Annons:
Etiketteraveluppfödning
Läst 646 ggr
MissEmmis
4/16/15, 10:06 AM

Ett nytt sätt att selektera möss?

Jag har kommit på hur man skulle kunna göra när man selekterar fram bra avelsdjur, men utan att behöva kulla eller avliva hanar. Denna metod tänkte jag testa själv nu på min första muskull. 

Så här har jag uppfattat att man traditionellt har gjort: I många kullar bestämmer uppfödaren sig helt enkelt från början för att kulla bort alla nyfödda hanar, sedan selekterar man bland honorna för att hitta den eller de bästa avelsdjuren i kullen. Har man tänkt behålla en hane så behåller man några få hanar och utvärderar under tiden. Eftersom honor brukar kunna vara tillsammans i en bur så kan man behålla många honor utan problem.

Så här tänkte jag göra i stället: Jag låter alla ungar leva. Sedan plockar jag eventuellt ut den eller de honor som är mest lämpliga för avel och säljer till uppfödare eller behåller. Resten av honorna säljs som sällskapsdjur. 

Alla hanungar i kullen får gå tillsammans tills man märker att de inte trivs ihop längre. Då har de hunnit bli relativt stora och mogna och man har hunnit utvärdera deras temperament och utseende relativt väl. Utifrån all denna information kan man göra en ganska bra första selektion av vilken eller vilka som skulle kunna lämpa sig för avel. 

Man delar in hanarna i grupper om 2, 3 eller 4 individer. Sedan får den bästa hanen i varje grupp vara okastrerad, medan resten kastreras och får gå som sällskap till den okastrerade hanen. Beroende på antal hanar i kullen och hur många individer man vill hålla fertila så har man nu 1-4 fertila hanar i lika många burar. Sedan låter man hanarna utvecklas tills de blir runt ett år gamla. Först då köper man in en lämplig hona att para med och när hon är tillräckligt gammal kan man välja den bästa av de fertila hanarna som avelshane. Man vet nu såpass mycket om sina egenuppfödda hanar (men även om honorna, om man håller kontakt med sina musköpare), så man kan göra ett bra och genomtänkt val av hane att para med.

Fördelar med den här metoden: Hanarna får leva, vilket jag tycker känns väldigt bra. Ingen kullning, ingen avlivning. Ingen av hanarna behöver heller leva ensamma, utan de har en eller flera burkompisar att umgås med. En annan fördel är att man kan låta aveln växa fram långsamt och man har gott om tid på sig att selektera, eftersom selekteringen görs i flera steg. Eftersom man selekterar senare i mushanens liv, så är chansen större att man väljer rätt individ.

Nackdelar med den här metoden: Den är dyr, för det är dyrt att kastrera hanmöss. (Men å andra sidan: vilken hobby är inte dyr?) Det finns en risk att mushanarna som kastreras inte klarar operationen, men veterinärerna är väldigt skickliga idag som tur är, så oftast går det bra. Man måste även ha fler burar om man väljer att hålla många av sina hanar fertila. Metoden är inte så effektiv om man vill ha snabba resultat angående mössens utseende.

Miss Emmi's uppfödning

Blogg: http://emmisibirier.bloggagratis.se

Annons:
Tjeja
4/16/15, 10:34 AM
#1

Nu är ju inte jag musuppfödare då, men jag tycker att det låter klokt och faktiskt som ett säkrare sätt att få fram riktigt trevliga individer. Dessutom låter det ju helt klart mer humant och rättvist att alla i kullen får leva o får en chans att visa sitt bästa jag. :-)

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

MissEmmis
4/16/15, 10:37 AM
#2

Tjeja: Tack för ditt stöd!

Miss Emmi's uppfödning

Blogg: http://emmisibirier.bloggagratis.se

Tsunamis
4/16/15, 11:22 AM
#3

I teorin skulle det fungera men inte i praktiken, du förutsätter att musavel funkar som hamsteravel. Möss är mycket mindre och känsligare och en vanlig luftvägsinfektion kan om man ha otur ta kål på dem. Och då har jag inte börjat nämna den myriad av bakterier och virus som ger Rossel eller slår ut hela grupper av djur under några få timmar. Möss har mindre kroppar, mindre kroppsvärme och blir snabbt nerkylda om deras immunförsvar är nersatta. Det är klart man medicinerar möss men då ska medicinen sättas in omedelbart. Är man uppfödare som har satt avelsmål vill man heller inte att månaders/åratals av avelsjobb går förlorat hur som helst. Hade jag kunnat spara bara 2 Broken hanar totalt så hade jag gjort det men tänk om någon blir sjuk, man vill inte avla på en individ med dåligt immunförsvar. Jag har idag 8 Broken hanar och det är ett lågt antal för mig. Vad händer om din enda okastrerade hane blev sjuk och dog? Då får du köpa in en ny hane någonstans ifrån och köpa in nya möss är inte lätt för det händer alla nya uppfödare att det märker att mössen börjar nysa och rossla av varandra. Bakterier kan ligga latent hos en grupp och påverka en helt ny grupp som börjar rossla av den. Musavel är svårt! Det finns goda skäl till att vi uppfödare i musklubben inte har färre än 50 djur någon av oss. Man måste helt enkelt räkna med att det händer saker under mössens uppväxt och att man ibland slutar med 0 bra individer i en kull. Det händer ganska ofta faktiskt, och då pratar jag inte om hårda avelskriterier från min sida utan de väldigt grundläggande avelsmålen som temperament och hälsa.

MvH  Tsunamis

ariama
4/16/15, 2:54 PM
#4

Jag har inte problem med djur som blir sjuka och slås ut av bakterier och Rossel (eftersom det är sällsynt att jag köper in nya möss).

Ändå krävs det "många möss". Som Tsunamis säger, vissa kullar ger inte en enda unge som jag vill avla vidare på. Och det kanske jag vet först efter ett halvt till ett år? Då har jag sparat kanske 10 möss som inte ens funkar i aveln?

Det som verkar vara en bra avelskombination, behöver inte vara det. Ibland stoppar jag där det inte funkar. Ibland/ofta dröjer det ännu någon/några generationer innan det förväntade resultatet dyker upp. Och då menar jag inte ett toppendjur, utan bara en egenskap jag önskar att mina djur har, och vill tillföra, eller behålla, bland mina djur.

Sedan tillkommer problemet med inavel. Generationerna är så korta med möss, att det kräver omsättning. Efter ett par år är alla kombinationer uttömda.

Köpa nya avelsmöss? Ja, många gör det. Jag försöker hålla inköpta antalet lågt, därför att all utavel ger kullar som är tillbaka vid start igen.

Här kommer även frågan om inavel/utavel in. Något som också märks extra tydligt vad gäller mössens avel, jämfört med andra djurslag.

Problemet för mig, är att jag faktiskt inte ännu funnit min  egen avelsmetod som jag tycker funkar för mig! Inte i längden, fast jag planerar aveln (i stora drag) upp till ett år i förväg.

Det är INTE lätt. inte ens med långsiktighet kan man garanteras bra framgångar.

Kanske är det det som är tjusningen med musavel? Många djur, snabba generationsväxlingar, resultaten visar sig snabbt - och då menar jag att avelns alla svårigheter inte låter sig döljas, inte i det långa loppet.

Det kan vara lättare med en häst eller hund, där ett bra djur får stå upp för avelsframgången, under flera års tid. (de dåliga visas inte)

Med mössen handlar det om att ha en kontinuerlig "ström" av ständigt bra, fina, snälla, friska djur. Felaktigheterna visar sig snabbt, de döljs inte, de kan inte undgås att märkas…

Det här blev nog ett virrigt inkägg, sorry …

ariama
4/16/15, 3:12 PM
#5

Kastrera mushanar, som regel … Dyrt? Nån gräns får det ju finnas, i alla fall för min del. En mushane är svår att kastrera, så jag gissar på att det är dyrt. Även om det är olika priser hos olika vetrinärer.

Men låt säga en tusenlapp = 10 mushanar om året (kanske fler) = 10 000 kronor om året?  Hmmm… 😮 För ett djur som ändå inte blir äldre än mellan ett till två (kanske tre sällsynt) år.

Och vid vilken ålder ska man kastrera? Hur musen verkligen ÄR, vet jag inte säkert förrän den är runt 6 månader. och de kanske börjar bråka vid 6 veckor.

Jag kan välja ut en avelshane tidigt, men vilken av dem är vid bäst vigör vid ett års ålder, och alltså bör avlas på, med tanke på livslängd?

Om man vill avla på livslängd och hanar som kan gå ihop, behöver man ju veta hur de är, och mår, och beter sig, som okastrerade hanar, långt upp i åldern.

Hur man än gör, är det alltid någon aspekt i aveln som blir lidande!!! 

Det är kanske det som gör avel svår, och som SYNS/märks så väl när det gäller mössen, med sitt stora antal (bevis-material, det går inte att blunda för fakta), och sin snabba generationsväxling. 

Det finns så många kriterier att ta hänsyn till, och de viktigaste beror på olika komplex av polygener (såna som inte syns)..

Usch, jag hoppas att jag inte är för negativ nu. Men jag tycker verkligen att det är svårt!! Mycket svårare än jag trodde att det skulle vara när jag började. Och många gånger känner jag, att jag har knappast någon "naturbegåvning" när det gäller avel. kanske ingen begåvning alls …

MissEmmis
4/16/15, 4:43 PM
#6

Tack så mycket för er feedback. Att föda upp möss är verkligen inte lätt, det har jag fattat, en riktig utmaning. Och som ni skriver så finns det säkert en massa aspekter av musavel som jag inte ens har tänkt på eller vet om. Jag kommer aldrig att bli en stor uppfödare med 50 djur, utan jag har tänkt att det här blir en kul och samtidigt svår hobby som jag ägnar mig åt så länge jag får ut något av det och frågan är varför jag vill göra det överhuvudtaget. Jag har ju redan fattat att jag kommer att gå en massa back ekonomiskt och att efterfrågan på möss inte är speciellt stor. Samtidigt är det en del av charmen. Föder man upp möss så gör man det i alla fall inte för pengarna. Svaret är väl helt enkelt att jag är en avelsnörd som är barnsligt förtjust i att se små djurungar utvecklas, att köns- och färgbestämma dem och hitta på namn. Jag gillar att få följa djuret under dess liv, att välja vilka som ska gå i avel, följa flera generationer osv. Sen är jag väldigt förtjust i genetik, och musgenetiken har gett mig en riktig utmaning att försöka få lite koll på, då det finns så otroligt många anlag. En fördel är ju att det går snabbt mellan generationerna, och det tycker jag är spännande. Sen ser jag det här "problemet med hanarna" som en svår utmaning som jag försöker hitta en lösning på. Kanske funkar min plan, kanske funkar den inte alls, vi får se. Jag gör i alla fall ett försök.

Miss Emmi's uppfödning

Blogg: http://emmisibirier.bloggagratis.se

Annons:
Grodan
4/16/15, 10:40 PM
#7

Jag tycker inte att man behöver skriva i sten.

När man är duktig på att känna vilka djur som är värda att avla på och verkligen kan avstå från att ta kullar på djur som inte har så mycket att tillföra musvärlden, som kanske bara är  medelmåttiga eller rent av dåliga, ja då kan man ha en värdefull kull och behöver inte kulla. (Och det ska eg inte vara på något annat sätt, i min värld, där skall man genomföra några få riktigt seriösa parningar med flera syften hellre än att sätta ihop många halvbra djur bara för att…)

Jag har varit mycket i mina dagar som musuppfödare. Jag har varit nybörjare och varit helt anti-kullning. Jag har varit sällskapsmusuppfödare med endast inriktning temperament och livslängd. Jag har varit hårlagsuppfödare med inriktning päls och temperament. Jag har varit Standarduppfödare med endast inriktning på typ och färg. Jag har tagit många kullar per år. Jag har tagit få kullar per år. Jag har tagit noll kullar per år. Jag har varit antikullning och behållt alla hanar. Jag har inte kullat och ångrat mig när jag haft bråkande hanar och ingen som ville köpa dem. Jag har avlivat hanar som blivit arga på sina bröder i vuxen ålder.

Nu tycker jag mig kunna läsa mössen så pass bra att jag kan avla fram flocksmarta individer, som trivs i fångenskap och i flock, som inte bråkar och där hanar som är släkt kan leva ihop fredligt hela livet. Och det är också mitt mål. Däremot är inte mitt mål längre att ta så många kullar och då behöver jag ev inte heller kulla. Men som sagt, det är inte skrivet i sten. Jag är glad att vi har öppenheten att kunna prata civiliserat om detta och att vi uppfödare har valmöjligheter. Som jag skrev, jag har avlivat vuxna hanar som blivit otrevliga och jag vill inte göra det igen. Om jag får en kull på 20 ungar blir jag glad, då vet jag att det är mkt bra djur, men om det är 15 hanar kommer jag inte att kunna behålla dem alla och sörja för att de får ett bra liv och väljer då att ta bort några när de någon dag gamla.


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

MissEmmis
4/17/15, 8:32 AM
#8

Hej Grodan!

Jag förstår att du precis som jag har funderat mycket i de här banorna. Och att du har prövat dig fram genom åren. 

Att hitta och selektera mot flocksmarta individer tycker jag låter som en väldigt bra sak att göra. Och att kunna läsa av mössen och hitta de mest flocksmarta tar nog flera år att lära sig. 

Skulle jag hamna i situationen att jag får 15 hanar så skulle jag inte kunna behålla alla, det är nog mer eller mindre omöjligt, men för mig känns det mer humant att ge bort dem till en djuraffär än att kulla. Fast då måste det förstås vara en djuraffär som vill ta emot dem. Och då har man inte heller kontroll över vad som händer med dem sen.

Jag lever med den här frågan inom mig och har en plan för min första kull, sen får jag se om och i så fall hur jag vill gå vidare efter det. Jag kommer att ha ganska lång tid på mig att fundera på saken och jag låter det få ta sin tid.

Miss Emmi's uppfödning

Blogg: http://emmisibirier.bloggagratis.se

ajanki
4/17/15, 9:14 AM
#9

Man måste ju själv känna vad som är bäst för en själv! Du kommer nog komma fram till hur du vill ha det med dina kullar :)

Jag var från början väldigt bestämd på att jag inte skulle kulla hanar och det har jag inte gjort heller, jag har fött upp i sex år drygt och det fungerar bra som jag gör (för mig :) Jag behåller alla hanar tills dom är drygt 6 månader, då väljer jag vilken/vilka jag vill avla på och så lägger jag ut de andra till salu. Oftast så går dom ju inte att sälja så dom stannar här också ha, ha

Men jag har plats och framförallt så har jag tid!! Sen så kanske jag inte tar jättemånga kullar när jag själv märker att det är lite för många burar hemma, jag låter hellre alla mina ungar leva, känns bättre att dra ner på kullar istället.

ariama
4/17/15, 11:28 AM
#10

#7. "Jag tycker inte att man ska behöva skriva i sten."

Kan bara instämma. Även med resten av Grodans inlägg, samt även Ajankis inlägg.

Och jag tycker nog att jag var både enkelriktad och lite väl "grinig" i inlägget jag skrev… 😉

MissEmmis
4/19/15, 12:00 AM
#11

Tack Ajanki för att du delar med dig av hur du brukar göra! Hur många av dina hanar över 6 månader brukar kunna leva tillsammans? Och hur stora kullar brukar du få? Jag kommer nog att göra som du: ta få kullar. Däremot ligger nog min smärtgräns för antalet burar lägre än för dig. Kanske blir det bara en muskull om året, om ens det. En kull per 18 månader är kanske lagom.

Miss Emmi's uppfödning

Blogg: http://emmisibirier.bloggagratis.se

ajanki
4/19/15, 7:04 AM
#12

#11 Så lite så, bara ku att få berätta hur jag gör:)

De flesta av mina hanar går ihop hela livet. Jag har ju mest köpt in möss från uppfödare som avlar på temperament och jag har fortsatt att avla likadant. Jag kan märka lite på de hanar jag importerar att dom inte är lika glada att gå ihop med andra hanar men det brukar fungera med deras söner.

Ja, om du ska ta en muskull om året så kan du ju definitivt spara hela kullen :)

Har du läst denna?

http://mus.ifokus.se/articles/4fb0bbc988f4721182001a2b-att-satta-ihop-hanar-med-andra-hanar

MissEmmis
4/19/15, 10:40 AM
#13

Ja jag läste den. Jättebra och intressant att läsa!

Miss Emmi's uppfödning

Blogg: http://emmisibirier.bloggagratis.se

Annons:
Upp till toppen
Annons: