Avelsmål och avelssyfte är två olika saker. I alla fall för mig.
Mitt främsta avelsmål är sällskapsmöss i färgerna RY och Ck/t. Med tyngdpunkt på sällskapsmöss: De ska vara trygga, lugna och stresståliga, men fortfarande pigga och glada och gilla att "vara med". De ska inte vara springiga eller nervösa. Detta strävar jag efter att mina möss ska uppvisa, mer och mer, fler och fler av dem.
Vid varje utparning jag gör (och måste göra pga inavelsgraden) går jag två steg tillbaka, och det tar några generationer att komma tillbaka igen. Det kan vara både tråkigt och frustrerande. Som tur är finns det alltid några som bemöter mig som jag önskar. Resterande försöker jag ge ett så bra liv som möjligt, i alla fall. Dessutom är deras beteende "gradvis" mer eller mindre bra i mina ögon.
Syftet med min avel är något helt annat. Jag är intresserad av genetik, domesticeringsprocesser, och att lära mig nya saker och förstå avelsprocesser i praktiken. Med mössen kan jag liksom bedriva teori och praktik hand i hand.
Jag tycker det är kul och mycket spännande att "följa mina idéer" genom generationerna, och ur det förstå mera. Även att läsa mera när jag hittar mer att läsa, samt att diskutera med andra uppfödare eller intressenter.
Många gånger har jag fått ändra uppfattning, och idéer. Jag ser på möss med nya ögon varje år, i stort sett.
Mitt syfte är INTE att "förbättra musstammen i Sverige" eller något annat sånt där idealistiskt, jag är bara helt och odelat glädjefullt egoistisk.
Jag sprider inte avelsmöss, dvs jag säljer inte avelsmöss (undantag för RY ibland, som jag önskar ska finnas i landet). Jag säljer knappt sällskapsmöss ens! Mina möss är bara för mig själv, de är MITT nöje!
Mitt syfte är alltså INTE att sälja möss, vare sig till sällskap eller till avel. Inte heller att försöka göra möss mer populära som husdjur (fast det kan ibland bli en bieffekt).
Jag har INTE som syfte att skapa utställningsmöss (jag bryr mig inte) - men jag HAR hårda kriterier för vad jag vill ha för möss! Och det är jag stenhård på.
För att jag ska tycka det är KUL med mössen, ska de vara kommunikativa och VILJA ha en relation till mig som människa!!! Har de inte det, vill jag helt enkelt inte ha möss, inte till någonting. För det är "inte kul", det "intresserar mig inte". Så krasst är det.
Bilden visar tre bebistjejer. Lustigt nog återger fotot mössens beteende idag!
Emmilou vänder baken till. Sån är hon, det är vad hon anser om mig och om en relation till mig 
. Det har hållit i sig.
Emma är en bra mus, med mina mått mätt. För henne är människor okej, men kanske inte helt nödvändiga. Hon kommer gärna och hälsar, men det är inte nödvändigt att komma upp i handen (men hon är lätt att ta upp och hantera och hon tycker det är okej).
Och så är det Emmeli! Musan i mitten, hon som säger "Vem är du, vad gör du?" Nyfiken och "med". Pigg och glad, vänlig och sällskaplig, kommer gärna men har inte "springbehov". Emmeli hör till mina bästa hon-möss i nyaste generationen, vad gäller beteende, alltså det som är viktigast för mig. Färgmässigt har hon massor att önska, men jag "bryr mig inte". Annat än att jag ändå avlar mot fler chocolater med bra chocolate-färg, fast det ligger lite längre ner på prioriteringslistan.
