Annons:
Etiketteraveluppfödning
Läst 629 ggr
ariama
2015-08-31 15:48

Avelsmåloch avelssyfte

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Avelsmål och avelssyfte är två olika saker. I alla fall för mig.

Mitt främsta avelsmål är sällskapsmöss i färgerna RY och Ck/t. Med tyngdpunkt på sällskapsmöss: De ska vara trygga, lugna och stresståliga, men fortfarande pigga och glada och gilla att "vara med". De ska inte vara springiga eller nervösa. Detta strävar jag efter att mina möss ska uppvisa, mer och mer, fler och fler av dem.

Vid varje utparning jag gör (och måste göra pga inavelsgraden) går jag två steg tillbaka, och det tar några generationer att komma tillbaka igen. Det kan vara både tråkigt och frustrerande. Som tur är finns det alltid några som bemöter mig som jag önskar. Resterande försöker jag ge ett så bra liv som möjligt, i alla fall. Dessutom är deras beteende "gradvis" mer eller mindre bra i mina ögon.

Syftet med min avel är något helt annat. Jag är intresserad av genetik, domesticeringsprocesser,  och att lära mig nya saker och förstå avelsprocesser i praktiken.  Med mössen kan jag liksom bedriva teori och praktik hand i hand.

Jag tycker det är kul och mycket spännande att "följa mina idéer" genom generationerna, och ur det förstå mera.  Även att läsa mera när jag hittar mer att läsa, samt att diskutera med andra uppfödare eller intressenter.

Många gånger har jag fått ändra uppfattning, och idéer. Jag ser på möss med nya ögon varje år, i stort sett.

Mitt syfte är INTE att "förbättra musstammen i Sverige" eller något annat sånt där idealistiskt, jag är bara  helt och odelat glädjefullt egoistisk.

Jag sprider inte avelsmöss, dvs jag säljer inte avelsmöss (undantag för RY ibland, som jag önskar ska finnas i landet). Jag säljer knappt sällskapsmöss ens! Mina möss är bara för mig själv, de är MITT nöje!

Mitt syfte är alltså INTE att sälja möss, vare sig till sällskap eller till avel.  Inte heller att försöka göra möss mer populära som husdjur (fast det kan ibland bli en bieffekt).

Jag har INTE som syfte att skapa utställningsmöss (jag bryr mig inte) - men jag HAR hårda kriterier för vad jag vill ha för möss! Och det är jag stenhård på.

För att jag ska tycka det är KUL med mössen, ska de vara kommunikativa och VILJA ha en relation till mig som människa!!! Har de inte det, vill jag helt enkelt inte ha möss, inte till någonting. För det är "inte kul", det "intresserar mig inte". Så krasst är det.

Bilden visar tre bebistjejer. Lustigt nog återger fotot mössens beteende idag!

Emmilou vänder baken till. Sån är hon, det är vad hon anser om mig och om en relation till mig 😃. Det har hållit i sig.

Emma är en bra mus, med mina mått mätt. För henne är människor okej, men kanske inte helt nödvändiga.  Hon kommer gärna och hälsar, men det är inte nödvändigt att komma upp i handen (men hon är lätt att ta upp och hantera och hon tycker det är okej).

Och så är det Emmeli! Musan i mitten, hon som säger "Vem är du, vad gör du?" Nyfiken och "med".  Pigg och glad, vänlig och sällskaplig, kommer gärna men har inte "springbehov". Emmeli hör till mina bästa hon-möss i nyaste generationen, vad gäller beteende, alltså det som är viktigast för mig. Färgmässigt har hon massor att önska, men jag "bryr mig inte". Annat än att jag ändå avlar mot fler chocolater med bra chocolate-färg, fast det ligger lite längre ner på prioriteringslistan.

Annons:
ariama
2015-08-31 15:52
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#1

Jag vill att mössen ska vara söta (förutom att de ska vilja umgås med mig).

ariama
2015-08-31 15:56
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
Förhandsgranskning av bild 1 av 3
Förhandsgranskning av bild 2 av 3
Förhandsgranskning av bild 3 av 3
#2

Jag vill ha möss som jag kan ha i "öppna burar" som jag "skapar" av vad jag har till hands. Här ingår vanliga godislådor! 😃

Och så ska de komma och hälsa när jag går förbi. De ska vara lätta att  ha kontakt med, vilket också är anledningen till att jag vill ha öppna burar. Jag gillar inte instängda burar ett enda dugg - det tycker jag är "tråkigt".

Honey Trix på fotona. Hon, precis som hon ska, går upp i handen, och sedan stannar hon där och väntar, för att se vad jag ska göra härnäst! Vilket ofta bara är att pussa på henne (och på "dem", för att sedan sätta tillbaka dem igen)

ariama
2015-08-31 16:02
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#3

Och ibland är det kul med lite andra färger.  Sparv är svart/fox splash, och bärare av chocolate och RY.  Ganska trevlig men har mössens ofta vanliga "nervösa" beteende, dvs gömmer sig helst i buren när jag kommer.

ariama
2015-08-31 16:06
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#4

Och det här är Apple. Hon heter så för att hon inte är svartögd vit, utan har ett gult "äpple" placerat på baken. 😘Lite för "nervig" men ganska okej ändå. Det får bli bättre med tiden (dvs fler generationer framåt).

ariama
2015-08-31 16:11
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#5

Sista bilden, ett gäng små sötnosar för några veckor sedan när de precis börjat öppna ögonen.  EN är bra, två är okej, cinnamontjejen är okej och såld till sällskap. Några är hanar och placerade på annan plats. Och några lever inte längre…

De sistnämnda var "vildmöss", fullständigt omöjliga att hantera, bara hoppade rakt ut och sprang, sprang, sprang. Fick infångas med "gardin" och insektshåv. Jag kan inte ha såna möss, och jag kan absolut inte sälja såna. De mår inte br,a och ägare mår inte bra av sådana möss.

Då är ändå föräldrarna, var för sig, otroligt trevliga och fina och rara!! Men - "utavlade", de är inte särskilt nära släkt, även om det finns ett släktskap (annars skulle det inte bli RY-ungar)

Tsunamis
2015-09-01 10:35
#6

Kul att läsa!

Kul att se små RY fläckiga också 🙂 även om det var blandade resultat i utparningen.

MvH  Tsunamis

Annons:
ariama
2015-09-01 10:49
#7

Jo men visst! SE- Tsunami´s President sätter sina små tassavtryck lite här och var. ❤️

Grodan
2015-09-01 20:07
#8

❤️stor kärlek till möss och oerhörd skrivlust har hon den underbara amaira/ariama ❤️


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Zamwyn
2015-09-02 20:31
#9

Intressant du skrivit om det här amaira, jag håller med om mkt!  😃

Min planerade musavel har ju dragit ut på tiden något alldeles sanslöst. Ibland gör det mig jätteledsen, när jag tänker på var jag kanske hade kunnat vara nu om jag redan hade hunnit hålla på ett tag. För det mesta försöker jag dock tänka bara framåt, och till och med plocka ut några fördelar som jag kanske har av det. Tror inte man kan bli så mycket mera förberedd t.ex. Och framförallt, det här i början, att lägga en grund, det är ju trots allt spännande!

Har gått och tänkt en hel del under de här åren också. Vad jag vill göra och hur det ska gå till. Har ingen som helst tidsgräns för när jag ska komma hitan eller ditan inom avel, men däremot finns ett ganska strukturerat tänk om i ungefär vilken ordning jag tror det är bäst att jobba med saker och hur jag ska gå tillväga. 

Det är oftast en tillgång att ha uppfödning även av andra djur med i bagaget, och jag är tacksam över de erfarenheter och kunskaper jag redan har. Vissa saker går alldeles utmärkt att applicera på mössen som de är, andra behöver modifieras eller passar inte alls. Många viktiga läxor har jag lärt mig av mina misstag, så även om jag är fullt medveten om att jag hur jag än anstränger mig kommer göra misstag med mössen också någon gång, så är ju ändå riskerna för att det ska bli exakt samma ena betydligt mindre.

Men först och främst är jag absolut och utan tvekan nybörjare på musavel (jag har trots allt bara haft en endaste liten kull) och jag har inga som helst problem med det. För det är inget att skämmas för. Alla är barn i början. Det finns massor av saker jag inte vet. Inte handlar det bara om kalla fakta heller, utan det är så mycket som har med individuellt uppfödande att göra. Inom alla de områden där det är högst subjektivt vad man är ute efter och föredrar. Som t.ex. temperament. Tror inte någon vill ha bitska eller superskygga möss. Men utöver det, så skiljer det sig. Huruvida man tycker att hanar ska kunna gå ihop eller inte, om man vill ha busiga utforskarmöss i större utsträckning än lite lugnare klappmöss, vilken grad av spontan socialt kontaktsökande man vill ha (såsom exemplifieras så bra av beskrivningarna om mössen ovan i tråden) osv. Grodan skrev också så bra om det i de andra tråden; att man behöver veta vilka beteenden man uppskattar och inte uppskattar.

Här kommer kanske den största skillnaden mellan att vara musägare och musuppfödare, tror jag. Jag har aldrig haft någon mus som jag inte tyckt om. Fast de haft väldigt varierande temperament. Mycket av det har berott på att jag anpassat mig efter dem. Som uppfödare handlar det inte bara om individer, utan om en helhet. Man måste ställa helt andra krav på sig själv och även på avelsdjuren. Det där som Grodan brukar säga om att inte avla på älsklingsmusen, som inte är nytt för mig i teorin tack vare hamstrarna bl.a. men som med mössen i praktiken faktiskt tar mig tillbaka till den här tröskeln mellan musägare och musuppfödare för där har jag inte klivit över den än. För man kommer bara till en viss punkt i teorin, sen måste det bli praktik för många av svaren går inte att få utan, hur mycket man än läser, studerar och funderar. 

Jag kan utröna om jag tycker om en mus eller inte och på detaljnivå varför jag gör eller inte gör det, så pass erfaren musägare är jag. Men vilken sorts temperament det passar mig bäst att föda upp i längden och som jag vill befästa i egna linjer, det vet jag ännu inte. Och jag vill egentligen inte ens försöka analysera fram det bara i teorin, utan jag vill att det ska falla på plats ganska naturligt en vacker dag. Med det menar jag inte att det kommer av sig självt och att jag inte ska tänka på det alls. Långtifrån. Jag vill umgås mycket med mina möss, jag vill studera dem, föra anteckningar, jag vill se skillnader mellan olika linjer, jag vill få möss bedömda i petclass och jag vill träffa och höra/läsa om andras möss. Det är mer det där med själva magkänslan sen som jag inte vill värka fram, men samtidigt är övertygad om att förutsättningarna för att den ska träda fram behöver den där grunden.

Varför jag vill föda upp är inte helt enkelt att förklara, men det finns några saker som sticker ut. Intresset har i princip alltid funnits där hos mig. Ända sedan jag var mkt liten, sådär 4 år bara. Det började förstås mest med "djurungar är söta, vill ha" som det gör hos barn, och sen kanske lite själva fenomenet hur liv blir till, föds och växer, åldras och ja, till och med dör en vacker dag, på sätt och vis. Livscykeln. Olika generationer. Sen kom genetiken, speciellt färggenetiken. Varför just möss har flera olika anledningar också. Jag har alltid gillat möss, och sedan många år tillbaka till och med älskar jag dem, inte bara på individnivå utan som art. Jag tycker de är otroligt trevliga och fascinerande. Jag tröttnar aldrig. Det finns så mycket att upptäcka och studera. Hur de är med varandra, hur de är med mig, hur de reagerar på sin omgivning. Och så det här med genetiken förstås, för de har så många spännande anlag och så många vackra varianter.

Så är det det där med målen. Jag har bestämt på ett ungefär hur jag ska starta, och det är ungefär samma plan som jag gjorde upp för många år sen, som jag bara modifierat lite utifrån hur musaveln ser ut som helhet idag och vad som går att få tag på. Jag är också tämligen övertygad om några olika saker som troligtvis kommer bestå som mål. Hälsa och livslängd garanterat, och sen några ytliga saker som hårlag och en teckning jag tyckt om länge. Sen har jag saker jag vill prova på, jag vill faktiskt leka lite och ta tid på mig innan jag låser mig alltför mycket vid en eller ett fåtal varianter. Men det betyder inte att alla projekt ska ske samtidigt, eller att allt ska blandas huller om buller. En del tänker jag ta itu med vartefter tillfälle ges, t.ex. när det i en redan pågående linje av en slump ploppar upp just det/de anlagen jag vill pröva på men kanske helst inte vill ha just där egentligen. Då kan jag testa en liten sidolinje med just det och se hur det går och hur jag trivs med det. Eller kanske om en variant på min önskelista håller på att försvinna här för att ingen vill eller har tid att hålla på med den (mus-Sverige är så litet trots allt, jämförelsevis) och jag samtidigt har plats och tid och ork att ta mig an den, och därmed kan slå två flugor i en smäll på så vis.

Om det blir som jag vill, som jag drömt om, som jag planerat, så ska mössen bestå. Musaveln likaså. Det må ha dragit ut på tiden att komma igång, men det ska vara ett resten-av-mitt-liv-projekt, vill jag. Säkert kan jag inte veta, men jag planerar så och försöker skapa förutsättningar för det. Så därmed är det många saker som jag sorterat under "någon gång" som framtiden får utvisa om det blir om 3 år eller 5 eller 10 eller kanske t.o.m. 20? Det är inte det viktiga. Det är vad som händer på vägen som är det mest spännande och roliga. Det viktiga är att det går framåt. Gör det inte det i praktiken med precis varenda kull, så gör det förhoppningsvis det i erfarenhet och kunskap i alla fall. Jag vill utvecklas tillsammans med mina möss.

Utställningar kan vara jätteroliga och jag är barnsligt förtjust i rosetter och pokaler och sånt. Men rent generellt spelar det ändå ganska liten roll för mig för det är en sådan minimal del av uppfödandet. Ännu mindre viktigt blir det med mössen, bl.a. för att jag har i många år tyckt bäst om små svensktypade, och inte ens alltid sådana som klassas som bra exemplar av den typen, och det finns favoritfärger och teckningar jag inte alls vill ha som standarden föreskriver.  Så även om jag kanske inte alltför envist tänker propsa på att möss som föds hos mig minsann ska vara just stabbiga små kvadrater med svans (lite så såg min första mus med stamtavla ut, och han är den sötaste mus som någonsin funnits enligt mig❤️) och med dålig färg, så vill jag ändå sträva efter sådant hos mössen som just jag tycker om, som jag blir glad av att ha hemma i burarna. Som jag skulle vara stolt och lycklig över även om det bara var jag och mössen i hela världen. Det där äkta, den där förälskelsen (ja faktiskt) man kan känna som uppfödare just. Det hade jag med hamstrarna, och det längtar jag efter att få till mössen. Det är inte samma som det man kan känna som sällskapsdjurägare, men det är alldeles tillåtet att ha båda sorterna!

Det blev en halv roman, men tl;dr = musavel är fantastiskt! 😎

Upp till toppen
Annons: