Beteende, hälsa & skötsel

Sugen på möss

2015-11-09 18:39 #0 av: Fliso

Hej kära människor, har under en tid  nu tänkt väldigt mycket på möss. Tycker att dem är otroligt charmiga små varelser. Då akvariet stått tomt under en tid känner jag att det kanske är dags att fundera om man ska sälja eller göra något utav det.

Tanken är då att införskaffa en liten flock möss men har några funderingar kring möss.

Då jag haft råttor tidigare så kan jag föreställa mig lukten en aning, vilket inte är något som påverkar beslutet.
Samt har jag tid och pengar(+plats) för möss så det är inte därför jag tvekar heller.

Det som egentligen sätter stopp på det hela är att jag är väldigt känslig när det kommer till den korta livsperioden. Alla djur dör ju förr eller senare men  en mus lever ju inte så länge alls.

Frågan jag undrar då är (egentligen rätt så dum) men är det värt det? Ångrar ni er någonsin att ni skaffat era möss som då finns i ert liv en kortare tid?

Vad är det ni tycker är viktigaste att man vet när man ger sig in i mus-ägarskapet?

Ännu en sak som jag undrar är om möss tycker om kontakt med människor? Vill dem t.ex umgås med en, bli klappad? Eller är det bara något dem accepterar att man gör men tillfredsställs själv inte?

Tack i förhand, mvh Felicia Glad

Anmäl
2015-11-09 19:02 #1 av: Grodan

Hej Fliso!

Helt väsentlig frågeställning. Speciellt idag, då våra möss faktiskt blivit en aning klena i hälsan. Vi jobbar hårt på detta, alla seriösa uppfödare, men vi är ju bara människor.

Att ha sådana här kortlivade djur är annorlunda än att ha en hund, häst, papegoja eller sköldpadda. De flesta av oss har aktiv mushållning där flödet in och ut hela tiden rör sig. Vi fyller alltså på hela tiden vart eftersom det försvinner möss... enkelt och lite lustigt förklarat.

Min erfarenhet är att den svåraste stunden med musägandet är när man som uppfödare av en härlig linje råkar ut för en epidemi och alla djuren insjuknar och ev dör. Det är den erfarenheten jag gjort själv några gånger och även sett hos andra. Den klarar man inte alltid. Det är för tufft. Däremot att ha 2-3 sällskapsmöss som blir sjuka eller dör... det är givetvis jobbigt, men inte alls på samma sätt och som djurägare måste man ändå räkna med att ibland blir det inte som man tänkt sig och 2-3 år kommer till sin ända på just 2-3 år...

Alla möss är olika. Vissa gillar människor och mänsklig kontakt. Vissa inte så mkt. Om du söker en sällskaplig mus eller några sällskapliga möss som uppskattar att umgås med dig så väljer du helt enkelt en uppfödare som har sådana möss eller i a f väljer sådana möss. Du kan ganska fort se på en mus om den uppskattar dig eller inte, om den är kontaktsökande och gillar beröring. Om den är nyfiken och glad i dig. Och tvärtom, du kan ganska fort även se på en mus att den inte är intresserad av dig och den kommer då troligen aldrig bli det senare heller...

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2015-11-09 20:16 #2 av: Fliso

Tack så otroligt mycket för ditt svar. Kände att jag fick ut väldigt mycket utav det och blev nog en aning klokare.

En annan fråga väcktes även när jag läste, nämligen hur många möss man ska ha för att mössen själv ska trivas bäst? Märklig fråga kanske men då möss är flockdjur undrar jag i vilken skala mössen själva skulle känna sig mest bekväm i..?

Mvh Felicia Glad

Anmäl
2015-11-09 20:32 #3 av: Grodan

#2 Det finns ju även andra frågor som du bör ställa dig. Hur är livet/vardagen med möss? Hur är möss att hantera?

Möss är otroligt anpassningsbara. Säg att du har valt de här kontaktsökande människoälskande individerna, då kommer de att vara vakna o redo för umgänge, gos o skoj när du är hemma och aktiv och vill umgås med dem. De kommer att lyssna efter din röst och kommer att komma när du "ropar" på dem. Ja, det är inte ovanligt att möss lär sig sina namn, men man kan även ha en inkallning för alla...

Möss är små. Det är inget att ta i. De är lätta att tappa bort. De blir nödiga efter bara några minuter och behöver gå på toan. Oftast vill tama möss inte kissa och bajsa i din hand, men om du inte uppmärksammar det i tid händet det en "olycka" - kan de inte alltid hålla sig. Det kan folk tycka är äckligt. Själv tycker jag bara illa om när folk bara slänger ner pluttarna rakt på golvet, eller i sängen eller soffan eller vart det nu är. Varför inte lägga dem i toalåda eller i buren?

Hur många var din fråga... hihi... Bäst antal är 3-5 tycker jag. Du kan ju kolla här på sajten hur många mushonor medlemmar har i sin honbur - många har ju en flock med honor. Själv är jag väldigt förtjust i hanar som just sällskap, de flesta av mina absoluta favoriter har varit hanar.... Hanar behöver inte bo i flock (även om vi givetvis vill det) och kan det sällan faktiskt och kan bli oerhört tama. De är lugnare och tryggare och är oftast lättare att få bra kontakt med. Så om du bara vill ha en riktigt riktigt tam och sällskaplig mus som gillar att umgås, öppna upp för hane också så har du mer att välja på

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2015-11-09 21:08 #4 av: Fliso

#3 Jo det är ju sant att jag inte ställt dem frågorna, det är inte det att jag inte vill veta utan håller på och läser för fullt olika fakta och just dem frågorna besvaras ofta i faktatexter. Vill och berömma dig för dina mycket hjälpsamma texter, snubblat in på både det ena och andra och allt har varit till en stor hjälp!

Men nu blev jag faktiskt mycket intresserad utav just dem frågorna du ställt. Hur är livet med möss?

Måste också inflika att om mössen blir tama är bara ett plus men jag har inget emot att bara få fixa och trixa med aktiveringar och se lyckliga möss.

En annan fråga jag har är om det finns långhåriga möss?

Mvh

Anmäl
2015-11-10 15:35 #5 av: Skogshumblan

Möss är så trevliga och sociala som du gör dem. 

Jag tycker de luktar mindre än de (få) råttor jag mött. 

Hur lång-eller kortlivad ett djur än blir så fattas en personligheten då de dör. Hade två möss som bara blev 9 och 10 månader. De fattas mig men jag skulle aldrig ens tänka tanken på att det inte är värt att ha möss trots att de blir sisådär 3 år om man har tur. Hellre få månader med härliga möss än utan dem säger jag! 

Anmäl
2015-11-11 17:05 #6 av: Fliso

#5 Tack så mycket för ditt svar

Anmäl
2015-11-11 17:22 #7 av: Vattnadal

Jag har massor av möss, har haft råttor. Skillnaden i lukt är väl att på råtta luktar bajset illa. Mössen blir det ammoniak och urinlukt, vilket avhjälps med ett riktigt bra strö och burstädning med 7-14 dagars mellanrum.

Alla uppfödare har olika inriktningar. De flesta avlar fram ett temperament de gillar, och siktar på typ, färg, hårlag od som de gillar.
Väljer du en uppfödare som hållt på ett par år, kan du höra runt lite vad andra tycker om dens djur, hur de brukar gå på utställningar, om andra avlar vidare på de inköpta djuren från den uppfödaren. Kanske rent av göra som när man skaffar hund. Träffa vuxna djur från flera uppfödare, känna efter vilka som passar dig bäst.

Och ja, det finns långhåriga möss! Det finns korthåriga, långhåriga, lockiga, satinblanka, sen kan du så klart kombinera dessa till långhåriga och lockiga som heter texel, helt ljuvilga! Sen finns det nakna, fyuzzy, aby och annat, men långhår och texel är bäst!Skrattar

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2015-11-11 20:23 #8 av: Grodan

#4 hihi... Livet med möss är väldigt enkelt. Det enda du eg behöver lägga ner energi på är ett bra torrfoder som du blandar själv och mata duktigt med nyttigt färskmat. Gärna rå och så naturlig som möjligt - dvs inte hel eller halvfabrikat, givetvis uppskattas en bit pannkaka, någon brödbit och annat då och då, men faktiskt är det så att matar du dina möss med rå, naturlig mat så kommer de i längden att rata hel och halvfabrikat. De kommer att välja bort det som inte är speciellt nyttigt - om du nu inte gjort dem till sockerknarkare.

Maten är så viktigt för det är vägen till hälsa och vägen till musens hjärta. Musens natur är att leta mat och äta hela tiden. Den måste hålla kroppsvärmen och har hög ämnesomsättning.

Så det handlar livet med mus/möss mkt om. ATt mata.

Städa burar och aktivera, är nästa sak man gör mycket som musägare. Förslagsvis har man flera två likadana burar så att man kan flytta över mössen i en ren och städa den smutsiga i lugn och ro. Då slipper man stressen att man MÅÅÅSTE skura buren NU. Oftast räcker det ju att tömma ut kissigt bottenströ o rullar och saker och slänga för att bli av med lukten.

Umgängestiden är när du vill. Möss anpassar sig efter din rytm. De är lättväckta. Bara att ropa på dem så kommer de, eller bara stöka lite i rummet så vet de att du är där och det är tid för umgänge.

Hur umgås man med möss? Jag har ofta dem i handen, på ett bord, en rastplats eller i fickan. Har jag dem på axeln känner jag mig otrygg med vart de är. Jag kan sätta dem tillfälligt på mitt bröst om jag ska göra något o behöver bägge händer eller så, och då kan de kila upp o sätta sig under håret.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2015-11-11 21:02 #9 av: Fliso

#7 och #8, tackar även för att ni varit engagerade att svara, det är alltid så kul att vara inne på ifokus (man får ju så bra information!).

Blir väldigt glad att höra att det finns så många varianter av möss (utseendemässigt) och att det finns vettiga uppfödare som inte bara bryr sig om kvantitet istället för kvalitet..

Rastplats säger du Grodan, kan redan föreställa mig hur en sådan för möss skulle se ut här i hemmet!

Då burinredning är något jag verkligen älskar så är det roligt att höra att mössen söker sin egen mat, då kan man ju gömma den på olika ''gömställen'' i buren. Framförallt skapa dessa möjligheter.

Det var mycket intressant att få sig denna läsning som jag fått i tråden, möss blir allt mer spännande ju mer jag få veta.

Tack för att ni delat med er till en mindre erfaren!

Anmäl
2015-11-19 08:54 #10 av: KickiG

Jag ska ta och hoppa in med en kommentar om mössens livslängd och om det är värt det. Jämfört med många andra djur så lever ju inte möss väldigt länge alls. 

Mina två första möss kom till mig lite plötsligt via omplacering. De var inte avlade enligt någon strategi alls, varken utställningsmässigt eller temperamentsmässigt. Rätt skygga i början, blev tamare med tiden. Hälsomässigt var de inte så bra, de blev båda ca 1 år gamla, och avlivades pga tumörer. Båda var även genetiskt betingade till fetma, så de var ena fetknoppar. Tack vare detta blev jag väldigt intresserad av vad möss äter och vad de bör äta. De pellets och färdigtköpta fröblandning som kom med mössen var ju inte det bästa. Som Grodan säger, så är det mycket om att mata möss rätt och hälsosamt. De är små, de har snabb ämnesomsättning och de äter nästan jämnt.

Så de första mössen blev ca 1 år, och var feta med tumör när jag avlivade dem. Jag lärde mig mycket om sega ögoninflammationer och spånornas, städningsintervallers och kostens inverkan på dem.

Sedan tog jag 4 nya möss, från uppfödare denna gång. En av dem fick ett sår som aldrig läkte, och hon knappa 7 månader när jag avlivade henne. Jag lärde mig mycket om virus och bakterier, sårvård och antibiotika. HÄR finns en tråd om den resan.  De 3 övriga som syns i början av tråden blev ca 1 år gamla, och blev inom väldigt kort tidsperiod avlivade pga tumörer.

Följande omgång möss kom från en annan uppfödare, 4 st tjejer denna gång och en 1-årig tant som kom på köpet eftersom hon var så gammal att hon bara behövde hem för de sista månaderna i livet. Idag, nästan ett år senare, finns 3 av de mössen kvar. Två av de tre som finns kvar har blivit opererade. 2 har fått somna in pga tumörer, en av de tre kvarvarande har en tumör och hon får somna in ganska snart. Tanten, ja hon finns kvar fortfarande och är snart 2 år gammal. 

I en bur här i köket prasslar tre nya tjejer omkring, från samma uppfödare som de gamla töserna ute i rummet.

Lång historia som bakgrund till hur jag upplever möss och deras livslängd. Mina möss har inte blivit gamla. Jag räknar med 1 år och tar allt annat som en positiv överraskning. Mina möss har kostat en förmögenhet i veterinärkostnader. Jag tror jag lade ut närmare 300 euro på Mary och hennes sår. Gudrun opererades för 130 euro. Sveas operation kostade "bara" 100 euro, men då hade jag redan lagt ut 150 euro på veterinärbesök och medicin före det. Som det märks tror jag inte på att avliva direkt, fast det "bara" är en mus. Folk tycker jag är galen som lägger ner så mycket pengar på dem.

Men det att jag lägger ner så mycket pengar på dem och deras hälsa tycker jag säger det mesta. Mina möss är VÄRDA det. De är underbara, nyfikna (vissa fall har varit rädda och bitska), pyssliga, roliga, intressanta och stora personligheter. Syskon kan påminna om varandra, men de är inte likadana. Det är så roligt att lära känna dem, det är underbart att följa med hur de bygger bo, möblerar om och fixar och grejar.

Jag älskar att fixa med inredningen, och försöka komma på nya sätt att stimulera dem. Alla mina möss hanteras, de som gillar att vara i handen får vara mera där, de som inte gillar hantering görs bara hälsokontroll och kort hantering för att hålla vanan vid det så de inte dör av skräck om jag måste medicinera el dyl någon dag.

Men allra mest njuter jag av att titta på mina möss. 

Jag tycker det är värt att dela mitt liv med dem, även om de inte här här så länge. Och det är lättare nu när jag kommit så långt att jag har de unga här redan, det kommer inte att bli ett tomrum när de gamla försvinner. Så jag ska satsa mera på att ha ett jämnare inflöde av möss, så det alltid finns någon här som prasslar och pysslar.

Det största negativa med möss enligt mig personligen är inte den korta livslängden, utan den dåliga hälsan. Men som tidigare sagt, det är något som många uppfödare jobbar hårt på att förbättra i dagens läge. 

Ibland tänker jag när någon blir sjuk att nej, inte nu igen. Varför har jag möss. Men jag ÅNGRAR inte att jag blev musägare. Jag skulle inte vilja vara utan möss. 

Anmäl
2015-11-19 09:18 #11 av: ariama

Vilken härlig tråd det här blivit! Pussar

Vill lägga till några ord bara. Möss är ju skygga djur av naturen, och "frimodiga" är inte ett ord som man lätt kan applicera på dem.

Men har man såna möss, möss som är frimodiga, tama och kommunikativa och som gillar människor, då har man ett nästan oslagbart bedårande litet sällskapsdjur vad gäller gullighetsfaktor och näpenhet. Hjärta

Anmäl
2015-11-19 10:05 #12 av: Fliso

#10 Det var en intressant läsning! Blev väldigt häpen utav hur många hälsofel det tyvärr är, vilket är otroligt tråkigt. Men jag blev samtidigt väldigt glad över att höra att du samt många andra brinner för era möss och älskar dem så otroligt.

#11 Håller verkligen med!

Jag har blivit så glatt överraskad av alla människor som skrivit i denna tråd för alla skriver att dem älskar sina djur och det är underbart! För det är inte ofta jag varit med om det, tyvärr.

Anmäl
2015-11-19 11:50 #13 av: -Aida-

#10 Var väldigt roligt att läsa ditt inlägg, det är synd att deras hälsa är så dålig, att dom har kort livstid tycker jag inte gör så mycket, de är väl inte hur länge man lever som spelar roll, man ska väl leva gott och ha de roligt under tiden.
Sen tycker jag det är nåt alldeles speciellt med små gnagare, ljuden dom gör och prasslandet i bakgrunden, tycker de är jätte trevligt, det är väldigt tyst om man alltid levt med gnagare och inte gör de längre, dom är söta att titta på och roliga att prata med, att se lyckan när man möblerat om i buren eller ställt in något nytt gör att man blir helt varm inombords. Kär

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.