Presentation: ett gäng söta RY-systrar.
Visst ser de ut att vara relativt bra färgade på fotona. Men RY:s "röd-ton/gul-ton" utvecklas med åldern.
När jag sätter mamma Mary (drygt 7 månader) bredvid i bilden, ser man skillnaden.
Mary till vänster och Marva till höger.
Marva ser jättefin ut i färgen, tills mamma Mary sätter perpektiv på alltsammans, och visar den glöd som Marva ännu saknar. RY tar som sagt tid på sig, innan man vet vad man har.
Åååhh vilka sötnosar!
#17 Wow, så mörka och fina dom är!!😍
http://anettesmousery.weebly.com/
http://kennel-al-shen.weebly.com
http://minarexkaniner.weebly.com
Medarbetare på mus ifokus❤️
Tack Jessica!
Ja Ajanki, jag är verkligen glad över deras färg!
#20 Det förstår jag! Dom har fantastiskt vacker färg!
http://anettesmousery.weebly.com/
http://kennel-al-shen.weebly.com
http://minarexkaniner.weebly.com
Medarbetare på mus ifokus❤️
Jätte fina muslingar! Ääälskar glöden i färgen😍
Gud va gullig liten gran du pyntat in!
Emma, medarbetare på Mus och Råttor🖤
Vilka sötisar! Jag inser att jag är kär i möss!
/ Skogshumblan
Medarbetare på tarot och healing.
"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.
Kul att man fick se lite av deras uppväxt! Vill se mer sånthär av dig!
Emma, medarbetare på Mus och Råttor🖤
Hej fina ryisar❤️
Älskar "följa med i utvecklingen" trådar 😃
The unanswered questions are not nearly as dangerous as the unquestioned answers
Åh, mina fina älsklingar! 😘
De här finns inte längre. Väldigt sorgligt men sant. De hör till min "tumör-linje".
Honey Marva fick en tumör vid 9 månaders ålder.
Honey Moa fann jag en morgon med skadat baklår. Ingen aning vad som hänt eller hur hon burit sig åt. Bakbenet spretade utåt, låret kraftigt uppsvällt (en stor böld fylld med levrat blod såg jag efter avlivning). Såg otäckt ut, stackars lilla vän, och hon avlivades med stor sorg. Hon blev 10 månader.
Honey Melina blev också 10 månader, och klarade inte en förlossning. Ungarna kom inte ut så jag tog bort henne också.
Honey My dog av okänd sjukdom hos "fosterföräldrar" (som är BRA musägare), och där hon hamnade via en lång historia som jag inte tröttar ut er med). Hon blev bara 5 månader och var den första att gå bort.
Mamma Mary fick sin tumör vid ett års ålder.
Ja, jag vet. men jag väljer ändå att fortsätta med dessa möss, för de är så helt otroligt underbara!!! Oslagbara. Jag lever hellre med såna här möss ett år, än med opersonliga men friska räddharar under tre år (hemska tanke, inte bara att det är möss jag inte vill ha, jag ska dessutom dras med dem "i evighet", förlåt mitt synsätt, men så är det)
Jag jobbar på temat att försöka bli av med tumörerna. Har en avelsplan som kanske fungerar, kanske inte. Jag avlar på hanarna efter dessa, inte på honorna i första hand. För mössens juvertumörvirus överförs via mödrarna i första hand, och inte alltid via fäderna. Tyvärr kan även hanarna överföra viruset till ungarna, men behöver inte göra.
Så jag försöker både via att få bort viruset och genaom att kanske få fram motståndskraft/ ett immunförsvar som klarar av det. Ingen aning, bara "försöker".
Det jag uppskattar mest med dessa, är deras otroliga "kommunikationsförmåga". Deras sätt att "älska människor". Deras öppenhet och frimodighet.
Honey Mary kunde bli lite för ivrig/upphetsad och krävde stimulans i varlig dos för att inte gå upp i spinn. Men ungarna var toppen, trygga och stabila till beteendet.
Främst är det sönerna Nilo (efter Melina), och sönerna Liam och Honey Lion (efter Marva) som används till vidare avel.
Hade inte tänkt använda någon hona alls efter dem, men Lima är så helt otroligt underbar i sitt temperament och beteende att hon fick en kull i alla fall, vid 7 månaders ålder. Hon är nu 9 månader, frisk och i bra hull och bra musklad - helt enkelt otroligt fin på alla vis. Vi får se hur det går med henne framöver. Det finns också "långlivingar" (över 2 år) i släkten.
Beklagar att de gick bort så tidigt. De var oerhört fina och jag blev sugen på den färgen.
/ Skogshumblan
Medarbetare på tarot och healing.
"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.
Tack Skogshumblan! 😘
Men åh, lilla Ryisar❤ Beklagar!
Emma, medarbetare på Mus och Råttor🖤
Ja, det är inget att vara stolt över som uppfödare. Men jag älskar mina möss i alla fall, och har precis de som jag vill ha själv. Det är viktigast av allt. (och att mössen inte ska lida förstås)
#32 Jag skulle, precis som du hellre ha en kortlivad men speciell mus än en långlivad och oberörd mus. Så förstår dig till fullo!
Emma, medarbetare på Mus och Råttor🖤
Tack Emouse! 😘