de är enbart 3 så är de i princip aldrig på bottenplanen. Jag upplevde inte som det var två flockar tidigare. Någon av honorna föredrog nedre botten då och andra boade med henne ibland men uppe i bland osv.

De 6 hanarna var också tidigare 9 och de gjorde likadant. Idag är de 6 kvar och de är mesta dels på övervåningen men här ser jag att två föredrar att sova på nedre plan. Ska bli spännande att se om det ändrar sig när flocken får färre individer. 

Jag kan dra en jämförelse med leopardgeckos som jag födde upp i stort antal för 5-10 år sedan. De är inte dominicerade och inte flockdjur men ändå kunde man lätt se att de ungar som fick gå i en låda som var liten blev tamare, mer lätthanterlig och växte bättre. Att de växer bättre på liten yta beror mer på att de får tag på sin mat enklare,  än att det skulle bero på att de inte kan motionera. Även om lådorna de växte upp i inte var speciellt stora så fanns det ändå utrymme för dem att springa runt på. En liten nyfödd leopardgecko är ca 7-8cm i kroppen plus svans. Så till historien om zoobutiken jag besökte där de hade satt in ett par leopardgeckobebisar i ett stort terrarium, dessutom med sand på botten. Leopardgeckos lever i klippig och lerjordad terräng med hålor och hällar och är inte ökendjur. Det var högt i tak med grova klättergrenar. Leopargeckos lever inte i regnskog eller i träd. Hela terrariet påminde mer om ett som är anpassat för kungspyton eller majsormar. När jag påpekade att terrariet var för högt och gav möjligheter för de små att klättra upp och ramla ner, så svansen kan släppa (de har den förmågan om de blir skrämda) vilket i sin tur kan vara förödande för små bebisar, och att de har för stor yta för att hitta små syrsor i, då fick jag svaret att lagen enbart ger minimimått. De kan inte ha för stort!

Sådan är lagen faktiskt. Men sunda förnuftet säger ju annat kan man tycka…

Medarbetare: Yoga & meditation i Fokus
Medarbetare: Stenar i Fokus
Driver http://www.StillaSinnetDegerfors.dinstudio.se
Reiki Master, kristallterapeut, Barnyogalärare

ariama
2014-08-31 08:59
#10

#9. "…då fick jag svaret att lagen enbart ger minimimått. De kan inte ha för stort!"

Kanske kan de inte ha "för stort" men definitivt kan de ha fel miljö! Rätt miljö i en jättebur, blir ju inte fel - men kanske totalt onödigt om djuret/djuren inte använder mer än en liten del av buren  😃.

Fel miljö är totalgalet, snudd på djurplågeri i mina ögon.

Många av våra domectiserade mindre husdjur är djur som i det vilda lever i mindre utrymmen. Jämför kanin och hare. Kanin är husdjur, hare är det inte.

Vilda kaniner gräver gångar och bohålor, gör en ombonad barnkammare där de föder blinda och nakna ungar i en bädd av sitt eget avplockade mjuka maghår.

Harar lever på stora öppna vidder, klickar ut "färdiga" ungar lite här och där. Ungarna har päls, öppna ögon, kan skutta, men ligger kvar och trycker första tiden medan mamman kommer dit och ger di någon gång per dygn.

Kaniner är lätta att få att trivas i fångenskap, harar är svårare.

När jag hade höns, som givetvis gick fritt ute på stallbacken och i trädgården, brukade jag suckande försöka förklara för dem, att de INTE var burhöns! Och försökte tala om för dem att dom skulle vara glada för det! 😉

Det var när jag hade tomma utekaninburar med dörren öppen, och de hoppade in där och la sig att vila. Tokhöns! 

När man har djur, oavsett sort, är det viktigaste att lära sig, HUR djuren lever i det vilda! De är programmerade sedan tusentals år att leva under just sina egna premisser. Ändrar man på det för mycket, far djuren illa.

Djur har behov, som "sitter i generna". När vi skapar en bur, och när vi lägger till berikning, är det just DET vi behöver tänka på.

Och då inte enbart att buren ska vara anpassad efter djurarten, utan även att det ska ha berikning som låter djuret ge utlopp för de instinkiva handlingar som livet kräver av dem, t.ex. möjighet att bygga ett bo.

ariama
2014-08-31 19:06
#11

Ramlade över denna artikel, som jag länkar till nu. Den visar vad jag menar med:  "När man har djur, oavsett sort, är det viktigaste att lära sig, HUR djuren lever i det vilda! De är programmerade sedan tusentals år att leva under just sina egna premisser. Ändrar man på det för mycket, far djuren illa."

Tama domesticerade djur har kvar sina ur-instinkter. Det vi gör när vi domesticerar dem, är att försvaga eller förstärka vissa drag/egenskaper/ behov som de har. Vi kan inte ta bort dem helt.

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/sa-blev-kaninerna-tama

Vi kan även välja att avla på en "ytterlighet" i den vilda populationens beteende-pool.

När det gäller mössen, tänker jag att det generellt sett avlas på "freeze" istället för "fly" vid fara.  Dessa möss är mycket lättare att hantera, än de som bara skuttar iväg rakt ut i det blå så fort de blir lite skrämda. På så vis har den tama musens popcorn-beteende förändrats drastiskt. Inte ens ungarna har kvar den driften. Det är en egenskap som gått att "avla bort".

Upp till toppen
Annons: